Solidaritet

Solidaritet är viktig, tänker jag när jag tänker på Västsahara och dess folk på plats och i förskingringen. Ja, jag tänker att de där solidaritetshandlingarna är viktiga. Solidariteten och uppmärksamheten är viktig, för vilken skillnad gör det för folket om ingen ser och uppmärksammar deras belägenhet?

De - västsaharierna - har i 40 år färdats genom livet i förskingring, i förtryck och i flyktingläger. Någon har bestämt att deras land är någon annans land, tagit och nyttjat deras resurser och tvingat dem till andra boendeplatser utan särskild möjlighet till livsutveckling och frihet. Många har utsatts för våld, många sitter sysslolösa, men det finns också många som strävsamt i det tysta eller med ett visst mått av höjd röst lyckas få oss att  se att vi behöver uppmärksamma dem. Vi behöver se och göra. Ibland kan det känns som om det är omöjligt att göra, men varje form av uppmärksamhet, även den lilla, kan spela roll.

Min käpphäst är att tystnad - eller att tystna andra - inte är en särskilt god framgångsfaktor.

Läs Västsahara-tidningen, vetja.

En annan reflektion i sammanhanget är att solidaritet alltid låter - känns - som vänster. Jag undrar varför det känns så - visst måste väl solidaritet vara något vi alla kan känna och agera efter, oavsett politisk preferens?

A..

Globalis. Tidskriften Västsahara. Landguiden.

Om ickevåld i en annan del av världen; 18 efterlysta kor.