tisdag 11 februari 2014

Tjej till salu

En fantastiskt vacker bild möter mig på Svd Insikt 2014 02 10. Dil Kumari Chudhary, 21 år, gosar med familjens gris. Det är grisen som motsvarande hennes värde, ur något perspektiv.

Berättelsen är inte lika charmerande som fotografiet är vackert. Ivar Anderssons ord blir besvärande. Jag irriteras, skäms och upprörs över världens orättvisor, kvinnors/flickors svårigheter, den bristande jämställdheten, våra brister i mänskliga rättigheter världen över - och flickors/kvinnors ständiga underläge. Jag upprörs över att vi inte har kommit längre.

Att unga flickor säljs för att bli livegna i andras hushåll - ännu 2014 - är fasa. Urmila Chaudhary var 6 år när det hände henne. Hon blev kvar i många år. Kamalari-systemet är ett slaverisystem, där fattiga familjer säljer eller "hyr ut" sina barn till de högre kasten i Nepal. Våld och sexuella övergrepp är mer regel än undantag.

Unga kvinnor - barn/flickor - säljs för att familjerna är fattiga. Människor köper och behandlar dem som en annan sort. Barn. Vi talar om barn som säljs och köps, misshandlas och utsätts för övergrepp.

Vad gör vi för att - en gång för alla - se till att alla unga fickor skall ha rätt till samma liv som sina bröder, systrar och andra barn världen över? - Med tak över huvudet, med mat på bordet, utan våld och övergrepp, med skolgång på dagordningen och ett liv i en trygg miljö? Hur gör vi för att komma till rätta med världens fattigdom och skillnaderna mellan pojkar och flickors livsförhållanden?

Hur kan det komma sig att vi ännu - 2014 - inte är där?  Hur lång tid skall det behöva ta?

Läs uppslaget SvD Insikt 2014 02 10.

A..

Inga kommentarer: