Yta - invånare - statsskick - kung och statsminister/premiärminister

Canada Area
•	Total	9,984,670 km2 (2nd) 3,854,085 sq mi
•	Water (%)	8.92 (891,163 km2 / 344,080 mi2)
Canada Population
•	Q1 2016 estimate	36,048,521[3] (37th)
•	2011 census	33,476,688[4]
•	Density	3.41/km2 (228th) 8.3/sq mi

Canada Government		Federal parliamentary constitutional monarchy[2]
•	Monarch	Elizabeth II
•	Governor General	David Johnston
•	Prime Minister	Justin Trudeau

Sweden Area
•	Total	450,295 km2 (55th) 175,896 sq mi
•	Water (%)	8.7
Sweden Population
•	January 2016 estimate	9,858,794[3] (89th)
•	2013 census	9,658,301
•	Density	21.5/km2 (194th) 55.6/sq mi

Sweden Government		Unitary parliamentary constitutional monarchy
•	King	Carl XVI Gustaf
•	Speaker	Urban Ahlin
•	Prime Minister	Stefan Löfven

India Area
•	Total	3,287,263[14] km2[b] (7th) 1,269,346 sq mi
•	Water (%)	9.6
India Population
•	2015 estimate	1,276,267,000[15] (2nd)
•	2011 census	1,210,193,422[16] (2nd)
•	Density	387.2/km2 (31st) 1,002.9/sq mi

India Government		Federal parliamentary republic[1]
•	President	Pranab Mukherjee

Källa; Wikipedia (20160505)

Få ordning på klimatförhandlingarna nu!

(DN 7 december 2015)

Bilderna från översvämningarna i Indien känns fasansfulla. Människor går i knähögt vatten på gatorna. Bilderna är från Chennai (Madras), Indiens fjärde största stad, som berättar att vattenståndet på vissa ställen är 2,5 meter över det normala. Det var här, i Chennai, som vi startade vår cykelresa för några år sedan (2013). Vi åkte härifrån och norrut. Vi förundrades då över hur kusten såg ut, att den var praktiskt taget platt hela den sträcka vi färdades (ca 200 mil). Jag har noterat det vid flera tillfällen sedan dess, när stormarna dragit in över detta område och nu, när översvämningar drabbar kusten. Väldigt många människor bor här i svaga hus, där palmblad, plåt eller presenningar utgör det huvudsakliga skyddet.

Vad händer med deras skydd nu? Vad händer tidigare år, under stormarna som drog över landet? I Chennai finns också många människor som bor direkt på gatorna, däri ingår också ett alltför stor antal familjer med barn. Det är gator som nu kanske står under vatten. Hur har dessa människor det nu? Hur kan de leva sin liv, där sovning, skydd för väder, sanitet, mat och vatten finns/görs på stadens gator?

I DN-artikeln står; 325 döda. Det är en fasansfull siffra, för det regn som drabbat staden. Stannar siffran där? Är de fattigaste av de fattiga medräknade här, de som knappt finns och existerar annars i samhället? Kanske finns de drabbade inte heller i denna beräkning? Jag hoppas innerligt att de inte ingår - för att de inte har drabbats, även om den tanken känns som ett drömscenario här. Jag vet ju hur det ser ut där de bor.

Här, i Chennai, finns fasor redan utan knähögt vatten. Hur skall det vara med allt detta vatten i denna stora stad?

Ja, ren fasa. Det känns verkligen som ren fasa. Det gör ont långt in i min själ.

Klimatförhandlingar, Indien. Klimatförhandlingar, Sverige. Klimatförhandlingar, USA. Klimatförhandlingar, Kina. Klimatförändringar sker i världens alla länder, vi alla bär skulden. Det är inte i sin ordning. Det är verkligen tid att ta tag i det på allvar nu. Så, snälla ni ledare i världens alla länder, gör ert absolut yttersta i förhandlingarna nu.

A..

Svd - DN - Expressen - Aftonbladet - DN 

Hur kan det komma sig att 2,5 miljarder människor saknar tillgång till toaletter?

Den 19 november uppmärksammar FN behovet av sanitära anordningar, i samband med Världstoalettdagen. Är det inte märkligt att detta behövs, att väldigt många människor i världen saknar tillgång till toaletter?

2,5 miljarder människor i världen saknar tillgång till toaletter (DN 20141118/World Toilet Organisation).

1400 barn dör varje dag av diarrésjukdomar orsakade av brist på rent vatten, undermålig sanitet och hygien. Mer än en halv miljon barn dör alltså p g a brist på vatten och sanitära anordningar. (DN 20141118/Wateraid).

600 000 000 människor i Indien saknar tillgång till toaletter. De måste ta med sig vatten, gå ut i naturen och finna en säker plats för att göra sina behov på. För kvinnor är detta en mycket stor säkerhetsrisk och en stor källa till osäkerhet. Det sker många övergrepp i samband med dessa naturbesök.

Bristerna finns i städerna och på landsbygden. I Bombays slumområden saknas t ex ca 200 000 toaletter. Människor bor i mycket enkla hus, där vatten, avlopp och sanitära anordningar helt saknas. Det gör t ex sjukdomar vanliga och svåra att bemästra.

Mia Holmgren (DN 20141118) skriver om hur nya toaletter kan ge ett bättre liv till människor i slummen. Det är en oerhört viktig fråga, en sådan som skulle göra en mycket stor skillnad för väldigt många människor. Säkerhet, rent vatten, toaletter, schysta avlopp, mat på bordet och skolgång för ungarna är sådant vi tar för givet, men det finns oerhört många människor som inte har detta. Det är mycket som påverkar, men t ex deras fattigdom, tillhörighet till kast eller samhällsskikt, familjesituation, bostadsbrist och arbetslöshet sätter hinder i vägen för möjligheten att själva påverka vatten och toalettsituationen. 

Om Indiens nya premiärminister Narendra Modi har lovat 5 miljoner nya toaletter, så kanske bollen är i rullning. Låt oss hoppas att det är just så. 5 miljoner toaletter räcker inte till 600 miljoner människor, men är ändå en liten bit på väg. 

Säkerhet, rent vatten, toaletter, schysta avlopp, mat på bordet och skolgång är en självklarhet, eller hur? De hänger också väldigt mycket ihop. Säkerheten är ibland kopplad till att toaletterna inte finns, att vatten saknas eller att det saknas en dörr till toaletten. Skolgången blir drabbad av att mat eller toaletter saknas. Det kan tyckas enkelt att ordna, eller hur? 

2,5 miljarder människor saknar alltså tillgång till toaletter. Och en vansinnig mängd människor saknar också tillgång till rent och rinnande vatten. Hur kan det komma sig?

Hur kan det komma sig? Och vad gör vi åt saken?

A..

Dela gärna detta inlägg på eller

Länkar; 

• Svenskt vatten
• Worldtoilet.org
• WaterAid (Sverige)
• Mitt vatten

Föreläsning; ord & bild om en resa i ett främmande land.

Fantastiska Indien. 

Vi färdas per cykel i ett land som är väldigt annorlunda jämfört med vårt eget. Per cykel kommer man nära och människorna förundras över vårt tilltag. Färden runt årsskiftet 2011/2012 gick  längs Indiens västra kust och sträckan blev ca 190 mil i ett fantastiskt landskap och med mängder av underbara möten. 

2013 cyklade vi längs den östra kusten. Det blev då 220 mil med en helt annan kultur och känsla än året innan. Så olika det kan vara i ett och samma land. 

Föreläsningen handlar om våra resor, varför vi reser, hur man kan resa trots – eller tack vare – vår ålder (50+ och 60+), och om hur Indien är (ur vårt perspektiv).  Den ger många nya bilder på näthinnan och skapar en hel del nya tankar. Just denna föreläsning sätter ett särskilt fokus kring resan längs den östra kusten. 220 mil längs en nästan helt platt väg, även om landskapet omkring inte var helt platt. 

När; Torsdag den 2 oktober 2014
Var; Årsta/Enskede - Träffpunkten (Se Årsta/Enskede församlings hemsida - Svenska kyrkan)
Arrangör; Årsta/Enskede församling.

Vill du att jag håller en föreläsning hos din församling, i ditt företag eller i din förening? Hör då av dig till; Anette Grinde tfn 0708 905 731 – anette.grinde (snabel-a) foretagshuset.net 

Hon träffade mitt hjärta.

Ibland möter man människor som träffar ens hjärta. Idag mötte jag en sådan. Hon är diakon i Svenska kyrkan. Jag skulle hålla en föreläsning och hon mötte mig i dörren, följde mig till rätt lokal, bistod i teknikfrågorna och lotsade och välkomnade övriga gäster. Hon gjorde så som man ju alltid gör när man har en sådan roll. Hon var vänlig och bemötte mig väl. Ibland blir det ändå helt annorlunda, utan att jag kan säga exakt hur eller varför.

Vad gjorde hon? Hon tillförde en extra dos glädje till mitt hjärta. Genom sitt sätt att vara.

Hon var lugn. Hon var vänlig, rättfram, omsorgsfull och glad. Hon hade en varm stämma. Hon talade rakt, tydligt och enkelt. Begripligt. Hon talade om viktiga ting, tydligt och enkelt. Hon välkomnade, talade, sjöng och tackade. Hon gjorde det med en varm, stark och vacker röst.

Hon kändes glad och genuint ärlig. Det kändes som om hon trivdes i sin roll. Hon spred vänlighet och glädje med sin ton, sin röst, sina ord och med sin utstrålning.

Hon gjorde mig glad. Hon tillförde extra till min dag.

Jag hoppas innerligt att hon möts av lycka i alla sina dagar och att hon har god tillförsikt i sitt liv. Jag hoppas också att hon själv möts av en sådan glädje och kärlek som hon själv så storartat delar med sig av.

A..

(Jag talar om Maud Bergqvist, diakon i Svenska kyrkan, Sundbyberg).

Svenska kyrkans kyrkträff i Sundbyberg, Kyrkans Tidning, Intressant? Knuff om fantastiska människor i Svenska kyrkan. Bloggkartan Norrtälje. 

Indien; på tema renhållning

Indien 2013. Vackra ljuvliga Indien. Ja, landet finns onekligen i mitt hjärta. Med värme och glädje i mina tankar.

När vi besökte Andamerna i januari 2013 tänkte vi på sop/renhållningen en del. Andamerna tillhör Indien, men sop/renhållningstanken var klart annorlunda här än på fastlandet. Här såg man uppenbart sophanteringen och närmiljön som något viktigt. Den tanken glädjer stort.

I övriga Indien ser vi ofta sopor lite här och var. Man slänger sopor omkring sig, även om man håller sin tomt fin. Det är lätt att gå tvärs över gatan och slänga soporna där även om man gärna sopar och håller fint inne hos sig. Det är tydligt att man inte har satt renhållningen som en prioriterad fråga, att man inte ser poängen.

På Andamerna var det dock rent. Där såg vi inte sopor och skräp liggandes överallt. En sopstation har vi nog aldrig tidigare sett under våra resor i detta, för övrigt, fantastiska land. Renhållningen och sopstationen på Andamerna gjorde mig väldigt glad.

Tänk, att en skylt och en infart till en sopstation kan göra en så väldigt glad! 

Sopstation på Havelock, Andaman Islands. Indien.

*** *** *** *** *** 

Jag stöttar Plan i deras arbete för att stoppa barnäktenskap. Det kan du också göra! Skriv under (& skänk gärna oxå en slant) för henne http://www.plansverige.org/forhenne  #förhenne

Plan finns på Tjejmilen 2014. Du som springer Tjejmilen 2014 - visa att du uppskattar deras arbete för att stoppa barnäktenskap!

Plan Sverige. Knuff - Intressant. Bloggkartan Norrtälje.  Bloggportalen.se.  Knuff om #forhenne - Bloggare om barnäktenskap. Knuff om tjejmilen. 

*** *** *** *** *** 

Ett festivalfirande utan dess like....

Hela bygden var fylld av färgglada människor. De vandrade efter vägarna. Alla var festklädda och bar på olika ting, som t ex blomster, gudafigurer och frukt. Färger, feststämning och glädje präglade helheten. Vi mötte dem allteftersom. De svängde av i riktning mot sina tempel, som låg utspridda i bygden. Alla var på väg till sitt. Vi blev glada av att se de färgsprudlande och glada människorna. De var glada och vi blev glada.

Vi cyklade på längs vägen och mötte fler och fler människor. Det var festivalfirande överallt, som det verkade. Plötsligt blev vi invinkade till kanten. Människor ville tala med oss. Och de ville bjuda in oss till sin fest, i sitt tempel som låg precis intill. Där satt många människor i långa rader och åt. De åt ris, grönsaker, sås och lät sig väl smaka. De talade med varandra, gladdes åt stunden och välkomnade oss till bords. Vi bjöds på en god måltid. Vi njöt av maten och gladdes över samtalen, som var vänliga och inbjudande. Vi var glada.

Jag tog fram min kamera för att föreviga glädjen och de fantastiska människorna. Jag frågade om lov och fick ett ja, men strax ändrades tonen. Vi krävdes på pengar genom donationer till templet. Ledarna för templet bytte ton från omsorg och glädje till krav. Människorna kom närmare och blev fler, de kom nära. Vi kände tonen, vi kände oron komma krypande innanför skinnet. Hjärtat bankade. Vi insåg att det var tid för oss att utan dröjsmål ta oss därifrån. Men, hur gör man det när man står mitt i, cyklarna parkerade längst in och med alla människor som försöker hindra vår färd? Någon i den festklädda människomassan kom till vår undsättning. Han lugnade tonen. Och såg till att vi fick fri lejd ut på vägen igen. Det var en mycket trevlig upplevelse, som på nolltid bytte skepnad till en mycket obehaglig upplevelse.

Vi trampade vidare mot närmsta stad för att finna boende, mat och vila. Till slut fann vi ett hotell, där vi checkade in. När kvällen kom och vi hade lagt oss bankade det frenetiskt på dörren. Inte som om någon knackade, utan som om det fanns vrede i tonen. Återigen bankade hjärtat. Rädslan kom åter upp till ytan. Det kändes som om det stod en mobb utanför vår dörr som ville oss illa. Det slutade efter en god stund, när jag argt (rädd) vrålat "stick, pys, dra" genom dörren. Kanske hade de misstagit sig på dörr? Fanns det inte någon i receptionen, som var strax utanför vår dörr? Vi vet inte varför vi utsattes för denna ansats, men det var ordentligt obehagligt. Nästa morgon, när vi åt frukost i en restaurang i anslutning till hotellet, kom en stor mängd ordentligt klädda unga män ner till restaurangen från hotellet. Jag undrar om det var de som bankade och att de egentligen sökte efter någon kamrat som de ville ha med sig i sitt festande för kvällen. Att de helt enkelt tog miste på dörr. Jag vill tro att det var så.

Dessa två obehagliga händelser skedde samma dag. Det var festivalhändelser. Något firades under den aktuella dagen. Den andra händelsen var sannolikt också förenad med alkohol. Människor i grupp är något annat än människor var för sig.

Bortsett från dessa händelser minns vi Andhra Pradesh med stor glädje. Där mötte vi en stor dos vänlighet. Dit vill jag gärna åka igen.

Anette Grinde
Händelserna utspelades sig under en av våra cykelresor i Indien, strax innan och i Kakinada (Andhra Pradesh) den 10 februari 2013.

Förutom att Indien är ett fantastiskt land, så tänker jag på Västsahara emellanåt. Det har inget med Indien att göra, utan mer med en konflikt som vi inte hör så mycket om. Om världens orättvisor och om mänskliga rättigheter. Om du ännu inte har läst Tyst territorium, så rekommenderar jag dig att göra det. Läsvärt och viktigt. Här hittar du en recension.

Just nu läser jag Härskarteknik, den fula vägen till makt.
Det värsta är att man känner igen så mycket, från människor som hindrar andra.

Den är egentligen rätt fasansfull, denna bok. Härskande är förskräckligt.

Men den är nyttig att läsa. 

Det kan ju hända att man själv använder härskartekniker, utan att se
och förstå att man gör det.
Ja, nyttig att läsa. 

Länkar; Knuff - Intressant. Bloggkartan Norrtälje.  Bloggportalen.se.  Knuff om Indien - Bloggare om Indien  -  Blogger.com.  Knuff om Västsahara. Bloggar om Fredrik Laurin. Resumé om Fredrik Laurin. 

Föreläsning; om en resa i ett annat land...

Vi färdas per cykel i ett land som är väldigt annorlunda jämfört med vårt eget. Per cykel kommer man nära och människorna förundras över vårt tilltag. Färden runt årsskiftet 2011/2012 gick  längs den västra kusten och sträckan blev ca 190 mil i ett fantastiskt landskap och med mängder av underbara möten. 2013 cyklade vi längs den östra kusten. Det blev då 220 mil med en helt annan kultur och känsla än året innan. Så olika det kan vara i ett och samma land.

Föreläsningen handlar om våra resor, varför vi reser, hur man kan resa trots – eller tack vare – vår ålder (50+ och 60+), och om hur Indien är (ur vårt perspektiv).  Resorna har givit oss många nya bilder på näthinnan och skapat en hel del nya tankar och erfarenheter. Av dessa delar jag gärna med mig.

Vill du att jag håller en föreläsning i din församling, i ditt företag eller i din förening?

Hör då av dig till; Anette Grinde tfn 0708 905 731 – eller via mail;  anette.grinde (snabel-a) foretagshuset.net 

Inom loppet av några timmar...

Per cykel i Indien 2013

Vi cyklade i sakta mak genom landskapet. Våra cyklar tillät inte någon racerfart. Det gjorde inget, eftersom vi var där för njutning och inte för ett träningspass.

Just den här dagen hade vi cyklat några mil och vi hade upplevt, glatts och förundrats under dagen. Som vi brukade, alltså.

Vi skulle åka färja. Vi förundras ofta över färjorna, eftersom de är så annorlunda och speciella jämfört med vårt system här hemma. Vi tog oss, med särskild procedur fram till biljettluckan. Vi var två vuxna och vi hade två cyklar. Det var lite påfrestande, eftersom där fanns enträgna tiggarungar. De var säkert inte mer än 5 år gamla, de var mycket enträgna, ingen vuxen ackompanjerade dem men de hade tårar påklistrade på kinderna. De hade helt klart varit där förr och de kunde sin uppgift. Jag kom nätt och jämt fram och fick hålla koll på mina saker och mig själv. Det påverkade mig stort att se och känna dem, där så nära och så tydligt.

Vi stod tydligt framför luckan och det syntes tydligt vad och vilka som omfattas av biljettköpet och vad som skulle med. Vi betalade, vi fick tre biljetter med krumelurspråkstext och hastade vidare ner till färjan.

Nere vid färjan blev vi lite förvirrade (igen), men strax hittade vi rätt. Det var en liten båt, där cyklarna fick läggas på akterdäck. Jag kan inte säga att båtens skick ingav trygghet. Alla passagerare motades ner under däck. Utrymmet var ganska begränsat och antalet passagerare mer än nog. När det var tid för avgång måste alla ner. Luckan stängdes. Ingen väg fanns kvar ut. Jag stod i trappan, på det översta trappsteget. Jag såg ut, men kunde inte bara kliva ut eftersom en lucka satts för. Vi puttrade iväg över vattnet till andra sidan. Överfarten tog en stund. Inte så lång, lång, men ändå en stund. Vattnet var mycket, mycket smutsigt, trots att det öppna havet låg strax utanför. Man hade verkligen inte velat hamna i vattnet.

Om olyckan hade varit framme och båten kapsejsat, så skulle nästan ingen ha överlevt. Dels var de/vi instängda och dels är nästan ingen av dessa simkunniga. Så, när olyckor händer på dessa breddgrader förstår vi att många skadas eller dör samtidigt. De har helt enkelt ingen chans och de är alltid många.

Väl över på andra sidan kom vi av båten och iland via bryggan/landgången, utan några missöden. Vid utgången skulle biljetterna lämnas och det visade sig att vi hade en biljett för lite. Vi skulle ha haft fyra, inte tre. Frågan uppstod hur vi skulle lösa detta. Vi fick inte kompletteringsköpa där, på landstigningssidan, och kontrollanten tänkte inte släppa ut oss utan rätt biljett. En rätt absurd situation uppstod. Så småningom skedde ett kontrollantbyte, till en man med ett något smidigare synsätt, så att vi kom ut i det fria igen.

Då var det tid för att försöka finna ett hotell. Vi frågade runt, tittade och bestämde oss var vi skulle lägga vårt krut. Prutandet tog vid, vi samtalade en lång stund. Männen i receptionen var trevliga, men lite hårda att ha att göra med i affärer. Till slut blev vi överens om ett pris. "Special for you, don´t tell anyone" - säger mannen till mig. När vi är överens faller min blick på anslagstavlan bakom honom. Jag upptäcker plötsligt en lapp, där alla rumsnummer står - med priser för varje rum. Olika och unika, specifikt för varje rum, dess standard och förutsättningar. Det rum vi just hade förhandlat om hade där ett avsevärt lägre pris än det som var "special for you" i den förhandling vi just slutfört. Jag sänker min blick, tittar den ene mannen i ögonen och frågar om prissättningen och listan. Han, förhandlingsmannen, skruvade på sig och försökte förklara sig. Han kände sig nog en aning obekväm, vill jag tro. Den andre mannen, medkombattanten, kunde svårligen hålla sig för skratt i den uppkomna situationen. Det ryckte tydligt i mungiporna på honom. Vad blev priset? Jo, enligt listan på väggen, utan "special for you".

Så. Inom loppet av några timmar, faktiskt bara två, blev upplevelserna rätt färgstarka. Annorlunda, lärorika, våndande, skrattfyllda och viktiga. De tillför ännu glädje & förundran till min dag.

A..

Händelserna inträffade den 4 mars 2013 i närheten av och i Diamond Harbour, Kolkata, India - under vår cykeltur längs Indiens östra kust i februari/mars 2013

Föreläsning om Indien - den 17 mars kl 1900. Välkommen då.

Var; Sockenstugan Drottningdal, vid Roslagsbro kyrka (Norrtälje).
När; Måndag 17 mars 2014, kl 1900.

Vi ses där, eller hur?

A.. 

Tröskning (Indien)

Tröskning är processen där man skiljer kärnan från axet i till exempel spannmål, (eller andra grödor) rensas från höljet (agnar) som omger den. Tröskning är första steget efter skörden där säden bearbetas före skakverket och vindsiktningen, som skiljer stråna och agnarna från kärnan. Det skedde förr genom att säden blev slagen med en slaga på en loge. En annan traditionell metod för tröskning var att låta åsnor, hästar eller oxar gå i cirklar på säden utlagd på en hård yta. I utvecklade områden sker den mesta tröskningen mekaniskt, vanligen i form av en skördetröska, som skördar, tröskar och vindsiktar säden på fältet. Golven i trösklogarna gjordes täta och släta, så att inga korn skulle gå till spillo, eller ligga kvar och dra till sig möss. Golven lämpade sig således för logdans. (Wikipedia)

Foto; Anette Grinde - 20130223 Orissa, Indien.
Tröskning av ris.

Foto; Anette Grinde - 20130203 Andhra Pradesh, Indien.
Tröskning av kryddor.

Foto; Anette Grinde - 20130216 Andhra Pradesh, Indien.
Tröskning av kryddor.

Foto; Anette Grinde - 20130303 West Bengal, Indien.
Tröskning av ris.

Ja, vi kan konstatera att våra världar är helt olika. Det som hände här för många decennier sedan händer nu i andra delar av världen. Utvecklingen i Indien står inte i paritet med utvecklingen hos oss, åtminstone inte för alla. Det finns många som sliter med människo- och handkraft, utan maskiner och verktyg. Vi lever i samma värld, men med helt olika förutsättningar.

Tröskningen kan ske på olika vis, ser vi när vi reser i Indien. Längs den östra kusten ser vi t ex när de slår riset mot en träställning, ett tidsödande och fysiskt krävande arbete. Vi ser också när de med man/kvinnokraft aktivt drar runt i det som skördats för att få loss kryddhöljena på den presenningen som ligger under eller när en traktor eller oxkärra drar runt i detta, för att på samma vis skilja ut det värdefulla i grödan.

Ett annat sätt är att lägga grödan på vägen och låta trafiken sköta tröskningen. Trafiken kör över grödan, som sedan samlas upp av kvinnor och män vid vägkanten. Det sopas, vänds och samlas allteftersom i säckar och tas om hand. Jag tycker själv att det känns vanskligt att köra över detta, men det är själva meningen med att det ligger på vägen. Det är sålunda dumt att där cykla eller köra i kanten i stället för tvärs över.

Ja, det är oerhört intressant att se skillnaderna mellan våra länder. Hur olika våra förutsättningar är och hur mycket jag har att lära genom att besöka andra länder. Det ger onekligen nya perspektiv.

Anette Grinde
Förundrad Indienresenär

Länkar & sånt;  

Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Blogger.com.  Knuff bloggar.  Knuff om Indien -  Wikipedia - NE - 

Ord & bild om en resa - (17 mars 2014)

Vi färdas per cykel i ett land som är väldigt annorlunda jämfört med vårt eget. Per cykel kommer man nära och människorna förundras över vårt tilltag. Färden runt årsskiftet 2011/2012 gick  längs den västra kusten och sträckan blev ca 190 mil i ett fantastiskt landskap och med mängder av underbara möten. 2013 cyklade vi längs den östra kusten. Det blev då 220 mil med en helt annan kultur och känsla än året innan. Så olika det kan vara i ett och samma land.

Föreläsningen handlar om våra resor, varför vi reser, hur man kan resa trots – eller tack vare – vår ålder (50+ och 60+), och om hur Indien är (ur vårt perspektiv).  Den ger många nya bilder på näthinnan och skapar en hel del nya tankar.

Just denna föreläsning sätter ett särskilt fokus kring resan längs den östra indiska kusten och det som vi särskilt uppmärksammade där. Det blev en helt annan resa än den som företogs längs den västra kusten. 220 mil längs östra kusten innebar t ex en nästan helt platt väg, även om landskapet i sig inte var helt platt.

När; Måndag den 17 mars 2014 (kl 1900)
Var; Sockenstugan, Drottningdal/Roslagsbro (Norrtälje)
Arrangör; Roslagsbro Hembygdsförening – St Eriks Gille

Vill du att jag håller en föreläsning hos din församling, i ditt företag eller i din förening? 

Hör då av dig till; Anette Grinde tfn 0708 905 731 – anette.grinde (snabel-a) foretagshuset.net


Väl mött!

A..




Mer länkar & sånt;  Intressant. Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Knuff bloggar - Orissa -  fiska - Indien - tidvatten - bloggar.se -  ...

Havet lämnar sakta ...

Havet lämnade sakta stranden. Med mjuka rörelser smög den sakta ut. Det var som om det nästan inte märktes, ändå flöt den sakta bort.

När vi återvände en stund senare var den helt borta. Spårlöst, förundrande borta. Ingenting fanns kvar, så långt ögat kunde nå.

Hur var det möjligt?

Ja, vi minns den fantastiska stranden, där tidvattnet var av aldrig skådat slag. Tänk, att kunna fiska genom att kunna plocka fiskarna med sina bara händer direkt på havets botten. Bara genom att sakta vandra fram med en korg på sin rygg.

En förundrande och minnesvärd händelse.

Anette Grinde

(Den förundrande platsen var Chandipur, Orissa, Indien, där vi var den 27 februari 2013)

Mer länkar & sånt;  Intressant. Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Knuff bloggar - Orissa -  fiska - Indien - tidvatten - bloggar.se -  


  

Åhhh, vad jag oxå vill ...

Plötsligt ser jag att fyra grabbar skall åka längs Indiens ostkust i en rickshaw! Åhhh, vad jag också vill göra det.

Vi har tidigare talat om att göra just det, men vi tog cykeln i stället. Vilket ju inte var fy skam heller, förstås.

Kanske är det så att man inte kan göra allt. Även om man ändå kan göra rätt mycket.

A..

Bombay Boulevard - Håkan Elofsson

"När Håkan Elofsson fotograferar utgår han från miljön och ögonblicket och i det akuta nuläget slår han på sina sinnen. Kameran kan vara nyckeln till andras liv, samtidigt fungerar den som hans sköld och legitimerar hans närvaro. Det skulle kunna vara någon annanstans i världen, men nu är det en resa utmed Bombay Boulevard." - Fotografiska muséet, Sthlm, 28 juni - 11 augusti, 2013.

Jag hör bruset. Jag känner färgernas kraft. Dofterna väller över mig, genom bilderna. Indien känns och hörs. Indien påverkar mig. Indien fyller mig med glädje, fasa och förundran.

Jag betraktar Håkan Elofssons bilder, som just nu hänger på Fotografiska muséet i Sthlm. De får mig att minnas bruset, färgerna, lukterna, fattigdomen, glädjen - och det faktum att vår världs resurser och människornas förutsättningar är fruktansvärt orättvist fördelade.

Bilderna får mig att frustreras och längta. Minnas färgerna och bruset, men också kvinnornas och barnens liv på gatan. Ja, också männens. Jag minns de som sover under en filt vid husväggen i staden och gör sin morgontoalett mitt framför oss på trottoaren. De som letar bland soporna, de som envist och påträngande sträcker ut handen i en bön om en peng. När jag blundar ser jag dem framför mig. Känner känslan som fångar mig. Oförmågan, samvetet, frustrationen, ofullkomligheten.

Håkan Elofssons bilder blir, med kunskapen om hur det ser ut i verkligheten, otroligt påträngande. Jag känner dofterna och ser glädjen. Och den makalösa maktlösheten i min oförmåga att förändra vår orättvisa värld.

A..


Länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Knuff bloggar.  Knuff om Fotografiska museet - Indien -  Bloggare om  Fotograf Håkan Elofsson - fattigdom -  ...  My News Desk ... Elofsson bild...

Kvinnor saknas ...

OmVärlden (nr 4-2013). Jag läser om mitt Indien. Det land jag tycker väldigt mycket om, men också frustreras över. Det är ett land där orättvisorna mot kvinnorna flödar. Och därmed också mot barnen, männen och familjerna.

Där orättvisorna mot kvinnornas finns, finns också orättvisan mot samhället i stort. Orättvisan mot kvinnorna gör att samhället inte kan utvecklas, frodas och grönska som det annars skulle kunna. Som det skulle kunna, om allas väl och kunskap kom till sin rätt. Om alla fick bidra, ta del och lägga till utifrån den kunskap de bär.

I artikeln i OmVärlden talas om att kvinnor saknas. Det talas om aborter av flickfoster, hemgifter som ruinerar familjer som har döttrar och om kvinnorna som tvingas gifta sig med flera bröder eftersom det saknas kvinnor i samhället. Det talas om en hög mödradödlighet p g a osäkra aborter. 2011 gick det 914 födda flickor på 1000 födda pojkar. Artikeln, uppmärksamheten kring problematiken, är viktig.

Sista ordet, i Omvärlden nr 4-2013, går till Shailaja Chandra. Hon talar om att våldtäkterna i Indien kan bli en brytpunkt. Att händelserna skapade en enorm uppmärksamhet och folkstorm emot våldet och orättvisorna mot kvinnorna.

Låt oss hoppas att folkstormen inte lägger sig, utan att fokus hålls kvar för kvinnors rättigheter. Den omfattande diskriminineringen som finns i Indien (och på många andra platser i världen) måste få ett slut. Okunskapen i rättsväsendet, särbehandlingen av söner i jmf med döttrar, hemgifterna, skillnaden mellan män och kvinnors rättigheter i ägande och attityderna gentemot kvinnan i samhället är några av de frågor som måste förändras. Det är inte gjort i en handvändning, men det måste ske. Det måste ta fart och ligga kvar högt på dagordningen.

Från vår senaste resa minns jag kvinnorna, vars ansikten var förstörda. Vi såg det flera gånger under vår färd längs den östra indiska kusten. Vi såg skadorna och hur illa de läkt. Vi fasade i tanken kring  hur ont det måste har gjort och vilken pina dessa kvinnor måste har utsatts för innan, under och efter dessa händelser. Varför måste det ske? Varför har vi inte kommit längre i arbetet för trygghet världen runt?

Kvinnors väl är en viktig fråga. Inte bara för kvinnan. Utan för samhället i stort.

Av rättvisa mår vi alla väl.

Anette


Länkar & sånt;  
Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Knuff bloggar.  Knuff om Omvärlden -  Bloggare om  aborter - Indien -  UN Women (månar om kvinnors väl) ... 

Jag tänker att livet är fantastisk...

Ölandsdagg i ljuvlig morgontid.

Jag tänker att livet ändå är fantastisk. Jag frustreras från tid till annan kring livets egenheter och min oförmåga att göra - åstadkomma - allt det jag vill. - Men jag tänker ändå att det trots allt är ganska fantastiskt. Livet, alltså.

Under helgen som gick var vi på Öland. Jag träffade en av mina systrar och mina föräldrar. Det var en fin helg, på en fin plats och med ett underbart väder. Öland är förundrande vackert, särskilt den nordvästra kusten - Stenkusten - med dess ljuvligt karga miljö med alvarsmarken, stenstränderna, de vita grusvägarna och det ljuvliga vattnet. Att springa på de ensliga vägarna längs denna kust är rent underbart. Det borde vara fler förunnat, även om jag gärna ser att de fortsätter att vara obefolkade.

Jag blev glad över att min syster sprang tillsammans med far på hans morgoncykelrunda. Jag tycker att det är otroligt fantastiskt finfint att han cyklar två mil nästan varje morgon och tänker att man själv borde göra det. Det var ju han som inspirerade till att göra Klassikern en gång i tiden som blev starten också till en massa annat, så kanske får jag lyssna också till hur han gör nu och göra detsamma själv. Det handlar om att prioritera sin hälsa och livsglädje. Det är ju ändå ganska lätt, även om det ibland ter sig ohyggligt svårt. För att man bara prioriterar helt fel.

Jag är glad för att min mor rantar omkring som hon gör med än det ena och än det andra. Jag hoppas att också jag gör det, när jag når hennes ålder. Vilket jag hoppas att jag gör. Jag hoppas att hon gör det länge än. Rantar, som bara den.

Jag tänker på de finaste av allt fint, min Jenny & min Sofie. De är förundrande fina. Ibland får jag hjärtklappning när jag tänker på dem. Hjärtklappning och längtan, så jag bara måste ringa för att få höra deras fantastiska röster. Må de känna trygghet och glädje i livet, och känna att de alltid har sin mor och sin far vid sin sida.

Jag är också glad över flera av de människor som just nu rör sig i min närhet. Karin. Disa. Emmicki. Och den fantastiskt glada Mari. Med flera. Det är fantastiska kvinnor, med glöd och glädje, dans och sång. De gör mig glad långt in i mitt hjärta. De vill, glöder och är. Låt dem aldrig tappa den glädjen de bär i sig.

Mina tankar går ofta till Indien. Till kvinnorna, männen och barnen. Till livet, färgerna och glädjen - och till alla deras svårigheter. Till mina & Leifs resor i Indien och allt vi lärt oss av dessa. De har givit oss många nya erfarenheter och synvinklar. De har lärt oss mängder av nytt - framför allt att vi alla är lika men ändå väldigt olika. Det har också lärt mig att livets lotteri, var vi hamnar på världskartan, skapar helt olika förutsättningar för oss alla. Jag vet att jag kan förändra livet för människor i Indien genom det jag gör när jag är där - och här. Jag hoppas att jag förmår använda den kunskapen på ett bra sätt.

Jag tycker om människor som visar glöd & engagemang, som inte bara gnisslar i förhållande till andra utan som gör, glöder och uppmuntrar - för sig själv och för andra & deras väl. Inte bara för sig själv, utan för sig själv och för andra.

På min agenda står samvaro med mina fantastiska döttrar, mc-färder med min sambo, löpning i massor, kajakturer i fantastisk skärgård och någon tur på cykel lite då och då. Där står också samtal om livets väl och engagemang i viktiga föreningar. Där står rätt och riktigt, rättvisa och engagemang och uppriktig ärlighet - i omsorgens tecken. Där står också uppmuntran och glädje för de som gör och vill.

Engagerade människor är fantastiska. Särskilt de som smittar med sin glädje och sitt engagemang till andra.

Ju fler vi är som arbetar i samma riktning, desto bättre kan det bli.

Mer glädje till folket.

A..

 

Indien. Personlig guide ...

Indien.
Personlig guide av Per J Andersson.
Isbn 9789197759618
2013
Vagabond Media Ab

Jag började läsningen av denna bok häromveckan och ha tidigare skrivit en del om den här. Jag har den med mig på mina resor till Sthlm och återkommer till den från tid till annan. Jag gillar ju landet och lär mig gärna mer. Idag läste jag bland annat kapitlet om det Moderna Indien. Kapitlet väcker minnen och skapar nya funderingar.

Indien är ett fantastiskt land, men det är också mycket som skapar sorg och frustration. När Per J Andersson skriver om att det saknas kvinnor i Indien och om de problematiska hemgifterna som kan skapa oerhörda problem för en del familjer minns jag skadorna. Under vår senaste resa i landet såg vi, vid upprepade tillfällen, kvinnor med förstörda ansikten. De var brännskadade. Detta kan vara ett resultat av att familjen inte klarat av att betala sin hemgift till makens familj. En olycka händer så lätt och det är svårt att bevisa att det var något annat än en olycka. Döttrar kan vara oerhört dyra (p g a hemgiften) - till skillnad mot söner som istället tillför till familjen. Detta är ett viktigt skäl till att det saknas det kvinnor i Indien.

Några flickfoster aborteras, kanske klarar de inte de första levnadsåren p g a undernäring eller kanske skadas de av oförklarliga olyckor. I vissa delstater är det ett kraftigt underskott av kvinnor, medan det i andra är ett något mindre underskott - men fortfarande alldeles oacceptabelt. Oavsett vilket krävs det insikt om kvinnans lika värde, ur många perspektiv, för "rättning" av problemet. För det är ett verkligt problem.´

Kastsystemet liksom kvinnornas värde och fria roller - är två oerhört viktiga frågor i - eller kanske för - Indien. Utan en förändring i dessa frågeställningar saknar mer än halva befolkningen rättvisa livsvillkor.

Livsvillkor, som vanliga enkla mänskliga rättigheter, som t ex;

- rätten att bestämma över sin egen kropp
- rätten till egen värdighet
- rätten att gifta sig med den hon önskar, och när hon själv önskar
- rätten att arbeta
- rätten arr representera familjen och samhället
- rätten till drägliga hemförhållanden utan våld och övergerpp
- rätten att inte dömas utifrån börd
- rätten till skolgång
- rätten att själv välja religion eller avstå sådan
- rätten till samma rättigheter inför lagen som andra
- rätten att vara säker i sitt eget land
- rätten till rättslig prövning
- med mera.

Och, då inte bara en juridisk rätt, utan också en faktisk rätt i familj och samhälle.

Per J Andersson är Indienkunnig. Läsningen tillför, även om vi har varit där flera gånger. Den ger nya tankar, bekräftar det vi upplevt och lärt oss. Den ger mig återigen tanken att denna bok borde jag haft innan vår senaste resa, inte efter. Å andra sidan är det ju inte något som hindrar att jag lär mig mer nu - eller att jag återvänder till Indien igen, för den delen. Jag har ännu en hel del osett i detta väldiga land.

Anette

Länkar & sånt;  
Adlibris - Bokus - Bokia - ...  Knuff om böcker.   Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Blogger.com.  Knuff bloggar.  Knuff om Indien -  mänskliga rättigheter.  Bloggare om  Per J Andersson - Vagabond -  ...  ICA-bokförlag. Knuff. Indcen.se. Stockholms Stadsbibliotek. Shop Vagabond.se. Indien Online.

Indien. Personlig guide...

Indien.
Personlig guide av Per J Andersson.
Isbn 9789197759618
2013
Vagabond Media Ab

Vi letade efter en bra guidebok innan vi åkte till Indien i vintras. Vi hittade Lonely Planet, men hittade ingen som täckte det område där vi nu skulle färdas. Vi letade och frustrerades. Lonely Planet är tegelstenar och krasst matnyttiga, men ingen täckte det område vi tänkte oss till. Vi fick klara oss ändå. När vi sedan kom hem från det vackra landet, så upptäckte jag att Indien-kännaren Per J Andersson uppdaterat sin personliga guide om Indien. Jag fick ändå le en aning när jag bläddrade i den. Den innehöll flera av de platser vi besökt - och där vi saknat en guidebok. Ja, denna bok skulle vi ha haft i vår hand på vår senaste resa. Glada är vi att den nu finns.

"- Nej, det är inte ett kastmärke! Kastmärke, säger västerlänningar om pricken i pannan. Men bindin har inget med kasttillhörighet att göra. Ibland anses den skydda mot onda andar. Ibland indikerar den att man är gift. Ibland är den en önskan om lycka. Ibland har den ingen betydelse alls - förutom att den är vacker."

Ja, pricken i pannan är vacker. Den är vacker, på de fantastiskt vackra kvinnorna i Indien. De vackra, färgglatt klädda och stolta kvinnorna, som ändå får slita hårt i orättvisans land. För jämlikheten och rättvisan har ännu en god bit att vandra här. Men, jag blir så glad av att se de vackra kvinnorna. De är så vackert klädda. De bär sina bördor på huvudet, med en rak kropp och med styrka i steget. De är  vackra, med den färgglada pricken i pannan och den vackra sarin svept runt sin kropp. Synen av de indiska kvinnorna gör mig glad, även om orättvisorna gör mig väldigt ledsen.

 "- Muuu, en sån fin strand! Goas stränder är långa och turister många, liksom hotellen, restaurangerna och souveniraffärerna. Ändå är Goa inte ett badresmål bland andra i vår globaliserade värld. Ingen annanstans i världen strövar kor fritt mellan solstolarna."

Ja, så är det verkligen. Turisterna lapar sol i det vackra vädret på de fantastiska stränderna. Det är knökafullt av solstolar och solbadande turister. Och däremellan vandrar korna i sakta mak. Ingen höjer ett ögonbryn för att det är just så. De finns där. Det är bara så. Vackert och märkligt, lite förundrande - men ändå självklart och oantastligt. Det är en del av charmen, och det är en stor del av Indien.

"- Generösa sikher. Stora sikhtempel, gurdwaras, har sovsalar där pilgrimer och andra, även turister, sover gratis. Templet har också en matsal där man serverar langar, gratis mat till alla, oavsett, nationalitet, hudfärg och tro."

Tron i Indien är speciell. Tron och religionen är verkligen närvarande. Vi har tyvärr inte träffat så många sikher, men väl mängder av pilgrimer och andra "vanliga" människor som ger uttryck för sin tro. Ja, religionen är viktig här. Den går inte att bortse ifrån, även om man själv inte är aktivt utövande. Den tilltalar, förundrar och skapar nya tankar. Som det mesta gör i Indien.

"- Gatan är målet. Många länder måste ha en turistattraktion för att man skall lockas dit. I Indien Lockar alla alldeles vanliga stadsgator med sitt inferno av människor, språk, händelser, fordon, dofter och möten. Ta ett enda steg ut från hotellet och voila, du är framme."

Ja, just så är det i Indien. Det är ljuden, lukterna, färgerna och händelserna som är grejen. Ja, där finns förstås en hel del tempel, fantastiska ruiner och andra sevärdheter, men det är själva livet mitt i vardagen som är själva målet. Det är så annorlunda jämfört med hemma, så det räcker oerhört långt att bara se och lyssna på detta. När indierna frågar var vi har varit, vilka tempel vi har sett, så tänker vi ofta att det räcker med själva livet. Att se och höra deras sätt, deras kultur och deras dag. Den är nog fascinerande i sig. Men ja, visst finns det många andra fina och särskilda sevärdheter också. Som t ex koblajorna som torkar på väggarna och de sju äggkartongerna som mannen försiktigt balanserar på sin cykel på väg till marknaden eller kunden.

"- Nästan som i Thailand. Andamanerna är ögruppen som ligger närmare Phuket är Kolkata. Och öarna påminner mer om Thailand är om Indiens natur. Tät regnskog, kritvit sand, kristallklart vatten, fina korallrev."

Ja, Andamanerna var något fantastiskt. Orört, men ändå på väg att bli en turistattraktion. Enkelt, men ändå fantastiskt. Ljuvliga stränder, men utan den riktigt turistiska hetsen. Ja, det finns en stor risk att denna lilla pärla inom några år kommer att bli exploaterad och förändrad. Hit åker många för att dyka. Det är en fantastisk ögrupp, som man nästan inte hittar på kartan. Kristallklart vatten i ljuvlig färg och ljuvligt stillsamt. Här kan man vara för att ta det bara alldeles lugnt. Här finns inget nattliv, bara lugn och ro.

"- Indiska crepes. Indiens vanligaste frukost och lunch heter masala dosa, ändå saknas rätten på alla indiska krogar här hemma. En frasig rispannkaka vikt runt en röra med potatis, lök och kryddor och serveras med en mild kokoschutney och het sambar-sås."

Ja, åk inte till Indien utan att äta Masala Dosa. Den är ljuvligt god. Vi har mött dem längs alla de kuststräckor som vi har färdats efter, utom i den nordligaste delen av den östra kusten (Orissa/West Bengal). Där försvann den och vi saknade den stort. Den är helt enkelt väldigt god.

Den personliga guiden av Per J Andersson börjar med korta beskrivningar av företeelser i Indien. En talande bild och en kort beskrivande text. Det värmer i hjärtat att läsa dessa och att betrakta bilderna. Det känns så väl igen och längtan tillbaka till det färgstarka Indien och att läsa mer i denna bok blir oerhört stark. Ett minus till boken är det småttiga teckensnittet. Den hade onekligen vunnit på att öka textstorleken något. Jag kommer dock att återkomma igen till denna bok. Igen och igen, i min läsfåtölj och säkert också i denna blogg.

Skall du åka till Indien rekommenderar jag ett besök i en bokhandel. Helst i en riktig, där man kan känna på böckerna och tjuvläsa en liten aning först. En bra resebok gör resan bättre, helt enkelt. Just denna bok skulle jag ha haft med mig om jag bara vetat att den fanns. Nu gör jag det. Och du också.

A..


Länkar & sånt;  
Adlibris - Bokus - Bokia - ...  Knuff om böcker.   Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Blogger.com.  Knuff bloggar.  Knuff om Indien -  Bloggare om  Per J Andersson - Vagabond -  ...  ICA-bokförlag. Knuff. Indcen.se. Stockholms Stadsbibliotek. Shop Vagabond.se. Indien Online.