Häromdagen lyste de som vackra solar på ängarna. Plötsligt har de bytt skepnad. De ljuvliga färgerna i grönskan, det klara gula, är nu grått. Ännu är de ändå vackra, på något sätt. Runda, i en märklig form, står de ännu hela. Strax tar vinden tag och sprider dem ut över bygden. Den ljuvligt vackra maskrostiden, den där ängarna är fyllda av gula, vackra solar, är nu plötsligt förbi.
Så kort den var, vår vackra maskrostid.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar