söndag 31 mars 2019

Erik den helige..


Labacken 31 mars 2019
Foto; Anette Grinde


Jag läser Ledungen och undrar varför det aldrig finns artiklar från vårt närområde i tidningen. Aldrig kanske är en överdrift, men ändå alltför sällan.

Ledungen rör Kultur och miljö i Stockholms län, är alltså en hembygdstidning för vårt län och bör förstås då också innehålla bild/text från våra kvarter. Kanske är lösningen att skriva & fotografera själv? Kanske är det så att ingen eller få skriver från dessa kvarter? Kanske är det dags att påkalla eget ansvar för bygden och dess föreningar för att dokumentera det som är och har varit och har påverkat oss?

Jag får forska om föreningen St Eriks Gille, höra med de ideella krafterna om dokument, bilder och hanteringen i historisk tid. Låt oss börja från början. Här är från början 1960, men med anor långt, långt tidigare.

St Eriks Gille är Roslagsbro hembygsförening. Den bildades den 18 maj 1960, på 800 års-dagen av Erik den heliges död. Föreningen håller alltid sitt årsmöte på denna dag och håller därmed också helgonet i sitt minne, allteftersom. En fråga till föreningen kan vara hur det kom sig att de prickade just 800-årsdagen.

Initiativtagare till föreningen var kyrkoherde Karl Arvid Grandin, som kan antas ha haft kunskap om helgonet och den tid som omslöt honom. Det kan vara förklaringen till hedrandet av helgonet i föreningens form - kyrkoherde Grandins yrkesbana, kunskap och intresse.

Föreningens grund är; St Eriks Gille har till uppgift att verka för hembygds- och församlingskänslans stärkande, att bevara rester av hembygdens gamla kultur samt att försöka skydda kultur- och naturminnesmärken som kan bedömas att vara av värde för kommande släkten.

Av grundstadgan framgår alltså att både församlingen och hembygdens natur och kultur i övrigt är av intresse i föreningen. De båda hör samman här, både församlingen och hembygden. Det kan vi se än idag genom föreningens nära band med Roslagsbro kyrka - föreningen håller sina sammankomster i församlingens sockenstuga vid Roslagsbro kyrka. Församlingen håller också en friluftsgudstjänst vid föreningen hembygdsgård Labacken varje sommar. De gamla traditionerna har inte brutits.

Vem är då Erik den helige, som föreningen döpts efter. Ja, Erik Jedvardsson - Erik den helige - är ett svenskt nationalhelgon och Stockholms skyddshelgon, så det ter sig inte helt uppåt väggarna att förankra honom i bygden, eller hur? En medeltida träskulptur finns i Roslagsbro kyrka. Kanske hade den betydelse för föreningens namn (även om det möjligen är så att träskulpturen nu istället anses föreställa Sankt Olof och inte Sankt Erik). Grundaren Grandins intresse och koppling till kyrkan där skulpturen finns gör namnet begripligt.

Erik den helige, Erik Jedvardsson, Sankt Erik, (Erik IX), föddes omkring år 1125 och dödades den  18 maj 1160, räknas som kung av Sverige omkring 1156-1160. (Omkring, eftersom olika delar av Sverige betraktat honom som kung för annan tid och dokumentationen om honom är relativt sparsam). Han helgonförklarades efter sin död.

Domkyrkan i Uppsala uppfördes på den plats där kung Erik Jedvardsson anses ha dödats år 1160. Enligt legenden var han en god kung och troende kristen. Erik for till Finland tillsammans med biskop Henrik för att omvända finnarna till kristendomen. Hur gick det med omvändandet, tro? Biskop Henrik dog martyrdöden och dyrkas som nationalhelgon i Finland.

Erik Jedvardsson var son till den svenske stormannen Jedvard, som troligen var från Uppland, och hans fru Cecilia. Erik var gift med Kristina Björnsdotter och barnbarn till Inge den äldre och Helena. Erik blev far till Knut Eriksson, Filip (troligen stamfar till Knut den Långe). Erik och Kristina fick också två döttrar: Margareta, död 1209, som gifte sig 1185 med kung Sverre Sigurdsson av Norge samt Katarina, gift med norske stormannen Nils Blaka.

När Erik Jedvardsson var i Heliga Trefaldighets kyrka i östra Aros (nuvarande Uppsala) för att delta i mässan (1160) överraskades han av den danske prinsen Magnus Henriksson. Det blev strid och kung Erik dödades av danskarna. Enligt Västgötalagens kungalängd dog Erik en våldsam död. Skelettet bekräftar att han blev halshuggen i strid, såsom det hävdas i helgonlegenden från 1200-talet.

På platsen där Erik Jedvardsson dog sägs har skett ett mirakel. Det berättas om en vattenkälla som strömmade fram och en blind kvinna som fick sin syn tillbaka när hon rörde vid kungen. Vad som är tro och vad som är sanning är svårt att veta. Mirakel och gamla sägner är ändå fantastiska berättelser. Tänk om dessa mirakel verkligen har skett?

Magnus Henriksson, som uppges vara den som dödade Erik, misstänks också ha dräpt Sverker den äldre, vilken är Eriks föregångare på kungatronen. En brors namn börjar på J, möjligen Joar Jedvardsson. Erik hade anknytningar till och ägde själv gods i Västergötland, vilka han möjligen förvärvade genom äktenskapet med Kristina. Möjligen var Erik jarl i Svealand innan han där erkändes som kung. I Götaland accepterades han tidigast år 1157.

Hembygdsföreningens - St Erik Gilles - fasta punkt är den gamla gården Labacken, belägen i Övra Söderby, Roslagsbro. Gården med boningshus, ladugård, lada och inventarier tillföll föreningen genom arv & donation år 1985. Föreningens ideella krafter har, genom årens lopp, lagt många timmar på att renovera gården och hålla den i ett skick som ger föreningens medlemmar och andra besökare möjlighet att se hur en sådan gård har sett ut, vilka förutsättningar som rått på platsen och dessutom begrunda gångna tiders redskap och annat material som sparats och vårdats i föreningens generösa utrymmen.

Vad vore vår historia om föreningar av detta slag inte fanns och gjorde stordåd för de platser, de historier och de gamla ting som finns i vår närhet?

Nej, den här texten kommer inte att sändas till Ledungen. Den får stanna här. Tacksam och glad är jag för Labacken (hembygdsgården) och St Erik Gilles alla ideella krafters idoga arbete. Ja, också för de som producerar Ledungen. Den ger oss en liten dos extra kunskap om något av allt det som händer i vår del av världen.

Vår historia spelar roll, eller hur?

A..




Information om Erik Jedvardsson har hämtats/begrundats (20190331) från t ex; 
Mer om Labacken i denna blogg; 
Mer om föreningen på deras hemsida; 
Tidningen Ledungen ges ut av Stockholms läns hembygdsförbund och kommer med 4 nr/år


Labacken 24 mars 2019.
Rak flaggstång ger snett hus eller tvärtom.
Är det den fotograferade vinkeln som gör bilden så?
Oavsett vilket, så ter det sig en smula irriterande i
mitt sinne. Foto; Anette Grinde



Labacken 31 mars 2019
Foto; Anette Grinde

lördag 30 mars 2019

Det är lätt..

Det är lätt att bli stressad när du själv inte kan styra över tillvaron. När någon annan tar sig rätten att hävda och driva frågor som är skadliga för dig. Då visar sig risken som drar över verksamhet, hälsa och relationer. Då, när de - företag och/eller personer - du trodde på inte längre står vid din sida utan istället hävdar sin rätt. Här; den rätt som inte är rätt och som skadar andra. Då blir livet svårt.

Om jag har ett avtal och en verksamhet, så följer jag avtalet och gör mitt bästa i verksamheten. Ja, kanske mer därtill. Jag lägger helt enkelt all tid och kraft jag har där. Jag skriver under sådant som är förutsebart och hanterbart. Ja, jag funderar över det som står i avtalet. Det som inte står kan inte förutses eller hanteras.

Ibland händer det att andra hävdar att det står annat i avtalet. De har uppenbart inte läst (mitt avtal), än mindre förstått. Det är bara att beklaga. Problem, allvarliga hälsoproblem och verksamhetsproblem, uppstår när de driver sitt för att de är stora och har muskler och vägrar att lyssna på den andre parten.

Den typen av problem kan (nästan) bara leda till att alla förlorar i slutänden. Eller nja, kanske gör det inte något för dem att den lilla går överstyr? Alla kanske inte spelar någon roll? Det kanske bara är en chimär? Det verkar så. Jag hoppas att jag har fel.

Det är innerligt sorgligt att vederbörande - det stora företaget, eller de eftersom de är fler - väljer att inte lyssna & förstå att/när man driver någon eller någon över gränsen, bort från det hälsosamma och drägliga. Ner i något som inte är hållbart. Jag tycker inte om mig själv i depressionen. Jag tycker heller inte om de personer som indirekt har förpassat mig dit genom hävdande av avtal som inte finns. De gör det förstås inte som personliga individer - bara som en förlängd arm för den som kan hävda, utan personlig känsla och ansvar.

Det är synd att man inte är lika kaxig som Theresa May.

A..

Brexit & Theresa May

Theresa May, Storbritanniens premiärminister. Hon arbetar hårt med BREXIT och stöter på patrull i alla led.

Hur stark kan man vara, utan att trilla omkull? Hur mycket måste man utstå?

Den där brittiska regeringen och personerna i parlamentet verkar inte vara nådiga mot framåtandan i beslutsprocessen. De verkar säga nej till allt, oavsett hur det formulerats. Vilken är då möjligheten till framgång, när nej är svaret på allt?

Jag beundrar Theresa May - om inte annat för att hon ännu verkar stå på benen och inte lägger sig platt trots alla nej och allt mothugg vart hon än vänder sig.

A..

söndag 24 mars 2019

Det är en smula vår i luften

Foto 24 mars 2019 Anette Grinde
Det är en smula vår i luften. Snart försvinner all snö,
det börjar knoppas och hembygdsgårdsfolket börjar putsa och feja igen.
Det är vårtecken som heter duga. Visst är vi snart där?

Trädfolket tar lagen i egna händer..

I dagens DN läser jag om trädfolket som tar lagen i egna händer. Sedan sex år tillbaka ockuperar klimataktivister en tysk skog med tusenåriga anor - nu vägg i vägg med en riktigt smutsig brunkolsgruva. Den retoriska frågan; Får man bryta mot lagen för att rädda planeten - ställs i artikeln.

Ja, äganderätten ställs mot frågan om vad människorna får göra mot naturen. Visst är det verkligen hög tid för oss att ifrågasätta det. Pengarna måste stå tillbaka mot frågan om vår natur, mot klimatet och vår framtid. Kommersen har spårat ur. Det måste dras i handbromsen. Det framgår av artikeln att det är sagt många gånger, att riskerna nu är avsevärda för att det blir superbesvärligt om vi inte stoppar utvecklingen. Ändå fortsätter bedrövelsen.

Civil olydnad är ett viktigt sätt att påtala problematik. Ja, det är olagligt eftersom man bryter mot lagen, men det förekommer och är ett viktigt sätt när alla andra möjligheter är uttömda, när parterna inte lyssnat på ett vettigt och konstruktivt sätt.

Vad är civil olydnad? Ja, du bryter mot lagen. Du gör det utan egen (direkt) egen vinning, du gör det för ett högre syfte och du gör det utan våld. Du gör det också öppet och tydligt, står för din handling och står ut med det straff som det riskerar att föra med sig.

Brunkol är uppenbart skadligt för oss alla. Jag hoppas att trädfolket i Tyskland vinner framgång i sina protester mot den absurda kommers som uppenbart skadar hela vår värld.

A..


fredag 22 mars 2019

Allt jag fått lära mig - Tara Westover

Jag har börjat min läsning av Allt jag fått lära mig av Tara Westover och värms i själen av textens färd över sidorna.

Så vackert hon skriver. Så lätt och så vackert.

A..




söndag 17 mars 2019

Söndag

Söndag.

Akuten. Långsamt. Utdraget. Som om rummet bara fylls på, ingen blir klar. Någon kallas in. Går. Kommer strax tillbaka. Väntar.

Barnfamiljer sitter delade, istället för tillsammans. Den skadade för sig. Resten i frustration över ovetskap och sysslolöshet. De påverkar hela väntrummet. Alla.

Jag kommer in till röntgen. Kan förstås inte sjukhusets rutin och röntgenprocedurer, men ställer mig frågande till röntgen av delar som inte gör ont framför de som gör ont. Frågar. Får svar att doktorn har sagt. Resignerar. Ombeds vrida handen i märkliga vinklar, obegripliga för den som inte förstår. Jag känner inte förtroende, slösar min tid.

Tillbringar min lediga - värdefulla - dag i ett väntrum där många väntar. Inget ser ut att hända. Vi sitter tysta, påfrestade i ledan att inte veta. Att slösa dagen på frånvaron av resultat.

En, två och tre. Och fler än så. Som om ingens tid spelar någon roll.

Ingen kommer härifrån. Ingen blir klar.


Säkert gör de sitt allra, allra bästa. Ja, såklart de gör. 

Fast jag inte ser. 
Kanske är det för att jag inte förstår det jag ser.

A..

Kenneth Backgård, förstår du inte?


Kenneth Backgård. Förlåt, men absurditeten i din handling måste du väl förstå här? Jag mår rent fysiskt illa av ditt tilltag, att det finns folk som inte förstår vikten av att inte flyga. Särskilt inte sådana sträckor. Även om tåg eller buss tar längre tid så måste man försöka. Man bara måste, liksom. Särskilt som politiker. Särskilt som företrädare för ett tågbolag. Ja, som politiker måste man verkligen försöka. Annars borde man byta syssla. 


Har du missat Greta Thunbergs budskap? Eller ser du inte att det också gäller dig? Förstår du problemet? 

Eller bryr du dig bara inte? Det sägs vara just de som inte bryr sig som är de allra farligaste, liksom de värsta. De som bara stillatigande tittar på när händelser sker, som inte får ske. 

A...

tisdag 12 mars 2019

Tack, alla fantastiska...

Tack, alla företagare, drivna eldsjälar och kompetenta människor som håller intressanta och inspirerande föredrag för rotaryklubbar landet och världen runt. Det hålls mängder av folkbildande relativt korta anföranden, vecka efter vecka, året runt i dessa rum. Jag gläds, inspireras och imponeras. Glöd smittar.

Rotarianer och deras gäster lär sig nytt om sjukvård, toaletter, världens vatten, Afrika, politik, enskilda människor (gm ego-föredrag), polio eller andra Rotary-projekt, UF-företagare & draknästet, konstmarknaden, välgörenhetsprojekt, drivna företagares skötebarn, semlor, kärnenergiteknik, bihotell, musikterapi, finansbranschen och mycket, mycket annat. Ja, verkligen om allt, eller åtminstone det mesta. Det är en folkbildningsplats av guds nåde.

Man blir glad av sånt.

A..

lördag 9 mars 2019

Hon delar...

Hon delar länk efter länk och bild efter bild på facebook. (Eller heter det i?) Hon delar politik, lokala frågor och vackra bilder. Med mera. Inte en gång per dag, utan kanske fem. Eller i varje fall så mycket så det verkligen märks. Alltså, så där lite för mycket, kan man tänka.

Men, varför då för mycket, kan man också tänka. För vem bestämmer vem som ska göra vad, hur eller inte. Och hur vi ska förhålla oss till varandra. Om något någon annan gör ska irritera, glädja eller skava på annat vis.

Hon delar för att hon vill, för att det gör henne glad eller för att hon känt något eller upprörts över något. Hon kommenterar inte, så jag vet inte hennes känsla, men att hon har en känsla bör vara tydligt eftersom hon delar. Hon delar för att fler ska se det hon känner något för - plus eller minus är egalt. Vi bjuds in att ta del. Visst är det ändå en fröjd?

Vem är jag som funderar över delandets kultur? Med vilken rätt kan/får jag tänka kring detta? Vad gör jag av det? Tycker jag illa eller gott om det hon delar? Förändrar det min syn på henne? I sådant fall varför? Skulle det vara skillnad om det vore en honom?

Om man - kvinna - inte delade, så skulle vi missa många fantastiska bilder, texter och reflektioner. En del kan vi förstås vara utan, men visst är det ändå fantastiskt att det är möjligt med all tillgänglig information. Så, tack, till dig som delar med dig av ditt liv, dina intressen och dina våndor. Det gör skillnad hos mig.

Sållning är mitt eget dilemma. Hur jag förhåller mig till mängd, sort och riktning. Möjligen har andra samma problem på sin lott, men löser den säkert på ett helt annat vis än jag. För att vi är som vi är - lika, men ändå väldigt olika. Och ändå har vi lika rätt, eller hur? Eller inte?

A..

fredag 1 mars 2019

Doften från kylan...

I sakta mak vandrar jag längs vägen
lyssnar på ljudet av tystnaden
och de ensamma skorna
som knastrar i gruset

Hönsen kacklar glatt
när jag ger dem ljus och frisk luft
för dagen

Jag hör knacket
när hackspetten hårt slår sin näbb
mot trädet en bit bort
en likasinnad svarar på andra sidan stigen

Korna i hagen
ger sig till känna
med sitt välkända
råmande efter sina likar

Jag ser hästarna
busa med varandra
slänga med huvudet
och sträcka iväg sina vackra kroppar
i full galopp över ängen

Doften från kylan och naturen
ger känslan av
friskhet i luften
som gör mig trygg i
att vi ändå har det ganska bra

A..