20/8-25. Simning i Gillfjärden.

  

20/8-25. Simning i Gillfjärden.

10 grader (ute). Det känns lite hurvet, men med möte bestämt kl 0900 vid sjön är det bara att se till att det blir gjort. Ja, annars hade jag nog inte tagit mig dit. 

Jag vet inte vattentemperaturen, men det var kallare än vanligt. Därtill lite regn, men också lite sol. 

Mina fötter och händer var vita när vi simmat klart, men under tiden var det skönt. Kanske ska jag skaffa en helkroppsvåtdräkt? Nu använder jag en lånad med korta ärmar och ben. Den fungerar, för nu. 

Tack, för dagens simtur.

Nu dags att baka matbröd. 

A..

Gillfjärden. Simning. Två vändor. 

Med våtdräkt. Och sällskap. 

19/8-25. Archipelago trail. Arholma.

 

Konstiga bussturer (636) gjorde att jag valde bilen. Vägen längs Väddö/Björkölandet ner mot Simpnäs är ett äventyr. Det är en av de slingrigaste vägar jag vet. Det är en fin mc-väg, men nu tog jag bilen. Jag parkerade på kajen i väntan på båten. Det började småregna (trots att jag beställt sol). 

Kl 10.10 gick Waxholmsbolagets båt till Arholma. Det gungade. Överfarten är ju kort, min sjösjuka höll sig i schack. Den hann inte reagera.  

Archipelago trail var väldigt dåligt märkt. Jag sprang runt ön, men missade ofta märkningarna som satt glest och otydligt. Delar av stigarna är väldigt nötta och skulle, för naturens skull, behöva restaureras för att inte tära på rötter som säkert hör till någots näringskedja.

Arholma båk. Sagostigen. Arholma kyrka. Bryggan på västra sidan. Gästhamnen på östra sidan. Österhamn. Arholma nord. Och åter till båtkajen för färd åter till Simpnäs. Kyrkan är fin, öppen och väl värd ett besök.  

Några små regndroppar, annars ca 15 grader, uppehåll och grått.

Jag var ouppmärksam och snubblade. Jag föll handlöst, fick några skrapsår men kunde fortsätta min färd. Det påminner mig om att vi har talat om att ha någon form av sjukvårdsutrustning med sig på färden. Vi får se om jag kommer ihåg det till nästa färd. 

Kl 1310 gick båten åter till Simpnäs. Jag köpte en glass i Arholma handel och ser med glädje att den är öppen och har ett ganska fint utbud. Det är befolkningens gemensamma frsmgångstanke som ser till att ön har en affär.  Man blir glad av framåtandan.

Leden runt Arholma är ca 12,7 km. Oklart hur lång min sträcka blev. Ja, däromkring. Ön är ju inte större än så, även om jag gjorde andra vägval ibland. 

Arholma är fint. 

Nu sårtvätt.

Note to self! Köp plåster!

A..

Archipelago trail. 

17/8-25. Roslagsleden, etapp 2. Örsta. Karby gård.

 

Söndag 17/8-25. 

Roslagsleden, etapp 2. Örsta. Karby gård. 

Buss SL 676 (Norrtälje - Söderhalls trafikplats) & 665 (Söderhalls trafikplats - Örsta).

Löpning etapp 2. Se kartan på www.naturkartan.se Ett kortare område är omdraget pga granbarkborrar och döda träd. Min starka rekommendation är att följa omdragningen (istället för den vanliga märkningen). Omdragningen är märkt med oranga plastband. Ordinarie väg har många fallna och döda träd, det är ett sorgligt område. Av märkningen framgår att Vallentuna kommun kommer att fortsätta att röja efter sommaren. Bortsett från detta område är leden fin. 

Vid Karby gård finns bussar, t ex SL 610 och 611, för färd in mot Stockholm.  

Nu har jag vandrat och/eller sprungit alla etapper av Roslagsleden. Det kan göras igen, men jag ska också begrunda Vikingaleden, Upplandsleden och Sörmlandsleden. 

Jag tackar Vallentuna kommun och Täby kommun för iordningställd etapp, acceptabel märkning och fina omgivningar. Jag tackar SL för bussar (Ja, de är förstås fler på vardagar än söndagar. Man får ha koll själv, förstås.) Jag tackar också markägare och allemansrätten för möjligheterna att få vistas i vår gemensamma natur.

Tack.  

A.. 

11/8-25. Hemåt.

 

Måndag 11 augusti 2025. Stockholm. Start hos lilldotra. Sol och fint.

Jag vaknade före fem, tittade ut genom fönstret, där stod två fina

rådjur och kalasade på en stadsbuske. De bor där, jag skulle tro

att de skulle bo bättre ute på landsbygden. Men, kanske skulle

de inte överleva länge på landsbygden eftersom de är orädda i staden.

De har vant sig vid livets faror. 

Oj, den här figuren var något 
att spana närmare på. 
Så fin, så unik, så fantastisk.

Söndagens kajakpaddling känns inte som träningsvärk, bara som en skön förnimmelse i kroppen. Tack, för turen. 

Frukost. Promenad till Gullmarsplan. Tunnelbana. Jag tyckte att jag störde i morgonträngseln (med vagnen), så jag gick av vid Medborgarplatsen. Promenad till Tekniska högskolan. Buss till Rösa. Gå-spring från Rösa till Friskis och Svettis. Gym. 

Dusch. Lunch. Läsning. Bokcirkel. 

Buss till Galltorp. Promenad till Söderby. 

Hemma en stund efter kl 1900. Middag. Dusch. Såg några minuter av Rapport, men var för trött. Lade mig ca kl 0800. Somnade omedelbart.

En bra dag för rörelsekontot, eller hur? Ja, säger jag. Lite oklart hur mycket, men mer än 20 km, i varje fall.

Tacksam för måndagens rörelse.

A..

10/8-25. Stockholm i kajak.

 Söndag 10 augusti 2025. 

Stockholm. 

Sol, skönt. Jag for till storstan. Buss, buss, tunnelbana och tunnelbana igen. Lite långt och länge, men ändå. Sen cykel till vattnet, tillsammans med lilldotra. Kajaker i spat och iväg över Stockholms vatten. Kvällen var ljum, vattnet lite bråkigt av vind och svall från motorbåtar av olika storlekar och typer. Vi samsades på ytan med t ex sup, kajak, rodd, segel- och motorbåtar. Längs stränderna satt människor och åt och drack på restauranger och olika sorters fik. De badades, satts och njöt, hoppades från torn, smögs sakta ner i det ljuva vattnet. De njöt söndagslivet en lagom varm sommarkväll. Barn, vuxna och årsrika i alla former, med olika ursprung och språk. Sakta, tillsammans, i frid. 

Det var en vacker kväll med gott sällskap, ljumma vindar, trygghet i kajaken och med frid i staden.

Jag tackar för kvällen. 

Jag tackar för egen hälsa och rörlighet. 

Jag tackar för sällskapet. 

Tack.

A.. 

Ulf Kristersson. Ebba Busch. Simona Mohamsson. Nooshi Dadgostar. Anna-Karin Hatt. Daniel Helldén. Amanda Lind. Magdalena Andersson. Jimmie Åkesson.

 

Det pågår ett makabert dödande i Gaza. Civila dör. Bostäderna och infrastrukturen är borta. Familjer slås sönder. Hela samhällen förstörs. Skadorna är enorma. Såren i människors kroppar och själar kommer att bestå för evigt, världen över.

Jag ber er, höj era röster för att stoppa våldet.

Det handlar inte om vem som började. Det handlar inte om historia. Det handlar inte om ställningstagande i skuld. Det handlar om nu. Det handlar om döden som sker nu. Det handlar om barnen, kvinnorna och männen som dör för att prickskyttar dödar människor vid mat- och vattenstationerna. Det handlar om sjukvård, boende, infrastruktur, människors rättigheter till liv och hälsa, svält. Det handlar om svält, mat, vatten, bistånd - det handlar om liv.

Jag ber er, höj era röster för att stoppa våldet.

Prata inte om skulden, om det är det som gör er handlingsförlamade. Prata inte om att det är interna angelägenheter, om ni inte förstår att andra länders sorg också är vår sorg. Det skadar oss alla, det påverkar oss alla.

Jag ber er se den oerhörda förödelse, det makabra våldet, som ni låter ske genom er tystnad. Jag ber er se våldet, förstörelsen, rivningarna, bomberna. Jag ber er se människorna som svälter och dör framför allas våra ögon.

Jag ber er förstå att vi, Sveriges folk, inte står ut att se döden och svälten som drabbar Gazas folk - civila, barn, årsrika och vuxna.

Jag ber er, höj era röster för att stoppa våldet.

Det är outhärdligt att veta att Sveriges riksdag och regering, liksom nästan alla politiska ledare, tjänstemän och riksdagsmän inte höjer sin röst mot våldet.

Jag ber er, höj era röster för att stoppa våldet.

Jag ber er också att:

• uppmana den svenska sjukvården att ta emot svältande och skadade barn och civila från Gaza,
• sätta press på Israel att stoppa kriget,
• sätta press på Hamas för att upphöra med terrorismen och släppa den kvarvarande gisslan,
• bistå till arbetet med att matleveranser når Gaza,
• arbeta för att bosättarvåldet på Västbanken upphör,
• sätta press på Israel för att ställa våldsamma bosättare inför rätta, fängsla den som dödat eller skadat människor och trakasserat boende och
• åstadkomma fred i området.

Jag ber er, höj era röster för att stoppa våldet.


Anette Grinde

7/8-25. Roslagsleden, etapp 1

Roslagsleden. 

Etapp 1, Danderyd/Mörby till Karby gård.

Etapp 2, Karby gård till Örsta. 

Vi hade planerat att gå etapp 1+2, men ändrade oss till att vi skulle gå bara etapp 2. Vi tog buss 676 och buss 610, vi kom fram till Karby gård i god ordning. Vi började genast gå. Vi skulle ju norrut, så vi fann det självklart att gå i den riktningen. Eftersom båda visste, så fanns inget behov att konsultera en karta, vare sig på pappret eller digitalt. 

Vi gick. Efter några km tvärvände ledmärkningen i en märklig riktning. Det, tillsammans med sjön gjorde att vi tog upp kartan. Vi konstaterade då att vår tvärsäkerhet var felaktig. Vi gick inte på etapp 2 norrut. Vi gick på etapp 1 söderut. 

Jaha, då fick det bli så. Jag gick den i våras, från andra hållet, men det är inget som hindrar att man går samma ledsträcka flera gånger.

Så, note to self. Karta (och kanske en kompass) är bra grejer. Ha den i handen. Titta på den. Ja, titta på den ibland, även om du är spiksäker. 

Det är ändå lite befriande att skratta åt sin egen klantighet. 

Vi fick en finfin vandringsdag. Jag tackar för den. 

17 km. 

A..

SL-buss 610 eller 611 till Karby gård. 

Civil olydnad, mediarapportering och politikens ansvar.

 

Vi möttes för att samtala om en bok. Den rörde klimatfrågor. Vi talade om ansvar, vem som ska göra vad. I regel är det någon annan än själv som ska. Vi vet att vi måste ställa om, men plockar mest små frågor själva. Vi överlåter resten på andra, typ media och politiken. Tycker att de ska, men vi talar mest om det hemma, utan att berätta för media eller politik. Vi behöver skapa ringar på vattnet. Ja, medias och politikens roll är oerhört viktiga. De måste gå före, men det finns inget som hindrar att vi pekar dem i en riktning. Hur ska de annars veta, om inte en folkstorm når dem. Skriv till dem, ja. Skriv till politiken, media och var aktiv själv, ja. Idag ska jag skriva till SVT (Rapport) om klimatrapporteringen, ja, konstruktivt och utan gnäll. 

Vi talade om organisationer. Reaktion uppkom när vi talade om en organisation där deltagare månar om t ex klimatet och människorna i Gaza. Samtalet upphörde om klimatet, oenighet uppkom om Gaza och det konstruktiva samtalet dog. För att frågorna ställdes mot varandra och för att något annat var värre. Hur kan organisationen bry sig om Gaza, varför bryr de sig inte om Afrikas krig istället? Samtalet dog, för att aggressiviteten i tonen sänkte oss. Jag måste bli bättre på att begränsa samtalet till det vi talar om. Att tala om allt, resulterar i inget. 

Jag skulle också önska att vi talar om - lär oss mer om - olika typer av (ickevåldslig) aktivism, försöker sätta oss in i varje persons val av aktivism och dess varför istället för att bara säga att det är skit. 

I samtal om påverkan uppkommer ofta frågor om typ av aktivism. Det finns en återkommande oförståelse för den besvärliga aktivismen, civil olydnad som stör andra. Jag tänker att vi behöver prata om civil olydnad oftare, alltså aktivismen som i något mått stör oskyldiga (om nu någon är oskyldig). Hur är den viktig, varför är den viktig, för vem är den viktig? Hur kan aktivism se ut, vad är vettigt, framgångsrikt och vad bör vi välja bort? 

Idag ska jag försöka skriva om, bilda mig och reflektera kring olika typer av påverkansmöjligheter - hur vi använder vår yttrandefrihet - dess varför som del i vår viktiga demokrati. Kanske särskilt om civil olydnad. Ja, idag ska jag resonera med mig själv om civil olydnads varför och dess vikt. Jag ska öppna mitt sinne och skrapa i mina fördomar. Kanske gör du det också? 

Pepp för en fin dag. 

3/8-25. Hembygdsgårdens dag. St Eriks Gille, Roslagsbros hembygdsförening.

Söndag 3 augusti 2025, hembygdsgårdens dag. Solen skiner, kl 10 öppnas portarna och föreningsfolket är redo. Loppisen är öppen och lockar spekulanter, fikat är framdukat och gårdens alla dörrar är öppna. Jag ser glädje och nyfikenhet. 

På parkeringen hittas nya och gamla bilar. Det blir som en liten bilutställning, även om några bara var där en kort stund. Veteranbilarna skapar glädje och många samtal. 

Vid kaffebordet hittades föreningsfunktionärer och gäster. De samtalar, skrattar och njuter hembakt tillsammans. 

Inne i husen finns det gamla kvar. Dräkten, böckerna, historia och möbler. Här har människor levt, brukat och bott. Så här har det varit. Föreningsfolket ser till att vi kan minnas, lära oss och skapa samtal om hur tiderna ser ut. 

Utan föreningsfunktionärerna vore vi ingenting. De tar fram fika, ordnar med hässjan, plockar bland loppisprylarna, håller ordning i husen och tar betalt för varorna. Vi bugar och tackar för var och en som hjälper föreningen. Det skapar gemenskap och glädje. Vi tackar för det. 

Anette Grinde 

3 augusti 2025. Hembygdsgårdens dag. St Eriks Gille, Roslagsbros hembygdsförening. Labacken, Övra Söderbyvägen 24, 76175 Norrtälje. 

500 journalister och mediefolk - minst - vill breddad journalistik

 

Yttrandefrihet. 

Jag förstår inte diskussionen om yttrandefrihet och journalistiken. Även journalister måste få säga att de vill att världen rapporterar, att de vill och att de får rapportera även från Gaza och att journalisternas liv och trygghet respekteras.  

Jag förstår inte diskussionen att de skulle vara partiska för att de vill rapportera även från den palestinska sidan, nu när det har rapporterats längre och ensidigt från den israeliska sidan. 

500 journalister och mediefolk - minst - vill breddad journalistik, vill rapportera tydligt och korrekt och också från Gaza. Hur kan det uppkomma en sådan märklig diskussion om att de riskerar att inte få rapportera om sina specialområden längre för att de har satt sitt namn på ett upprop? 

Vad är yttrandefrihet? Varför skulle inte journalister - eller vem som helst - få skriva på ett upprop om att rapportering ska tillåtas inifrån och att säkerhet ska råda? Hur kan det ge konsekvenser för deras yrkesutövning? 

Jag vill höra om konsekvenserna för Palestinas befolkning, jag vill se rapporter inifrån. Jag vill höra om Gaza och Västbanken, om vad civilbefolkningen upplever. Jag vill höra vad bosättarna på Västbanken gör, vilka straff de får för mord, förstörelse och trakasserier. Och jag vill att våra medier rapporterar om det utan att bara upprepa den israeliska ledningens eller bosättarnas mantran. 

Och jag vill att den svenska staten, regeringen, säger ifrån. Det makabra våldet måste upphöra. 

A..