Det blev verkligen alldeles underbart fantastiskt. Så där osannolikt fint.Det var sommaren 2005. Jag tog mitt mc körkort. Jag var ny och alldeles novis. Jag köpte, med hjälp av proffskunskap från en fantastiskt vänlig vän, en motorcykel. Tung, men ändå ganska lätt. Jag köpte en Virago. Den var röd och den var fin.
Sedan träffade jag en annan fantastisk vän. Som jag inte kände då. Än. Men som jag känner desto mer nu.
Med mod och glädje. Med nyfikenhet - drog vi tillsammans till Gotland. Utan att veta så mycket om varandra. Där fann vi fantastiska vägar och vyer. Vi fann fina boenden och lagade fantastisk mat i solnedgången på stranden. Vi klarade våra kvällar utan sällskap av de 100-tusentals turister som fanns på ön. Vi var istället alldeles ensamna. I fantastisk natur.
Vi var ensamna bara vi - tillsammans med fantastisk mat och dryck. Och vackra solnedgångar i ljumma kvällar. Kväll efter kväll. Som i bättre och bätte. Som nästan osannolikt. Jag minns det tydligt. Med glädje och lycka kvar i varje tanke.
Gotland har fantastiskt vackra små hörn och platser. Dit skall man åka med någon man tycker om. Eller - för att finna något att tycka om. Dit vill jag åka strax igen.
Anette Grinde
Sthlm/Sundbyberg 09 12 21
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar