lördag 23 juli 2022

22/7-22. Målgång "Spring Tills Du Stupar" - juli 2022


Juli 2022. Spring tills du stupar = STDS. I juli med bankgaranti. (Den garantin finns inte i februariutmaningen.) Ja, månaden är inte slut, men jag är klar med utmaningen. Målgången. 

Man ska springa eller gå minst lika många kilometrar som respektive datum för varje dag i juli månad. Första juli skulle man alltså springa eller gå minst 1 kilometer. Den andra juli ska man röra sig 2 km, den tredje 3 km och så vidare. Den 25e ska man springa/gå 25 km och sen blir det drygt om man inte har byggt upp en reserv. Springer man längre än minimisträckan respektive dag så sätts kilometrarna in på löparens reserv-km-konto som man kan nyttja för kommande dagar. Man får aldrig gå minus på kontot. All förflyttning per egen fot räknas och det är den sammanlagda sträckan under dagen som räknas för respektive dag - att gå eller att springa är grejen här. 

"Bankgarantin" för juli månads arrangemang innebär att man kan samla i förväg, spara till sen, men man får aldrig gå minus - inte låna km för framtiden. 1 + 2 + 3 + 4 + 5 + 6 + 7 +  8 + 9 + 10 + 11 + 12 + 13 + 14 + 15 + 16 + 17 + 18 + 19 + 20 + 21 + 22 + 23 + 24 + 25 + 26 +27 +  28 + 29 + 30 + 31 km summerar till 496 km. Man skulle ska alltså gå eller springa 496 km innan den sista juli - acceptabelt rätt och vettigt fördelat över månaden. 

Om detta görs jämnt över hela månaden innebär det en genomsnittlig gå/springsträcka på 16 km/dag under alla 31 dagar. Man kan gå i mål tidigare, om man tar sig framåt längre sträckor per dag. 

Denna juli gick jag i mål den 22 juli 2022, med en genomsnittlig gå/springsträcka under dessa 22 dagar på 22, 6 km/dag. Leif målgångade den 21 juli 2022 med en genomsnittlig sträcka under sina 21 dagar med 23,7 km/dag. Leif gick i mål som person nummer 5 i arrangemanget och jag som nummer 6. Vid detta datum har 67 personer (av ca 180 startande) stupat, alltså inte klarat antalet kilometrar per dag. Ett gott gäng är kvar i utmaningen och stretar på, dag för dag. Även de som har stupat i arrangemanget kan ha gjort stordåd för sig själva genom att höja sin rörelsedos, de har kommit ut och gått eller sprungit och ansträngt sig för sin hälsa. Varje stordåd är en fröjd, eller hur? 

Jag hade en fin km-svit fram t o m den 10 juli, sen låste sig mitt ben som inte ville mer. Jag hann bli förtvivlad, men inte tappa hoppet. Jag trodde att det var en nerv som kommit i kläm, men det var nog höftböjaren som vägrade samarbeta. Benet vek sig, jag kunde nästan inte gå. Stretching blev nyckeln till ordning och den 11/7 var jag tillbaka i leken. Sen fick jag höja min dos under några dagar för att komma ifatt med de förlorade kilometrarna den 11/7. Ja, nej, jag låg inte knapert till, egentligen, men Leif drog ifrån och jag behövde försöka komma ifatt (sa reptilen och tävlingsdjävulen i mitt hjärnkontor.) Jag fick dock strax inse att jag blev tvungen att släppa honom, eftersom också han har en tävlingsdjävul i sitt hjärnkontor. Han har också lediga dagar med möjlighet att disponera sin tid, till skillnad från mig som arbetar fulla arbetsdagar i butiken. Jag har bara till- och från arbetet-tid att använda till detta (ja, ja, jag har förstås nätter också, men jag behöver också sova). Som vi alla vet, så är det inte bara med till- och från arbetet-tid. Det är gott och väl nog. Det gäller bara att starta i tid. Prioritera rätt, helt enkelt. 

Den 21/7 tänkte Leif gå i mål. Han hade 9 km kvar på morgonen. Det klarade han galant, förstås. Själv hade jag 60 km kvar då. Var det oöverstigligt under vanliga arbetsdagar? Nej, jag klarade att gå i mål den 22/7 trots den digra mängden kvar.  Jag kände mig rätt stolt över att ro iland det. 

STDS har en tendens att skapa besatthet i huvudet; 

- det ska gå...
- jag måste ordna x antal km per dag. Måste. Ska.
- jag måste hålla jämna steg med Leif. Måste. Ska.
- jag måste hinna i mål innan det datumet. Eller kanske redan dagen innan? 

Och det är en fröjd i sinnet när det gått vägen. 

Leif säger att han börjar komma in på nästa lager på sina skor, så det är nog dags för honom att köpa nya. Själv kanske jag ska våga börja använda de jag köpte för ett halvår sedan? 

Herregud, hur är vi som människor egentligen, kan man tänka. Ja, vi är väl lika knäppa som alla andra. Var och en på olika vis, lite si och lite så. Visst är det väl ändå skoj, att det är just så?

Tack, Mikael Forsström för arrangemanget. Tack, för att du därmed bidrar till att vi får locka fram tävlingsdjävulen och rörelsen ur oss, får oss att höja oss själva till nya nivåer och andra situationer. Tack, för att du håller ordning på excelarket som håller gruppens deltagare igång. Tack. 

Tack, Leif, för deltagandet och tävlingshetsen. 

Tack, kroppen, för att du håller. Tack, knoppen, för att du är med på noterna.

Nu ska jag vila en dag eller kanske två, sen ska jag fortsätta min rörelsedos för att försöka klara Ultravasan 90 i augusti 2022. .

Prio rörelse är grejen. 

A..

Inga kommentarer: