Det är alldeles självklart – för oss. Det är inte lika självklart för många andra.
FN-konventionen – om medborgerliga och politiska rättigheter - handlar om rättigheter som rätt till liv, förbud mot tortyr och slaveri samt olika friheter såsom tanke-, religions- och åsiktsfrihet och även yttrande- och föreningsfrihet. Den innehåller också rätt till frihet och personlig säkerhet. Frihet i liv och tanke är en självklarhet för hos, även om vi ibland tycker att det brister. Självklart kan det bli bättre även för oss – men kanske kan vi, var och en, istället lägga lite krut på att uppmärksamma andra länders brister.
Hur är det egentligen i Kina, eller i Sudan? Egentligen – för gemene man, och kvinna, långt där ute på landsbygden. Hur lever de egentligen?
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter – är lika fantastisk som självklar. Den handlar om rätt till arbete, rätt till en tillfredsställande levnadsstandard och rätt till utbildning. Stater som anslutit sig till denna FN-konvention skall göra sitt yttersta för att säkerställa att konventionens rättigheter gradvis förverkligas. Gradvis, är ett nederlag – alldeles beroende av hur det verkligen ser ut.
Återigen. Hos oss, i Sverige, är det i jämförelse med andra ganska gott ställt. Men det finns undantag. Det finns de som hamnar emellan, där det tar alltför lång tid, eller med alltför besvärande omständigheter inte finns en dräglighet. Och i andra länder. Hur är det egentligen i Afghanistan, i Tibet eller i Indien? Hur går det för tjejerna, kvinnorna, döttrarna och mödrarna? Får det gå i skolan, utbilda sig? Får de möjlighet att försörja sig själva, eller är de bara beroende av någon annans välvilja?
Hur kan vi påverka utvecklingen i vårt eget land? – och i de länder där det brister något lite mer?
Rätt för människor med funktionshinder – att ta del av medborgerliga och politiska rättigheter, liksom de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna tillkom genom en FN-konvention 2006. Det känns lite konstigt. Ingick inte deras rätt i de tidigare konventionerna? Eller var det så svårt att se, att de var ”riktiga” och vanliga människor, med rätt som alla andra?
Konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. 1965. I april 2007 hade 173 stater förbundit sig att följa konventionen, av de 192 som ingår i ”teamet”, dvs FN-staterna. Dessa 173 tycker att det är viktigt att vi inte ”sidsteppar” människor beroende på deras etniska ursprung. Resten får vi hålla särskild koll på, eller hur?
Av intresse är konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. 185 av 192 förbinder sig att arbeta för detta. Lika rätt, för män och för kvinnor. Lika rätt! Är det så i Sverige?
Barnen. 1989 kom den särskilda tanken till barnen. 192 av 192 finner de viktiga. Fantastiskt! Låt det inte vara en papperstiger. Låt de vara av vikt. I alla led.
Barn får aldrig diskrimineras. Barnens bästa, skall vara ledstjärnan. De skall få utvecklas i sin takt, utifrån sina förutsättningar - med omsorg och hänsyn. Därtill, få möjlighet att framföra och få respekt för sina åsikter i frågor som berör dem.
Konventionerna kring de mänskliga rättigheterna är viktiga. De ser till människor, som unika och fantastiska. Var och en av vikt.
Låt oss alla se på varandra med de ögonen.
Anette Grinde
2008-03-17
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar