Nima Sarvestani & Maryam Ebrahimi
2013
NimaFilm
Filmen skildrar ett kvinnofängelse i Afghanistan där fångarna varken skäms eller ångrar sina brott.
Filmen har fått Internationella Emmypriset för bästa dokumentär. Det är en stark och vacker film. Den visar absurditeten och lär oss en del om hur det är att vara kvinna i Afghanistan.
Afghanistan är ett fattigt land. De har präglats av många strider och krig. En låg utbildningsnivå och absurda förhållningssätt till kvinnor är ett tragiskt faktum. Vi ser det igen och igen och det är svårt, om än inte omöjligt, att förändra. Denna film, denna typ av filmer, är ett sätt att visa världen det vi redan borde veta. Absurditeterna och orättvisan. De som måste förändras för att människor, kvinnor, män och barn, skall kunna få möjlighet att leva sina liv i rättvisa och värdighet.
Narges har förlupit hemmet, hon fick sju års fängelse. Fozieh likaså, hon fick 10 års fängelse. Sima fick 16 års fängelse för samma brott.
I fängelset lever kvinnorna med barnen. De lever friare i fängelset än utanför. De lever avskiljda från männen. Och från våldet, åtminstone det mesta av våldet. Och utan burka.
Barnen leker, tvättar sig, äter och lever med kvinnorna innan för murarna. Ytan är liten. Barnen stannar tills männen eller familjer begär att få barnen till sig.
Kvinnorna berättar. Fängelsedirektören berättar. Bilderna berättar. Burkan och miljön berättar. Kvinnorna sminkar sig, målar naglarna, fixar håret - tills vakten ropar att de skall skyla sitt hår. Några av kvinnorna uttrycker sin kärlek. De älskar, längtar efter kärleken. Den som ibland är upphovet till att de sitter här. De har strävat efter den. Och förlorat. Kvinnorna är nyfikna, kunniga, glada förtvivlade och strävsamma. Det är glädjande att höra deras uppkäftighet mitt i all bedrövelse. De är människor, vackra och fantastiska människor, mitt i fängelsets begränsande miljö. Inlåsta för ingenting.
Utanför muren skall burkan på. Och varje steg kontrolleras. Innanför blir ändå friheten större, trots den lilla ytan och de begränsningar som finns.
Filmen är stark. Den visar kvinnors och mäns livsvillkor i ett annat land än vårt. Den visar personligheter och miljöer, människors dagar tillsammans i vardag och i väntan. Innanför. Utanför muren skall burkan på. Och varje steg kontrolleras.
Det är en viktig film. Jag hoppas att den leder till att fler lär sig mer om kvinnors situation och bidrar till försöken att göra världen mer rättvis.
Dokumentärens väsen är att komma innanför. Att låta människorna och bilderna berätta med egna ord. Så har skett här. Frihet bakom galler är en vacker, sorglig, frustrerande, stark och viktig film.
Rekommenderas.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar