tisdag 16 mars 2010

Företagande - eget ansvar - social trygghet - utanförskap

Arbetstillfällen är viktiga. Små och stora företag skapar arbetstillfällen, för sig själva och för sina medmänniskor. Varje arbetstillfälle kan ge människor möjligheten att gå från utanförskap till att vara delaktiga. Delaktiga i en gemenskap. Delaktigheter i gemenskaper är livsnödvändigt.

Utanförskap kan finnas i arbetslivet, på arbetsplatserna. Eller i föreningslivet. Det är var och ens ansvar att se sina medmänniskor så att det inte händer. Människor kan bli utfrysta. Tystade. Tystade av andra vuxna människor, som inte ser sitt ansvar om andra människor. Öppenheten, omsorgen och synligheten är viktiga företeelser. De måste vi värna. Tillsammans.

När jag ser krav på heltidstjänster undrar jag om man tänker ur företagarens perspektiv. Visst vore det bra med heltidstjänster för de som så önskar, men om företaget inte har råd eller om det inte är det bästa ur företagarperspektivet blir det ju tossigt. Företagaren/företaget äger situationen och företagaren/företaget måste få äga frågan. Inte för att utnyttja människor, utan för att skapa mervärde i företaget - till gagn för han/hon som lägger resurser och kraft i företaget, och till gagn för arbetsmarknad, skatteintäkter och andra samhällsnyttiga händelser. Företagaren driver företaget under ett stort ansvar och med en stor risk. Det får vi inte glömma. Företagaren får heller inte glömma sitt ansvar för de medmänniskor som finns i företaget. De behöver ses. De behöver omsorg. De behöver utvecklas.

Företagare som driver sina företag måste ges rättigheter och förståelse. Vi måste se över de administrativa krav som ligger på företagarna, även om många kan ses som nödvändiga ur andra perspektiv. Det är naturligtvis en svår avvägning. Skatt, ja det får ses som nödvändigt - men med måtta.

Arbetslöshetsförsäkringssystemet måste förändras. Företagare måste få en bättre, som i enklare, situation. Inte så att man skall kunna få ersättning ur ett system för att lågkonjunkturen slagit till, men när företaget lagts till vila och någon faktiskt lägger ner bör en försäkring kunna träda i kraft - även om företaget finns kvar.

Sjukersättningssystemet måste fungera bättre för småföretagarna. Det måste fungera även för de som arbetar avsevärt mer än 40 timmar per vecka, med inkomster som inget fackförbund skulle tolerera för en anställd.

Social trygghet kan annars inte bara ligga i statens knä. Anvaret måste finnas hos individerna och hos familjerna tillsammans med samhället. Människor får inte hamna utanför, men det måste finnas en stor dos eget ansvar. Systemet måste också fånga upp de människor som inte klarar uppgiften själva.

Vi måste se varandra mycket, mycket mer.

En vänsterpartist sa till mig en gång att hans bror utvecklingsstörda barn inte var familjens angelägenhet. Det var statens ansvar.

Nej, tänker jag. Så kan det inte vara. Först och främst är all omsorg vårt egna ansvar. Var och en. Familjen. Kyrkan. Föreningen. Våra närstående och de som möter oss på vägen. Sen kommer statens ansvar. När vi inte själva alls förmår.

Anette Grinde

Inga kommentarer: