30 juli - 1 augusti 2014. Per cykel i Litauen och vidare mot Lettland.

30 juli 2014. Vilkaviskis, Litauen - Sakiai - Lekecial - Vilkija - Babtai, Litauen.  Ca 125 km.

Litauens flagga.

Vilkaviskis, Litauen. God-morgon-solen förvirrade oss idag. Den kom på en annan tid eftersom Leifs klocka ställt om sig till Litauisk tid, + 1 timme jmf med Polen. Solen skiner också idag. Vinden är blid och morgonen är vacker. Sjön ligger i full bleke.

Vi kommer iväg en stund före kl 0800. Grus växlas med asfalt. I nästa by får vi tag på bröd och vatten. Kanske blir det pålägg och fil om en mil eller två. Vädret är fantastiskt även nu.

Plan mark, medvind, sol, stora arealer, fattigt och fin asfalt. Vi har det skönt och fint.

Sakiai (ca 52 km). En lagom stor prick på kartan för att finna en hyfsad matbutik. Lunch i parken ger mer trampenergi. Det gör gott.

Sen drar vi mot ost och det blir lite stretigare i vinden. Lekecial - Vilkija. Det är skönt med platt landskap och skog. Det svalkar en aning i skuggan. En liten färja tar oss över vattendraget till Vilkija. En rysk cykelfamilj vilar i parken strax intill.

Vi trampar vidare mot Babtai. Det är en aning svårt med infrastrukturen den sista biten. Vi tvingas cykla på motorvägen i ca 2 km. Det finns helt enkelt ingen väg att ta sig till byn på annat sätt. Strax intill ligger floden, där vi tänker oss att sova för natten. Vi äter middag vid flodkanten, men flyttar oss sen för camping när mörkret fallit. Det blev för mycket folk i faggorna. Vi hittade strax en ängskant nära en kyrkogård som fick duga.

Vi har haft en varm och fin dag. Ca 125 km, varav 2 km motorväg, ca 10 km grusväg och ca 10 km felkörning.

Torsdag 31 juli 2014. Babtai, Litauen - Labunava - Kedainiai - Panevezys, Litauen. 96 km.

Start 0630 från Babtai. Riktning norrut. Idag är det molnigt vid start. Det har lovats regn, sade någon igår.

Babtai - Labunava (frukost) - Kedainiai.

Framåt 12-tiden när vi Krekenava. Där kommer regnet och en hejdundrande åska. Vi placerar oss under ett tak och väntar. Det åskar så att det skakar i byggnaden vi står intill. Det skakar rejält. Efter ett par timmars filurande under taket blir vi inbjudna på te i bibliotekslokalen -det är ju där vi hukat en tid.

Vi är lite osäkra på innebörden av denna
lapp, som satt på toan på hotellet.

Så småningom kommer vi iväg igen (efter ca 3 timmar). Regnet började sen lite smått igen, men vi trampade på till Panevezys. Strax norr om stan (ca 6 km) lyxar vi och tar in på ett hotell (ca 300 kr för ett jysst hotellrum med frukost för två). Dagens cykeldos uppgick till 96 km.



Fredag 1 augusti 2014. Panevezys, Litauen - Valbalninkas - Birzai - Skailskalne, gräns mot Lettland - Bärbele - Valle - Birzgale - Kegums - Sniedzes (Ogres södra strand), Lettland. 153 km.

Vi sov gott inatt. Vi var glada att vi tog oss hotell-lyxen. Himlen är grå idag också. Det regnade en skvätt i natt. Vi hoppas att vi klarar oss från regn idag. Hotellfrukosten bestod av kaffe och en redig omelett. Vi känner styrka och glädje inför dagen.

Iväg strax efter 0800. Morgontemperaturen är blid. Det är fint cykelväder. Vi trampar norrut enkelt och glatt. Vi 13-tiden är vi i Birzai (ca 63 km). Vi shoppar loss för att bränna de sista Litauiska slantarna på lunch-fika som vi äter i gröngräset nära stadens sjö.

I Polen tror vi att det var lag på att ha cykellyse och i Litauen tror vi att det är lag på att ha reflexväst för cyklister. Bra lagar skall följas, men vi bryter mot båda.

Ca 30 km grusväg med tvättbräda och gropar, men utan så mycket löst grus. Landade framåt 2130 på en finfin camping tvärs över vattnet sett från Ogre, Lettland (några mil öster om Riga). Länge och sent blev det sålunda idag. Campinganläggningen är just en sådan typ som jag skulle kunna tänka mig att driva; camping, fina stugor, ett stort och fint boningshus, vatten och fina omgivningar. Just här verkar dock människorna saknas, och de är ju en förutsättning för fin verksamhet.

A..

Lettlands flagga.

Knuff - Intressant. Bloggkartan Norrtälje.  Bloggportalen.se.  Knuff om långfärdscykling - Bloggare om Polen  -  Blogger.com. Långfärdscykling fb-grupp. Polen - wikipedia. Litauen - wikipedia. Lettland - wikipedia. 

24 juli - 29 juli 2014. Per cykel i Polen.

24 juli 2014. Gdynia – Gdansk – Sobieszewska/Sobiescewo. 60 km. 

Polens flagga (vit & röd).

Vaknar med en fästing i naveln. Den satt lite illa till och var svår att få bort. Vi har tidigare plockat bort tre fästingar mellan Leifs tår. Det påminner oss om att vi har missat att ta årets fästingspruta. Dumt.

Vi tar oss så småningom ut från Gdynia mot Gdansk (Polen). Vi åker längs stranden i ett skogsområde. Det går långsamt. Vi kör fel igen och igen. Det gör vi förstås alltid, men särskilt i städer. Det är fantastiskt vackert, med skogsområdet, stranden och det osannolika vägval som görs. En del undrar bestämt vad vi håller på med. Några pekar oss i rätt riktning, ja, Gdansk ligger åt det hållet och ja, det går (i något mått) att komma fram den här vägen. Min bild av Gdynia och Gdansk är att det är ett enda stort industriområde. Bilden kom på skam. Här fanns en fantastisk strand, där tusentals sollapare ligger och njuter av väder, hav och vind. 

Vi letar ständigt, på våra resor, mat, dryck, karta, pengar och tak över huvudet. Eller tältplats. Ja, det är förstås ingen skillnad på denna. Alltid är det något som behövs. 

Det är alltid svårt att komma ur städerna, men mellan Gdynia och Gdansk var det verkligen en fantastiskt vacker miljö. Väl inne i Gdansk, i den gamla staden, fick vi återigen förundras över det fantastiskt vackra. Vi trampade, efter sen lunch eller tidig middag, ut från staden och tog oss vidare till Sobiesewska, där vi hittade en liten camping. Den lilla orten ligger sålunda några mil öster om Gdansk, nära kustlinjen (även om vi inte ser vattnet). Där tog vi in och slog upp vårt lilla tält, där vi inte riktigt ryms med oss och våra saker. Vi hoppas på fint väder hela tiden. 

När vi anlände till denna stad var det broöppning (över Wista). Bron öppnades manuellt. De broansvariga fick manuellt ta upp klaffarna för att sedan köra en del av bron åt sidan, som en egen båt togs den åt sidan. Mycket ovanligt, lustigt och fint. Man blir glad av sånt. 

Vi kan, här liksom i Indien, konstatera att folk i gemen inte känner till sin omgivning särskilt väl. Man kan fråga någon på gatan om de känner till var campingen ligger och de känner inte till den alls. Strax visar det sig att den ligger ett par hundra meter bort. 

Sol och fint. Lite vindigt, men mest med. Inget ont i sinnet, bara gott och vänligt. En bra dag, sålunda. En bra, vänlig och glad dag. Man blir glad av sol, så låt nu regnet hålla sig på håll. 

25 juli 2014 Sobieszewo - Jantar - Rybina - Marzecino - Mynary - Wilczeta. Drygt 10 mil. 

Sobieszewska. Sol. Vid campingen oroade vädret en del. Tältet är rätt litet. Blir det regn så blir det nog ogörligt. Vi hoppas på gott väder.

Vi kommer iväg kring 0820. Strax tar vi en färja (10 pln – sloty). Linfärjan hade ingen egen motor, en lite båt låg vid sidan och körde den framåt.

Jantar – Rybina, skruttig asfaltväg fylld av gropar och skutt. 

Mynary. Regn. Pizza på pub under tak. Sen sol igen. 

Wilczeta. Drygt 10 mil idag. Får sova på en stor äng bakom bensinmacksägarens hus. Flygmyrorna bombarderar oss och tältet, så vi kryper in otvättade. 

26 juli 2014. Wilczeta – Lidzbark Warminski. 62 km.

Sover på en äng bakom ägarens hus. Vaknar i ett blomsterhav. Ljuvligt. Ingen dusch och tvätt, ingen el, men ändå fint. Packar ihop och iväg före 0700, köper morgonbröd. Frukost i from av kaffe och mackor på en parkbänk i byn. Sen riktning Orneta (väg 509). Ett vackert böljande landskap. Kullar och dalar i öppen jordbruksbygd. Det är varmt men lite molnigt. Ensligt, öppet och vackert. 

Frukost nr 2 i Lubomino, där vi sen viker av mot Bieniewo. Vi ser fina hus och skruttiga hus. Vi ser många fina bilar. Öl verkar vara huvuddrycken. Det är lugnt och stillsamt var vi än är. 

Lubomino – Lidsbark = 26 km. 

Wolnica. Farthämmare. Här finns glesa kullerstenar genom hela byn. Det sänker hastigheten radikalt. Det är hoppigt att cykla på och i kanten är det lös sand, som ju inte är mycket bättre. 

Det är stora och öppna fält i landskapet. Marken brukas. Rätt många kor. Vi cyklar också genom ett skogsområde på en liten, mycket trafikblid, sidoväg. Vi köpte en ny karta i går som gör navigationen lite lättare (1:200 000).

Lidzbark. Leif lycklig. Köpt elektrisk pryl. Solfångarladdare inköpt (95 pln).

Wilczeta - Orneta = ca 20 km.

Orneta – Lubomino = ca 9 km. 

Vi bor på en badstrand strax norr om Lidzbark. Vi äter en god middag på badplatsen med vårt kök; tonfisk, lök, tomat och nudlar smakar väldigt gott. 

Badplatsen är stojig. När natten är kommen är den ändå rätt lugn. Det är 6 tält på platsen när vi vaknar nästa morgon. 

Söndag 27 juli 2014. Lidzbark -  Bisztynek – Reszel – Swieta Lipka – Ketrzyn (74 km) – Gizycko. 

Väckning 0500. Solen vaknar sakta. Natten har varit mycket god. Vi packar ihop, ställer tältet på bryggan för torkning och äter frukost i sol och stillhet på en bänk intill. Morgonen är ljuvlig. Avfärd ca kl 0700. Riktning Lidzbark och sen österut bort mot de stora sjöarna. 

Solen skiner. Vinter lyser med sin frånvaro. Det är fantastiskt härligt att cykla i morgontiden. 

Nästa frukost intas ca kl 1000 i Bisztynek, i en liten park. Ja, som tur är så är mataffären öppen även på söndagen. Polen har gott om små matbutiker. Det gör det lätt att komplettera matförrådet flera gånger om dagen. 

Vi noterar att söndagen, för det flesta, är arbetsfri. Det sker inte arbete på de oändligt stora fälten idag. Längs fälten ses inga stenmurar eller stenrösen, det är uppenbart att det är bördiga, stenfria och lättodlade marker. 

Glasspaus i Reszel. 

Swieta Lipka. Här finns en fantastisk kyrka (stor turistattraktion) med otroliga målningar, i en liten by ute på landsbygden. 

Vid ca 80 trampade km häller vi i oss nästan två liter läsk. Energin håller visst på att ta slut för idag. 106 km. Gizycko. Bor på camping.

Otroligt varmt. Stora jordbruksfält. Kuperat, men med milda backar. Ordentlig motvind. 

Camping med dyr dusch och toa. Tåg på ena sidan, tivoli, musik och hamn på den andra. Hur skall detta gå? 

I Gizycko finns en helt öppningsbar, svängs i sidled, bro i kanalen ut mot sjön. Den öppnas och hålls öppen så att alla båtar kan passera. Det gav en lång öppningstid. I vår väntan kom två smutsiga mc-åkare (en tjej och en kille från Tyskland) som rest i Mongoliet. Vi blir sugna igen, på den typen av resande men behöver då köpa nya motorcyklar för sådant äventyr. Jag behöver då också öva på den typen av körande.  

Gizycko är en turistbygd. Båtar, restauranger, tivoli, musik.

Måndag 28 juli 2014. Gizycko – Widminy – Olecko – Baklarzewo - Suwalki. Ca 100 km.

Ja, efter den dyra duschen igår somnade jag gott. Jag var rätt utmattad igår. Vi håller, som vanligt, på för länge utan mat. 

Ca 0700 från camping mot mataffär. Hittar frukost efter en stund som glatt äts i ett dike. Vi trampar vidare på en fin grusväg och mår gott.   

Idag är en kuperad dag. Solen gassar, det är ordentligt vindigt, oftast motvind. Öppna stora vält varvas med kameraövervakad skog. Vägarna är som vanligt smala, utan vägren. 

Ca 15 svenska motorcyklar åkte förbi oss, utan att stanna. Ja, det är möjligt att de inte intresserade sig för cyklister (även om vi är svenska och mc-intresserade). 

Lunchpizza i Olecko. Baklarzewo (76 km, ca 20 km till Suwalki). I Baklarzewo finns bunkermuseum från det fasansfulla kriget. 

Suwalki, ca 100 km. Europark-camping vid stor, fin och ny idrottsplats. Campingen var alldeles ny, alldeles tom och fantastiskt fin. Ja, det trillade in några till innan natten var kommen och de klumpade ihop sig nära varandra. Det är lustigt att se. 

Idag har vi haft det varmt, motvindigt, öppna fält, lite skog, rätt kuperat och väldigt fint. Vi har haft en mycket fin dag i Polen. 

Tisdag 29 juli 2014. Suwalki (Polen) – Vilkaviskus (Litauen). Ca 100 km.

Suwalki. Sen start trots väckning 0500. Iväg till frukostaffär 0730. Soligt. Ingen vind. Varmt.

Vi får färdas ett par mil på en starkt trafikerad väg mot den Litauiska gränsen. Det går väldigt många stora lastbilar åt båda håll. Vår del – vägrenen – är mycket smal. Vi är tacksamma för att den ändå finns, och vi balanserar på den så gott vi kan.

Gränspassage vid ca 30 km. 

Kalvarija (Litauen). Nya pengar (LT. Euro 2015). Bankomater är bra, men gav inget valutabesked. Vi löser omräkningsfrågan genom att köpa en glass (där priset anges både i Euro och i Litauiska valutan).  

Plötsligt kör vi bara runt, kommer fel och får vända. Ingen väg leder oss rätt. Alla alternativ slutar på den stora vägen som saknar vägren, är smal och är fylld av dundrande lastbilar. Vi kommer inte framåt och frustreras en del. 

Här, i Litauen, går korna en och en, fastbundna i ett långt rep. Inga inhägnade hagar. Hushållen som har kor, har en eller två. Inga större hjordar syns till. 

3 mil grusväg. Tvättbrädesväg med mycket löst grus. Väldigt svettigt. Mjuka och långa kullar med ohyggligt stora ängar. Milatals känns det som man ser över ängarna. Inga människor syns till. Någon bil och traktor dammar snabbt förbi i det lösa gruset. Man får passa sig för stenskott. De kör rätt fort. Här är vackert. Det är slitsamt varmt. Svetten lackar friskt.

Ca 100 km idag också. Vilkaviskis (Litauen). Camping vid en rätt stor sjö, där det seglas och åks vattenskidor. Sol, el vid tältet, toa och varm dusch. Det fanns rum i husvagn att hyra för den som ville. Vi nöjer oss med vårt tält. Vi tar ett kvällsdopp, en dusch i stora huset och middag på eget kök innan vi knyter oss för dagen. Vi mår väl. Detta var en jobbig dag (med lösgrus och värme), men som vanligt väldigt fin. Vi har en fantastisk tur med vädret. Det är fullständigt ljuvligt (väldigt varmt).

A..




Knuff - Intressant. Bloggkartan Norrtälje.  Bloggportalen.se.  Knuff om långfärdscykling - Bloggare om Polen  -  Blogger.com. Långfärdscykling fb-grupp. Polen - wikipedia. Litauen - wikipedia. 

21 juli - 23 juli 2014. Per cykel Korpskog - Färjestaden - Kristianopel - Karlskrona.

21 juli 2014. Öland; Korpskog – Källa - Stenninge - Sandvik - Djupvik - Äleklinta - Alböke - Köpingsvik - Sörby - Högsrum - Stora Rör - Glömminge - Saxnäs - Färjestaden. Fin cykelled hela vägen. 85,5 km.

Avfärd från Korpskog strax före kl 1400. Solsken och medvind är dagens grundförutsättning. Cyklarna är packade och färden går söderut. Källa, vidare ner till kusten vid Sandvik. Längs kusten ner mot Äleklinta och sedan via småvägar till Alböke och vidare till Köpingsvik. Cykellederna är fantastiska på Öland. Ja, man behöver korsa stora vägen ibland, men man behöver aldrig cykla på den stora vägen. Det är väl tillrättalagt och det är en fantastiskt vacker miljö. Efter Köpingsvik drar vi söderut längs cykelleden. Vi äter en god ostkaka vid ett stort stenröse en bit söder om Köpingsvik, innan vi drar vidare igen. Solen värmer skönt. Det är kortbyxor och kortärmat som gäller. Vi passerar sedan byar som Ramsättra, Sörby, Lindby, Sättra, Högsrum, Stora rör, Isgärde, Ryd, Glömminge, Saxnäs innan vi slutligen når Färjestaden. Dagens sträcka mätte 85,5 km på den nya GPS.sen som inte riktigt höll måttet. Den skulle ha en batteritid på ca 8 aktiva timmar, men började bråka om batterislut efter ca 6 aktiva timmar. Det är inte gott nog för våra aktiviteter och resor.

Vi hyser in oss hos Monika och Håkan i Färjestaden. Vi servas gott med sovplats, lakan, fika och handduk. I morgon lär det inte bli lika lätt. Då får det bli det vandrarhem eller tält för nattens vila.  

22 juli 2014. Färjestaden – Kalmar – Kristianopel. 75,66 km. 

Sol. Varmt. Medvind. Fantastiskt fin landsbygd. Obefolkad landsbygd.

Efter te, kaka och en stunds prat fick jag mig en dusch innan jag gick till sängs igår. Jag somnade helt ovaggad och sov djupt ända till vakningsdags på morgonkvisten. Det krävs alltså några mil för att sömnen skall bli god. Vi serverades en god frukost av värdparet Monika och Håkan innan vi lämnade deras hem ca 0930 för färd till färjan som skulle ta oss över sundet till Kalmar.

Solen har gassat hela dagen. Det har blåst ordentligt från norr. Det är tur att vi färdas i sydlig riktning. Eller mest får man väl säga eftersom leden snirklar fram över landskapet.

Det tar en god stund innan vi tar oss ut från Kalmar. Riktningen är söderut, men cykelledsmarkeringen är mycket sparsam och vi tvekar i flera korsningar. Ibland får vi vända. Det är antagligen därför vår hastighet för dagen är väldigt låg. Vi kommer nätt och jämnt framåt. Eller också sitter gårdagens tur kvar i kroppen.

Kalmar. Rinkabyholm. Ljungbyholm. Söderåkra. Torsås. Appleryd. Kristianopel. Det finns en väldigt vacker landsbygd i vårt land. Det finns också mycket obebygd landsbygd i vårt land. Det finns också många tomma hus och många hus till salu. Det finns plats för fler, ser det ut som. Landsbygden skulle också må bra fler små butiker som säljer mat och dryck, så att man kan bo där ute på landsbygden utan bil. Finns butikerna nära klarar man sig ju gott med cykel.

Kristianopel är en mycket charmig liten håla. Turismiserad så det skräller om det, men med charm i motsvarande mån. Ja, absolut en plats att besöka.  

23 juli 2014. Kristianopel – Jämjö – Gängletorp – Lösen - Verkö - Karlskrona – Verkö. 69 km. Nattfärja mot Gdynia, Polen.

En kall natt i en stuga på Kristianopels camping. Stugan hade onekligen förbättringspotential (mht prislapp och trivsel). Rullgardin för dörrfönstret hade förhindrat insyn. Torklina under tak för handdukar, väggspegel, galgar och en klädställning är små ting som skulle förbättrat stort. Bättre städutrustning nära stugorna skulle också förbättra städningen. Nattmusiken från puben hade vi också klarat oss utan, förstås. Vi var ju där för att sova, inte för att partaja. Nåväl, vi sov gott (när vi väl somnade), även om jag frös ganska ordentligt under natten. 

Vid 0930-tiden var det dags för avfärd. När vi är påpackade och klara upptäcker vi att en av cyklarna har punktering (Leifs framhjul). Vi undrar hur, Leif byter raskt slang och snart är vi på väg ändå. Det är sol, medvind och ljuvligt väder.

Vi trampar vidare söderut längs fina små vägar och cykelvägar. Trafikmilt. Fikastopp framåt lunchtid på en kyrkmur i Lösen, någon mil före Karlskrona. När vi fikat klart inser vi att vi borde kyrk-fikat, eftersom kyrkan var öppen och välkomnade på fika. En kopp kaffe hade ju smakat gott. 

När vi närmar oss Karlskrona missar vi avfarten till Verkö, där färjan går. Av en händelse upptäcker vi Gdyniaskylten på vägen (när vi står och velar på cykelvägen) och får vända. Fler km i benen ger förstås bättre styrka och kondition och tid hade vi gott om. Vi köper färjebiljetter och förundras över hur dyrt det är, det är inte som en Ålandsresa precis. Sedan trampar sedan in till Karlskrona för mat, cykelpump och lite frukosthandling så vi inte står helt med helt tomma magar när vi anländer till Polen i morgon.

Efter morgonpunkteringen konstaterade vi att vi behövde en ny pump eftersom våra cyklar har olika ventiler. I ett köpcentrum tittar vi in på Intersport. De har bara kläder och inga cykelprylar. Vi frågar efter Team Sportia, men hänvisas till Biltema. Senare upptäcker vi att Team Sportia ligger bara en liten bit ifrån Intersport-butiken. Intersportbutikens servicebrist förundrar, för inte kunde det väl vara så att de inte visste att Team Sportiabutiken låg där den låg? Team Sportia utmärker sig förstås också. Ibland med plus och ibland med minus. I Vansbro var det minus, ocker med röd lapp och ingen medlemsrabatt till simmare som måste ner i kallt vatten. I Karlskrona var det plus, fin pump med 10% rabatt och inget krångel. 

”Jag skall aldrig handla på Intersport igen, när de inte kunde hänvisa till Team Sportia några hundra meter bort”, säger ressällskapet.

”Jag skall aldrig handla på Team Sportia igen sedan de blåste mig på medlemsbonus och tog extra saftigt betalt i mässan i Vansbro, där man verkligen tror att de har bra priser”, sa han häromveckan. Nu handlar han glatt ändå. Man skall ju ändå ha det man skall ha, även när servicen eller principerna är mindre goda.

I hamnen, Verkö, i väntan på färjan träffar vi en polsk pappa som är ute och cyklar med sina små söner. Ungarna är i 7-års åldern och har cyklat från Karlskrona och en bit på Öland. De har varit ute i ca 1½ vecka. Vi imponeras över bedriften och ungarnas cykelglöd. De verkade ha stor glädje av varandra. Imponerande och duktig. Man blir glad av sådant.

Ombordstigning. Avfärd från Karlskrona kl 2100. Nu får vi hoppas att resten går som tänkt.

A..

- Livet är en fantastisk gåva, sa en kvinna jag intervjuade en gång. 

- Det är gratis, alltså nåd, fyllde hon i.
Det finns stunder när man är benägen att hålla med, tänker jag nu.

Öländska cykelspår...

Korpskog - Källa – Södvik – Sandvik – Löttorp – Korpskog. Vi tar en cykeltur i fantastiskt Ölandsväder. Det är sol och ljuvlig värme.  Syftet med turen är att besöka en loppis eller två, för att se om jag kan hitta billiga tallrikar att ställa under blomster. Det stora loppiset strax söder om Källa är för dyrt. Jag inser att jag tänker att det är billigare på IKEA. Då känns loppis fel. Vi trampar vidare och hittar strax en loppis till. Här huserar två kvinnor, som gärna säljer sina prylar, och två män som idogt talar med varandra. Är inte detta fint, säger en av kvinnorna till sin man. Släng skräpet, svarar mannen. Kvinnan frågar inte mer. Hon kommer strax över till oss, där vi granskar och talar om vad som finns. Vi noterar tysta att det är mycket skräp, att det inte är prismärkt och att vi därmed kan klassa det som inte till salu. Vi ids inte fråga eller lägga bud där prislapp inte finns.

Vi åker vidare till möbelaffären i Södvik. Vi har varit inne där tidigare, för jag tänker att någon gång borde man väl hitta något där. Jag lyckas aldrig känna att butiken är trevlig och inbjudande. Den tilltalar mig inte, men jag har ändå försökt återvända för att se om det någon gång blir bättring. Det verkar det inte bli. Det känns synd. Vi lämnar även denna butik med outrättat ärende.

Vi passerar vägen, som är kraftigt trafikerad. Man får vänta länge för att kunna ta sig över. Köerna är långa. Till slut är det en husbil längs huvudleden som stannar och lämnar företräde till de som kommer från stoppliktshållen. Oreda inträder. För mig känns det farligt när trafikanterna byter regelsystem och skapar eget.  Ja, vi kom över vägen i behåll, men hur ter sig säkerheten trafiken när huvudledstrafikanter lämnar företräde till sidovägar och vi inte vet vem som skall göra vad?

Turen gick vidare ner till Sandvik. Där stålade solen varmt mot husbilarna som stod på kajen i långa rader liksom mot alla segelbåtar som låg vid kaj och njöt. Öl, vin och tilltugg stod serverat. Njutningsgraden synes hög. Kommersen var hög på restaurang och fik i hamnen. Somliga är riktigt duktiga på att ta betalt, men så det ju ofta på sommarsolscaféer i sommarsolsbygd.

Kaffe och smörgås smakar gott innan vi åter trampar norrut. Kusten, Stenkusten, är ljuvligt vacker. Den gör mig hänförd varje gång. Den är karg, enkel, dammig och ljuvlig. Solen gassar ner mot det vackra blå vattnet, som tyvärr för dagen är fyllt av en grön sörja. Algblomningen förstör verkligen sommaridyllen. Man blir ledsen över den onödigt gröna och växande smörjan.  Den hindrar dock inte sommarfolket från att lapa sol längs kusten. En och annan ses också bada.

En del semestercyklister, med tält och packning, ses trampa längs den vackraste Ölandskusten. Jag hoppas att de uppskattar det vackra, finner det vara just så, och få med sig vackra minnen hem. Minne att njuta av. Njuta av, inte våndas över.

Vi cyklar vidare till Löttorp.  Vid Ica är det full kommers. Trots gassande sol är det knökafullt på parkeringen. En hel del cyklar och cyklister trängs också om det lilla utrymme som avsatts för dessa. En familj, man, kvinna och två barn, kommer cyklande och stannar bredvid fiskaffären, som också säljer glass. Mannen säger; det finns mjukglass här. Kvinnan svarar; vill vi ha det? Mannen svarar; Ja, tack. Jag ler inombords och undrar i mitt stilla sinne över språket, hur man uttrycker sig och vem som bestämmer vad.

Vi cyklar åter till Korpskog på den nybyggda fina cykelleden som går på den gamla järnvägsbanken. På nylagd och fin asfalt, rak och fin väg går det i ett huj. Man får passa sig en aning när man plötsligt korsar Ranstadsvägen. Den är visserligen inte så vältrafikerad, men den är ändå en väg att se upp för. Dolda vinklar och plötslig trafik från annat håll kan ju onekligen skapa olyckor. Det vore ju olyckligt efter en fin dag längs fina cykelvägar på vackra Öland.

A..
Korpskog 17 juli 2014.

Aktiv aktivitet är trevligt. Nya länder också.

Så där, ja. Nu har vi varit ute och rört på oss en liten repa igen. Och klarat oss helskinnade hem, med nya erfarenheter i bagaget. Trevligt som attan har vi haft det. Svettigt oxå. Typ sisådär 170 mil blev det. Vi startade på norra Öland. Finfina cykelleder finns det där, för den som vill cykla på Öland. De lägger gott krut på cykelleder där. Vi drog vidare ner till Karlskrona, där vi tog båten över till Gdynia. Polen österut, för att runda den lilla Rysslandshörnan (Kaliningrad), och sedan norrut genom Litauen, Lettland och vidare längs Estlands västra kust upp till Paldiski. Det tog oss 17 dgr att ta sig dit. Båt till Kapellskär och sedan bara en halv etapp kvar hem. En finfin runda som klart kan rekommenderas för den som är sugen på en liten cykeltur. Annat transportsätt går förstås också bra.

Länderna - Polen - Litauen - Lettland - Estland - är rätt olika. Alla är dock, i de kvarter vi passerat, rätt platta och cykelvänliga. Nja, de där tvättbrädesgrusvägarna med ett eländes lösgrus var ju inte så cykelvänligt förstås. Det gav rätt bra träning för kropp och psyke i varje fall. Lite svett och stret kan ju inte skada. Ett underbart soligt och varmt väder gör ju cykel och tältlivet lättare än om det regnat. Vi har haft sol alla dagar utom en. Då öste & dundrade det i tre timmar och sen var det finfint igen. Värme och sol är ljuvligt.

Aktiv aktivitet är trevligt. Nya länder också.

 A..

21 juli 2014 Korpskog - 7 augusti 2014 Söderby.

Jag hann inte få upp kameran i tid.

Jag hann inte få upp kameran i tid. Leif ropade, men jag reagerade för långsamt. Vi var mitt i bruset. Vi hade varit det i nästan två månader och jag var säkert en aning avtrubbad. Det var väl egentligen inget märkvärdigt just där, men ändå. Det var den enda gången vi såg en sådan. Vare sig förr eller senare dök den upp, vare sig kameran var beredd eller inte. Så lite märkvärdigt var det väl kanske.

Lastbilen var lastad ordentligt. Höga torn, tätt, tätt, packade med varsam hand. Som stora höga med pannkakor, men ändå inte riktigt.

Skit, tänkte jag, när jag insåg att kameran inte var framme. Nog är det väl ändå ren skit att man inte får med finheterna på bild. Hur skall man då kunna beskriva dem? Ja, jag tänker på den där missen ibland. Det är ju som livet är, kan man tycka. Man missar guldkornen, även om de egentligen är ren skit.

Den missade bilden var ren skit, lastad fint på en lastbil i fina rader. Det var torkad koskit i stora, platta och runda kakor. Det hör inte till vardagsbilden här hemma, men det gjorde det där. Torkad koskit är uppenbart finfint som bränsle. Saker är annat på andra platser i världen. På en plats är det bara en näsrynkning, på en är det gödsel till ängarna och på en annan är det viktigt bränsle för matlagning eller värme.

Njutande getter.
3 mars 2013 - på ljuvlig cykelfärd i vackra Indien.

Bilden på de fina getterna som hänger med på sin husbondes cykeltur i varsin tygpåse på styret, fick jag i varje fall. Av den bilden blir jag glad.

A..

Förhöjd känslighet.

Jag läste en bok häromåret, om förhöjd känslighet eller sensitivt begåvade människor. Jag skrev om den på bloggen. Det är ett av de inlägg som haft många, som i väldigt många fler än få, träffar på min blogg. Den träffas i återkommande sökningar. Frågeställningen intresserar.

Boken om denna begåvning talar om en del i många människors personlighet. En normal del, men en del som ofta upplevs som påfrestande. Den kan vara påfrestande både för den som bär den och den som möter den. Det är helt uppenbart att många intresserar sig för frågan, med tanke på träffbilden och med tanke på att boken sålt riktigt bra. Det finns fler böcker på detta tema som tål att läsas. Böckerna tål att läsas av både de som bär personligheten, de som funderar och irriterar sig på den och de som möter den genom en vän eller anhörig.

Jag noterar flera i min vänkrets som har denna personlighet. Den visar sig och den bärs på olika sätt. Vi är alla olika, förhåller oss olika och lyckas mästra våra egna personligheter olika. Ibland krockar de med andra, var och ens jag skadar både sig själv och andra. Frågan är hur vi, var och en ser detta. Hur vi ser andras våndor och vad vi gör åt dem. Orkar vi någonsin se en annan människas livsplåga och stå till tjänst för hen?

Hur gör vi när en bekant, vän eller släkting – en medmänniska - har det svårt? Tystnar vi och vänder ryggen till, eller finns vi kvar till hands på något sätt?

Hur gör du? Låter du hen fixa sin katastrof alldeles själv?

A..

Läsvärd litteratur i detta sammanhang;

Drunkna inte i dina känslor - lär dig simma istället.

Mod att vara sårbar.

Vad slår högst för hälsan, tro?

Solen sken i den vackra staden. Människorna flanerade, njöt av värmen. På en gul & vacker bänk satt en man, på tvärsen med huvudet i mannens knä låg en kvinna. De njöt av nuet, värmen och närvaron av varandra. Båda meckade med sina telefoner, förstås. Det är ju så de flesta gör, nuförtiden.  Bortsett från telefonmecket, så är det ändå en trivsam syn att se människor tycka om varandra. Vad tycker de om mest, måntro?

En bit därifrån gick en man och en kvinna in på ett café. De höll avstånd från varandra. De var rätt bastanta, hade lite svårt att gå. De hade en barnvagn med sig. Jag undrade för mig själv om det var deras barnbarn de hade i vagnen. Barnbarn brukar kunna skapa lycka. Nej, såg jag sedan. Det var inte deras barnbarn som satt i vagnen, det var två hundar.  Ja, även hundar skapar lycka hos ägare, vet jag ju. Men varför transporterades hundarna i vagn? Det gör mig rätt beklämd när jag ser att djuren, som av naturen är skapta för att gå och springa, nosa och leka, transporteras i en barnvagn.  Det är inte så de flesta gör, gudskelov. Vad tänker de om hälsa, undrar jag? Är motion bra eller är att bara åka med bättre? Vad slår högst för hälsan, tro?

A..

Synd och frosseri.

Wasa. Kanel. Sprött knäckebröd med härlig smak av kanel.

Det är synd. Synd som i olat. Eller synd, som i oförmåga att hålla borta. Om nu synd är tvunget att hållas borta. För vem och vad avgör vad som är synd och tvunget? Den innehåller socker.  Det är synd. Jag vill inte äta socker, men längtan efter den fantastiska smaken fångar mig. Smaken av kanel, tillsammans med det spröda brödet, smakar så ljuvligt. Jag tar en, brer Ädelost från Kavli på. Vår fina Ädelost, läser jag på tuben, och tänker att jag ingår i vår. Som att den också är min och inte bara Kavlis. Jag njuter, så att syndens mara lägger sig på lur. Som att njutning är samma sak som synd. Jag längtar efter nästa, så snart den första tagit slut. Blundar, manar bort, tar en till. Njuter. Frossar i den ljuvliga synden.

Synd, olat, frosseri, njutning och längtan ligger nära varandra, hör ihop.  Det är som om de är ett, som ett måste tillsammans. Nästan som sprött knäckebröd med härlig smak av kanel, med ett lagom lager ädelost på.  Som ett, som ett måste tillsammans.

A..

Labacken. Roslagsbros hembygdförening - St Eriks Gilles - hembygdsgård.

Labacken. Roslagsbros hembygdförening St Eriks Gilles hembygdsgård bjuder in till flera aktiviteter i sommar. Fint och välvårdat är det. Titta in till gården, där någonstans i labyrinten Roslagsbro, om ni har vägarna förbi.

Den är fin. Den gör mig stolt, fast jag inte alls är delaktig. De som gör här, har min fulla beundran.

Labacken i sommarsol , den 7 juli 2014.

Labackens sommarprogram 2014.

Mer om Labacken i denna blogg.

A...

Kajak till salu.

Lycka är att färdas.

Vi var i trakten kring Vansbro under den gångna helgen. Somliga (inte jag) skulle slutföra sin bragd, alltså genomföra det sista styrkeprovet i Klassikern. Simning i en kall älv. Termometern visade 13,5 grader under fredagen. Till start på lördagen hade den klättrat till svindlande 14,5 grader. 9000 människor var anmälda till detta fantastiska äventyr. Jag blir så himla glad av att se att klassiker-loppen växer och att såååå många gör detta; utmanar sig själva och skapar mervärden för sig själva och andra. Man riktigt ser hur endorfinerna bubblar hos människorna här. Jag bugar för er som gör, som startar, som utmanar er själva och som peppar andra att göra det också. Jag bugar djupt för er.

Vi bodde på Nås camping. Campingen drevs av flera föreningar tillsammans. Hembygd och idrott samsades om uppgiften. Där rådde frid, glädje och där fanns fantastisk natur. Älven rann sakta förbi, myggorna dansade över nejden, grönskan frodades, ungarna dansade över det välklippta gräset och spelade boll med föräldrar som tappert kämpade med ständigt förändrade regelsystem i leken.

Många av de vuxna gick omkring med sina glädjeendorfiner och fina medaljer hängandes runt halsen. Några hade sin uppgift kvar och var fortfarande nervösa. Nästan alla hade eller skulle själva eller skulle peppa någon som hade eller skulle - genomföra ett personligt stordåd. Det är underbart energigivande att beblanda sig med dessa människor. Bragdmänniskor. Ja, det är ett särskilt slags människor det. Med dessa skall man vara.

Vid Nås kyrka hittade vi en fantastisk skulptur, med smide av L Rapp. Jag tänker att konst är rätt fantastisk ibland. Rent gudomligt vacker fann jag denna skulptur, som kunde tolkas i olika riktning. Någon kanske tolkar den lilla skålen som en dopfunt och någon som en önskebrunn. Oavsett, så var skulpturen fin som bara attan.

Lycka är att färdas. Att färdas och att utmanas. Att höja sin ribba. Att se mer av världen, både i stort och smått. Och allt det vackra i vårt vackra Sverige.

A..


Vansbrosimningen. Nås Camping. En svensk klassiker. Min egen klassiker 1994. Intressant. Bloggkartan Norrtälje.  Bloggportalen.se.  Knuff om Vansbrosimningen - Bloggare om Klassikern  -  Blogger.com. 

Aktivitetsförslag ...

Jag fick en lista av mina fantastiska döttrar. Listan innehåller några aktiviteter för mig att göra. Jag får erkänna att jag gillar alla förslag.

Till detta skall läggas att jag vill besöka alla Sveriges nationalparker. Och resa jorden runt. Med egen kraft, alltså per fot eller per cykel. Och springa ultralopp. Mer och längre.

Vad skall jag börja med? Svaret torde vara att jag skall börja nu och att det inte spelar någon roll med vad jag börjar. Bara att det spelar roll att jag börjar. Gör.

Nu. Det är nu eller aldrig som gäller.

A..

Tystnad råder...

Ledamöterna i styrelsen sover,
sakta, sakta låter de tiden gå
dagarna går, knappt någon tar ett handtag
ingen ordar, ingen tillför, ingen gör, ingen ifrågasätter
ingen tar ansvar
ingen finns att fråga
medlemmar undrar, frågar
möts av tystnad.

Det visar sig att ställa frågor är att skapa konflikt. Att fråga efter ekonomiunderlag är att skapa en konflikt, att misstänkliggöra och ifrågasätta. Att fråga om principer och tankar, är att skapa konflikt. För mig, som vill läsa, fråga och lära, är detta en fullständig gåta. Och en väldigt stor sorg.

Demokrati, kära styrelsefolk. Demokrati kräver öppenhet, möjlighet att läsa, lära och fråga. En styrelseledamot som inte vill (eller kan) berätta för medlemmarna vad de gör eller som inte står ut med frågor från medlemmar, hör inte hemma i en styrelse.

Alternativt hör inte jag hemma i den föreningen, eftersom jag ser demokrati och öppenhet som viktigt.

A..


Knuff - Intressant. Bloggkartan Norrtälje.  Bloggportalen.se.  Knuff om Källatorps samfällighet - Bloggare om Källatorp  -  Blogger.com. 

Svalorna dansar

Svalorna dansar över himlen

letar mat till de små

idogt med fantastiska vingslag

Katten ligger strax under bo´t

bakom en stol

tålmodigt granskande

Svalorna jagar henne

på flykt

beskyddande sina små

Katten är strax där igen

väntar på sin tur

jag ber att hon inte har tur

Anette Grinde

Korpskog 29 juni 2014

Sören Kjellkvist - Meningen med livet

Han ror
njuter av tystnad och egen kraft
reflekterar över sig själv,
viktiga frågor för oss andra
och jämställdhet

Han gör
är en förebild som få
tar fart, tar spjärn, njuter
och gör

Hans görande skapar
tankar
nya tankar
som kräver förändring
i det jag gör

eller inte gör

A..

Följ Sören Kjellkvist - Meningen med livet -  här (hemsida) eller här (fb - tryck på "gilla" när du hittat hans fb-sida).

Prylar till salu i denna blogg
(klicka på bilden)

Knuff - Intressant. Bloggkartan Norrtälje.  Bloggportalen.se.  Knuff om Jämställdhet - Bloggare om Sören Kjellkvist   

Preem kräver bilnycklar för att kunden skall få tanka...

Preem Norrtälje annonserar i NT idag. En redig annons, där det framgår att den som vill tanka måste lämna in bilnycklar och kontokort innan de får tanka. Det låter som ett aprilskämt, men är säkert allvar.

Min första tanke blir att där tankar jag inte ingen. Min andra blir likadan, även om jag tror att det säkert också går att betala som vanligt med kort i automaterna.

Annonsen känns beklaglig. Sorglig. Förstörande för Preem-mackens lönsamhet. De får nog tänka om, tänker jag.

Förstörande är däremot inte Sören Kjellkvists roddäventyr - Meningen med livet. Titta in här och följ honom. 

A..

Oxfam Sverige. Med mängder av pengar på hög?

Oj, tänker jag. Oxfam igen. Helsidor i DN, igen och igen. Vilka är de? Vad gör de? Hur mycket pengar har de egentligen till annonsering? De säger sig vara en global utvecklingsorganisation som mobiliserar människor i kampen mot fattigdom. De raggar bidrag genom helsidesannonser i mängd. Det innebär otvivelaktigt att bidrags/insamlingspengar går till helsidesannonsering i stället för till fattigdomsbekämpning eftersom måttligheten har passerats för flera helsidor sedan. Jag börjar bli allvarligt brydd.

Nej, jag är inte bekant med deras faktiska arbete. Kanske bör jag lägga krut på att lära mig det innan jag tänker & säger något om deras annonsering. Försöka förstå, innan jag talar. Men, ändå.

A..

Oxfam Sverige

Jättelångt 2014.

0900. Snart start. Hur skall detta gå? Jag är väldigt nervös,
på gränsen till skräckslagen. Jenny fotar och är lugn.
Tur att någon tror att det skall gå bra. 

Jättelångt är en motionslopp, där ca 68 - 70 km löps längs Roslagsleden, från Grisslehamn till Norrtälje. Galenskap, alltså. Underlaget är inte nådigt för en asfaltlöpare som jag. Stigar, spänger, stenbalansaktsområden, grusvägar och lite asfalt (som tröst). I fjol var jag fotograf och drällde runt per cykel. Jag tyckte att det såg slitsamt ut, men löparna såg ändå glada ut. Deras glädje gjorde att det ändå såg genomförbart ut, trots underlag och längd. Jag har tänkt i flera år att jag borde springa detta. Det går ju på hemmaplan. Nu var det dags. Mina fina glin hade bestämt åt mig, så nu var det bara att göra. Jag var fruktansvärt nervös, på gränsen till skräckslagen. Hur skulle detta gå? Skulle jag verkligen klara detta?

Jättelångt går längs Roslagsleden. Det är Roslagsledens markeringar vi skall följa, vilket visar sig vara lättare sagt än gjort när tröttheten eller samtalen gör oss okoncentrerade. Vi måste ju hålla koll på rötter och stenar som hela tiden ligger i vår väg. Då är det trassligt att samtidigt försöka hålla koll på ledmarkeringarna som sitter en god bit upp från marken, alltså inte där ögonen har sitt sikte. Njae, man kan nog bli bättre på ledläsning, tänker jag sen. Jag hade ju ändå fördelen att hyfsat känna till var leden går. Hade jag inte haft den kunskapen hade det varit jobbigare, förstås. Ändå sprang jag fel, när jag följde skocken i början av loppet. Jag överlät tydligen riktningen på andra, vilket ju inte är så smart. Jag var å andra sidan inte ensam om att göra det. Dumheter straffas med extra steg.

Starten gick 0900, eller strax därefter. Hela skocken av tävlingsinspirerade människor, som nu hade minst 68 km framför sig, drog i väg. Som boende i Roslagen kan jag dela in sträckan i olika delar och ber mina coacher att peppa mig i Grisslehamn, Älmsta, Edblads/Gåsvik, Rådabadet, Söderbykarl/Erikskulle, Roslagbro och i mål. Det var verkligen behövligt med dessa inspirationsmöten. Sträckan tog onekligen på krafterna, där sinnet hela tiden fick vara vaket på underlaget & ledmarkeringarna. Roslagsleden har inte ett vanligt löparunderlag för mig som är asfaltlöpare. Här var det verkligen stock och sten, rötter och smala stigar att hålla koll på. Det är svårt att lyfta på fötterna när man är redigt trött. Gör man det inte riskerar man skador. Jag klarade mig med ett nödrop.

Felspringningsgarantin i loppet innebär en principiell garanti för att "alla" springer fel. Ävenså jag. En god gärning i felspringningssammanhanget lyckades jag ändå prestera under tävlingen genom en busvissling till två snackande grabbar som pinnade på rakt fram mig på en fin grusväg, trots att det var hög tid för en 90-graderssväng tvärs ut i bushen.

Innan vätska 2, nära Sandviken några km innan Älmsta, var jag redigt trött. Ja, det var alldeles för tidigt att vara trött redan då. Det var ju rätt långt kvar. Vätska 2, hemma hos Annika (Roslagen & Co), var en redigt finfin depå. Här fanns mycket att äta och dricka. Välbehövligt. Jag får dock erkänna att jag behöver vara duktigare på att äta och dricka, för att klara denna typ av lopp på ett bättre sätt. Jag behöver träna fler & längre löparrundor, med mer löpning bortom asfalt och grusvägar och jag behöver träna på att äta och dricka under löprundorna. Utan ett bra energiintag är det ogörligt att orka. Att springa ultra är också rätt mycket att snacka med sig själv, d v s att fortsätta trots ont, orkesbrist och allvarsamma svackor. Glädjen från medlöparna är viktig och det är viktigt att själv kunna dela med sig av glädjen, när någon annan brister.

Vätska 3 var hos Edblads i Gåsvik. Det är lite udda att springa genom deras finfina butik, men applåderna värmde. Utanför blåste det så att vätskan och chipsen flög all världens väg. Vidare genom Roslagens virrvarr av vägar nåddes snart grusvägen mot Råda. Mitt i naturreservatet satt en ensam trummis och spelade friskt. Den ljuvliga guckuskon, som blommar i reservatet, fick sig nog en glimrande stund. De är nog inte vana vid sådant sällskap. Jag missade den stora lakritslådan som stod framför. Det var dumt, en lakritsdos hade nog gjort mig gott. Till nästa depå i Söderbykarl, vid Erikskulles vackra hembygdsgård, var det, för min kropp, rätt långt. Depåerna är behövliga, dels för vätska och tugg och dels för möten med energiska hejarmänniskor. Publiken gör sitt till. Och naturen. Roslagen är rätt vackert, ändå.

Från Söderbykarl gick färden vidare via Brölunda till Roslagsbro/Drottningdal. Vid skolan var en växelplats för stafetten som pågick samtidigt som det långa sololoppet, men med senare start. Loppet och löparglädje växer. Det är härligt att se.

Sista delen hem mot mål var rätt tung, men idogt stretande och medlöparnas energikommentarer gav lön för mödan. Efter många och långa timmars färd i egen stretande kropp nådde jag till slut målet. Glad får man vara, när man har en kropp och en knopp som tillåter att man springer/lufsar 68-70 km på ett bräde och att man har två fantastiska ungar som (tvingar) & coachar en att genomföra detta med kropp, knopp, lust och glädje i behåll.

"Aldrig mer" tänkte jag i mål. Dagen efter hade det gått över. Mer, tänker jag plötsligt igen. Tack & bock, till arrangörer, funktionärer, publik, medlöpare och egen ungskock för en trivsam (om än "en aning" plågsam) dag.

Sambon klarade Vätternrundans 300 km med bravur. Även där med kropp, knopp, lust och glädje i behåll.

Nu står det 19 maraton & 2 ultralopp på min löparcv. Inte så illa, eller hur?

A..

MarathonMia bloggar. Mats Dänsel har fotat under loppet. Somliga hade jättekul. Andra njöt ändå.

MTB. Jättelångt per MTB. Inför Jättelångt. Lustlöparen 2010. Resultatlista Jättelångt 2014. Genomförda lopp med dignitet. Ultradistans. 42 km.se om Jättelångt. Klassikern 1994.

Egenskaper att fundera kring.

Egenskaper. Ja, vi behöver olika egenskaper i olika uppgifter, verkar det som. Vilka av dessa egenskaper behöver jag i det jag har att utföra på lördag, tro? Det är jag, själv, i en rätt mentalt och fysiskt prövande uppgift. Uppgiften består i att genomföra - springa - tävlingen Jättelångt, 70 km löpning från Grisslehamn till Norrtälje. 

Affärsmässig

Allvarsam

Ambitiös

Analytisk
Anpassningsbar
Ansvarsfull/ansvarstagande
Arbetsmoral stark
Artig
Auktoritär
Delegerande
Diplomatisk
Disciplinerad
Diskret
Dominant
Driftig
Drivande
Dynamisk
Engagerad
Entreprenör
Eftertänksam
Ekonomisk
Empatisk
Entusiastisk
Envis
Exekutiv
Fantasirik
Fixare
Flexibel
Förekommande
Försiktig
Förutsägbar
Generös
Glad
Individualist
Informell
Initiativrik
Intellektuell
Intelligent
Intresserad
Intuitiv
Karismatisk
Kommunikativ
Kontrollerande
Korrekt
Kreativ
Kulturell
Känslomässig
Lagspelare
Logisk
Lugn
Lyhörd
Moralisk

Motiverad

Mångsidig
Möjlighetsorienterad
Noggrann
Nyfiken
Observant
Orädd
Pedagogisk
Positiv
Praktisk
Prestigelös
Problemlösare
Punktlig
Pålitlig
Påläst
Rak
Rakryggad
Receptiv
Respektfull
Resultatinriktad
Riskvillig
Rättvis
Saklig
Samarbetsvillig
Serviceinriktad
Simultankapacitet
Självständig/Självgående
Självsäker
Smidig
Snabb
Social
Stillsam
Stresstålig
Strukturerad
Ståndaktig
Sympatisk
Säljande/säljinriktad
Teoretisk
Tillitsfull
Tjänstvillig
Tolerant
Trevlig
Tålmodig
Tävlingsinriktad
Utåtriktad
Verbal
Verkställande
Vetgirig
Vårdande
Ödmjuk
Övertygande

Knuff - Intressant. Bloggkartan Norrtälje.  Bloggportalen.se.  Knuff om Jättelångt - Bloggare om ultralöpning  -  Blogger.com. Jättelångt. Genomförda lopp med dignitet i modern tid.

Befängt.

Befängt. Som i löjligt, tokigt eller orimligt. Att springa Jättelångt på lördag känns just nu befängt, som i tokigt eller orimligt. Inte löjligt, men befängt. Jag har aldrig sprungit 68 km förut, men väl 62 km. 62 km gick ju ändå bra. Jag fick t o m ställa mig högst upp på pallen, flankerad av fantastiska långlöperskor, även om det var ett tag sedan nu. Jag sprang ett långpass, 42 km, med tidtagning för två veckor sedan. Det gick ok. Jag var hel och hyfsat glad efteråt. Jag har sprungit lite lätt, kort, några gånger sedan dess. Jag känner mig inte helt bekväm med 68 km, men vad gör man nu när man måste? För måste måste man när man fått starten i julklapp och sagt ja, eller hur?

Fast egentligen är jag bara vek och fruktansvärt nervös. Eller hur? Har jag klarat 62 km, nyligen sprungit 42 km och är hyfsat tränad så sitter det bara i huvudet. Det vet jag ju. Tror jag.

A..

Pax för fred

Fredstidningen Pax når mig i posten. Det är en medlemspublikation från Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Det är ett temanummer som rör frågor kring civilsamhället i Burma/Myanmar.

Tidningens artiklar handlar om människorna, de vanliga människorna som vill ha fred, demokrati och ett drägligt liv. De som strävar efter mat på bordet, tak över huvudet, trygghet för sig själva och familjen, och ett arbete som kan ge dem detta. De är glada för den öppenhet som visar sig, även om den ännu inte är fulländad.

Artiklarna talar om fred utan hämnd, om demokrati, om ickevåld och om kärleken till sitt land. Människorna talar inte om att de vill lämna landet, de talar om att de vill vara just där och göra sitt land till ett bättre land att leva i. Med gemensam kraft och med demokratin som det viktiga verktyget att nå dit.

Svenska Freds gör mig glad. Jag ser det som en förening som gör viktiga saker, med små medel men stor och hjärtlig kraft. Jag är glad att de finns. De arbetar med ickevåldet som förebild och med ett aktivt vapenmotstånd. Fred skall vinnas med omsorg och medverkan, inte med vapen och hot om våld. Det jag saknar i tidningen är ord av Anna Ek (ordförande) och Christoffer Burnett Cargill (generalsekreterare). Nu finns bara ord av tidningens redaktör Eva Kjellström Froste. Anna och Christoffer bör ha annat att tillföra, även om Eva gjort ett mycket bra jobb med de artiklar hon skrivit från deras resa till Burma.

Tack, Svenska Freds, för det ni är och för det ni gör. Fortsätt så.

Anette Grinde


Svenska Freds. Pax om Burma Knuff - Intressant. Bloggkartan Norrtälje.  Bloggportalen.se.  Knuff om Svenska Freds - Bloggare om ickevåld  -  Blogger.com. Kristna Freds - arbetar också i ickevåldets tecken. Utmaningar & lättnad i Burma. Svenska Freds på Fb. 

Tågkaos dag ett

Tågkaos dag ett
tågkaos strax igen
och sen blev det förstås tågkaos igen
Så det kan bli, ja, så det kan bli

En ledning föll
en där och en här
ibland går det genast att fixa
och ibland tar det sin eviga tid

Verket som svarar
vet inte hur många eller hur långa de är
en ledning här och en ledning här
kanske behöver inte alla räknas

När ledningen snurrats fast
tar strejken vid
någon vill ha mer i sin börs
en annan vill ha tryggheten kvar

Som konsekvens får uppsägningar göras
strejken blev så dyr
en får gå och kanske några till
ledningen sitter säkert kvar

så det kan bli, ja, så det kan bli.

A....



Trafikverket. Skånetrafiken. Svt. Expressen. Knuff - Intressant. Bloggkartan Norrtälje.  Bloggportalen.se.  Knuff om tågkaos - Bloggare om kraftledning  -  Blogger.com. DN - risk för tågkaos. DN - Tåg utan tåga. DN - följdförseningar. DN - statlig järnväg?. DN- parterna möts på onsdag. Aftonbladet.