Ultravasan 90 - lördag 20 augusti 2022

Ultravasan 90. Lördag 20 augusti 2022.

Väderprognosen var vidrig.  Ihållande och häftigt regn. Det blev inte så. Det blev en mild temperatur,  någon enstaka skur. Framåt eftermiddagen var det t o m ganska varmt. Temperaturen var helt enkelt ok. 

Jag sov ingenting natten innan, inte ens fem minuter.  Det händer ofta inför lopp att sömnen brister. Nu väldigt illa.  Sömn är ju bra. Det regnade rejält under natten. Ja, det dundrade också, med blixt och dunder nästan samtidigt. 

Åt frukost.  Försökte bringa ordning i packning och ombyten.  Kl 0415 traskade jag mot starten.  Småregn. Nervös.  Mådde illa, kanske av sömnbrist,  nervositet,  väderrädsla eller annat okänt.  

Toabesök.  Ombyte till rätt lastbil, en påse till Evertsberg och en till Mora. Sen mig själv till startfållan.  

Start i lugn takt uppför en flera km lång backe. Om man ska springa 90 km måste man minnas det hela vägen så att man håller rätt typ av fart, en sån som går i långsamhetens lov. Inte rusa någonstans. Jag vet att jag kommer att bli trött och slut på slutet, oavsett hur jag gör, men jag kommer att behöva varje form av kraft hela vägen.

90 km. 12 timmars löpning. Start kl 0500. Målgång knappt 12 timmar senare (11.54.21).

Det var 12 timmars löpning över stock och sten. Det var mycket teknisk stig,  mycket rötter och sten,  mycket uppför och nedför.  Det var redigt tufft. Efter ca 45 km var jag fruktansvärt sliten. Depån i Evertsberg gav mig möjlighet att byta kläder och äta ordentlig mat. Viljan var låg vid ankomst, men jag repade mig efter energitillskott och klädbyte. Mat och vätska är svårt att få i sig, men förstås en absolut nödvändighet. Jag stannade i Evertsberg i ca 20 minuter, innan jag tog mig vidare. Utan den energin, mat och dryck, hade jag inte klarat mig. Det var fantastiskt att ombytesservicen - min klädpåse - fanns längs spåret. Jag bytte tröja och skor, vilket var mycket bra. En mycket bra detalj för arrangemanget, kanske avgörande för mig. Blåbärssoppa var lättare att få i sig än vatten och sportdryck.

Vasaloppets organisation ordnar fantastiska arrangemang. De har 100 års vana och har lärt sig väl. Vätska var 5e km. Mat, tilltugg och bra energi vid alla de större kontrollerna. Man behövde inte falla p g a det, man behöver bara hålla ordning på intaget. Det är tufft i sig.  

Min målbild var att klara Ultravasan 90. Det gjorde jag, minsann. Jag sprang 90 km mellan Sälen och Mora. Det var omåttligt långt, men jag klarade utmaningen. Det är något att minnas dagar när man tvekar över ork och göranden. Man kan mer än man tror.

Jag tackar förstekamraten Leif Hemlin och fantastiska Sofie Grinde för denna stordådshelg i Dalarna.  Vi höjde våra ribbor,  gjorde var och en lite mer än vi gjort förr. Alla kom i mål med kropp, knopp och själ i behåll. Eftersmaken är glädje i mängd. 

Ja, Sofie sprang sina 30 km med bravur.  Leif sina 45 km. Och jag målgångade efter 90 km gjorda. Alla hela, friska och relativt oskadade (jag pajade en hand, men den är nog frisk snart igen). 

Tack, för finfin helg. 

Fantastiskt av organisationen; 

• Flera arrangemang under dagen, så att vi kunde springa 30 km, 45 km respektive 90 km samtidigt. 

• Km-skyltar varje km. Hur långt till Mora och hur långt till nästa depå. (Nya och ordentliga skyltar, inte gammalt väderslitet. Snyggt och prydligt!)

• Bra märkning av banan under hela loppet (plastband ofta vid tveksamhet!)

• Bra spänger över myrarna (herregud, så många trä-metrar som ligger där!)

• Vätska var 5e km (sportdryck och vatten saknades aldrig)

• Mat eller tuggbar energi vid varje större kontroll (Obs! Märk gärna maten med innehåll, så man vet om man kan äta! Skriv t ex vegetariskt, veganskt, kött, mm).

• Läkar-/sjukvård längs spåret (extra stjärna i kanten för mötet med sjukvården när jag ramlade och pajade handeln! Tack!)

• Vatten, sportdryck och blåbärssoppa (ofta!)

• Transport av kläder till mellanstation Evertsberg och till Mora

• Transportbussar av löpare från Sälenstarten till Oxberg av 30 km- och 45 km-löparna

• Transportbussar av löpare till/från duschar i Mora

• Transportbussar av löpare från Moramålet tillbaka till Sälen

• Klädpåsar nära målet

• Finishertröja! (Den hade jag missat utan mina fantastiska kamrater)

• Målgångsmat och dryck!

• Medalj i målet!

Vänligt av vädergudarna

• Frånvaro av slagregn, vänligt väder! (Dock inte på natten innan, då var det rejält regn och dunder.)

Obra för mig

• Ingen sömn, inte ens 5 minuter, natten innan loppet.
• Pajad vänsterhand efter två praktvurpor

Fantastiskt av oss; 

• Sofie höjde sin sträcka = personligt rekord i distans!

• Leif höjde sin sträcka = personligt rekord i distans!

• Anette höjde sin sträcka = personligt rekord i distans!

Tack,  Vasaloppsorganisationen för ett fantastiskt arrangemang. 

https://www.vasaloppet.se/om-oss/historia/vasaloppskontrollerna/

placering 131/311 kvinns

placering 450/777 om jag vore man

placering 581/1098 totalt

Inte illa, eller hur, jag är ju ändå i den sista åldersgruppen bland kvinnorna. (Bland de 9 äldsta kvinnorna i loppet - 1st  1958, 2st  1959, 4st  1960, 1st  1961 och 1st 1962 )

Morgon, du ljuva morgon

Jag springer till jobbet ibland. Det är ca 20 km. Nu, i hösttiden, är landskapet fyllt av magiska färger. Rött, gult, grönt, brunt - i mängder av olika nyanser. Jag startar vid 7-tiden, för att hinna fram i tid. Det gryr när jag ger mig av. Allteftersom jag sakta trampar mig framåt kommer ljuset. Så småningom ser jag solen stiga över horisonten och sträva över trädtopparna. Det är så otroligt vackert. Magiskt vackert.

I morse var det ca 7 grader varmt. Kortbyxväder för en löpare, även om jag klädde mig i långbyxor. Det blev förstås en aning varmt. En tungt liggande dimma låg över landskapet. Solen mäktade inte riktigt tränga bort eller igenom den varma fukten. Den skapade en bild av trolsk natur. Tyst. Mäktig. Stilla. Det var magiskt vackert.

Jag förmår nästan inte hålla tårarna borta när jag sakta springer genom landskapet. Grusvägen, asfaltsträckorna med de vida ängarna, skogen, sjön och de knixiga stigarna - tillsammans med dofterna, färgerna, dimman och solens ljuvliga strålar fyller mig med kraft för dagen allteftersom jag lyckas springa mina steg hela vägen dit jag ska. Ja, två timmar i naturen innan dagens värv börjar - det är inte fy skam, minsann.

Det är sådant som kallas livslyx, eller hur?

A..

Besökta länder och viktiga listor :)

Mina besökta länder (när vi begrundande detta vid nyår 2011/2012) var Cypern, Spanien, Frankrike, Polen, Tyskland (maraton i Berlin), Belgien, Holland (maraton i Amsterdam), Danmark, Norge, Luxemburg, Ungern (halvmaraton i Budapest), Österrike, Schweiz, Indien (fina cykelturer), USA, Grekland, Italien, Finland, Estland, Kina, Thailand, Malta (maraton), England, Portugal (halvmaraton i Lissabon) och Sverige (25 st). Av dessa hade 16 besökts tillsammans med Leif.

Under 2012 besökte vi tydligen bara tidigare besökta länder, men under 2013 tillkom två nya till listan; Island (Reykjavik Marathon) och Turkiet (Istanbul Marathon). Jag var därmed uppe i 27 länder.

2014 - hittills - har vi besökt Frankrike (Paris Marathon), Polen, Litauen, Lettland, Estland (cykeltur i ljuvlig sommartid) samt Tjeckien (Prag, när Leif fyllde år). Av dessa länder är Litauen, Lettland och Tjeckien nya för mig. Jag är därmed uppe i 30 länder.

Hur många har Sofie nu, mån tro? Hon gick säkert förbi under sin Sydamerikaresa i våras, där hon rasslade in massor av länder på ett bräde.

Antal maraton/ultror uppgår nu till 21 stycken, och antal länder som rör dessa aktiviteter är 9; Sverige, Frankrike, Turkiet, Holland, Island, Tyskland, Finland, USA och Malta.

Vad kommer härnäst?

A..

Jättelångt 2014.

0900. Snart start. Hur skall detta gå? Jag är väldigt nervös,
på gränsen till skräckslagen. Jenny fotar och är lugn.
Tur att någon tror att det skall gå bra. 

Jättelångt är en motionslopp, där ca 68 - 70 km löps längs Roslagsleden, från Grisslehamn till Norrtälje. Galenskap, alltså. Underlaget är inte nådigt för en asfaltlöpare som jag. Stigar, spänger, stenbalansaktsområden, grusvägar och lite asfalt (som tröst). I fjol var jag fotograf och drällde runt per cykel. Jag tyckte att det såg slitsamt ut, men löparna såg ändå glada ut. Deras glädje gjorde att det ändå såg genomförbart ut, trots underlag och längd. Jag har tänkt i flera år att jag borde springa detta. Det går ju på hemmaplan. Nu var det dags. Mina fina glin hade bestämt åt mig, så nu var det bara att göra. Jag var fruktansvärt nervös, på gränsen till skräckslagen. Hur skulle detta gå? Skulle jag verkligen klara detta?

Jättelångt går längs Roslagsleden. Det är Roslagsledens markeringar vi skall följa, vilket visar sig vara lättare sagt än gjort när tröttheten eller samtalen gör oss okoncentrerade. Vi måste ju hålla koll på rötter och stenar som hela tiden ligger i vår väg. Då är det trassligt att samtidigt försöka hålla koll på ledmarkeringarna som sitter en god bit upp från marken, alltså inte där ögonen har sitt sikte. Njae, man kan nog bli bättre på ledläsning, tänker jag sen. Jag hade ju ändå fördelen att hyfsat känna till var leden går. Hade jag inte haft den kunskapen hade det varit jobbigare, förstås. Ändå sprang jag fel, när jag följde skocken i början av loppet. Jag överlät tydligen riktningen på andra, vilket ju inte är så smart. Jag var å andra sidan inte ensam om att göra det. Dumheter straffas med extra steg.

Starten gick 0900, eller strax därefter. Hela skocken av tävlingsinspirerade människor, som nu hade minst 68 km framför sig, drog i väg. Som boende i Roslagen kan jag dela in sträckan i olika delar och ber mina coacher att peppa mig i Grisslehamn, Älmsta, Edblads/Gåsvik, Rådabadet, Söderbykarl/Erikskulle, Roslagbro och i mål. Det var verkligen behövligt med dessa inspirationsmöten. Sträckan tog onekligen på krafterna, där sinnet hela tiden fick vara vaket på underlaget & ledmarkeringarna. Roslagsleden har inte ett vanligt löparunderlag för mig som är asfaltlöpare. Här var det verkligen stock och sten, rötter och smala stigar att hålla koll på. Det är svårt att lyfta på fötterna när man är redigt trött. Gör man det inte riskerar man skador. Jag klarade mig med ett nödrop.

Felspringningsgarantin i loppet innebär en principiell garanti för att "alla" springer fel. Ävenså jag. En god gärning i felspringningssammanhanget lyckades jag ändå prestera under tävlingen genom en busvissling till två snackande grabbar som pinnade på rakt fram mig på en fin grusväg, trots att det var hög tid för en 90-graderssväng tvärs ut i bushen.

Innan vätska 2, nära Sandviken några km innan Älmsta, var jag redigt trött. Ja, det var alldeles för tidigt att vara trött redan då. Det var ju rätt långt kvar. Vätska 2, hemma hos Annika (Roslagen & Co), var en redigt finfin depå. Här fanns mycket att äta och dricka. Välbehövligt. Jag får dock erkänna att jag behöver vara duktigare på att äta och dricka, för att klara denna typ av lopp på ett bättre sätt. Jag behöver träna fler & längre löparrundor, med mer löpning bortom asfalt och grusvägar och jag behöver träna på att äta och dricka under löprundorna. Utan ett bra energiintag är det ogörligt att orka. Att springa ultra är också rätt mycket att snacka med sig själv, d v s att fortsätta trots ont, orkesbrist och allvarsamma svackor. Glädjen från medlöparna är viktig och det är viktigt att själv kunna dela med sig av glädjen, när någon annan brister.

Vätska 3 var hos Edblads i Gåsvik. Det är lite udda att springa genom deras finfina butik, men applåderna värmde. Utanför blåste det så att vätskan och chipsen flög all världens väg. Vidare genom Roslagens virrvarr av vägar nåddes snart grusvägen mot Råda. Mitt i naturreservatet satt en ensam trummis och spelade friskt. Den ljuvliga guckuskon, som blommar i reservatet, fick sig nog en glimrande stund. De är nog inte vana vid sådant sällskap. Jag missade den stora lakritslådan som stod framför. Det var dumt, en lakritsdos hade nog gjort mig gott. Till nästa depå i Söderbykarl, vid Erikskulles vackra hembygdsgård, var det, för min kropp, rätt långt. Depåerna är behövliga, dels för vätska och tugg och dels för möten med energiska hejarmänniskor. Publiken gör sitt till. Och naturen. Roslagen är rätt vackert, ändå.

Från Söderbykarl gick färden vidare via Brölunda till Roslagsbro/Drottningdal. Vid skolan var en växelplats för stafetten som pågick samtidigt som det långa sololoppet, men med senare start. Loppet och löparglädje växer. Det är härligt att se.

Sista delen hem mot mål var rätt tung, men idogt stretande och medlöparnas energikommentarer gav lön för mödan. Efter många och långa timmars färd i egen stretande kropp nådde jag till slut målet. Glad får man vara, när man har en kropp och en knopp som tillåter att man springer/lufsar 68-70 km på ett bräde och att man har två fantastiska ungar som (tvingar) & coachar en att genomföra detta med kropp, knopp, lust och glädje i behåll.

"Aldrig mer" tänkte jag i mål. Dagen efter hade det gått över. Mer, tänker jag plötsligt igen. Tack & bock, till arrangörer, funktionärer, publik, medlöpare och egen ungskock för en trivsam (om än "en aning" plågsam) dag.

Sambon klarade Vätternrundans 300 km med bravur. Även där med kropp, knopp, lust och glädje i behåll.

Nu står det 19 maraton & 2 ultralopp på min löparcv. Inte så illa, eller hur?

A..

MarathonMia bloggar. Mats Dänsel har fotat under loppet. Somliga hade jättekul. Andra njöt ändå.

MTB. Jättelångt per MTB. Inför Jättelångt. Lustlöparen 2010. Resultatlista Jättelångt 2014. Genomförda lopp med dignitet. Ultradistans. 42 km.se om Jättelångt. Klassikern 1994.

Egenskaper att fundera kring.

Egenskaper. Ja, vi behöver olika egenskaper i olika uppgifter, verkar det som. Vilka av dessa egenskaper behöver jag i det jag har att utföra på lördag, tro? Det är jag, själv, i en rätt mentalt och fysiskt prövande uppgift. Uppgiften består i att genomföra - springa - tävlingen Jättelångt, 70 km löpning från Grisslehamn till Norrtälje. 

Affärsmässig

Allvarsam

Ambitiös

Analytisk
Anpassningsbar
Ansvarsfull/ansvarstagande
Arbetsmoral stark
Artig
Auktoritär
Delegerande
Diplomatisk
Disciplinerad
Diskret
Dominant
Driftig
Drivande
Dynamisk
Engagerad
Entreprenör
Eftertänksam
Ekonomisk
Empatisk
Entusiastisk
Envis
Exekutiv
Fantasirik
Fixare
Flexibel
Förekommande
Försiktig
Förutsägbar
Generös
Glad
Individualist
Informell
Initiativrik
Intellektuell
Intelligent
Intresserad
Intuitiv
Karismatisk
Kommunikativ
Kontrollerande
Korrekt
Kreativ
Kulturell
Känslomässig
Lagspelare
Logisk
Lugn
Lyhörd
Moralisk

Motiverad

Mångsidig
Möjlighetsorienterad
Noggrann
Nyfiken
Observant
Orädd
Pedagogisk
Positiv
Praktisk
Prestigelös
Problemlösare
Punktlig
Pålitlig
Påläst
Rak
Rakryggad
Receptiv
Respektfull
Resultatinriktad
Riskvillig
Rättvis
Saklig
Samarbetsvillig
Serviceinriktad
Simultankapacitet
Självständig/Självgående
Självsäker
Smidig
Snabb
Social
Stillsam
Stresstålig
Strukturerad
Ståndaktig
Sympatisk
Säljande/säljinriktad
Teoretisk
Tillitsfull
Tjänstvillig
Tolerant
Trevlig
Tålmodig
Tävlingsinriktad
Utåtriktad
Verbal
Verkställande
Vetgirig
Vårdande
Ödmjuk
Övertygande

Knuff - Intressant. Bloggkartan Norrtälje.  Bloggportalen.se.  Knuff om Jättelångt - Bloggare om ultralöpning  -  Blogger.com. Jättelångt. Genomförda lopp med dignitet i modern tid.

Befängt.

Befängt. Som i löjligt, tokigt eller orimligt. Att springa Jättelångt på lördag känns just nu befängt, som i tokigt eller orimligt. Inte löjligt, men befängt. Jag har aldrig sprungit 68 km förut, men väl 62 km. 62 km gick ju ändå bra. Jag fick t o m ställa mig högst upp på pallen, flankerad av fantastiska långlöperskor, även om det var ett tag sedan nu. Jag sprang ett långpass, 42 km, med tidtagning för två veckor sedan. Det gick ok. Jag var hel och hyfsat glad efteråt. Jag har sprungit lite lätt, kort, några gånger sedan dess. Jag känner mig inte helt bekväm med 68 km, men vad gör man nu när man måste? För måste måste man när man fått starten i julklapp och sagt ja, eller hur?

Fast egentligen är jag bara vek och fruktansvärt nervös. Eller hur? Har jag klarat 62 km, nyligen sprungit 42 km och är hyfsat tränad så sitter det bara i huvudet. Det vet jag ju. Tror jag.

A..

Resultat Personliga Rekordens Tävling - 2013

Resultat Personliga Rekordens Tävling - 2013 - ligger nu på tävlingens hemsida;  http://personligarekord.blogspot.se

Personliga rekordens tävling (Växjö - december 2013)

Nu har Personliga rekordens tävling, som går av stapeln i luciatid i Växjö, en egen hemsida/blogg. Titta in här, om du är intresserad av en springtävling där den raska farten inte är grejen. Grejen är istället att orka hålla på en stund. Och inte bara en liten stund.

Här hittar du inbjudan till årets evenemang.

A..

Aktiv rörelse med god vän, är inte fy skam ...

Så.
25,94 km får duga för idag.
Det såg mörkt ut ett tag. Himlen var allvarligt dyster, men vi samlade ihop oss själva, lite ryggsäckspackning och tog bilen bort till Roslagsbro kyrka. Därifrån tog vi sköna springsteg i det höga gräset längs Roslagsleden bort mot Hov (eller heter det Hof?). Strax är vägen mer väg och man slipper det höga kittliga gräset. Vi fortsätter förbi Gräfsta och är snart nära backen upp mot Porshanken. Vi svänger höger och följer Roslagsleden på de fina stigarna som kräver närvaro och full koll på fötterna. Det är härligt att springa på dessa stigar. Man blir glad av att springa på slingrande stigar fulla med rötter, kottar, berg i dagen och tvära kurvor.

Löparvännen vill ha några extra km i sina löparben, så vi tog leden förbi Färsna och vidare mot Vigelsjö, innan vi drar mot Norrtälje centrum och vidare mot Ica Norrköp dit vi skall innan hemfärd. Jag var helt säker på att leden följde elljusspåret, men rätt som det var insåg jag att jag hade fel. Markeringarna försvann. Nere vid viadukten skulle vi ha hållit höger och rundat sjön Ludden, istället för att följa elljusspåret. Vi får ta omtag en annan gång och reka en gång till inför kommande års Jättelångt. Någon gång skall det väl ändå bli rätt?

Nåväl. Hemåtfärden inleddes med pakethämtning på Ica Norrköp, handling och sedan spring åter till bilen vid Roslagsbro kyrka. Paketet innehöll en vagn, att springa med, så nu kan löpning ske även med packning, handling eller annat nödvändigt (eller onödigt) bagage.

Ja, drygt 25 km löpning får duga för idag. Aktiv rörelse med god vän, är inte fy skam. Det gör mig glad. Inget regn, trots hotfulla moln.

Jag får tacka löparvännen för ännu en god tur.

A..


Länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Blogger.com.  Knuff bloggar.  Knuff om naturupplevelser -  Bloggare om  löpning - Roslagsleden  * Vandra Roslagsleden. * Roslagsleden. * Calazo Förlag (säljer en ny bok om att vandra på Roslagsleden. * Utekartan (har Roslagsleden utmärkt).

Sommar. 44 km. Glass .....

Sommar.
Ljuvligt blå himmel, kortbyxor och kortärmad tröja. En lagom blid vind.
American Car Show.
Glass innan den sköna återfärden hem.

Hemma belönar vi oss med ljuvlig färskpotatis i ugn med olivolja, lök och tomater, toppat med fantastisk lax. Saint Clair, Chardonnay, i ljuvlig ton följer måltiden och ger den lite extra. Solen sjunker sakta ner bakom det oansade äppelträdet. Kvällen är vidunderligt skön.

Gammaldags vaniljglass lägger sig som ljuv musik över rabarberpajen som får avsluta måltiden. En liten dos konjak och päronlikör ger känslan en förnyad riktning innan vi granskar sommarkalendern, klurar över aktiviteter under hösten och ordar kring morgondagens aktiviteter. Slavdrivaren skall gräva diken medan jag skall besöka hembygdsgårdens sommargudstjänst innan söndagspasset börjar.

En bra dag går mot sitt slut. 44 km cykel är avsevärt bättre än ingenting.

Vi när hopp om ännu en fantastisk dag, när nästa dag gryr.

A..
Lördag 20130713


Länkar & sån´t. *  Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se.* Kulturarv Stockholm . se * Roslagsbro hembygdsförening (St Eriks Gille).

 

30 km.

Så. Idag var det riktigt varmt. Typ 28 grader eller så. Gassigt. Nej, vi klagar inte på värmen, men det var nästan väl varmt för en springtur. Särskilt om man startar mitt på dagen. Så mycket skugga stod inte att finna.

Vi styrde kosan mot Älmsta, längs Roslagsleden via Brevik, Bagghusbron och den mest lättsprungna biten längs kanalen upp mot Älmsta. Vi fick många glada vinkningar från båtåkarna i kanalen, liksom också från alla de som var ute på en stillsam sommarpromenad. Rysligt fint.

Upp till Älmsta var det nästan prick 15 km. Vi vände vid bron, drog samma väg tillbaka till Bagghusbron men slank sen in på Edblads för kaffe & glass som ett nödvändigt energitillskott på hemvägen. Ja, det behövdes nog. Det var en aning stolpigt i benen för att komma igång igen efter stoppet, men vi lyckades ändå pinna på den sista milen hem. Det är onekligen lättare när man är två. Slavdrivarkamraten är ganska bra att ha med sig på turen. Utan honom kom jag nog inte i mål.

Löpning 30 km två gånger denna vecka, känns inte som fy skam. Det får duga för en sån som mig.

Tycker jag.

A..

 

Konsten är att göra det långsamt...

Konsten är att göra det långsamt.
Springa alltså. Eller springa långt.
Konsten att springa långt är att göra det långsamt.
För då skall det ju gå att springa långt.
Långsamt.
Det skall jag tänka på nästa gång.
Typ i morgon.

A..

Jag var helt enkelt tvungen...

Jag var helt enkelt tvungen att springa idag, eftersom jag annars hamnade för långt efter slavdrivaren, sett ur veckodosperspektiv. Det kan ju inte gå för sig. Då lär jag ju aldrig klå honom igen. Dessutom var jag tvungen att ta mig in till staden för att köpa en present till lördagens kalas och det är onödigt naturförstörande att köra bil när man absolut inte måste. Så jag drog på mig löparskorna och knöt på mig ryggsäcken. Jag hade nu velat haft en löparvagn, så att jag kunde handla lite mer än bara sådant som kunde bäras i ryggsäcken. Men, inte det inte. En annan gång kanske.

In till staden gick bra. Det gäller att hålla en lagom takt och inte tro att man skall palla att springa raskt. Roslagsleden från Roslagsbro kyrka och in mot Norrtälje är fin att springa på. Hem började det att trassla en aning, så jag fick begära handräckning den sista biten. 30 km får ändå duga.

Löpning är ändå fantastiskt skönt. Löpvila får dock gälla i morgon. Kanske kan man cykla istället? Ja, jag får väl ordna årsredovisningen först och se om det blir tid över för cykelturen sen.

Anette


Länkar & sån´t. *  Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se. * NT-bloggar.

 

Med start vid Falkudden igen ...

Nattsömnen var usel trots gårdagens 11 mil på cykel. Man kan tycka att man borde sova gott efter en sådan friskluftstur, men jag fick nöja mig med att lyssna till den snarkande vännen. Det var svårt att ta sig upp på morgonen. Jag ville hellre dra täcket över huvudet i ett försök att få sova. Min slavdrivarvän lät mig förstå att vi skulle göra det jag hade planerat. Absolut inte mindre. I det ingick 6-8 mil cykel en dag och 2 mil löpning den andra. Så det var bara att bestämma riktning för morgonkvistens löpartur.

Träningskläder. Vätska. Frukost. Karta. Löparskor. Gps. Och iväg ca kl 0830. Falkudden - Näs - över Dalälven - höger i Färjan - förbi en god dos byar längs en kuperad väg. Vätska och vändning i Bäsinge gav oss 20,51 km när vi satt oss ner igen vid Falkudden ett par timmar senare med varsin ordentlig belöningsglass i näven. Det är riktigt skönt att kunna springa så, tillsammans och utan att det känns slitsamt och tungt när man väl är ute.

Ja, jag planerar och Leif ser sen till att det genomförs. Bra så, när jag försöker slingra mig ur för att jag får för mig att det skall bli tungt eller för långt. - Men skall man hålla sina ben och kondition i god form så får man ändå ligga i en aning. Då är det tur att han är en sådan slavdrivare som han är.

Så. 11 mil cykel igår och 2 mil löpning igår. Glass, kaffe och en tallrik fil (mat blir det sen!) Sen en dusch och en stunds packning för att lämna Falkudden strax före 12.

Vi styr hemåt igen via Uppsala där jag mycket kort säger hej till finaste Sofie innan vi så småningom kommer hem.

En bra helg? Ja, detta var en mycket bra helg, med aktiv rörelse i en ny miljö på agendan. Näs i Dalarna, Färnebofjärden och området därikring var en bra plats att tillbringa en helg på. En mycket bra plats.

Anette


* Med start vid Falkudden, Näs (Dalarna) 29/6 2013
* Färnebofjärdens Nationalpark
* Camping Falkudden
* Nedre Dalälven

Länkar & sån´t. *  Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se. * NT-bloggar. 

Med start vid Falkudden, Näs (Dalarna)

Vi lämnar hemifrån på fredag vid 1630-tiden. Första anhalt får bli Norrtälje och bokning av en resa till Amsterdam. Sen mat och vidare iväg. Så snabba är vi inte, så avfärden blir en aning sen.

Vi når till Sala och försöker ta oss in på Silvköparens camping, men motas i grinden. Det är fullt och vi blir kvar på parkeringen utanför. Det får gå eftersom vi skall iväg direkt nästa morgon. Vi styr då vidare mot Dalarna. Efter några mils körning dyker en camping upp, nära vatten och inte överfylld. Vi styr in och sätter bo vid Falkudden, Näs, strax norr om Dalälven några mil öster om Avesta. Fint, så det förslår. Litet och inte så många på plats. Campingen drivs av en ung holländsk familj. De sprider glädje omkring sig och gör oss glada.

Vi har våra cyklar med oss och byter om för att ta en tur. Ca 1130 kommer vi iväg. I min plan står en tur på 60-80 km. Jag räknade illa, så det blev mer än så.

Vi startar i Näs och cyklar söderut, eller kanske mer sydost. Vårt mål är att runda vattnet och återkomma "hem" några mil senare. Näs, Färjan, Näckenbäck, Vivastbo och Ekedal. I Ekedal var vår plan att dra norrut, eller nordost, men vi missade avfarten som nog bara var en skogsväg och fick några extra mil i benen. Vår färd gick vidare till Enåkersby, Enåker och Kroksbo innan vi drog norrut ordentligt.

I Råsbo hittade vi kaffe och våfflor på en gammal gård där det också byggts en del nytt. Ideellt kallade de fikat, som inte drevs av någon hembygdsförening. Svart, är nog mer rätt ord för försäljningsformen. Gott och trevligt var det, i varje fall. Behövligt för oss, som då hade kommit ca 45 km på vår färd. Vi passerar brukade ängar, gamla mopeder, gubbar och bilar. Ja, det var en fin plats för en stunds vila innan vi trampar vidare med insikten att vi riskerar att bli redigt sena "hem" från dagens cykeltur. Några 60-80 km lär det inte bli. Den blir avsevärt längre än tänkt, och någon genväg står inte att finna över Färnebofjärdens Nationalparks vatten.

Vid 70 km passerar vi länsgränsen till Gävleborgs län. Det har blivit en hel del landskaps/länsgränser idag. Det är inte ofta man rör sig i fyra landskap (Dalarna, Västmanland, Uppland och Gästrikland) på en och samma cykeltur.

Den lilla ensliga vägen över Gysinge var väldigt vacker med små forsar och en underbar natur. Vi nosar igen och igen i kanten på Färnebofjärdens nationalpark och åker genom Gysinge naturreservat.

I Österfärnebo (79,07 km) äter vi en ljuvligt god pizza. Jag hade lätt kunnat sätta i mig 1½ pizza, men fick ändå nöja mig med en. Ja, det var den enda restaurangen i byn och den drevs av en man med utländskt ursprung.

Längs hela vägen runt bygden denna dag letade vi efter en öppen mack för att inhandla en liten elektrisk pryl. Framåt kvällen hittade vi en i By, en liten ort nära vår camping (Falkudden, Näs). Rätt elektrisk pryl hittades inte, men väl en öppen mack. Macken var bensinstation, postutlämningsställe och hade ett hyfsat matsortiment. Det är nästan som en lanthandel av gammalt slag. Det var öppet till kl 2000 alla dagar, även om det såg nerdraget, tillbommat och stängt ut. Den drevs av en man med utländskt ursprung. Öppet var det förstås också på den fina campingen i Näs. Också den drevs av en familj med utländskt ursprung.

Ja, vi har färdats i jordbrukslandskap blandat med skog. Vattennära, med vackra små sjöar. Skogen slöt sig ibland samman runt grusvägen. Långa, ståtliga träd strävade mot den blå himlen som med jämna mellanrum uppvisade en del hotfullt gråsvarta moln. Landskapet var platt och cykelvänligt. Himlen höll sig i schack och höll sina droppar på gott håll ifrån oss. Byarna avlöste varandra allteftersom. Några hus stod tomma, men i många blommade de gröna fingrarnas arbeten vackert. Ett vårdat landskap och vårdade hus följde vår färd.

På den norra kanten mellan Österfärnebo och By var landskapet hårdare för en trött cyklist. Här byttes de platta vägarna mot backar i långa och korta svep. Skogen var fylld av stenar i skiftande storlek, men det blommade av färgglatt blomster i vägkanterna. Vi har verkligen gott om fantastiska miljöer runt om i vårt land. En starkt skiftande och vacker natur.

Ca 1930 var vi åter vid campingen. Vi unnade oss en god glass innan vi gav oss på vad hushållet bjöd i matväg. Lite spaka (åtminstone jag) men nöjda noterade vi att sträckan för dagens cykeltur uppgick till 111,1 km.

Vi har cyklat 11 mil, vi möter väldigt lite människor men ser att bygden är vårdad, brukad och bebodd. De flesta  serviceinrättningarna som är öppna när vi passerar drivs av människor med rötter från andra länder.

Denna lördag (29/6 2013) blev en fantastiskt trevlig dag. Med rörelse. Tillsammans. I en ny bygd i vårt land, där vi tidigare inte varit. Där vi tidigare inte letat och sett. Ja, hit kan vi åka igen. Eller till en annan plats inte långt härifrån för att cykla, springa, vandra eller på annat sätt njuta av aktiv aktivitet i rörelse - tillsammans.

Mycket mygg? Nej, inga myggor har stört oss här.

Denna dag var en bra dag.

Anette Grinde


* Färnebofjärdens Nationalpark
* Camping Falkudden
* Nedre Dalälven


Länkar & sån´t. *  Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se. * NT-bloggar. 


 

Stenkusten ...

Löpning och cykel längs Stenkusten - midsommarhelgen 2013.

Midsommarhelgen tillbringades på Öland. Aktiv rörelse stod på programmet. Löpning och cykel är nu de aktiviteter vi behöver ägna oss åt. Cykel, för att hantera Cykelvasan i augusti. Löpning, för att hantera Ölands Marathon, Reykjavik Marathon, Tjejmilen och Amsterdam Marathon. Och kanske något ultralopp om lyckan står mig bi. För detta krävs det åtskilliga mil i benen.

Öland - och då särskilt den västra kusten mellan Sandvik och Byrum - är en ljuvlig plats att idka dessa aktiviteter på. Vi tog en löpartur från Korpskog till grinden i Hagelstad och tillbaka. Två sköna löparmil fick duga. Det är så vackert så att man nästan tappar andan. Den fantastiska naturen kombinerades med en kolsvart himmel och ett förundrande muller i kanten. Nej, något regn fick vi inte över oss även om risken kändes väldigt stor. Naturens kraft är förundrande. Vacker och skarp. Kroppens kraft likaså. Man blir glad av sköna springsteg tillsammans med en likasinnad vän.

Nästa dag transporterade vi oss med cykel från Korpskog till Sandvik. Där blev det glass och kaffepaus innan vi styrde norrut igen. Alvedsjö, Byrum - längs den vackra kusten och sedan vidare in mot Skäftekärr och cykellederna åter till Löttorp, förbi Gudesjö och via järnvägen åter till Korpskog. 63 km fick räcka för dagen. Vi klarade oss från regnet även denna dag, även om det mörknade på himlen lite nu och då.

Rörelse. Fantastiska rörelse. Ja, man blir glad av sån´t.

Anette


Länkar & sån´t. *  Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se. * NT-bloggar.  

Vem har den bästa löparvagnen?

Stenkusten på Öland är en fantastiskt vacker plats
för vandring, cykling och löpning.

Vi tänkte utflykta och letar efter intressanta områden för cykling och/eller löpning. Östhammar och Öregrund skulle kunna vara ett bra resmål. För visst kan man där finna vackra områden där små vägar utan skarp trafik ligger lätt tillgängliga? Missa inte en tur till Järnboden mellan Harg och Hargshamn, säger finaste May från Östhammar. Ja, dit får vi då också ta en tur. Jag hittar platsen på Utekartan så vi lär nog hitta dit. Om vi helgbosätter oss i Östhammar, så bör vi kunna nå till Öregrund, Harg och området öster och sydost om Östhammar under helgen. Där bör vi kunna hitta goda löp- och cykelspår som gör helgen till en tid för aktiv rörelse.

En löparvagn, så att vi kan ta med oss packning, ombyte eller fika, på våra rundor vore toppen att ha. Men, ack så svårt det verkar att hitta en som duger att springa med som inte är omåttligt dyr. Vet du vem som har den bästa löparvagnen? Den informationen vill jag gärna ha.

Anette

Länkar & sån´t. *  Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se. * NT-bloggar.  Utekartan.

Jättelångt - 8 juni 2013 - Grisslehamn till Norrtälje



Visst ser ni glädjen hos folket som springer 68 km?

Ja, det finns många, många fler bilder från lördagens Jättelångt - där det sprangs minst 68 km mellan Grisslehamn och Norrtälje. De dyker upp allteftersom, så titta in här igen. De kommer också att dyka upp i kommande nummer av Marathonlöparen. Se nu till att få din hand på nästa nummer, som utkommer i augusti. (Klicka på bilden, så blir den större.)

 

 

Foto; Anette Grinde

TV3 Dokumentär om långspring - 10 juni 2013

Ja, se det måste vi hålla koll på. TV3 Dokumentär om långspring - 10 juni 2013. Programmet handlar om extremlöpning.

Kanske dyker man själv upp i rutan då. Vi får se, vi får se. :)

A..

Jag tänker att livet är fantastisk...

Ölandsdagg i ljuvlig morgontid.

Jag tänker att livet ändå är fantastisk. Jag frustreras från tid till annan kring livets egenheter och min oförmåga att göra - åstadkomma - allt det jag vill. - Men jag tänker ändå att det trots allt är ganska fantastiskt. Livet, alltså.

Under helgen som gick var vi på Öland. Jag träffade en av mina systrar och mina föräldrar. Det var en fin helg, på en fin plats och med ett underbart väder. Öland är förundrande vackert, särskilt den nordvästra kusten - Stenkusten - med dess ljuvligt karga miljö med alvarsmarken, stenstränderna, de vita grusvägarna och det ljuvliga vattnet. Att springa på de ensliga vägarna längs denna kust är rent underbart. Det borde vara fler förunnat, även om jag gärna ser att de fortsätter att vara obefolkade.

Jag blev glad över att min syster sprang tillsammans med far på hans morgoncykelrunda. Jag tycker att det är otroligt fantastiskt finfint att han cyklar två mil nästan varje morgon och tänker att man själv borde göra det. Det var ju han som inspirerade till att göra Klassikern en gång i tiden som blev starten också till en massa annat, så kanske får jag lyssna också till hur han gör nu och göra detsamma själv. Det handlar om att prioritera sin hälsa och livsglädje. Det är ju ändå ganska lätt, även om det ibland ter sig ohyggligt svårt. För att man bara prioriterar helt fel.

Jag är glad för att min mor rantar omkring som hon gör med än det ena och än det andra. Jag hoppas att också jag gör det, när jag når hennes ålder. Vilket jag hoppas att jag gör. Jag hoppas att hon gör det länge än. Rantar, som bara den.

Jag tänker på de finaste av allt fint, min Jenny & min Sofie. De är förundrande fina. Ibland får jag hjärtklappning när jag tänker på dem. Hjärtklappning och längtan, så jag bara måste ringa för att få höra deras fantastiska röster. Må de känna trygghet och glädje i livet, och känna att de alltid har sin mor och sin far vid sin sida.

Jag är också glad över flera av de människor som just nu rör sig i min närhet. Karin. Disa. Emmicki. Och den fantastiskt glada Mari. Med flera. Det är fantastiska kvinnor, med glöd och glädje, dans och sång. De gör mig glad långt in i mitt hjärta. De vill, glöder och är. Låt dem aldrig tappa den glädjen de bär i sig.

Mina tankar går ofta till Indien. Till kvinnorna, männen och barnen. Till livet, färgerna och glädjen - och till alla deras svårigheter. Till mina & Leifs resor i Indien och allt vi lärt oss av dessa. De har givit oss många nya erfarenheter och synvinklar. De har lärt oss mängder av nytt - framför allt att vi alla är lika men ändå väldigt olika. Det har också lärt mig att livets lotteri, var vi hamnar på världskartan, skapar helt olika förutsättningar för oss alla. Jag vet att jag kan förändra livet för människor i Indien genom det jag gör när jag är där - och här. Jag hoppas att jag förmår använda den kunskapen på ett bra sätt.

Jag tycker om människor som visar glöd & engagemang, som inte bara gnisslar i förhållande till andra utan som gör, glöder och uppmuntrar - för sig själv och för andra & deras väl. Inte bara för sig själv, utan för sig själv och för andra.

På min agenda står samvaro med mina fantastiska döttrar, mc-färder med min sambo, löpning i massor, kajakturer i fantastisk skärgård och någon tur på cykel lite då och då. Där står också samtal om livets väl och engagemang i viktiga föreningar. Där står rätt och riktigt, rättvisa och engagemang och uppriktig ärlighet - i omsorgens tecken. Där står också uppmuntran och glädje för de som gör och vill.

Engagerade människor är fantastiska. Särskilt de som smittar med sin glädje och sitt engagemang till andra.

Ju fler vi är som arbetar i samma riktning, desto bättre kan det bli.

Mer glädje till folket.

A..