Idag läser jag i söndagens (7/12-25) DN om mikroplasterna som numera finns överallt.

 Idag läser jag i söndagens (7/12-25) DN om mikroplasterna som numera finns överallt. 

De finns i våra kroppar, i naturen, i vattnet, i djuren och i luften. Plasten hör inte hemma där. Jag vill inte ha plast i min kropp, i naturen eller i maten. 

Jag vill inte att småglinen ska behöva leva i en trasig värld. 

Är det inte märkligt att vi producerar och konsumerar sådant som är skadligt för oss alla, för var och en, för jorden och klimatet? Vi vet, du och jag, politiken och resten. Ändå kan det fortgå. Varför är vi tysta? Varför låter vi det ske?

Plasten, fossilbränslet och kemikalierna skadar oss alla - förödelsen bosätter sig i våra kroppar och i naturen och skadar klimatet. Utsläppen pågår. Plasten är alltså det som ingår i utveckling och tillväxt, det som anses gott? Nej, numera förstår vi alla, nåväl, nästan alla, att det är skadligt och på intet sätt försumbart och att plasten och fossilbränslet måste bort. Men ändå fortgår det? Varför är vi tysta? Varför låter vi det ske?

Hur gör man/jag, när politiken inte talar om klimatfrågor, utsläpp och det destruktiva, t ex plasten och fossilbränslet? Hur gör vi när de viktigaste beslutsfrågorna aldrig kommer på plats? Jag läser i DN om beslut som bara sinkas eller som inte är bindande - vad är poängen med en trasig planet? Hur står man ut med kortsiktigheten? Jag fattar inte. 

Det är politiken som sitter i beslutsforumen. Hur gör man det när ordet tillväxt har så stark - allenarådande - påverkan på politiken och vinstlobbyn använder alla oss andra som försökskaniner och planetförstörare för att klimathänsyn inte passar i den ekonomiska tillväxtmodellen? Hur ser politiken på livets framtid, människors och allt det levandes framtid? Ser de planetens liv i fyraårsperioder och att nästa gäng kan ta klimatfrågorna som spelar roll, kanske t o m när det inte längre är möjligt? 

Klimatet är, som vi vet, inte en vänster/höger fråga. Det drabbar oss alla när planetens mekanismer går sönder och det slösas så otroligt mycket tid på att skylla på någon annan eller säga att det inte är så himla stort eller bråttom. 

Vetenskapen vet att det är stort och bråttom. Vi vet att det är stort och bråttom.

Låt oss lämna plasten i butikerna, välja bort varor omgivna av plast. Låt oss kräva plastfria förpackningar. Låt oss skriva till producenterna. Låt oss skriva till politikerna. Låt oss upprepa budskapen om att vi vill ha ren kost, frisk hälsa och en frisk planet. Låt oss göra det idag, imorgon och varje dag vi lever framåt. 

Jag tar bussen till badhuset, inte bilen. Jag hoppas att du gör det också. Bussen är bättre för klimatet, för min hälsa och för vår levande landsbygd. Hur kommer det sig att så få tar bussen, att politiken inte kommunicerar vikten av allmänna kommunikationer för rättvisa för barn, unga och vuxna? Ja, så att vi kan ta oss till matbutiken, kulturen, idrottsanläggningen, schackturneringen och badhuset.

Aggressivitet är ingen framgångsfaktor, jag vet det, men herregud vi kommer ju inte framåt. 

A.. 

4/12-25. Patrik Lundberg, journalist i DN, skriver om medias bristande rapportering om djurrätt.

 

Patrik Lundberg, journalist i DN, skriver om medias bristande rapportering om djurrätt. Krönikan indikerar att vi slipper dåligt samvete för julskinkan för att media avstår sin rapportering. (DN web 2/12-25, DN papper 4/12-25).

Jag tänker att tanken om dåligt samvete är förlegad och att syftet med rapportering - t ex den från Djurens rätt och den från övrig media, t ex DN - är bildning. Att media avstår från att rapportera om klimatviktiga nyheter (som djurrätten också representerar) är dåligt för Sveriges och världens väl. Vår bildning kommer av fakta (utredning, granskning, reportage) och den egna bearbetningen (t ex samtalet och reflektionen). Om media inte ger oss fakta får vi svårare att upptäcka det som händer i världen. Ja, vi kan leta själva efter kvalificerade rapporter, mm, men medias roll är av vikt för spridning av korrekt fakta. 

Jag läste nyligen boken Djurfabrikerna (myten om den glada bondgården) av Camilla Bergvall. Den berättade om djurfabrikerna, om arbetet, om djurens utsatthet, om hetsen och döden. Den berättade om det vi inte vill se, där vi stänger av öronen och ögonen för att det är för besvärande för vårt eget inre. Jag tänker att det är makabert att vi tycker att det är ok att vår mat på bordet rättfärdigar djurens plågade liv. Djuren i fabrikerna finns bara för ditt matbord, där man bortser från trängseln, skadorna på kropparna, skriken, ovärdiga slakt- och livsförhållanden hos levande varelser. Jag tänker också att det är en stor sorg att så få vill och kan se det som ligger på tallriken, hur det planteras, växt, formats, levt, transporterats och skördats. Medias rapportering spelar roll, ja, men också politikens och medborgarnas uppmärksamhet kring fakta. Vill vi verkligen ha djurfabrikernas starkt kommersiella djurhållning och klimatpåverkan som den ser ut idag? 

Vi är beroende av näringsriktig mat som inte är fylld av kemikalier, plastpartiklar eller läkemedel. Dagens näringsråd rekommenderar lägre intag av animaliskt kött och siktar på mer vegetabilier. Oavsett vilka mängder vi väljer att äta av vad vill vi att det ska vara ren och hälsosam mat, det innebär t ex att vi också måste få den möjligheten i våra matbutiker. Vi behöver hjälp för att kunna fatta klimatsmarta och hälsosamma beslut. Media behöver informera om myndigheternas näringsrekommendationer och matbutikerna behöver underlätta vägen till den näringsriktiga kosten istället för till den snabba och sockriga vägen via halvfabrikatens destruktiva spår. Politiken har också lagstiftnings- och styrningsmakten, man kan t ex skatteväxla. Ett sätt är att göra det billigare (t ex genom momssatser) att äta nyttigt jämfört med onyttigt. 

Mindre kött, djur som fått goda liv, vegetariskt utan kemikalier, närodlat som ett viktigt fokus och frånvaro av halvfabrikat är några nycklar som rör hälsa för klimatet och för vår egen hälsa. Vi vill ha frisk mat på bordet, eller hur? 

A.. 

DN - Patrik Lundberg - web 2/12-25.

https://www.dn.se/sverige/patrik-lundberg-i-ar-slipper-vi-daligt-samvete-for-julskinkan/

Djurens rätt.

https://djurensratt.se/svenskgris

Näringsrekommendationer Livsmedelsverket.

https://www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa--miljo/kostrad/naringsrekommendationer/

Om Djurfabrikerna.

https://bokbloggerskan.blogspot.com/search/label/Camilla%20Bergvall

1/12-25. Människor - nära och långt bort - som prioriterar möten och aktiviteter nära framför flyg, överflöd i varor mm - fyller mig med särskild glädje.

 

DN 26/11-25. Patrik har reparerat trasiga prylar i 40 år: ”Kunderna en del av problemet”

Jörn Spolander skriver en (utmärkt, viktig och frustrerande) artikel i DN (web 26/11-25) om vårt sätt att förbruka istället för att reparera. Det är en förändring som har skett över tid, som vi ur något perspektiv har tvingats in i för att handeln vill att vi handlar mer och oftare. Ja, nej, vi har inte har (tillräckligt högt) protesterat mot de sämre varorna, slöseriet och mängden avfall som all konsumtion har genererat. Vi har inte tittat oss omkring, sett vad mängden leder till. Vi lever som om jorden kan svälja allt. Det kan den förstås inte. Så ja, kunderna - vi - är en del av problemet, men också de politiska besluten, näringslivet och tanken på tillväxt som det allenarådande. Tillväxt (som allenarådande norm) är oerhört destruktiv för planetens väl, vårt allas väl.

Vi konsumerar ett överflöd av varor, många går sönder efter kort tid och går inte att reparera. Vi handlar ofta på impuls, utan ett egentligt behov. För några är handlandet nästan som en drog. Black Friday eller Black Week, är handelns sätt att få oss att konsumera, att få oss att tro att vi behöver varorna. Ja, ibland är det förstås så, men är behovet reellt? Hur tänker vi kring vår egen konsumtion och hur ser vi på konsekvenserna för jordens väl? 

Under veckan och kanske särskilt under fredagen såg jag vänner i (mina sociala-medie-flöden) som gick på museum, besökte naturen, läste poesi tillsammans och umgicks med vänner över en vegetarisk middag. De tittade sig omkring, reflekterade över sin och jordens hållbarhet för att därefter göra aktiva val om hur de lever. Deras val påverkar mig (mycket positivt), de får mig att tänka på alla generationer som ska leva på jorden, nu och framåt.  

Ja, jag tänker på klimatkrisen och jordens väl - livets korridor - varje dag och jag begrundar ständigt mitt ansvar i hur det behöver gå till, hur jag och vi kan leva. För mig betyder det t ex att jag prioriterar allmänna kommunikationer, fysisk rörelse, äter vegetariskt och deltar i samtal i riktiga möten framför köp av varor. Människor - nära och långt bort - som prioriterar möten och aktiviteter nära - framför flyg, överflöd i varor mm - fyller mig med särskild glädje. De gör skillnad för mig, för att jag ser att de bidrar till tanke och handling runt utsläppsminskningar. Jag tackar dem för det.

A..

DN 26/11-25 web. 

Hur många klot förbrukar vi? (Overshoot footprints!)

30/11-25. Dagens läsrekommendation! DN 29/11-25. “Över en miljon hem förstörda - och ännu mer regn förväntas”.

 

Söndag. 30 november 2025. Snöfritt. Första advent. Fem plusgrader. Grått. 

I går läste jag inte hela DN, så jag får fortsätta med det jag har kvar idag. Jag kom till den fasansfulla men väldigt braiga artikeln “Över en miljon hem förstörda - och ännu mer regn förväntas”. Artikeln ligger ännu uppslagen på mitt köksbord, jag läser den igen. Den berättar om en rapport om klimatkrisen, om hur regn, stormar, torka, bränder och hetta blir starkare och tar allt fler liv. Vi vet att det blir mer och mer, att utsläppskonsekvenserna ökar dramatiskt och att det är väldigt bråttom att sluta med fossilbränslen och andra utsläpp nu. 

Jag tänker på alla människor i de mer utsatta länderna som drabbas, t ex av översvämningar, värme och bränder, hur människor skadas eller dör. Jag tänker på hur djuren och naturen och alla planetens samband förstörs, hur planeten försöker skapa nya och för livet svårare samband och hur tekniken försöker ändra detta i tron att mänskligheten är större än naturen. Jag tänker också på klimatfördröjarna som ägnar sin tid åt att hindra istället för att bidra till de viktigaste besluten. Jag funderar över deras varför. Jag tänker på alla aktivister som kämpar för att medvetnadegöra klimatkrisen för både politiker och medborgare. 

Stjärnor på min himmel är människor som oroar sig, deltar i samtalet för att skapa förändring, anstränger sig för att sluta med utsläppen, se vår och sin - Sveriges, kommunens, familjens eller den egna - roll i sammanhanget och anstränga oss för mänsklighetens gemensamma framtid på jorden. Och för att tala om det, påverka andra - framförallt politiken - för kraftfulla klimatbeslut. Klimatkunnigt folk som talar högt, och bildar oss andra och varandra, är stjärnor för mig. 

De som skaffar sig kunskap ger mig hopp, eftersom jag vet att de blir en del av lösningen. Bildning gör skillnad, hjälper oss att höja blicken ur vår egen bekvämlighet. Aktivism - t ex opinionsbildning på stadens gator och torg - gör det också tillsammans, vilket skapar mer för fler - ur många perspektiv. 

Dagens läsrekommendation! DN 29/11-25. “Över en miljon hem förstörda - och ännu mer regn förväntas”, av journalist Marianne Björklund. 

A..

28/11-25. Black Friday.

 

Black Friday. Antal människor på stadens gator och torg är stort, många bär shoppingkassar och hastar till nästa butik. 

Jag tittar på kommersen, sörjer och går fysiskt vidare. Jag går till Sagerska palatset, för där finns klimatfolk. De möts tillsammans, samtalar med förbipasserande och informerar om klimatkrisen. De står där varje fredag, vecka efter vecka och gör skillnad för dig, mig och dig. De skrattar tillsammans, ingår i en kunnig gemenskap som spelar roll, de påverkar vårt gemensamma allt. De får mig att må bättre. Jag tackar för det. 

Jag går vidare till Riksgatan. Där står kören som sjunger varje fredag. De sjunger, hakar sig, skrattar, börjar om, dansar, stampar takten och uppmärksammar många på sin idoghet. De är riktigt många, denna fredag. De delar ut flygblad, sjunger, skapar glada känslor för förbipasserande och gör skillnad för oss alla. Jag känner lycka över deras kraft. De ger mig hopp och energi. 

Jag ser riksdagsledamot Rebecka Le Moine stanna till, hon talar med någon från kören. Hon är hopp, jag gläds åt det. 

Poliserna bevakar både Sagerska och Riksgatan, håller sig på håll, respekterar yttrandefriheten och demonstrationsrättigheten och har påmint sig om att det är tillåtet att skratta, prata och sjunga på stadens gator och torg. Jag gläds åt det. 

Jag äter lunch på det lilla caféet, reflekterar över den tid vi lever i. Jag tar bussen hemåt, gläds över att de allmänna kommunikationerna mellan den stora och lilla staden är utmärkta. Det gör skillnad för resemöjligheterna. Jag tackar för det. 

SVT rapporterar om “lillejul”. Det är ett glättigt reportage, som förstås syftar till att lätta upp livet, få oss att glömma krig, övergrepp och klimatfrågor. För mig blir det oseriöst trams. Jag ser det som en aktivitet som siktar mot mer konsumtion - i en tid när vi behöver mindre. Ja, bättre är om vi istället kan se det som ett tillfälle att mötas över ett samtalsbord eller uppleva aktiviteter tillsammans, kanske vandra i skogen eller bilda oss på ett museum. 

Fredagen var en bra dag - för att klimataktivisterna lyfter frågor, är inte tysta, de visar vägen, skapar glädje och hopp. De gör. Jag gläds. 

Tack. 

A..

20/11-25. Föreläsning om Norrtäljeföreningen som hjälper UKRAINA

20 november 2025. Torsdag. Några minusgrader. Lite snö, lite molnigt. 

Ca 2000 meter crawl/frisim i vårt fina badhus. (Sträcka beräknad m h t antal sek/längd). Norrtälje simklubbs crawl/nybörjarkurs fick mig att hitta tricket igen, jag är tacksam för det. Frisim 1 timme utan paus. Ja, det går inte så fort, men ändå. Tack, kroppen & knoppen, för att du är med mig. 

Jag tänker igen och igen på den fina föreläsningen i tisdags med Maria Dahlström (intendent på Världskulturmuseerna), Greger Bergvall (bibliotekarie på Kungliga biblioteket, författare) och Anna Carlstedt (utbildningsledare, författare och f d ordförande för Svenska Röda korset) som talade om det brända och stulna ordet - om kulturarv. Det var fantastiska föreläsare, kunnigt folk med många erfarenheter. Jag är glad och tacksam för deras insats för oss i Norrtälje. Folkbildning är en nödvändighet, Vad vore vi utan ständig påfyllnad av kunskap? Jag är tacksam för föreläsarna, åhörarna och för biblioteket som samverkande för marknadsföring, lokal och andra kontaktytor. Tack. 

Idag är det bokcirkel om Valérie Perrins bok Kära faster. Det är en speciell författare som många uppskattar. Förlaget Editions J har näsa för fina böcker. Jag är tacksam för det. 

Ikväll arrangerar jag en föreläsning på Lisas bistro: ni vet den där fantastiska föreningen som kör hjälpsändningar till Ukraina, de kommer och berättar om sin verksamhet och då också vad du kan göra för att hjälpa till. Åhörarna måste köpa fika, som hyra av lokalen. (Jag hoppas att jag slipper tjata om det!) Föranmälan till tfn 0708 905 731.  

A..

Elias Rosell skriver en ledartext i Norrtelje tidning (18/11-25) om kulturen i Norrtälje.

Elias Rosell skriver en ledartext i Norrtelje tidning (18/11-25) om kulturen i Norrtälje. Jag tolkar texten som att han inte ser poängen med Norrtälje konsthall eller annan kultur för vuxna, och särskilt inte om den rör nationell eller internationell konst, eller kanske specifikt att det inte är kommunens ansvarsområde. Han skriver också om att han är skeptisk till konsumtion/underhållning för vuxna - att det är långt från välfärdens kärna. Han avslutar sin text med att kommunen bör fokusera mer på barn och unga, breddidrott och folkbildning. 

Jag känner sorg när jag läser Rosells text. Den förenklar kulturdiskussionen och skulle leda till en fördummning av folket. Kultur (och idrott) för alla åldrar är oerhört viktigt, barn och unga är viktiga, ja, men alla vi andra ska också leva, skapa hälsa för oss själva och andra, fostra och bilda varandra genom hela våra liv. Föreningsliv och kulturinstitutioner behöver all hjälp vi kan få i det, i kommunens ansvar ligger att värna sina medborgare: att inte bidra i bildningens olika led vore verkligen en tokig riktning.

Att privatpersoner ska bära sina egna levnadskostnader - sin egen konsumtion - är jag i princip överens med Rosell om, men att hävda att kultur är långt från välfärdens kärna känns absurt. Kultur är livsnödvändigt, det helar oss som människor, bildar oss, lär oss vår och vår omvärlds historia, låter oss hitta vår plats i världen, se sammanhang och möta andras kultur och synsätt. Kultur utvecklar oss, bildar oss och gör oss friskare.

Om kommunen bara skulle bistå i finansiering av barn och ungas kultur lämnas flera generationers kunskapsutveckling och hälsa i stagnation. Det skulle skada barn och unga genom att de vuxna i deras omgivning inte bildas i de ständigt pågående - nya - processerna. Alltför många väljer bort på grund av höga avgifter. Vi behöver ständigt bildas för att kunna samtala med varandra, även med barn och unga. Det skulle skada många vuxnas fysiska och psykiska hälsa, då många saknar medel att besöka viktiga institutioner och anläggningar. Om dessa institutioner ska bära sig utan kommunala medel och gemensamt ansvar kommer många helt enkelt inte ha råd. 

Ja, kanske ska vi tala om vad som är kultur och bildning - också genom att se på vilket sätt kultur är viktigt? Och kanske ska vi tala om vad som är konsumtion/underhållning? 

Är det Rosells tanke att kommunen inte har något ansvar för de vuxnas bildning i kommunen? Hur skulle det påverka budgeten för sjukvården?

Därutöver lyssnade vi - vuxna - på en bildande föreläsning igår (18/11-25). En stor dos ideellt arbete gjorde det möjligt. Flera personer bildade sig, skapade nya förutsättningar för framtida samtal med barn, barnbarn och andra vuxna. Utan all föreningskraft - att någon drar - som finns i Norrtälje vore många kulturellt fattigare. Kommunen behöver fortsätta delta - samverka - i det arbetet. 

A.. 

https://www.norrteljetidning.se/2025-11-18/behover-vi-verkligen-en-konsthall-i-norrtalje/

18/11-25. Strålande sol, minus 7 och ett tunt lager snö på marken.

 

Tisdag 18/11-25. Strålande sol, minus 7 och ett tunt lager snö på marken. Ljuvligt vackert.

Sprungit. Njutbart. Lite halt. Skönt och vackert. Ja, jag får väl leta reda på dubbarna igen. Det är ju osmart att ramla. Tacksam för springtur. 

Läser Tvätten av Lena Sohl. Om Rimbotvätten, livet och kvinnor. Och utslitna kroppar. 

Påminner om det smarta att köpa Selene Hellström och Joanna Wåhlins nya bok - Liv pågår – 99 röster i Roslagen - om människor från Roslagen. Den är fantastiskt vacker, den finns i bokhandeln i Norrtälje. Läs, bara läs!

På kvällskvisten arrangerade jag ett samtal (på biblioteket i Norrtälje) om: det brända och stulna ordet, där Maria Dahlström, Greger Bergvall och Anna Carlstedt resonerade och berättade runt kulturarv, stulna och förstörda verk, krig och hur kultur spelar roll. Ett oerhört intressant samtal. Jag tackar biblioteket, panelen Maria, Greger och Anna - och publiken - för en fantastisk kväll. Tack. 

A..

Jag ler...

Jag ler 

inombords 

när jag betraktar 

kvinnan 

i den fullpackade 

tunnelbanan 

som plötsligt 

klär sig i byxor 

som om 

det var så 

vi normalt gjorde. 

Jag ler 

gläds åt allt 

som är möjligt.

A..

Kaffe är gott.

 

12/11-25. Jag tackar var och en...

 Onsdag 12 november 2025.

Vi bokcirklade om Kukum av Michel Jean. Den handlar om kanadensiskt ursprungsfolk (innuer) och de har behandlats på samma vidriga sätt av den vite kolonisatören som många andra ursprungsfolk. Det är så hemskt att läsa om historien, men det är också en väldigt fin bok. Jag är väldigt glad för läsningen, för samtalet och för att jag återigen fått möjlighet att samtala med kloka människor om litteratur. Jag tackar bokhandeln för att vi får vara där. Det är ju ändå den bästa platsen. Tack. 

Härnäst ska gruppen läsa Tvätten av Lena Sohl. 

På kvällskvisten talade jag inför Roslagens konstnärsgille. Jag talade t ex om kulturen, litteraturen, folkbildningens vikt, poesin, musiken, teatern, sverigefinnarna, Kalevala, samverkan, föreningslivet, demokrati och om vikten av folkbildning. Jag blir varm i själen av dessa ämnen, av föreningsliv, samtal och folkbildning. Tack. 

Jag tackar var och en som deltar i samtalen, som bidrar till arrangemangen och som hjälper oss (alla) att skapa kultur som inbjuder många att reflektera över viktiga ämnen. Tack.  

A..

#roslagenskonstnärsgille #demokrati #MångfaldTillsammans #folkbildning #kultur #konst #poesi #musik #föreningsliv #samverkan #tack 

#ElisabethGratebokförlag #kukum #MichelJean #elisabethgrate #lenasohl #tvätten #naturkultur 

#Roslagensbokhandel #Kulturtorget #kalevala 

11/11-25. Simmat. Jag känner mig lycklig.

 Tisdag 11 november 2025. 

Simmat. Jag känner mig lycklig. Jag känner mig glad över att kunna crawla 2000 meter utan att bli överdrivet trött. Jag tackar Norrtälje simklubb för att jag återigen kan simma och jag rekommenderar den som är crawl-nyfiken att anmäla sig till deras nybörjarkurs för detta. Jag känner mig tacksam och glad över att jag har fattat tricket. 

Nu återstår fart, längre sträckor och (så småningom) öppet vatten. Och en tävlingskalender för triathlon och swimrun. Jag känner pepp för simning, men jag gör bäst att inte glömma löpningen. Den har flera viktiga kravpunkter under 2026. Till detta ska också läggas cykel, ja. 

Idag har vi talat om ett kommande arrangemang med filmvisning och samtal om aktivism, klimat och demokrati. Ett mycket positivt samtal som ger mig hopp. Filmvisning och panelsamtal - för nya tankar och andra inspel, ja, ny kunskap helt enkelt. Januari-februari 2026. Vad tänker du, vill du delta i det samtalet? 

A..

9/11-25. Plusgrader. Grått.

 

Söndag 9 november 2025. 

Plusgrader. Grått. 

Jag har sprungit. Jag kände mig omotiverad, längtar till simkursen, men det är uppehåll idag pga simtävlingar i badhuset. Jag ska försöka simma imorgon, jag vill köra bort latmasken ur min kropp. 

Jag tänker på poesin igår, hur mycket jag tycker om poesivännerna och deras alster och framföranden. Nästa gång är temat: kaffe är gott. 

Jag läser en barnbok (3-6 år). Å ena sidan är den bra, men jag blir också så förbannad att jag inte vill skriva om den. Jag brukar aldrig skriva om böcker jag är kritisk till, för att jag tycker att det är ett tråkigt recensionssätt. Men, den här gör mig arg. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Jag borde vräka ut min vrede, eller hitta någon annan som gör det. Jag vill prata med klimatfolket om den här boken. 

Jag bakar matbröd. Hembakt bröd är lite dåligt, för att det är gott och leder till okynnesätande. Det är dock avsevärt bättre än andra bröd. Hembakt har bara kända ingredienser, lite olika varje gång. Receptet blir beroende av vad som råkar finnas i skåpen. Hembakt är gott, gör mig glad. 

A..

Lyssningsvärt samtal om klimatfrågorna! Varför tvekar politikerna?

8/11-25. Ni är magi för mig.

 

Lördag 8 november 2025. Jag klädde mig varmt, men satte på mig tunna gympaskor. Det är lite sådärigt att göra så. Bokhandeln räddade mig, vi kunde vara inomhus med lördagspoesin. 

Vi hade lördagspoesi med tema: tal till demokratin. Jag har arrangerat detta ett stort antal gånger och tycker att det är väldigt roligt att höra de olika texterna, se människor framträda, höra deras underfundigheter, se dem utvecklas och veta att de har tänkt kring text, framträdande och budskap hela månaden. Ja, några mer och andra mindre. 

Under lördagen framträdde Erik Söderblom, Arne Sönnergren, Eva Kroon Bisenius, Stina Bengs, Catarina Wahlgren, Charlie Norrman, Maria Arnheden, Rolf Arnheden och Bengt Hedlund. Temat var: tal till demokratin. 

De har samma tema och framför något egenskrivet om max fem minuter.  De gör det utifrån sina förutsättningar, sin tanke och med sin egen kraft. Det är roligt, allvarligt, tänkvärt och imponerande. 

Att framföra egen text och stå framför en publik kräver mod. Att bestämma sig, samla sig och se sig omkring i rummet för att dela sina ord så att det blir begripligt - att vara tydlig och se publiken - är svårt. Jag tycker att det är så fint att se och höra dessa människor, tänka kring deras kärlek till text och vilja att delta. Ni är magi för mig. 

Jag tackar er för lördagens alla texter och framföranden. Tack. 

Ni hittar texterna - genom framförandena - på Kulturnavets instagram. 

Vi tackar bokhandeln för att vi kunde vara i deras finfina vardagsrum. Tack. 

Nästa poesilördag är första (ickeröda) lördagen i december, kl 1400. Ses vi då? 

A..

7/11-25. Plusgrader. Grått.

 Fredag 7/11-25. Plusgrader. Grått. Stockholm. 

Jag reflekterar över en kommande föreläsning om och av mig, och då i huvudsak min koppling till kultur och arrangemang. Jag tänker kring vikten av kultur, demokrati, musik, poesi och samverkan - och hur svår, på gränsen till hopplös, frågan om samverkan är. Ett stort problem i samverkan är studieförbunden. Det kanske jag inte ska lyfta, det kan räcka att jag bär den hopplösheten inom mig. 

Tio poliser samlas för att mota bort eller vakta den stillsamma demonstrationsgruppen framför Sagerska. Polisen pratar, funderar och ringer (högre makt?). Jag står en bit bort och hör inte var och ens ord. Gruppen, 17 personer, står stillsamt kvar. Ja, gruppen är en stillsam grupp, ofarlig, tyst, icke hotfull - de står med tystnad, vänlighet och plakat. 

Jag står en bit ifrån, en polisman frågar mig om jag tillhör gruppen, jag svarar att jag betraktar. Vi talar om ingripanden och ordningsstörningar, skydd för politiker, han säger att några är störande, men inte den här gruppen. Han är artig, vänlig och bidrar med en större bild. Gruppen säger att det stramats åt väldigt mycket allteftersom, också beroende av vilka som varit statsministrar över tid. 

Två svarta bilar kommer, statsministern kliver ur, demonstranter och privatpersoner samlas på en sida, poliserna håller en skarp linje. När statsministerns klivit ur och in i sitt palats, minskar antalet poliser till fyra. Lugnet består. 

Den fantastiska XR-KÖREN sjunger vackra sånger på sin ordinarie tid och plats. De är ganska många och sjunger med glädje och stuns. De är ihärdiga och fantastiska människor som igen och igen sjunger för politikerna om vikten att fatta vettiga klimatbeslut. Det sker inga polisingripanden eller poliskontakter alls med syfte att mota bort kören denna fredag. Det är vackert, roligt och svängigt att se. 

Dessa båda grupper - Sagerska och Riksgatan - gör mig varm i själen. Det bor så otroligt mycket ihärdighet och glädje här.

Tack, fantastiska ni som gör detta - var och en, tillsammans. Tack. 

A..

6/11-25. Två vackra hjortar, varav en liten skrutt.

 Torsdag 6/11-25. Gråväder och alltför många plusgrader för att vara vinter. Saknar riktig vit vinter. Friskis & Svettis ger mig gympa idag, det är bra för min hälsa, styrka och förmåga att orka och kunna ta mig upp från skogsstigen när jag faller. Jag är tacksam för att återigen hinna göra annat än att bara springa (till/från jobbet). Någon form av rörelse varje dag är min riktning - simma, gympa, springa och vandra hör kanske till det vanligaste - kanske ska jag börja med tantparkour också? 

Idag har jag lyssnat till Björn Wiman i en föreläsning hos #vimåsteprata om vikten av folkbildning i en demokrati. Folkbildning är nödvändig. Ett uttryck att minnas är att vi inte ska lyda i förväg. Jag tänker att det tex innebär att vi tystnar när vi inte ska, att vi istället ska säga ifrån så att vi motar de små förflyttningarna, protesterar mot ord, lagförslag, narrativ, osv. Demokratin kräver uppmärksamhet. 

Jag tänker ofta på folkbildning, har drivit det rätt rejält de senaste åren. Jag tänker att jag ska fortsätta med det, gärna i samarbete med andra föreningar. Nackdelen med digitala samtal är att de reducerar samtalet, fördelen är tillgängligheten. 

Två vackra hjortar, varav en liten skrutt. 

Julgranen är på plats inför julmarknaden på Labacken på lördag. Det är många försäljare inbokade, så kom, bara kom. 

A..

5/11-25. Jag sprang till bussen med "Att vara jude efter Gazas förstörelse" i tankarna..

 

Onsdag 5/11-25. Jag sprang till bussen, ja, hemåt efter ett samtal om Att vara jude efter Gazas förstörelse. Jag sprang längs hård asfaltväg i det svarta mörkret. Asfalten, svart och lite blöt (som gör den svartare), omgivningen snöfri (och därmed mörkare). De mötande bilarna bländar ibland av, men ofta inte. 

Jag förstår att förarna inte förstår hur svårt det är att se när de brassar sina skarpa lysen in i den de möter, hur obehaglig deras körning är. Jag förstår att de sällan rör sig längs vägens kant, tänker på hur det är att vara löpare, promenadfolk eller cyklister.

Jag hann ca 10 km innan bussen kom, chauffören såg mig, berömde reflexjacka och pannlampa, log vänligt och glatt. Tack. 

Jag vill samtala mer om Att vara jude efter Gazas förstörelse. Eller höra Björn Wiman i ett samtal om den. Ska jag fråga honom om det, tro? 

Tack - kära bokcirkeldeltagare -  för samtal om en riktigt bra bok. 

Tack - till min egen kropp och knopp - för springtur genom becksvart landskap. 

Tack - till förlag och författare - för fantastisk bok.

Tack. 

A..

#jagspringertillbussen #glömintereflexerna
#jagärlöpare med #målbild = ultravasan90 #roslagsbro #norrtälje
#bländaavvidmöte #tack
#attvarajudeeftergazasförstörelse #peterbeinart #onsdag #november #björnwiman

4/10-25. Batterierna och behoven - finns metallerna som ska rädda världen?

 4/10-25.

Jag tog en löpartur genom landskapet. Inga älgar, rådjur eller vildsvin korsade min väg, ja, inga lodjur eller vargar heller. De finns förstås trakten, men uppenbart inte längs min väg, åtminstone inte idag. Igår såg jag minst 27 hjortar på ett bräde, så kanske var min djurkvot ändå uppfylld. För mig spelar natur, djur och miljö till. 

Under springturen lyssnade jag på ett offentligt samtal om “Batterierna och behoven - finns metallerna som ska rädda världen?” Institutet för framtidsstudier var arrangör och i panelen satt: Magnus Ericsson, professor i mineralekonomi, Jonathan Jeppsson, chef Aftonbladets grävredaktion och Katarina Luhr, riksdagsledamot (mp). 

Utgångspunkten i samtalet var fortsatt tillväxt. Diskussionen rörde sig om tillgång till metallerna, marknadskrafterna, kostnader, liksom tillgång/efterfrågan. 

Frågan om naturen, såren i landskap med skador i livsmiljöer & vatten, ursprungsbefolkningarnas rättigheter och möjligheter, mänsklighetens överlevnad, biologisk mångfald och det orimliga i fortsatt tillväxt är (nästan helt) en ickefråga när marknaden är satt att styra. 

Jag lyssnade till samtalet och kände mig väldigt beklämd över upprepande av orden tillväxt och marknad utan att prata mer om konsekvenserna för klimatet och mänskligheten. 

Frånvaron av reflektionerna som rör vår allas miljö, biologisk mångfald, utsläpp, livsmiljöer, människor, djur och natur spelar roll, men de kommer så långt ner i beslutsunderlaget eller diskussionen att de knappt finns i tanken. För mig måste de finnas med i varje beslut och samtal, ja, hos oss alla.  

I det här samtalet fick det väldigt liten plats. 

Kommer tillväxt och marknad att vara det som räddar klimatet?

Föreläsningen går att lyssna till i efterhand, ja.

A..

*****

https://www.iffs.se/kalendarium/offentliga-samtal-batterierna-och-behoven-finns-metallerna-som-ska-radda-varlden

Offentliga samtal: Batterierna och behoven - finns metallerna som ska rädda världen?

Datum: 4 november 2025

Tid: 09:00-10:00

Plats: Lilla Studion på Kulturhuset, Stockholm 

Magnus Ericsson, professor i mineralekonomi vid Luleå Tekniska Universitet och grundare av Raw Materials Group Consulting.

Jonathan Jeppsson, chef Aftonbladets grävredaktion och författare till flera klimatböcker, bland andra Mot kollapsens hjärta - om tillväxtens slut och civilsationens sammanbrott (Ordfront förlag)

Katarina Luhr, riksdagsledamot (mp)

Samtalsledare: Magnus Linton, Institutet för framtidsstudier

Ljuständning. Fonus. Allhelgona 2025.

 

Allhelgonafrid 31/10-25. Emma & Erik & Voller. 

Tack,  Fonus, för hjälp med ljuständning.

Erik Westholm. 10 tankar om skogens framtid.

 

Erik Westholm har skrivit 10 tankar om skogens framtid. Vi lyssnade till honom i ett samtal under Norrtälje litteraturdagar 2025 och jag minns samtalet som eftertänksamt och klokt. Det har vuxit i mig, jag har återkommit till boken och jag tänker mycket på skog och klimat. 

Jag tänker på de stora motsättningarna som finns och hur svårt det är att samsas med alla olika riktningar: regeringen, oppositionen, regeringens instruktioner till myndigheter (t ex Naturvårdsverket), Naturskyddsföreningen, Sapmi, skogsägare, aktivister, allemansrättare, kommunerna, bruken/sågverken, uppköparna (“kubiknissarna”), med flera. Orden blir hårda och var och en håller hårt på sin linje - där nästan allas blir ohållbar eftersom den inte ser till allas behov.

Alla har olika, till synes oförenliga, utgångspunkter. Det är bara politiken, som har lagstiftningsprocessen i sin hand, som kan stifta lagarna - fatta besluten - som bidrar till planetens hälsa. Ja, var och en kan, i sitt lilla, göra det bästa, men det är svårt utan helhetsbilden: forskning, vetenskap - ja, den stora kunskapen behöver sitta vid bordet när besluten fattas. 

Ja, vi behöver hitta en klimatlinje som fungerar för alla, eller åtminstone för många. Det handlar inte om kommers, det handlar om mänsklighetens överlevnad. 

Jag lyssnar. Och läser boken igen. 

https://www.natursidan.se/nyheter/naturpodden-erik-westholm-ar-overtygad-om-att-kalhyggets-tid-ar-forbi/

Må dagen bli god och konfliktytan mindre.

A..

31/10-25. Frukost. 

#10tankaromskogensframtid #ErikWestholm #jagbokhandlar och #jaghandlarlokalt i #Norrtälje #Roslagen

2/10-25. Ensam tyst kvinna blir bortburen av poliserna.

 2/10-25. Torsdag. Stockholm.  

Hon står utanför UD i Stockholm för att Greta Thunberg och hennes vänner är tillfångatagna. UD behöver agera, vi ser inte att det sker. Vi behöver försäkringar om det. 

Hon började på morgonen utanför UDs port. Hon, ensam och tyst med en enkel skylt. Hon stod där på morgonen, när personalen kom i en strid ström. Hon tittade var och en i ögonen. Några tittade tillbaka, några tittade bort. De missade henne inte, hennes tysta uppmaning till handling. Hur känner man när någon tyst tittar på en? Skaver det?

Många är det som har ringt och skrivit till UD, frågat, undrat och oroat sig. Svaren är få.

En bit ifrån henne står poliser. De ser att hon inte agerar mer än står tyst. Det är hennes avsikt att vara stilla och tyst. Det är ok att hon står där. Hon har rätt att stå där, juridisk rätt, en medborgerlig rätt. 

Hon har rätt. Tills en polis hävdar att hon inte längre har rätt, inget annat ändrat. Hon vill inte flytta sig, hon har ju rätt. Ja, nej, hon, ensam tyst kvinna blir bortburen av poliserna. 

Vi talar om saken. Hon berättar om att det är beroende av vem polismannen är, polisens  inställning. Vi talar om rättssäkerhet, eller bristen i den. Vilka rättigheter har vi? 

När jag går, efter att ha talats vid en stund, har hon sällskap av en ung man. Hon är inte ensam, även om hon var det tills vi kom. Hon är heller inte ensam i tanken, hon har folk omkring sig. Jag och den unge mannen kom var för sig, från olika håll. Hon stod i den stora rondellen, inte vid UDs port. En väg skiljde  henne och UD åt. 

Jag tackar för mig efter en stunds samtal. Inga poliser står nära henne när jag går. De finns i närområdet, men har tillfälligt lämnat platsen. 

Att demonstrera är att göra, visa sin vilja. Det är att inte vara tyst. Det är också mod att göra själv. Vad gör det med oss? Våldet mot Gaza,  krigen och klimatet? Vad gör det med oss? 

Vad måste vem? När? Hur? Varför? Och hur länge kan man vara tyst, titta bort. Vad krävs för handling? Vad är handling? 

A..

Det är olagligt att tillfångata och frihetsberöva människor på internationellt vatten. Israels agerande bryter mot internationell lag.

På frågan vilken hjälp aktivisterna nu kan vänta sig, svarar statsminister Kristersson (Aftonbladet): "I grund och botten ingen alls".

27/9-25. Tre rådjur drog fram över ängarna...

27/9-25. Lördag. 

Solen värmer skönt. Jag sprang runt skogen.  När jag skulle vika av in mot grusvägen kom tre vackra rådjur i full fart med sina gracila hopp. Jag älskar de vackra rådjuren och deras färd över de öppna landskapet. 

Jag tog racerbilen för färd till barnvaktsuppdraget. En man vid macken hade en fin gammal (men inte veteran) Jaguar, han tittade på min bil och sa att den var verkligen fin. Vi pratade inte om fossilsmörjan, gladdes bara över våra fordon. Det glädjer mig att förare i lyxiga åk tittar längtansfullt på mitt lilla raceråk, trots att vi båda är klimatmarodörer. 

När glinen utmattat mig, fått saga läst för sig och berättat om lavan på marken och dinosaurierna i skogen somnade de så småningom. Jag förundras och gläds över den fantastiska förmågan att hitta på lekar. 

Tack. 

A..

26/9-25. Sol, höstigt och skönt.

26/9-25. Fredag. 

Sol, höstigt och skönt. 

Jag körde in bilen åt grannfolket, åt vegetarisk lunch på Lisas bistro, planerade för en skrivargrupp, bokcirklade om Gamla synders skull och tog bussen halvvägs hemåt. 

Ett degraderande uttalande om en person gnager nästan sönder mig. Det är visserligen sagt i den mindre gruppen, men ändå sagt. Varför är det tvunget att degradera kompetenta människor, prata skit om andra? Det skymmer sikten, skräpar ner världen, förstör. Förstör, inte bara för en, för många. Jag önskar att det upphör. 

Ryggsäcken var hårt packad med fem inbundna böcker, men den var möjlig att springa med. Jag sprang Roslagsleden från Erikskulle och hemåt. Jag hann hem innan mörkret sänkte sig över landskapet, men måste börja komma ihåg att ta med mig pannlampan, klä mig reflexigt och knallgult och mentalt förbereda mig för höstmörkret. Knallfärgad även dagtid, ja. 

Jag tänker på människorna som engagerar sig för klimatet, freden och palestinierna. Jag känner djup sorg över maktens företrädare som begränsar de demokratiska möjligheterna att tala i värdiga former: t ex för människor som fredligt och ickevåldsligt berättar om vikten av politisk handling för fred, jordens hälsa, miljö och klimat. Jag sörjer samhällsförändringen, den hårda tonen och funderar över hur mina handlingsmönster ser ut, hur jag kan bidra. Relevant debatt, lyssnade samtal, ickevåld och civil olydnad utan förstörelse och med stark eftertänksamhet är viktigt för mig. Var går gränsen när handlingar förstör istället för att de enar och bidrar?

Jag är tacksam för människors handlingskraft - riktning fred, klimat och demokrati. Jag är också tacksam för samtalen, möten med andra människor och för min egen löpförmåga. 

På söndag ska jag simma, det återstår att se hur det går.  

A..

24/9-25. Ett steg framåt. Och sen ett till.

Ett steg framåt. Och sen ett till. Jag läser i DN (24/9-25) att si och så mycket motion förlänger livet. 

Själv tänker jag att rörelse skapar hälsa här och nu, förhoppningsvis också framåt. Hur länge jag lever vet jag inte, inte heller om dagens löptur gör livet längre. Det skapar dock fysisk hälsa (om jag inte ramlar och slår mig) och ork för mig - nu. Det skapar också mental ork och frid, det är en viktig del av hela min hälsa. Ju mer, desto bättre. Varje dag. 

Jag vill skapa rörelse för mig varje dag, för att det får mig att må bättre. Om jag väljer att springa, cykla, simma eller gympa spelar ingen roll, variation känns bra, huvudsaken är att jag gör, inte att jag gör världsmästartider eller annat tidsmässigt rappt. Svettigt, tungt och flåsigt känns bra, men också hopp och tid (alltså, håll på en stund). Tantparkour kan vara lika gott som gymmet, åtminstone lite då och då. Vandring längs Roslagsleden gör gott för både kropp och själ. Variation känns viktigt - för mig. 

För någon annan är hälsa något annat. Just det, vad hälsa är, är värt att tala om. 

Idag har jag sprungit runt skogen och gympat på Friskis. Det får vara gott nog för mig idag, men jag skulle behöva en kamrat som peppar mig uppför slalombacken några varv, åtminstone en dag i veckan. Hör av dig, du som vill göra mig sällskap där. 

Nu ska jag fortsätta att läsa Demokratin dör i hettan av Erika Bjerström. Om den vill jag tala med de klimat- och demokrativänner som rör sig i mina kretsar. Vill du vara med i det samtalet? 

Boken är tuff, informativ, mycket bra och känns väldigt viktig. Den är ett bra samtalsunderlag, tänker jag. Hör av dig, du som vill vara med i samtalet om demokrati- och klimatfrågor. Också det påverkar vår allas hälsa.

A..

21/9-25 Supermiljöbloggen: när aktivister demoniseras förlorar demokratin

 

21/9-25 på Supermiljöbloggen:

https://supermiljobloggen.se/debatt/upprop-nar-aktivister-demoniseras-forlorar-hela-demokratin/

14/9-25. Långsamt är också framåt.

 

Jag försöker träna. Springa, simma, gympa och kanske också cykla. Jag testar olika gympapass för att se vilka som passar mig bäst, jag gillar, ibland, övertygar mig själv, provar igen eller testar något annat. Det viktigaste är löpning och rörelse, alltså alternativ för att röra andra muskler än bara löparbenen. 

Jag har hållit på så ett tag. I torsdags gick jag på ett nytt gympapass, det var skönt och helt ok. Jag orkade, kunde och mådde bra. Ok, det gör jag igen nästa torsdag, tänkte jag. Det var ett bra pass. Fredag och lördag hade jag rejäl träningsvärk från passet. Jag ler åt det: se där, det behövdes, att röra nya muskler är lysande. Jag tackar för det. 

Utesimmarsäsongen är möjligen över, men jag har fått några fina simstunder i en sjö i närheten den här sommaren. Jag tackar för sällskapet, jag är mycket tacksam för det. Jag tänker att jag är simkunnig, men jag vill inte simma ensam i sjöar. Omsorgsfullt sällskap är viktigt där. Nu är jag anmäld till en crawl-kurs, så får vi se om jag kan få ordning på mitt crawlsim igen. 

Långsamt är också framåt.

A..

Labacken.  Erikskulle.  Labacken.  Ca 2 mil. 

#träningsvärk #jagärlöpare #norrtäljesimklubb #lkroslagen #friskisochsvettis 

#jagspringer #löpningärterapi #ultralöpning 

#njutdagensomdenbästa #löparglädje #underbaraäventyr #saktaframåt #långsamtärocksåframåt #utflyktslöpning 

#målbild #ultravasan #roslagsleden #norrtälje #tantparkour #aktivlivsstil 

Jag tackar varje person som skriver, talar, protesterar, demonstrerar, sjunger och dansar tillsammans.

 

Har ni sett kvinnorna i de röda halsdukarna, de som dansar eller sitter i en ring på stadens torg? Har ni sett deras skyltar, talat med dem om deras syn på vår jord? De månar om vårt klot, om mångfalden i naturen, om vattnet, om människors väl, om djuren i skogen och om självaste skogen. De vet, tillsammans med mängder av annat folk, att vi behöver ändra strukturerna i samhället för att komma åt klimatförödelsen som tickar fortare nu. 

Jag läste om en man som skakade på huvudet och sa: det är inte sant. Vi kan leva som vanligt. Jag undrar hur han helt missat all forskning runt klimatfrågorna och om han saknar barn och barnbarn som ska leva i den förödelse vi åstadkommer. Hur ser han framtiden an? Jag sörjer hans okunskap. 

För mig är det vackert och hoppfullt att se människor samla sig - tillsammans - i sammanslutningar som Rebellmammorna, Rebellpapporna, Extinction Rebellion, Naturskyddsföreningen, Återställ våtmarker eller liknande för att uppmärksamma vår tids viktigaste fråga: klimatkrisen. 

Jag tackar varje person som skriver, talar, protesterar, demonstrerar, sjunger och dansar tillsammans - för oss, för våra barn, ja, även för förnekarens barn - för att peka politiken till beslut som hindrar utsläppen och förstörelsen av moder jord. 

Anette 

Jag är.

Poesilördag 4/10-25.

Jag vill vara

jag är

jag kan vara

jag försöker

misslyckas

lyckas

börjar om

ja, nästa dag igen

kanske går det bättre 

då

Jag är.

Vad är att vara människa? Vad är att vara jag? 

Sverige Radio:

https://www.sverigesradio.se/avsnitt/sa-gor-du-varlden-snallare

Hur påverkar aktivismen andra? Representerar ministrar alla medborgare?

Hur påverkar aktivismen andra? 

Representerar ministrar alla medborgare?

Carl Oscar Bohlin (minister) och Ulf Kristersson (statsminister) använder mycket hårda ord om (sitt lands) medborgare. Högt uppsatta politiker använder ord som idioter och pöbelfasoner om människor de har att representera. De uttrycker hårda ord mot Palestinarörelsen, men diskuterar inte sakfrågan (Gaza, Västbanken, folkmord, ockupation). 

I media (9/9-25) hörs enbart Bohlins och Kristerssons sida, men det hörs inget från aktiviströrelsens sida. Har de givits möjlighet att kommentera frågan? (Inte nödvändigtvis de som gjorde, men den förening/konstellation som pekas ut).

Vad hände egentligen? Var det ett obehag eller var det ett hot? Vilka var det? Var det sanktionerat av rörelsen (som är ickevåldslig), var det en falang eller var det enskilda personer? Vad föranledde händelsen? Hur kommer aktiviströrelsen att hantera frågan om närgångenhet och sätt man utövar aktivism framåt? Hur påverkar det andra inom samma organisation? Hur påverkar det andra grupper eller föreningar?

Hur ser politikerna (tex Bohlin och Kristersson) på sin roll att vara representanter för alla medborgare?

Hur påverkar en förenings (eller persons) aktivism andra gruppers möjligheter att föra talan om viktiga frågor framåt?

Jag vill betona att jag inte på något sätt försvarar hotfulla ageranden eller skrik mot någon. Jag vill också betona att jag inte vet vad som har hänt här, vilka som har gjort eller varför. Jag vill inte heller försvara något där helhetsbilden saknas. Däremot undrar jag över politikens respons och medias ensidiga rapportering. 

För mig är den fredliga aktivismen - aktivt ickevåld! - den enda framkomliga vägen. 

(Vi ska tala om påverkanssätt den 19/9-25 i Norrtälje. Frågan om aktivism kommer troligen att vara en del i det samtalet, ja.)

A..

Tankesmedjan “Hållbart matsystem”

9/9-25. Jag läser i Norrtelje tidning om att “Växtbaserad skolmat krävs för klimatet, beredskap och barns bästa. “

Jag gläds åt, det jag uppfattar som, vetenskap och kvalitativ kunskap, liksom att se att tankesmedjan “Hållbart matsystem” förklarar komplexa och viktiga folkhälso-, säkerhets- och klimatmässiga frågor som vi tillsammans behöver se och agera efter. 

Jag förstår att Centerpartiet, bönder och djurhållare argumenterar för djurens nödvändighet, ser dem som bäst och rätt. Som näringsidkare och landsbygdsparti behöver man tala för sin sak, det är svårt att bortse från några av de viktigaste delarna i det man arbetar med. Hur ser man när man behöver ändra ståndpunkt, när forskningen tydligt leder oss i nya spår? 

Hur lång tid tar det, generellt, att ändra sig när man tycker sig veta att man har rätt? 

Ja, forskning visar att den vegetariska delen av kosten måste öka. Det gäller ur såväl folkhälso-, säkerhets- som klimatmässiga perspektiv. Det finns alltså många skäl, både personliga, nationella och globala skäl här. Jag har förstått att vi - gemensamt och var för sig - bör hitta lokala odlare, skapa incitament som styr oss till lokala odlare och butiker, skapa upphandlingar som peppar de lokala företagen och odlarna att lägga fokus på matkvalite som ser till näring, säkerhet och klimat - och kan betona det i de kommande upphandlingarna till skolan, äldreomsorg och sjukvård. Kommun, region och stat behöver förstås gå före och skapa styrmedel som gör det lättare för oss medborgare att hålla i den riktning som vetenskapen berättar om. 

Till dess stat, kommun och region går före - har vi - du och jag - ändå alla möjligheten att ta ansvar för oss själva och (åtminstone) den del av världen vi bor och verkar i. För mig betyder det ren och hälsosam vegetarisk mat på bordet, producerad utan kemikalier och utan långa transporter. Ja, till det jag själv lyckas rå över, är det min riktning idag. Jag rår inte över allt, ibland äter jag avokado, dricker vin som silats i slaktrester och får i mig tomater från andra delar av världen. Då får jag ta omtag och tänka att jag kan bättra mig. Lite mer idag, än lite mer i morgon. Men, sen duger inte mitt slarv längre. Man kan inte småharva hur länge som helst när det är riktigt allvar. Jag vet ju att det är allvar med klimat, folkhälsa och säkerhet. Jag vill ta min del av vårt gemensamma ansvar, och vill tro att andra gör detsamma. 

Jag fattar att alla inte gör, men jag är oerhört tacksam för alla som gör, och att det är en skara som växer. Jag är tacksam för det.

A..

Nt 9 sept-25.

Nt 21 aug-25.

Nt 15 aug-25.

Greta och hennes vänner...

 

Det pågår en diskussion om Greta Thunberg och hennes varumärke. Det pågår samtal om hennes trovärdighet och var hon ska lägga sin tid. 

Kanske har hon gått från att vara städad och lugn, till att höja sin röst? Kanske är det besvärande och störigt, kanske är det just därför rätt och viktigt. Vi behöver - uppenbarligen - många höjda röster.

Hon la sin tid på att uppmärksamma klimatfrågan. Hon satt utanför riksdagen, hon klev så småningom fram, bjöds in att hålla tal, tala med politiker i deras rum. 

Hon sa: klimatkrisen är ett faktum, lyssna på vetenskapen. Ni måste göra! 

Hon säger samma sak idag. Hon fortsätter att tala.

Hon må ha bytt sätt, idag är hon aktiv i rörelserna. Hon sitter i skogen, på stadens gator och torg, på båtarna som uppmärksammar problematiken. Hon är talesperson, tillsammans med många andra - för klimat, mänskliga rättigheter, folkrätt, mm, ja, för ämnen som påverkar klimatet. 

Hon säger: klimatkrisen är ett faktum, lyssna på vetenskapen. Ni måste göra!

Hon plockar också ner det övergripande (klimatet) till delfrågor, som ingår i klimatkrisen: t ex mänskliga rättigheter, demokrati och folkrätt. I det ingår Gaza, Ukraina, oljan, skogen, utsläppen, folkmorden, mm. Vi är del av en helhet, där varje detalj är viktig. 

Detaljerna påverkar helheten. Fattigdom påverkar klimatet, frånvaro av bildning inom klimatfrågorna, likaså. Makt påverkar också klimatet, vem som sitter på stolen, vågar tala eller inte. När folkmordet och krigen pågår, förändras ledarnas förhållande till varandra, tanken om vilken mänsklig förstörelse som är möjlig och maktens vilja att sitta kvar på sin tron. Vi ser att få beslutsfattande inte reflekterar om vad kriget, våldet och förstörelsen gör med livet, naturen, växter, djur, vattnet, luften och relationen med alltet. 

Greta och hennes vänner ser och höjer sina röster, gör sitt yttersta för att uppmärksamma det som händer, beskriver konsekvenser. Media säger, men oj, vad gör det med Gretas varumärke. De säger inte, ja, kriget är folkmord, förstörelse, svält och död av civila är fasansfullt: politiken måste sätta press på den som anfaller, våldet måste få ett stopp. 

Låt oss idag sprida fler ord om klimatkrisen, om vad som är möjligt att göra, vad du och jag kan göra. Låt oss bilda media och de människor som fortsätter att sprida motet och fördröjningen över landet. Det är en sorg att vi måste, men låt oss ändå tala med några av de bildbara idag, en eller hundratre, få dem att höja sina röster, ta sig ton. 

Låt oss sprida ordet, tanken och handlingen - så att vi -  89 procentarna - som vill förändring också hjälper till att skapa denna förändring. 

Låt oss - återigen - lyfta samtalet idag, i det lilla och i det större. 

Tack, ni alla som gör. 

A.. 

SvD. Instagram Greta Thunberg. Unicef.