Jag vaknar om natten, undrar över mitt varför. Kanske är det för att jag är dunderförkyld, saknar ork och driv. Eftersom jag ändå inte har ett svar på frågan är det inte någon mening att tänka på det. Jag skjuter det framför mig. Eller begraver det i dyn.
Jag njuter mitt morgonkaffe, läser tidningen och skakar på huvudet. Trump, Vance och Zelenskyj i ett möte. USA är hänsynslösa. Hur är det möjligt? Ja, med Trump och Vance är förödelse möjlig. Hur kan USA låta det ske?
Solen skiner, det är några grader kallt och frosten ligger som ett täcke på marken. Strax bortom huset står ett rådjur. Det står stilla, följer mig med blicken. Jag skrämmer henne inte, även om jag älskar att se rådjurens graciösa hopp. Morgonfrost och en sol som sakta stiger över trädtopparna är njutning, som lyx för själen. Andligheten bor i naturen.
Jag promenerar till bussen. I vägrenen är det hål. Vildsvinen letar, de bökar rejält. Gräsmattorna ser ut som potatisland. Husägarna blir galna, svär. Som om det blev bättre av det. Andra tar omedelbart tag i saken. Jag ber att de inte får återbesök så snart de gjort det fint igen.
Jag läser Blommorna, tänker på yrken (blomsterbutik vid kyrkogården), personligheter (introvert) och blommor. Och hur människor är i butiker, vilket pratbehov som finns. Det var det ingen som berättade för mig innan jag började här. Säkert är det så på alla ställen fast jag aldrig fattat det. Det är fint med alla samtal.
Människor, ja, alla dessa fantastiska människor.
Sinnesrobönen kommer ofta väl till pass.
A..
Norrtälje 28/2-25.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar