Jag vaknar i skräck, kan inte minnas mina uppgifter. Ett återkommande scenario är att mängder av människor skall komma till en plats där jag skall ansvara. Jag vet inte var, mer än att det oftast är litet och trångt. Jag kan inte alls styra eller ens veta, klarlägga. Det är oerhört obehagligt och jag är helt fångad i min rädsla för det okända i en situation när jag verkligen måste veta. Jag vet inte var jag är, vad jag skall göra, vart jag skall befinna mig eller när jag skall göra detta. Jag vet bara att jag är ansvarig.
När jag vaknar har jag, som alltid, svårt att avgöra om det är dröm eller verklighet.
Tänk att drömmen fortfarande dröms. Den hänger kvar, håller i och återkommer alltsedan augusti 2004. Det är dags för drömmen att sluta drömmas nu.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar