De kommer att drunkna i sina mödrars tårar - Johannes Anyuru

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Johannes Anyuru
2017
Norstedts förlag

Är de svåraste böckerna de bästa böckerna? Johannes Anyuru fick Augustpriset 2017 för De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Vi läser boken just nu i en av bokcirklarna i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje. Jag tänker att det är en svår bok, men en vacker bok. Den är oändligt mycket bättre än Världen utan dig av Jill Santopolo eller Vi ses i Disneyland av Erika Scott.

Ja, de båda böckerna var, eller blev, något mer att fundera över efter samtalet i bokcirklarna, men De kommer att drunkna i sina mödrar tårar ger avsevärt fler reflekterande tankar redan under läsningen. Den är svårare, men vackrare, tyngre och viktigare för mig och mina tankar. Den kommer att finnas kvar i min tankevärld längre, som ett viktigt minne, och jag kommer att kunna - vilja - tala om den inför andra. 

Språket innehåller slang, utländska uttryck, och ju längre jag kommer i boken, desto mer förstår jag att de har sin plats där. De stör mig mindre allteftersom. De är, blir en del av berättelsen, av språket. Jaget i berättelsen är olika personer. Ibland, när okoncentrationen drabbar mig, behöver jag rekapitulera vem jaget är just då. Är det författaren eller är det kvinnan. Hon som filmade.

Jag läser boken med ett stycke tröghet, men jag när ingen längtan efter att lägga den på hyllan. Det är ingen bladvändare, men jag vill läsa den klar. I lugn takt, med längtan och fortsatt undran. Och med återkommande reflektion.

Hur ser samhället ut framöver? Hur ser terrorismen ut? Vem spelar roll och vad spelar roll? Kommer religionen att ta över i samhället eller kommer den att spela ut sin roll, här och långt där borta? Varför använder vi religionen och yttrandefriheten för att skada andra? Yttrandefrihet. Konst. Språk. Kärlek. Mänskliga rättigheter. Ja, det finns många skikt här.

Den här boken kan jag rekommendera, men förväntar du dig en deckare, en lättläst bok eller en bladvändare så får du välja något annat. Den här boken kräver närvaro.

Den är värd besväret.

A..

Expeditionen. Min kärleks-
historia av Bea Uusma.
Rekommenderas.

Och du kom inte tillbaka av Marceline Loridan Ivens

Och du kom inte tillbaka 
Marceline Loridan Ivens 
Natur & kultur 
2018

Ju mer man läser av berättelserna om förintelsen, desto mer lär man sig om vad som hände. Här är ytterligare en liten bok om en kvinna som varit mitt i detta. Hon skriver till sin far, för han kom inte tillbaka. De åkte till lägren tillsammans, men han kom inte tillbaka efter krigets slut. Han var en av alla de som inte fick behålla sitt liv.

Ja, hur påverkar detta Marcelines liv. Hur påverkade det hennes och hennes familjs liv och hur påverkar det mitt och ditt att läsa om detta, att lära, minnas och reflektera över berättelserna?

Detta är en läsvärd berättelse. Boken finns i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

A..

Barnen i Kramdalen

Barnen i Kramdalen
en saga om integritet, tafsare och nättroll.

Se bloggen hos Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje för fler ord om denna bok.

Vad är integritet? Varför ska man ha det?

Följ med barnen Vändela, Snäll-Kjell och Gladrian i jakten på betydelsen av det konstiga ordet integritet, ett äventyr som går genom vackra Kramdalen, Tafsarnas läskiga by och på ett betryggande avstånd från de otäcka nättrollens grotta.

Under tiden lär du dig hur du undviker faror och vad du bör göra om någon vill kramas, ta på dig eller få kontakt med dig på nätet.

Det här är en klassisk saga om ett mycket viktigt ämne. Tanken är att den på ett lekfullt och roligt sätt ska få barn att förstå integritet och rätten till sin egen kropp, och att de lär sig se varningstecken av faror som finns i det verkliga livet - och på internet.

I slutet av boken finns frågor som kan användas som diskussionsunderlag mellan barn och vuxen.

Boken ges ut av Boksmart i samarbete med organisationen Treskablinoll och har synats av personal från flera förskolor, oberoende av varandra.

Boken finns i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

A..

Vi ses i Disneyland - Erika Scott

Vi ses i Disneyland
Erika Scott
Norstedts förlag
2017

Emma arbetar på produktionsbolaget Gigant Television, som styrs av den pragmatiska vd:n Elsa Wander.

Emma är gift och har två barn. Hennes man, Andreas, är frilansjournalist och kämpar för att få uppdrag.

Emma har en tid haft värk i underlivet, när hon söker vård visar det sig att hon har drabbats av "bukens tysta tumör", äggstockscancer. Hon chockas av beskedet och förmår sig inte att berätta för familjen, utan får tröst och stöd av sin ex-sambo, Preben. Samtidigt söker Andreas också bekräftelse på annat håll, men tar risker och går över gränser på ett sätt som både fascinerar och skrämmer honom.

Boken handlar om kärlek, om relationer, om otrohet, familjeliv, arbete, barn, glädje, alkohol och tristess. Den handlar om familj, karriär och den handlar om en kvinna som drabbas av cancer men inte vet hur hon skall förhålla sig till detta. Ja, vem vet hur man skall förhålla sig till en sådan sak.

Språkbruket är emellanåt, för den som är känslig för ord, grovt. För mig alldeles för grovt. De intima scenerna beskrivs med grova ord, istället för med vackra ord. Ja, det är klart, otrohet kanske är just så. Grovt, hårt, hänsynslöst, istället för vackert.

Dessa scener gör bara ont i mig. De får mig att vilja lämna berättelsen. Jag läser ändå vidare eftersom boken ingår i vår bokcirkel. Ett flertal sidor, en del av berättelsen, vill jag bara inte vara med om. Så småningom kan jag lämna den när berättelsen kommer in i en ny dager. Jag ser att det i många människors liv finns gömda fasor, sådana man inte vill se, sådana man vill glömma.

Sjukdomen, samtalen, mamman, läkarbesöken, operationen och makens förmåga, eller kanske oförmåga, är en del av livet. Berättelsen växte när jag slapp, eller blundade för, de grova orden.

Jag tänkte där, mitt i berättelsen när de grova orden dränkte glädjen i min läsning, att den här boken inte var något för mig, men att den kanske var för någon annan.

Jag läste den ändå till slut och tänker nu att det var värt att göra det.

Hur är vi som människor? Hur sanna är vi mot oss själva och mot andra? Hur hederliga är vi i våra relationer?

Jag har nu, av bokcirkelskäl, läst två böcker efter varandra som innehåller kärlek, relationer och otrohet. Det är uppenbart inte riktigt min typ av läsning. Ja, säkert någon annans, men inte min.

A..

Världen utan dig - Jill Santopolo

Världen utan dig
Jill Santopolo
Isbn 9789175037622
2017

Boken handlar om kärlek. Den handlar om bottenlös kärlek och om hur hon - Lucy - förhåller sig till den. Boken är en kärleksroman, med reflektioner över livet ställt i relation till Gabe.

Kärleken och livet. Hur är livet, egentligen? Hur och varthän för det oss, för att vi möter någon som är på ett visst vis? Hur blir livet när eller om vi tar oss ur minnena? Eller om vi inte gör det?

Kan vi, ska vi, jämföra varandra? Kan vi verkligen hålla i den avvisade kärleken så hårt när vi går vidare med någon annan? Det skaver i mig att hela tiden höra henne tala om den andre, den som inte är där. Ja, det är just det boken handlar om, hela dess innehåll, men det blir på något sätt hemskare och hemskare - mänskligt ovärdigare - emot den som finns här och nu, allt eftersom sidorna går. Det blir, för mig, inte vackert alls.

Förutom på slutet, när det ändå blev vackert, även om det var väldigt tragiskt.

Är kärlek vackert om den hela tiden innebär att man ljuger för någon annan?

Det här är inte min typ av bok, men kanske är det din.

A..

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje