22/5-25. Död. Hunger. Rädsla. Fasa. Förtvivlan. Makt.

 

Jag tänker på Gazas folk, kvinnor, systrar, mostrar, barnen, bröder, män, fäder, farfäder och mormödrar, kusiner och vänner. 

Varför höjer inte statsministern sin röst och säger att det inte är ok?

Jag tänker på den som inte kan ge mat till sina barn, som ser dem sakta förtvinas av rädsla, törst och hunger. 

Varför säger inte utrikesministern som det är? Är det inte nog nu?

Jag tänker på den som förlorat hus, barn, föräldrar, systrar, bröder, hem, familj, vänner och hukar för bomberna som regnar från himlen. 

Varför enas inte Tidö-partierna om att det kräver åtgärder?

Jag tänker på apatin och fasan, rädslan och döden. 

Varför lämnas Gazas folk åt sig själva, sin svält, hunger, törst och rädsla?

Jag tänker på den som tar vid när någon dör eller skadas, på släktingar, vänner och förbipasserande, på den som kör ambulansen, opererar utan hjälpmedel eller smärtlindring. Jag tänker på hungern. Och hjälplösheten. 

Varför är inte politiken fylld av protester mot kriget?

Jag tänker på var och en, de som lever i ett sönderslaget samhälle där bara grus, drönare och prickskyttar återstår. 

Varför hindras inte Israel från att attackera civilbefolkningen?

Jag tänker på världens ledare som tyst säger, hu, men inte säger ifrån - högt och tydligt. Jag tänker på den som fortfarande först måste säga att Israel har rätt att försvara sig, efter detta makabra och oproportionerliga övervåld. Jag tänker på den som sitter på makten, men inte använder den för människornas och jordens bästa. 

Varför införs inte hinder för Israel?

Jag tänker på ledare, politiker och makthavare som inte talar klarspråk, säger ifrån och låter Israel få veta att dödandet, svälten, ockupationen och landstölderna omedelbart måste upphöra. Som tvingar det att upphöra.

Varför talar inte makthavarna klarspråk?

Jag förstår inte varför Israels maktskikt får hållas, varför världens alla ledare inte säger ifrån.

Varför säger inte världens länder ifrån när Israel begår folkmord, mördar barn, civila helt utan hejd?

Jag förstår inte varför - tillräckligt många av - våra riksdagsledamöter och EU-representanter inte säger ifrån.

Varför höjer ni inte era röster när så många far illa? 

Död. Hunger. Rädsla. Fasa. Förtvivlan. 

Varför ser ni inte de civilas förtvivlan, all död och förstörelse? 

Makt. 

Är det för risken att förlora er makt som ni låter döden ske? 

Tänk, om det vore våra barn, syskon, vänner eller föräldrar och ingen hjälpte till att sätta stopp för det omåttliga dödandet? Tänk om. 

När fattas beslut om sanktioner mot Israel? Hur många civila ska dö innan världens ledare vrålar: sluta döda, sluta massakrera, sluta förstör sjukhus, infrastruktur, hus och hem, sluta ockupera?

 

A...

23/5-25. Ska vi ta ämnet i dagens politiksamtal i bokhandeln, tro? Är det att betrakta som ett lokalt ämne? Ja, eftersom politikens förmågor berör oss alla. 

11/5-25. Idag är en bra dag, eller hur?

 

Idag är en bra dag, eller hur?

Demokrati är - bland mycket annat - att kunna lyssna till våra politiska företrädare när de håller debatt, t ex om klimatet (9/5-25). De öppnar en viss tid och besökarna är där i god tid. De är många, så kön är lång. 

Besökarna är stillsamma, glada, inspirerade och hoppfulla. 

Insläppet börjar i sådan tid att många av besökarna inte hinner in i tid. Några kommer in så sent som ca 45 minuter efter debattens start. De hindras också från att själva välja färg på sina kläder, måste ta av sig plagg som inte passar i maktens ögon.

Politiken debatterade klimatnödläget. Orden bestod av den traditionella politiska pajkastningen: vi gör, ni gör inte. För regeringens del, med Romina Pourmokhtari som representant för klimatet, bestod orden av försvar av deras göranden, en bedrövlig ordsvada och vår insikt om att de inte vill något mer än att lägga sig så lågt det går. Vi konstaterar att de lägger sig ännu lägre. 

De flesta av oss - vi utanför maktens rum - vet det stora allvaret om klimatet, vi vet att de allra flesta vill se ett gott klimatledarskap. 

Vi vet nu också att regeringen inte har någon avsikt att ligga i framkant i dessa avseenden. De vill ligga sist, de tror sig veta att det är där folket vill ha dem: utan klimatbeslut blir livet lättare, mer bilåkande, mindre kravfyllt osv. Det är förstås precis tvärtom: utan kvalificerade klimatbeslut blir livet förödande. Vi sörjer okunskapen vid politikens bord. Vi sörjer frånvaron av vilja att fatta kvalificerade klimatbeslut. 

Jag undrar hur politiken tänker när man försvårar för människor att besöka den politiska debatten. 

Jag undrar hur säkerhet kan utgå ifrån ett plagg. 

Och jag undrar varför politiken försenar klimatomställningen när de bör vara väl medvetna om dess existens. 

Vad gör vi - vi utanför maktens rum, vi mammor, opinionsbildare, demonstranter, arrangörer, samtalsmakare, medvandrare - kring detta just idag? Vilka gör och vilka är helt tysta? Varför är så många tysta? Hur röstar du i kommande val, vem tar du med dig, argumenterar tillsammans med för vettigare beslut?

Idag är en bra dag att börja. Eller fortsätta. Kanske ska jag tala med en granne eller en kompis, någon som ännu tycker att låga bränslepriser är det viktigaste av allt? 

A.. 

10/5-25. Vandra varsamt. (Roslagsleden, etapp 9.)

När jag talade med kommunen (om Roslagsleden etapp 7 och 9) häromnyss frågade jag också av vad vi - vandrare, löpare, mm - kan göra för att hjälpa till med lederna, få ha kvar lederna, hitta nya sträckningar när avtal upphör, mm. Svaret är (alltid och självklart): visa hänsyn!

I “visa hänsyn” ingår t ex att inte störa, att inte skräpa ner, inte låta det synas att du har varit där, inte gå på odlad mark, inte skrämma djur, natur och medmänniskor. Med mera. Det kan ses som viktigt att läsa på om allemansrätten och kanske att inte hävda sin rätt till varje pris. Visa hänsyn! 

Allemansrätt och allemansvett gäller (nästan) överallt i vår fantastiska natur, vare sig det finns en märkt led eller inte. Vi gör som alltid - när vi rör oss i skog och mark, vare sig det är på en led eller en vanlig stig, ängs- eller skogskant som vi själva valt - visar stor hänsyn till naturen, djuren (både vilda och tama), markägarna och människorna i bygden. 

Allemansrätten är en lyx, men kanske inte en självklarhet över tid. Låt oss alltid vara varsamma om allt det fantastiska vi har!

Vandra varsamt! 

Mer om allemansrätten: 

https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/allemansratten/

Anette Grinde 

7/5-25. Rapport om Roslagsleden etapp 9: Roslagsbro - Bagghus/Gåsvik.

 

Rapport om Roslagsleden etapp 9: Roslagsbro - Bagghus/Gåsvik. 

Del av etappen är omdragen mellan Brölunda och Väsby, norr om Roslagsbro. Tidigare dragning har gått längs åkerkant, skogsväg och byväg. Nu går den - ungefär samma längd - längs asfaltvägen: Brovägen (Brölunda/Velända) och Roslagsbrovägen (Velända/Väsby). Vägsträckan är lågt trafikerad. Den är roslagsledsmärkt med de orangea markeringarna och ledskyltningen. 

Jag har (7/5-25) talat med Norrtälje kommun om omdragningen. Det beror på ett uppsagt avtal, som i sin tur beror på ett ägarbyte av markområden. Kommunen söker en ny lösning och arbetar för ett nytt avtal och/eller annan naturtrevlig sträckning, men de förväntas inte vara målgångna med något nytt avtal förrän tidigast under sensommaren eller början av hösten. 

Må ni få fina vandringar under vår och sommar. 

A..