Jag tackar ungarna för pepp i spåret

Det fria fikat räckte till den sista december, sen blev sponsringen värdelös. Det sägs att det ofta är öppet och det ligger inte så långt bort, ändå tog det sin lilla tid att ta sig dit. 

De hade öppet till kl 1600, så det räckte att vara där till typ kl 1500. Det ordnade sig, är nu nyttjat & klart.  

Jag tackar ungarna - mina fantastiska barn - för 2013 års julklapp; startplats i Jättelångt 2014 och deras finfina medverkan genom fantastiskt pepp och glädje i spåret. Deras pepp och glädje betydde allt. 

A..

Dags för Litauen att bli ett euroland

DN om Litauen 27 dec 2014.

Det är bekvämt att resa i euroländer, för att man slipper klura på valutor. Det är å andra sidan inte så svårt att klura på valutor. Man lär sig rätt fort hur man skall tänka.

När vi besökte Litauen (per cykel) i somras var det enkelt. Vi tog ut en lite lagom dos litauiska litas. Det är ju ofta föreslaget några vanliga uttagsnivåer i bankomaterna, så också där. Vi klev sen in i en mataffär och granskade glasspriserna, som var angivna både i den litauiska valutan och i euro.

Vi uppfattade Litauen som ett fattigt land, när vi reste på landsbygden. Människorna bodde enkelt och hade få djur. Redskap, vatten och el indikerade en sparsam utveckling. Man kan förundras över alla de skillnader som finns, så tydligt, mellan närliggande länder. Polen, Litauen, Lettland och Estland, som vi cyklade genom, var olika - trots att de ligger så nära och alla är medlemmar av EU.

Hur blir skillnaden när de nu byter valuta den 1 januari? Blir det bättre eller sämre för folket? Är det bara en känsla av samhörighet eller är det något reellt som blir skillnaden för just dem, var och en?

Till Litauen åker jag gärna igen. Och då kanske i lite lugnare takt och med sikte mer på att möta och tala med människorna, istället för att bara i all hast mata mil (även om också det är ljuvligt skönt).

Mer rörelse och fler mänskliga möten, sådana som gör skillnad, blir min önskan inför 2015.

A..


Litas enligt Wikipedia idag; Litas (Lt - Lietuvos litas) är den valuta som används i Litauen. Valutakoden är LTL. 1 Litas (pluralform litai, litų) = 100 centų (singularform centas). Valutan infördes 1922 och ersatte den tidigare litauiska auksinas som infördes 1919. Valutan gällde fram till den sovjetiska ockupationen 1940. Litas återinfördes i juni 1993 och ersatte den tillfälliga Talonas. Valutan har en bunden växelkurs sedan 2005 till euro genom ERM II.

DN om Litauen. Svd om anslutning till euro.

8 grisar hastar över vägen...

Det knäppte till i skogen, som av en avbruten gren, på springturen idag. Ett gäng grisar visade sig mellan träden. Stora & svarta. De satte fart och rusade ut på vägen strax bakom oss och korsade den med raska steg. Vi räknade in 8 grisar. Jag glömde t o m bort att jag inte är bekväm med grismöten. Det är ju ändå trevligt att få möta djur på sina rundor. Jag får jobba mer på det - ju fler rundor, desto större sannolikhet för fler djurmöten.

Kallgraderna är nästan borta. Någon timme mitt på dagen var det nog lite plus, när vi sprang var det nog strax under minus. Det vore bra om kallgraderna fick vara kvar, så att det vita får vara kvar.

A..

Vintersnö (1990)

Jenny & Sofie.
November 1990.
Östersund.
Foto; A Grinde

Blå himmel, lite snö och kallt ...

26 december 2014. Söderby. 11 grader kallt.

Några nypon hänger kvar på kvisten. Inte många, bara några få. På äppelträdet hänger några frusna äpplen kvar. Några fåglar försöker få i sig en bit, men ger sig ganska snart. Högt uppe, på toppen av ett träd, sitter några små, vackra fåglar och ropar till varandra. Lekande lätt flyger de strax omkring, som busungar som leker och inte riktigt kan sitta still.

A..

26 december 2014. Norsjön (utom synhåll i bild),
strax till höger. Snön ligger nu på isen. Dumt, då växer
den inte lika bra när det nu blev kyla.

En hembygdsgård i vinterskrud

25 december 2014. Labacken, Söderby/Roslagsbro.
Roslagsbro - St Eriks Gilles - hembygdsförenings hembygdsgård.

Ja. Det har snöat lite i natt. Hembygdsgården har ett vitt snötäcke om sig. Den är vacker, särskilt när man tänker på hur den har sett ut en gång i tiden, innan hembygdsgårdens folk fick den i sin vård. (Se bild från 1982 här)

A..

Mer om Labacken i denna blogg.



Dagens bild.

En vit jul...

24 december 2014. Söderby.

Ja, så värst vitt är det ju inte, men frostigt kallt och fint är det ändå, minsann. Grannens ungar har fått ihop tillräckligt mycket snö till en liten fin snögubbe. Den är fin, tycker jag. En fin lykta ställde de också framför den lilla fina gubben (eller är det en gumma?) framåt kvällen. Finfint!

God Jul, på er!

A..

Dagens bild. 

En solig decemberdag...

20 december 2014. Hagaparken, Sthlm

20 december 2014. Observatorielunden - Stockholms Stadsbibliotek.

20 december 2014. Norra begravningsplatsen, Solna.
Jag har extremt svårt att förhålla mig till denna
grav. Den ter sig fullständigt absurd. 

Foto; A Grinde



Dagens bild. Stockholm. Wikipedia om Observatorielunden. Wikipedia om Norra begravningsplatsen, Solna.

En duva satt på en gren och funderade över tillvaron

En duva satt på en gren och funderade över tillvaron
Roy Andersson
2014

Ja, vad säger man? Den är utmanande, absurd och märklig. Om jag hade sett den på TV där jag hade kunnat gå och göra något annat, så hade jag gjort det. Gått. Nu satt jag i en biosalong med andra människor runt omkring mig och då går man inte. Åtminstone inte jag. Jag satt kvar, kanske för att jag inte kom ut eller kanske för att man inte går. Jag satt kvar och förundrades, undrade, utmanades och funderade. Jag får väl säga att jag aldrig har sett något liknande.

Hur är det att vara människa? Hur är det att ringa till sin familj och sina vänner och alltid säga att det glädjer att höra att de har det bra. Har vi då lyssnat om de verkligen mår bra. Vet du hur hen mår, hen du talar med? Har du egentligen en blekaste aning?

Hur är det att vara människa? Hur är det att ha helt fel arbete, att inte kunna ta sig vidare till något annat eller inte ha några människor omkring sig som kan utveckla en till något annat när man inte förmår själv?

Utan onsdag blir det kaos. Ja, livet blir en aning kaotiskt när vi inte har ramarna fastlagda, när vi inte vet vad och hur, eller när. Hur skall vi kunna förhålla oss till tillvaron om vi inte känner till tiden och dess varv? Vad händer med oss, i oss, när vi förlorar kunskapen om tiden?

Bilderna är rena, tydliga och vackra. Samtidigt är de smutsiga, surrealistiska och absurda. Och ibland fullständigt avskyvärda. I en scen vill jag bara gå, för jag mår så illa över scenen. Den är fasansfull och jag undrar hur man kan få filma något sådant idag, 2014. Får man verkligen det?

Jag hade inte sett den här filmen om den inte hade uppmärksammats i media, fått pris och himlastormats. När vi gick ut från biografen tänkte jag att den var extremt märklig, absurd. Vi undrade om den verkligen kunde rekommenderas till andra. Jag tänker att jag måste se den igen, att den sitter kvar i mig. Den skaver och jag undrar hur han tänkte. Hur Roy Andersson tänkte, vad han ville säga och vad eller vem han ville utmana. Ju mer jag tänker på filmen, och det kan jag inte låta bli att göra, desto mer undrar jag över det svåra med att vara människa.

Vacker. Märklig. Absurd.

Se den.

Och berätta vad du tyckte. Hur du tänkte. Hur den påverkade dig.

A..



Wikipedia
Svd 2014
Aftonbladet 2014
DN 2014
SR Kulturnytt 2014

Låt oss tala om saken....

Evigheten saknar rytm
Per-Eric Söder
Black Island Books
2011
Isbn 978-91-86115-40-1

Det tar tid att läsa poesi. Det tar tid, för att man behöver begrunda orden. Fundera på vad de betyder. Känna på dem. Smaka.

Man, eller jag, behöver ta en sida i taget. Begrunda. Fundera. Vad menar han egentligen? Spelar det någon roll hur han tänkte, kanske kan jag tänka på mitt sätt när jag läser?

Spelar skillnaden roll? Ja, det kan vi kanske bara utröna om vi talar med varandra om saken. Och det gör vi ju inte.

Vi
talar
inte
med varandra
om de rader
som spelar roll

Fast vi verkligen borde
för att det kan
skapa
mervärde
för dig
och
för mig

A..


Relativt relevanta länkar;
Adlibris. Stockholms Fria. Forum för poesi och prosa. Bokus.

Den giftiga fisken i Östersjön - som våra politiker tycker att vi gott kan äta

Lyssna på; P3-dokumentär, söndag 21 december 2014

Ja, vi har hört det tidigare, det absurda som fortgår. Undantaget, där staten med berått mod förgiftar medborgarna. Undantaget som staten Sverige har krävt av EU. Vi får äta fisken i Östersjön trots att den är giftig. Bara vi (och Finland & Lettland), för att Sverige har begärt och argumenterat för ett undantag för oss. Inte EU-medborgarna för övrigt, eftersom fisken är förgiftad av dioxin.

Vi får äta den, utan att det syns tydligt varifrån den kommer och utan att det står ett gifttecken på den. Vi får äta den för att det ryms inom kultur och traditioner, och för att inte ruinera de som fiskar.

Sverige vet att havet är sjukt. Sverige vet att fiskarna är förgiftade. Det finns tydligt utrett och dokumenterat. Trots detta argumenterar svenska politiker för ett undantag.

Om Sveriges regering och Sveriges politiker inte vill vårt bästa, vill vår hälsas bästa, vad kan vi då förvänta oss av dem? Vad gör Miljöpartiet och Centerpartiet, de som säger sig måna om miljön, i denna fråga? Eller kanske är det ingen miljöfråga utan bara en pengafråga för kustfiskarna?

Märkligt är detta, mycket märkligt. Extremt märkligt.

A..


Länkar!
SVT 2012
Miljöaktuellt 2012
Aftonbladet 2012
Livsmedelsverket 2013
Svd 2014

Hundraåriga sagor blev deras räddning

Tsunamin 10 år senare.
DN 20141220
Text Torbjörn Petersson
Foto Beatrice Lundborg

Det är fina ord och vackra bilder, även om de rör fasan i tsunamin. Här rör orden också överlevnaden, glädjen i att nästan alla klarat sig tack vare sin kunskap, även om alla husen försvann och livet blev stretsammare eftersom så mycket materiellt gick till spillo. Orden och bilderna rör ön Simeulue (nära Sumatra, Indonesien) inte långt från epicentrum december 2004. Om något i den fasansfulla tsunamin kan göra en glad, så gör detta mig glad. Här hade de lärt sig, förstått vad som kunde vara på väg och visste hur de skulle förhålla sig. Jag blir glad när jag läser den fina artikeln och betraktar de fina bilderna. Jag hoppas att de alla fått ordning på bostäder, jobb och livssituationer på deras ö i Indiska Oceanen.

Ja, det är hoppfulla ord och vackra bilder, även om situationen beskriver allvarsamma frågor.

A..

Gamla stan är en särskild plats ...

Gamla stan är en särskild plats. I Alla dessa stadsvandringar finns tre vandringsförslag som involverar Gamla stan. Det visar att denna stadsdel är ett måste för en Stockholmsbesökare. Och ja, det får det väl ändå sägas vara, eftersom det är en rätt vacker plats. Gamla stan är turismens näste, men där finns också viktiga museum som t ex Levande historia och Nobelmuseet. Häromåret hittade man där, i Nobelmuseet, en viktig utställning där Svenska Freds och skiljedomsföreningen också var delaktig. Där visades bilder och ord om konflikter, om storhet i fredstankar och om att det är möjligt att påverka när vi samlar oss kring detta. Människor som längtar och strävar efter fred och aktivt samlar sig mot krigets och övergreppens vansinne skall verkligen ha all heder.

Nobelmuseet ligger i Börshuset som ligger vid Stortorget i Gamla stan. Där, på Stortorget, pågår just nu den årliga julmarknaden. Är man en sådan sorts människa som njuter av allsköns julefröjd så är det just nu man skall besöka Stortorget i Gamla stan. Annars kan man strosa i stadsdelens övriga kvarter. Där finns en hel del att utforska, minsann.

A..

Mer om böcker i denna blogg!

Alla dessa stadsvandringar

Mattias Henriksson

Ordalaget bokförlag

www.ordalaget.se

Isbn 978-91-7469-090-3

2014

Känslan av Gotland - av Roger Arleryd

Känslan av Gotland
En fotoutställning av Roger Arleryd
Hos Telling Stories, Fredsgatan 19, Sundbyberg

En känsla
målad med vackert ljus
ljuvliga kontraster
i ett underbart landskap

En känsla
där raukar
murar och
natur får plats

Där himmel
och hav
möter morgon
eller kväll

Ljuvligt vackra
bilder
behöver ses
kännas
njutas

Ja, de behöver verkligen
ses
kännas
njutas

Anette Grinde

Jag måste gå nu...

Jag måste gå nu, tänker jag, när jag hör henne vredgande säga att det var det dummaste jag har hört. Hon säger det med sin skarpa röst. Den som är så skarp så att den är oemotsägbar. Jag tänker att hon har fel, men blir så ställd så jag blir alldeles tyst. Rädd och tyst.

Jag skyndar därifrån. Stänger dörren efter mig och går, eftersom det inte var meningen att jag eller någon annan än den hon talte med skulle höra, fast hon sade det i ett öppet rum. Jag tänker att det var jag som sagt fel, gjort fel. Jag sörjer hela dagen och hela kvällen, för det som kan vara just mitt fel. Kan vara, men kanske ändå inte är - för jag hade inte gjort något fel.

Kanske var det ändå något annat, någon annans ord, som var det dummaste hon hört? Frågan är om det gör mig lättare till mods. Gör det livet drägligare att höra de strängaste rösterna säga att det var det dummaste jag har hört, när något talat och försökt göra något tillförande och mer rättvist för föreningen?

Jag gick för att jag inte stod ut med att höra den oförsonliga tonen. Jag blev ändå inte av med den. Den satte sig i mitt huvud, tär och tar.

A..  

Glögg & lussebullar?

Om jag nu har köpt glögg så behöver jag ju lussebullar också. Särskilt som jag inte har fått någon nybakt lussebulle hittills i år. Det lite dumma var att jag glömde att köpa lussebullar. Jag köpte inte jäst och saffran heller, så något bak tänkte jag tydligen inte heller på i butiken.

Hemma igen så tänker jag ändå att det vore väl något. Lussebullar är ju ändå gott. Nu återser ju att se hur det går. Jag köpte vetemjöl, vilket var bra eftersom jag annars hade jag fått (försöka) baka lussebullar på grahamsmjöl. Jäst hade jag i skåpen (fast den gick ut i juli 2014). Saffran hade jag också (fast den gick ut i augusti 2011). Jag vet att Lena M Johansson brukar tala om utgångsdatum som något man inte riktigt (alltid) behöver bry sig om, så jag tänker att jäst och saffran säker håller lite längre än vad som står på förpackningen. Smör säger Icas recept att man skall ha, men jag har aldrig smör hemma. Olivolja får duga. Socker skall man visst också ha, men det är jag inte särdeles förtjust i heller. Honung kan man väl ta i stället, eller hur?

Nu återstår att se om gammal jäst och väldigt gammal saffran, olivolja istället för smör och honung istället för socker ger något som går att likna vid fantastiskt goda lussebullar. Dessutom tog jag, min bakvana trogen, vatten istället för mjölk i degen.

Ja, hur skall nu detta bli?

Ja, faktum är att det blev riktigt bra. Honung är bättre än socker. Olivolja är bättre än smör. Utgångsdatum är inte alltid så mycket att bry sig om.

Glögg och lussebullar är rätt gott. Allt i lagom och lämplig dos.

A..

Bokföringsnämndens vägledningar leder god redovisningssed i rätt riktning

Läser Bokföringsnämndens vägledningar och känner att hjärtat tar små glädjeskutt.

God redovisningssed är allvarsamma (& roliga) frågor. :)

A..

Viktiga revisorer i föreningslivets famn ...

Exempel på saker som skall - kan - bör kontrolleras av en föreningsrevisor; 

Är det en eller flera som har tillgång till föreningens medel, t ex kassa eller bankkonton? Förvaras föreningens kontanta medel betryggande (brand- och stöldsäkert)?

Avstäms föreningens balanskonton och resultatkonton regelbundet av kassören? Hur ofta görs detta? Hur syns detta i redovisningen?

Hur tecknas föreningens firma? Finns detta angivet i styrelseprotokoll? Har dessa protokoll delgivits banken, så att ingen tidigare firmatecknare finns kvar i rullarna hos föreningens bank?

Vem finns angiven som ombud hos Skatteverket, för ingivande av skattedeklarationer och för möjlighet att kontrollera skattekontot? Har tidigare (avgående) ombud tagits bort som behöriga hos Skatteverket?

Har styrelsen utsett en eller flera som skall attestera fakturor, utbetalningar, mm? Finns det en instruktion/arbetsordning kring detta? Fungerar attestrutinerna som tänkt? Attesteras alla kostnads/utbetalningsverifikationer?

Får föreningen in pengar kontant? Kan dessa rutiner ändras så att kontanthanteringen minskas? Kontanthantering är alltid en källa till risk för felaktigheter och/eller oegentligheter, vilket reduceras om pengarna istället går direkt via banken.

Finns det bevakningsrutiner för obetalda medlemsavgifter och andra fordringar, t ex kundfordringar? Hur och när sker påminnelser?

Är bokföringsmaterialet ordnas så att bokförda verifikationer kan återfinnas? Finns en löpande numrering (verifikationsnummer) som stämmer mellan verifikationer och dagbok/verifikationslista? Finns konteringsanvisningar på verifikationerna? Finns det en eller flera bokföringsserier? Har bokföringen upprättats löpande?

Förvaras bokföringsmaterialet betryggande (brand- och stöldsäkert)?

Finns det en förteckning över föreningens tillgångar och värdehandlingar? Har granskning skett av förteckningen, för överensstämmelse med kvarvarande tillgångar också ställd i relation till bokföringen?

Hur ser föreningens bokslut ut? Är alla poster avstämda och åsatta ett korrekt värde? Finns dokumentation/underlag (kontoutdrag, inventeringslistor, specifikationer) till alla poster i balansräkningen? Är de kontrollerade? Har kontrolluppgifter och inkomstdeklaration ingivits? Har alla skatteregler följts?

Förs protokoll vid styrelsemötena? Är protokollen av sådan beskaffenhet att det framgår vilka beslut som har fattats, vilka som har varit närvarande, när besluten har fattats och vem/vilka (minst två) som har undertecknat protokollen. Är protokollen justerade?

Säger någon att vi skall tro på någons ord - istället för att kontrollera dokumentation, protokoll och aktiv handling?

Har protokollen granskats för att utröna vilka beslut som har fattats, om de stämmer med föreningens stadgar och årsmötets instruktioner (t ex budget/verksamhetsplan) och om besluten intre strider mot gällande lagstiftning, såsom t ex skattelagstiftning?

Revisorn bör också kontrollera föreningens arbetsordning för dess olika roller. Finns det sådana och efterlevs de?

Revisorn skall helt enkelt kontrollera att styrelsen gör sitt yttersta för föreningens väl och att bokföringen är upprättad enligt konstens alla regler.

Samma kunskap som en vald revisor måste ha - god ekonomikunskap och god kunskap om ledning, styrning och förvaltning av en organisation - måste också dess suppleant ha. Det är valberedningens roll att föreslå dessa funktionärer. Det är medlemmarnas roll att bistå valberedningen med goda kandidater. Det är årsmötets roll att besluta om valet. Årsmötet består av ansvarstagande medlemmar.

Revisorn skall fånga det som blivit tokigt i föreningen. För att klara detta måste hen har rätt sorts skinn på näsan och rätt kompetens i bagaget. Har hen det i din förening?

Anette Grinde




#Föreningsutbildning
#Föreningskunskap 
#Folkbildning 
#Föreningsrevisor
#Valberedning

PeaceWorks söker ideell revisor.

Tsunamin 10 år senare

Tsunamin 10 år senare.
Morgon i paradiset.
DN 13 december 2014.

Jag läser de första korta orden om Anna Hagéus och Charlotta André i dagens DN. Det finns 17 ytterligare berättelser att läsa, men mitt hjärta dras ihop sig och fasans tårar rinner nerför mina kinder. Jag kan inte nu. Jag ska läsa vidare, men bara av de två första korta berättelserna blir känslan för stark. Hur är det då för de som var med? Hur kan de stå ut med den ständiga påminnelsen. Hur kan de orka?

Fasansfulla tsunami. Fasansfulla naturverkningar - gör inte så mot oss stackars oberedda och oförstående människor mer. Varna oss så vi förstår vart naturen är på väg. Låt oss se och förstå, så att vi hinner rädda de som räddas ska.

A..

Viktiga revisorer i ett fantastiskt föreningsliv

Föreningslivet är vida spridd över vårt land. Hundratusentals föreningar driver olika slag av verksamhet och de allra flesta drivs med ideell kraft. Människor är delaktiga för att de är intresserade och för att de kan bidra till att göra en verksamhet möjlig för fler. Det finns många viktiga poster i en förenings styrelse, men ordföranden, sekreteraren och kassören bär särskilt viktiga poster. Ordförande har en ledande roll i styrelsen och är ofta ansiktet utåt. Sekreteraren ansvarar för protokollens väl och många gånger för andra uppgifter som är kopplade till text, arkiveringe, mm. Kassörens ansvarsområdet hör mer siffrorna till, där bokföring, pengahantering och ekonomisk rapportering ofta hör uppgiften till. Alla ledamöter i en styrelse har samma övergripande ansvar, men var och en har ändå ett specifikt ansvar för sina frågor.

Som föreningens kontrollfunktion finns t ex fullmakter, firmateckningsdiskussioner (där två i förening är säkrare än en ensam), attesträttigheter och styrelseinsyn. Där finns också en granskningsfunktionen, genom föreningens revisorer. Revisorerna kommer ofta sen, inte under tiden, vilket gör att de ofta sent ser egenheter eller oegentligheter. Bättre är att de engagerar sig löpande under året, ber om styrelseprotokoll, är med på något styrelsemöte, lyssnar med ledamöterna hur det går, mm. Revisorerna är ingen tystlåten siffergranskningsfunktion, det är ett mycket viktigt förtroendeuppdrag där integritet, kunskap och engagemang är mycket viktiga egenskaper.

Revisorerna skall granska det som varit och de skall berätta (särskilt för årsmötet) om det är i sin ordning. De skall granska siffrorna, verksamheten och besluten - kort och gott vilka frågor styrelsen har tagit i, talat om, beslutat och drivit. Och också vilka frågor de borde ha tagit i. De skall ifrågasätta, fråga och lägga sig i. Revisorerna har en granskande roll, men också en förebyggande, rådgivande och hjälpsam roll. De har en mycket viktig roll.

Revisorn/revisorerna är valda av årsmötet och rapporteringsskyldiga till årsmötet. Revisorn har en skyldighet att vara objektiv. Något jäv får inte förekomma i förhållande till den sittande styrelsen, vilket lätt kan uppkomma om t ex en avgående kassör väljs som revisor eller om någon har ett personligt (stort) engagemang i föreningen. Här krävs insikt i valet. Det är avsevärt svårare att objekt granska sina kamrater än att granska någon/några man har en mindre personlig relation till.

Revisorn är viktig för föreningen för att hen är medlemmarnas förlängda arm. Det är revisorn som
har möjligheten och skyldigheten att granska föreningens förehavanden, den har inte övriga medlemmar på samma sätt. Det är viktigt att revisorn gör just det. Granskar och ifrågasätter, frågar och diskuterar.

En revisor bör ha intresse för föreningens ändamål och faktiska verksamhet. Hen behöver också ha en positiv människosyn, hög personlig integritet och hög respekt för andras arbete. Det är också viktigt att personen kan hantera tystnadsplikten som är förenad med uppdraget. Hen bör också själv bära kunskap om bokföring, redovisningsregler, styrelseansvar, stadgefrågor och övergripande föreningskunskap.

Små fel är små fel. De behöver inte förstoras, men de kan behöva nämnas och diskuteras. De skall tas med den som har gjort felen och vidareföras t ex till styrelsen om det är nödvändigt för att rätt styrning av föreningens verksamhet skall kunna upprätthållas. Det är viktigt att vara varsam med människors engagemang. Det skall också ställas i relation till att var och ens förtroendepost utgår ifrån att man arbetar för föreningens bästa.

Det är valberedningens roll att hitta en eller flera bra revisorer till föreningen. Det är varje medlems (eller annan intresserad utomståendes) roll att bistå valberedningen med goda förslag. Har du ett bra förslag på en duktig och objektiv kompetent föreningsrevisor, så dra dig inte för att föreslå denna för föreningens valberedning.

Anette Grinde
Förenings- och ekonomiutbildare 
hos t ex Företagshuset, Studiefrämjandet och Folkuniversitetet.

#Föreningsutbildning
#Föreningskunskap
#Folkbildning
#Föreningsrevisor
#Valberedning

Norrtäljes stadskärna är en fantastiskt vacker plats

Fantastiska möjligheter visar sig. Människor satsar alla sina (eller bankens) slantar, en hög dos energi och skaparlust och gör verklighet av sin dröm. Sanningen visar sig rätt snart och plötsligt är drömmen inte lika rosenskimrande. Vi ser ofta att det går rätt fort - från de fantastiska orden om hur fint det är till att verksamheten är till salu. Det är ibland svårt att föreställa sig hur en dag i företagarnas värld ser ut. Det krävs stuns, lust och mental styrka för att driva ett företag.

Norrtälje stadskärna är en fantastiskt vacker plats där det finns många möjligheter att göra fantastiska stordåd, men jag tänker att man måste synas rätt ofta för att kunna göra skillnad. Jag blir förundrad över hur lite stadskärnas alla butiker syns och jag längtar efter just det, eftersom jag vill att stadskärnan skall leva.

Skaldjurskungen talades det en del om när butiken öppnade häromåret. Det var just det som skulle göra skillnad och staden behövde detta. Ja, visst är det så, men var är kunderna? Vart gick de istället och varför? Nu är butiken till salu. Den kostar 1.150.000 kr, har en hyra på 22.000 kr/månad, el om ca 4000 kr/månad och har en yta på ca 125 kvm. Om hyran är med eller utan moms framgår inte av mäklarens texter, som om 25% hit eller dit inte spelar någon roll.

Endast seriösa spekulanter som har finansieringen klar välkomnas till mäklaren Affärskonsulten Företagsförmedling. Jag förstår att de tycker att begrundande spekulanter är besvärliga, men undrar hur mäklarna tänker när de uttrycker sig så. Vem kan ordna finansiering innan man har fått bra information från mäklaren eller ägaren? Hur skall man kunna köpa eller ens begrunda ett objekt om man inte får information först? Konstigt, konstigt, tänker jag. Uttryckssätt och frånvaro av en positiv inbjudan är bara till kundens (såväl köparens som säljarens) nackdel, tänker jag. Jag är å andra sidan inte mäklare och skall handskas med de människor som är nyfikna och/eller intresserade av en faktisk affär.

Mellan Himmel & Hav är en fin butik nära Lilla Torget. Fin. I försäljningsmaterialet sägs att den också innehåller ett café. Jag får erkänna att jag inte tidigare har upptäckt caféet i butiken. 400.000 kr kostar överlåtelsen med inventarier, goodwill och hyresrätt, hyran är 10.299 kr (inklusive moms)/månad och ytan är 84 kvm.

Inte långt därifrån är Felicias underverk för alla former (Felicias underkläder) till salu. Priset för lokalen (ingen verksamhet), som antagligen bara är satt för att mäklaren skall få sina pengar, är 95.000 kr. Hyran uppgår till 1.685/kvm och år och lokalen är på 53 kvm (= 7.442 kr/månad). En liten och fin affärslokal, centralt belägen.

Enligt en insatt källa är också följande butiker lediga eller till salu; Hannah&Systrarna, Järnlodet (gamla Woods Wardrobe), fd Fröbergs skor, del av lokalen som innehas av Länsförsäkringar, fd konsthallen/brandstationen, Norrtälje Resebyrås lokaler på Hantverkargatan och kanske också Vita M.

Dessutom är rikskända Blixtens Café i Hallstavik till salu (770.000 kr) liksom restaurangen på Sportcentrum i Norrtälje (1.300.000 kr) och den välomtalade Drömkåken i Edsbro (3.250.000 kr).

Ja, det finns alltså en hel del butiker till salu. Frågan är var en presumtiv köpare hittar dem, var de marknadsförs och hur mycket kraft som läggs på en ny brinnande ägare till butiken? Det känns som om prislappen för en lokal i staden bör vara låg just nu, eftersom många lokaler/butiker är till salu och vinstsituationen övergripande kan te sig en aning svår. Vi får också hoppas att fastighetsägarna är tillåtande och inte låser in nyföretagarna så hårt att de inte törs satsa av sin tid och sina (eller bankens) surt förvärvade slantar.

Hur ser stadens invånare på sitt ansvar för att få butikerna kvar och en aktivt bubblande stadskärna? De - vi - måste ju handla där för att butiksägarna skall ha (råd och ) kraft att vara kvar. De kan inte betala sina varor med bara luft och glatt humör, de behöver få in en god dos slantar för att klara sina betalningar av skatter, varuleverantörer och hyror. Det är konsumenterna som måste bidra till detta - du och jag alltså.

Norrtälje Handelsstad säger att Norrtälje är mer än bara en idyll. Ja, visst är det så, men kan butikerna leva på det?

Norrtäljes stadskärna är en fantastiskt vacker plats. Låt oss hjälpas åt att göra den till en fortsatt och mer levande plats. En plats där mängder av livskraftiga små fina butiker ges möjlighet att leva, utvecklas och skapa glädje till oss alla.

A..

#100skälattälska

#Norrtälje

Alla dessa stadsvandringar

Alla dessa stadsvandringar
Isbn 978-91-7469-090-3
Mattias Henrikson
Ordalaget bokförlag
2014

Jag vandrar genom den vackra, adventsupplysta, staden. Det är mängder av människor ute. En kvinna kommer ut ifrån en allmän toalett och vandrar längs Drottninggatan bort mot Sergels Torg. Hon är helt vitklädd. En glittring buffig kjol svänger runt hennes vitfodrade ben. Hennes ansikte är vitmålat. Hon möter människorna med leenden och glädje, möts av undrande, men glada blickar i retur. Barnen pekar på henne och uppmärksammar sina föräldrar på hennes existens. Jag tänker att hon är på väg till någon plats för att göra någon form av uppträdande, men kanske är hennes mission bara att glädja människorna hon möter.

Sträckan ingår i Alla dessa stadsvandringar, i avsnittet Drottninggatan och departementens värld. En fantastisk plats längs promenaden är Kulturhuset, där mängder av aktiviteter ständigt pågår. Där finns teater, samtal, bibliotek, föreläsningar, utställningar, stillsamhet och restauranger. Det är folkets scen, för all möjlig och omöjlig aktivitet. I ett hörn rumstrerar schackspelarna, nästan bara män, ofta med utländska rötter och nästan alltid befolkat. Kulturhuset är en fantastisk plats.

Jag saknar, i vandringsbeskrivningen, ord om den vackra räven som sitter som staty i hörnet vid Rosenbad mot Riksdagshuset till. Den sitter hukad, men vaket betraktande, med underbart vackra drag. Den vakar, betraktar och njuter av sin plats i händelsernas centrum. Jag behöver ta reda på vem som har gjort denna fantastiska skapelse.

A..
Sthlm 20141207







#Stockholm - #StockholmiMittHjärta - Bokus - Kulturhuset Stadsteatern Stockholm. Fler recensioner i denna blogg.

Wikipedia skriver; Utanför Rosenbad i hörnet med Strömgatan placerades 2009 den brittiska formgivaren Laura Fords rävskulptur Hemlös räv (Rag and bone with blanket), som ingår i hennes skulptursvit Rag and bone där skogens djur befinner sig i de hemlösas utsatta situation.

Ofog

Tidningen Miljömagasinet (nr 49/2014) ligger på golvet innanför dörren och jag drar ett djupt andetag när jag ser förstasidebilden. "Motstånd på nya sätt" är bildrubriken, som lyser emot mig. Bilden är hämtad från Ofogs hemsida, enligt texten. Jag blir beklämd och ledsen när jag ser den.

Bilden visar aktivister, sådana som månar om vår värld. De är rosaklädda och sitter eller ligger på marken. Stämningen känns vänlig. Detta gör mig inte beklämd. Aktivismen behövs. Någon måste uppmärksamma när våldet, krig, naturförstörelse, brister i mänskliga rättigheter, övergrepp, hot mm gått överstyr. Ofog gör detta och skall ha all heder för sin vänligt provocerande verksamhet. Bilden visar dock att de själva också förstör - här genom att använda en mycket onödig detalj som de mycket väl kan klara sig utan.

Ballonger. Till vilken nytta har ni naturförstörande ballonger med i er aktivism? Släpps ballongen iväg ramlar den ner på en annan plats, i naturen. Kanske hamnar den i ett vattendrag, en sjö eller vårt närliggande hav och bryts sönder i små partiklar, inte till naturens eller djurens gagn, och tas upp i näringskedjan. Den landar snart på vår, din och min tallrik. Tas den med hem (vilket man verkligen får hoppas att den görs) skall den tas om hand, men den tillhör verkligen klassen onödighetprylar. Onödighetsprylar är sådana som aktivt kan väljas bort, just för att de skadar mer än de tillför.

Jag hoppas att Ofog bråkar med fredsfrågorna även fortsättningsvis. Jag hoppas dock att de gör det på ett sätt där också hållbarheten ligger i fokus. För ett ofog från Ofog skall väl inte skapa tokigheter ur andra perspektiv?

A..


#Ofog
#PlasticFreeTuesday
#Hållbarhet

SVT; Mitt i Naturen - 5 december 2014 (avsnitt 6 av 8 talar om plasten, ballongerna och förödelsen i våra hav).

Hållbart resande!

Schyst resande har kurser och föreläsningar för dem som är intresserade av frågan. De lär, föder våra tankar, för att vi skall lära oss att fundera kring och ifrågasätta våra val. Det gör mig innerligt glad.

Deras fokus är att lära oss, dig och mig, att vi skall bete oss vettigt när vi reser. Och kanske också när vi lever i största allmänhet. De gör detta t ex genom utredningar/rapporter och kurser/föreläsningar.

Ja, det gör mig glad att de har beviljats bidrag för lärdom och kunskap här hemma. Vi är en del av den stora världen, vi reser, besöker andra länder och beter oss ibland en aning obetänksamt. All bättring, all förändring, alla möjligheter börjas hos den lilla människan. Hos mig och hos dig alltså. Vi kan välja att bidra till fortsatt förstörelse eller vi kan vandra på alternativa spår.

Jag tänker bättra mig, vika av mer och tydligare från följa-John-spåret och istället gå på hållbarhetsspåret. Det innebär att utmana och utmanas. Det är ju helt klart att du - eller jag - måste utmana och utmanas för att vi skall kunna förändra.

Det är tid för det nu.

A.. 

Schyst resande är ett nätverk, där de ingående aktörerna är Unionen, Fair Trade Center, Hotell- och Restaurangfacket (HRF), Svenska kyrkan, Svenska kyrkans unga och IOGT-NTO. Schyst resande finansieras av SIDA-medel, genom LO-TCOs biståndsnämnd. 

#KyrkansTidning

Naturskyddsföreningen

Tiggeri; varför? Vems är ansvaret? Vad gör jag?

Jag besöker Rotary (Sthlm City första frukost) för att lyssna till ord om romer och tiggeri av Mats Åberg, fd ambassödör i Rumänien. Det är ett intressant ämne, högst aktuellt nästan var du än bor i Sverige numera. Vi ser dem numera dagligen, ofta många i varje liten stad.

Mats Åberg berättade att tiggeriet är organiserat, men inte utifrån brottsliga eller utnyttjande perspektiv. Familjen eller släkten samlar sig tillsammans, reser och bor tillsammans. Någon är överhuvudet i gruppen, köper en billig bil och ser till att de kommer iväg. De bor, lever och tigger tillsammans. Organiserandet innebär sålunda att familjen och släkten lever sina liv tillsammans. De reser för att de tror och hoppas att de genom detta kan skapa sig en bättre framtid.

Åberg berättar att det egentligen var bättre på kommunismens tid. Alla hade jobb och en inkomst. Det finns inte nu. De som saknar utbildning eller är dåligt utbildade hamnar utanför. Där hamnar ofta romerna. Det finns också en tradition av motvilja mot romerna, i Rumänien, vilket gör att de har svårt att få jobb. Tiggeriet blir slut det enda som återstår, som den enda möjligheten till någon form av försörjning.

I sin önskan att skapa ett bättre liv finns nu många här hos oss, i Sverige. De kommer hit för att de tror att de kan få det bättre här, tjäna mer. En dag i tiggeriets tjänst ger, säger Mats Åberg, kanske 80 kr. Tidigare kunde de skrapa ihop lite mer, men nu har det blivit så många som har kommit hit vilket begränsar inkomstmöjligheterna.

Vi har, säger Åberg, ett moraliskt och ett politiskt ansvar att hjälpa. Jag håller verkligen med honom. Huvudansvaret ligger, fortsätter han, hos Rumänien. EUs medlemsländer har ansvar för att föra en anständig minoritetspolitik. Det finns också en stor mängd EU-medel att söka för dessa ändamål, men Rumänien använder bara en bråkdel av dessa. Skälet är t ex att kompetens saknas i de rumänska kommuner som har människorna hos sig. De kan helt enkelt inte skriva dessa ansökningar. Åberg berättar att lokala Rotaryklubbar har bistått med hjälp till ansökningar om medel, bistått med microlån t ex för att driva ekologisk kycklinguppfödning och även hjälpt till så att romer fått id-kort vilket t ex gjort det möjligt för dem att göra anspråk på sina fastigheter. De lokala organisationerna, civilsamhället, är viktigt när samhällets officiella hållning brister.

Finansiellt kräver EU-medlen ofta 5% egenfinansiering och att pengarna betalas ut i efterhand. Detta innebär att landet måste ligga ute med stora pengar för projektgenomförandet. Rumänien har inte dessa pengar, vilket gör både projektansökan och genomförandet svårt.

Det ligger alltså mycket negativt emot romerna här; t ex låg utbildningsnivå, en allmän motvilja emot dem, EU-krav på egenfinansiering i projekt, svårigheter i ansökningsförfarandet och tillgängliga medel. Åberg säger att ca 650 000 romer finns registrerade i Rumänien, men att där säkert finns upp mot 2 000 000 romer. De vill helt enkelt inte registrera sig som romer eftersom det inte är till deras fördel. De törs helt enkelt inte erkänna sin bakgrund.

Åberg berättar att de bor i tältläger eller plåtskjul, under fruktansvärda förhållanden. Ibland har de en husvagn. Det blir kallare och kallare ute och snart är den kallaste vintern här. Det är fruktansvärt att se och veta att människor bor så, också här. Romerna kan sällan nyttjar de härbärgen som finns i Sverige, eftersom åtminstone hundra människor ibland står i kö för de ca 70-80 platserna och de ofta är 4-5-6 personer som inte vill dela på sig. Platserna lottas, vilket gör de väljer bort denna möjlighet när de inte vet att/om de får bo tillsammans.

Ingen vill tigga egentligen, men de tycker att de måste. De vill inte lämna sin plats, för t ex erbjudanden om korta jobb, eftersom de då upplever att de riskerar att förlora sin plats. De upplever ändå tiggandet som en garanterad inkomst, även om den är låg och uppgiften evinnerligt otacksam. Någon form av inkomst är ju ändå nödvändig för alla.

Mats Åberg, fd ambassadör i Rumänien, med tiggeri och romer som viktiga hjärtefrågor tackar för sig och har präntat nya tankar i våra huvuden. Jag vandrar själv vidare till nästa punkt för dagen men har svårt att skaka av mig frågan. Den finns ju högst närvarande hela tiden när vi rör oss i Stockholm.

Vad kan jag göra?

Jag kan t ex arbeta för att påverka våra politiker, i kommunerna, i Sverige och på EU-nivå. Jag kan också bistå t ex genom att engagera mig i någon av alla de organisationer som arbetar med människor i hemlöshet och utanförskap. Det finns många sådana, t ex Stadsmissionen, Röda Korset, m fl. Jag behöver också förhålla mig till den enskilda människan (alla) som sitter på våra gator och tigger; jag behöver se dem, säga hej och ge dem ett vänligt leende. Därutöver behöver jag ta ställning till om och hur jag vill hjälpa dem. Nej, jag kan inte hjälpa alla, men ur något mått kan jag hjälpa några. Vill jag göra det med pengar? Någon sade; det vi ger pengar till, är det vi får se mer av i framtiden. Jag vill inte se tiggeriet, men människorna behöver mat i magen, värme och någonstans att bo. De behöver pengar. Vi kan inte lämna dem tomhänta.

Jag väljer att se 1) hur jag kan bistå genom någon av de hjälporganisationer som arbetar med dessa frågor, 2) politiker- & allmänhetspåverkan genom samtal & debatt och 3) genom att ge några av dem en frukt minst 3-5 gånger i veckan.

Jag skall också läsa regeringens vitbok om romerna. Den berättar hur vi har behandlat dem förr. Åberg säger att han nu, igen, känner igen retoriken. Så får det verkligen inte vara.

A..

#tiggeri

#fattigdom

#civilkurage
Kyrkans Tidning

Snart är det årsmöte i vår förening!

Snart är det årsmöte i vår förening!

Det är dags att begrunda vad som behöver vara klart - och kanske också när. Och möjligen också vem som gör vad.

Datum behöver finnas på hemsidan i mycket god tid (se stadgarna om det finns en senastetid och ett särskilt sätt när det senast behöver vara gjort!). Gör också gärna ett mailutskick till medlemmarna i god tid innan sista datum enligt stadgarna, så att de uppmärksammar dag, tid och plats. Uppmärksamma medlemmarna samtidigt på senaste tidpunkt för motioner till årsmötet.

Bokslutet skall göras klart så snart som möjligt efter räkenskapsårets utgång. Det skall gås igenom av styrelsen och undertecknas av alla, för att sedan skyndsamt ställas till revisorernas förfogande för granskning.

Verksamhetsberättelsen skall skrivas, undertecknas av alla ordinarie ledamöter i styrelsen och göras tillgängligt för revisorerna (tillsammans med siffrorna). Revisorerna behöver också pärmen med originalprotokollen för året. De behöver kunna se att beslut, verksamhet och siffror hänger ihop.

Motioner till årsmötet är guld för föreningens utveckling. Uppmuntra medlemmarna att skriva, ge förslag och tala om när ni senast måste ha dem för att de skall hinna behandlas innan årsmötet. Var generösa även om stadgarna inte är det. Ändra stadgarna om de inte är medlemsvänliga.

Bokslut och verksamhetsberättelse hör till det gångna året. Sen är det dags att blicka framåt!

Budgeten för nästa år görs (oftast) av kassören, men måste diskuteras av styrelsen. Den måste hänga ihop med verksamhetsplanen, som är den textmässiga berättelsen om tankar och planer för det kommande året. Budgeten och verksamhetsberättelsen utgör styrelsens planeringsunderlag till årsmötet, för årsmötet att begrunda och ge sitt godkännande till - eller lotsa i en annan riktning.

Alla handlingar bör finnas tillgängliga för årsmötet (medlemmarna) i god tid (gärna på hemsidan), så att det är möjligt att fundera och begrunda vad som gjorts och vad som komma skall.

Styrelsen; Balans- och resultaträkning (underskriven av hela styrelsen)
Styrelsen; Verksamhetsberättelse (underskriven av hela styrelsen)
Styrelsen; Budget (kommande års beräknade resultaträkning)
Styrelsen; Verksamhetsplan (kommande års verksamhet)
Revisorerna; Revisionsberättelse

Styrelsen; Stadgar
Styrelsen; Motioner
Styrelsen; Styrelsens förslag till årsmötet

Valberedningen; Valberedningens förslag till ny styrelse och övriga funktionärer
Styrelsen; Förslag till ny valberedning

Fika/förfriskningar!
Glöm inte fika/förfriskningar!

Och glöm inte dagordningen (där ordning/text framgår av stadgarna).

A..



#Folkbildning
#Studiefrämjandet

Hur mycket ska en mamma klara?

Fadime dog 2002.
Hennes bror dog i våras.
Hennes syster dog nu i november.

Alla dog i trygga Sverige.

Hur mycket ska en mamma klara?
Hur orättvist kan livet te sig?

A..