Föreningskvinnan som älskade sammanträden ....

Birgitta Lorentzi 1935-2017.

Birgitta Lorentz var, som jag såg henne, en rakryggad, stark kvinna som månade om andra. Och särskilt om kvinnor. Hon älskade sammanträden. Sammanträden var som en fest. - Ja, jag kanske skall göra min fest till ett sammanträde, sa hon, strax innan vi skiljdes under detta samtal (mars 2014). Hon syftade på sitt jämna födelsedagskalas som inföll året därpå. Vårt samtal varade i tre timmar, så jag tänker att jag ändå bör ha fått en bra bild av henne. Det var ett trevligt samtal, med en mycket trevlig kvinna, en ljuvlig marsdag i hennes vackra lägenhet, där högt uppe i skyn. Ja, ett sammanträde som fest skulle passa henne väl. Aktiv föreningsmänniska som hon är. 

Jag samtalade med henne för att hon var en aktiv föreningskvinna och för att hon var en av de som inte riktigt syns. En sådan som är riktigt viktig för föreningslivet, men ändå inte riktigt syns utåt. Utan dessa viktiga beståndsdelar vore föreningslivet inget alls. 

Anna Gerda Birgitta Lorentzi, född Keijser 1935 i Västerås. Hon var mittenbarn i en ungskock på fem. Själv hade hon då hon fyra barn och nio barnbarn, förädlade tillsammans med maken Stig. Hennes far arbetade på ASEA och hennes mor var sjuksköterska. När hennes mor gifte sig fick hon inte behålla sitt yrke, utan fick istället ta hand om hem och barn. Ja, hon hade fullt upp med detta, men nog får vi ändå vara tacksamma för att tiden ändrat våra synsätt. Vårdens, kvinnornas och hemmens villkor är bättre nu, kan vi nog enas om när jag hörde Birgitta berätta om sin mor och mormor, även om det var mycket som var gott också då. Det finns många fantastiska historier som behöver berättas, men den om Birgittas mor och mormor får vi ge oss i kast med vid ett annat tillfälle. Kanske kan något av Birgittas barnbarn dokumentera den viktiga berättelsen? Barnbarnen betydde mycket för Birgitta. De var en källa till riktig glädje. Hon var med dem så ofta det gavs tillfälle, hon fanns gärna till hands för dem. - Det är en lycka att få vara en del av deras liv, barnens och barnbarnens, sa hon. Ja, det är riktig lycka.

Birgitta växte upp i Västerås, där hennes mor och far hade stark anknytning till Baptistkyrkan. Därför blev också hennes liv starkt kopplat dit. Där fanns vänner, regler och strikta förhållningssätt. Något annat, än kyrkan, var det inte tal om. Där fanns mycket gott, men det var strikt och det fanns krav att det var där man skulle vara. Så mycket egen frihet, vare sig i eller utanför kyrkan, var det därför inte tal om. I kyrkans miljö stannade hon ändå, även om hon senare fanns i Missionskyrkans famn.

1957 flyttade hon till Stockholm, för att börja på Handelshögskolan. I Stockholm träffade hon sin Stig, som gjorde att studierna blev en aning fördröjda. 1960 kom det första lilla pyret, 1963 tog hon sin examen och strax därefter fick hon sitt nästa barn. Sen kom ytterligare ett året därpå och några år senare fick hon nummer fyra. Hon började arbeta 1969, när barnaåren var klara. Hon kallar 60-talet för en, eller kanske sin, guldålder. Då fanns det hopp. Hopp och positivitet präglande tiden, sa hon. Då hade hon också de fantastiska barnaåren, tänker jag, när jag hör om hennes fyra barn. Barn är guld, riktigt guld, även om de också ger gråa hår och bekymmer ibland. 

Ja, 1969 började hon arbeta. Täby Fastighetskontor, Konsumentverket, Styrelsen för teknisk utveckling och Investeringsbanken fyllde hennes arbetsdagar, genom t ex ekonomichefsroller och utredningar som fokus under 70- och 80-talen. 1991 började hon som ekonomichef i Immanuelskyrkan och stannade där hela 90-talet, tills hon gick i pension sent under år 2000.  Det var riktigt roligt att arbeta i kyrkans regi, berättade Birgitta. Det var stor variation och ett stort ansvar i uppgifterna. Det kunde vara kollekträkning ena dagen och fastighetsaffärer eller aktieplaceringar nästa.  Där fanns förutsättningar för att arbetet var utvecklande och positivt. Ja, att det var positivt, märks verkligen när Birgitta berättar om den tiden. Den har ändå varit något särskilt i hennes liv.  Hennes arbetsliv har varit präglat av ekonomi. Ja, hon har följt den bana hon stakade ut åt sig själv genom studierna på Handelshögskolan.

Under småbarnsåren (60-talet) inledde Birgitta sin politiska gärning. Det var inget hon hade med sig hemifrån, men det hindrade henne inte. Det började när hon och Stig flyttat till Viggbyholm, Täby, och barnen var små. Barnomsorg saknades i kvarteren och sandlådemammorna diskuterade hur de kunde medverka till att det blev bättre. Det slutade med att Birgitta anslöt till Folkpartiet, att hon kort därpå blev ordförande i Folkpartiet Täby och kraftigt engagerad i det politiska livet. I samband med kärnkraftsomröstningen (1979) blev Birgitta osams med partiet, hon höll helt enkelt inte med dem i kärnkraftsfrågorna, och lämnade partiet. Det gjorde också många andra, i samma tid och av samma anledning. Hon har inte varit politiskt aktiv sedan dess. Men föreningsaktiv fortsatte hon att vara.

I samband med kärnkraftsmotståndet träffade hon Ingrid Segerstedt Winberg, dåvarande ordförande i IKFF (Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet). Hon fick då frågan om hon ville gå in som kassör i föreningen. Det gjorde hon och sedan var hon kvinnorna och fredsrörelserna trogen. Det var egentligen en tillfällighet att hon kom in i kvinnorörelsen, men hon gav uttryck för att det var fantastiskt nyttigt, kul och utvecklande.  Det var troget, lojalt och långvarigt, eftersom hon ännu 35 år senare fanns kvar i kvinnofredens föreningsliv. IKFF, SEK (Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd) och Operation 1325 har fick en stor del av hennes tid, glöd och engagemang. Ja, det ligger många timmars ideellt arbeta i dessa föreningar, av kvinnor som brunnit och vill förändra en orättvis värld. Som vill göra den bättre, som i bra för fler, för alla. Birgitta var en viktig kugge i detta.

- Arbetet med 1325 var riktigt bra i början, sa hon. Det fanns en vision och en glöd. Alla fick vara med. Organisationen byggdes verkligen från botten och det fanns en fantastisk energi.  Då, när allt började, var verksamheten väldigt utåtriktad. Ett särskilt fokus låg förstås mot medlemsorganisationerna som var med och med en stor tillgänglighet för deras kvinnor. Alla arbetade brett och med många utbildningar. I början var vi bara ett nätverk, berättade Birgitta, men så småningom bildade vi en egen paraplyorganisation för att arbeta specifikt med resolution 1325-frågorna.  - Det var verkligen en fantastisk tid. Nu är det verkligen annorlunda, så mycket svårare och inte lika mycket energi och delaktighet. Kanske tappade vi den gemensamma visionen under resans gång, funderade Birgitta, som t ex när de anställda kom in och vi inte riktigt kunde hålla ihop föreningen i något gemensamt och lika för alla. Idén var viktig, och var det fortfarande när vi förde detta samtal.

Jag noterar att Birgitta var en riktig föreningsmänniska. Det var en del av hennes väsen. Det började redan i barndomens kyrkor och har fortsatt genom hela livet. Det har genererat många goda vänner och ett stort kontaktnät. Birgitta gav uttryck för att föreningslivet är intressant och fantastiskt. Det är ett sätt att umgås, samtidigt som man bidrar till något viktigt.

Jag frågade Birgitta vad som fick henne att brinna. - Visionen, svarade hon utan tvekan. Som t ex 1325. Jag har alltid varit feminist, fortsatt hon, ända sedan jag var fem år och mina bröder förtryckte mig. Allt som gäller kvinnors rättigheter gick hon igång på. Jag log inombords när jag hörde hennes glöd. Det är en njutning att lyssna till kvinnor som glöder av föreningslivsglöd. Eldsjälar gör mig verkligen riktigt glad. Birgitta var onekligen en sådan.

Vad gör dig glad, förutom föreningslivet, frågade jag. - Barnbarnen. Kultur. Bio. Naturupplevelser. Ja, livet är roligt, sa hon med en bestämd ton. Det finns mycket att göra. Sen gillar jag också god mat, att cykla, simma och gå stavgång, fyllde hon i. Ja, livet är roligt.

Men, om du nu skall sluta som kassör i Operation 1325 och lämna plats för andra krafter, vad ska du göra istället, undrade jag. Hon tittade på mig som om hon inte riktigt förstod. - Jag skall fylla tiden med annat skoj, sa hon. Ja, men vad, undrade jag som verkar tro att hon inte har annat än Operation 1325 på sin lyra. Jo, sa hon, jag skall fortsätta med IKFFs Stockholmskrets, engagemanget i huset med fester, möten, mm, Immanuelskyrkans pensionärsverksamhet och det roliga programrådet, fem bokcirklar, teatergruppen och filmklubben och så skall jag cykla, simma, gå, träffa barnbarnen, med mera. Man får ju ligga i en aning för att hinna med alla sina roliga engagemang. Någon brist på sysselsättning har jag inte, som du ser, fyllde hon i med ett varmt leende. Huj, tänkte jag, ja, detta är en aktiv föreningskvinna, en sådan som verkligen gillar sitt sociala engagemang. 

Sammanträden kan vara en fest, för de som gillar kunskap, visioner, aktivt deltagande, förändring och medverkan. Det gjorde Birgitta. Men hennes liv tog också plats, och tid, utanför sammanträdesrummet.

På frågan vad hon skulle bli när hon blir stor, svarade hon; - En snäll gammal tant.

- Livet är en fantastisk gåva, sa hon. Det är gratis, alltså nåd.

Anette Grinde
(Efter samtal med Birgitta Lorentzi den 11 mars 2014).

Viktiga platser i Birgittas liv;

• Svenska Kyrkan
• Immanuelskyrkan
• Sändaren
• Operation 1325
• IKFF
• Folkpartiet
• Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd

Minnesord Birgitta Lorentzi 1935-2017

• Dagens Nyheter (Minnesord av Margareta Ingelstam)
• Dagens Nyheter (Minnesord IKFF)
• Dagens Nyheter (Immanuelskyrkan)
• IKFFs hemsida (Minnesord)

• Familjesidan (dödsannons)

Resolution 1325; en resolution för fred.

Resolution 1325; en resolution om fred. Den lilla boken, som ser ut att sakna det viktiga isbn-numret, har skrivits av Operation 1325 under 2008. Syftet är att göra innehållet i resolution 1325 mer tillgängligt för en bredare allmänhet. Jag har läst och skrivit om resolutionen tidigare, men det hindrar inte att jag vill läsa och skriva om den igen. Frågorna - fred, kvinnor och säkerhet - är viktiga och inte på något sätt färdiga, vare sig hos mig eller i världen. De behöver begrundas och ses igen, från såväl gamla som nya håll. Resolutionen kom år 2000 och den är ännu inte allmänt känd. Den är inte heller tillräckligt implementerad i världens alla länder. Det är en lång väg kvar att vandra här.

Boken inleder med att resonera kring begrepp som t ex genus, könstillhörighet, könsroller, jämställdhet och kvotering. Begreppen är viktiga och diskussionen samtidigt absurd. Det är tragiskt att vi skall behöva, att det är nödvändigt att, lägga så mycket tid och kraft på att beskriva hur vi är, när och varför. Istället för att bara se till att det blir - tryggt, säkert och rättvist för alla. Det är också outsägligt tragiskt att veta att väldigt många kvinnor, ja, män också men huvudsakligen kvinnor, utsätts för extremt mycket våld i sina liv och att detta våld växer lavinartat inför och i konflikter. Förövarna skall hålla ansvariga (enligt resolutionen 1325 (2000) och 1820 (2008)). Allt detta våld måste ses och uppmärksammas, inte döljas som en lokal sedvänja som vi inte har att göra med. Man kan, återigen, fråga sig; varför tar det sådan tid att få bort våldet? Varför tar det sådan tid att skapa jämställdhet mellan könen? Varför används våldet mot kvinnorna som strategiska vapen? Var finns medmänskligheten - vart tar den vägen när våldet eskalerar?

Resolution 1325 talar om fred, kvinnor och säkerhet. Den bygger på de delar av de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten som tillförsäkrar flickor och kvinnor sina rättigheter under konflikter och den talar om kvinnors medverkan i fredsprocesser. Kvinnorna skall vara med i dessa, alla, fredsprocesser. Deras medverkan är viktig, för freden och för hållbarheten i freden.

Att vara med inkluderar såklart inte bara att vara med. Den inkluderar att vara invald, att få tala, att lyssnas på, att tas hänsyn till och att frågorna tas som viktiga. Det inkluderar att hänsyn tas till alla de frågor som är viktiga för kvinnor och flickor, liksom för män, pojkar och familjer - för samhällets väl, helt enkelt. Även om det ofta visar sig att det inte är enkelt eftersom vi är olika och har olika preferenser och bedömningsgrunder. Rättvisa är, ur något mått, subjektivt men behöver ändå begrundas objektivt. Rättvisa och säkerhet för alla är onekligen bäst, där makt, tillgångar, resursfördelning, mat, arbete, trygghet, säkerhet, skolgång, frånvaro av våld och vapen är exempel på frågor som måste begrundas och fungera. Kvinnors deltagande och deras aktiva medverkan i freden är oerhört viktig.

Resolution 1325 understryker kvinnors roll i konfliktförebyggande arbete, fredsbyggande och i konfliktlösning. De skall medverka, vara en aktiv del i, fredsarbetet på alla nivåer och i alla situationer. Det måste vi alla vara medvetna om. Frågorna och kvinnorna måste finnas hos tjänstemän, makthavare, politiker, biståndsgivare och andra berörda parter.

Krigets lagar understryker att de civila skall skyddas. Där finns ofta kvinnor och barn, företrädesvis flickor, eftersom pojkar ofta tvingas ut i strid. Kvinnorna får andra roller, än de de har i vardagen. Krig och konflikter skapar oerhört mycket mer våld, både innan och under konflikterna. Detta våld träffar ofta kvinnorna, ofta också som sexualiserat våld. Straffrihet från detta våld, som växer och som används strategiskt av de stridande parterna, måste ta slut. De skyldiga måste straffas för dessa handlingar. Detta framgår också av resolution 1325.

Det är så märkligt att människors behov inte tas om hand, att krigen får söndra som de gör. Det är så märkligt att maktens män leder krigen, en god bit in i 2000-talet, så att livet och människornas liv ses som inget alls. I krigen är kampen över makten viktigare än den civila befolkningens och landets väl. Har mänskligheten inte lärt sig mer av historien?

Varför bättrar vi - mänskligheten - oss inte?

A..

Flicka.

Operation 1325.

Wikipedia om resolutionen.

Boken kan - hoppas jag - beställas här.

Mer om Resolution 1325 i denna blogg - här!

Operation 1325 - resolution 1325

Operation 1325 är en paraplyorganisation med följande medlemmar (enligt deras hemsida idag);

UN Women Sverige
Kvinnor för fred (KFF)
Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd (SEK)
Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor (RIFFI)
Svenska Kvinnors vänsterförbund (SKV)
Sveriges Kvinnolobby

Organisationerna bildade Operation 1325 år 2003 och utser var för sig sin andel av ledamöterna, utifrån intresse och tillgängliga medlemmar, och föreslår dessa till Operation 1325s valberedning. Denna föreslår dessa människor till Operation 1325s årsmöte. Valberedningen har därför, utifrån tillsättningen av ledamöter med detta förhållningssätt, små möjligheter att forma styrelsen utifrån behövliga kompetenser. Det blir vad det blir, helt enkelt. Det är såklart en brist.

Personalmässigt består Operation 1325 just nu av en kanslichef, en projektledare och två praktikanter. Häromåret bestod personalstyrkan av en generalsekreterare, två projektledare, en informatör, en ekonom och två praktikanter. Styrkan har krympt, sålunda. Man har minskat mängden kunskap i organisationen, sänkt sig till en mindre organisation. Siktat lägre, helt enkelt. Det är synd, eftersom frågan är viktig.

Organisationen utbildar i resolution 1325-frågor, huvudsakligen utomlands men möjligen också till myndigheter inom Sverige (t ex polisen). Operation 1325 har ingen utbildning som vänder sig till privatpersoner i Sverige. Organisationen strävar inte heller efter att spridda kunskap om sig och om resolutionen i Sverige, varför de t ex inte informerar i skolor eller civilsamhällesorganisationer (NGOs) som möter unga vuxna här. De engagerar inte heller volontärer, i syfte att sprida ordet om resolutionens budskap. Tyvärr, har jag alltid tänkt om detta. Vi behöver fler som engagerar sig för fredsfrågorna.

Resolution 1325, som rör frågor om kvinnor, fred och säkerhet, och nationella handlingsplaner kopplade till resolutionen är frågor som berör hos organisationen. Det är detta de talar och utbildar om, helt enkelt.

Resolution 1325 pekar på att kvinnor skall finnas med i alla fredsprocesser, på alla nivåer. Den pekar också på förskräckelsen med våldet mot kvinnor i konflikterna, där övergrepp och våldtäkter används som ett sätt att utöva krigföring. Ett förskräckligt vapen, helt enkelt, som inte är i sin ordning. Resolutionen berättar att det inte är ok och att vi, FN, världens folk och världens länder, har ett ansvar att se till att vi gör något åt det. Resolution 1325 uppmärksammar oss, ur något perspektiv, på att också kvinnor finns, att de har särskilda behov som också har betydelse för freden. De - vi - måste alltså finnas med i bilden, tillåtas bidra och lyssnas på.

Det är alltså viktigt att vi fångar frågan - kvinnors existens och kvinnors medverkan. Den rör världens och fredens väl.

A..

Grejen med resolution 1325 - kvinnor, fred och säkerhet

IKFF, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, har gjort en skrift om resolution 1325; Grejen med resolution 1325 - kvinnor, fred och säkerhet. Den handlar om FN-resolutionen som kom år 2000.  Varje skrift, artikel och inlägg i debatten som förtydligar en viktig resolution är bra.

Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) är den svenska sektionen av den internationella fredsorganisationen Women’s International League för Peace and Freedom (WILPF). Det unika för IKFF är, enligt organisationen själv, att vi som fredsorganisation arbetar för att öka kvinnors makt och politiska deltagande i allt beslutsfattande som rör fred, säkerhet och nedrustning.

IKFF Sverige är en medlemsbaserad organisation. Organisationens högsta beslutande organ är den nationella kongressen som möts vartannat år. Där utser kretsrepresentanterna en nationell styrelse som har till ansvar att styra organisationen åren mellan kongress. På kongressen antas även en strategisk plan som ligger till grund för styrelsens och kansliets arbete. Styrelsen fastställer inom sig ett arbetsutskott som sammanträder oftare än styrelsen. IKFF:s kansli, med bas i Stockholm, drivs av en generalsekreterare med personal. Regelbunden kontakt förs med den nationella styrelsen och dess arbetsutskott.

IKFF var en av de drivande krafterna när FN: s säkerhetsråd år 2000 antog resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Denna historiska resolution är den första någonsin som fokuserar på kvinnors deltagande i arbetet för att förebygga och lösa krig och konflikter. Den är också unik givet att det civila samhället aldrig tidigare har legat bakom en resolution från FN:s säkerhetsråd.

IKFF har idag rådgivande status vid FN: s organ ECOSOC, UNCTAD, UNESCO, FAO, ILO och UNICEF.

En central fråga som rör kvinnor, fred och säkerhet är att FN och dess medlemsstater är skyldiga att arbeta för att öka kvinnor deltagande i konfliktförebyggande, fredsbyggande och återuppbyggnadsarbete med anledning av/i anslutning till konflikter. Det är också mycket viktigt att stärka arbetet för kvinnors säkerhet i väpnade konflikter. Resolution 1325 talar om detta och strävar efter bättring. Vi, världens folk, har fortfarande en god bit kvar att vandra i denna fråga. Kvinnor är inte med på samma sätt som män i fredsprocesserna och det är inte självklart att världens alla stater ser frågan som viktig. Kvinnor - som representerar hälften av världens befolkning - lämnas utanför och får inte ge sin syn på sakfrågorna. Resolutionen säger att även dessa, kvinnorna, skall vara delaktiga i förhandlingar och beslutsprocesser, och då i alla nivåer av dessa.

I Grejen med resolution 1325 - kvinnor, fred och säkerhet, under avsnittet om krig & genus, står t ex att läsa; På grund av det militära perspektivets starka dominans utesluts ofta kvinnor, och de som vill föra fram en annan typ av konfliktlösning. Deras erfarenheter och perspektiv får inte utrymme, de ses som naiva eller irrelevanta. Lösningar som vill bredda synen på vad säkerhet innebär blir ignorerade. Vi fastnar därmed i ett våldshjul och agerar försent, med militära medel, istället för att lägga fokus och resurser på att förebygga konflikter.

Kvinnor bär på andra erfarenheter än männen, de ser livet och dess frågor från andra håll. De har ofta andra uppgifter än männen och de utsätts ofta för en typ av våld som skapar omåttliga sår. De känner till krig och konflikter ur andra perspektiv än männen och måste därför också få möjligheten att bidra till att lösa konflikterna innan de utvecklas till krig. De utgör därtill 50% av världens befolkning och behöver representeras också med den utgångspunkten.

Vi behöver hitta andra vägar till fred, sådana där ökad militarisering inte ligger i som prioritet utan där istället försoning och konfliktlösning står på agendan. Fredsförhandlingarna måste inkludera kvinnorna. De måste också inkluderas i arbete för att förebygga och förhindra konflikter, liksom naturligtvis även i det arbete som måste ske efter en konflikt. Om syftet är hållbar fred, måste alla de olika kategorier som påverkas av konflikten och freden involveras. Där ingår kvinnorna, helt utan tvekan.

Krig och väpnade konflikter skapar oerhört mycket våld. De kan inte göras säkra, för någon. Det enda sättet att öka säkerheten är att förebygga konflikterna, så att de inte inträffar eller kan förhindras innan de går överstyr. I det arbetet måste också kvinnorna finnas. Resolutionen handlar om att stoppa krig. För att göra detta behöver alla medlemsländer fundera kring sina roller i fredsarbetet, däri ligger t ex att upprätta en nationell handlingsplan för arbetet med resolution 1325 i just deras land. En sådan plan bör alltså finnas i världens alla länder. Detta är viktigt, för att kunna ta resolutionen (och andra resolutioner) på allvar. Varje land behöver sålunda begrunda sin del av/i världens konflikter - och hur de kan bidra till bättring.

Vapen och ökad militarisering kan inte lösa konflikter. De höjer rädslan och det höjer graden av våld i samhället. Fred och försoning måste hittas på andra sätt.

IKFF arbetar för detta, för fredlig fred och mindre våld, alltså. Svenska Freds och skiljedomsföreningen gör det också. Och Kristna Freds. Ja, det finns många fler som gör det, förstås. Vi borde alla vara med i minst en sådan förening, för bistånd i arbetet med att alltid leva i fred.

Ja, inte bara som medlem, förstås. Utan också för att lära oss mer och för att bidra med ord, tankar och handling i de frågor som ger oss en bättre, mer fredlig, värld.

A..

En enad styrka vandrar mot samma mål ....

FNs resolution 1325 antogs år 2000, där kvinnor, fred och säkerhet ligger i fokus. Som en följd av resolutionen bildades, år 2003, Operation 1325. Dess syfte är helt enkelt att förverkliga resolutionen. Operation 1325 är en svensk förening, en paraplyorganisation, som idag har sex medlemmar. Medlemmarna består av organisationer, som i sin tur omsluter mer än 8000 medlemmar. De sex medlemmarna är; IKFF (Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet), KFF (Kvinnor för Fred), UN Women Sverige, RIFFI (Riksförbundet Internationella Föreningar För Invandrarkvinnor), SEK (Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd) och SKV (Svenska kvinnors Vänsterförbund). 

Operation 1325 samarbetar också med Sveriges Kvinnolobby, som är adjungerad till styrelsen. Sammantaget består paraplyorganisationen därmed av ett stort antal medlemmar genom de aktiva kvinnoorganisationer som ingår i föreningen. Varje organisation har också frågan som sin egen, även om de gemensamt driver frågan genom paraplyorganisationen. Det ena utesluter inte det andra.

Fokus i FNs resolution 1325 är kvinnor, fred och säkerhet. För att åstadkomma en hållbar fred och säkerhet i världens konfliktområden krävs kvinnors medverkan. Genom resolutionen uppmärksammas detta, men ställer inte absoluta krav. Det finns heller inga specifika sanktioner om resolutionen inte följs. Mer än ett allmänt åtlöje när det inte görs. För visst är det förfärande fånigt, att den inte är genomförd med hull och hår?

Säkerhetsrådet uppmanar enträget medlemsstaterna att se till att kvinnor i ökad utsträckning deltar på alla beslutsnivåer i nationella, regionala och internationella institutioner och mekanismer för förebyggande, hantering och lösning av konflikter.

Ja, kvinnorna skall vara med i alla beslutsnivåer. För hållbar fred krävs att hela befolkningen är representerad. Att man låter alla komma till tals. Och att man ser de olika gruppernas förutsättningar och behov. Och skapar fred, säkerhet och trygghet för alla. Det kan inte göras om alla inte är med.

Säkerhetsrådet understryker att alla stater är skyldiga att avskaffa strafflöshet och att lagföra alla personer som anklagas för folkmord, brott mot mänskligheten samt krigsförbrytelsen, däribland brott som sammanhänger med sexuellt och annat våld mot kvinnor och flickor, och betonar i detta hänseende nödvändigheten av att, där så är möjligt, undanta dessa brott från amnesti.

Ja, våld mot kvinnor är inte i sin ordning. Aldrig. Våld mot kvinnor, barn och familjer för att söndra i samhället är inte i sin ordning. Det är inte i sin ordning oavsett skäl. Att använda våld mot kvinnor och barn i krig eller av andra skäl, är något av det fegaste och mest fruktansvärda man kan göra. Det är förundrande att män, ja, i huvudsak män, tar till detta grepp. Det är också förundrande att de i många fall inte straffas och att ledningen medverkar till att straffrihet råder.

När människor träter är det av stor vikt att de ser andra som unika individer, med rätt till liv och säkerhet. När kriget, frustrationen och rädslan tränger in i människornas vardag förändras deras sinnen. Våldsamheterna eskalerar. Den grundläggande moralen flyttar sina gränser. De blir något annat. Då är det viktigt att det finns människor omkring som behåller gränserna. Som låter de juridiska skyddsmurarna vara synliga och berätta inom vilka gränser vi får röra oss.

En enad styrka - män och kvinnor, sida vid sida - behöver vandra mot samma mål. Där fred råder och där säkerhet för alla är målsättningen. I varje forum måste alla - män och kvinnor - vara representerade. Annars kan vi inte nå dithän. Vi måste se allas sidor, män och kvinnor, unga och gamla. Vi måste se, respektera och arbeta för varandras väl. Inte bara mitt. Eller ditt. Utan för allas väl.

Operation 1325 består av en enad styrka. Kvinnorna i medlemsorganisationerna har enats om att arbeta för allas väl. De längtar till den stund är kommen när alla andra vill så också. De arbetar aktivt för att vi skall nå dithän.

För att fred och säkerhet skall vara möjligt krävs kvinnors medverkan i samtliga beslutsforum som talar om fred och om förebyggande av konflikter. Före, mitt i krisen och i efterarbetet. Så ja, det är dit vi är på väg. Som en enad styrka.

A..

• Operation 1325.
• IKFF (Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet),
• KFF (Kvinnor för Fred),
• UN Women Sverige,
• RIFFI (Riksförbundet Internationella Föreningar För Invandrarkvinnor),
• SEK (Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd)
• SKV (Svenska kvinnors Vänsterförbund). 
• Sveriges Kvinnolobby
  

• Mer länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Knuff bloggar. 

Jag tänker att livet är fantastisk...

Ölandsdagg i ljuvlig morgontid.

Jag tänker att livet ändå är fantastisk. Jag frustreras från tid till annan kring livets egenheter och min oförmåga att göra - åstadkomma - allt det jag vill. - Men jag tänker ändå att det trots allt är ganska fantastiskt. Livet, alltså.

Under helgen som gick var vi på Öland. Jag träffade en av mina systrar och mina föräldrar. Det var en fin helg, på en fin plats och med ett underbart väder. Öland är förundrande vackert, särskilt den nordvästra kusten - Stenkusten - med dess ljuvligt karga miljö med alvarsmarken, stenstränderna, de vita grusvägarna och det ljuvliga vattnet. Att springa på de ensliga vägarna längs denna kust är rent underbart. Det borde vara fler förunnat, även om jag gärna ser att de fortsätter att vara obefolkade.

Jag blev glad över att min syster sprang tillsammans med far på hans morgoncykelrunda. Jag tycker att det är otroligt fantastiskt finfint att han cyklar två mil nästan varje morgon och tänker att man själv borde göra det. Det var ju han som inspirerade till att göra Klassikern en gång i tiden som blev starten också till en massa annat, så kanske får jag lyssna också till hur han gör nu och göra detsamma själv. Det handlar om att prioritera sin hälsa och livsglädje. Det är ju ändå ganska lätt, även om det ibland ter sig ohyggligt svårt. För att man bara prioriterar helt fel.

Jag är glad för att min mor rantar omkring som hon gör med än det ena och än det andra. Jag hoppas att också jag gör det, när jag når hennes ålder. Vilket jag hoppas att jag gör. Jag hoppas att hon gör det länge än. Rantar, som bara den.

Jag tänker på de finaste av allt fint, min Jenny & min Sofie. De är förundrande fina. Ibland får jag hjärtklappning när jag tänker på dem. Hjärtklappning och längtan, så jag bara måste ringa för att få höra deras fantastiska röster. Må de känna trygghet och glädje i livet, och känna att de alltid har sin mor och sin far vid sin sida.

Jag är också glad över flera av de människor som just nu rör sig i min närhet. Karin. Disa. Emmicki. Och den fantastiskt glada Mari. Med flera. Det är fantastiska kvinnor, med glöd och glädje, dans och sång. De gör mig glad långt in i mitt hjärta. De vill, glöder och är. Låt dem aldrig tappa den glädjen de bär i sig.

Mina tankar går ofta till Indien. Till kvinnorna, männen och barnen. Till livet, färgerna och glädjen - och till alla deras svårigheter. Till mina & Leifs resor i Indien och allt vi lärt oss av dessa. De har givit oss många nya erfarenheter och synvinklar. De har lärt oss mängder av nytt - framför allt att vi alla är lika men ändå väldigt olika. Det har också lärt mig att livets lotteri, var vi hamnar på världskartan, skapar helt olika förutsättningar för oss alla. Jag vet att jag kan förändra livet för människor i Indien genom det jag gör när jag är där - och här. Jag hoppas att jag förmår använda den kunskapen på ett bra sätt.

Jag tycker om människor som visar glöd & engagemang, som inte bara gnisslar i förhållande till andra utan som gör, glöder och uppmuntrar - för sig själv och för andra & deras väl. Inte bara för sig själv, utan för sig själv och för andra.

På min agenda står samvaro med mina fantastiska döttrar, mc-färder med min sambo, löpning i massor, kajakturer i fantastisk skärgård och någon tur på cykel lite då och då. Där står också samtal om livets väl och engagemang i viktiga föreningar. Där står rätt och riktigt, rättvisa och engagemang och uppriktig ärlighet - i omsorgens tecken. Där står också uppmuntran och glädje för de som gör och vill.

Engagerade människor är fantastiska. Särskilt de som smittar med sin glädje och sitt engagemang till andra.

Ju fler vi är som arbetar i samma riktning, desto bättre kan det bli.

Mer glädje till folket.

A..

 

UN Women Sverige

UN Women. Margareta Winberg talar om kvinnorna som våldtagits i konfliktområden i Kongo. Hon talar om skälen till varför de våldtas och hon talar om skadorna förövarna åstadkommer. Det gör ont att höra orden och jag vill inte lyssna. Jag vill inte höra att denna fasa pågår i världen, på detta utvecklade 2000-tal. Men, faktum är att vi måste lyssna - eftersom det förekommer. Det förekommer dessutom i hög utsträckning och inte som ett enstaka misstag. Orden gör fruktansvärt ont, men kan ändå inte få oss att förstå den fasa de utsatta kvinnorna känner för det de utsatts och utsätts för. För detta går det inte att sätta sig in i. Vi måste se till att dessa fasor får ett slut.

Margareta Winberg berättar vidare om UN Women och deras viktiga uppdrag. UN Women är ett organ för kvinnors mänskliga rättigheter. Deras uppdrag är; 1) att sprida kunskap om Kvinnokonventionen, 2) implementera Kvinnokonventionen, 3) samla in pengar till något av de program UN Women har i världen och 4) sprida ordet om sig själva, vilket t ex görs genom att starta lokalavdelningar landet runt.

Har du läst Kvinnokonventionen? Om inte, varför inte göra det? Du hittar den via länken här nedan.

Ja, föreningen behövs. Helt utan tvekan. Tragiskt nog. För visst är det väl ändå självklart, att alla människor har samma rättigheter, oavsett vad?

UN Women är en av organisationerna som "äger" Operation 1325. De båda är viktiga aktörer för kvinnors väl, liksom för fred och säkerhet, världen över. Titta in hos båda dessa organisationer, och begrunda hur du kan bidra till deras utveckling och väl. Till gagn för världens väl.

A..

• Kvinnokonventionen - på UN Womens hemsida.
• Operation 1325. 
• Sverige + Kvinnokonventionen = sant? En rapport om Kvinnokonventionens ställning i kommuner och landsting.

 Länkar & sånt;  
Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Knuff bloggar.  Knuff om  - mänskliga rättigheter - fred - ickevåld  - operation 1325  . Bloggare om  kvinnorörelser - ickevåd -   världsfred -  ..  Artiklar om 1325;*SvD nov 2012,* SvD 29 nov 2012,* SvD 8 jan 2013, *SvD 9 jan 2013, *Svd 11 jan 2013.

1325

Glad - blir jag, av fantastiska organisationer. En sådan är Operation 1325. Det är en förening, som "ägs" av sex viktiga medlemsorganisationer och samarbetar nära med ytterligare en. Föreningens huvudsakliga uppgift är att informera, utbilda och utveckla kapacitet samt påverka makthavare och allmänhet - kring FN-resolutionen 1325.

De sex organisationerna är; Internationella Kvinnorförbundet för fred & frihet (IKFF), Kvinnor för fred, Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd (SEK), RIFFI (paraplyorganisation för ett 30-tal lokalföreningar med engagemang för invandrar- och flyktingfrågor), UN Women Sverige (tidigare UNIFEM) och Svenska Kvinnors Vänsterförbund (partipolitiskt obundet). Den sjunde är Sveriges Kvinnolobby. Operation 1325:s styrelse består av representanter från de sex medlemsorganisationerna. Det är kunniga kvinnor som representerar sina respektive organisationer och brinner för en viktig organisation. 

Resolution 1325 (som tillkom 31 oktober 2000) handlar om kvinnor, fred och säkerhet. Föreningens arbete kretsar sålunda kring frågor som rör kvinnors medverkan i fredsarbetet. Deras roll är viktig. Den skapar större förutsättningar för en varaktig fred och med deras medverkan finns inte bara 50% av befolkningen med i diskussionen, utan 100%. Allt annat är ju absurt och helt otänkbart, även om det tänkts på annat sätt i tidens tidigare tider. Vår allas tid nu, är en annan. Den tänker mer, som att alla spelar roll. Ansvaret för genomförandet av resolutionen ligger på FN, medlemsstaterna och det civila samhället. Det ligger alltså på oss alla att den genomförs och upprätthålls. Föreningen (Operation 1325 och deras medlemsorganisationer) bär sålunda en mycket viktig roll för att resolutionen skall uppmärksammas och ligga högt upp i beslutsfattarnas och uppdragstillsättarnas minne. Utan deras arbete faller den lätt i glömska. Det vore verkligen synd och skam eftersom det är en riktigt viktig fråga.

Visst är det egentligen simpelt & enkelt? För visst borde väl fred, frihet, säkerhet - mellan länder och folk och i vårt innersta hjärta - för vår världs framtid kunna ses som simpelt och enkelt?

För alla vill väl ändå vårt allas yttersta väl?

A..


Länkar & sånt;  
Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Blogger.com.  Knuff bloggar.  Knuff om  - mänskliga rättigheter - fred - ickevåld  - operation 1325  . Bloggare om  kvinnorörelser - ickevåd -   världsfred -  ..  Artiklar om 1325;*SvD nov 2012,* SvD 29 nov 2012,* SvD 8 jan 2013, *SvD 9 jan 2013, *Svd 11 jan 2013.

Vissa dagar är bättre än andra...

De sista dagarna har jag, vid flera tillfällen, mött riktigt fantastiska kvinnor i riktigt fantastiska organisationer. De har värnat och månat om sina respektive organisationer. De har värnat och månat om fredsfrågor, kvinnor och ickevåldsfrågor - och de har tagit sina roller på riktigt allvar. Det har lyst om dem. Det har känts att de menat allvar. Det gör mig så glad att se och höra människor som månar om viktiga fredsfrågor. Det gör mig så glad att tala med människor som tar sådana frågor på allvar. Denna vecka har jag haft förmånen att tala med sådana människor vid flera tillfällen. Jag blir riktigt glad av sån´t.

Jag blir också glad av att äntligen ha fått - kunnat - lämna blod. Tänk, att det skulle behöva vara så omåttligt svårt. Men, nu är det äntligen gjort.

Ja, vissa dagar är bättre än andra. Detta var en bra dag.

A..


Länkar & sånt;  
Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Blogger.com.  Knuff bloggar.  Knuff om  - mänskliga rättigheter - fred - ickevåld - . Bloggare om  kvinnorörelser - ickevåd -   världsfred -  ... 

FN.s resolution 1325 ...

Kvinnor har i många år verkat för fred. Men de har sällan fått vara med där de har kunnat bidra till att förebygga krig. De har heller inte fått vara med i de viktiga officiella fredsförhandlingarna. Det har skapats ändrade förutsättningar för att detta nu skall ske - och vi hoppas att det blir bättre och bättre för var dag som går, i detta hänseende.

FN.s resolution 1325 ger kvinnorna möjlighet att delta. Den är en väg in i den viktiga delaktigheten. Den som gör att freden blir mer hållbar. Resolutionen uppmärksammar också det sexuella våldet i konflikter. Kvinnor har i en central roll för att hålla ihop familjer och samhällen. Våldtäkter och sexuellt våld riktas därför i hög grad mot kvinnorna som ett effektivt vapen i krig. Det är oerhört viktigt att detta kommer till ett slut.

Säkerhetsrådet uppmanar enträget medlemsstaterna att se till att kvinnor i ökad utsträckning deltar på alla beslutsnivåer i nationella, regionala och internationella institutioner och mekanismer för förebyggande, hantering och lösning av konflikter.

Säkerhetsrådet uppmanar enträget generalsekreteraren att tillsätta flera kvinnor som särskilda ombud och utsända för att tjäna som medlare och uppmanar därför medlemsstaterna att anmäla kandidater till generalsekreteraren för att införas i en förteckning som skall aktualiseras fortlöpande.

Säkerhetsrådet uppmanar vidare generalsekreteraren att sträva efter att utveckla kvinnornas roll och bidrag till Förenta nationernas insatser på fältet, särskilt som militära observatörer, civil polis samt experter i fråga om mänskliga rättigheter och humanitära insatser.

Säkerhetsrådet uppmanar alla parter i väpnade konflikter att vidta särskilda åtgärder för att skydda kvinnor och flickor mot sexuellt våld, särskilt våldtäkt och andra former av sexuellt utnyttjande och alla andra former av våld i situationer av väpnad konflikt.

Ja, det finns också många fler uppmaningar i resolution 1325. Den är viktig och kräver påminnelse och uppmärksamhet för att fås med i alla led. Kvinnors roll i fredsförhandlingar påverkar slutresultatet till det bättre eftersom även kvinnors aspekter på fredsfrågor påverkar riktningen. Det är kvinnor och män som tillsammans skall leva med resultatet - då är det självklart att både kvinnor och män skall påverka vägen dit.

Ansvaret att genomföra resolution 1325 ligger på alla berörda parter. FN, medlemsstaterna och det civila samhället - var för sig och tillsammans - måste aktivt arbeta för att kvinnornas rättigheter tas till vara, för att de skall komma hela samhället till del.

Anette

* Läs också mer om Operation 1325 - en organisation i Sverige som arbetar för kvinnors väl och för resolutionens införande i alla led. Utbildning & information spelar roll. 

Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Blogger.com.  Knuff bloggar.  Knuff om  Resolution 1325 - FN - kvinnors roll i konflikter - Bloggare om ickevåld - ...