Himlens portar öppnar sig
Regnet vräker ner
Obönhörligt
Strax innan var himlen alldeles blå
Klar, molnfri och blå
Vi tittar bort en stund
Ett ögonblick
När vi vänder oss igen
är det blå förbytt
till nästan svart
Nästan som livet
När värmen lyster stark
för att strax senare vräkas omkull
i sorg
eller vrede
eller djup frustration
Strax finns det
en spricka i molnet
Vi ser att det ljusnar
Vi ser återigen något blått
Vi känner återigen
värmen
spira sakta
Ljuset, och allt det blå, återvänder
Sorgen motas
Bort
Glädjen är åter
Anette Grinde
2007-08-08
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar