Reflektioner Allteftersom: Den underbara resan...

lördag 26 november 2011

Den underbara resan...

Den underbara resan
av fotograf Roine Magnusson och kåsör/författare Anders Wallén
Isbn 91 631 866 7
Gorgo förlag i Nora
2006

Roine Magnusson och Anders Wallén har rest i Selma Lagerlöfs och Nils Holgerssons spår. De har färdats i ett ultralätt flygplan (en trike) över vårt vackra land och visar oss fantastiska vyer och platser, som vi annars inte skulle ha kunnat få del av.

Allteftersom jag vandrar över sidorna, där bilderna ofta är koordinatförsedda, drar jag ofta efter andan. Resan, färden över landet, är häpnadsväckande. Bilderna är njutningsfyllda och skapar möjligheter till egen reflektion. Texterna är beskrivande, visar en tydlig bredd och en god förmåga att fånga situationen och bilden över platsen de passerar.

Skåne och Blekinge visar stora arealer, med raka kanter och fint brukade marker. Konungagraven i Kivik bryter av med sin runda och steniga form. Bilden visar en förundrande form och plats, där vi med säkerhet får stanna till nästa gång vi passerar i dessa trakter.

När de färdas över Öland passeras t ex Ottenby, med fyren Långe Jan, där alla fågelstreck passerar vi sin färd mot nya mål. De passerar också den vackra Eketorps borg, som byggts upp som man tänkt sig den i tid. Ismanstorps borg och Borgholms slottsruin, liksom Ölandsbron och några av de förundrande vackra stenmurarna som finns i mängd finns med. Jag känner igen mig här, jag känner mig nästan hemma. Öland representeras ofta av kvarnar, det finns 100-tals, om inte 1000-tals av dem på ön. Ingen kvarn har dock funnit sin väg till denna vackra bok. Nåväl, som alltid krävs en prioritering. Kvarnarna finns naturligtvis kvar, till en annan bok, en annan upplaga eller ett annat besök.

Jag undrar om författaren och fotografen landade på Blå Jungfrun med sin flygande farkost, eller om de tog sig hit ifrån Byxelkrok eller Oskarshamn per båt. Bilderna från ön är inte vyer från ovan, de är tagna på plats. Vackra stenar, labyrinter och dess karga landskap i nära bilder. Nationalparken Blå Jungfrun saknar mat- eller vattenförsäljning. För dig som frestas att besöka denna förundrande plats rekommenderas att ta med ordentliga skor, eftersom terrängen ibland är svårframkomlig. Om du kommer med egen båt var noga med att kontakta parkvakterna för att få veta var du bästa kan ankra utan att ställa till besvär för andra, eller besväras av färjors svall även om de passerar på lite håll.

Färden går vidare till Gotland, ön som frestar mängder av turister sommartid men är lite stängd och tyst i vintertid. Varje sommarturist borde också besöka såväl Öland som Gotland i höststormstid och i ljuvligt vinterrusk. Då ser man sin litenhet och förundras över naturens starka kraft och vårt lands fantastiska bredd.

Den underbara kargheten syns i bilderna från Gotland. Man blir glad, riktigt glad över bilder och texter som rör denna förundrande vackra ö. Man blir också glad över att författare och fotograf har fångat den Fåröplacerade Kutens bensin i ord & bild. Det finns människor i vår bygd som skapar mer för andra. Ibland får man le och ibland får man förundras. Här kan man verkligen göra både och. Är du på Fårö, så får du helt enkelt inte missa Kutens bensin.

Stenmurarna finns, förutom på Öland, också på Gotland. När jorden har brukats har stenarna placerats i rad. Mur efter mur har vuxit genom vårt land. Här står de vackert kvar. Jag hör ljudet och känner känslan av värken i de krökta ryggarna och slitets suckar.

När vi åker genom Småland och Östergötland ser vi skogarna och timmerförvaren. Vi ser också de fina markerna, med raka former, en efter en. När resenärerna passerar Nora gör de ett nedslag hos Annika Reuter och berättar i fina ord om en kvinna som gjort och gör. Beundran hörs i texten.

Allteftersom vi färdas vidare genom landet visar bilderna de vackra formerna. De raka linjerna och de mjuka landskapen, väldigt ofta utan människor och byggnader. Naturen finns i överflöd. Den känns. Den märks. Den är.

De passerar staden som simmar på vattnet. Stockholm, vår vackra huvudstad, simmar på vattnet. Det finns mängder av vattenvägar, öarna flyter ovanpå och naturen är nära trots att staden ändå är lite stor. Bilderna över Stockholm och Mälardalen går vidare i ett eldorado av färg och form. Det är rakt, runt, udda, jämnt, krokigt och omsorgsfullt.

Efter ett kort besök på Långholmen går färden vidare till Norrlandskusten, där Högakustenbron, i Ångermanland, smyger upp sin yttersta himlalängtan genom molnen. Norrlandsskogarna är på plats, och resan går en stund genom skogen och dess skägg diskuteras och begrundas innan färden går vidare till fjälls. Återigen möts vi av de fantastiska landskapen, de som är vårt. Allas. Tillgängligt och lätt, genom omsorg, hänsyn och allemansrätt. Här vandrar urtidsdjuren över gränsen mellan Sverige och Norge. Vi vill gärna ha dem, vårda dem, rå dem - men de vandrar som de vill mellan land och folk.

Färden går vidare. Mot nya mål. Genom landskap, i text och i bild. Med reflektioner, tankar och tysta bilder. Tysta, fast de talar till mig så väl. Den underbara resan ger mig verkligen en underbar resa. En sådan som ger mig en längtan att se mer, att göra mer och att bygga mer.

Ett stort tack, till Anders Wallén och Roine Magnusson, för all den tid, kraft, kunskap och glädje ni har lagt ner i denna bok. Tack, för att ni delat med er av ert konstnärsskap, genom fantastiskt vackra bilder och kloksamt talande texter.

Anette Grinde