10/4-25. Tacksamhet!

Idag känner jag tacksamhet.

Jag känner tacksamhet för Rebellmammorna, för var och en som gått ut med sina halsdukar, sitt informationsmaterial och hängt det på statyer, lyktstolpar och andra platser. Jag känner glädje över att se att det är så många, landet runt, som tydliggjort, berättar om, frustreras och gör något åt den klimatkris som pågår. Talar lugnt, höjer rösten, hoppar, sitter, sjunger, stickar, springer och berättar om att vi stjäl från framtida generationer. Ju fler som berättar, desto bättre. Ju fler som gör, desto bättre.

Jag tackar för alla bilder från manifestationer om overshoot day (10/4-25), både här i gruppen och utanför. Jag tackar också er som laddat in bild och text i Stockholms läns museums insamlingsportal för framtiden: SAMTIDSBILD. Det gör att framtida generationer också kommer att kunna ta del av våra strävanden. Jag tackar er för allt ni gör, att ni gör.

I maj arrangerar jag viktiga samtal i Norrtälje. Samtal om skav i vårt inre (17/5) och en föreläsning med Jonathan Jeppsson (21/5) kommer definitivt att röra klimatet. Fred och ickevåld rör också klimatet, det vill vi också tala om. SL-buss 676 från Tekniska högskolan tar er lätt dit. Det vore fint om ni ville komma. Jag lyssnar gärna på er oro, era göranden och hur ni ser framtiden.

Tack, för allt ni gör.

A..

10/4-25. Overshoot day!

Overshoot day (10/4-25), är dagen då vi har gjort slut på vår andel av jordens resurser för det här året. Härefter lever vi på kommande generationers och den fattiga delen av jordens befolknings resursandel. 

Att overshoot day inträffar så här tidigt under året är ett tydligt tecken på att vi måste ställa om, både här i Sverige och i världen. För att ställa om krävs insikt och vilja, både politisk, privat och samhällelig. Det är dags att se planetens gränser, se att vi har överträtt alla dess gränser och puffat oss bort över kant efter kant. Vi behöver skapa en ny framtid, nya definitioner av tillväxt och se vad planeten har råd med.

Vi måste. Varje dag. 

En Rebellmamma i Norrtälje har (tillfälligt) klätt Klara Kristalovas konstverk Flickan som försvann med information om Overshoot day och med en halsduk. Jag tackar för uppmärksamheten som hon därmed delar med folket i bygden. Tack.

A..

8/4-25. Det krympande rummet, hotet mot civilsamhället. Jesper Bengtsson & Tuva Söderberg.

Det krympande rummet, hotet mot civilsamhället. Jesper Bengtsson & Tuva Söderberg.

För mig är civilsamhället viktigt. Det står för gemenskap, hälsa och solidaritet. Det står också för demokrati, sysselsättning och fritid. Och bistånd. Bistånd rymmer i sin tur rättvisa, utbildning och folkbildning, sjukvård. Med mera. 

Civilsamhället rymmer väldigt många olika riktningar, också som en koll på att samhället fungerar tillsammans. Bara stat, kommun och företag räcker inte. Vi måste också ha ett engagemang i samhället. Personligt och tillsammans. Inte bara för oss själva, utan också i solidaritet, tillsammans och för andra. Varandra. 

Jag känner oro, ett skav inom mig. Jag ser det också hos andra. Det gör att jag ser att vi behöver prata om civilsamhället, ja, inte bara prata, vi behöver också göra mer. Ni vill det också, vill jag tro. Både prata och göra mer. 

Idag välkomnar jag:

Jesper Bengtsson, tidigare ordförande för Svenska PEN och Reportrar utan gränser, idag aktiv som chefredaktör hos Dagens Arena och Arenagruppen. I vilken sfär Atlas bokförlag också finns. 

Jag välkomnar också er, deltagare, åskådare, intresserade och aktiva medborgare. 

Utan er är vi ingenting. Välkomna. 

Vad handlar hotet mot civilsamhället om? Finns det verkligen ett sådant?

5/4-25. Frihet.

Hur stillsamt 

behöver jag andas 

för att friheten 

i min själ 

ska hållas 

intakt 

Hur når jag henne 

om jag aldrig är där 

aldrig möter henne 

på hennes planhalva 

Hur kan jag lära känna 

honom 

om jag inte får träffa

honom 

i hans frihet 

och jag 

inte står still och lyssnar 

Hur kan jag 

vi och du 

andas 

frihet 

om vi låser in oss

bakom stängda sinnen

Var bor friheten? Hur ser frihet ut? Ser den annorlunda ut för dig än för mig?

Jag skulle vilja att Sven Arne Hökenström var hos oss och kunde läsa sin dikt om frihet. Det kan han inte. Han har lämnat oss, han har gått vidare till en annan värld, jag tänker den som fri, att han nu lever en annan frihet. Jag saknar honom, hans deltagande. Han var en del här, av vår poesi. Jag minns honom, tänker på honom. 

Jag påminns varje dag. Hans målning hänger på väggen, målandet som var hans liv. Jag är tacksam för att ha mött honom, känner sorg över att inte få lyssna till hans text om frihet. 

Jag är också oändligt tacksam för alla er som är här, är här i rummet, vi tillsammans. Jag känner glädje över att få lyssna till era texter om frihet. Varmt välkomna !

Anette Grinde 

4/4-25. Grillen är öppen!

 Jag går till busstationen. Bussen kommer strax. Grillen är öppen. Pressbyrån likaså. 

Hon och han jobbar tillsammans i grillen. De är alltid där, jobbar alltid. Det är så man gör som egenföretagare. Hon står i kassan, lagar mat, plockar prylar, gör snyggt och håller efter. Han göra samma sak. På hennes axel hänger en liten parvel, inte mer än några månader gammal. Hon har bara en hand ledig, men gör allt hon ska ändå. Parveln myser på hennes axel, har det fint och bra. 

Jag vänder mig om. I Pressbyrån står ägaren och pratar med en anställd, de diskuterar butiken och varorna. På ägarens ena arm är en liten parvel placerad, inte mer än några månader gammal. Parveln myser, har det fint med sin mor. 

Jag ler inombords och tänker på hur det är att vara företagare, i tjänst och ansvarig för verksamheten. Jag ser det i dessa båda företag, Teljegrillen och Pressbyrån. De äger, tar ansvar och arbetar på sin plats. För sig, dig och mig. 

Vi har fantastiska förmåner i Sverige, att kunna vara hemma med de nykomna barnen, när de är sjuka eller ska vänjas in i nya system. Driver man eget företag är det dock ingen självklarhet. Det är inte säker att någon kan ta ens plats. Så är det uppenbart här. De jobbar med barnet på axeln. De gör det som är ett måste och de gör det bästa för sig.

Småföretagare är viktiga för oss alla. Just dessa gör att vi har möjlighet att få mat i magen, en tidning på färden, busskort och småplock för att klara stunden. De har många som passerar deras plats varje dag. 

Jag tackar för småföretagarna. De som ändå är ett väldigt särskilt släkte. 

Tack.

A..