8 november 2016
Vita, vackra och mjuka. Deras form av olika. Lika fast
olika. De ligger lager över lager, flyter sakta fram över himlen. Ibland flyr
de en aning från varandra, ibland drar de ut i en sammanhållen matta och ibland
bygger de på både höjd och bredd tillsammans.
Ovanför allt detta är himlen klarblå och solen skiner
vänligt men skarpt. Långt därunder
ligger det blå havet där 1000-tals människor dör i sin flykt för ett bättre
liv. De flyr från död, ondska, fattigdom och förtryck. De offrar allt i sin längtan
efter ett värdigt liv.
Många dör på vägen, går under i havet. De som kommer fram
får ibland inte komma in. Låses ute, tvingas tillbaka till sin startpunkt där
de inte kan eller vill vara.
De vackra vita molnen mot den blå himlen och den sköna solen
som speglar sig i havet lever sitt eviga liv levs i fasans skräck strax intill.
De som lottats till andra liv på andra platser ägnar sig istället åt
frukostrutiner, kapitalförsäkring eller vem de skall möta på dagens hundrunda.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar