Jag åker buss ofta. Och alltför ofta sörjer jag tonen eller tystnaden från chauffören.
Det gör ont i mig när chauffören nästan skriker i högtalarna att ungdomarna inte skall ligga på sätena. Ont av det höga ljudet och ont av tonen till medmänniskorna.
Det gör ont i mig när människor av misstag klivit på en buss som de tror går att kliva av ifrån. Det gör ont när chauffören då bara fräser åt passagerarna att det inte är någon avstigning från denna buss eller bara tiger, släcker Stanna-lampan och kör vidare utan förklaring. Det står inte på bussen att första avstigningshållplats ligger miltals bort. Den informationen blir krass och svår att förhålla sig till när det redan är för sent. Det går inte att ångra. Konsekvensen blir ibland hård för människor som av misstag inte fått hela bilden klar för sig, och chauffören bidrar sällan med information som underlättar felstegen.
Det gör ont att se den unga grabben som springer allt vad han kan till sista bussen och med andan i halsen precis hinner fram. Det gör ont att då höra en sur chaufför fräsa till den flämtande ynglingen; "Du glömde säga Tack. Jag har inte tid att sitta här och vänta på dig hela natten."
Det skall naturligtvis också sägas att det finns många chaufförer med service och vänlig ton i bagaget. Information, glädje, vänlighet och välgångsönskningar inför helgen tillför gott för många. Ett stort fång mäkliga blomster, om än bara i tanken, till alla de som ser sin serviceroll i sitt chaufförsyrke.
Jag vill be SL att "kursa" kring servicefrågor med sina chaufförer. Med vänlighet och omsorg i det gemensamma bagaget kommer vi så mycket längre.
Anette Grinde
2008-10-25
lördag 25 oktober 2008
söndag 19 oktober 2008
Det är nog bäst att ta en funderingspromenad....
Jag sitter på trappan till verandan i morgonsolen. Det är fortfarande vått i gräset. Snart har solen sänt sina strålar på gräs, veranda och andra ting och torkat upp nattens dagg. Dagen tar form. Nattens tystnad vandrar mot morgonens fågelkvitter, tuppens aldrig sinande galande och så småningom även ungarnas stoj och bus. Axel är först upp av alla i kusingänget. Axel som är en ljuvlig liten krabat med mängder av ljusa idéer, sprider massa tokigheter omkring sig. Han säger så roliga, eller finurliga saker. Han sprattlar, springer och hoppar mest hela tiden. Hur kommer han på allt?
Jag sätter mig vid datorn. Jag skriver, eller tänker att jag skall skriva. Orden tystnar. Min hjärna tiger. Jag försöker, jag insisterar, men till ingen nytta. Till slut ger jag upp. Jag går till brevlådan. Mest för att finna den vara alldeles tom. Tidningsutbäraren kommer en god stund efter tuppens morgonsång påbörjats. Jag tar en löparrunda, eller en promenad, eller cykeltur. Då, kommer orden. Tankarna, idéerna, orden, börjar nästan rusa i huvudet. Artiklar, uppdrag, föredrag, saker som glömts, inköpslistan som aldrig skrevs, mm rullar fram i en aldrig sinande ström. Lite lagom ostrukturerat, men det rullar fram. Jag borde ha ett anteckningsblock – eller kanske hellre en liten bandspelare med mig på rundan. Kanske går det att fånga en del av denna ström, om jag snackar in det på en bandspelare….kanske lyckas jag då få till att jag köpa olja till bilen, ordna den där tvätten eller skriva den där artikeln om ’Snöflingorna’ som kör mc på torsdagskvällarna.
Det är verkligen märkligt hur stor skillnaden kan vara. När man tänker på det, just att det verkligen gör skillnad när man är aktiv, så får man ju en förklaring till Axels fantastiska och finurliga frågor och kommentarer. Han är verkligen en sprattlande aktiv ung man ’i sina bästa år’ (d v s 3, snart 4). Han är överallt, och gör en sak av det mesta. Han ser till att han får uppmärksamhet, ständigt talande och frågande. Ständigt sprattlande. Charmande. Han ger sig inte. Busig. Finurlig. Full koll, men låtsas att han inte har koll. I ständig och fullständig aktivitet.
Hur gör vi på jobbet, när tanken stannar? Försöker vi, om och om igen – eller inser vi att det är bättre att gå ifrån och göra något annat. Tänk, om vi tog en löprunda, när vi körde fast. Tänk, om vi tog en funderingspromenad, istället för att insistera på att göra klart det som nu bara måste göras klart, men ändå inte kan göras klart då allt har stannat.
Helt klart är – att röra sig, att motionera, är inte bara befrämjande för vår kropp rent fysiskt. Det är också väldigt befrämjande för vårt mentala välmående. Stor som liten, ung som gammal.
Det är fortfarande många, som inte rör sig. Det är fortfarande många, som inte nyttjar sin friskvårdstimme på jobbet. Det finns t o m företagsledare som ännu inte förstått vitsen med att låta sin personal idka friskvård på arbetstid.
I vårt lagstiftningshysteriska land borde det finnas en lag som sade att varje anställd och varje företagare skall ha en friskvårdstimme, eller två, att nyttjas för sitt, företagets och landets välmående. Jag undrar hur mycket produktiviteten skull öka i vårt land, om varje medborgare ägnade en timme av sin arbetstid, och två timmar av sin fritid, för aktiva aktiviteter varje vecka.
Hur mycket mer skulle de kunna prestera, i resultatet av det mentala välmåendet och konstaterandet att man kan mer, orkar mer, kan tänka mer, kan göra mer – efter en promenad runt stan, en cykeltur på landet eller en löprunda i naturen eller på löpbandet?
Tänk, om där fanns en lag, som tvingade oss alla att ta en lagom funderingsaktivitet var dag. Kort, lång, snabb eller långsam. Precis lagom, men ändock en aktiv funderingsaktivitet. Jag undrar, hur detta skulle påverka produktiviteten i vårt land. Jag undrar, hur detta skulle påverka sjukskrivningssiffrorna i vårt land. Är det dags för lag, en oförsonligt tvingande lag?
Hur får man annars människorna att röra på sig…till glädje för sig själva, för sin familj, för sin hälsa, för sin arbetsplats, för vårt sociala sjukförsäkringssystem, för mer skatter in och mindre bidrag ut…
Hur får man människor att göra sådant de vet är gott för sig själva, och oss alla? Som att vara vänlig mot sin nästa, och ta en enkel funderingspromenad för en bättre egen hälsa och ett bättre samhälle…
Tänk, om alla tog en aktiv funderingsaktivitet om dagen. Då skulle vi nog kunna sänka skatten… eller satsa mer tid och kraft på våra unga i skolorna.
Anette Grinde
(skrivet i sommartid - men tanken gäller året om)
Jag sätter mig vid datorn. Jag skriver, eller tänker att jag skall skriva. Orden tystnar. Min hjärna tiger. Jag försöker, jag insisterar, men till ingen nytta. Till slut ger jag upp. Jag går till brevlådan. Mest för att finna den vara alldeles tom. Tidningsutbäraren kommer en god stund efter tuppens morgonsång påbörjats. Jag tar en löparrunda, eller en promenad, eller cykeltur. Då, kommer orden. Tankarna, idéerna, orden, börjar nästan rusa i huvudet. Artiklar, uppdrag, föredrag, saker som glömts, inköpslistan som aldrig skrevs, mm rullar fram i en aldrig sinande ström. Lite lagom ostrukturerat, men det rullar fram. Jag borde ha ett anteckningsblock – eller kanske hellre en liten bandspelare med mig på rundan. Kanske går det att fånga en del av denna ström, om jag snackar in det på en bandspelare….kanske lyckas jag då få till att jag köpa olja till bilen, ordna den där tvätten eller skriva den där artikeln om ’Snöflingorna’ som kör mc på torsdagskvällarna.
Det är verkligen märkligt hur stor skillnaden kan vara. När man tänker på det, just att det verkligen gör skillnad när man är aktiv, så får man ju en förklaring till Axels fantastiska och finurliga frågor och kommentarer. Han är verkligen en sprattlande aktiv ung man ’i sina bästa år’ (d v s 3, snart 4). Han är överallt, och gör en sak av det mesta. Han ser till att han får uppmärksamhet, ständigt talande och frågande. Ständigt sprattlande. Charmande. Han ger sig inte. Busig. Finurlig. Full koll, men låtsas att han inte har koll. I ständig och fullständig aktivitet.
Hur gör vi på jobbet, när tanken stannar? Försöker vi, om och om igen – eller inser vi att det är bättre att gå ifrån och göra något annat. Tänk, om vi tog en löprunda, när vi körde fast. Tänk, om vi tog en funderingspromenad, istället för att insistera på att göra klart det som nu bara måste göras klart, men ändå inte kan göras klart då allt har stannat.
Helt klart är – att röra sig, att motionera, är inte bara befrämjande för vår kropp rent fysiskt. Det är också väldigt befrämjande för vårt mentala välmående. Stor som liten, ung som gammal.
Det är fortfarande många, som inte rör sig. Det är fortfarande många, som inte nyttjar sin friskvårdstimme på jobbet. Det finns t o m företagsledare som ännu inte förstått vitsen med att låta sin personal idka friskvård på arbetstid.
I vårt lagstiftningshysteriska land borde det finnas en lag som sade att varje anställd och varje företagare skall ha en friskvårdstimme, eller två, att nyttjas för sitt, företagets och landets välmående. Jag undrar hur mycket produktiviteten skull öka i vårt land, om varje medborgare ägnade en timme av sin arbetstid, och två timmar av sin fritid, för aktiva aktiviteter varje vecka.
Hur mycket mer skulle de kunna prestera, i resultatet av det mentala välmåendet och konstaterandet att man kan mer, orkar mer, kan tänka mer, kan göra mer – efter en promenad runt stan, en cykeltur på landet eller en löprunda i naturen eller på löpbandet?
Tänk, om där fanns en lag, som tvingade oss alla att ta en lagom funderingsaktivitet var dag. Kort, lång, snabb eller långsam. Precis lagom, men ändock en aktiv funderingsaktivitet. Jag undrar, hur detta skulle påverka produktiviteten i vårt land. Jag undrar, hur detta skulle påverka sjukskrivningssiffrorna i vårt land. Är det dags för lag, en oförsonligt tvingande lag?
Hur får man annars människorna att röra på sig…till glädje för sig själva, för sin familj, för sin hälsa, för sin arbetsplats, för vårt sociala sjukförsäkringssystem, för mer skatter in och mindre bidrag ut…
Hur får man människor att göra sådant de vet är gott för sig själva, och oss alla? Som att vara vänlig mot sin nästa, och ta en enkel funderingspromenad för en bättre egen hälsa och ett bättre samhälle…
Tänk, om alla tog en aktiv funderingsaktivitet om dagen. Då skulle vi nog kunna sänka skatten… eller satsa mer tid och kraft på våra unga i skolorna.
Anette Grinde
(skrivet i sommartid - men tanken gäller året om)
lördag 18 oktober 2008
Höstmorgon....
Höstmorgon.
Solen stiger sakta.
Strålarna når frosten, som glittrar på hustak och i gräset.
Löven, de färggranna vackra höstlöven, bär frosten en stund.
Innan de släpper sitt grepp och faller till marken.
Några ligger där redan, och några faller snart.
Solen värmer mitt sinne, trots den faktiska höstkylan.
Jag närmar mig skogskanten, nere vid sjön.
Det prasslar till i kanten, och ut springer två vackra rådjur.
Alldeles framför mig.
Med lätta skutt, tar det sig över diket, vidare över vägen och strax är de över på andra sidan.
Som om de inte såg mig.
Strax efter kommer ett till.
Det ser mig.
Tvärstannar.
Vänder.
Och springer skrämd åt andra hållet.
Jag går vidare.
Det är stilla.
Varmt, men ändå lite kallt.
Det är underbart vacker.
Efter en stunds öppna fält, finns åter en skog på min ena sida.
Det prasslar till i kanten igen.
Kanske bara 25-30 meter bort, vänder sig skogens konung bort från mig.
I tunga, men ändå lätta, steg travar den sakta sin väg.
Snart är morgonfrosten borta.
Dagen är här.
Min morgonpromenad bär jag med mig, som värme i mitt hjärta.
Dag efter dag.
Anette Grinde
Solen stiger sakta.
Strålarna når frosten, som glittrar på hustak och i gräset.
Löven, de färggranna vackra höstlöven, bär frosten en stund.
Innan de släpper sitt grepp och faller till marken.
Några ligger där redan, och några faller snart.
Solen värmer mitt sinne, trots den faktiska höstkylan.
Jag närmar mig skogskanten, nere vid sjön.
Det prasslar till i kanten, och ut springer två vackra rådjur.
Alldeles framför mig.
Med lätta skutt, tar det sig över diket, vidare över vägen och strax är de över på andra sidan.
Som om de inte såg mig.
Strax efter kommer ett till.
Det ser mig.
Tvärstannar.
Vänder.
Och springer skrämd åt andra hållet.
Jag går vidare.
Det är stilla.
Varmt, men ändå lite kallt.
Det är underbart vacker.
Efter en stunds öppna fält, finns åter en skog på min ena sida.
Det prasslar till i kanten igen.
Kanske bara 25-30 meter bort, vänder sig skogens konung bort från mig.
I tunga, men ändå lätta, steg travar den sakta sin väg.
Snart är morgonfrosten borta.
Dagen är här.
Min morgonpromenad bär jag med mig, som värme i mitt hjärta.
Dag efter dag.
Anette Grinde
En kvinna på en viktig post? Varför nomineras bara män?
Det känns angeläget att fråga sig varför det nomineras kvinnor på de tunga posterna i samhället. Vad är ditt svar? Vad beror detta på? Beror det på att kvinnorna inte tar för sig? Eller på att män nominerar män? Eller på att kvinnorna inte tror på sin egen kompetens? Vad beror det på? Vill vi ha det så? Vill du ha det så? Tycker du att det är riktigt rättvist?
Inom det närmsta året ska fyra tunga positioner inom EU tillsättas:
en permanent ordförande för Europeiska rådet,
en representant för utrikes och säkerhetspolitik,
en talman för parlamentet och
en ordförare för kommissionen.
I dagsläget är ingen kvinna aktuell för någon av dessa poster.
Är det månne dags för förändring!
Tycker du att det är hög tid att få in fler kvinnor på de högsta positionerna i EU, klicka på bifogad länk - och skriv under.
http://www.femalesinfront.eu/default.asp?view=front <http://www.femalesinfront.eu/default.asp?view=front&+lang=gb&lang=gb>
Inom det närmsta året ska fyra tunga positioner inom EU tillsättas:
en permanent ordförande för Europeiska rådet,
en representant för utrikes och säkerhetspolitik,
en talman för parlamentet och
en ordförare för kommissionen.
I dagsläget är ingen kvinna aktuell för någon av dessa poster.
Är det månne dags för förändring!
Tycker du att det är hög tid att få in fler kvinnor på de högsta positionerna i EU, klicka på bifogad länk - och skriv under.
http://www.femalesinfront.eu/default.asp?view=front <http://www.femalesinfront.eu/default.asp?view=front&+lang=gb&lang=gb>
Rabatt! - jag är inte säker på att jag vill ha dem...
I ett utskick från Ica, med fakturan/kontoutdraget, och den färgglada tidningen finner jag en sammanställning för mina inköp och poäng. Jag får oxå information att jag kan köpa en bok eller en micro. Jag vänder på sidan och noterar att jag har fått en bunt rabatter. Men sedan ser jag att det är just "mina varor". Just de jag brukar köpa. Då studsar jag till lite smått.
Jag brukar inte reagera över registreringar i register, mm. Men nu kändes det inte riktigt rätt. Har Ica verkligen rätt att registrera mina inköp, så att de kan spara dem "på mig"? Har jag godkänt detta i ett avtal, och i sådant fall när?
Jag vill verkligen inte att Ica för register och statistik över mina inköp. Inte nu, inte sen och inte alls.
Anette Grinde
Jag brukar inte reagera över registreringar i register, mm. Men nu kändes det inte riktigt rätt. Har Ica verkligen rätt att registrera mina inköp, så att de kan spara dem "på mig"? Har jag godkänt detta i ett avtal, och i sådant fall när?
Jag vill verkligen inte att Ica för register och statistik över mina inköp. Inte nu, inte sen och inte alls.
Anette Grinde
onsdag 15 oktober 2008
Jag läste en ledare om bistånd....
Jag läste en ledare om bistånd i Norrtälje tidning den 5 oktober 2008, och blev beklämd.
Bistånd är så mycket mer än bara matransoner.
Kan verkligen de olika delarna i bistånd ställas emot varandra, som antingen eller? Eller är de egentligen nödvändiga delar i en helhet? Som olika stater, olika NGO.s (icke statliga organisationer) , FN, Eu, olika företag och privatpersoner bidrar till - med resurser som pengar, praktisk handling och kunskap.
Mat och rent vatten för dagen till barn och vuxna är en nödvändighet. En nödvändighet är också att ändra strukturer och förhållningssätt så att människor i utsatta situationer kan klara sin liv själva. Den som lever i ett överflöd kan bistå i detta. Vi, t ex, kan bistå med resurser som pengar, praktisk handling och kunskap.
Min väg korsas av Fredsnytt nr 3/2008 - en tidning från Kristna Fredsrörelsen. Däri finner jag Karin Haglinds ord om Fadi, som inte når sina marker för att ta hand om sina olivträd - d v s sin mark och sin försörjning. Den olagliga och mänskligt horribla muren hindrar hans försörjning. Däri finner jag också Paula Löfs ord om den israeliska kvinnoorganisationen som bevakar och rapporterar kring övergrepp vid murens vägspärrar. Det finns anledning att lyssna på dessa rapporter och att aktivt göra något för att ändra situationen - dess strukturer och förhållningssätt. Det finns många som gör, men fler behövs.
Erikshjälpens tidning nådde mig också. Där läser jag om ett koprojekt, som går ut på att förse fattiga och hårt utsatta familjer med en egen ko för att på så sätt skapa en början till självförsörjning. Jag läser också om MonaLisa som i sin butik i Munkedal samla pengar för att köpa en ko till projektet. En ko kan skapa en enorm skillnad för en familj som inget har. Den kan skapa skillnad nu, och oxå bidra till att skapa en bättre framtid. Det finns fantastiska engagemang, som bidrar med resurser och omsorg till människor som behöver.
I samma organisation möter jag Chann Cho Ko, en liten grabb från Kambodja. Han har fått en läslampa! Den skapar möjligheter att läsa läxor och därmed en möjlighet att skapa ett bättre liv för honom och hans familj genom kunskap om livet och dess möjligheter. Solen skapar kraft till familjens kvällsljus. Ett kvällsljus som kan förbättra deras möjlighet att försörja sig själva, och oxå skapa bättre förutsättningar för fler. De svenska tjejer som bidrog och gjorde en stor insats, skapar stor glädje och nya förutsättningar för många - oxå för den lille grabben i Kambodja.
14 åriga Sabina, i Norra Indien, utbrister; Jag vill inte gifta mig än. Hon har just fått veta att hennes pappa tänker gifta bort henne med en äldre man. Hur gör vi för att ändra strukturena i de gamla kulturerna ute i världen? Tillhör det barnets skyldighet att tvingas gifta sig när hon är 14 år - eller är det ett övertramp som heter duga?
I mina ögon måste bistånd vara så mycket, mycket mer än ett matpaket. Ja, mat och vatten är viktigt och nödvändigt. Men! Demokrati, mänskliga rättigheter, ekonomisk och social rättvisa, forsonings- & genusperspektiv är några områden som också starkt måste ingå i tanken och den faktiska aktiviteten. Just den handling som gör skillnad för människorna som har det särskilt svårt.
Inte som antingen eller, utan som både och.
För att människorna själva skall kunna skapa skillnad i sina liv - och leva dem med en annan ton än med rädsla och hunger som ständiga medvandrare.
Anette Grinde
2008-10-15
Bistånd är så mycket mer än bara matransoner.
Kan verkligen de olika delarna i bistånd ställas emot varandra, som antingen eller? Eller är de egentligen nödvändiga delar i en helhet? Som olika stater, olika NGO.s (icke statliga organisationer) , FN, Eu, olika företag och privatpersoner bidrar till - med resurser som pengar, praktisk handling och kunskap.
Mat och rent vatten för dagen till barn och vuxna är en nödvändighet. En nödvändighet är också att ändra strukturer och förhållningssätt så att människor i utsatta situationer kan klara sin liv själva. Den som lever i ett överflöd kan bistå i detta. Vi, t ex, kan bistå med resurser som pengar, praktisk handling och kunskap.
Min väg korsas av Fredsnytt nr 3/2008 - en tidning från Kristna Fredsrörelsen. Däri finner jag Karin Haglinds ord om Fadi, som inte når sina marker för att ta hand om sina olivträd - d v s sin mark och sin försörjning. Den olagliga och mänskligt horribla muren hindrar hans försörjning. Däri finner jag också Paula Löfs ord om den israeliska kvinnoorganisationen som bevakar och rapporterar kring övergrepp vid murens vägspärrar. Det finns anledning att lyssna på dessa rapporter och att aktivt göra något för att ändra situationen - dess strukturer och förhållningssätt. Det finns många som gör, men fler behövs.
Erikshjälpens tidning nådde mig också. Där läser jag om ett koprojekt, som går ut på att förse fattiga och hårt utsatta familjer med en egen ko för att på så sätt skapa en början till självförsörjning. Jag läser också om MonaLisa som i sin butik i Munkedal samla pengar för att köpa en ko till projektet. En ko kan skapa en enorm skillnad för en familj som inget har. Den kan skapa skillnad nu, och oxå bidra till att skapa en bättre framtid. Det finns fantastiska engagemang, som bidrar med resurser och omsorg till människor som behöver.
I samma organisation möter jag Chann Cho Ko, en liten grabb från Kambodja. Han har fått en läslampa! Den skapar möjligheter att läsa läxor och därmed en möjlighet att skapa ett bättre liv för honom och hans familj genom kunskap om livet och dess möjligheter. Solen skapar kraft till familjens kvällsljus. Ett kvällsljus som kan förbättra deras möjlighet att försörja sig själva, och oxå skapa bättre förutsättningar för fler. De svenska tjejer som bidrog och gjorde en stor insats, skapar stor glädje och nya förutsättningar för många - oxå för den lille grabben i Kambodja.
14 åriga Sabina, i Norra Indien, utbrister; Jag vill inte gifta mig än. Hon har just fått veta att hennes pappa tänker gifta bort henne med en äldre man. Hur gör vi för att ändra strukturena i de gamla kulturerna ute i världen? Tillhör det barnets skyldighet att tvingas gifta sig när hon är 14 år - eller är det ett övertramp som heter duga?
I mina ögon måste bistånd vara så mycket, mycket mer än ett matpaket. Ja, mat och vatten är viktigt och nödvändigt. Men! Demokrati, mänskliga rättigheter, ekonomisk och social rättvisa, forsonings- & genusperspektiv är några områden som också starkt måste ingå i tanken och den faktiska aktiviteten. Just den handling som gör skillnad för människorna som har det särskilt svårt.
Inte som antingen eller, utan som både och.
För att människorna själva skall kunna skapa skillnad i sina liv - och leva dem med en annan ton än med rädsla och hunger som ständiga medvandrare.
Anette Grinde
2008-10-15
tisdag 14 oktober 2008
89 årige Martin är dement
Han bor på ett äldreboende i Ånge. Hans anhöriga och gode man, som är en kvinna, önskar hans flytt till Järfälla.
För livskvalité, genom möjlighet att umgås, mm. För samtalsmöjlighet. För närvaro coh samvaro med sin kvarvarande släkt.
Mot detta ställs kommunens önskan. Järfälla nekar Martin att flytta till kommunen. Är skälet kommunens kostnad?
Låt våra äldre ha det gott och drägligt på ålderns höst. När det finns vänner och släktingar som kan besöka skapas förändrade livsvillkort i jämfärelse med när inga besök kan noteras. I jämförelse med många andra länder spelar våra familjeband väldigt liten roll - men när det "kniper" måste de få spela roll.
Familjens och vännernas omsorg kan skapa en oerhörd skillnad för människor i ensamhet. Låt inte kostnadstanken vara den enda tanken. Låt människor leva hela sina liv i omsorg om & från de sina.
Anette Grinde
2008-10-13
För livskvalité, genom möjlighet att umgås, mm. För samtalsmöjlighet. För närvaro coh samvaro med sin kvarvarande släkt.
Mot detta ställs kommunens önskan. Järfälla nekar Martin att flytta till kommunen. Är skälet kommunens kostnad?
Låt våra äldre ha det gott och drägligt på ålderns höst. När det finns vänner och släktingar som kan besöka skapas förändrade livsvillkort i jämfärelse med när inga besök kan noteras. I jämförelse med många andra länder spelar våra familjeband väldigt liten roll - men när det "kniper" måste de få spela roll.
Familjens och vännernas omsorg kan skapa en oerhörd skillnad för människor i ensamhet. Låt inte kostnadstanken vara den enda tanken. Låt människor leva hela sina liv i omsorg om & från de sina.
Anette Grinde
2008-10-13
söndag 5 oktober 2008
Ungdomsgäng terroriserar äldreboende i Trollhättan....
... med skott mot 90-årings fönster och handlingar mot personalen, som upprör och skrämmer.
Här finns ungdomar med vapen, utanförskap och grupptryck. Här finns människor med rädsla och frånvaro av tillräcklig handling. Här finns ungdomar och vuxna som måste finna sin väg tillsammans, med omsorg och spår av mening - tillsammans.
Det kan aldrig vara i sin ordning att ungdomar inte tas om hand i vårt samhälle. Inte visas den omsorg som sig bör. Inte fostras.
Vem bär ansvaret för våra ungdomar? Vem bär ansvar för just dessa ungdomar - som skrämmer och förstör? Som driver omkring, och hetsar varandra till nya skrämmande aktiviteter?
Var är föräldrarna? Var är skolan? Var är kommunen? Var finns det sammantagna ansvaret för just dessa ungdomar? Har de förringats till en budgetpost, som gått överstyr - istället för att aktivt finnas vid just deras sida?
Anette Grinde
Här finns ungdomar med vapen, utanförskap och grupptryck. Här finns människor med rädsla och frånvaro av tillräcklig handling. Här finns ungdomar och vuxna som måste finna sin väg tillsammans, med omsorg och spår av mening - tillsammans.
Det kan aldrig vara i sin ordning att ungdomar inte tas om hand i vårt samhälle. Inte visas den omsorg som sig bör. Inte fostras.
Vem bär ansvaret för våra ungdomar? Vem bär ansvar för just dessa ungdomar - som skrämmer och förstör? Som driver omkring, och hetsar varandra till nya skrämmande aktiviteter?
Var är föräldrarna? Var är skolan? Var är kommunen? Var finns det sammantagna ansvaret för just dessa ungdomar? Har de förringats till en budgetpost, som gått överstyr - istället för att aktivt finnas vid just deras sida?
Anette Grinde
lördag 4 oktober 2008
Ny månad. Nya möjligheter....
.... Och nya krav, om vi skall lägga en negativ ton på orden.
Eller också är det bara ett förhållningssätt. Krav skapar ju nya möjligheter, för såväl oss själva som för andra.
Låt oss se kraven som positiva möjligheter.
Oktober. Solen skiner på de färgade löven. Tiden med de fantastiska färgerna är här. Det ställer krav på mitt tålamod. Med hösten kommer mörkret, vilket gör det tungt att långpendla.
– Men, det ger mig verkligen också möjligheter. Att läsa, att skriva, att reflektera – över dagens händelser och över det som komma skall.
Skrivtid, lästid och reflektionstid. Det är min busstid, som ger mig en fantastisk möjlighet att stanna. Mitt bristande tålamod skapar negativa tankar, som då ger mig nya möjligheter att tänka till. Stanna, och tänka om. För - till vilken nytta, till vilken glädje lägger jag negativ energi på någon enda av livets alla händelser?
Det enda rätta kan vara att omvandla den negativa energin till positiv kraft.
Anette Grinde
2008-10-01
Eller också är det bara ett förhållningssätt. Krav skapar ju nya möjligheter, för såväl oss själva som för andra.
Låt oss se kraven som positiva möjligheter.
Oktober. Solen skiner på de färgade löven. Tiden med de fantastiska färgerna är här. Det ställer krav på mitt tålamod. Med hösten kommer mörkret, vilket gör det tungt att långpendla.
– Men, det ger mig verkligen också möjligheter. Att läsa, att skriva, att reflektera – över dagens händelser och över det som komma skall.
Skrivtid, lästid och reflektionstid. Det är min busstid, som ger mig en fantastisk möjlighet att stanna. Mitt bristande tålamod skapar negativa tankar, som då ger mig nya möjligheter att tänka till. Stanna, och tänka om. För - till vilken nytta, till vilken glädje lägger jag negativ energi på någon enda av livets alla händelser?
Det enda rätta kan vara att omvandla den negativa energin till positiv kraft.
Anette Grinde
2008-10-01
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)