Att samtala i glada vänners lag?

 Att vara med sina likar, eller inte? Att samtala i glada vänners lag, eller inte? Att njuta eller irritera sig? Att betrakta de olika egenskaperna och lära sig nytt? Att lämna rummet med plus i själen. Att se att vi är, hur vi är och lära oss av det. Kan man lära gamla hundar sitta? Ja! - säger hundägaren som tillfrågas i rummet. 

Vi möts för samtal. Syftet är att lära av varandra, att tala om boken och innehållet. En grundförutsättning är att gruppens deltagare har läst boken. Och att man är villig att lära av varandra. 

Vi är tacksamma för att var och en avstår att tala om sin egen oförmåga att inte kunna läsa, när man inte klarat sin läsning. Vi är i rummet för att tala om boken.

Vi är tacksamma för att var och en ser de andra, inte avbryter någon annan. När du avbryter hinner du inte lyssna, begrunda vad den andra personer säger, har sagt. När du avbryter tar du någon annans tid. Vi är tacksamma för att var och en lyssnar, hör vad var och en säger och försöker förstå. 

Vi är i rummet för att alla ska få plats. Vi är i rummet för att tala om boken, innehållet i boken. 

A..

Narrativ.

Narrativ betyder berättelse. Berättelser konstruerar en verklighetsbild och förutsätter publik och berättare. 

Ju oftare och fler som upprepar en verklighetsbild, desto mer ter den sig som sann. Det behöver den inte vara. Dess syfte kan vara att skada, förändra en verklighetsbild. När vi upprepar och tror på berättelsen, bidrar vi till skadan. 

Exempel kan vara ord om människor och folk, där orden i retur är aggressiva och hårda, oförsonliga. Där man vrider ett ord, tolkar ett ord, en händelse eller en mening till något den inte var avsedd att vara. Man skapar berättelser, nya berättelser och förstärker dem med hårda ord. Hot och hat.

Det görs media, det görs i sociala medier och det görs vid köksborden därhemma. 

Någon säger, dela inte det här budskapet. Det skadar oss. Men, man delar ändå. Man berättar om det i TV och i de stora dagstidningarna. Man delar, berättar och förstärker som man inte ser och förstår att just det är syftet. Att upprepa berättelsen igen och igen ger en känsla av sanning. Det sker t ex genom konspirationsteorier, (felaktiga) budskap om myndigheter, hets mot religioner och folk, ord om vad någon har sagt (som hen inte har sagt) och så vidare. 

På facebook delas budskap med ett lätt knapptryck. Man klipper och klistrar, delar andras tolkning och gör den större, vidare och skapar därmed mer tilltro till narrativet som snurrar till fler. Är det en berättelse som du känner är korrekt? Varför delar du den? 

Varför delas religionsfobin och hatet mot olika folkgrupper? Är det så du tycker att vårt samhälle ska byggas? Vi och dem? Skapar det en fredlig värld?

Varför fortsätter de stora mediehusen att rapportera om hatet och skapa mer vi/dem? Varför får det så stor spridning?  Vilket ansvar har de för hatspridningen eller bilderna? Konsekvensen är t ex att vi som folk blir utsatta om/när vi reser (eller bara finns), att vi skadar andra, skapar bilder av människor som bygger på fördomar, att terrornivåer ökar och att hela vår existens (inte bara svenskar) blir otryggare. Rädslan ökar hoten. 

Kloka människor delar utan att reflektera kring varför. De/vi missförstår avsiktligt eller för att man/vi inte orkar se den större bilden. Varför gör vi - mänskligheten - så? 

Jag undrar om vi kan hjälpas åt att säga ifrån när någon uppenbart har missat att ställa sig frågan om varför? Kan man göra det ett direktmeddelande, ett samtal över en kopp kaffe, ett sms eller i en kommentar till inlägget - kan vi be personen att ta bort de som alltför lätt blivit fel. Eller kan vi be dem reflektera över sitt varför? 

Kan vi ta det lilla besväret, det lilla obehaget, för att bistå i undvikandet att narrativet - där hat/hot, utanförskap, vi & dem - blir en sanning. 

Någon har en avsikt när texten skrevs, spreds och upprepades. Är det samma avsikt hos dig, när du delar eller hänger på i den berättelsen?  

Vilken text delar du och varför? Vilken text kommenterar du och hur? Hur läser du och hur för du orden vidare? 

A..

#narrativ #konstrueradverklighetsbild #demokratiskasamtal #demokratifrukost #magiskasamtal #bildenutåt 

Vem vill du prata med?

Vi pratade om sorg. Det skapade mervärde och många tankar. 

Vem vill du prata med om din sorg, din ångest, din dagliga livspina eller ditt tillfälliga frågebatteri? Hur vill du möta den? Varför svarar vi (alltid, ofta, alltför ofta) bra på frågan om hur vi mår, när vi egentligen mår skit? Ja, för att vi inte ser att personen mitt emot är den som kan bära eller hantera sorgen och tanken som läggs som ett förtroende i hens famn. För att det är fel kemi eller för att vi inte kan, vill. För att det är privat, för att vi skäms eller räds.

Varje människa bär på sin sorg. På olika sätt och i olika tid. Vi pratar eller inte, lyssnar eller inte. Respekterar eller inte. När och där vi är redo, så är vi det. Dessförinnan inte.

Det sägs att vi ska ställa frågor, men det är ibland svårt att veta vilka frågor man ska ställa. Jag eller hen måste också vara redo att prata.

För mig är frågor destruktiva, ja, nej, kanske inte alltid. Alltså frågor till mig. Kanske beror det på var de kommer ifrån, vem som ställer dem. Kanske ska jag bara säga pass? En fråga måste inte besvaras. En fråga kan vara omsorg. Det ska också ses.

Jag undrar om det är bättre att säga pass, än att säga bra, bra (och därmed ljuga en smula). Jag brukar i och för sig svara; ups and downs. 

Vad menar jag med pass? Ja, kanske olika dag för dag. Kanske mår jag bra, finfint, uselt, ångestfylld, magiskt eller bara är. Med pass menar jag kanske: Tack, för att du bryr dig om mig, men jag har ingen lust eller kraft att prata om det. Det gäller mig.

Nästa fråga är, vad gäller hos dig? Eller hos den som måste ses, upptäckas? Som vi måste se fast hen inte svarar, kan, vill. För att hen inte förmår, fast måste om hen inte ska gå sönder. Hur ser vi? Hur tar vi om hand, ser den som måste ses?

A..

22/11-23. Rapport från ett samtal om sorg.

4/11-23. Emma & Erik Nachtweij

Allhelgonafrid 4/11-23. Emma & Erik Nachtweij. 

Tack,  Fonus, för hjälp med ljuständning.

Hetsa inte upp dig över småsaker!

 Jag arrangerar. Jag drar i aktiviteter, studiecirklar och möter människor. Jag försöker utveckla, skapa mer och annat. Jag försöker hitta ordningen, det bästa och det rätta sättet. Det rätta, det bästa och ordningen är dock, som alltid, olika för mig och för andra. Det blir som det blir i varje enskild stund. Det jag tycker är bra eller t o m bäst ser den andra inte alls. För att hen har ett annat perspektiv. 

 Soporna läggs i den rena koppen, som någon måste diska fast den inte använts. Sopburken står oanvänd strax intill. Smulorna dras ner på golvet istället för att läggas i sopburken eller i den använda koppen. De flyttar saker och lägger dem i oordning så att de skadas eller inte hittas. Hjälpen stjälper fast de tror att de hjälper till. Jag försöker förbygga, men hinner inte alltid innan det händer. Plötsligt har det redan hänt, då behöver jag förhålla mig, andas lugnt och bara hantera det merarbete det leder till. Kanske hinner jag mer nästa gång, kanske klarar mitt sinne bara att göra det sen, utan hugget i själen? Hur kan jag förutse hur de ska agera? Det i sig är en utmaning, om jag gör si, vad gör besökaren då? Om jag istället gör så, vad händer då? Om jag ställer stolen där, hur blir det bra eller dåligt då? Om jag marknadsför si eller så, vilken skillnad gör det då? Varför blir någon arg, när jag tror att jag är snäll? 

 Vem tänker varför, när jag tror att jag är tydlig? 

 Vi har alltid olika perspektiv, för att vi är där av olika skäl, för att vi är olika och ser och upptäcker olika saker. Det jag ser, ser inte du. Det du ser, ser inte jag. För att vi är de vi är och inte förmår mer än just så. Ja, jo, vi kan utvecklas och se mer, men bara om vi vill, upptäcker och förmår. Hur ska vi annars veta? Hur ska vi annars kunna? 

 Idag är en ny dag, med nya upptäckter om livet och alla dess olika förunderligheter. Det jag kan och vill, ska jag göra. Det jag måste likaså. Resten kan hända att jag lämnar därhän. Kanske tar jag det en annan dag. Vi får se, vi får se.  

 Välkommen, du nya dag. 

A.

4/11-23. Woller Nachtweij

 

Allhelgonafrid 4/11-23. Woller Nachtweij. 

Tack,  Fonus, för hjälp med ljuständning.

20/2-1917. Roslagsbro konsumtionsförening.

Källa. Protokollsbok 1917 från Roslagsbro konsumtionsförening. 

Protokoll nr 2, daterat 20 februari 1917 och undertecknat av Henrik Carlsson, Sunnbro. 

Årsmötet i Roslagsbro konsumtionsförening 2017 är på gång, läser jag i protokollet. Det ska hållas den 11 mars 1917 kl 2 på eftermiddagen. Platsen är templarlokalen, som jag tänker är belägen på nuvarande Nedra Söderbyvägen 72, 76175 Norrtälje. Fastigheten används numera som en permanentbostad åt en barnfamilj.

Numera - i vår tid 2023 - informerar man ofta om årsmöten via hemsidor, mejl och/eller i en annons under föreningsnytt i lokal dagspress. Här - 1917 - anslås informationen i föreningens lokal (var låg den, var det kanske affären), vid mejeriet (korsningen Nedra Söderbyvägen och Rörviksvägen, mitt emot affären) och man beslöt även att sända information till Harö för att berätta om att och var årsmötet är på gång ("kungörande af sammantrede"). Vad fanns i Harö då, 1917? Till vem sände man informationen/kungörandet och hur spelade Harö roll för bygden då? (Vägar, broar var mindre utvecklade och båttrafiken var mer utvecklad. Var det Harö brygga, för att det blev en sambandsplats eftersom det gick båttrafik dit?) 

Vid frukostbordet samtalar vi om 1917 - om hur det då kan ha varit vid affären, mejeriet, föreningslokalen, verkstaden, sjön (Ösmaren som så småningom bytte namn till Norsjön) och bron som tillkom senare. 

Köksbordsexperten var inte född då, så han är lite osäker på en del frågor, men är ändå ganska insatt i en hel del om traktens historia. Ja, avsevärt mer än jag, som ju verkligen inte är någon rospigg (dock inflyttad sedan ca 30 år). 

Templarlokalen - även kallat templet - var inte en kyrkolokal. Det var en IOGT/NTO-lokal (nykterhetsrörelsen, godtemplarrörelsen) och köksbordsexperten minns den som en idrotts-, föreningslokal och bio från sin ungdomstid. De lajade där som små, ända upp till de blev bilburen ungdom (50-/60-tal). 

Frågan som uppkommer är också när alla bönhus dök upp i bygden och hur länge de verkade - och när templet påbörjade sin verksamhet. 

A..