Visar inlägg sorterade efter datum för sökningen konstruktiva programmet. Sortera efter relevans Visa alla inlägg
Visar inlägg sorterade efter datum för sökningen konstruktiva programmet. Sortera efter relevans Visa alla inlägg

fredag 18 mars 2016

Neve Shalom - Oasis of Peace - Wahat al-Salam

Daoud berättar. Han är medlem i byn Neve Shalom, palestinier. 1989 flyttade han hit, hans hemby finns ännu kvar. Den förstördes inte (1948). De vaknade och fann byn omringad, militären väntade på att byn skulle anfalla. Byn anföll inte militären, inget skott föll. Borgmästaren sände en budbärare och berättade att de gav upp. De accepterade detta. Det räddade byn, som hamnade under den militära lagen under många år. De levde under detta i 12-13 år, de måste be om lov för att lämna byn, gå till en annan by eller stad, besöka sjukhus, mm.

Tidigt 1970-tal bildades Neve Shalom. Hur kan religion skapa förståelse i konflikten? I tidigt 70-tal var det svårt att samtala mellan grupperna, det var t o m förbjudet att tala mellan palestinier och israeler. Du kunde få fängelse, bara genom att dricka kaffe tillsammans. Det är inte så mycket lättare idag. Då fanns verkligen inga samtal alls mellan grupperna. Bruno Hussar grundade Neve Shalom, en andlig man. Han kunde språket och etablerade dialog mellan grupper. Människor ville komma, tala och mötas. Människorna som kom visste ofta inte så mycket om religion, men ville samtala. De flyttade hit, till den plats de nu finns på, från grundarens lägenhet i Jerusalem.

Marken tillhör ett kloster (med direkt koppling till Vatikanen). De äger mycket land. Bruno fick tillstånd från klostret att använda, hyra, marken. De skrev ett avtal om hyra för 40 år, med möjlighet att förlänga ytterligare 40 år. Efter 1967 (6-dagarskriget) konfiskerade Israel allt land här. Denna mark tillhör inga förhandlingar, inga alls. Israel tog inte marken från klostret, det tog allt annat land. Denna mark tillhör Vatikanstaten, den israeliska staten ville inte trassla med och tog alltså inte just den här marken. I början fanns inget alls här, inget vatten, ingen el, mm.

Så småningom beslöt de att starta en by, föra experimentet ett steg längre; bo och leva tillsammans, gå i skola tillsammans, mm. Att bli medlem här är inte lätt, ansökningsprocessen är lång och komplicerad. Det inkluderar ansvarstagande att bo här. Det är inte bara en bostad.

Denna mark har människor som bor här; de som bor här måste dela landet, med full demokrati och fred. Alla som bor eller är här måste leva under respekt och lika villkor. Om du accepterar denna ideologi, så är du välkommen att bo här. Detta irriterar andra; här är en judisk stat. Samhället bygger på det. De andra är i minoritet.

Det som skapades här var i något mått en en-statslösning, alltså där människor skall leva sida vid sida. Människorna kan leva tillsammans, i fred. Om/när människor inte är likar, är det omöjligt att förhandla fram en rättvis fred.

Palestinierna lever under en korrumperad palestinsk myndighet. Avsaknad av demokratiska val ger ledare som sitter på makten för länge, vilket lätt bygger korruption. I Israel går politiken från höger till extremhöger. En hög andel (ca 65%) av judarna är för en  faktisk deportation av palestinier/araber, få dem att försvinna, för att den judiska staten skall bli verklighet.

- Vår rörelse i Neve Shalom är en gräsrotsrörelse, säger Daoud.  - Vi frågar inte vem var och en röstar för, men demokrati och lika rättigheter är viktigt. Vi är inte isolerade här, många har jobb utanför området även om några arbetar inom byn i t ex skolan, på hotellet, mm.

Judiska och arabiska barn går i samma skola. Det var (och är) en stor fråga, som skapade diskussionen. Staten anser inte att skolan existerar p g a de blandade klasserna. De vill erkännas, eftersom det påverkar barnen, budgeten (skollokaler, lärare, mm) och samhället. Att bekosta en skola själv är väldigt kostsamt, men de har fått bidrag från många utländska finansiärer (även svenska). De har kunnat arbeta vidare (alltsedan 1984) med skolan. De ger in en ny ansökan till staten varje år, men de har fått avslag under väldigt många år. Förra året fick de äntligen ett erkännande och blev godkända. Det gör naturligtvis stor skillnad.

Skolan går till 6.e klass. Sedan går de från 7.e klass utanför byn. Det har resulterat i problem för dessa barn och i de skolor barnen kommer till. Lärarna har givit betyg (omdömen) på andra sätt än i den vanliga skolan, inga officiella betyg. Barnen har därför tidigare fått göra antagningsprov för att komma in i skolorna utanför byn. Barnen behöver inte längre göra antagningsprov för att komma in i närliggande skolor, eftersom barnen under flera år har visat så goda resultat. Skolan här har ett mycket bra rykte, våra barn är stjärnor även utanför byn. Det syns att de är annorlunda, eftersom skolan är annorlunda här - i positiv bemärkelse. Även barn utifrån kommer hit, till vår skola - eftersom den har byggt ett så fint rykte. 70% av eleverna kommer nu utifrån. Majoriteten av byns barn är nu vuxna, även om det finns några unga familjer med barn.

- Vi håller workshops, samtalsgrupper, för äldre elever - för samtal om fred, dialog, mm. De skapar förändringsagenter som skall skapa ringar på vattnet i samhället. Detta är ett viktigt program. De har också samarbeten med t ex Universitetet i Boston. - Vi har stöd från USA, EU och flera stora finansiärer - till våra viktiga skol/utbilningsprojekt.

- Alla judar i Israel måste göra militärtjänst. Det finns ingen väg ut från det. Även elever härifrån, med fredstanke i sinnet, måste göra militärtjänst. Antingen gör man militärtjänsten eller vapenvägrar. Människor här är vänner. Om du är medlem här, förväntar sig någon/några av vi vägrar göra militärtjänst eftersom staten ockuperar och förtrycker människor. Men, andra har andra åsikter. Vi lägger oss inte i om någon väljer att genomföra militärtjänsten. Var och en måste fatta de besluten själva. Tjejerna har ett val; kan göra civiltjänst. Killarna kan inte komma undan så. Några har dubbla medborgarskap, har nyttjat detta och lämnat landet för en tid. Några/någon har ändå gjort militärtjänst, men kunnat göra den utan att tvingas göra det på ockuperat territorium. De ställde det som ett ultimatum - annars hade han vapenvägrat och fått sitta i fängelse.

- Våra inkommande generationer vill mycket gärna fortsätta i byn. Byns grundlag är genomtänkt och viktig.

Det finns andra grupper som gärna vill starta liknande byar. Det finns tyvärr inte tillräckligt med land för att starta nya byar. 95% av marken ägs av staten, mycket stulet av palestinierna. Det gör det mycket svårt att skapa denna form av byar på andra ställen. En tröst är att det finns tre skolor i Israel som har kopierat Neve Shaloms koncept, så principen sprider sig.

Efter 18 års ålder kan barnen/de nya vuxna fortsätta att bo här, men de är då inte medlemmar i byn. De måste då ansöka om medlemskap i byn. De måste själva ta ställning och lova att stå för byns principer. Ansökningsprocessen och utredningarna innan antagande till byn är viktigt, de vill ha långsiktig hållbarhet i byn. Processen är långsam och antagandetakten är låg.

I början erkändes inte byn av den israeliska staten, men så småningom godkändes den. Vi har tre religioner bland människorna här. Vi har ingen kyrka, den som vill praktisera sin religion gör det själva. Religion är en god sak här, men mer enskild än allmän. Skolan respekterar alla religioner, firar alla religionernas högtider (vilket ger många olika högtider i skolan). Här lever vi (och praktiserar religionerna), men tvingar inte andra att leva i andras religioner.

Skolböckerna är på båda språken, både israelernas och palestiniernas. Olikheterna och likheterna diskuteras. Vissa helger, som t ex Independence day är problematisk. Palestinierna kallar istället dagen för den stora katastrofen. De har sålunda inte samma upplevelse eller känsla för dagen, vilket Neve Shalom försöker förhålla sig till.

- Vi vill leva nu. Vi vill leva i fred. Vi vill inte glömma historien, men vi vill inte leva i historien. Vi vill leva nu.

En viktig fråga är att lösa - erkänna - människorna som lever under förtryck, de som t ex lever i flyktingläger på Västbanken, i Gaza eller i Libanon.

Palestinierna är mycket väl utbildade, det är ett sätt att överleva. Vi pressar våra ungdomar att utbilda sig. Det är mycket viktigt.  Palestinierna i Israel, medborgarna, har det lättare än palestinierna som lever t ex på Västbanken. Palestinierna diskrimineras ändå, trots att de ofta har en mycket god utbildning. De hindras t ex för att de inte har gjort militärtjänst. De måste därför söka sig vidare till andra företag och branscher, eller ibland t o m utomlands. Utbildning är viktigt, det är typiskt för många palestinier.

Det är sällsynt att palestinier och judar gifter sig. Det går inte, juridiskt, att gifta sig här. Det går om de åker till Cypern. Här godkänns alla människor, oavsett kön, etc. I byn finns inga sådana äktenskap - varför händer det inte? Kanske blir identiteten ändå tydligare, starkare, här - trots att byn strävar efter fred och samförstånd?

- Vi är mitt i allt det komplicerade - och försöker ständigt behålla förnuftet intakt. Det vi ser är deprimerande, inte hoppfullt. Vi klänger oss fast i vår by, den är viktig.

Daoud tackar för uppmärksamheten, lotsar oss långsamt runt i byn och lämnar oss vid restaurangen för lunch innan vi åker vidare till Jaffa.

A..


(Neve Shalom 20160318)

Länkar;
ickevåld & det konstruktiva programmet (Kr Freds)
Neve Shalom





Försoning bygger på respekt

Workshop om försoningsprocessen.

Att tala om försoning är svårt i en situation av konflikt. Kerstin brukar berätta om t ex organisationen Parent Circle när hon talar om det konstruktiva programmet (Gandhi). De berättar för varandra om sin sorg, håller samtidigt i sin motpart i handen. De praktiserar försoning mitt i en konflikt.

Fred
Rättvisa
Sanning
Barmhärtighet

Detta är ingående delar i en försoningsprocess.

Vad är viktigt för vem? Alla steg är viktiga! Fredsforskningen säger följande ordning;

Den lilla freden (vapenvila)
Sanning
Rättvisa
Barmhärtighet
Den stora freden

Vad ingår i barmhärtigheten; insikt, förståelse, vågar ge den andra parten plats. Medmänsklighet, släpp in andras perspektiv, möta den andra utan att döma, inkludera den andra (inte emot), öppet/förståelse, godhet

Vem säger vi - är barmhärtighetens bästa vän? Fred, den inre freden och friden är viktig.
Vem säger vi - är barmhärtigheten mest rädd för? Sanningen, innehåller många enskilda spår, sanningen är kategorisk

Låt varje grupp (en grupp för varje ord, sanning, rättvisa, barmhärtighet och fred = fyra grupper) beskriva sitt del; vad är sanning, vem är sanningens bästa vän och vem är sanningen mest rädd för?

A..



(Workshop - Jerusalem 29/2 2016. Kerstin Bergeå leder oss.)

tisdag 17 november 2015

Ickevåldets helhet...

Jag begrundar utbildningsmaterialet Fred i våra händer, från 2008. Det innehåller flera viktiga delar och är värdefullt att återvända till. Ickevåldet ligger mig varmt om hjärtat, så jag återkommer gärna till detta. 

Ickevåldet är helhet, där t ex hjärtat, hjärnan, ryggmärgen, händer & fötter och blodet i kroppen ingår. Hjärtat är grunden. Utan hjärta, utan principer och känsla, kommer vi inte framåt i våra göranden. Men, vi kommer inte heller framåt genom hjärnan, blodet eller de andra delarna i kroppen. Alla delar är viktiga och skall inte försummas eller förminskas. Det är som vår egna fysiska kropp, alla delar behövs.  

Hur tänker vi kring det som kallas "ickevåldskroppen"? Hur ser den ut? Vad består ickevåldet av?

1) Principerna är hjärtat i ickevåldskroppen, läser jag i utbildningsmaterialet Fred i våra händer. Och hjärtat är symbolen för våra värderingar. Det är principerna, eller bristen på principer, som styr våra handlingar. Där hjärtat är med, där vi tänker till och följer våra hjärtefrågor, blir det något annat än där vi bara följer strömmen. Vi är olika tydliga med våra principer, ibland inte alls och ibland väldigt mycket. Det som är viktigt, riktigt viktigt, håller vi bestämt i. Men, vad är riktigt viktigt i ickevåldet?

- Visa respekt för motståndaren. Alla är medmänniskor, vi är oeniga i en del sakfrågor, men vi är alla människor som är lika värdefulla. 

- Skilj på sak & person. Vi bekämpar våldet, kriget och orättfärdigheterna. Vi bekämpar inte människorna, vare sig de håller i ett vapen eller inte. 

- Alla kan förändras. Låt oss tro att var och en kan förändras, att de finns något gott hos alla. 

- Använd fredliga medel. Om vi strävar efter fred måste våra handlingar vara fredliga.

- Vägra skada det levande. Visa respekt och omsorg för människor, djur och natur genom att vägra skada det levande. Låt våldsspiralen stanna. Gör dig inte till en del av våldet.

- Vem har monopol på sanningen? Vi äger, var för sig, små bitar av sanningen, av pusslet som visar vägen mot målet. Det rätta målet. Utmaningen är att se och lyssna också till den andres sanning, även om den pusselbiten inte verkar passa. Kanske gör den det, på något sätt, ändå?

2) Strategin är hjärnan i ickevåldskroppen. Vi behöver analysera, begrunda situationen, för att åstadkomma en bra och utvecklande ickevåldshandling. Vad vill vi göra? Hur vill vi förändra? Vilken metod vill vi använda och varför? Och vilka scenarier kan vi tänka oss, som kan komma att hända, under aktionen eller aktiviteten? Hur tänker vi kring det vi vill göra?

3) Träningen är ryggmärgen i ickevåldskroppen. Ja, att öva, öva och öva, är vad som krävs för att bli duktig på det man vill göra. Att öva gör en mer förberedd, man kan se hindren och veta hur man kan komma förbi dem, bli smidigare och bättre på att förklara för sig själv och andra varför man gör detta. Övningen gör dig medveten, insiktsfull. Det behövs när du skall möta andra. 

4) Metoderna är händer och fötter i ickevåldskroppen. Det gäller att se vilka metoder som är lämpliga vid respektive tidpunkt, de som skall föra vårt budskap framåt. Är det en protest (t ex att demonstrera eller skriva protestlistor) eller ett ickesamarbete (t ex en bojkott, en strejk eller en vägran att samarbeta) som lämpar sig bäst, eller kanske ett ingripande, som t ex en blockad, preventiv närvaro (t ex följeslagare till utsatta personer) eller plogbillsaktioner (att förstöra vapen öppet och vara villig att ta sitt straff).

5) En ickevåldslig livsstil är blodet i ickevåldskroppen. Livsstilen är det som gör ickevåldet mer trovärdigt, det som fyller våra hjärtan med principer som är viktiga och värdefulla, som utvecklar oss till det vi vill vara. Låt fröet gro, det du vill skall bli något stort. Lev det, livet, som du vill ha det. 

Ickevåldet handlar inte bara om att påtala oegentligheterna. Det handlar också om att bygga upp det goda, som t ex Gandhi gjorde med det konstruktiva programmet där han försökte leva sin dröm. Han ville med detta visa att det var möjligt.

Det är viktigt att försöka leva som man lär, att det syns att och hur man lever, att det syns hur ens principer ser ut och att man aktivt lever så. 

Ickevåld är aktivt. Det är inte att bara passivt begrunda livets och världens strider. Det handlar om att försöka förändra oegentligheterna utan våld, men med andra medel. Och då sådana medel som inte inkluderar våld, hot och ond bråd död. 

Ickevåld handlar om att hitta metoder för förändring, ja, för fred och för annan förändring. Metoder som inte skadar annat liv. Metoder som bygger upp, inte river ner. 

Ickevåld är vägen som leder till fred. Samtal, uppmärksamhet och försoning är grejen. 

Anette Grinde



Källa; 
Ickevåld & Konflikthantering - Fred i våra händer, 2008. (Jag har tidigare skrivit om materialet här)