...är ju löpningen, eller hur?
Det är bara att snöra på sig skorna och sticka iväg ut på en runda. Naturen ligger där ute och väntar på oss. Att utforska, begrunda och att finnas i. Det är en av de delar som är så fantastiskt med löpningen. Enkelheten. Närvaron. Man kan springa precis där man är. Nästan alltid. Det sägs vara nästan hur enkelt som helst. Och det är ju faktiskt så. Man kan spana in nya platser och städer nästan hur lätt som helst. Man behöver nästan ingen utrustning alls. Nästan bara ett par jyssta skor.
Men. Hur kommer det sig då att det nu känns som det har blivit lite dyrt? Kostnaden för de nya skorna - igen och igen. Startavgiften till Sthlm och sedan Gävle. Löpar-GPS.en. Spring i backarna i Lissabon. Och sen till Malta. Startavgifter igen - lite här och lite där. Och nu ett löparband för att det var lite kallt ute och vi behöver träna till ett marathon i vintertid. Nu börjar det ju bli en aning dyrt. Var det inte den billigaste sporten av dem alla?
Jo. Det är det. Men som alltid kan man göra sin aktivitet mindre billig, eller t o m dyr. Det är egentligen bara att välja var man kan/vill lägga ribban för sin aktivitet.
Ibland är det det lilla extra som gör saker särskilt gott. Ibland räcker det med det lilla enkla för att göra det gott nog.
Var sak har sin tid. Och man ändrar sig en aning allt eftersom. Säkert ändrar vi oss igen. På väg genom livets äventyr.
Löpningen är i varje fall fantastiskt god. Riktigt plågsamt god.
A ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar