Tidigt 1970-tal bildades Neve Shalom. Hur kan religion skapa förståelse i konflikten? I tidigt 70-tal var det svårt att samtala mellan grupperna, det var t o m förbjudet att tala mellan palestinier och israeler. Du kunde få fängelse, bara genom att dricka kaffe tillsammans. Det är inte så mycket lättare idag. Då fanns verkligen inga samtal alls mellan grupperna. Bruno Hussar grundade Neve Shalom, en andlig man. Han kunde språket och etablerade dialog mellan grupper. Människor ville komma, tala och mötas. Människorna som kom visste ofta inte så mycket om religion, men ville samtala. De flyttade hit, till den plats de nu finns på, från grundarens lägenhet i Jerusalem.
Marken tillhör ett kloster (med direkt koppling till Vatikanen). De äger mycket land. Bruno fick tillstånd från klostret att använda, hyra, marken. De skrev ett avtal om hyra för 40 år, med möjlighet att förlänga ytterligare 40 år. Efter 1967 (6-dagarskriget) konfiskerade Israel allt land här. Denna mark tillhör inga förhandlingar, inga alls. Israel tog inte marken från klostret, det tog allt annat land. Denna mark tillhör Vatikanstaten, den israeliska staten ville inte trassla med och tog alltså inte just den här marken. I början fanns inget alls här, inget vatten, ingen el, mm.
Så småningom beslöt de att starta en by, föra experimentet ett steg längre; bo och leva tillsammans, gå i skola tillsammans, mm. Att bli medlem här är inte lätt, ansökningsprocessen är lång och komplicerad. Det inkluderar ansvarstagande att bo här. Det är inte bara en bostad.
Denna mark har människor som bor här; de som bor här måste dela landet, med full demokrati och fred. Alla som bor eller är här måste leva under respekt och lika villkor. Om du accepterar denna ideologi, så är du välkommen att bo här. Detta irriterar andra; här är en judisk stat. Samhället bygger på det. De andra är i minoritet.
Det som skapades här var i något mått en en-statslösning, alltså där människor skall leva sida vid sida. Människorna kan leva tillsammans, i fred. Om/när människor inte är likar, är det omöjligt att förhandla fram en rättvis fred.
Palestinierna lever under en korrumperad palestinsk myndighet. Avsaknad av demokratiska val ger ledare som sitter på makten för länge, vilket lätt bygger korruption. I Israel går politiken från höger till extremhöger. En hög andel (ca 65%) av judarna är för en faktisk deportation av palestinier/araber, få dem att försvinna, för att den judiska staten skall bli verklighet.
- Vår rörelse i Neve Shalom är en gräsrotsrörelse, säger Daoud. - Vi frågar inte vem var och en röstar för, men demokrati och lika rättigheter är viktigt. Vi är inte isolerade här, många har jobb utanför området även om några arbetar inom byn i t ex skolan, på hotellet, mm.
Judiska och arabiska barn går i samma skola. Det var (och är) en stor fråga, som skapade diskussionen. Staten anser inte att skolan existerar p g a de blandade klasserna. De vill erkännas, eftersom det påverkar barnen, budgeten (skollokaler, lärare, mm) och samhället. Att bekosta en skola själv är väldigt kostsamt, men de har fått bidrag från många utländska finansiärer (även svenska). De har kunnat arbeta vidare (alltsedan 1984) med skolan. De ger in en ny ansökan till staten varje år, men de har fått avslag under väldigt många år. Förra året fick de äntligen ett erkännande och blev godkända. Det gör naturligtvis stor skillnad.
Skolan går till 6.e klass. Sedan går de från 7.e klass utanför byn. Det har resulterat i problem för dessa barn och i de skolor barnen kommer till. Lärarna har givit betyg (omdömen) på andra sätt än i den vanliga skolan, inga officiella betyg. Barnen har därför tidigare fått göra antagningsprov för att komma in i skolorna utanför byn. Barnen behöver inte längre göra antagningsprov för att komma in i närliggande skolor, eftersom barnen under flera år har visat så goda resultat. Skolan här har ett mycket bra rykte, våra barn är stjärnor även utanför byn. Det syns att de är annorlunda, eftersom skolan är annorlunda här - i positiv bemärkelse. Även barn utifrån kommer hit, till vår skola - eftersom den har byggt ett så fint rykte. 70% av eleverna kommer nu utifrån. Majoriteten av byns barn är nu vuxna, även om det finns några unga familjer med barn.
- Vi håller workshops, samtalsgrupper, för äldre elever - för samtal om fred, dialog, mm. De skapar förändringsagenter som skall skapa ringar på vattnet i samhället. Detta är ett viktigt program. De har också samarbeten med t ex Universitetet i Boston. - Vi har stöd från USA, EU och flera stora finansiärer - till våra viktiga skol/utbilningsprojekt.
- Alla judar i Israel måste göra militärtjänst. Det finns ingen väg ut från det. Även elever härifrån, med fredstanke i sinnet, måste göra militärtjänst. Antingen gör man militärtjänsten eller vapenvägrar. Människor här är vänner. Om du är medlem här, förväntar sig någon/några av vi vägrar göra militärtjänst eftersom staten ockuperar och förtrycker människor. Men, andra har andra åsikter. Vi lägger oss inte i om någon väljer att genomföra militärtjänsten. Var och en måste fatta de besluten själva. Tjejerna har ett val; kan göra civiltjänst. Killarna kan inte komma undan så. Några har dubbla medborgarskap, har nyttjat detta och lämnat landet för en tid. Några/någon har ändå gjort militärtjänst, men kunnat göra den utan att tvingas göra det på ockuperat territorium. De ställde det som ett ultimatum - annars hade han vapenvägrat och fått sitta i fängelse.
- Våra inkommande generationer vill mycket gärna fortsätta i byn. Byns grundlag är genomtänkt och viktig.
Det finns andra grupper som gärna vill starta liknande byar. Det finns tyvärr inte tillräckligt med land för att starta nya byar. 95% av marken ägs av staten, mycket stulet av palestinierna. Det gör det mycket svårt att skapa denna form av byar på andra ställen. En tröst är att det finns tre skolor i Israel som har kopierat Neve Shaloms koncept, så principen sprider sig.
Efter 18 års ålder kan barnen/de nya vuxna fortsätta att bo här, men de är då inte medlemmar i byn. De måste då ansöka om medlemskap i byn. De måste själva ta ställning och lova att stå för byns principer. Ansökningsprocessen och utredningarna innan antagande till byn är viktigt, de vill ha långsiktig hållbarhet i byn. Processen är långsam och antagandetakten är låg.
I början erkändes inte byn av den israeliska staten, men så småningom godkändes den. Vi har tre religioner bland människorna här. Vi har ingen kyrka, den som vill praktisera sin religion gör det själva. Religion är en god sak här, men mer enskild än allmän. Skolan respekterar alla religioner, firar alla religionernas högtider (vilket ger många olika högtider i skolan). Här lever vi (och praktiserar religionerna), men tvingar inte andra att leva i andras religioner.
Skolböckerna är på båda språken, både israelernas och palestiniernas. Olikheterna och likheterna diskuteras. Vissa helger, som t ex Independence day är problematisk. Palestinierna kallar istället dagen för den stora katastrofen. De har sålunda inte samma upplevelse eller känsla för dagen, vilket Neve Shalom försöker förhålla sig till.
- Vi vill leva nu. Vi vill leva i fred. Vi vill inte glömma historien, men vi vill inte leva i historien. Vi vill leva nu.
En viktig fråga är att lösa - erkänna - människorna som lever under förtryck, de som t ex lever i flyktingläger på Västbanken, i Gaza eller i Libanon.
Palestinierna är mycket väl utbildade, det är ett sätt att överleva. Vi pressar våra ungdomar att utbilda sig. Det är mycket viktigt. Palestinierna i Israel, medborgarna, har det lättare än palestinierna som lever t ex på Västbanken. Palestinierna diskrimineras ändå, trots att de ofta har en mycket god utbildning. De hindras t ex för att de inte har gjort militärtjänst. De måste därför söka sig vidare till andra företag och branscher, eller ibland t o m utomlands. Utbildning är viktigt, det är typiskt för många palestinier.Det är sällsynt att palestinier och judar gifter sig. Det går inte, juridiskt, att gifta sig här. Det går om de åker till Cypern. Här godkänns alla människor, oavsett kön, etc. I byn finns inga sådana äktenskap - varför händer det inte? Kanske blir identiteten ändå tydligare, starkare, här - trots att byn strävar efter fred och samförstånd?
- Vi är mitt i allt det komplicerade - och försöker ständigt behålla förnuftet intakt. Det vi ser är deprimerande, inte hoppfullt. Vi klänger oss fast i vår by, den är viktig.
Daoud tackar för uppmärksamheten, lotsar oss långsamt runt i byn och lämnar oss vid restaurangen för lunch innan vi åker vidare till Jaffa.
A..
(Neve Shalom 20160318)
Länkar;
ickevåld & det konstruktiva programmet (Kr Freds)
Neve Shalom
