Låt istället omsorg påverka alla delar av livet, såväl i din tanke som i din aktiva handling. Avstå medverkan till tystnad och utanförskap. Avstå vrede och förtryck.
Omslut istället dina medmänniskor med all din omsorg.
A ...
onsdag 30 juni 2010
Aktivt ickevåld....
Låt istället omsorg påverka alla delar av livet, såväl i din tanke som i din aktiva handling. Avstå medverkan till tystnad och utanförskap. Avstå vrede och förtryck.
Omslut istället dina medmänniskor med all din omsorg.
A ...
lördag 19 juni 2010
Vilken fantastisk vår det har varit...
Det har varit fantastiskt trevligt med alla möten. Nya människor som brinner för sin sak.
Ja. Fantastiska möten har utspelat sig och vi ser hur värdet växer för flera i sällskapet. Några halkar lite efter och några hänger på. Några trevar, försöker och några tar riktigt fart.
Det finns utbildningar som hjälper oss vidare och det finns människor som brinner för konceptet som var och en som vill kan fråga. Det finns fantastiska förutsättningar att det skall bli riktigt bra för var och en som är med på spåret.
Gruppen har medflyt. Det smittar i energi till andra. Det skapar glädje och engagemang. Någon säger - äntligen fredag! Ja, visst är det så. Visst är det glädje och energi som ligger i tanken kring mötet på veckans sista arbetsdag. Det är något som verkligen skapar mer.
Vi har nu bara ett möte kvar inför sommaruppehållet. Det blir ett avstämnings- och höstplaneringsmöte. Därefter får vi vänta och längta ända till den 13 augusti innan vi ses igen. Då hoppas jag att vi alla har laddat våra livs- och energibatterier med sommarens värme och tillförande aktiviteter och kan återvända till vår grupp med ny inspiration.
Jag hoppas att de som funderar kring sin förnyelse i gruppen verkligen stannar kvar. Jag hoppas också att de, liksom alla vi andra, tar konceptet på allvar och finner sina vägar för att skapa mer. Till nytta - för såväl sig själva som resten av gruppen.
Jag vill lyfta fram några personer i gruppen - som särskilt tillför till min dag.
Ann Sofie och Ann står för glädje och energi. De står för engagemang. De står bakom Elviras Hemhjälp & Städning. (Sett senare kan vi konstatera att de blåser sina leverantörer. Stort! De kan INTE rekommenderas!)
Fotograf Anna Rut tar underbara bilder. Ord och bild är viktigt för mig - och där tilltalas jag starkt av Anna Rut.s bilder. Det är en fotograf jag varmt kan rekommendera.
Helén Lundgren, på Catch & Relax, talar lyriskt om skärgården. Skärgården är ljuvlig, så jag håller verkligen med om att det är något att dela med sig av. Hon tillför därtill fantastiskt till vår grupp och delar med sig av kontakter på olika sätt.
Jan Edberg, på Per Edberg Reklam, är en tystlåten och behaglig person. Han skapar reklamartiklar med mening och tillför i ord och handling.
Kerstin Ivansson, på Länsförsäkringar Bank, går inte av för hackor. Hon är småföretagarnas vän och en oerhört sympatisk person. Till henne bör du gå när du behöver en personlig bankkontakt - hon lotsar dig rätt i bankens värld.
En ny medlem i vår grupp, Katarina Salvert från Travelroom, gör mig riktigt glad. Hon har nyligen startat sitt företag. För henne kommer det utan tvekan att gå bra. Hon har verkligen det driv och den energi som behövs för framgång i egenföretagarens värld.
Pigga, glada Linda, från Lokalagenten och fantastiska Turid, från TuridUlven.com får inte heller glömmas.
Där finns fler fantastiska människor som får nämnas en annan dag.
Jag blir verkligen glad av att möta er. Ni tillför till min dag.
Anette Grinde
Ja. Fantastiska möten har utspelat sig och vi ser hur värdet växer för flera i sällskapet. Några halkar lite efter och några hänger på. Några trevar, försöker och några tar riktigt fart.
Det finns utbildningar som hjälper oss vidare och det finns människor som brinner för konceptet som var och en som vill kan fråga. Det finns fantastiska förutsättningar att det skall bli riktigt bra för var och en som är med på spåret.
Gruppen har medflyt. Det smittar i energi till andra. Det skapar glädje och engagemang. Någon säger - äntligen fredag! Ja, visst är det så. Visst är det glädje och energi som ligger i tanken kring mötet på veckans sista arbetsdag. Det är något som verkligen skapar mer.
Vi har nu bara ett möte kvar inför sommaruppehållet. Det blir ett avstämnings- och höstplaneringsmöte. Därefter får vi vänta och längta ända till den 13 augusti innan vi ses igen. Då hoppas jag att vi alla har laddat våra livs- och energibatterier med sommarens värme och tillförande aktiviteter och kan återvända till vår grupp med ny inspiration.
Jag hoppas att de som funderar kring sin förnyelse i gruppen verkligen stannar kvar. Jag hoppas också att de, liksom alla vi andra, tar konceptet på allvar och finner sina vägar för att skapa mer. Till nytta - för såväl sig själva som resten av gruppen.
Jag vill lyfta fram några personer i gruppen - som särskilt tillför till min dag.
Ann Sofie och Ann står för glädje och energi. De står för engagemang. De står bakom Elviras Hemhjälp & Städning. (Sett senare kan vi konstatera att de blåser sina leverantörer. Stort! De kan INTE rekommenderas!)
Fotograf Anna Rut tar underbara bilder. Ord och bild är viktigt för mig - och där tilltalas jag starkt av Anna Rut.s bilder. Det är en fotograf jag varmt kan rekommendera.
Helén Lundgren, på Catch & Relax, talar lyriskt om skärgården. Skärgården är ljuvlig, så jag håller verkligen med om att det är något att dela med sig av. Hon tillför därtill fantastiskt till vår grupp och delar med sig av kontakter på olika sätt.
Jan Edberg, på Per Edberg Reklam, är en tystlåten och behaglig person. Han skapar reklamartiklar med mening och tillför i ord och handling.
Kerstin Ivansson, på Länsförsäkringar Bank, går inte av för hackor. Hon är småföretagarnas vän och en oerhört sympatisk person. Till henne bör du gå när du behöver en personlig bankkontakt - hon lotsar dig rätt i bankens värld.
En ny medlem i vår grupp, Katarina Salvert från Travelroom, gör mig riktigt glad. Hon har nyligen startat sitt företag. För henne kommer det utan tvekan att gå bra. Hon har verkligen det driv och den energi som behövs för framgång i egenföretagarens värld.
Pigga, glada Linda, från Lokalagenten och fantastiska Turid, från TuridUlven.com får inte heller glömmas.
Där finns fler fantastiska människor som får nämnas en annan dag.
Jag blir verkligen glad av att möta er. Ni tillför till min dag.
Anette Grinde
Presentationsteknik...
Att hålla föredrag är svårt. Det kräver förberedelser, övning och en kunskap om den teknik man använder sig av.
Det finns mängder av hjälpmedel att använda sig av. Power Point, blädderblock, whiteboard och motsvarande är en hjälp - förutsatt att du hanterar tekniken och har förberett ditt föredrag väl. Är du inte förberedd eller om du helt enkelt inte hanterar tekniken kring utrustningen, så skall du inte använda just det hjälpmedlet. Det skapar helt enkelt inte mervärde för ditt föredrag.
Jag lyssnade för en tid sedan på en företagare som skulle presentera sitt företag och sin verksamhet. Han hade inte förberett tekniken och han hade inte summerat sin tanke. Lyssnarna skruvade på sig, poängen med föredraget gick upp i intet. Man kan summera till att tänka att han inte tog riktigt tillfället i akt att skapa mervärde för sig och sitt företag.
Ja. Det är svårt att hålla föredrag. Vi är oxå väldigt olika som personer, var och en, och har olika förutsättningar och kunskap inom olika områden. Att hålla föredrag kräver verkligen förberedelser och övning. Ibland kräver det oxå att du går på en kurs som behandlar temat.
Om du inte vill lägga tiden och kraften på att ditt föredrag skall bli bra, så är det ibland bättre att du låter bli att hålla föredraget. Men - när du tar uppgiften på allvar, så skapar du mervärde för såväl dig själv som för de som lyssnar.
Övning ger färdighet. När du är osäker på din presentation, öva igen och tag gärna hjälp av en vän eller någon som är van för att se ditt föredrag och ditt framförande ur ett annat perspektiv. Ibland ser vi inte själva vad som mår bra av att förändras en aning.
Anette Grinde
Det finns mängder av hjälpmedel att använda sig av. Power Point, blädderblock, whiteboard och motsvarande är en hjälp - förutsatt att du hanterar tekniken och har förberett ditt föredrag väl. Är du inte förberedd eller om du helt enkelt inte hanterar tekniken kring utrustningen, så skall du inte använda just det hjälpmedlet. Det skapar helt enkelt inte mervärde för ditt föredrag.
Jag lyssnade för en tid sedan på en företagare som skulle presentera sitt företag och sin verksamhet. Han hade inte förberett tekniken och han hade inte summerat sin tanke. Lyssnarna skruvade på sig, poängen med föredraget gick upp i intet. Man kan summera till att tänka att han inte tog riktigt tillfället i akt att skapa mervärde för sig och sitt företag.
Ja. Det är svårt att hålla föredrag. Vi är oxå väldigt olika som personer, var och en, och har olika förutsättningar och kunskap inom olika områden. Att hålla föredrag kräver verkligen förberedelser och övning. Ibland kräver det oxå att du går på en kurs som behandlar temat.
Om du inte vill lägga tiden och kraften på att ditt föredrag skall bli bra, så är det ibland bättre att du låter bli att hålla föredraget. Men - när du tar uppgiften på allvar, så skapar du mervärde för såväl dig själv som för de som lyssnar.
Övning ger färdighet. När du är osäker på din presentation, öva igen och tag gärna hjälp av en vän eller någon som är van för att se ditt föredrag och ditt framförande ur ett annat perspektiv. Ibland ser vi inte själva vad som mår bra av att förändras en aning.
Anette Grinde
Energigivande möten....
Ja. Det är alldeles underbart att se vilken energi och hur många nya kontakter ett morgonmöte kan skapa. När företagare, med resultat i sinnet, möts i syfte att skapa nya affärer kan verkligen skillnad åstadkommas – för de som önskar skapa skillnad och de som gör. De som väntar på resultat utan att lägga in någon insats själv, kan inte förvänta sig ett resultat, men de som bidrar kan definitivt förvänta sig värde i retur. Detta är naturligtvis ibland en sanning med modifikation. Det finns en del som får i retur helt utan egen insats och det finns en del som inte får så mycket i retur trots en stor insats till gruppen – men det är som livet är, lite lotteri och lite orättvisa. Bortsett från detta kan vi dock konstatera att människor som bidrar med energi, kontakter och glädje oxå kan förvänta sig motsvarande i retur. Det blir liksom så. Till fördel för många.
Ja. Mötet på fredagsmornarna skapar energi. Det tillför. Där finns många olika branscher representerade och där finns många olika typer av människor. Fantastiska människor, som försöker, gör och lägger manken till. Och så några som funderar vidare en stund. Vi möts, vi lär känna varandra, vi lyssnar och vi söker kontakter för varandras räkning. Vi glömmer inte bort varandra när lämnar vårt frukostmöte. Vi har med oss våra kollegor i gruppen i våra bakhuvuden hela veckan, vi har med oss söklistorna och tänker till kring kontaktönskemål och kontaktbehov när vi möter olika människor under veckan. Vi lyssnar aktivt för våra medlemmar i gruppen.
Ibland tror jag att vi tänker fel när vi söker efter kontakter till någon annan. Vi gör saken för stor och för komplicerad. Vår roll, som kollegor i gruppen, är inte att sälja in någons tjänst eller vara. Vår roll är att förmedla en god kontakt. Ja, vi behöver känna till var medlemmarna i gruppen gör, men vi behöver inte sälja in själva uppdraget eller produkten. Låt kollegan själv göra detta.
Vi tänkter oxå fel när vi tänker att vi skall vänta in resultat innan vi lägger manken till själva. Konceptet bygger på att vi ger. Först. När du ger kommer detta, i sinom tid, att leda till att du får. När du förväntar dig att få, utan att själv ge, siktar du istället på egen vinning – till skillnad från mervärde och större vinning för gruppen. Vi arbetar för en grupp, inte i första hand för oss själva. Resultatet kommer dock att visa sig vara lönsamt – för såväl oss själva, som för vår grupp.
Konceptet bygger på förankrade referenser. Något av dina kollegor i gruppen har lyssnat, frågat och förberett en möjlig kund till dig – han/hon har berättat att du ringer och personen ser fram emot ditt samtal. Här kan vi förhålla oss på olika sätt när vi talar med referensen, men det är viktigt att de inblandade vet vad som är sagt och förberett. Tala alltid med den du skall förmedla en kontakt till, så att du vet syftet med sökningen. Det skapar bättre referenser och förutsättningarna ökar för att sökningen genererar ett tänkt resultat. Det är inte meningsfullt att dela med sig av kontakter som mottagaren inte eftersträvar att få kontakt med.
En sökning efter en specifk person kan innebära att han/hon söker motsvarande personer i andra företag, med samma positiion. Men det behöver inte nödvändigtvis vara så. Tala sålunda först med den du skall förmedla kontakten till, så att du vet vad han/hon verkligen söker.....
Du är välkommen att besöka oss en fredagsmorgon i augusti igen. Då skapar vi nya mervärden för varandra igen.
Anette Grinde
Ja. Mötet på fredagsmornarna skapar energi. Det tillför. Där finns många olika branscher representerade och där finns många olika typer av människor. Fantastiska människor, som försöker, gör och lägger manken till. Och så några som funderar vidare en stund. Vi möts, vi lär känna varandra, vi lyssnar och vi söker kontakter för varandras räkning. Vi glömmer inte bort varandra när lämnar vårt frukostmöte. Vi har med oss våra kollegor i gruppen i våra bakhuvuden hela veckan, vi har med oss söklistorna och tänker till kring kontaktönskemål och kontaktbehov när vi möter olika människor under veckan. Vi lyssnar aktivt för våra medlemmar i gruppen.
Ibland tror jag att vi tänker fel när vi söker efter kontakter till någon annan. Vi gör saken för stor och för komplicerad. Vår roll, som kollegor i gruppen, är inte att sälja in någons tjänst eller vara. Vår roll är att förmedla en god kontakt. Ja, vi behöver känna till var medlemmarna i gruppen gör, men vi behöver inte sälja in själva uppdraget eller produkten. Låt kollegan själv göra detta.
Vi tänkter oxå fel när vi tänker att vi skall vänta in resultat innan vi lägger manken till själva. Konceptet bygger på att vi ger. Först. När du ger kommer detta, i sinom tid, att leda till att du får. När du förväntar dig att få, utan att själv ge, siktar du istället på egen vinning – till skillnad från mervärde och större vinning för gruppen. Vi arbetar för en grupp, inte i första hand för oss själva. Resultatet kommer dock att visa sig vara lönsamt – för såväl oss själva, som för vår grupp.
Konceptet bygger på förankrade referenser. Något av dina kollegor i gruppen har lyssnat, frågat och förberett en möjlig kund till dig – han/hon har berättat att du ringer och personen ser fram emot ditt samtal. Här kan vi förhålla oss på olika sätt när vi talar med referensen, men det är viktigt att de inblandade vet vad som är sagt och förberett. Tala alltid med den du skall förmedla en kontakt till, så att du vet syftet med sökningen. Det skapar bättre referenser och förutsättningarna ökar för att sökningen genererar ett tänkt resultat. Det är inte meningsfullt att dela med sig av kontakter som mottagaren inte eftersträvar att få kontakt med.
En sökning efter en specifk person kan innebära att han/hon söker motsvarande personer i andra företag, med samma positiion. Men det behöver inte nödvändigtvis vara så. Tala sålunda först med den du skall förmedla kontakten till, så att du vet vad han/hon verkligen söker.....
Du är välkommen att besöka oss en fredagsmorgon i augusti igen. Då skapar vi nya mervärden för varandra igen.
Anette Grinde
söndag 13 juni 2010
Utbildningar av god kvalité...
Organisationer som ser kunskap som viktigt och håller utbildnings- och informationstillfällen måste lära sig att se vad som är en god utbildning och vad som är ett utbildnings- eller informationstillfälle som inte tillför.
Jag mötte en kvinna som är delaktig i samma organisation som jag. Hon gav uttryck för att hon fann organisationens utbildning helt undermåelig. Deras utbildningar håller verkligen inte måttet, var hennes kommentar. Jag är benägen att hålla med.
Vår gruppchef avstår gärna från att gå på gruppchefssammankomsterna av samma skäl. De tillför inte det som de bör. Men - detta är oxå ett förhållningssätt från den som deltar. Detta är oxå ett förhållningssätt som vi kan dela med oss av - med sänkande ton eller höjande inspiration.
Så. Hur gör vi då för att få organisationens ledning att inse att utbildningarna inte är bra. Den positiva tonen i ledningen, deras försök att inspirera, når inte riktigt ner och skapar inte de mervärden som organisationen förtjänar. Ja. Vi försöker helt enkelt att få dem att se detta. Se, uppmärksamma och förändra.
Jag vill även fortsättningsvis vara en del av denna organisation, men jag vill att den skall fungera bättre och ge det som det är tänkt att den skall ge. Jag vill att dess ledning skall bistå med inspiration och medgångsflyt.
Ja, jag är en kugge i hjulet och min önskan är att bidra med inspiration och medgångsflyt till mina kollegor i min grupp. Precis som jag vill att mina kollegor skall göra för mig.
Det gäller som alltid - att hålla i, och göra det som är tänkt. Att föregå med gott exempel. Själv. För att inspirera andra.
Jag mötte en kvinna som är delaktig i samma organisation som jag. Hon gav uttryck för att hon fann organisationens utbildning helt undermåelig. Deras utbildningar håller verkligen inte måttet, var hennes kommentar. Jag är benägen att hålla med.
Vår gruppchef avstår gärna från att gå på gruppchefssammankomsterna av samma skäl. De tillför inte det som de bör. Men - detta är oxå ett förhållningssätt från den som deltar. Detta är oxå ett förhållningssätt som vi kan dela med oss av - med sänkande ton eller höjande inspiration.
Så. Hur gör vi då för att få organisationens ledning att inse att utbildningarna inte är bra. Den positiva tonen i ledningen, deras försök att inspirera, når inte riktigt ner och skapar inte de mervärden som organisationen förtjänar. Ja. Vi försöker helt enkelt att få dem att se detta. Se, uppmärksamma och förändra.
Jag vill även fortsättningsvis vara en del av denna organisation, men jag vill att den skall fungera bättre och ge det som det är tänkt att den skall ge. Jag vill att dess ledning skall bistå med inspiration och medgångsflyt.
Ja, jag är en kugge i hjulet och min önskan är att bidra med inspiration och medgångsflyt till mina kollegor i min grupp. Precis som jag vill att mina kollegor skall göra för mig.
Det gäller som alltid - att hålla i, och göra det som är tänkt. Att föregå med gott exempel. Själv. För att inspirera andra. lördag 12 juni 2010
Medverkan till skattebrott...
Jag hör om och om igen människor (som i kunder till en leverantör) som försöker få sina leverantörer att skriva något annat på fakturan än vad de egentligen har sålt. Det bör de låta bli. Kunderna bör låta bli att be sina leverantörer att begå medhjälp till skattebrott. Det är tragiskt när kunder ber sina medmänniskor att medverka i dina brottsliga uppsåt. Det är tragiskt när människor inte vill respektera de skattesystem som vi har, utan vill skapa egna regler för egen vinnings skull. Och därtill önskar medhjälp från sina - ibland utan ont anande - medmänniskor för sin egna vinning.
Sådant gör mig smått ledsen.
För egen del kan jag också starkt irritera mig över en del av de regler som finns i vårt skattesystem. Men - rätt väg är inte att aktivt och medvetet bryta emot de regler vi ogillar. Rätt väg är att uppmärksamma tokigheterna och aktivt och medvetet arbeta för en förändring. Det tar ibland sin lilla tid, men det känns oerhört mycket jysstare mot samhälle och medmänniskor än att roffa åt sig för egen del på andras bekostnad.
Att skapa sina egna fördelar, i strid mot gällande regelsystem, är att roffa åt sig på andras bekostnad. Det drabbar helt enkelt andra människor. Och det drabbar hela vårt samhälle, genom mindre trovärdighet, lägre skatteintäkter - och orättvisor i vårt samhälle. Därför att några väljer att inte göra rätt för sig.
Lojalitet mot varandra och lojalitet mot samhället en frågor som våra politiska partier och företrädare behöver arbeta med. Och det oxå över blockgränser och mellan alla människor i vårt vackra land.
Anette Grinde
Sådant gör mig smått ledsen.
För egen del kan jag också starkt irritera mig över en del av de regler som finns i vårt skattesystem. Men - rätt väg är inte att aktivt och medvetet bryta emot de regler vi ogillar. Rätt väg är att uppmärksamma tokigheterna och aktivt och medvetet arbeta för en förändring. Det tar ibland sin lilla tid, men det känns oerhört mycket jysstare mot samhälle och medmänniskor än att roffa åt sig för egen del på andras bekostnad.
Att skapa sina egna fördelar, i strid mot gällande regelsystem, är att roffa åt sig på andras bekostnad. Det drabbar helt enkelt andra människor. Och det drabbar hela vårt samhälle, genom mindre trovärdighet, lägre skatteintäkter - och orättvisor i vårt samhälle. Därför att några väljer att inte göra rätt för sig.
Lojalitet mot varandra och lojalitet mot samhället en frågor som våra politiska partier och företrädare behöver arbeta med. Och det oxå över blockgränser och mellan alla människor i vårt vackra land.
Anette Grinde
Jag lyssnade på Stefan...
...från ett företag som höjer referensmarknadsföring till skyarna. Han talar sig varm om hur "mun-till-mun" metoderna och att lära känna varandra, t ex för att utforska varandras nätverk, lönar sig.
Jag är benägen att hålla med. Det lönar sig verkligen att ta hjälp av andra i sin marknadsföring. Det är billigare. Och det skapar mer.
Det handlar om att nyttja, inte utnyttja, sina nätverk i olika sammanhang. Det handlar om att lyssna vad andra har, kan och behöver. Det handlar om att skapa förtroenden mellan varandra. Det handlar om att dela med sig till sina kontakter. Det handlar om att skapa mervärden för andra. Det ger mervärden också för dig själv och för dina egna nätverk och affärer. Att ge skapar onekligen mer än att bara ta eller kräva för egen räkning.
Anette Grinde
Jag är benägen att hålla med. Det lönar sig verkligen att ta hjälp av andra i sin marknadsföring. Det är billigare. Och det skapar mer.
Det handlar om att nyttja, inte utnyttja, sina nätverk i olika sammanhang. Det handlar om att lyssna vad andra har, kan och behöver. Det handlar om att skapa förtroenden mellan varandra. Det handlar om att dela med sig till sina kontakter. Det handlar om att skapa mervärden för andra. Det ger mervärden också för dig själv och för dina egna nätverk och affärer. Att ge skapar onekligen mer än att bara ta eller kräva för egen räkning.
Anette Grinde
Jag lyssnade på Linda från Lokalagenten...
...när hon talade om sitt företag. Hon berättar om hur fantastiskt lätt det är att finna festlokaler när man söker via Lokalagenten.se. Där finns val mellan stora och små lokaler, i olika områden, med mat, dryck, musikanläggningar, egen mat eller andra alternativ.
Det är väl värt ett besök på hennes webplats när du söker festlokal. Därtill alldeles kostnadsfritt. Bara så där.
Helt klart är att det är där jag letar festlokal nästa gång det är dags för arrangemang av en fest eller ett möte. Där finns all information samlad på en enda plats. Det spar helt enkelt tid och kostnader.
Jag ser fram emot att träffa Linda Belhouchat nästa vecka igen på vårt affärsmöte på Cedergrenska Tornet i Danderyd - och hoppas att jag då kan berätta för henne om ytterligare en festlokal som gärna tar plats på hennes väl genomtänkta websida.
Anette Grinde
Det är väl värt ett besök på hennes webplats när du söker festlokal. Därtill alldeles kostnadsfritt. Bara så där.
Helt klart är att det är där jag letar festlokal nästa gång det är dags för arrangemang av en fest eller ett möte. Där finns all information samlad på en enda plats. Det spar helt enkelt tid och kostnader.
Jag ser fram emot att träffa Linda Belhouchat nästa vecka igen på vårt affärsmöte på Cedergrenska Tornet i Danderyd - och hoppas att jag då kan berätta för henne om ytterligare en festlokal som gärna tar plats på hennes väl genomtänkta websida.
Anette Grinde
torsdag 10 juni 2010
Fokus för framgång...
Ett nyligen sprunget marathon skapar återigen tankar om utmaningar och hur man når sina mål. Eller vilka mål man egentligen skulle vilja sätta upp.
En ordentlig utmaning, som kräver ett ordentligt fokus skapar tankar kring vad som krävs för att man skall komma vidare. Under resans gång inträder ofta motgångar, trötthet, mm som gör att man tvivlar på att man kan genomföra den stora uppgiften. Med målbilder, med övning och med fokus är det genomförbart. Man kan betydligt mer än vad man kan tro, vid en inledande granskning av en uppgift.
För att klara den stora utmaningen krävs tydliga målbilder. Och det krävs träning. Det krävs träning, i detta fall en stor dos fysisk träning, men i andra fall träning på just det du vill göra. Förberedelser inför kraftmätningar av olika slag måste vara väl förberedda i tanke och handling i god tid innan de genomförs. Detta gäller om det är löpning eller cykling men det gäller också om du skall hålla ett föredrag inför en grupp eller om du skall utföra någon annan typ av syssla som kräver din kunskap och ditt engagemang för att bli bra.
Först krävs naturligtvis att du lyckas fånga din önskan. Att du tar dig tid, att du kan och vill formulera din önskan, som ett mål med sikte på genomförande. Tänk igenom vad du vill göra, var du vill komma och vad i detta som är viktigt.
Tro på dig själv. Tro att du kan, tro att du orkar och bestäm dig för vad du verkligen vill göra, bli eller uppnå. Det är just dit du skall ta dig.
Ge inte upp. Försök igen. Ibland måste man ta omtag. Då är det oerhört viktigt att inte ge upp. Om man verkligen vill nå sitt mål, så måste man inse att det kan bli ”bakslag” i processen emellanåt. En löpare blir sjuk eller skadad, får förhinder eller drabbas av andra företeelser i livet som sätter hinder i vägen. Motsvarande händer även för andra personer och för andra målsättningar. Vissa frågor går som på räls, medan andra kommer att drabbas av ”mot”. Då är det viktigt att du inte ger upp, utan tar omtag, ett nytt spår och ger dig av mot målet på nytt. Utan omtag kommer du inte att nå ditt mål, vare sig det är ett marathon, att klättra i Himalaya eller få ett specifikt utvalt arbete.
Omge dig med vinnare. Omge dig med människor som tillför positivitet i tankar, handling och energi. Förhåll dig till människor som dränerar dina tankar, hindrar din handling och tär på din energi. Jag vill aldrig rekommendera dig att välja bort människor, men du måste förhålla dig till dem med ett positivt sinne så att du inte dräneras på kraft. Det är ju naturligt vis beroende av vilka människor det rör sig om, eller i vilken relation du har till dem. Ett bortval kan skada en medmänniska. Det bör vi betänka både en och två gånger innan vi väljer att göra.
Ta hjälp när eller om det blir motigt. Det är roligare att göra saker tillsammans och ibland behöver man någon som ser på frågan från ett annat håll. Kanske har du slirat snett i tanke och handling, och behöver tänka på ett annat sätt. Kanske behöver du tänka på något helt annat en stund. Ta hjälp för att skapa mervärde och andra förutsättningar för din framgång.
Öva. Öva. Öva. Det du skall bli duktig på kräver övning. Löpning, bergsklättring, föredrag, arbetsinsatser, gräsklippning, världsresande, eller vad det nu kan var – nästan allt kräver övning för god färdighet.
Anette Grinde
En ordentlig utmaning, som kräver ett ordentligt fokus skapar tankar kring vad som krävs för att man skall komma vidare. Under resans gång inträder ofta motgångar, trötthet, mm som gör att man tvivlar på att man kan genomföra den stora uppgiften. Med målbilder, med övning och med fokus är det genomförbart. Man kan betydligt mer än vad man kan tro, vid en inledande granskning av en uppgift.
För att klara den stora utmaningen krävs tydliga målbilder. Och det krävs träning. Det krävs träning, i detta fall en stor dos fysisk träning, men i andra fall träning på just det du vill göra. Förberedelser inför kraftmätningar av olika slag måste vara väl förberedda i tanke och handling i god tid innan de genomförs. Detta gäller om det är löpning eller cykling men det gäller också om du skall hålla ett föredrag inför en grupp eller om du skall utföra någon annan typ av syssla som kräver din kunskap och ditt engagemang för att bli bra.
Först krävs naturligtvis att du lyckas fånga din önskan. Att du tar dig tid, att du kan och vill formulera din önskan, som ett mål med sikte på genomförande. Tänk igenom vad du vill göra, var du vill komma och vad i detta som är viktigt.
Tro på dig själv. Tro att du kan, tro att du orkar och bestäm dig för vad du verkligen vill göra, bli eller uppnå. Det är just dit du skall ta dig.
Ge inte upp. Försök igen. Ibland måste man ta omtag. Då är det oerhört viktigt att inte ge upp. Om man verkligen vill nå sitt mål, så måste man inse att det kan bli ”bakslag” i processen emellanåt. En löpare blir sjuk eller skadad, får förhinder eller drabbas av andra företeelser i livet som sätter hinder i vägen. Motsvarande händer även för andra personer och för andra målsättningar. Vissa frågor går som på räls, medan andra kommer att drabbas av ”mot”. Då är det viktigt att du inte ger upp, utan tar omtag, ett nytt spår och ger dig av mot målet på nytt. Utan omtag kommer du inte att nå ditt mål, vare sig det är ett marathon, att klättra i Himalaya eller få ett specifikt utvalt arbete.
Omge dig med vinnare. Omge dig med människor som tillför positivitet i tankar, handling och energi. Förhåll dig till människor som dränerar dina tankar, hindrar din handling och tär på din energi. Jag vill aldrig rekommendera dig att välja bort människor, men du måste förhålla dig till dem med ett positivt sinne så att du inte dräneras på kraft. Det är ju naturligt vis beroende av vilka människor det rör sig om, eller i vilken relation du har till dem. Ett bortval kan skada en medmänniska. Det bör vi betänka både en och två gånger innan vi väljer att göra.
Ta hjälp när eller om det blir motigt. Det är roligare att göra saker tillsammans och ibland behöver man någon som ser på frågan från ett annat håll. Kanske har du slirat snett i tanke och handling, och behöver tänka på ett annat sätt. Kanske behöver du tänka på något helt annat en stund. Ta hjälp för att skapa mervärde och andra förutsättningar för din framgång.
Öva. Öva. Öva. Det du skall bli duktig på kräver övning. Löpning, bergsklättring, föredrag, arbetsinsatser, gräsklippning, världsresande, eller vad det nu kan var – nästan allt kräver övning för god färdighet.
Anette Grinde
Att springa är fantastiskt....
Runners World nr 5 – 2010.
Jag läser ledaren av Claes Runheim och håller särskilt med om några av hans ord.
Löpning är fantastiskt. Det är helt enkelt bara att sätta igång.
- man måste ha ett visst mått av jävlar-anamma för att hålla på med löpning. Det positiva är att de allra flesta har ett starkt psyke, vissa till och med utan att veta om det.
Ja. Det gäller verkligan att inte ge upp, att hålla igång och att sätta upp positiva målbilder. När det är gjort och man följer den utsatta planen, så skapar det nytt välmående, nya resultat och en ny dimension på löpningen.
- se hela kom-i-gång-planen långsiktigt.
Ja. Allt är inte gjort på en kvart, men vi måste börja någonstans och vi måste hålla i. Måtta lagom och höj ribban allteftersom. Gör något för att förbättra din löpning varje dag, men med sikte på att du skall hålla och utvecklas under en lång period framåt.
- gör löpningen till en rutin. Planera in löppassen i almanackan och genomför dem. Det finns inga skäl att låta bli dem.
Ja. Detta är en av de absolut viktigaste kommentaren i hans ledare. Just så är det verkligen. Om du skall bli en löpare, så får du inte skapa undanflykter och låta bli löpningen. Du måste helt enkelt alltid vara en löpare. Har du tänkt att du skall springa, så gör just det.
- leta upp en klubb och träna med andra.
Ja. Det skapar mervärde ur många perspektiv. Det lär dig mer om löpning, det peppar dig till nya utmaningar, det bidrar till att du får fler löparkamrater, det för dig till nya platser och nya tävlingar. Med mera.
- anmäl dig till ett lopp.
Ja, det är värdefullt, inspirerande och skapar förutsättningar för förbättring. Att träna är en sak och att tävla är en annan, oavsett vilken vikt du lägger vid just den tävlingen. Tävling kan ses som en tävling där du pressar dig i relation till andra. Det kan också ses som ett utmanande snabbpass. Anmäl dig till lopp med olika distanser. Det utmanar din kapacitet.
Att springa är fantastiskt. Det är dags att höja ribban.
Anette Grinde
Sthlm 10 Juni 2010
söndag 6 juni 2010
Stockholm Marathon 2010
5 juni 2010. Hemma är det soligt, varmt och ljuvligt skönt. En klarblå himmel, utan några moln, gör morgonpromenade runt byn riktigt god. Vindjackan är på, eftersom det är lite kallt i vinden. Åter hemma vid 0930 ser vi att det är dags att fundera kring lunch för att hinna till bussen som går strax efter 1100 till dagens stora händelse. Stockholm Marathon står på programmet och starten går kl 1400.
Packning, lunch och avfärd. Plötsligt tränger sig nervositeten på. Kraftigt. Nästan med hjärtklappning. En stunds sömn på bussen lugnade sinnet och vi ankom till Tekniska Högskolan en stund efter 12. Vi hade gott om tid, solen sken men nu med några värmemildrande moln på himlen. Vi promenerade i sakta mak bort mot Stadion och Östermalms IP där samling, mm skedde inför starten. Östermalms IP var alldeles knökafullt av löpare och anhöriga. Toaköerna var "milslånga", snigelsega och smått tålamodsprövande, på gränsen till stressande.
På Östermalms IP fanns gott om service, med dryck, värdeinlämning, toa, klädinlämning, speaker och många vänliga funktionärer innan start. Sthlms Marathon har en mycket god organisation och vet verkligen hur man genomför ett bra evenemang. Jag imponeras stort och glädjs över deras kraft.
Klockan närmar sig start och det är dags att vandra till fållorna. Det är en aning trångt, det är många som skall rymmas och alla ryms inte längst fram. Nu gör det egentligen ingenting eftersom tiden tas när du passerar tidtagningsmattorna, oavsett när startklockan börjar ljuda. Men man vill ändå stå långt fram i fållan, av någon märklig anledning som jag inte riktigt vet.
Tiden tas med var och ens chip och inte när klockan utanför säger start. Det är fantastiskt bra. Tidtagning finns därtill efter banan, vilket gör att du får deltider/sträcktider när du vill analysera så snart du kommit hem. Tidtagningsleverantören är snabba, skarpa och duktiga på att leverera tider och placeringar direkt.
Banan var omlagd jämfört med i fjol. Nu fick vi springa en kort varv som följdes av ett långt, i stället för två nästan lika långa under tidigare år. Det blev en aning mentalt svårt och krävde en del resonemang med sig själv under resans gång. Men så är det alltid, i någon form, under någon del av sträckan. Ett omfattande mentalt resonemang under resans gång krävs för att hantera ett marathon. Det är ju en bit att ta sig, kan man nog lungt påstå. 42 195 är liksom inte gjort med en klackspark. Åtminstone inte för mig.
Det är tungt ibland, för att stundtals bli riktigt lätt. Det är roligt ibland, för att ibland generera förundrande tankar. Det är fysiskt starkt påfrestande och kräver närvaro i tanke kring mat och dryck, så väl innan som under och efter loppet. Det är njutande fantastiskt, särskilt när det är gjort. Det är en stor mental utmaning, liksom en stor fysisk utmaning. Ja, att springa marathon är en bragd - och denna dag klarade mer än 15 000 löpare denna bragd. Jag är stolt över att vara en del av detta.
Sthlm Marathon är fantastiskt duktiga arrangörer. 16 depåer - med vatten, bananer, sportdryck, energikakor, buljong, cola, druvsocker - och mängder av fantastiska funktionärer som peppar, förundras, lider och ler åt alla de löpare som genomför detta från start till mål. Som tidigare projektledare för ett annat fantastiskt lopp i den stora staden gör det mig glad när arrangemangen är riktigt bra genomförda. Lite arbetsskadad kanske man är, men jag blir så glad när arrangemangen är väl genomförda. Och det är verkligen Sthlm Marathon. Jag hittar kort och gott ingenting som jag tycker att de skulle kunna göra bättre. T o m vädret var helt ok detta år. Det var inte riktigt så varmt som det varit de tre senaste åren då temomentern hackat mellan 26-28. Nu stannaden ner på 20.
Ett kort varv och ett längre. För att varvningar med de snabba löparna inte skulle bli ett problem. Det var annorlunda, lite mentalt svårt, men annars helt ok. Till slut är man ändå på "hemväg".
Ett marathon är långt. Ibland, där mitt i, känns det riktigt långt och riktigt tungt men rätt som det är flyter det på riktigt bra. Rätt som det är känns det riktigt lätt. Västerbron klarades med korta steg och neddragen keps. Med bestämdhet i sinnet tog jag mig sig vidare utan att ge upp. Strax bortom ges ett lite nedförslut och sedan plan mark igen. Sträckan delas in i delsträckor, och därefter nya delsträckor allteftersom. Man ser banan på sin näthinna och trampar vidare i lagom takt. Inte i gå-takt. Inte i ge-upp-takt. I vanlig enkelt pinna-på-takt går minutrarna och kilometrarna vidare. Till slut kommer det att löna sig. Till slut kommer jag helt enkelt att nå Stadion, som är det stora målet. Att nå dit, att springa in på Stadion. Att se läktarna badande i sol och fyllda med fantastiska åskådare - ja, allt detta är en fantastisk syn. Så ljuv. Så skön. Så fantastisk.
Söndagen fördrivs med ett ändlöst marathonältande. Som i ett lyckorus. Kroppen mår väl och jag mår väl. Jag kan t o m gå nedför trappen här hemma utan att stappla och lida. Det går riktigt fint.
Jag läser resultatlistan och finner den vara sympatisk. Det är lätt att hitta i, den ger goda resultat och den ger mig råg i ryggen. Jag har "plockat en del skalper" och det glädjer. Igen. Susanne från Rånäs 4h, Leif & Peter från Diakonia, Fredriksson från Peab och Shawbo från Uppsala LK - ja, jag får utse några nya "skalper" att plocka för framtida lopp, men jag får inte glömma att även dessa "nyplockade" kan slinka förbi mig nästa gång. Träning och resultat är färskvara. Det går inte att springa ett marathon på gamla meriter. Det är bara träning och träning, och träning igen, som genererar goda resultat.
Ja, detta är bara på lek, men ändå med ett uns av riktigt allvar. Att vinna, att springa lite bättre än sig själv från förra "resan" eller någon eller några andra, ger en positiv känsla utan att förta styrkan och vinsten för den man sprungit om. Man kan inte påverka någon annan men man kan ingjuta styrka i sig själv, peppa och glädja sig själv, för att göra mer och kanske bättre till denna eller en annan gång.
Stockholm Marathon 2010. Jag är riktigt nöjd. Tiden blev ca 10 minuter bättre än 2008 och den blev nästan 30 minuter bättre än 2007, som var mitt marathonstartår.
Ja. Jag är nöjd. Placering 241 av 3249 damer är inte fy skam. Placeringen innebär att jag ligger på placeringsnivå 7,3% av alla damer. Plats 241 gör därtill att jag klättrar en startgrupp, om jag väljer att komma till start den 28 maj 2011.
Sthlm Marathon är tillfälle för folkfest. Gatorna kantas av åskådare. Många har marathontröjor på sig och kan antas ha sprungit själva förr. Med stolthet bär man Finishertröjan, som bara målgångare har fått. Den är unik och fantastisk. Som en medalj att bära till vardags.
Mor & far stod vid 15 km och hejade. Det gladde stort att se deras glädje när vi passerade. Det gjorde mig riktigt glad att se dem glädjas över vår bragd denna dag. Såväl min, som Leifs som alla övrigas marathonbragd denna lördag i början av juni 2010.
Att springa marathon kan rekommenderas. Det är långt, pinigt och fantastiskt utmanande roligt. Det kan verkligen rekommenderas.
Eufori - är känslan som infinner sig när lyckan är fullständig. Den känslan infinner sig lätt vid målgång på Stadion. För mig och för många, många andra. Man söker gärna den känslan igen. Och igen.
Anette Grinde
Packning, lunch och avfärd. Plötsligt tränger sig nervositeten på. Kraftigt. Nästan med hjärtklappning. En stunds sömn på bussen lugnade sinnet och vi ankom till Tekniska Högskolan en stund efter 12. Vi hade gott om tid, solen sken men nu med några värmemildrande moln på himlen. Vi promenerade i sakta mak bort mot Stadion och Östermalms IP där samling, mm skedde inför starten. Östermalms IP var alldeles knökafullt av löpare och anhöriga. Toaköerna var "milslånga", snigelsega och smått tålamodsprövande, på gränsen till stressande.
På Östermalms IP fanns gott om service, med dryck, värdeinlämning, toa, klädinlämning, speaker och många vänliga funktionärer innan start. Sthlms Marathon har en mycket god organisation och vet verkligen hur man genomför ett bra evenemang. Jag imponeras stort och glädjs över deras kraft.
Klockan närmar sig start och det är dags att vandra till fållorna. Det är en aning trångt, det är många som skall rymmas och alla ryms inte längst fram. Nu gör det egentligen ingenting eftersom tiden tas när du passerar tidtagningsmattorna, oavsett när startklockan börjar ljuda. Men man vill ändå stå långt fram i fållan, av någon märklig anledning som jag inte riktigt vet.
Tiden tas med var och ens chip och inte när klockan utanför säger start. Det är fantastiskt bra. Tidtagning finns därtill efter banan, vilket gör att du får deltider/sträcktider när du vill analysera så snart du kommit hem. Tidtagningsleverantören är snabba, skarpa och duktiga på att leverera tider och placeringar direkt.
Banan var omlagd jämfört med i fjol. Nu fick vi springa en kort varv som följdes av ett långt, i stället för två nästan lika långa under tidigare år. Det blev en aning mentalt svårt och krävde en del resonemang med sig själv under resans gång. Men så är det alltid, i någon form, under någon del av sträckan. Ett omfattande mentalt resonemang under resans gång krävs för att hantera ett marathon. Det är ju en bit att ta sig, kan man nog lungt påstå. 42 195 är liksom inte gjort med en klackspark. Åtminstone inte för mig.
Det är tungt ibland, för att stundtals bli riktigt lätt. Det är roligt ibland, för att ibland generera förundrande tankar. Det är fysiskt starkt påfrestande och kräver närvaro i tanke kring mat och dryck, så väl innan som under och efter loppet. Det är njutande fantastiskt, särskilt när det är gjort. Det är en stor mental utmaning, liksom en stor fysisk utmaning. Ja, att springa marathon är en bragd - och denna dag klarade mer än 15 000 löpare denna bragd. Jag är stolt över att vara en del av detta.
Sthlm Marathon är fantastiskt duktiga arrangörer. 16 depåer - med vatten, bananer, sportdryck, energikakor, buljong, cola, druvsocker - och mängder av fantastiska funktionärer som peppar, förundras, lider och ler åt alla de löpare som genomför detta från start till mål. Som tidigare projektledare för ett annat fantastiskt lopp i den stora staden gör det mig glad när arrangemangen är riktigt bra genomförda. Lite arbetsskadad kanske man är, men jag blir så glad när arrangemangen är väl genomförda. Och det är verkligen Sthlm Marathon. Jag hittar kort och gott ingenting som jag tycker att de skulle kunna göra bättre. T o m vädret var helt ok detta år. Det var inte riktigt så varmt som det varit de tre senaste åren då temomentern hackat mellan 26-28. Nu stannaden ner på 20.
Ett kort varv och ett längre. För att varvningar med de snabba löparna inte skulle bli ett problem. Det var annorlunda, lite mentalt svårt, men annars helt ok. Till slut är man ändå på "hemväg".
Ett marathon är långt. Ibland, där mitt i, känns det riktigt långt och riktigt tungt men rätt som det är flyter det på riktigt bra. Rätt som det är känns det riktigt lätt. Västerbron klarades med korta steg och neddragen keps. Med bestämdhet i sinnet tog jag mig sig vidare utan att ge upp. Strax bortom ges ett lite nedförslut och sedan plan mark igen. Sträckan delas in i delsträckor, och därefter nya delsträckor allteftersom. Man ser banan på sin näthinna och trampar vidare i lagom takt. Inte i gå-takt. Inte i ge-upp-takt. I vanlig enkelt pinna-på-takt går minutrarna och kilometrarna vidare. Till slut kommer det att löna sig. Till slut kommer jag helt enkelt att nå Stadion, som är det stora målet. Att nå dit, att springa in på Stadion. Att se läktarna badande i sol och fyllda med fantastiska åskådare - ja, allt detta är en fantastisk syn. Så ljuv. Så skön. Så fantastisk.
Söndagen fördrivs med ett ändlöst marathonältande. Som i ett lyckorus. Kroppen mår väl och jag mår väl. Jag kan t o m gå nedför trappen här hemma utan att stappla och lida. Det går riktigt fint.
Jag läser resultatlistan och finner den vara sympatisk. Det är lätt att hitta i, den ger goda resultat och den ger mig råg i ryggen. Jag har "plockat en del skalper" och det glädjer. Igen. Susanne från Rånäs 4h, Leif & Peter från Diakonia, Fredriksson från Peab och Shawbo från Uppsala LK - ja, jag får utse några nya "skalper" att plocka för framtida lopp, men jag får inte glömma att även dessa "nyplockade" kan slinka förbi mig nästa gång. Träning och resultat är färskvara. Det går inte att springa ett marathon på gamla meriter. Det är bara träning och träning, och träning igen, som genererar goda resultat.
Ja, detta är bara på lek, men ändå med ett uns av riktigt allvar. Att vinna, att springa lite bättre än sig själv från förra "resan" eller någon eller några andra, ger en positiv känsla utan att förta styrkan och vinsten för den man sprungit om. Man kan inte påverka någon annan men man kan ingjuta styrka i sig själv, peppa och glädja sig själv, för att göra mer och kanske bättre till denna eller en annan gång.
Stockholm Marathon 2010. Jag är riktigt nöjd. Tiden blev ca 10 minuter bättre än 2008 och den blev nästan 30 minuter bättre än 2007, som var mitt marathonstartår.
Ja. Jag är nöjd. Placering 241 av 3249 damer är inte fy skam. Placeringen innebär att jag ligger på placeringsnivå 7,3% av alla damer. Plats 241 gör därtill att jag klättrar en startgrupp, om jag väljer att komma till start den 28 maj 2011.
Sthlm Marathon är tillfälle för folkfest. Gatorna kantas av åskådare. Många har marathontröjor på sig och kan antas ha sprungit själva förr. Med stolthet bär man Finishertröjan, som bara målgångare har fått. Den är unik och fantastisk. Som en medalj att bära till vardags.
Mor & far stod vid 15 km och hejade. Det gladde stort att se deras glädje när vi passerade. Det gjorde mig riktigt glad att se dem glädjas över vår bragd denna dag. Såväl min, som Leifs som alla övrigas marathonbragd denna lördag i början av juni 2010.
Att springa marathon kan rekommenderas. Det är långt, pinigt och fantastiskt utmanande roligt. Det kan verkligen rekommenderas.
Eufori - är känslan som infinner sig när lyckan är fullständig. Den känslan infinner sig lätt vid målgång på Stadion. För mig och för många, många andra. Man söker gärna den känslan igen. Och igen.
Anette Grinde
fredag 4 juni 2010
Fred. Fred med ickevåld. Fred med omsorg...
31 maj 2010. Mobiltelefonen piper till. Ett sms når mig från Turid som informerar om Istraels attack mot fredsfartyg på internationellt vatten och att det är en fredsdemonstration på plattan på kvällen.
Jag går in på DN.se och det vänder sig i magen på mig. Nu räcker det. Nu räcker det verkligen. Istrael måste finna andra vägar att skapa fred i sin region på, än genom att ständigt möta varje människa och händelse med grovt våld.
Det är inte i sin ordning att attackera fartyg på internationellt vatten. Det är inte i sin ordning att, med vapen och aktivt våld, skada, döda och kidnappa människor.
En fråga som igen dyker upp är hur israelerna själva, de vanliga invånarna, är informerade om de händelser, det våld och de förutsättningar världen ser kring den konflikt som ses i regionen. Vilken är deras bild av händelserna? Vilken är deras sanning i sammanhanget?
En annan fråga är hur de israeliska soldaterna utbildas i frågor kring mänskliga rättigheter, folkrätt, mm samt hur grupptrycket ser ut i organisationen och regionen. Hur förhåller sig soldaterna till faktumet att människor är levande individer med rättigheter, till regelsystem om frihet, internationella vatten, folkrätt, mm? Har soldaterna en egen rätt, eller skyldighet, att förhålla sig till de internationella regelsystem som finns eller är de strikt infogade i grupptryckets regler tillsammans med rigida överordnade i organisationen som sedan länge fallit för dessa gruppregler?
Jag läser artikel efter artikel i våra tidningar. Skribenterna, som kommer från många olika delar av vårt samhälle fördömer, frustreras och upprörs. Nu måste något hända – blir budskapet. Nu måste världen få Israel att se att den väg de valt att gå inte är en acceptabel väg. Ja, så är det verkligen, tänker jag. Nu måste världens ledare, världens alla folk och världens alla enskilda individer finna sätt, fredliga sätt, som leder Israel till att bli en fredlig nation.
Israel kan aldrig i något avseende alls ses som ett förlovat land, ett heligt land eller på annat sätt ett land som i något avseende är att ses som något eftersträvansvärt. Varje ledare som står för så mycket våld, så många indikationer på folkrättsbrott och så många händelser som tyder på ständiga brott mot mänskliga rättigheter mot en stor del av befolkningen bör till slut förlora rätten till att leda sitt land. Även om det naturligtvis är svårt att överhuvudtaget tänka en tanke så. Men, världens länder, och dess ledare, måste aktivt bistå Israel i uppgiften att skapa fred i regionen.
Det är inte acceptabelt att möta fredsivrare med våld. Det är inte acceptabelt att låsa in människor på små landytor utan möjlighet att röra sig i och utanför dessa områden. Det är inte acceptabelt att låta människor leva i ständig rädsla. Det är inte acceptabelt att låta barn och nya generationer växa upp i den missär i tanke och det faktiska livet som detta medför för såväl Israeler som för Palestinier.
Regionen behöver fred. Fred med ickevåld. Fred med omsorg om människor, oavsett bakgrund och tro.
Jag ser ut genom mitt fönster. Där skiner solen. Himlen är blå. I vårt land är vi relativt trygga, även om det också här finns våld, utsatthet och en del orättvisor. Här saknas den synliga vapenmakten. Här saknas gränsövergångar med kontroller mitt i landet och här saknas hinder att röra sig fritt. Här saknas de tydliga folkrättsbrotten mitt i vårt dagliga liv. Det är vi oerhört tacksamma för, även om det på sitt sätt kan ses som en självklarhet. En självklarhet som inte gäller för alla. Det kan aldrig vara ok.
A ...
Jag går in på DN.se och det vänder sig i magen på mig. Nu räcker det. Nu räcker det verkligen. Istrael måste finna andra vägar att skapa fred i sin region på, än genom att ständigt möta varje människa och händelse med grovt våld.
Det är inte i sin ordning att attackera fartyg på internationellt vatten. Det är inte i sin ordning att, med vapen och aktivt våld, skada, döda och kidnappa människor.
En fråga som igen dyker upp är hur israelerna själva, de vanliga invånarna, är informerade om de händelser, det våld och de förutsättningar världen ser kring den konflikt som ses i regionen. Vilken är deras bild av händelserna? Vilken är deras sanning i sammanhanget?
En annan fråga är hur de israeliska soldaterna utbildas i frågor kring mänskliga rättigheter, folkrätt, mm samt hur grupptrycket ser ut i organisationen och regionen. Hur förhåller sig soldaterna till faktumet att människor är levande individer med rättigheter, till regelsystem om frihet, internationella vatten, folkrätt, mm? Har soldaterna en egen rätt, eller skyldighet, att förhålla sig till de internationella regelsystem som finns eller är de strikt infogade i grupptryckets regler tillsammans med rigida överordnade i organisationen som sedan länge fallit för dessa gruppregler?
Jag läser artikel efter artikel i våra tidningar. Skribenterna, som kommer från många olika delar av vårt samhälle fördömer, frustreras och upprörs. Nu måste något hända – blir budskapet. Nu måste världen få Israel att se att den väg de valt att gå inte är en acceptabel väg. Ja, så är det verkligen, tänker jag. Nu måste världens ledare, världens alla folk och världens alla enskilda individer finna sätt, fredliga sätt, som leder Israel till att bli en fredlig nation.
Israel kan aldrig i något avseende alls ses som ett förlovat land, ett heligt land eller på annat sätt ett land som i något avseende är att ses som något eftersträvansvärt. Varje ledare som står för så mycket våld, så många indikationer på folkrättsbrott och så många händelser som tyder på ständiga brott mot mänskliga rättigheter mot en stor del av befolkningen bör till slut förlora rätten till att leda sitt land. Även om det naturligtvis är svårt att överhuvudtaget tänka en tanke så. Men, världens länder, och dess ledare, måste aktivt bistå Israel i uppgiften att skapa fred i regionen.
Det är inte acceptabelt att möta fredsivrare med våld. Det är inte acceptabelt att låsa in människor på små landytor utan möjlighet att röra sig i och utanför dessa områden. Det är inte acceptabelt att låta människor leva i ständig rädsla. Det är inte acceptabelt att låta barn och nya generationer växa upp i den missär i tanke och det faktiska livet som detta medför för såväl Israeler som för Palestinier.
Regionen behöver fred. Fred med ickevåld. Fred med omsorg om människor, oavsett bakgrund och tro.
Jag ser ut genom mitt fönster. Där skiner solen. Himlen är blå. I vårt land är vi relativt trygga, även om det också här finns våld, utsatthet och en del orättvisor. Här saknas den synliga vapenmakten. Här saknas gränsövergångar med kontroller mitt i landet och här saknas hinder att röra sig fritt. Här saknas de tydliga folkrättsbrotten mitt i vårt dagliga liv. Det är vi oerhört tacksamma för, även om det på sitt sätt kan ses som en självklarhet. En självklarhet som inte gäller för alla. Det kan aldrig vara ok.
A ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)