10 november 2016
Det är ohyggligt varmt. Solen strålar obönhörligt från den
helt blå himlen. Vi kommer till skolan någon timme senare än tänkt. Barnen har
lek i benen och vi skall, trots språkförbistring försöka hålla dem i någon form
av aktivitet och ordning. Ickevåldsaktivitet, förstås. Det vettigt ur många
perspektiv, roligt och nyttigt, men också svårt och absurt. Ljudvolymen, värmen
och antal ungar var svårigheter i sig, viktiga att i stunden försöka förhålla
sig till.
Lärdomen är t ex att barngrupperna var för stora,
språkförbistringen var stor och ljudvolymen var hög. Det var helt enkelt svårt
att åstadkomma tillräcklig koncentration för att skapa en vettig miljö för
annat än spretande lek och stök. Barn är viktiga att tala ickevåld med, men jag
tänker att det behöver ske i mindre grupper och med lugn i rummet.
Bortsett från aktiviteten var det fantastiskt att se alla
barnen, deras glädje och deras färger. Sol och lycka råder också här, det är så
fint att se. Det gör mig glad. Denna
plats gör mig glad, även om den också gör mig väldigt sorgsen.
Efter avslutad sejour åkte vi till en bröllopsaktivitet som
var inne på den andra dagens firande. Här satt brudens vänner. Musik och dans
rörde sig i rummet. Bruden förväntades komma inom kort.
Så småningom kom hon, hela hon insvept i vitt – under det
vita skynket som täckt henne fanns säkert en glad, lycklig, välklädd och
välsminkad kvinna, men vi fick inte se henne så länge vi var kvar. Någon pekade
på hennes fötter, som var dekorativt målade med henna. Vackra mönster täckte
tydligt. Så fint, så fint.
Mannen var hos sina vänner, så idag befann sig paret på
olika platser. Det var färgglatt, väldigt högljudd musik och med dans och
glädje. Här fanns verkligen lycka i rummet. Så vackert, så fint.
I samtalet förstods att detta par gifte sig av egen kärlek.
De var inte ihop-pusslade av släkt eller föräldrar, även om det förekommer
ibland. De går mer och mer ifrån detta, säger kvinnan som berättar om
traditioner och nutid. Hon ger uttryck för att hon inte är förtjust i att man
gifter sig inom familjen för att behålla sina tillgångar inom sin nära släkt.
Att gifta sig inom släkten, t ex med kusiner eller farbröder, ger andra
nackdelar, som t ex utveckling av sjukdomar, mm.
Ja, även under de svåraste livsvillkoren flödar dans, musik,
lycka och färger. Även under de svåraste livsvillkoren finns kärleken och
skratten. Där finns också barnen, klädda i vackra kläder och några också med
röda rosetter i håret. Barn är barn också här.
Museet om den västsahariska historien visas med fakta och
dokumentation, med mycket vapen och ond bråd död. Där fanns martyrer och
tillfångatagna piloter och andra krigsfångar. Där fanns också ihopsamlade
vapen, demolerade flygplan och en modell av den långa och minerade muren. Deras
historia är inte mild, men dessa människor bär ändå hoppet i sina vackra
hjärtan. Det känns att det är så.
Ja, det är så fint att se dessa människor. Att de sprider så
vackra skratt, så mycket vänlighet och sådan glädje omkring sig ger mig hopp om
världen. Dessa människor gör mig verkligen glad. Jag vill ha dem kvar i mitt
liv. Jag vill se deras glöd och energi, deras dans och glädje. Den värmer verkligen
mitt hjärta.
A..
