Tisdag kväll.
En älg kliver upp ur diket. Jag kör sakta, ser den i vänster ögonvrå. Den byter riktning, vänder längs bilen istället för rakt mot. Mycket nära, men utan faktisk närkontakt.
Det är mörkt, inget månljus, ingen snö och inga reflexer på djuren. Vi pratar om upplevelsen, bearbetar traumat. Vi andas ut, fortsätter sakta framåt.
Två km senare rör det sig i kanten igen. Ett vildsvin går sakta på ängen. Det är litet. Jag saktar in, ställer mig stilla, ser några stora på andra sidan och ett gytter av små. De virrar över vägen, de flesta struntar i bilen, går bara på. En fegar, vänder, springer tillbaka. Hur många är de, ja, minst tio skulle jag tro. Vi åker sakta vidare.
Några hundra meter senare rör det sig i högerkanten, strax utanför vägen. Det är fler vildsvin på åkern, kanske tio till. De är kvar vid sidan, trynar i jorden efter gott.
Jag ser alltid djur på ängarna i gryning, skymning och dagsljus, men sällan i mörkertid. De finns förstås där, bara bortom vägen. Tisdagskvällens upplevelse är tankeväckande och mäktig. Älgar är otroligt stora, vänder om de hinner. Vildsvin är hårda, ettriga och trafikvidriga. De brassar bara på, följer sin flock.
Djuren är fantastiska, vackra, unika och för mig att upptäcka. Jag vill bara inte ha närkontakt med bilen (eller eventuell rädsla från deras håll när jag finns i naturen.)
Allt gick bra, så jag tackar för upplevelsen.
A..
Tisdag 29 oktober 2024. (Älg strax efter Siris kurva, vildsvin direkt efter skogen och hästhagen vid bönhuset (Mamrelund) och på Anjous ängar vid Velända/Brölunda-korsningen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar