Visar inlägg med etikett Jättelångt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jättelångt. Visa alla inlägg

söndag 19 juni 2022

Jättelångt 2022. I mål. Hel. Glad. Tacksam. Nöjd.


18 juni 2022.

Leif och Eva chefar i bokhandeln och jag har semester. Jag använder dagen till friskvård. Eller galenskap, beroende av hur man ser det. 


Jag sprang en skvätt. Klockan stannade på strax under 70 km. Tiden blev ca 8 timmar och 20 minuter. Stegmätaren gav mig beröm. Den sa att jag rört mig 81846 steg under dagen. Jag sprang "Jättelångt", ett springlopp som går mellan Grisslehamn och Norrtälje, längs Roslagsleden. Roslagsleden går över stock och sten. Klippor, rötter, ojämnheter, fallna träd, högt gräs och stenar varvas med vackra skogsvägar. Vägen genom kohagen krävde särskild uppmärksamhet för att inte trampa i de färska komockorna. När man är trött får man skärpa sig särskilt, koll på ledmarkeringar så man inte springer fel och koll på fötterna så de gör det de ska och inte snubblar eller trampar snett. Att göra rätt i alla led under så lång tid är inte helt lätt, men det gick rätt bra. Jag ger mig själv godkänt, kanske t o m med lite beröm. 


För att springa 7 mil krävs en acceptabelt tränad kropp och ett resonabelt hjärnkontor. Ja, gärna god coachning också. God coachning hade jag genom Ellen (3 år), Jenny och Sofie. De hejade, berättade för mig att jag kunde och försåg mig med både känslomässig energi och mat. Sofie sprang med mig en god bit, vilket var fantastiskt bra. Tack, för fantastisk coachning. Min kropp fungerade acceptabelt väl. Att springa så att man inte skadas kan vara en konst. Jag kan gå hyfsat ordentligt idag, dagen efter. Jag kan t o m ta mig upp och nedför trappan utan större åthävor. Det kännas fint. 


Jag hade sagt till mig själv att springa lågt,  använda benen så lite som möjligt. Korta steg, låg löpstil, bara så höga lyft som krävs för rötter mm och inget mer. Lågt och mjukt, för att klara 7 mil utan skador. Det gick vägen. Jag är glad och tacksam för det. Värre är det med knoppen ett lopp som detta, där det krävs många samtal med sig själv för att möta sina motargument. 


En tränad kropp och en samarbetsvillig knopp är viktig i Jättelångt, det fungerade helt ok för mig denna lördag i juni 2022. Det känns skönt idag, dagen efter. Det känns, men inte ont. 


Jag är glad och tacksam över att vilja, kunna - vara hel och frisk med huvudet i samarbetstakt  - för att kunna springa så långt. Jag är glad och tacksam för mitt coachningteam - mina barn och sambo - som gjorde det möjligt. Tack. Jag tackar också Jonas Ek som drev mig till anmälan. 


I mål. Hel. Inga blåsor. Inga skador. Glad. Tacksam. Nöjd. 


Anette Grinde









onsdag 31 december 2014

Jag tackar ungarna för pepp i spåret

Det fria fikat räckte till den sista december, sen blev sponsringen värdelös. Det sägs att det ofta är öppet och det ligger inte så långt bort, ändå tog det sin lilla tid att ta sig dit. 

De hade öppet till kl 1600, så det räckte att vara där till typ kl 1500. Det ordnade sig, är nu nyttjat & klart.  

Jag tackar ungarna - mina fantastiska barn - för 2013 års julklapp; startplats i Jättelångt 2014 och deras finfina medverkan genom fantastiskt pepp och glädje i spåret. Deras pepp och glädje betydde allt. 

A..

måndag 16 juni 2014

Jättelångt 2014.

0900. Snart start. Hur skall detta gå? Jag är väldigt nervös,
på gränsen till skräckslagen. Jenny fotar och är lugn.
Tur att någon tror att det skall gå bra. 
Jättelångt är en motionslopp, där ca 68 - 70 km löps längs Roslagsleden, från Grisslehamn till Norrtälje. Galenskap, alltså. Underlaget är inte nådigt för en asfaltlöpare som jag. Stigar, spänger, stenbalansaktsområden, grusvägar och lite asfalt (som tröst). I fjol var jag fotograf och drällde runt per cykel. Jag tyckte att det såg slitsamt ut, men löparna såg ändå glada ut. Deras glädje gjorde att det ändå såg genomförbart ut, trots underlag och längd. Jag har tänkt i flera år att jag borde springa detta. Det går ju på hemmaplan. Nu var det dags. Mina fina glin hade bestämt åt mig, så nu var det bara att göra. Jag var fruktansvärt nervös, på gränsen till skräckslagen. Hur skulle detta gå? Skulle jag verkligen klara detta?

Jättelångt går längs Roslagsleden. Det är Roslagsledens markeringar vi skall följa, vilket visar sig vara lättare sagt än gjort när tröttheten eller samtalen gör oss okoncentrerade. Vi måste ju hålla koll på rötter och stenar som hela tiden ligger i vår väg. Då är det trassligt att samtidigt försöka hålla koll på ledmarkeringarna som sitter en god bit upp från marken, alltså inte där ögonen har sitt sikte. Njae, man kan nog bli bättre på ledläsning, tänker jag sen. Jag hade ju ändå fördelen att hyfsat känna till var leden går. Hade jag inte haft den kunskapen hade det varit jobbigare, förstås. Ändå sprang jag fel, när jag följde skocken i början av loppet. Jag överlät tydligen riktningen på andra, vilket ju inte är så smart. Jag var å andra sidan inte ensam om att göra det. Dumheter straffas med extra steg.

Starten gick 0900, eller strax därefter. Hela skocken av tävlingsinspirerade människor, som nu hade minst 68 km framför sig, drog i väg. Som boende i Roslagen kan jag dela in sträckan i olika delar och ber mina coacher att peppa mig i Grisslehamn, Älmsta, Edblads/Gåsvik, Rådabadet, Söderbykarl/Erikskulle, Roslagbro och i mål. Det var verkligen behövligt med dessa inspirationsmöten. Sträckan tog onekligen på krafterna, där sinnet hela tiden fick vara vaket på underlaget & ledmarkeringarna. Roslagsleden har inte ett vanligt löparunderlag för mig som är asfaltlöpare. Här var det verkligen stock och sten, rötter och smala stigar att hålla koll på. Det är svårt att lyfta på fötterna när man är redigt trött. Gör man det inte riskerar man skador. Jag klarade mig med ett nödrop.

Felspringningsgarantin i loppet innebär en principiell garanti för att "alla" springer fel. Ävenså jag. En god gärning i felspringningssammanhanget lyckades jag ändå prestera under tävlingen genom en busvissling till två snackande grabbar som pinnade på rakt fram mig på en fin grusväg, trots att det var hög tid för en 90-graderssväng tvärs ut i bushen.

Innan vätska 2, nära Sandviken några km innan Älmsta, var jag redigt trött. Ja, det var alldeles för tidigt att vara trött redan då. Det var ju rätt långt kvar. Vätska 2, hemma hos Annika (Roslagen & Co), var en redigt finfin depå. Här fanns mycket att äta och dricka. Välbehövligt. Jag får dock erkänna att jag behöver vara duktigare på att äta och dricka, för att klara denna typ av lopp på ett bättre sätt. Jag behöver träna fler & längre löparrundor, med mer löpning bortom asfalt och grusvägar och jag behöver träna på att äta och dricka under löprundorna. Utan ett bra energiintag är det ogörligt att orka. Att springa ultra är också rätt mycket att snacka med sig själv, d v s att fortsätta trots ont, orkesbrist och allvarsamma svackor. Glädjen från medlöparna är viktig och det är viktigt att själv kunna dela med sig av glädjen, när någon annan brister.

Vätska 3 var hos Edblads i Gåsvik. Det är lite udda att springa genom deras finfina butik, men applåderna värmde. Utanför blåste det så att vätskan och chipsen flög all världens väg. Vidare genom Roslagens virrvarr av vägar nåddes snart grusvägen mot Råda. Mitt i naturreservatet satt en ensam trummis och spelade friskt. Den ljuvliga guckuskon, som blommar i reservatet, fick sig nog en glimrande stund. De är nog inte vana vid sådant sällskap. Jag missade den stora lakritslådan som stod framför. Det var dumt, en lakritsdos hade nog gjort mig gott. Till nästa depå i Söderbykarl, vid Erikskulles vackra hembygdsgård, var det, för min kropp, rätt långt. Depåerna är behövliga, dels för vätska och tugg och dels för möten med energiska hejarmänniskor. Publiken gör sitt till. Och naturen. Roslagen är rätt vackert, ändå.

Från Söderbykarl gick färden vidare via Brölunda till Roslagsbro/Drottningdal. Vid skolan var en växelplats för stafetten som pågick samtidigt som det långa sololoppet, men med senare start. Loppet och löparglädje växer. Det är härligt att se.

Sista delen hem mot mål var rätt tung, men idogt stretande och medlöparnas energikommentarer gav lön för mödan. Efter många och långa timmars färd i egen stretande kropp nådde jag till slut målet. Glad får man vara, när man har en kropp och en knopp som tillåter att man springer/lufsar 68-70 km på ett bräde och att man har två fantastiska ungar som (tvingar) & coachar en att genomföra detta med kropp, knopp, lust och glädje i behåll.

"Aldrig mer" tänkte jag i mål. Dagen efter hade det gått över. Mer, tänker jag plötsligt igen. Tack & bock, till arrangörer, funktionärer, publik, medlöpare och egen ungskock för en trivsam (om än "en aning" plågsam) dag.

Sambon klarade Vätternrundans 300 km med bravur. Även där med kropp, knopp, lust och glädje i behåll.

Nu står det 19 maraton & 2 ultralopp på min löparcv. Inte så illa, eller hur?

A..





MarathonMia bloggar. Mats Dänsel har fotat under loppet. Somliga hade jättekul. Andra njöt ändå.

MTB. Jättelångt per MTB. Inför Jättelångt. Lustlöparen 2010. Resultatlista Jättelångt 2014. Genomförda lopp med dignitet. Ultradistans. 42 km.se om Jättelångt. Klassikern 1994.

torsdag 12 juni 2014

Egenskaper att fundera kring.

Egenskaper. Ja, vi behöver olika egenskaper i olika uppgifter, verkar det som. Vilka av dessa egenskaper behöver jag i det jag har att utföra på lördag, tro? Det är jag, själv, i en rätt mentalt och fysiskt prövande uppgift. Uppgiften består i att genomföra - springa - tävlingen Jättelångt, 70 km löpning från Grisslehamn till Norrtälje. 

Affärsmässig
Allvarsam
Ambitiös
Analytisk
Anpassningsbar
Ansvarsfull/ansvarstagande
Arbetsmoral stark

Artig
Auktoritär
Delegerande
Diplomatisk

Disciplinerad
Diskret
Dominant

Driftig
Drivande
Dynamisk
Engagerad
Entreprenör
Eftertänksam
Ekonomisk
Empatisk

Entusiastisk
Envis
Exekutiv
Fantasirik
Fixare
Flexibel
Förekommande
Försiktig
Förutsägbar
Generös

Glad
Individualist

Informell
Initiativrik
Intellektuell
Intelligent
Intresserad
Intuitiv
Karismatisk

Kommunikativ
Kontrollerande
Korrekt
Kreativ
Kulturell
Känslomässig

Lagspelare
Logisk
Lugn

Lyhörd
Moralisk

Motiverad
Mångsidig
Möjlighetsorienterad
Noggrann
Nyfiken
Observant
Orädd
Pedagogisk

Positiv
Praktisk
Prestigelös
Problemlösare
Punktlig
Pålitlig
Påläst
Rak
Rakryggad
Receptiv
Respektfull

Resultatinriktad
Riskvillig
Rättvis
Saklig

Samarbetsvillig
Serviceinriktad
Simultankapacitet
Självständig/Självgående

Självsäker
Smidig
Snabb
Social
Stillsam
Stresstålig
Strukturerad
Ståndaktig
Sympatisk
Säljande/säljinriktad
Teoretisk
Tillitsfull
Tjänstvillig
Tolerant
Trevlig
Tålmodig
Tävlingsinriktad

Utåtriktad
Verbal
Verkställande
Vetgirig
Vårdande
Ödmjuk
Övertygande




Knuff - Intressant. Bloggkartan Norrtälje.  Bloggportalen.se.  Knuff om Jättelångt - Bloggare om ultralöpning  -  Blogger.comJättelångt. Genomförda lopp med dignitet i modern tid.

onsdag 11 juni 2014

Befängt.

Befängt. Som i löjligt, tokigt eller orimligt. Att springa Jättelångt på lördag känns just nu befängt, som i tokigt eller orimligt. Inte löjligt, men befängt. Jag har aldrig sprungit 68 km förut, men väl 62 km. 62 km gick ju ändå bra. Jag fick t o m ställa mig högst upp på pallen, flankerad av fantastiska långlöperskor, även om det var ett tag sedan nu. Jag sprang ett långpass, 42 km, med tidtagning för två veckor sedan. Det gick ok. Jag var hel och hyfsat glad efteråt. Jag har sprungit lite lätt, kort, några gånger sedan dess. Jag känner mig inte helt bekväm med 68 km, men vad gör man nu när man måste? För måste måste man när man fått starten i julklapp och sagt ja, eller hur?

Fast egentligen är jag bara vek och fruktansvärt nervös. Eller hur? Har jag klarat 62 km, nyligen sprungit 42 km och är hyfsat tränad så sitter det bara i huvudet. Det vet jag ju. Tror jag.

A..

söndag 14 juli 2013

Aktiv rörelse med god vän, är inte fy skam ...

Så.
25,94 km får duga för idag.
Det såg mörkt ut ett tag. Himlen var allvarligt dyster, men vi samlade ihop oss själva, lite ryggsäckspackning och tog bilen bort till Roslagsbro kyrka. Därifrån tog vi sköna springsteg i det höga gräset längs Roslagsleden bort mot Hov (eller heter det Hof?). Strax är vägen mer väg och man slipper det höga kittliga gräset. Vi fortsätter förbi Gräfsta och är snart nära backen upp mot Porshanken. Vi svänger höger och följer Roslagsleden på de fina stigarna som kräver närvaro och full koll på fötterna. Det är härligt att springa på dessa stigar. Man blir glad av att springa på slingrande stigar fulla med rötter, kottar, berg i dagen och tvära kurvor.

Löparvännen vill ha några extra km i sina löparben, så vi tog leden förbi Färsna och vidare mot Vigelsjö, innan vi drar mot Norrtälje centrum och vidare mot Ica Norrköp dit vi skall innan hemfärd. Jag var helt säker på att leden följde elljusspåret, men rätt som det var insåg jag att jag hade fel. Markeringarna försvann. Nere vid viadukten skulle vi ha hållit höger och rundat sjön Ludden, istället för att följa elljusspåret. Vi får ta omtag en annan gång och reka en gång till inför kommande års Jättelångt. Någon gång skall det väl ändå bli rätt?

Nåväl. Hemåtfärden inleddes med pakethämtning på Ica Norrköp, handling och sedan spring åter till bilen vid Roslagsbro kyrka. Paketet innehöll en vagn, att springa med, så nu kan löpning ske även med packning, handling eller annat nödvändigt (eller onödigt) bagage.

Ja, drygt 25 km löpning får duga för idag. Aktiv rörelse med god vän, är inte fy skam. Det gör mig glad. Inget regn, trots hotfulla moln.

Jag får tacka löparvännen för ännu en god tur.

A..


Länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seBlogger.comKnuff bloggar.  Knuff om naturupplevelser -  Bloggare om  löpning - Roslagsleden  * Vandra Roslagsleden. * Roslagsleden. * Calazo Förlag (säljer en ny bok om att vandra på Roslagsleden. * Utekartan (har Roslagsleden utmärkt).

lördag 8 juni 2013

Jättelångt - 8 juni 2013 - Grisslehamn till Norrtälje


Visst ser ni glädjen hos folket som springer 68 km?

Ja, det finns många, många fler bilder från lördagens Jättelångt - där det sprangs minst 68 km mellan Grisslehamn och Norrtälje. De dyker upp allteftersom, så titta in här igen. De kommer också att dyka upp i kommande nummer av Marathonlöparen. Se nu till att få din hand på nästa nummer, som utkommer i augusti. (Klicka på bilden, så blir den större.)

 



















 

Foto; Anette Grinde