torsdag 10 april 2025

10/4-25. Overshoot day!

Overshoot day (10/4-25), är dagen då vi har gjort slut på vår andel av jordens resurser för det här året. Härefter lever vi på kommande generationers och den fattiga delen av jordens befolknings resursandel. 

Att overshoot day inträffar så här tidigt under året är ett tydligt tecken på att vi måste ställa om, både här i Sverige och i världen. För att ställa om krävs insikt och vilja, både politisk, privat och samhällelig. Det är dags att se planetens gränser, se att vi har överträtt alla dess gränser och puffat oss bort över kant efter kant. Vi behöver skapa en ny framtid, nya definitioner av tillväxt och se vad planeten har råd med.

Vi måste. Varje dag. 

En Rebellmamma i Norrtälje har (tillfälligt) klätt Klara Kristalovas konstverk Flickan som försvann med information om Overshoot day och med en halsduk. Jag tackar för uppmärksamheten som hon därmed delar med folket i bygden. Tack.

A..

tisdag 8 april 2025

8/4-25. Det krympande rummet, hotet mot civilsamhället. Jesper Bengtsson & Tuva Söderberg.

Det krympande rummet, hotet mot civilsamhället. Jesper Bengtsson & Tuva Söderberg.

För mig är civilsamhället viktigt. Det står för gemenskap, hälsa och solidaritet. Det står också för demokrati, sysselsättning och fritid. Och bistånd. Bistånd rymmer i sin tur rättvisa, utbildning och folkbildning, sjukvård. Med mera. 

Civilsamhället rymmer väldigt många olika riktningar, också som en koll på att samhället fungerar tillsammans. Bara stat, kommun och företag räcker inte. Vi måste också ha ett engagemang i samhället. Personligt och tillsammans. Inte bara för oss själva, utan också i solidaritet, tillsammans och för andra. Varandra. 

Jag känner oro, ett skav inom mig. Jag ser det också hos andra. Det gör att jag ser att vi behöver prata om civilsamhället, ja, inte bara prata, vi behöver också göra mer. Ni vill det också, vill jag tro. Både prata och göra mer. 


Idag välkomnar jag:

Jesper Bengtsson, tidigare ordförande för Svenska PEN och Reportrar utan gränser, idag aktiv som chefredaktör hos Dagens Arena och Arenagruppen. I vilken sfär Atlas bokförlag också finns. 

Jag välkomnar också er, deltagare, åskådare, intresserade och aktiva medborgare. 

Utan er är vi ingenting. Välkomna. 

Vad handlar hotet mot civilsamhället om? Finns det verkligen ett sådant?

lördag 5 april 2025

5/4-25. Frihet.

Hur stillsamt 

behöver jag andas 

för att friheten 

i min själ 

ska hållas 

intakt 

Hur når jag henne 

om jag aldrig är där 

aldrig möter henne 

på hennes planhalva 

Hur kan jag lära känna 

honom 

om jag inte får träffa

honom 

i hans frihet 

och jag 

inte står still och lyssnar 

Hur kan jag 

vi och du 

andas 

frihet 

om vi låser in oss

bakom stängda sinnen

Var bor friheten? Hur ser frihet ut? Ser den annorlunda ut för dig än för mig?

Jag skulle vilja att Sven Arne Hökenström var hos oss och kunde läsa sin dikt om frihet. Det kan han inte. Han har lämnat oss, han har gått vidare till en annan värld, jag tänker den som fri, att han nu lever en annan frihet. Jag saknar honom, hans deltagande. Han var en del här, av vår poesi. Jag minns honom, tänker på honom. 

Jag påminns varje dag. Hans målning hänger på väggen, målandet som var hans liv. Jag är tacksam för att ha mött honom, känner sorg över att inte få lyssna till hans text om frihet. 

Jag är också oändligt tacksam för alla er som är här, är här i rummet, vi tillsammans. Jag känner glädje över att få lyssna till era texter om frihet. Varmt välkomna !


Anette Grinde 

4/4-25. Grillen är öppen!

 Jag går till busstationen. Bussen kommer strax. Grillen är öppen. Pressbyrån likaså. 

Hon och han jobbar tillsammans i grillen. De är alltid där, jobbar alltid. Det är så man gör som egenföretagare. Hon står i kassan, lagar mat, plockar prylar, gör snyggt och håller efter. Han göra samma sak. På hennes axel hänger en liten parvel, inte mer än några månader gammal. Hon har bara en hand ledig, men gör allt hon ska ändå. Parveln myser på hennes axel, har det fint och bra. 

Jag vänder mig om. I Pressbyrån står ägaren och pratar med en anställd, de diskuterar butiken och varorna. På ägarens ena arm är en liten parvel placerad, inte mer än några månader gammal. Parveln myser, har det fint med sin mor. 

Jag ler inombords och tänker på hur det är att vara företagare, i tjänst och ansvarig för verksamheten. Jag ser det i dessa båda företag, Teljegrillen och Pressbyrån. De äger, tar ansvar och arbetar på sin plats. För sig, dig och mig. 

Vi har fantastiska förmåner i Sverige, att kunna vara hemma med de nykomna barnen, när de är sjuka eller ska vänjas in i nya system. Driver man eget företag är det dock ingen självklarhet. Det är inte säker att någon kan ta ens plats. Så är det uppenbart här. De jobbar med barnet på axeln. De gör det som är ett måste och de gör det bästa för sig.

Småföretagare är viktiga för oss alla. Just dessa gör att vi har möjlighet att få mat i magen, en tidning på färden, busskort och småplock för att klara stunden. De har många som passerar deras plats varje dag. 

Jag tackar för småföretagarna. De som ändå är ett väldigt särskilt släkte. 

Tack.


A..

söndag 30 mars 2025

Frihet.



Jag har frihet 

att välja att vara vänlig 

eller 

sprida hat.


Jag har frihet 

att se på människan mitt emot mig

med värme 

eller 

avsky.


Jag har frihet 

att se 

eller 

blunda 

för allt som händer omkring mig.


Jag har frihet 

att sitta tyst 

eller vara med och ta ansvar 

för livet och alltet.


Jag har frihet 

att göra själv, det jag kan 

eller 

kräva att andra ska göra åt mig.


Jag har frihet 

att låta skräpet flyga i vinden, i skogen, på stadens gator och torg 

eller 

lägga det där det hör hemma.


Jag har frihet 

att ta ansvar för vårt gemensamma allt.



Anette Grinde 

fredag 28 mars 2025

Idag tänker jag på Kerstin Bergeå, Svenska Freds.

 


Idag tänker jag på Kerstin Bergeå, Svenska Freds. Hon är modig, stark, viktig, inspirerande och en stjärna på min himmel. Hon lyfter otroligt viktiga frågor - fred - och hon gör det med styrka, lugn och kunskap. Hon står inte ensam, hon har ett starkt kansli omkring sig och hon har tusentals medlemmar som står för samma grundvärden som hon. Heja, Kerstin Bergeå, du och Svenska Freds står för livsviktiga värden. Tack, för din och er idoghet. Jag är tacksam för att du lyfter att du inte är ensam. Det är viktigt för oss alla att veta. Om vi fortsätter att tala om, se hoppet och vad vi behöver göra, så kan vi nå en tipping-point, en sån som än mer ger ringar på vattnet och får oss att se det kvalitativa värdet i att tala om fred istället för krig. 

Världen rustar. Den hotar om krig, död och förödelse. Människor är rädda, oroliga för sin framtid. Nyheterna innehåller ständigt nya hot som hindrar våra liv att vara lugna och kvalitativt framåtsyftande. Världsledare hotar, lägger varje dag nya miljarder på dödande vapen, skapar ny oro och bygger höga murar. Världen som tidigare har gått mot öppenhet och samförstånd, har nu bytt kurs och går istället mot murar, hinder, förödelse och död. Regeringen meddelade häromdagen att de satsar 300 miljarder på vapen och organisationstankar som ska döda andra människor och sätta grus i maskineriet för liv, hälsa och fred. De ska låna, skuldsätta oss för att förbereda oss för dödandet. Rädslan kryper in i våra kroppar, människor blundar, vill inte höra, drömmer mardrömmar - istället för att arbeta för fred i hela våra liv. Hot paralyserar, gör oss mindre, sjukare och oroligare. 

Vi väljer bort att tala om freden, budskapet är att vi är i krig. Det ryms liksom inte att se hur vi är freden, för hela våra väsen blir fyllda av alla ord om krig, vapen och våld. Pengarna som behövs i omsorg, sjukvård, folkbildning och skola går istället till vapen, fängelser och polis. Strängare straff, vapen, våld och död är narrativens riktning. Vi tror att det är vad vi måste göra. Det är förstås inte rätt. Det vi måste göra är att arbeta för freden, omsorgen, livet, samverkan, att hjälpa varandra och att bilda oss, både barn, unga och vuxna. 

Ett annat narrativ och faktisk handling för fred är en viktig riktning i hur vi agerar och mår. Det som talar om respekt för jordens alla liv, natur, hälsa och klimat. En samlande tanke om hänsyn och omsorg om varandra, om alltet behövs. Om jordsalltet, vårt allas väl, det som är så väldigt värdefullt. 

Tack, Kerstin Bergeå och Svenska Freds, ni är stjärnor på min himmel. 

Anette Grinde 


tisdag 25 mars 2025

Trygghet.

 


Trygghet.
Jag tänker kring människors trygghet, deras behov.
En gruppmedlem kommer in i rummet. Hen frågar vilka som kommer, varför de andra inte kommer. Det händer i flera grupper, är en relativt vanlig företeelse, det gör ont i mig varje gång.
För mig, som arrangör, är det en plåga. Jag vill inte prata om de andras skäl, deras varför. Jag vill inte berätta om andras göranden, ser hellre att de själva får avgöra vad de vill berätta för gruppen eller andra. Jag vill inte bidra till att vi/någon värderar hur andra prioriterar eller mår, det måste den som är berörd få göra själv.
Jag förstår att detta är en trygghet för den som frågar, att veta, avgöra, se och bry sig om de andra, men jag vill inte vara en förmedlare av information om andra. Jag har dåliga erfarenheter av människor som berättar om andra, istället för att de talar med dem direkt. Jag ser det som skvaller, ord som omtolkas på vägen, som viskleken som kan bli vad som helst.
Varje person är otroligt viktig. Vi vill ha hen här, i rummet och samtalet. Vi längtar efter att alla ska vilja och kunna komma. Både närvaro och frånvaro påverkar gruppen, men vi prioriterar fokus och hjärta just här, just nu, på de som är i rummet. Det är vi som talar med varandra, lyssnar och försöker förstå - om boken, om ämnet eller det som är sagt att vi ska tala om.
Jag kan inte påverka andra. Jag ber sinnesrobönen och funderar på hur jag själv låter bli att svara på frågorna som ställs. Utan att skada någon annan.
Livet är verkligen både lätt och svårt.

A..

måndag 24 mars 2025

24/3-25. Norrtälje kommun: Roslagsleden, etapp 7.

 


Norrtälje kommun. 

Ärende: Roslagsleden.

Roslagsleden går mellan Danderyd och Grisslehamn och är en fantastisk upplevelse. Den ger tillgänglighet till kultur och natur, ger oss unika möjligheter till kulturmiljöer, nya upplevelser, frisk luft och hälsa. Det är en vandringsled, inte en led för cykel eller fordon. Man kan gå eller springa i vackra miljöer. Några etapper är korta, andra längre. Leden är tänkt att gå i skog och mark. Ibland trasslar avtalen mellan ledansvariga (kommunerna) och markägaren. Då dras leden om och vandrarna får sämre upplevelser. Detta har t ex drabbat etapp 7, som ligger i Norrtälje kommun.

Etapp 7 går från Penningby till Norrtälje. Den tidigare sträckningen gick längs ett fantastiskt kulturlandskap, små vägar och skog. Där finns inte längre ett fungerande avtal. Nu går flera km istället längs en högtrafikerad väg. Denna sträckning har varit märkt och kartbeskriven så sedan 2021. Det sägs att den sträckningen är tillfällig. Sträckningen på den högtrafikerade vägen har alltså varat i flera år. Det är en ovärdig och farlig sträckning. 

Min fråga till kommunen och politiken är: hur arbetar Norrtälje kommun med avtalen med markägarna runt Roslagsleden? Vem har ansvaret, vem kan vi ge förslag till om alternativa sträckningar? Och just här, specifikt, hur arbetar kommunen med en skogs- och kulturmark-sträckning av etapp 7, så att leden kommer bort ifrån den farliga vägsträckningen på Penningby/Sika-vägen?

Frågan är (24/3-25) ställd till Norrtälje kommun via kontaktcenter, där det formellt sett passar sig bättre att ställa frågor till och kommunicera med kommunen. För dig som har kunskap om alternativ sträckning för Roslagsleden, etapp 7, meddela gärna den informationen till Norrtälje kommun. 

Fridens!

Anette Grinde 



Ledsträckning:

https://www.naturkartan.se/sv/stockholms-lan/penningby-vigelsjo-roslagsleden-etapp-7

Hundar i naturen: 

https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/allemansratten/sa-gor-vi-allemansratt/hundar-i-naturen/

Jakttider: 

https://jagareforbundet.se/jakt/jakttider/#Stockholms%20l%C3%A4n,-1,2025-01-01,2025-12-31,


söndag 23 mars 2025

23/3-25. Roslagsleden, etapp 7.

Jag vandrade Roslagsleden etapp 7, den gamla sträckningen i sol, fantastiskt sällskap och en samarbetsvillig kropp. Tack.  

Delar av etappen är omdragen och går efter den vältrafikerade Sika/Penningby-vägen. Vindskyddet längs den tidigare ledsträckan är borttagen och ledmärkningen likaså. Detta kan bero på att avtalsansvarig och markägaren inte har enats, kanske har markägaren surnat till för att vandrare tagit sig för stora friheter eller misskött sig, eller kanske för att hen inte unnar människor att röra sig på hens marker. Oavsett varför den inte ingår i den officiella leden, så är sträckan väldigt fin. Vi har fortfarande rätt att gå där enligt allemansrätten, men leden kan inte märkas ut på officiella kartor eller markeras i naturen om markägaren säger nej. Karta och egen riktning går också bra. Ägaren har full rätt att säga att leden inte får märkas där och vi har full rätt att gå på markerna med respekt för djur, natur, medmänniskor och markägarens omständigheter, tillgångar och privata sfär. 

Roslagsleden har hopp för en framtida annan sträckning än den nuvarande längs storväg, det känns så när man läser skyltarna efter den sträckning av leden som just nu gäller. Låt oss ansluta till hoppet! 

A..












#penningby #Norrtälje #Roslagen #blåhimmel #vackert #magiskt #hotfullt #allemansrätt

Barnrösten insisterar. Mamma, mamma, mamma.

Barnrösten insisterar. Mamma, mamma, mamma. Mamman ignorerar, talar lugnt vidare i sitt samtal. Barnet säger: Mamma, mamma, mamma. Hon använder samma ton, upprepar. 

Hur är det att vara barn som inte får omedelbar plats? Hur är det att vara en föräldrar som inte hinner svara, inte hinner sortera alltet? Är det alltid så eller är det bara att barnet också behöver se att mamman talar med någon annan, inte kan eller ska omedelbart uppmärksamma barnets krav - omedelbart, alltid? Vad är omgivningens roll: markering eller acceptans?

Vi ser ett uns av ett liv, ett krav, där vi inte ser helheten. Vi reagerar, ja, tycker och känner, men vi har inte hela bilden kring relationen, karaktärerna och deras egenskaper. Det gäller allt, alltid, ändå tycker vi oss kunna veta hur det ska vara. Många kritiserar gärna. 

Jag tänker att vi inte ska vara så snabba att döma, oavsett vem eller vad, mest för att vi inte känner till helheten. 

Idag är en ny dag, fylld av fantastiska möten med människor, händelser och företeelser - att acceptera eller protestera mot, eller kanske le och delta i. 

Välkommen, du nya dag. 

A.. 

söndag 16 mars 2025

16/3-25. Är det vår nu?





Är det vår nu, undrade jag och tog finbilen till stan för buss vidare till storstan. När jag kom hem till Norrtälje igen så snöade det. 

Så nej, det är inte vår ännu. 

A..

lördag 1 mars 2025

Jag vaknar om natten, undrar...

 Jag vaknar om natten, undrar över mitt varför. Kanske är det för att jag är dunderförkyld, saknar ork och driv. Eftersom jag ändå inte har ett svar på frågan är det inte någon mening att tänka på det. Jag skjuter det framför mig. Eller begraver det i dyn.

Jag njuter mitt morgonkaffe, läser tidningen och skakar på huvudet. Trump, Vance och Zelenskyj i ett möte. USA är hänsynslösa. Hur är det möjligt? Ja, med Trump och Vance är förödelse möjlig. Hur kan USA låta det ske?

Solen skiner, det är några grader kallt och frosten ligger som ett täcke på marken. Strax bortom huset står ett rådjur. Det står stilla, följer mig med blicken. Jag skrämmer henne inte, även om jag älskar att se rådjurens graciösa hopp. Morgonfrost och en sol som sakta stiger över trädtopparna är njutning, som lyx för själen. Andligheten bor i naturen.

Jag promenerar till bussen. I vägrenen är det hål. Vildsvinen letar, de bökar rejält. Gräsmattorna ser ut som potatisland. Husägarna blir galna, svär. Som om det blev bättre av det. Andra tar omedelbart tag i saken. Jag ber att de inte får återbesök så snart de gjort det fint igen. 

Jag läser Blommorna, tänker på yrken (blomsterbutik vid kyrkogården), personligheter (introvert) och blommor. Och hur människor är i butiker, vilket pratbehov som finns. Det var det ingen som berättade för mig innan jag började här. Säkert är det så på alla ställen fast jag aldrig fattat det. Det är fint med alla samtal. 

Människor, ja, alla dessa fantastiska människor. 

Sinnesrobönen kommer ofta väl till pass.

A..


Norrtälje 28/2-25.


söndag 2 februari 2025

Jag tackar Rebellmammorna för deras kraft.

Rebellmammorna är en del av tiden. Ni gör skillnad för tankespåren, för klimatet, demokratin, mänskliga rättigheter och för vår samhällsutveckling. Ni gör skillnad för vår tid och därmed också för framtiden. Jag tackar er för det.

Att påverka med ickevåldsliga medel - att leka, informera, sitta på gator och torg, berätta, dansa, skriva, tala med politiker, skriva till företag, med mera - gör skillnad. Sakta upptäcker en person till, ett barn undrar, pratar med en vuxen, präglas när ni får kontakt, särskilt i det vanliga, snälla och uppmärksamma. En till och sen en till. Jag tackar varje person som gör skillnad med ickevåldsliga metoder.

Jag tackar er som samlas för samtal. Jag tackar er som stickar tillsammans eller var för sig. Jag tackar er som möts över en fikakopp eller skogspromenad. Jag tackar er som planerar för vänliga och upplysande aktioner. Jag tackar er som skriver artiklar. Jag tackar er som dansar på gator och torg. Jag tackar er som inte ger upp, hittar nya ord, nya möjligheter och mötesplatser. Jag tackar er som lever som ni lär, ni som är vänliga mot moder jord och allt levande som lever på den. Tack.

Jag önskar er alla en fantastisk dag. 

Anette Grinde 




Mälaröarnas nyheter, januari 2025.

lördag 18 januari 2025

“Äldre kvinnor kraftigt överrepresenterade i fallolyckor”, läser jag i dagens DN (18/1-25).

“Äldre kvinnor kraftigt överrepresenterade i fallolyckor”, läser jag i dagens DN (18/1-25). 

Kanske beror det på att vi ofta är ute och går, rör oss, men går och slappnar av för mycket? Eller vad beror det på, att det mest är kvinnor som faller? Häromdagen läste jag att fall med handledsskador kunde ses som positivt, eftersom det var en konsekvens av att man hann ta emot sig om man föll. Det är smart att vara snabb och smidig. Vältränad för livet, alltså. Man tar emot sig eller faller bättre då. Bäst är förstås att inte falla. 

Det förde min tanke till judoklubben som erbjöd fallklasser för äldre, med syftet att falla rätt. En superbra grej, tänker jag. 

En annan superbra grej är parkour, där kvinnor (tantparkour) och män vandrar, leker sig fram, hoppar på, över eller under alla hinder och gör det lite svårt för sig. Träning i alla led. Eller - och - gå till gymmet eller träningslokalen för att träna med andra. Inte hemfalla till latmaskandet. Lapa dagsljus och skapa fysisk rörelse för hela kroppen är ett sätt att undvika förfallet. Ja, för knoppen också, förstås. En brist är att det är jag själv som behöver skapa rutinen, det går inte att skylla på någon annan än sig själv. Det är lite drygt, eller hur? 

Daniel pratade om den onödiga köksbordsdöden för (oss) åldringar och att kunna speeda över övergångsstället, han talade också om rolig och viktig 90+gympa. Man måste alltid hålla på, helt enkelt. Hoppas, skutta, lyfta och speeda på hjärtfrekvensen en aning. Per pratar ständigt om vikten av träning och gym. Jag tjatar om rörelse, reflexer och samtal. Jag ska också tänka mer på tantparkour. Jag längtar till min nästa Ultravasan 90, det kräver träning som också ger rimlig ork i vardagslivet. Då måste jag också lära mig att falla bättre, faller gör man om man inte lyfter på fötterna. Gymträning för Ultravasan behövs för att orka hålla kroppen upprätt hela vägen i mål. 

Mitt råd till mig och andra: njut dagsljus, fysisk rörelse, styrketräning och läsning. Och kvalificerade, utmanande och trygga samtal med andra. 

Välkommen, du nya dag. 

Jag lovar (mig själv och mina barn) att försöka låta bli att ramla idag.

A..

torsdag 9 januari 2025

9/1-25. Bussen körde vilse!

 

Bussen var drygt en kvart sen i morse, jag hann gå ca tre km innan den kom. Jag har ju vinkområde så jag behöver inte stå vid en hållplats. Jag promenerade bussen till mötes. 

Chauffören ursäktade sig: "Förlåt att jag är sen. Jag körde vilse." 

Ingen fara svarade jag, då fick jag en lite längre morgonpromenad. Det är hälsosamt att promenera. 

Känslan att köra vilse på en SL-tur måste ändå kännas jobbig för en busschaufför, skulle jag tro. 


9/1-25. Nedra och Övra Söderby, morgonkvist.

onsdag 8 januari 2025

8/1-25. Måste de vara där jag är?

Promenad hemåt från bussen, i mörkret. Jag hör ett rytmiskt ljud,  flåsande. Jag stannar. Ett stort vildsvin korsar vägen 10 meter framför mig. Jag står tyst still. Strax hör jag mer flås och ytterligare ett stort kommer. Och sen ett till. Inga små, bara tre stora. Jag känner mitt hjärta banka. Måste vildsvinen vara så nära där jag går?

Vildsvin är inte farliga. Men, man kanske ändå inte vill vara så himla nära dem. 


A..


8/1-25. Brölunda. Kväll. 

tisdag 7 januari 2025

7/1-25. Snöigt.

7/1-25, ca kl 05.10. Runt byn, 4.6 km. Minus några få grader. Snöigt. Plogat på sina ställen, inte på andra. Spårigt. Vitt. Pinig motvind med hårt vitt i ansiktet. Pannlampa. Dubbar. 



måndag 6 januari 2025

Tröskel.

 


Jag vill inte 

  vara  

  mitt i sorgen 

jag vill 

vara 

  i livet 

leva 

men först 

 måste 

  jag 

   stanna

    sakta ner

fånga allt det som var 

  när du fanns 

  hade mig kär 

   och jag dig

Jag måste ta mig 

  över 

  tröskeln 

till det nya livet 

  där du inte 

  är 

där du inte är 


Men först frid

 innan tröskeln 

  först frid 


A..





Poesilördag. Februari 2025.



torsdag 2 januari 2025

Låt oss alla tillsammans göra 2025 till en verklig skatt.

Det biter friskt i kinderna 

det är nio grader kallt 

snön är vit 

vintervitt och kyla är en skatt 

en vacker skatt


Jag tänker på människorna och samtalen 

på min plats, i bokhandelns vardagsrum 

de tillför glädje till min själ 

de är en skatt 

en magisk skatt


Ett nytt år är kommet 

det betyder nya möten 

nya människor 

nya böcker och nya samtal 

det betyder också nya utmaningar 

att säga ja 

att vara öppen för nya tankespår 

det är en skatt att våga


Ibland får man gräva djupt 

ibland är den synlig på ytan 

det goda samtalet 

öppet för alla som vill

det är en skatt att få möta människor som vill


att så många vill öppna sitt inre 

för värme och omsorg 

lämnar ilska, avsky och vrede 

på den tipp 

den förtjänar 

det är en skatt att människor avhänder sig vreden


Tack, ni samtalande och öppna människor

som vill varandra väl

ni är min skatt. 


Ni tillför värme till min själ.


Välkommen du nya år. 


Låt oss 

alla tillsammans

göra 2025 till en verklig skatt.


Två barn är skjutna

Två pojkar är skjutna

söner

till föräldrar och syskon


föräldrar och syskon som oroat sig, strävat, älskat


vänner

som varit med på färden


sett dem, pojkarna och föräldrarna, syskonen


två pojkar är skjutna


två liv, människor, barn, syskon, barnbarn


Två barn är skjutna.  


Jag står inte ut med allt våld.


A..