torsdag 6 mars 2014

Självrättelse - nu eller sen?

Självrättelse. Ja, då talar jag alltså om en rättelse av en oriktig uppgift i en redovisning till Skatteverket. Det rör inkomst- och avdragsfrågor - skattefrågor, alltså.

Temat för dagen är "Självrättelse - hög tid att agera!" Föreläsaren inleder med en ursäkt, eller kanske är det frågan om en allmän försiktighet. Han talar om varumärkesbesvärligheter, om svarta pengar, om bokföringsbrott, handel med vapen och droger, med mera. Han vill också försäkra sig om att Skatteverket inte är här. De säger sig ha granskat närvarolistan, så att de vet vem som som sitter i rummet. Ja, kanske är detta någon form av varning till åhörarna, som t ex var varsam med vad du säger, så att informationen inte rullar vidare till något led där det inte hör hemma. Inga namn, inga härledbara företeelser eller bolag kommer att snurra i luften. Jag ler snett inombords, men kanske är det ändå riktigt allvar att säga som de gör. Var och ens utgångspunkt avgör, såklart, hur man talar. Sekretess är alltid viktigt. Lojalitet likaså.

Föreläsaren Stefan Thomsson talar om självrättelser som en skattefuskfråga, men betonar att Grant Thorntons roll är att undvika skattetillägg och åtal för skattebrott. Deras roll blir att läka de felaktigheter som begåtts, så att grunden för skattetilägg och skattebrott försvinner. Bedöms rättelsen inte som en självrättelse, kan läkning inte ske.

Thomsson beskriver att det inom Skatteverket (Skv) finns det en specialenhet som hanterar självrättelsefrågor. Thomsson betonar det viktiga i att ärendet hamnar just där och inte på det lokalkontor där den skattskyldige hör hemma. Det är en handläggningsfråga och en kompetensfråga, till gagn för kunden, för konsulten och kanske också för utgången i frågan. Där kunskapen är bäst samlad gör sig ärendet helt enkelt bäst. Hanteringen blir ofta längre, krångligare och mindre förutsebar när den hamnar på ett kontor som normalt inte handhar den typen av frågor. Thomsson talar i vänliga ordalag om kompetensen hos Skv. Ömsesidig respekt för regelsystemen värmer i min själ.

Maria Malm, också hon från Grant Thornton, talar om att det är hög tid att agera, och varför. Många länder har numera mer omfattande informationsutbytesavtal med t ex Luxemburg och Schweiz. Avtalen kräver normalt att frågeställaren är specifik, inte skopar brett, men man kan ändå inte vara helt säker på att Skv får nej när de ställer sina frågor till olika länder. Tidigast från den 1 januari 2012 kan Sverige t ex få ut information om en skattskyldig från informationssystem i Schweiz, enligt det avtals som tecknats. Trots detta är det inte uteslutet att myndigheterna kan få ut information från tidigare år. Det kan bero på frågans karaktär och det kan bero på hur man frågar.

Föredragshållarna betonar att utländska banker numera ställer allt hårdare krav på sina kunder. Detta gör att det är svårare att undkomma beskattning. Bankerna tillåter allt mindre obeskattade tillgångar, de kräver ibland bevis om att beskattning har skett och de utfärdar allt mer automatiska kontrolluppgifter, framförallt för kapitalinkomster.

Så till frågan om vad en självrättelse är. En självrättelse kan läka en gammal oegentlighet, vilket inte en rättelse efter en kontroll kan göra. Det är alltså viktigt för läkningsprocessen att det, i formell mening, är just en självrättelse. Själv, alltså av egen kraft, inte drivet av en fråga från myndigheten eller initierat av något som ligger nära. Rättelse, alltså en ändring eller en återkallelse av en oriktig uppgift. Rättelsen skall alltså ske självmant, utan att man har "sparkats igång" av ett specifikt meddelande från Skv. Ett generellt meddelade från Skv, t ex ett pressmeddelande, kan vara ok, men kan också vara det som hindrar att rättelsen ses som en självrättelse. Rättelsen läker då inte den tidigare felaktigheten och risken för skattetillägg och brottsfrågan kvarstår. Det är alltså viktigt att agera, tydligt och korrekt, innan myndigheten agerar. Det skall vara en frivillig rättelse, inte initierad av Skatteverket. Man bör också vara uppmärksam mot information som lämnas eller kommer till andra myndigheter eller företag, där man i något mått är involverad. Om t ex ett företag, där man är anställd, revideras av Skv kan man inte göra en självrättelse för inkomst från detta företag. Det riskerar då att inte betraktas som en självrättelse. Så, rätt redovisning vid rätt tillfälle, är av vikt i sammanhanget.

De svenska reglerna kring självrättelser är egentligen inte nya, även om det numera är viktigare vilken information som lämnas när man initierar rättelsen. Det räcker inte att säga att en rättelse skall ske, det krävs också att man säger vad som skall rättas. Det nya informationssamhället har också förändrat förutsättningarna för länder att lämna och få information från andra länder. Det digitala samhället och rörelsefriheten över gränserna skapar nya förutsättningar och intressen att nå information och gömma information.

För en självrättelse finns inga formella krav, men rättelsen bör/skall vara skriftlig. Det är viktigt att påtala vari rättelsen ligger, alltså en tydlig precisering av felaktigheten. Rättelseinformationen måste vara specifik för att kunna betraktas som en självrättelse, annars riskerar man istället att få ett frågebatteri från Skv och en bedömning om att rättelsen inte kan klassas som en självrättelse. Utgångspunkten är att Skv skall kunna fatta beslut utifrån det underlag som inkommer i rättelsen. Tiden för och informationen i rättelsen är mycket viktig för bedömningen kring om det är en självrättelse, alltså det som kan undanröja skattetillägg och brottsfrågan, oavsett vad frågan rör.

Det är viktigt att rätta, för rätt inkomst i rätt regelsystem. Det är också viktigt hur man rättar, med beaktande av konsekvenser kring skatt, tillägg och gallerskakande frågeställningar.

Föreläsarna sticker inte under stol med att Skatteverket har god kompetens. De är duktiga på att få fram information om sina medborgare. Myndigheten går "till hjärtat" där mycket information finns samlad, t ex hos banker, andra myndigheter, telefonbolag, mm. Det blir allt svårare att gömmas sig, i den digitala tidsålder vi lever i idag.

Rättelseperioden kan vara 6 + 4 år. För den skattemässiga ändringen gäller sex år (taxeringsåret + fem år). Vi kan nu (2014) rätta från 1 januari 2008 (tax 2009) och framåt. För att släcka grova skattebrott (ekobrott) bör man också rätta ytterligare fyra år. Då har man rättat för hela den period som kan ge juridiskt efterspel, även om beskattningskonsekvens gäller en kortare period. Thomsson betonar vikten av val av ord i självrättelseprocessen, liksom korrekta handlingar till gagn för beslutet (d v s nödvändiga underlag, beräkningar och skrivelse).

Att och hur är viktigt. Thomsson betonar att Skatteverket är snälla och att de vill göra det bästa av situationen. Skattekonsulterna och Skv berikar varandras kunskap. Samtalen är värdefulla för alla.

Föreläsarna återkommer till vikten av att begrunda om och hur man, som konsult, skall förhålla sig till självrättelser som innebär att man tar fram svart till vitt. Vad händer med konsulternas trovärdighet när de förhåller sig till detta? Vad händer med konsulternas varumärke? Är det kommersiella - pengar in - viktigare än synen på konsulten som någon form av rättsskipare? Grant Thornton är mån om sitt varumärke, som jag uppfattar som kunskapsfyllt och med korrekthet i tanken. Det är dock också ett bolag med smak för pengar. Det går nog inte att sticka under stol med. Är de rättsskipare? Och för vems rätt?

Nåväl. Samtalet om detta kan fortsätta länge. Till slut får det räcka för idag. Med nöjda steg lämnar jag rummet som andas kunskap. Kunskap om rätt - är en njutning att lyssna till. Där kunskap finns, och används rätt, ja, där vill jag vara.

A..


 





Inga kommentarer: