tisdag 1 november 2016

Fredstidningen PAX nr 3 - 2016.

Jag läser om Svenska Freds nya ordförande, Agnes Hellström, i fredstidningen PAX. Anna Ek, som varit arbetande ordförande under många år tackade för sig vid det senaste årsmötet, och Agnes Hellström, som funnits i föreningen, fick möjligheten att kliva fram. Hon brinner för organisationen och siktar, som många andra i den typen av organisationer, i riktning mot att förändra världen. Det är en fröjd att det är så många som vill förändra världen. Det gör mig glad.

I artikeln talas det om män i liknande kostymer med härskartekniker. Ja, dem möter vi ofta, tänker jag, men kvinnor med härskartekniker är minst lika vanliga. Drivna kvinnor, med maktlängtan eller bara dumhet, använder också härskarteknikerna. Jag möter dem tydligt, lite för ofta. Ibland är de riktade mot mig, och ibland mot andra. Det gör mig beklämd och det gör alltid ont. Det är alltid svårt att bemöta, såväl där och då som sen. Tystnad och förminskande är vanligt förekommande, men också påförande av skuld och skam. När vi säger eller tänker pestiga saker om någon, som inte diskuteras klart, löser problemet, så drabbar det både den enskilda människan och organisationen. Härskarteknikerna drabbar ofta dem som upplevs vara t ex ett hot i någon form. Det är en stor sorglighet, tänker jag. Det bränner sönder mången kraft.

Agnes Hellström vill att föreningen skall växa och bilda opinion kring vapenexporten. Under Anna Eks tid som ordförande har denna fråga - vapenexporten - funnits högt upp på dagordningen. Det vill förstås Agnes Hellström att den skall förbli, och klättra högre. Jag håller förstås med.

Jag tänker att Svenska Freds har hållit sig kvar som debattör under flera år, att det i sig är fantastiskt. Att vara opinionsbildare och lyckas höras, skapa sig mediautrymme, är fantastiskt. All heder till Svenska Freds, som klarat detta så fint, och all lycka till Agnes Hellström i hennes uppdrag som arbetande ordförande i den viktiga organisationen Svenska Freds.

Nu måste jag dubbelkolla så att jag fortfarande är medlem i Svenska Freds. Det vill jag förstås vara. Är jag det, tro?

A..

Inga kommentarer: