Inte en berättelse - Stina Oscarsson

Inte en berättelse
Stina Oscarsson
Atlas
2016
Isbn 978-91-7389-535-4

Jag träffade och lyssnade till Stina Oscarson förra helgen. Vi samlades i vårt ickevåldsnätverk och hon besökte oss där. Hennes ord och samtal intresserade. Gruppen engagerade. När jag nu läser hennes bok känner jag igen flera av berättelserna som hon tog upp under sitt samtal med oss. Jag känner också igen dem från de artiklar jag läst om henne sedan tidigare. Det gör den förstås inte mindre, snarare större, det ger mig en möjlighet att begrunda dem igen från ett annat håll och i en ny riktning. Det gör att jag ser nya ord och en ny mening av frågorna. Det känns bra, tillförande.

Omslaget på boken är gjort av Håkan Liljemärker. Omslaget är avvikande från min bild av det normala och gör mig förvirrad. Jag försöker förstå och tänker att det ger ingången till boken - inte en berättelse - alltså att bilden är (tydligt) möjlig att tolka väldigt olika beroende på vilka vi är och var vi står. Att just det är poängen. Och att nyansen - livet - ibland går från grått till genomsvart - eller tvärtom - beroende på var vi börjar. Jag hoppas förstås också att våra liv har helt andra nyanser, som i glada(re) färger.

Stina Oscarson har visat sig engagerad. Engagerade människor är viktiga för mig. Hon visar mig det viktiga i att vara engagerad, att stå för sina värden. Det är ofta svårt att göra det, eftersom det ofta stöter på motstånd - ibland helt obegripligt, men ibland också begripligt. För mig är engagemanget oerhört viktigt. Jag ser att jag inte kan vara utan det, men att försök till samtal om rätt och den faktiska möjligheten att ställa frågor ofta möter mycket motstånd eller massiv tystnad. Motståndet och den massiva tystnaden gör ont, ibland så ont att tystnaden och motståndet är svårt att förhålla sig till. Man kan förstås fortsätta att hävda sin rätt - eller kanske snarare rätt, som inte sin men i sakfrågans eller organisationens för tanke om utveckling (som i någon form av förbättringspotential). Man kan också tystna. Om tystnaden är utvecklande är dock mycket tveksamt. Jag tänker att motståndet och tystnaden är hindrande företeelser, att det är samtalet som tillför och utvecklar.

Inte en berättelse är en kort bok. Den låter sig läsas på en relativt kort tid, men för ett kontinuerligt utbyte kanske den också kräver reflektion. Som i att tanken tänks med lite uthållighet, inte bara flyktigt. Jag tänker att vi kanske oftare behöver ta två steg framåt och ett steg tillbaka, för att sedan gå framåt igen. Vad menas och hur tänker jag kring frågorna? Hur bär jag med mig Stinas berättelse och hur ser min ut?

Stina Oscarson bidrar med viktiga berättelser. Mötet med henne och hennes ord tillför, både de hon sa när jag lyssnade till henne under föregående helg och de som finns i hennes bok. De sammanfaller, men ger ändå olika tankar när jag ser dem igen. Nya tankar, särskilt sådana som skaver och behöver vändas på några varv, är viktiga tankar, tänker jag.

Atlas förlag bidrar också med viktiga berättelser. De ger ut viktig litteratur som skrapar i vårt medvetande, lyfter oss från den vardagliga rutiner och skaver en aning. Medvetandegör viktiga frågor. De gör det igen och igen. Det värmer min själ.

Såväl Stina Oscarsson som Atlas förlag driver frågor framåt, tänker jag. Jag tänker det som gott för världens väl.

A..

DN. Atlas förlag - Inte en berättelse. Natoutredningen. Svd. Adlibris. Svd - svaghet gick inte hem.