Han tittar in i butiken och frågar efter en författares nya alster. Nej, inget nytt, blir jag tvungen att rapportera. Jag undrar om han vill bredda sina vyer (alltså testa en annan författare), men det var inte aktuellt.
Han står och pratar en stund, tills en annan kund kommer in. Då avbryter han sig och drar sig mot dörren. När den andre gått kommer han tillbaka och fortsätter samtalet.
Samtalet rörde ett besök från andra sidan. Han beskrev det levande, tydligt och vackert. Som att det var sant, trovärdigt och riktigt. Levande. Efter ett långt samtal kommer en ny kund, han avslutar och går.
Jag tror på övernaturliga krafter, kanske för att jag drabbas av det oförklarliga själv ibland. Lite för ofta för att det ska vara tillfälligheter. Jag tror på hans historia, det gjorde mig glad att han vågade berätta. Han blev glad för att jag lyssnade och för att jag gav uttryck för att jag trodde på’t.
Han lovade att återrapportera om sanningen, med hela berättelsen, om jag var ensam i butiken när han då hade vägarna förbi, alltså när han kunnat konferera med den som saken gällde (sin far, död sen många år).
Ja, han ska dit först, så att de kan konferera i lugn och ro.
Jag älskar människors berättelser.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar