Civil olydnad som teori och praktik
Pelle Strindlund
Stellan Vinthagen
Karneval förlag
2011
Isbn 978-91-85703-74-6
Våldet, frustrationen och orättvisorna väller, i olika tid och på olika sätt, över världen. Ibland är de stora, ibland något mindre och ibland nästan försumbara ur någons perspektiv. Kanske är de försumbara för att man inte tror att man kan göra något åt dem? Frustrationsfrågorna kan t ex mänskliga rättigheter, miljöfrågor eller djurens väl. De kan röra vapentillverkning, diskrimineringsfrågor eller djuruppfödning. Eller något annat som någon eller några finner ovärdigt mänskligheten eller åtminstone något som vi behöver begrunda. Dessa kan då välja att diskutera detta hemma vid köksbordet, höja det till en högre nivå, demonstrera på gator och torg eller ta till andra metoder. Ibland händer det att människor tar till vapen, förödande och dödliga vapen, för att få rätt i sin frågeställning. Men ibland händer också att människor tar till samtalets och kärlekens vapen för att uppmärksamma frågorna. De gör motstånd med ickevåldets metoder.
Jag läser Motståndets väg, skriven av Pelle Strindlund och Stellan Vinthagen på Karneval förlag. Jag har haft den på mitt bord ett tag, återkommit till den igen och igen. Läser om, igen. Den är fin, som i läsvärd. Ja, i allra högsta grad läsvärd.
Strindlund och Vinthagen har skrivit om sina egna upplevelser. De har utövat ickevåld, genom egen och aktiv civil olydnad, i aktioner som har resulterat i uppmärksamhet t ex kring vapen- och djurrättsfrågor. De har engagerat sig i frågor som har legat dem varmt om hjärtat och tagit sig ton, i aktiva aktioner. De har, som konsekvens av aktionerna, fått tillbringa tid i fängelser och därigenom också fått begrunda sina aktioner, tala om dem i domstolar, med vakter och med medfångar. De har fått tid och möjlighet att, tillsammans med andra, begrunda frågorna i (relativt) konstruktiva rum. I lugn och ro, även utanför aktionsgruppernas trygga rum. Det i sig ger uppmärksamhet till frågorna och möjlighet till fler ringar på vattnet.
Motståndets väg inkluderar något av ickevåldets historiska företrädare, som t ex Gandhi och Martin Luther King. Gandhi och King, liksom många andra, har genom tidens gång, skapat skillnad genom sina tal, texter och aktioner. De påverkade då och de påverkar oss nu. De inspirerar många till förändring genom ickevåldets och det civila motståndets metoder, det som undviker våld mot allt levande.
Motståndets väg innehåller de personliga erfarenheterna, författarnas egna upplevelser och känslor. Den innehåller också historiens företrädare, flera berättelser om viktiga historiska händelser och tankar, som t ex Gandhis saltmarsch och hans konstruktiva program. Det innebär t ex att vi skall leva som vi lär, visa att livet kan levas såsom vi vill att det skall levas.
Boken innehåller flera, som i många, olika delar. Den varvar teori med praktik och egna upplevelser. Den ger mig råd hur jag kan tänka för att agera, för att hitta sätt och grupper att agera tillsammans med. Den visar mig att planering och samtal är viktigt innan aktioner, den väcker mina tankar kring våldet. Är det verkligen moraliskt korrekt att skada andras egendom för att skapa skillnad i världen? Var går gränsen? Dessa samtal känns viktiga, att ta samtalet och diskussionen innan jag ger mig i kast med en olydnadsaktion, för att inför mig själv och andra kunna ställa saker i relation till varandra. När är det relevant och när är det inte. När/om jag gör en aktion, som samhället genom våra domstolar finner olagligt, behöver jag hittar ord och argument för att rättfärdiga handlingen eller beskriva och förklara varför jag eller gruppen tillsammans har beslutat att den måste göras. I boken hittar jag stöd i detta tankar och därmed också till eventuella framtida samtal i dessa frågor.
Jag tänker att den civila olydnaden är viktig, att den tillför argument och uppmärksamhet till företeelser som skaver. Som t ex vapenindustrin, miljön och djurens väl. Det blir inte bättre i världen av att vi, eller andra länder, tillverkar vapen. De bidrar inte till fred och omsorg mellan länder och människor. Dessa frågor behöver onekligen höjas mer, fler måste ta sig ton, på många olika sätt, för att också fler skall inse att våldet inte är en framkomlig väg för hållbar fred, oavsett var i världen vi befinner oss. Naturen behöver beskyddare. Så fort vi vänder ryggen till är det någon som glömmer att naturen är ömtålig, att den inte mår väl av eller själv kan ta hand om föroreningar, plast, kemikalier eller andra gräsligheter som landar i vatten, marker och i vår luft som vi och våra barn och barnbarn vill nyttja än i väldigt många år.
Ickevåldsaktivisterna och de som vågar ägna sig åt civilt motstånd är guld värda. De är viktiga för oss alla. Ja, förutsatt förstås att de göra sina aktioner med vänlighet och med uppenbar rättvisa mot andra människor och vår gemensamma natur, där samhällsengagemanget för vårt gemensamma väl är tydligt. När jag hör argumentet att de inte ska eller får, för att 80-90% av världens befolkning tycker annat, tänker jag att det argumentet är vanskligt. Det är ju inte alls säkert att de 80-90-procenten har rätt, de har kanske inte bara upptäckt det ännu eller insett att det kan finnas en annan, bättre världsordning. För hur var det med medborgarrättsrörelsen i USA där svarta och vita inte hade samma rättigheter eller med sjukdomen homosexualitet? Det är världsordningar som ändrats - för att människor uppmärksammat, brutit mot reglerna på olika sätt och försök. Det sågs inte med helt blida ögon är aktionerna uppmärksammades men ändringen kom, så småningom, till stånd. Skillnader mellan människor från olika länder och med olika hudfärg finns, absurt nog, än i dag, men visst går vi i rätt riktning? Och då ofta för att någon aktivt har försökt göra skillnad - och fått med sig andra människor i den riktningen.
Ickevåldsaktioner kräver planering. De kräver ringar på vattnet, att fler gör. De kräver planering och fokus innan. De kräver samråd och aktiv tanke under aktionerna. De kräver ihärdighet, att inte ge upp. Och de kräver uppföljning, reflektion och insikt efter genomförda aktioner. Varje ickevåldsaktivitet, civil olydnad eller annan form, kräver planering, ihärdighet, utbildning och uppföljning. Självrannsakelsen, där vi begrunda våra egna roller och vilka konsekvenser våra egna ageranden genererar, känns också viktig. Kanske är det inte möjligt att göra helt rätt, kunna rättfärdiga allt, i aktionerna. Men med en självrannsakan och med en efterföljande reflektion kan vi se hur det blev och vad vi hade kunnat göra bättre. Det känns viktigt. Om detta står också en del att läsa i Motståndets väg.
Boken inkluderar berättelser om tid i fängelser, upplevelser och känslor. Den innehåller också ord om rättegångar, om möjligheten att påverka människor som är åhörare, nämndemän, åklagare och domare. De som står för rätt ur lagens perspektiv men också är människor som kan påverkas med etiska och moraliska aspekter. Det är en viktig väg för att skapa skillnad, men det är en väg som också från tid till annan ger aktivisterna tid att avtjäna bakom lås och bom och/eller med dryga skadestånd att betala till den part de anser driver samhällsfientlig verksamhet, som till vapentillverkare t ex. Är det rätt att betala ett sådant skadestånd och vad händer med den enskilde individen när/om personen avstår från att betala det utdömda skadeståndet?
Vilka ställningstaganden behöver du göra i din roll som civil olydnadsaktivist? Eller är inte det din roll? Vad består den istället i? Hur står du i förhållande till världens orättvisor? Står du stillatigande utan att agera, för att du inte vet hur du skall göra eller för att du inte vill?
Ja, en del av svaren kanske du hittar du i denna bok. Den ger en bra grund för fortsatt läsning av andra böcker på detta (för mig viktiga) tema. Det finns mer att läsa, men just denna bok tilltalar mitt hjärta (& mitt förstånd) mycket väl. Du hittar den i en bokhandel eller på ett bibliotek nära dig.
Så, ja. Läsning av denna bok är väl nyttjad tid. Den skapar ny lärdom och ger en god grogrund till många nya & intressanta tankar, som t ex om vad som faller på min lott i den värld vi lever i idag.
Anette Grinde
Länkar;
Kyrkans tidning. Sändaren. Mer skrivet om Pelle Strindlunds böcker i denna blogg. Pelle Strindlunds hemsida. Karneval förlag. Stellan Vinthagen. Mer om ickevåld i denna blogg. Tidigare skrivet om denna bok i denna blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar