Morgonluften är klar. Ljuvlig.
Regnsmaken finns kvar. Det ångar lätt i luften.
Lukten är fantastisk.
Strax nedanför, på ängen, går korna i sakta mak.
Mitt på vägen sitter katten, den rör sig knappt. Här passerar nästan bara posten och tidningsbilen. Här är det ytterligt stilla och lugnt.
Vägen är smal. Man kan nätt och jämn mötas. Rätt som det är passerar en timmerbil, med släp, på väg upp till skogs. Fullt fantastiskt manövrerar den med millimeter-precision. På en skogsväg som knappt rymmer något alls, drar de in sin största maskin. Med extra släp. De fyller med timmer och drar ut med finess. Jag häpnar. Beundrar att de kan. De dundrar förbi utan att missa. Utan att missa sin millimeter-precision. Häpnande. Mäktigt. Skarpt.
Katten flyttar sig sakta. Lojt.
Morgonens njutning. Innan solen gassar varmt. Det är lite svalt. Lite fuktigt. Med en luft som fyller med kraft.
Ett fantastiskt andetag.
En fantastisk lyx.
Att minnas, att leva på, när stretet, plågan eller stormen härjar i vår bygd.
Anette Grinde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar