Gravkyrkan - Church of the Holy Sepulchre - Jerusalem

Den heliga gravens kyrka är en högst särskild kyrkobyggnad i Jerusalem.

Byggnaden ligger i det kristna kvarteret i Jerusalems gamla stad och har varit ett mål för kristna pilgrimsfärder ända sedan 300-talet. Detta är platsen för korsfästningsplatsen Golgata, Jesus grav och uppståndelse. I kyrkan finns också en plats som representerar den sista smörjelsen. Till denna plats kommer många människor, den betyder mycket för många.

Idag samsas totalt sex grenar av kristendomen i kyrkan och den delade kontrollen över byggnaden har i stort varit oförändrad i århundraden. Kyrkans festdag är den 14 september och sammanfaller med Det heliga korsets upphöjelse. Kyrkan är en del av världsarvet Gamla Jerusalem.

Kyrkan är säte för patriarken av den Grekisk-ortodoxa kyrkan i Jerusalem, åt Romersk-katolska kyrkans högsta företrädare i staden, samt Armenisk-apostoliska kyrkans företrädare. Kyrkan används också av Koptisk-ortodoxa kyrkan, Etiopisk-ortodoxa kyrkan och Syrisk-ortodoxa kyrkan. Dessa sex samfund har genom århundraden stridit om makten över kyrkan och det är en av anledningarna till att kyrkan inte restaurerats bättre och oftare. (Liknande beslutsförutsättningar, även om de där bara är tre kyrkor som samsas, råder i Födelsekyrkan i Bethlehem. Födelsekyrkan restaureras dock nu.)

Jag besökte gravkyrkan några gånger under min korta vistelse i Jerusalem. Ibland var där riktigt mycket folk, och ibland ganska tomt. På lördagseftermiddagen var där en vacker Armenisk procession. Vacker sång - tilltalar mitt hjärta. Jag är, som alltid, förundrad över religionens påverkan på samhälle och människor, hur mycket strider det förekommer mellan (och inom) religionerna och att det är svårt att samsas och respektera varandras tro. Det är synd, eftersom religionen är viktig för många.

Gravkyrkan - church of the Holy Sepulchre - är en fascinerande plats. Den är viktig, ja.

Gravkyrkan - Church of the Holy Sepulchre i Jerusalem

Snart är det påsk. Hur många palestinier får möjlighet att besöka de heliga platser de så gärna vill besöka då? Det kräver tillstånd från ockupationsmakten för att få besöka sina helgedomar, de krävs tillstånd för att komma till Jerusalem och det krävs tillstånd för att ta sig ut genom checkpointen från t ex Bethlehem. Hur många får tillstånd att besöka de platser som är viktiga för dem?

A..


Länkar; 
Gravkyrkan (wikipedia) 
Church of the Holy Sepulchre (wikipedia).
Gravkyrkan (Diakonia)
Church of the Holy Sepulchre (hemsida).

Workshop; Samarbetsövning - flytta stolar

1) Är det svårt att kommunicera i tystnad? Förutsätter vi olika i gruppen? Har vi med oss olika bilder av lösningen? Kan vi samarbeta här?
2) Hur man förhåller sig till majoriteten och minoriteten?
3) Behöver vi öva mer på frågan om konflikthantering?

Deltagarna får i tystnad varsin lapp med ett uppdrag. Uppdraget innebär att olika personer skall flytta stolarna, men på lite olika sätt. Några skall ställa stolarna i en cirkel, några skall ställa stolarna upp och ner. Uppgiften skall gå att lösa så att alla kan slutföra sitt uppdrag, men det skapas ändå ofta oreda och kaotiska situationer när de olika grupperna stävar efter att slutför just sin uppgift, som den tolkat på sitt sätt.

Du behöver uppdragslappar och många stolar.

1. Be deltagarna ställa upp sig på ett led utanför rummet och vara helt tysta. Berätta att de ska få varsitt uppdrag som de ska lösa utan att tala med varandra. Säg att de ska vänta tills de får startsignal.
2. Ge varje deltagare en lapp innan hon/han går in i rummet. När deltagaren har läst instruktionen ta tillbaka lappen/ha en korg där de ska slänga lappen. De får inte visa lappen för någon av de andra, eller på annat sätt berätta hur deras personliga uppdrag ser ut.

Följande exempel på lappar kan noteras - observera att uppgiften skall kunna lösas av alla; 

Ställ alla stolarna vid väggen
Ställ alla stolar upp och ner
Ställ alla stolar i en cirkel
Bär ut alla stolar ur rummet

Dela ut exempelvis 10 lappar med ett uppdrag, 8 med ett annat uppdrag, 4 med ett tredje instruktion, mm, för att skapa en tydlig majoritets/minoritetssituation. Lapparna måste anpassas så att de passar för rummets förutsättningar. Uppgiften måste kunna lösas för alla. (Tag bort någon av uppgifterna om ni inte är tillräckligt många eller om ni t ex inte har rumsliga förutsättningar att bära ut stolarna ur rummet).

3. När alla deltagare har kommit in i rummet - be gruppen börja.

4. Deltagarna försöker lösa sina respektive uppgifter. De kommer att hamna i någon form av konflikt om stolarna och ha olika taktiker för att kommunicera kring sina uppdrag.
Var noga med de inte får prata eller kommunicera med varandra, de får inte tala, teckna eller rita. Försök gärna stressa dem att de ska lösa uppgiften så fort som möjligt.

5. Låt dem lösa uppdraget eller bryt när energin börjar gå ner. Be dem ställa sig i en cirkel på golvet för att diskutera hur uppgiften gick, hur de reagerade och hur de tänkte under övningen. Blev det bråk eller höll ni lugnet kvar under övningen?

Vad var det som hände? Prata i den stora gruppen eller dela upp gruppen i mindre grupper eller bikupor för att prata om vad som hände i uppdraget. 

- Förstod ni att alla hade fått olika uppdrag?
- Hur reagerade jag på situationen?
- Hur kommunicerade jag med de andra?
- Hur upplevde jag situationen när jag märkte att någon motarbetade mig?
- Vad kände jag när jag träffade någon som hade samma uppdrag som jag?
- Var det möjligt att lösa uppdraget så att alla var nöjda? Varför hände det, vem gjorde vad?
- Varför löste ni inte uppdraget? Vad skulle ha behövts för att ni skulle kunna ha löst uppdraget?
- Hur kom ni på lösningen? Hur lyckades ni få varandra att förstå?

Vilka situationer i samhället kan man jämföra upplevelsen i denna workshop med? Kan vi jämföra detta med att komma till ett nytt land och inte förstå koderna? Eller att vara i en majoritets/minoritetssituation med annan kultur? Hur är det egentligen att arbeta med en enskild uppgift och inte se helheten - och därför inte förstå vidden av hela uppgiften? Är det konstruktivt att inte samarbeta för att nå gemensamma mål - när vi faktiskt kan lösa en uppgift som kan skapa win-win för alla?

Grejen är att hitta gemensamma lösningar - sådana som skapar mer för fler. Vi behöver öppna våra ögon och se hur andra har det, hur vi löser våra uppgifter för att samtidigt inte hindra någon annan.

A..

FIL (Fred, ickevåld & ledarskap) Härnösand

Women in Black - står för kvinnor (& män) i tystnad, med hög tolerans & gott tålamod

Women in Black står för fred. De är en världsvid sammanslutning som genom olika aktioner kämpar för rättvisa och en värld utan våld. I Israel, där kampen startade 1988, står grupper med svartklädda kvinnor fortfarande på olika platser varje fredag mellan kl 12-13 med skyltar som uppmanar att stoppa ockupationen.

Kvinnor i svart startade sin verksamhet i Jerusalem i januari 1988 som ett svar på den första palestinska intifadan. Budskapet, som är detsamma än idag - stoppa ockupationen - visas i en bild av en hand som signalerar stopp. När organisationen - eller nätverket - var som störst fanns det 30 olika grupper runt om i landet som arrangerade de stillsamma demonstrationerna.

Vad jag kan se är Women in Black inte en registrerad organisation, utan ett internationellt fredsnätverk. Det är istället ett sätt att mobilisera krafter och att genomföra en aktion - en ickevåldsaktion. Den startade sålunda i Israel, men finns nu också t ex i USA, England, Italien, Spanien, Azerbadjan, Jugoslavien och i Sydafrika. Det finns skäl att protestera mot våldet var än i världen vi befinner oss.

Jag läser att kvinnorna står stilla och tyst - i en vaka - för att protestera mot krig, våldtäkt som ett verktyg i krig, etnisk rensning, brott mot mänskliga rättigheter, mm, över hela världen. De står stilla och tysta för att ord inte kan beskriva vad kriget och hatet medför. De vägrar att tillföra tomma ord till samtalet. Tystnaden är talande, tydlig.

De välkomnar kvinnor att stå tillsammans med dem, reflektera över situationen och över deras egna bidrag till förbättringar i ett fredsarbete och till ett samhälle med mindre våld. De reflekterar också över alla kvinnor som har försvunnit, skadats eller blivit dödande, över kvinnornas närstående som blivit försvunnit, skadats eller dödats eller vars hus har blivit demolerat. De bär svart som en symbol för sorgen över krigets offer, för all förtvivlan och förlorat hopp hos människorna och för förstörelsen av naturen och livet på jorden.

Detta har pågått sedan 1988 - hur länge orkar kvinnorna? Hur många har varit med sedan start? Hur - vilka - varför kommer det nya, så att den stillsamma kampen kan fortsätta? Hur samlar organisationen sig? Finns det några officiella företrädare, någon styrelse - i Israel, i den världsomspännande rörelsen? Hur ser Isr. på nätverket och på aktionerna? "Gillar" de organisationens aktioner - eller sätter de emot något? Hur kommer det sig att organisationen/nätverket finns på många andra platser i världen också? Hur samlar de sig? 

A..


Länkar;
http://womeninblack.org/
Arizona - women in black
Första intifadan 1987 (wikipedia); Första intifadan var ett palestinskt uppror (intifada) mot den israeliska ockupationen som utbröt 1987. Detta folkliga och uppror varade tills Osloavtalet 1993. Då erkände PLO Israels rätt att existera, och man tilläts etablera Palestinska myndigheten i Gaza och på Västbanken.

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

Frågan om vatten sett från perspektiv som rättvisa och källa till konflikt. Vem har rätt och vem har
fel? Varför ser det ut som det gör? Har inte alla rätt till lika mycket vatten? Finns det fri tillgång till vatten? Vem äger vattnet? Distribueras den rättvist?

Det här inlägget innehåller artiklar som talar om vatten. Det uppdateras - de äldsta artiklarna ligger överst och de nyare nedanför, allteftersom. 

.................................................................................

Svd 2004; Kamp om vattnet, av Bitte Hammargren. "Mitt under Mellanösterns sommarhetta ströp
israeliska bosättare vattentillförseln till fem palestinska byar på den ockuperade Västbanken,
rapporterar Palestinian Hydrology Group, en organisation som specialiserat sig på vattenfrågan."

I de drabbade byarna nordväst om Ramallah - Beit Rima, Deir Ghassaneh, Kfer Ein, Qarawet Bani Zaid och Annabi Saleh - är de för sitt färskvatten beroende av det israeliska vattenbolaget Mekorot, vars ledningar går genom den israeliska bosättning Halmish. Just denna kamp verkar vara mellan byarna och den israeliska bosättningen i närheten. Vatten är en bristvara och palestinierna känner sig inte bara berövade sin mark, därtill också sitt vatten.

Israeliska experter ser framgångar, som bättre avloppsrening och ökad avsaltning, som konstruktiva lösningen på gemensamma problem. Israels vattenkommissionär Shimon Tal, en av gästerna vid ett vattensymposium i Stockholm 2004, hade framställt önskemål om att de länder som ger den palestinska myndigheten bistånd ska se till att tekniska förbättringar kommer till stånd. Det förefaller finnas oenighet om vattnet, t ex om tillgången, om nyttjandet, om äganderätten och om tekniken som kan göra vattenfrågan lättare också för palestinierna. Någon förefaller lägga skulden också på den palestinska myndigheten - gör de inte allt som står i deras makt för en bättre vattensituation?

De kritiska rösterna i artikeln säger att skulden ligger på Israel, att de inte ger palestinierna tillgång till vattnet, att de inte får borra efter vatten och att de måste köpa vattnet alltför dyrt från det israeliska vattenbolaget.

.................................................................................

Uppsatser.se (2005); Vatten, framtidens konfliktorsak? : en analys av vattenproblematiken ur ett
säkerhetsperspektiv.

.................................................................................

Säkerhetspolitik (2006/2013); Vatten, konflikt eller samarbete

Vatten är en förutsättning för liv, liksom för både ekonomisk och social utveckling, men trots att många stater delar på knappa resurser har det visat sig att en lösning på vattenbristen oftast blir fredlig. I vattenrika Sverige, där vi bara kan vrida på kranen för att få bra vatten och där den årliga förbrukningen ligger på 20 000 kubikmeter per person och år, är det kanske svårt att riktigt förstå hur vatten kan vara en källa till konflikt.

På många platser i världen är situationen en annan. I Mellanöstern och Nordafrika måste fem procent av världens befolkning dela på en procent av jordens färskvattenresurser. I delar av Asien och i andra delar av Afrika är situationen också svår. Gränsen för vattenbrist går vid 1 000 kubikmeter förnybart vatten per person och år. Den minsta mängd som krävs för att klara grundläggande behov för matproduktion, hygien och dryck är 1000 kubikmeter förnybart vatten per person och år.

En allvarlig fråga är att resurser överutnyttjas, som t ex för de länder som delar vattnet i området runt Jordanfloden. I Israel är tillgången på färskvatten 300 kubikmeter per person och år, i Jordanien 100 kubikmeter och i Palestina (Västbanken) 70 kubikmeter. Länderna har här en tendens att överutnyttja det vatten som finns i floder och i marken (grundvattnet) för att möta sina behov.

Konsekvensen av detta är skador på vattenresurserna och livskraften i Döda havet, där havsnivån sjunker med en meter varje år.

Vatten är en som nationell säkerhetsangelägenhet, särskilt när det är en bristvara. Om det dessutom finns andra typer av konflikter i regionen kan vattenbrist förvärra situationen. Det har visat sig att Israel tenderar att dominera och i mångt och mycket diktera villkoren för samarbetet kring vattenfrågan. Det påverkar fördelningen av vattnet och också palestiniernas möjlighet att utveckla sin vattensektor.

Av artikeln framgår att det är viktigt att behandla alla parter rättvist för att inte förvärra konflikter vid delade vattenresurser. Det internationella stödet är ofta viktigt.  Många internationella organisationer, till exempel FN:s utvecklingsprogram UNDP och Världsbanken, stöder arbetet med delade vattenresurser.

Gemensamma samarbeten, som t ex att bygga ett gemensamt vattenkraftverk där det ger mest effekt i stället för att varje land bygger var sitt, är exempel på bra samarbetsområden.  En bra och konstruktiv användning av en gemensam flod bidrar till en ökad förståelse för varandra och ett långsiktigt fredsbyggande.

.................................................................................

Svensk Israelinformation (2007); Israels vattenproblem i Mellanösterns ljus.

Artikeln inleds med orden; I Mellanöstern är det ofta lättare att finna olja än vatten.

Israel har en banbrytande roll genom sin kunskap om en process som gör det salthaltiga havsvattnet användbart både för bevattning och som dricksvatten. Det väcker hopp för framtiden.

Israel/Palestinas vattenresurser består i huvudsak av Genesarets sjö och två större akvifärer, belägna under den centrala kustremsan samt under Judeens och Samariens berg som till en betydande del upptas av den av palestinierna befolkade Västbanken. Ockuperat område, alltså.

Den ständigt växande befolkningen tillsammans med expanderande jordbruk och vattenkrävande industri har ökat vattenkonsumtionen. Det har lett till vattenbrist.

Artikeln berättar om israelerna kompetens kring vattenfrågor, kring avsaltning av havsvatten, rening av avloppsvatten, mm. Den berättar om Israels statliga vattenföretag, om vattenforskning och om deras avsaltningsanläggningar. Reningen av avloppsvatten frigör stora mängder av de knappa vattentillgångarna för dricksvattenkonsumtion.

Palestiniernas vatten-ekvation grundar sig i att palestinierna i Gaza får sitt vatten från Israel. Av artikeln framgår att människorna på Västbanken delar vattnet med de israelerna vattnet i akvifären under Judeen & Samariens berg, enligt Osloavtalet. Palestinierna upplever sig förfördelade beträffande de för dem tillbudsstående vattenkvoterna. Hur sanningen ser ut, när vi talar om fördelning av vatten, tillstånd att borra och avloppsreningsfrågorna, kan vi - när vi läser olika artiklar och lyssnar till människorna - notera att den ser väldigt olika ut för de båda parterna.

.................................................................................

* Menorah (2007); förenade israelinsamlingens tidning. Det livsviktiga vattnet, av Nechemia
Meyers. Med tanke på hur länken är utformad, så är artikeln troligen skriven 2007 och fanns med i
nr 1 av tidningen det året; (http://www.menorahsweden.com/artiklar/reportage07nr1s26.html).

Artikeln inleds med att berätta att Israel ser vattnet som viktigt och att de har en lag från 1959 som
slår fast att allt vatten i landet tillhör staten. Artikeln berättar att jordbrukarnas behov av vatten
prioriteras framför stadsbornas, så tillvida att de kan nyttja vattnet billigare. Det berättas också att
Israel varit framgångsrikt i projekt som rör droppbevattning, där varje planta får exakt den mängd
vatten den behöver. Det är ett sätt att effektivt nyttja rätt mängd vatten, vilket är viktigt i en trakt där
vatten är en bristvara.

Artikeln talar också om Israels arbete med renat spillvatten, att nyttjas t ex av jordbruket. Här (2007)
anges att ca 60% av spillvattnet kan återanvändas i jordbruket, utan att marken eller grundvattnet
förstörs av de eventuella kemikalier eller andra rester som finns kvar i det renade vattnet. De hoppas
göra denna siffra högre i framtiden.

Israel använder också avsaltning av Medelhavets vatten, som en möjlighet att få fram alternativa
vattenresurser. Här (2007) ger man uttryck för att man till 2010 hoppas kunna ha fem
avsaltningsanläggningar igång.

Genomsnittsisraelen förbrukar 160 kubikmeter vatten/år. Kranvattnet i Israel är drickbart, men
israelerna köper ändå ganska mycket buteljerat vatten.

Israel är en stor exportör av vattenrelaterad kunskap och tekniska lösningar för vattendistribution.
Artikeln talar bara om Israel, men nämner att i fredsfördraget med Jordanien har Israel förbundit sig
att leverera stora mängder färskvatten varje år och att detta sannolikt är för handen den dag man
når en fredsuppgörelse med palestinierna.

.................................................................................

Fokus (2008); Mellanöstern utan vatten ingen fred

.................................................................................

* Menorah (2008); Vatten, vatten, bara vanligt vatten, av Adam Cohn. Artikeln inleds med
konstaterade att Israel har ett årligt underskott av förnybart grundvatten på ca 300 miljoner
kubikmeter. Detta vatten kommer ifrån återvunnet vatten samt avsaltat vatten.

En viktig fråga i artikeln är vad som händer när Israel (eller andra länder) överanvänder de tillgångar
som finns. Just Israel har, enligt artikeln, naturliga vattenkällor i Genesarets sjö, vattenreservoarerna
i bergen och vid kusten. Dessa har drabbats av sjunkande nivåer p g a låg nederbörd. Detta har lett
till en överanvändning, vilket kan skada vattenkällorna permanent. Överanvändningen beror,
förutom de låga nederbördsnivåerna, t ex på den växande befolkningen och den ökande
levnadsstandarden.

Artikeln berätta också om Israels avsaltningsanläggningar, men avslutar med en förundran över att
de israeliska myndigheterna inte gör något åt prissättningen för vattnet för jordbruket i syfte att
minska den stora förbrukningen där. Han anger att den politiska viljan inte finns för att ändra
situationen.

.................................................................................

Menorah (2009); Hemgjord läsk, någon? Av Martin Geifman. Varför insisterar vi på att bära hem vatten från affären när det finns i kranen? Ja, den frågan förundrar flera och det är månne en tro att det hemburna vattnet är bättre än det i kranen. Så är det förstås inte, oftast. Ibland vill vi ha kolsyrat vatten, och då står att välja mellan hemburet vatten eller att själv kolsyra vatten. Hemburet är mindre naturvänligt, sägs det, eftersom detta kräver mer energi, mer transporter och mer miljöpåverkande förpackningar. Alla dessa plastflaskor är inte av godo för naturen, det säger sig självt, eller hur? Artikeln berättar om hemkolsyrat vatten, alltså inte om tillgång till vatten i sig, om rättviseaspekten eller om vatten som källa till konflikt. Utanför min sakfråga, sålunda.

Men, kolsyra, hur påverkar den människa och miljö? Detta framgår inte av artikeln, men hittas på sidan; Kolsyra.se I varma område kan det av hygieniska skäl vara bra att dricka kolsyrade drycker. Kolsyrans farliga egenskaper. Inandning: Höga halter kan orsaka kvävning. Symptomen kan omfatta förlamning / medvetslöshet. Kvävning kan inträffa utan förvarning. Koldioxid påverkar också andningsfrekvensen. Halter över cirka 15% kan ge cirkulationsrubbningar som leder till koma och död.

.................................................................................
Gefle Dagblad; Vattnet i Golan (2009). Golan, sydvästra Syrien eller nordöstra Israel. Israel
annekterade området 1967. Detta är ett viktigt vattenområde. I artikeln sägs att nederbörden i
bergskedjan Hermon i Golan har en årsnederbörd på 1500 mm2. Motsvarande siffra för Elat, Israels
hamn i Röda hvet är 35 mm2. Allt vatten i Golan tillhör israeliska staten, även regnvattnet.

Byggande av vattenreservoarer är inte tillåtet. Syrierna klarar kampen bättre än palestinierna,
berättar artikeln. Program för kultur, hälsa, utveckling och undervisning, mm, görs men
samarbeten sker mellan syrier men aldrig med israeler, säger doktor Tayseer i artikeln som härrör
från 2009.

Golan är viktig inte minst ur vattensynpunkt för Israel. (Sexdagarskriget utkämpades 5-10 juni 1967 mellan Israel och dess arabiska grannar Egypten, Jordanien och Syrien. På den arabiska sidan bidrog även Irak, Saudiarabien, Kuwait och Algeriet med trupper och vapen. Krigets utlösande faktor (casus belli) var Egyptens blockad av Israels hamn i Eilat. Stängningen av Tiransundet innebar att inget fartyg med israeliskt flagg tilläts passera. Blockaden omfattade även Israels import av olja.)

.................................................................................

Aftonbladet (2009); Stor vattenbrist för palestinierna

Artikeln handlar om en rapport från Amnesty International, om vattnet, som en direkt effekt av Israels politik. Där framgår att tillgången till vatten i de palestinska områdena Västbanken och Gaza kontrolleras till stort av Israel, att Israel kontrollerar 80 procent av vattnet och har även tillgång till Jordanfloden. Palestinierna nekas helt tillgång till floden.

– Israel ger endast palestinierna tillgång till en bråkdel av de gemensamma vattenresurserna, som till största delen finns på den ockuperade Västbanken. De olagliga bosättningarna i området har däremot i princip obegränsad tillgång till vatten. 

- På Västbanken saknar runt 200 000 palestinier tillgång till rinnande vatten. Hela byar är avskurna från de vattennätverk som finns. Istället måste familjer köpa vatten från tankbilar till ett dyrt pris och ofta med dålig kvalité. 

Enligt artikeln framkommer det i Amnestys rapport att det finns flera fall där Israeliska armen stoppar vattentransporterna eller förstör palestinska regnuppsamlarcisterner.

– Mer än 40 år av ockupation och de hårda restriktioner som Israel har infört gällande tillgången på vatten, har fått allvarliga konsekvenser för palestiniernas möjligheter till ett drägligt liv, både vad gäller tillgången på mat, deras boende, hälsa och ekonomisk utveckling, säger Donatella Rovera från Amnesty med anledning av rapporten. 

En palestinier förbrukar dagligen 70 liter vatten. Det är under WHO:s riktlinje på 100 liter vatten per person och dag. För israeler ligger förbrukningen på 300 liter per dag. Och enligt Amnesty så förbrukar de 450 000 israeliska bosättarna mer vatten än 2,3 miljoner palestinier.

.................................................................................


Amnestyrapport (2009) - om fördelning av vatten i Israel/Palestina.


.................................................................................

National Geographic (2010); Källan till konflikt (vatten)

.................................................................................

Handelskammaren Sverige Israel; (2011) medlemscirkulär om vatten

.................................................................................

Följeslagarprogrammet (2012); Vatten på olika villkor

.................................................................................

Följeslagarprogrammet (2012); Vanligt vatten

.................................................................................

Olof Palmes internationella center (2012); Med vatten som källa till förtryck i Palestina

.................................................................................

Debatt i Sveriges riksdag (2013); Behovet av vatten i Palestina - Interpellation 2013/14:163 Behovet av vatten i Palestina av Monica Green (S) till utrikesminister Carl Bildt (M). Frågan inkluderar påståendet att Israel är ansvarigt för palestiniernas tillgång till vatten. Vattnet påverkar hälsan, miljön och ekonomin, den är kopplad till allt som är levande. Ändå har många palestinier och beduiner inte tillgång till rent vatten. Det har till och med gått så långt att ockuperande israeliska bosättare tar dricksvatten från lokalbefolkningen för att bevattna sina gräsmattor. Det kan till och med vara så att Israel tar vatten från palestinierna för att få dem att flytta från sin egen mark. Vattensituationen är så ohållbar att många palestinier antingen redan har tvingats eller riskerar att tvingas bort från sin mark. Tvångsförflyttningar är olagliga enligt internationell humanitär rätt. 

Monica Green ställer i interpellationen frågan till Carl Bildt: Vad avser utrikesministern göra för att palestinierna ska få tillgång till dricksvatten? Vad avser utrikesministern att göra för att Palestina ska bli ett fritt land?

................................................................................

Dagen (2014); Vattenfrågan kan bara lösas genom samarbete

.................................................................................

Följeslagarprogrammet (2014); En fråga om land och vatten

.................................................................................

Följeslagarprogrammet (2014); Vatten och salt om att överleva

.................................................................................

Samfundet Sverige Israel (2014); Vatten som källa till förtalskampanjer mot Israel. Lisa Abramowicz, Haim Gvirtzman.

Artikeln handlar om vatten, om palestinska förhållanden sett ur israeliskt perspektiv. Artikeln är mycket intressant att läsa, särskilt som samtal och artiklar från den palestinska sidan, ser helt annorlunda ut. Palestinierna säger, i motsats till israelerna, att de inte får vatten sig tilldelat, det finns vatten i ledningarna bara korta tider och man vet inte när det kommer nästa gång. De har inte reningsanläggningar för att de inte får tillstånd. De har inte brunnar för att de inte får tillstånd. Om de borrar utan tillstånd demolerar israelerna brunnarna. De har nyligen lyckats bygga en reningsanläggning; det tog 12 år att få tillstånd och 2-3 år att bygga anläggningen.

Varför är informationen och berättelserna så helt olika från de olika parterna?


 .................................................................................

SR P1 (2014); Vattenkrig och ekofred vid Jordanfloden

.................................................................................

Världen idag (2015); Vattenbristen över i Israel

Vattenbristen över i Israel - med avsaltat havsvatten och återvunnet avloppsvatten, säger rubriken på artikeln. Det får mig att undrar om och hur det förhåller sig på det av Israel ockuperade områdena på Västbanken och Gaza.

Flera tidigare artiklar har visat att Israel är duktiga på rening av avloppsvatten och på avsaltning av havsvatten. I denna artikel framgår att en av nycklarna till lösningen på vattenproblematiken är tekniken för att rena avloppsvatten. Det renade avloppsvattnet fyller stora delar av jordbrukets bevattningsbehov, vilket gör att det vanliga dricksvattnet räcker mycket längre. Den amerikanska delstaten Kalifornia har börjat introducera droppbevattning, en uppfinning som används i Israel och innebär en stor besparing av vatten.

Processen med rening av havsvatten är mycket effektiv, berättar artikeln, vilket också skapar goda förutsättningar för Israel.

Betyder det här att problemet med sötvattenbrist i Israel och Mellanöstern nu är löst? – Ja, i Israel är problemet löst, men inte i övriga Mellanöstern. 

.................................................................................

Israel idag - Israels ambassad i Sverige (2015); Israel och Jordanien skriver under historiskt avtal
för att rädda Döda havet.

Det viktigaste avtalet sedan fredsavtalet 1994 skall leda till byggandet av en ”Röd-Död” pipeline och förse båda länderna med vatten. Israel och Jordanien har undertecknat ett avtal om vattensamarbete. Projektet, som kallas ”Röd-Död”-projektet, skall förse både israelerna och jordanierna med vatten samt rädda det sinande Döda havet.

Projektet skall sammanlänka Röda havet med det Döda havet genom en 200 kilometer lång pipeline som varje år skall pumpa 100 miljoner liter vatten norrut. En avsaltningsanläggning kommer också att byggas nära Aqaba som skall förse både Israel och Jordanien med färskvatten. Det saltrika vatten som blir en biprodukt skall sedan pumpas vidare till Döda havet.

Avtalet är viktigt för båda länderna, inte bara på grund av miljöpåverkan och vattenbrist utan även på grund av att Döda havet ger välbehövliga turist- och industriintäkter. Döda havet har sedan 1970-talet minskat kontinuerligt och idag befinner sig ytan 22 meter lägre än 1970. Anledningen till detta är huvudsakligen att en stor mängd vatten från Jordanfloden leds om till bland annat jordbruk. Israel har även gått med på att överföra vatten från norra Israel till Jordaniens huvudstad Amman.

Om allt går som det ska kommer byggandet av avsaltningsanläggningen påbörjas om 18 månader och pipelinen om tre år.


.................................................................................

Shalom över Israel (2015); vattenbristen över i Israel

.................................................................................

Stoppa bojkott (2012); Israel uppfyller vattenavtalet med palestinierna

.................................................................................

Palestinagruppern i Sverige (2015); Israel stjäls Palestiniernas naturresurser

.................................................................................

EAPPI (2016); Who controls the water in the Jordan valley

.................................................................................

* Tidningen Etc Nr 4/2016 30 - januari 2016. Etc har i detta nr av tidningen några artiklar med fokus Palestina. En av dem fokuserar på frågan om vatten.

Artikeln berättar om vattnet, eller visar mest bilder över avsaknaden av vatten i det torra landskapet. Annie Hellqvist, med bilder från Weeffects samarbetsorganisation Ewash. Bilderna i reportaget, som inte kan publiceras här av upphovsrättsliga skäl, visar tre familjers liv och kamp för vatten i area C, där alltså Israel har full kontroll över säkerhet och planering och över vattnet.

Palestinier får inte borra en egen brunn, trots rik tillgång på vatten i marken. De får istället köpa vattnet som Israel tar upp ur den mark de lever på. De lägger en stor del av sina inkomster på att köpa vatten. Bilderna visar ett strävt landskap, där sand och sten är mer vanligt än grönskan. Det krävs uppenbart ett stort tålamod och stark mental styrka för att klara att fortsätta leva och bruka sina marker här. Vattenbristen är uppenbar.

.................................................................................

Palestinian Hydrology Group is the largest Palestinian NGO working to improve access to water
and sanitation services, and to monitor pollution and climate change in the occupied Palestinian
territory.

.................................................................................

Vattenportalen; konkurrens och konflikter om vatten.

.................................................................................

Globalis; Rent vatten i Israel andel av en befolkning som har tillgång till en vattenkälla av bra
kvalitet.

.................................................................................

Globalis; Rent vatten i Palestina andel av en befolkning som har tillgång till en vattenkälla av bra
kvalitet.

.................................................................................

Thirsting for justice (Ewash); Palestinian rights to water and sanitation

.................................................................................

Samfundet Sverige Israel; Vatten som källa till förtalskampanjer

.................................................................................

National Geographic; Delat vatten

.................................................................................

Det här inlägget uppdateras allteftersom jag hinner läsa mer om vatten för regionen Israel & Palestina. 

Mer om vatten i denna blogg.

A..

Shminism står för motstånd mot värnplikt

Shminism står för motstånd mot värnplikt. Det är en politisk grupp som tillfälligt har formats tillsammans, för motstånd mot militärismen och värnplikten. Tillfälligt, för att tanken är att militarismen går över - att stat och medborgare kommer till insikt om det vansinniga i den nuvarande företeelsen - och motståndet därför inte längre behövs.

Samhället är kraftigt militariserad. Det finns väldigt många vapen i samhället, även militärer som inte är i tjänst bär vapen, tunga vapen, när de rör sig i samhället. Det är alltså inte bara tjänstgörande personal som bär vapnen. Om du går till Västra muren (klagomuren), om du går på puben eller på restaurangen finns där också privatpersoner som bär stora och tunga vapen, De finns överallt.

Allt utrymme runt omkring oss är militariserat. Det är inte bara små, handeldvapen, utan också tanks, mm. Allt inkluderar vapen, hela tiden. Vokabulären inkluderar vapen och krigsmakt. Utbildningen - redan från 3-4 års ålder indoktrineras barnen av de militära bilderna och landets flagga. I skolan räknar barnen soldater och militärer istället för äpplen och klossar.

Militären är starkt kopplad till bilden av staden, du kan inte vända dig någonstans utan att se dem. Som medborgare förväntas du ge av din tid till staten genom värnplikten. Staten ger dig rättigheter, men du måste ge dem din militärtid. Militären är en del av det dagliga livet. Ibland är militären lärare, också i skolan för de små barnen - i uniform.

Försvarsministerposten och många andra politiska poster är militära positioner här, inte en politisk position. Alla lösningar blir kopplade till militären, de kan inte se något annat. Alla i samhället utgår ifrån sin militära tid, utmanar och pekar därifrån - kopplar allt plus till militarismen och sin tid som värnpliktiga eller sin fortsättning där. Utan genomförd tid i militären har du mycket svårare att få jobb - det måste finnas med i din cv.

Militarismen påverkar hela samhället, alla sociala koder, hela inställningen till vad som är viktigt och väsentligt. Vid checkpointen kan man se att militären/soldaterna är rädda i mötet med palestinierna (som också är rädda). Rädslan, den vi hela tiden hör talas om, skadar samhället.

- Alla berättelser vi (judarna) hör i vår fostran utgår ifrån de judiska berättelserna - alla har alltid försökt döda oss. Budskapet är att vi försvarar vår rätt att vara här. Det berättigar - tvingar fram - militarismen.

Det förkommer en hög dos sextrakasserier inom militären, men samhället tycker inte att det är något att bråka om. Kvinnor tvingas in i ett system med hög grad av trakasserier och absurda genussituationer.

- Israel exporterar väldigt mycket vapen. Det ger en stor mängd pengar till Israel, vilket de behöver för att kunna fortsätta med ockupationen och förtrycket.

Fredsorganisationer ses som förrädare för de stora flertalet i samhället.

Idén i sammanslutningen är att hjälpa 18-åringar att inte göra militärtjänstgöringen. Föreningen vill hjälpa dem att ta ställning och att hjälpa dem att berätta om detta i sina sammanhang. De hjälper dem att berätta varför de inte vill göra värnplikten, vilken agenda de har, om/hur de vill berätta detta i media, mm. Det räcker inte att bara vägra (& sitta av sin fängelsetid) - det är en viktig politiskt akt som måste höras och spridas.

Israels sociala system gungar av ekonomisk påfrestning. Det finns inte längre samma skäl att ge sin tid till militären.

Står motståndet här mot ockupationen eller mot militärismen? Att bryta tystnaden (se t ex breaking the silence) är effektivt.

A.. 

Du måste förstå

varför

vi talar om historien

som minner om

utanförskap och slaveri

våld 

som vi inte vill 

drabbas av

och därför 

måste hindra

genom att skrämma

bort det 

med nytt våld

utanförskap och slaveri

Vi måste äga

finnas

vara herre på täppan

mota ut

de där andra

som inte är som vi

Vi är

måste vara störst

flest

starkast

och visa vår makt

med starka vapen

Du ska

alltid veta

vem som äger makten

Veta

känna

rädslan

A..

(1/3 2016 Jerusalem. Vi talar om shminism. Vad är detta?)

Workshop ingripandetekniker (KAOS)

Konfrontera
Agera - avleda uppmärksamhet
Omtolka roller
Stödja - skilja

(= ingripandetekniken KAOS)

Vi övar ingripanden mm genom rollspel.

Vi är tre i rollspelet; förövare, offer och fredsingripare. Låt alla spela alla roller, alltså tre rollspel. Två personer sitter i en matsal (förövare och fredsingripare), den tredje kommer in i matsalen och vill sätta sig. Förövaren försöker hindra eller vara elak/osympatisk. Fredsingriparen skall ingripa på lämpligt sätt.

Vi är tre i rollspelet; förövare, offer och fredsingripare. Vi står i en bankomatkö. Offret försöker ta ut pengar, det tar tid. Förövaren tappar tålamodet, blir irriterad, otrevlig och/eller aggressiv. Fredsingriparen skall ingripa på lämpligt sätt.

Diskutera spelet - vad kan vi lära oss av detta?

Se nya mönster
Hur kan du ingripa, vad kan du göra, hur lång tid tar det innan du reagerar och gör
Öva nya mönster

Gör heller små rollspel tillsammans, i små grupper, än att göra dem i stora forum. Det är lättare att våga agera, försöka, om man är få.

A..

(Jerusalem 3/3 2016)

Länkar

KAOS

Kristna Freds

Vandring i fantastisk miljö - oj, så vackert det är...

Vandring i fantastisk natur, i en oändligt vacker dal, nära Östra Jerusalem/Bethlehem 14-15 km. (13/3 2016). Vandringen tog nästan hela dagen i anspråk. Vi var några svenskar, två holländare och en amerikanska. Guiden var lokal, palestinsk. Vädret var mulet, lagom varmt - inte stekhet.

Guiden Usama berättar att deras huvudväg i närområdet har blockerats av bosättarna. Han berättar senare att ett 20-tal vägar i närområdet har skurits av, blockerats, av bosättarorganisationerna och att vare sig den israeliska staten eller den palestinska myndigheten har något att sätta emot bosättarorganisationens beslut. Det är bosättarna som styr situationen på Västbanken. Palestinierna får därför använda de små sidovägarna och omvägar för att ta sig fram till och i sina områden.

- Området runt Bethlehem har mycket goda vattenresurser, men palestinierna rår inte över dessa. Det objektiva behovet av vatten är ca 100 liter per dag och tilldelningen för palestinierna är på sina håll mindre än 20 liter per dag, berättar guiden.

Dalarna används normalt inte för boende. De används för jordbruk, odling, vallande av djur, mm. Grottor används, i äldre tider, t ex för gravplatser. Nu används en del av grottorna i dalen till skydd för beduinernas djur, t ex under dagens varmaste timmar.

När vi påbörjar vår vandring går vi förbi en anläggning som pumpar upp vatten från dalens grundresurser. De pumpas vidare till Jerusalem, inte till palestinierna i Bethlehem.

Vår guide berättar om de små djuren som lever i några av de små grottorna i dalen - klippdassare. De är rätt små och tillhör elefantsläktet. De ser dock verkligen inte ut att tillhöra detta släkte. Ett par klippdassar smyger längs bergsväggarna, smiter in och gömmer sig i en grotta. Längs väggarna klättrar också beduinernas getter. Marken ägs av byarna mellan Hebron och Bethlehem. Dalen är en gräns mellan dessa samhällen, mellan kommunerna.

I dalen ser vi runda stenformationer, alltså som nedgrävda mur. Det finns flera sådana i dalen, några mer hela och några mer förfallna. I dessa har människor som levt här i äldre tider gjort ett vitt pulver som använts till färg och också använts som en  föregångare till vår tids cement, alltså som byggnadsmaterial. De har lagt trä i botten (lite som en kolmila) och bränt de vita stenarna. Det har genererat det vita pulvret.

Vi går bredvid en flodfåra, tom på vatten. Kanske spelar den israeliska pumpstationen roll i detta sammanhang eller kanske är det naturen som tömt floden på vatten. Det känns konstigt, eftersom regnen nyligen slutat och floden är torr. December-februari är regnmånader här. Varför är floden är torr nu?

Vi tittar upp längs sluttningen. Där sitter en beduin och kärnar smör, säger guiden, hon skakar getmjölken i syfte att göra smör. Hon vinkar glatt från sin plats långt där uppe på sluttningen.

Det finns många ormar här, få är dock giftiga. Det finns också många hussniglar här. Många ser det som en delikatess, de plockar, kokar och njuter. De odlar (gräs, vete?) på miniutrymmen längs promenadstråket. Det ser underligt ut, märkligt. Vi ser beduinherdarna valla sina får och getter längs de karga sluttningarna. Guiden talar mycket om ätliga växter som människorna här gärna samlar och äter. De nyttjar det ätliga i naturen så gott det går. Naturen är generös, säger den duktige och lokale guiden (som är palestinier).

Det finns ca 30 000 beduiner i Israel/Palestina. De är utdrivna från Tel Arad, där de tidigare har levt. Beduinerna lever rörligt, de rör sig ofta. De har en tank med sig som de fyller från källor, byar, mm, där de passerar (när de tillåts leva som de brukar). De finns idag många beduiner med hög utbildning, men också barn som helt saknar skolgång - det beror ofta på föräldrarnas medvetenhet.

Skorpionerna kan inte leva i solen, de gömmer sig dagtid under stenar, mm. De letar sig fram under natten för mat, mm.

Landskapet innehåller miljontals små (ca 1 dm) tusenfotingar. När vi inte vill skada det levande får vi verkligen se oss för. Vi får också se oss för bland alla stenar, landskapet är inte handikappanpassat (ingen i sällskapet är handikappade alls). Här vore det riktigt fint att springa eller MTB-cykla.

Vi passerar en get som just fött en liten ny familjemedlem, Den slickar frenetiskt hinna och blod. Herdarna tvingar den att äta för att komma igång. Det känns som en våldsam hantering av det lilla nyfödda djuret. Vi går vidare för att inte stressa den nyförlösta moderna.

Beduinerna är borttvingade från norra Jordandalen. Många bor nu i små bostäder istället för i sina tält och rörliga områden. Deras liv är att vara fria, att tvingas till en plats är svårt, när det inte är självvalt. De drabbas av kulturchocker, trauman, i sina försök att skapa nya liv. De tvingas till helt nya liv, vilket inte alltid är lyckat för dem.

Har det varit en damm här? Ja, det tros att under Romartiden fanns en mur framför för samlande av vatten. Det ser verkligen ut så, är det månne sant?

I dalen vandrar en god dos getter, ledda av den beduinske herden. Ja, det är flera olika grupper. De vallar sina egna flockar. Han har ofta ett eller flera barn med sig. Vi möter också kvinnor, med egna och andras barn, vandrande i dalen för att samla örter och annat ätbart - som läkeväxter, som te eller som grönsaker/frukter. De lever, så tillvida, ett fritt liv, men är det ett bra liv? Lever de som de själva vill leva?

Idag var en mycket bra dag, lite lägre temperatur och molnigt. Inget regn. Det var en fantastiskt vacker och givande vandringsdag som avslutades genom att hela vandringsgruppen blev inbjudna till en beduinfamilj på te medan vi väntade på bilen som skulle ta oss hem till Bethlehem igen.

En fin dag. En glad dag. En nyttig dag. En fantastisk dag.

A..

I dalen ser vi runda stenformationer, alltså som nedgrävda mur. I dessa har människor som levt här i äldre tider gjort ett vitt pulver som använts till färg och också använts som en  föregångare till vår tids cement eller motsvarande, alltså som byggnadsmaterial. 

Ja, här syns det tydligt hur vattnet forsat fram genom tiderna. Berget
är tydligt format efter kraften. Det är vackert att se, även om vattnet nu saknas.

Beduinsk herde - på väg fram till den lilla killingen som precis anlänt till världen!

Rebecca och Malin vilar sig i form inför den sista etappen. Strax är de igång igen.

Har det varit en damm här? Ja, det tros att under Romartiden fanns en mur framför för samlande av vatten.
Det ser verkligen ut så, är det månne sant?

I dalen vandrar en god dos getter, ledda av den beduinske herden. Ja, det är flera olika grupper.
De vallar sina egna flockar. Han har ofta ett eller flera barn med sig. 

Åhh, en liten killing. Den är alldeles ny för dagen. Den tillhör beduinerna som vandrar i den fantastiska dalen tillsammans med alla sina djur, mest getter med fantastiskt långa öron, men också några får. Getterna klättrar mycket duktigt längs de branta bergsväggarna. Mimmi och Rebecka - och alla vi andra som vandrar tillsammans idag - blir glada över det nya lilla livet.

Regler. Jag tycker att det är viktigt att man följer regler. Men, förstås, så känner jag ju inte till hur reglerna ser ut i just detta avseende just här. Det kanske är ok att köra bilar med alla dörrar och motorhuven borta. Eller också är det bara så att alla inte är lika noga med regler som jag. Vi är ju olika, vi människor, har jag ju förstått. Grabbarna verkade i varje fall ha kul och må bra. Det känns bra, tycker jag, förutsatt att de inte skadar sig själva (eller andra), förstås. 
Bilden är fotograferad i den beduinby vi passerade vid vandringen slut.

En beduinby i slutet av vår vandring....

A..


(Vandring i en dal i närheten av Bethlehem, under ledning av Usama Nicola. 13/3 2016)

Neve Shalom - Oasis of Peace - Wahat al-Salam

Daoud berättar. Han är medlem i byn Neve Shalom, palestinier. 1989 flyttade han hit, hans hemby finns ännu kvar. Den förstördes inte (1948). De vaknade och fann byn omringad, militären väntade på att byn skulle anfalla. Byn anföll inte militären, inget skott föll. Borgmästaren sände en budbärare och berättade att de gav upp. De accepterade detta. Det räddade byn, som hamnade under den militära lagen under många år. De levde under detta i 12-13 år, de måste be om lov för att lämna byn, gå till en annan by eller stad, besöka sjukhus, mm.

Tidigt 1970-tal bildades Neve Shalom. Hur kan religion skapa förståelse i konflikten? I tidigt 70-tal var det svårt att samtala mellan grupperna, det var t o m förbjudet att tala mellan palestinier och israeler. Du kunde få fängelse, bara genom att dricka kaffe tillsammans. Det är inte så mycket lättare idag. Då fanns verkligen inga samtal alls mellan grupperna. Bruno Hussar grundade Neve Shalom, en andlig man. Han kunde språket och etablerade dialog mellan grupper. Människor ville komma, tala och mötas. Människorna som kom visste ofta inte så mycket om religion, men ville samtala. De flyttade hit, till den plats de nu finns på, från grundarens lägenhet i Jerusalem.

Marken tillhör ett kloster (med direkt koppling till Vatikanen). De äger mycket land. Bruno fick tillstånd från klostret att använda, hyra, marken. De skrev ett avtal om hyra för 40 år, med möjlighet att förlänga ytterligare 40 år. Efter 1967 (6-dagarskriget) konfiskerade Israel allt land här. Denna mark tillhör inga förhandlingar, inga alls. Israel tog inte marken från klostret, det tog allt annat land. Denna mark tillhör Vatikanstaten, den israeliska staten ville inte trassla med och tog alltså inte just den här marken. I början fanns inget alls här, inget vatten, ingen el, mm.

Så småningom beslöt de att starta en by, föra experimentet ett steg längre; bo och leva tillsammans, gå i skola tillsammans, mm. Att bli medlem här är inte lätt, ansökningsprocessen är lång och komplicerad. Det inkluderar ansvarstagande att bo här. Det är inte bara en bostad.

Denna mark har människor som bor här; de som bor här måste dela landet, med full demokrati och fred. Alla som bor eller är här måste leva under respekt och lika villkor. Om du accepterar denna ideologi, så är du välkommen att bo här. Detta irriterar andra; här är en judisk stat. Samhället bygger på det. De andra är i minoritet.

Det som skapades här var i något mått en en-statslösning, alltså där människor skall leva sida vid sida. Människorna kan leva tillsammans, i fred. Om/när människor inte är likar, är det omöjligt att förhandla fram en rättvis fred.

Palestinierna lever under en korrumperad palestinsk myndighet. Avsaknad av demokratiska val ger ledare som sitter på makten för länge, vilket lätt bygger korruption. I Israel går politiken från höger till extremhöger. En hög andel (ca 65%) av judarna är för en  faktisk deportation av palestinier/araber, få dem att försvinna, för att den judiska staten skall bli verklighet.

- Vår rörelse i Neve Shalom är en gräsrotsrörelse, säger Daoud.  - Vi frågar inte vem var och en röstar för, men demokrati och lika rättigheter är viktigt. Vi är inte isolerade här, många har jobb utanför området även om några arbetar inom byn i t ex skolan, på hotellet, mm.

Judiska och arabiska barn går i samma skola. Det var (och är) en stor fråga, som skapade diskussionen. Staten anser inte att skolan existerar p g a de blandade klasserna. De vill erkännas, eftersom det påverkar barnen, budgeten (skollokaler, lärare, mm) och samhället. Att bekosta en skola själv är väldigt kostsamt, men de har fått bidrag från många utländska finansiärer (även svenska). De har kunnat arbeta vidare (alltsedan 1984) med skolan. De ger in en ny ansökan till staten varje år, men de har fått avslag under väldigt många år. Förra året fick de äntligen ett erkännande och blev godkända. Det gör naturligtvis stor skillnad.

Skolan går till 6.e klass. Sedan går de från 7.e klass utanför byn. Det har resulterat i problem för dessa barn och i de skolor barnen kommer till. Lärarna har givit betyg (omdömen) på andra sätt än i den vanliga skolan, inga officiella betyg. Barnen har därför tidigare fått göra antagningsprov för att komma in i skolorna utanför byn. Barnen behöver inte längre göra antagningsprov för att komma in i närliggande skolor, eftersom barnen under flera år har visat så goda resultat. Skolan här har ett mycket bra rykte, våra barn är stjärnor även utanför byn. Det syns att de är annorlunda, eftersom skolan är annorlunda här - i positiv bemärkelse. Även barn utifrån kommer hit, till vår skola - eftersom den har byggt ett så fint rykte. 70% av eleverna kommer nu utifrån. Majoriteten av byns barn är nu vuxna, även om det finns några unga familjer med barn.

- Vi håller workshops, samtalsgrupper, för äldre elever - för samtal om fred, dialog, mm. De skapar förändringsagenter som skall skapa ringar på vattnet i samhället. Detta är ett viktigt program. De har också samarbeten med t ex Universitetet i Boston. - Vi har stöd från USA, EU och flera stora finansiärer - till våra viktiga skol/utbilningsprojekt.

- Alla judar i Israel måste göra militärtjänst. Det finns ingen väg ut från det. Även elever härifrån, med fredstanke i sinnet, måste göra militärtjänst. Antingen gör man militärtjänsten eller vapenvägrar. Människor här är vänner. Om du är medlem här, förväntar sig någon/några av vi vägrar göra militärtjänst eftersom staten ockuperar och förtrycker människor. Men, andra har andra åsikter. Vi lägger oss inte i om någon väljer att genomföra militärtjänsten. Var och en måste fatta de besluten själva. Tjejerna har ett val; kan göra civiltjänst. Killarna kan inte komma undan så. Några har dubbla medborgarskap, har nyttjat detta och lämnat landet för en tid. Några/någon har ändå gjort militärtjänst, men kunnat göra den utan att tvingas göra det på ockuperat territorium. De ställde det som ett ultimatum - annars hade han vapenvägrat och fått sitta i fängelse.

- Våra inkommande generationer vill mycket gärna fortsätta i byn. Byns grundlag är genomtänkt och viktig.

Det finns andra grupper som gärna vill starta liknande byar. Det finns tyvärr inte tillräckligt med land för att starta nya byar. 95% av marken ägs av staten, mycket stulet av palestinierna. Det gör det mycket svårt att skapa denna form av byar på andra ställen. En tröst är att det finns tre skolor i Israel som har kopierat Neve Shaloms koncept, så principen sprider sig.

Efter 18 års ålder kan barnen/de nya vuxna fortsätta att bo här, men de är då inte medlemmar i byn. De måste då ansöka om medlemskap i byn. De måste själva ta ställning och lova att stå för byns principer. Ansökningsprocessen och utredningarna innan antagande till byn är viktigt, de vill ha långsiktig hållbarhet i byn. Processen är långsam och antagandetakten är låg.

I början erkändes inte byn av den israeliska staten, men så småningom godkändes den. Vi har tre religioner bland människorna här. Vi har ingen kyrka, den som vill praktisera sin religion gör det själva. Religion är en god sak här, men mer enskild än allmän. Skolan respekterar alla religioner, firar alla religionernas högtider (vilket ger många olika högtider i skolan). Här lever vi (och praktiserar religionerna), men tvingar inte andra att leva i andras religioner.

Skolböckerna är på båda språken, både israelernas och palestiniernas. Olikheterna och likheterna diskuteras. Vissa helger, som t ex Independence day är problematisk. Palestinierna kallar istället dagen för den stora katastrofen. De har sålunda inte samma upplevelse eller känsla för dagen, vilket Neve Shalom försöker förhålla sig till.

- Vi vill leva nu. Vi vill leva i fred. Vi vill inte glömma historien, men vi vill inte leva i historien. Vi vill leva nu.

En viktig fråga är att lösa - erkänna - människorna som lever under förtryck, de som t ex lever i flyktingläger på Västbanken, i Gaza eller i Libanon.

Palestinierna är mycket väl utbildade, det är ett sätt att överleva. Vi pressar våra ungdomar att utbilda sig. Det är mycket viktigt.  Palestinierna i Israel, medborgarna, har det lättare än palestinierna som lever t ex på Västbanken. Palestinierna diskrimineras ändå, trots att de ofta har en mycket god utbildning. De hindras t ex för att de inte har gjort militärtjänst. De måste därför söka sig vidare till andra företag och branscher, eller ibland t o m utomlands. Utbildning är viktigt, det är typiskt för många palestinier.

Det är sällsynt att palestinier och judar gifter sig. Det går inte, juridiskt, att gifta sig här. Det går om de åker till Cypern. Här godkänns alla människor, oavsett kön, etc. I byn finns inga sådana äktenskap - varför händer det inte? Kanske blir identiteten ändå tydligare, starkare, här - trots att byn strävar efter fred och samförstånd?

- Vi är mitt i allt det komplicerade - och försöker ständigt behålla förnuftet intakt. Det vi ser är deprimerande, inte hoppfullt. Vi klänger oss fast i vår by, den är viktig.

Daoud tackar för uppmärksamheten, lotsar oss långsamt runt i byn och lämnar oss vid restaurangen för lunch innan vi åker vidare till Jaffa.

A..

(Neve Shalom 20160318)

Länkar;
ickevåld & det konstruktiva programmet (Kr Freds)
Neve Shalom

Föräldrar talar med varandra mitt i konflikten

Är du född här, kan du inte undvika att vara en del av konflikten.

Parents Circle (som inte bara är föräldrar, utan också syskon, barn och andra släktingar) berättar ofta i skolor om sina historier. En israel och en palestinier berättar, sida vid sida, om sin eller sin familjs förlust. De har alla drabbats av konflikter med anledning av militarismen och ockupationen. De har alla drabbats av att någon har dött, fängslats och skadats. Genom att samtala med varandra och visa detta för omvärlden visar de att de är människor tillsammans.

Inom organisationen finns också en kvinnogrupp med palestinier och israeler. De träffas ibland, för möten dem emellan.

Det blir svårare och svårare att hålla samtal, det är svårt att få tillstånd för att röra sig i området och kunna träffa.

- Respekt är här oerhört viktigt. För fred behövs respekt. Militären är inte i samhället för att skydda palestiniern. Soldaterna bara trakasserar palestinierna i all oändlighet.

Organisationen talar inte om lösningar - vi måste ha värdighet, rättvisa och respekt på plats innan vi kan tala om fred och fredsförhandlingar.

Statens agenda är att hindra den här typen av organisationer. De vill hindra palestinierna och israelerna för att tala med varandra. De försöker avsiktligt söndra, hålla konflikten vid liv. Den ökande mängden antidemokratiska händelser syftar till att problematisera palestinierna.

I staden där många religioner finns, sida vid sida - går dessa troende eller andra människor med olika bakgrund aldrig sida vid sida. Just i denna organisation, ja, men i samhället i stort görs det inte. De lever åtskilda, åker på egna bussar, går på egna övergångsställen, hindras.

Varför? Varför låter världen detta fortgå?

A..


(Jerusalem 29/2 2016)

Försoning bygger på respekt

Workshop om försoningsprocessen.

Att tala om försoning är svårt i en situation av konflikt. Kerstin brukar berätta om t ex organisationen Parent Circle när hon talar om det konstruktiva programmet (Gandhi). De berättar för varandra om sin sorg, håller samtidigt i sin motpart i handen. De praktiserar försoning mitt i en konflikt.

Fred
Rättvisa
Sanning
Barmhärtighet

Detta är ingående delar i en försoningsprocess.

Vad är viktigt för vem? Alla steg är viktiga! Fredsforskningen säger följande ordning;

Den lilla freden (vapenvila)
Sanning
Rättvisa
Barmhärtighet
Den stora freden

Vad ingår i barmhärtigheten; insikt, förståelse, vågar ge den andra parten plats. Medmänsklighet, släpp in andras perspektiv, möta den andra utan att döma, inkludera den andra (inte emot), öppet/förståelse, godhet

Vem säger vi - är barmhärtighetens bästa vän? Fred, den inre freden och friden är viktig.
Vem säger vi - är barmhärtigheten mest rädd för? Sanningen, innehåller många enskilda spår, sanningen är kategorisk

Låt varje grupp (en grupp för varje ord, sanning, rättvisa, barmhärtighet och fred = fyra grupper) beskriva sitt del; vad är sanning, vem är sanningens bästa vän och vem är sanningen mest rädd för?

A..



(Workshop - Jerusalem 29/2 2016. Kerstin Bergeå leder oss.)

Mitt klagomål för dagen är att jag har ont i min tå....

Riktningsskyltarna inne i myllret av fantastiska gränder i den gamla
staden är verkligen behövliga. Inledningsvis hittar jag inte alls här.

När jag varit i Jerusalems gamla stads gränder några dagar hittar jag bättre. Det är lättare att se var jag är och förstå vart jag skall gå. Riktningsskyltarna syns ofta, de är lätta att följa när jag tappar riktningen. Church of the Holy Sepulchre (gravkyrkan) är ett måste (för mig) att besöka. Där samsas religioner sida vid sida, där finns Jesu grav, Golgata och Jesu sista smörjelseplats. Vid ett av mina besök i kyrkan under dessa dagar var det otroligt mycket folk på plats. Det var trångt, kan man väl lugnt säga. En procession kom in i kyrkan, med vacker sång, procedurer och rutiner. Jag tänker att det var den armeniska kyrkan som ansvarade för detta. Jag gillar verkligen deras sång. Det är verkligen vackert.

Muren stjäl mark.

Muren byggs, med hänvisning till det ständigt återkommande skälet; av säkerhetsskäl. Allt är av säkerhetsskäl. Det finns anledning att tänka kring detta. Vad är säkerhet? För vem talar vi? Vad är vi rädda för? Och skapar terminologin i sig rädsla? På den sista frågan kan vi svara ett klockrent ja - orden skapar rädsla. Orden - terminologi, vilka ord vi använder, och budskapet - är konsekventa här.

Denna bild av muren är fotograferad nära en stor checkpoint, som ligger mellan Bethlehem och Jerusalem - checkpoint 300. Genom denna måste tusentals palestinier gå om de t ex behöver besöka Jerusalem för kyrko- eller moskébesök, komma till sin arbetsplats på annan ort eller besöka sjukhus utanför Bethlehem. Tillstånd behövs och det är inte säkert att det fås. Muren byggs på palestinsk mark, ofta långt innanför den gröna linjen (som är en internationellt erkänd gräns). Innebörden blir att man stjäl mark av de palestinska samhällena och de palestinska människorna.  Ockupationen är förödande för människorna och för samhällena, främst för palestinier men ur något mått även för israeler, den måste få ett slut. Ockupationen är destruktiv - skadande och olaglig. Så ja, den måste få ett slut.

Vem ansvarar för sophanteringen?

Om samhället ansvarar för sophanteringen ser det sig skäligt att den gör det lika för alla som betalar skatt. Apartheidsystem har världen sett som extremt ovärdiga (jmf Sydafrika), varför man kan ställa sig frågan varför världen faktiskt inte skriker högre när de borde se att det används här.

Om människor betalar skatt för den sociala servicen skall den naturligtvis också ges. Det israeliska landskapet är rent, det palestinska är det inte.

I israelernas kvarter är det rent och snyggt. Sophanteringen fungerar där israelerna bor; det finns sophämtning, det finns återvinningsbehållare, hämtning och kompost. Israel är duktiga på att ta hand om detta. För att kunna hantera detta krävs en struktur i samhället som uppmanar och medger möjligheter att hämta, bygga anläggningar för att ta emot och återvinna skräpet och också skapa en känsla i samhället för sin egen kringmiljö. Det är viktigt att alla ser hopp, inte låter hopplösheten också prägla kringmiljön. Frånvaro av tillstånd - eller demoleringsorder - är ofta återkommande skäl till att byggnationer inte kan komma till stånd. Det måste vara möjligt att skapa bra samhällen, här hindras det av ockupationen - av rädsla, av tillstånd och av säkerhetsläget som alltid anges som ett skäl.

Detta är vägen till en palestinsk familjs hem.

Vägen till familjens hus och marker har barrikaderats av den ockuperande statens företrädare. Det går inte längre att ta sig fram med bil på den här vägen. Den palestinska familjen har en gård längre in efter den här vägen. De kan visa, genom formella och korrekta papper, att de äger marken. De har följt alla herrars regler under alla år - hundratals år. De får inte bygga på sin mark, varje ansökan bemöts med nej och varje byggnation som görs ändå ges en demoleringsorder. De får inte inte någon sophämtning, något vatten och inte heller någon el till sin mark. De försöker själva hitta lösningar som gör livet drägligt, positivt och framåtsyftande. De vägrar att betrakta någon som sin fiende. Familjen har länge stått inför stora utmaningar, och framtiden ser inte ljusare ut för dem, här i denna trakt. De är fantastiska på att hålla hoppet uppe - låt oss hoppas att de känner så också i sitt hjärta.

Ockupanternas bosättningarna trampar sakta närmare. Det oroar och skrämmer. Trots domstolsbeslut som stödjer den palestinske familjens rätt rivs de fruktfärdiga träden upp med hjälp av bulldozers och de får tålmodigt börja om från början igen. Det är en beundransvärd familj, med styrka som få.  De samlar stöd och kraft genom stöd från internationella besökare. De bistår, håller ögonen öppna och försöker sprida budskapet om familjens situation. De internationella ögonen spelar roll.

Själv har jag mat på bordet, tak över huvudet, ett drägligt liv med acceptabla rättigheter. Jag har sjukvård, skolgång, vatten, el och möjlighet att röra mig fritt. Mitt klagomål för dagen är att jag har ont i min högra stortå. Ja, det finns de som har det avsevärt värre än jag.

A..

Länkar; 

Monica Green.

Tent of Nations.

Kväkarna - Ramallah - Jean Zaru

Jean Zaru - Quakers hall, Ramallah. Hon är författare, kyrkoledare och föreläsare. 

Jean Zaru är författare, kyrkoledare i hos Kväkarna i Ramallah och föreläsare. Hon är palestinier, kvinna, mor och änka. Det är inte lätt att vara kvinna och kyrkoledare i dessa trakter. "Du skall inte bry dig om dessa göromål, ägna dig åt familjen du." - säger männen, som i kulturen här ännu starkt styr kvinnorna till hemmet. Zaru uppskattar sin familj, men gör gärna annat också.

Vi möter och talar med Jean Zaru. Till kväkarna är alla välkomna. Alla kyrkor borde vara fredskyrkor, som kväkarna är. Militarismen skapar så mycket våld och rädsla. Jean Zaru, som är den enda kvinnliga kyrkoledaren i Palestina, är ledare för kväkarna i Ramallah.

- Vi försöker alltid arbeta ickevåldsligt, säger Zaru.  De välkomnar alla. Alla är jämlikar här. De flesta religioner utesluter eller ställer kvinnor i ett hörn. Att utesluta någon kan inte ge tillhörighet eller fred. Det är ett viktigt ställningstagande.

Vi behöver den teologiska grunden för att inte bränna sönder oss själva i ickevåldskampen, säger hon. Hon är bekant med de olika religionerna. Det är viktigt för att kunna tala med de andra företrädarna, för att kunna samtala och kunna hävda människornas rätt här och nu; respekt och mänskliga rättigheter som står över allt.

Som kvinna, som palestinier, som ledare i en kyrka - är Jean Zaru inte en jämlike med männen i de andra kyrkorna. Det har ändå stärkt henne. Hon vet - i sin tro - att hon är en jämlike. Hon söker efter sätt att bli fri från våldet. Hon har inga personliga fiender, hon ser istället strukturerna som sina fiender. Det är dessa som behöver ändras.

Militarismen är oerhört besvärande för samhällsutvecklingen. Alla vapen som exporteras är ett brott, ett strukturfel som skapar stor fattigdom i världen. Detta måste vi, alla, begrunda. I detta är också Sverige en stor del, med all vår vapenexport.

Jean Zaru arbetar ideellt, som alla i kyrkan. Hon försörjs av sina barn. Hon är inte helt stolt över detta, men det tillhör strukturen i samhället och det är hennes möjlighet att överleva. I detta samhälle är hennes - kvinnans - roll att ta hand om familjen. - Vi behöver förhålla oss till alla våra roller, säger hon. Identiteten här är alltid ställt i relation till sina män eller sin familj. Det görs inte med männen. Männen är t ex advokater, läkare, mm. Kvinnan är någons man eller någons mor. Kvinnorna har inte heller något att göra med frågor som rör religionerna, det är männens göra. Det gör det inte helt lätt att som kvinna faktiskt vara ledare i en kyrka.

En viktig poäng är att bibeln inte står för någons uppfattning. Gud är, säger Jean, god, förlåtande och omslutande. Det gör ont när kristna och judar använder bibeln som vapen mot andra. Religionen är inte ond.

- Vi måste se att eller när texterna inte fungerar i vårt samhälle. Vi måste omvärdera dem tillsammans med moral och etik - och ställa det i relation till de mänskliga rättigheterna. Vi måste hitta en väg till dialogen. Jean Zaru uppfattar att detta, ockupationen och strukturen i samhället idag, inte är Guds vilja. Respekt - jämlikhet - jämställdhet är alltid det viktiga, oavsett religionstillhörighet.

1) Om någon backar, går sin väg, inte vill delta i samtalet så löser detta inte en situation. Det bidrar inte till förändring.

2) När någon är trött och därför rättar sig efter strukturen, inte orkar bidra till förändringen, förlorar den så småningom sina egna värden. Det bidrar inte till förändring.

3) Samtal och samarbete med motparten är viktigt. Du måste tro på dina egna värden. Du får inte demonisera andra människor. Vi är skapade som likar.

4) Det är viktigt att göra motstånd mot våldet, mot dominansen av den andre. Förlora inte den mänskliga respekten för motståndaren men demonisera inte och låt inte er själva demoniseras. Humanisera människorna. Var inte tysta, och hålla i det ickevåldsliga arbetssättet.

Fred är ett tillstånd av respekt, där social rättvisa råder. I freden finns också en frihet från fattigdom, där finns ingen rädsla, där finns livskvalité och god hälsa hos både individer och i samhället i stort.

Ett stort problem är att vi har demoniserat varandra, avhumaniserat och avhumaniserats. Det är knappt möjligt att tala med varandra, det måste vi komma förbi. Fanatism hos en sida leder till fanatism också på den andra sidan. Den höga känslighetsnivån försvårar samtalet.

Riktig fred är önskemålet. Vatten, demokrati, mänskliga rättigheter, arbete, tillgång till vårt land, mm. Riktig fred är oerhört viktigt. Riktig fred här innehåller också ändring av strukturerna och inställning till varandras och sin egen mentalitet, det är inte bara att dra en gräns. Det är viktigt att skapa medvetenhet - som ett sätt att förändra strukturerna.

Jean Zaru undrar, retoriskt, vad militarismen gör med människorna? Vad gör soldaternas makt med dem som människor?

Fred är bara möjligt när vi respekterar varandra, säger Jean Zaru, när hon avslutar samtalet.

Nu är det dags för mig att köpa hennes bok; Occupied with non-violence 

Just så. Vägen och målet är fred. Fred och ickevåld är grejen.

Faten Khoury håller en teater- och rörelseworkshop med oss. 

Faten Khoury håller en teater- och rörelseworkshop med oss inne i kyrkan. Lugnt och stillsamt, men aktivt och med eftertänksamheten vandrande emellan oss alla. Hur förhåller vi oss till förtryck och ockupation? Vad kan vi göra åt saken? Kan vi förändra strukturer och hur viktig är kulturen? Kan vi förändra kulturen i samhället med teater? 

Uppgift; Berätta med tre gruppmedlemmars kroppar; 1) var du har varit, 2) var är du nu och 3) vart vill du komma. Forma dem, utan ord, bara med bilder, visade genom varandras kroppar. Berätta sedan för resten av gruppen hur du tänkte och gjorde. 

Uppgift; Låt en person forma sin kropp efter en egen bild. Låt en annan person fylla på, bygga ut bilden. Låt det ske ordlöst och stillastående. När person nummer två lagt till sig, sin ordlösa och fysiska beskrivning av bilder (stillastående foto) skall person nr ett gå därifrån. Då får nästa, person nr tre, bygga en ny bild utifrån person nr tvås bild som den ser ut nu. 

Uppgift; Faten tar ut fyra personer ur rummet, instruerar dem att tralla på en skarp marschsång och gå i marsch fram och tillbaka i rummet. En skall försöka bryta mönstret, bryta sig ur strukturen, men de andra har en strikt uppgift att mota in hen i ledet igen. Ingen får ju bryta mönstret, alla skall följa den uppgjorda strukturen. Våra - andras - roller är att hitta ett sätt att bryta mönstret, göra det ickevåldsliga upproret fungerande, så att vi kan bryta strukturerna, få med massan att göra något annat.

Kan vi använda teater- och rörelse som ett sätt att förändra kulturen? - Svaret på frågan är ja. Vi kan absolut använda teater, med rörelse, mimik och röster, för att förändra kulturen. Teater som verktyg för förändring för strukturen i samhället är viktig. Det visar Faten - och det har vi också sett t ex hos Frihetsteatern, som också arbetar med detta kraftfulla verktyg. Mer teater åt folket, är ett viktigt mantra.

De höga kyrkfönstren tilltalar alltid mitt hjärta.

De vackra och höga fönstren finns i Quakers Hall, i kyrkan i Ramallah. Kyrkfönster, höga och djupa, gärna utan alltför mycket krusiduller, tilltalar mitt hjärta. Dessa innehåller inga färgade glas, men är vackra i sin enkelhet. Fint, ja, väldigt fint.

En vacker väggbonad längst fram i kyrkan.

En enkel & vacker kyrkosal.

Färg & form är fantastiskt vackert. Somligt sådant är också underbart gott. Ibland också nyttigt. Här fanns en vacker
grönsaksmarknad, med färg och form, prutande och hojtande, precis som en sådan skall vara. Full av liv, lust och glädje.

I andra länder finns andra träd och växter. Här en vackert grön med små, ganska mjuka barr.
Det finns väldigt få gröna oaser här. Hos kväkarna finns en liten, liten park. Kanske är det den enda gröna 
lilla parken i denna stad?

Färg och form - på en fantastisk marknad. Så här vill jag gärna handla hemma -
utan plats och onödiga förpackningar, förstås. Här är det nästan omåttligt svårt
att komma hem med en onödig platspåse. Det kräver mycket stort medvetenhet och 
aktivt motstånd.

Faten & Tova i kväkarnas trädgård. Tova pluggar arabiska. Här nyttjar hon tillfället att få ord beskrivna.
Faten hjälper henne med glädje.

Fantastisk grönsaksmarknad i Ramallah.

*** *** *** *** 

Occupied with non-violence - Jean Zaru - A Palestinian women speaks; Jean Zaru, the longtime activist and Quaker leader from Ramallah, here brings home the pain and central convictions that animate Christian nonviolence and activity today. Zaru vividly paints the complex realities faced by all parties in Palestine - Jews and Muslims and Christians, Israelis and Palestinians, women and men. Yet even as Zaru eloquently names the common misunderstandings of the history, present situation, and current policies of the parties there, she vividly articulates an alternative: a religiously motivated nonviolent path to peace and justice in the world's most troubled region. (Adlibris)

*** *** *** *** 

Länkar; 
Ramallah wikipedia
Quakers wikipedia
Om kväkare i denna blogg
Kväkarna Sverige om kväkare i Ramallah
.

(Ramallah 2/3 2016)