Visar inlägg med etikett Gästrikland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gästrikland. Visa alla inlägg

måndag 17 mars 2014

Huset var vackert. Det låg mitt i byn..

Huset var vackert. Det låg mitt i byn. Vi åkte dit och klev in, eftersom vi var i närheten och visste att huset var till salu.

Huset används som ett vandrarhem. Det har ett helt unikt läge. Det ligger mitt i byn, bara ett par hundra meter från järnvägsstationen, busstationen, Ica-butiken, banken, Systembolaget och badstranden. Mitt i smeten, helt utan tvekan. Du behöver ingen bil för att ta dig hit - buss & tåg går bra. Kommunikationerna och servicen låg verkligen nära. Det är ca 5 mil till Gävle och ca 3 mil till Sandviken.

Huset är en gammal komministergård och byggdes på 1800-talet. Det är blått med en lummig och grön trädgård runt huset. En tillräcklig parkering finns nära.

Vandrarhemsvärdarna, som kommer från Holland, njuter av det sociala liv som det innebär att vara värdar. Ja, det är periodvis rätt mycket arbete, men de verkar onekligen njuta av det sociala åtagande som verksamheten medför. Jag undrar om man kan klara sig utan det, när man är sociala så att det sjuder i ådrorna?

Värdarna (André van Kuijeren, Lucia van Kuijeren) kommer från Holland. De har bott i Sverige i rätt många år och njuter av naturen, allemansrätten och vidderna. - Här kan man njuta av skogen själv, säger André och Lucia van Kuijeren. - I Holland är det istället folk överallt, där får man stå i kö om man skall vara i skogen.

Vandrarhemmet är anslutet till Svenska Turistföreningen (STF). Jag frågar om de är nöjda med anslutningen till STF och ja, de ger uttryck för en hög nöjdhetsgrad. Vi talar om frågan en stund, eftersom också jag har mina fötter hos STF. De ser STF som en mycket bra organisation som månar om vandrarhemmen. De känner sig mycket nöjda med det paket som ingår i konceptet, där träffar, utbildning, mm ingår förutom marknadsföringen via hemsida och den välkända vandrarhemskatalogen. De känner sig också väldigt glada över de gäster som har STF som sin organisation. Det är som om STF.arna är ett särskilt folkslag. Van Kuijeren säger att STF.arna förstår precis hur det är att bo på vandrarhem. Det är aldrig något problem med dessa människor. De är helt enkelt rätt fantastiska.

Ja, familjen verkar trivas gott i sitt vandrarhem i Ockelbo. De verkar glöda och trivas där de är. De har dock bestämt sig för att sälja, så kanske är det för slitsamt, för ensamt eller för dålig lönsamhet. Eller kanske är det bara dags för nya perspektiv. Det förtäljer egentligen inte historien. Den förtäljer dock att här finns ett fint hus, mitt i byn, som borde ha goda förutsättningar att ha en god beläggning. Ja, kanske är det dags att slå till?

Anette Grinde
(som besökte huset den 2 mars 2014)









söndag 2 mars 2014

Vi drog till Högbo bruk ...

Högbo bruk. Vandrarhemsboendet duger finfint till oss. Strax intill finns en liten fin kyrka. Den är vit och i trä, med en liten kyrkogård intill. Kyrkan är liten och fin, men stängd så jag kan inte begrunda den från insidan. Jag inser sen att jag inte kände på dörren om den var låst. En stängd kyrkdörr är nog en låst kyrkdörr i min tanke.

Nedanför genomfartsleden ligger kvarnen och golfbanan med sina 27 hål. Där ligger också bruket, det finfina hotellet, liksom en fin liten butik med färg, lukt & flärd. När man går vidare ner till den lilla sjön finner man ett fantastiskt aktivitetsområde för de som vill ha vandringskängor, springskor, skidor eller cykel med sig i sin aktivitetssyssla i naturen.

När vi begrundar fåglarna, som står i kanten vid den lilla dammen nära den lilla sjön konstaterar vi att det ser rätt obekvämt ut, sådär stående på ett ben och med huvudet inmulat i bakvridet läge. - Men jag antar att det ändå är bekvämt eller på annat vis lämpligt, eftersom de flesta står just så. Fina är de, i varje fall. Och rätt vana vid folk, eftersom några raskt kommer nära för att se om de kan få sig en kant bröd eller så.

Här finns MTB-spår i flera längder. Här finns löparspår från 15 km och neråt, ett rätt långt elljusspår och ett konstfruset skidspår på några kilometer. I det konstfrusna spåret ligger snön ännu kvar, trots att allt det vita runtomkring är helt borta. Några spridda skidåkare nyttjar spåret idag. Tidigare har det varit en välbesökt plats för de som tränat inför Vasaloppet och dess tidigare Öppna spår. Varv på varv, runt runt, i ett snösäkert spår som legat sedan slutet av november. Det är imponerande att se vad som byggts för orten. Det drar folk från när och fjärran och skapar mervärden för bygden runt omkring. Vandrarhemmet har varit fullbokat de flesta helgerna innan Vasaloppsveckan dragit igång. Alla behöver öva, i detta snöbristiga land. Att bygga snösäkra spår är onekligen en perfekt drag, förutsatt att det förgrymmade regnet håller sig på håll. Regnet tär hårt på snön, hårdare än sol och värme. Snön kan hållas i schack med kyla underifrån, men mot regnet finns ingen råd.

Ja, vid Högbo bruk finns bra träningsmöjligheter - för vandring eller löpning i fina terrängspår eller vandringsspår, för cykel (mtb) eller för skidor (på platten). Säkert går det här att åka skridskor på sjön i vintertid och paddla i sommartid. Nu ligger dock bara gråmulen sprödis kvar, så sjön ter sig just nu inte lämplig för någon aktivitet alls. Men kanske räcker det ändå med det som finns i området just nu, när det är möjligt att vandra, springa eller cykla på barmark eller åka skidor på snö samtidigt i ett och samma område. Ja, inte riktigt i samma spår, men ändå tätt intill. I ett för övrigt helt snöfritt landskap, finns ändå möjlighet att skida varv på varv. Ja, man förundras när man ser vad de gjort.

Om man får för sig att springa i spåret strax intill vill jag bara meddela att spåret kan visa sig vara rätt backigt - precis då när man tror att man bara har slutspurten kvar vrider sig spåret som en blixt tvärs och kors uppför de brantaste partier det bara kan hitta i trakten. Och som det inte var nog, så upprepades detta igen och igen. På´t igen, är det bara att tänka. - För är man här för att träna, så är man ju här för att träna.

Strax intill dessa fina stubbar finns en
utställning som berättar om all den tid det tar
att göra en kolmila från start till mål.
Man baxnar & förundras, när man begrundar.
En liten bit in från spåret skymtar en jättehög med snö. Det visar sig vara förberedelsen för kommande vinters skidspår. Konstsnön ligger redan samlad, lagrad tillsammans med sågspån - och den kommer att klara vår, sommar och höst, innan det är dags att lägga den i spåret igen för det kommande årets skidturer i pay-and-ski-anläggningen vid Högbo bruk.

Ja, du. Vid Högbo bruk finns t ex;
Golfbana. Kanoter. Skidåkning. Vandringsled. Löpar- & MTB-spår i terräng. Fik. Bastu. Kiosk. Kolarmilarutställning. Vandrarhem. Ett finfint hotell. En vacker liten kyrka. En sportbutik. En "doft-design-butik". En språkstudio. Och ett växthus. Med mera.

Hit kan vi åka igen. Med skidor, cykel eller springskor i bagaget.

A..







Högbo bruks ägarlista (Högbo bruks hemsida)
Gävledraget om Lundeberg (samtal med Knut Lundeberg)
Gävleborgs län (Wikipedia)
Sandvikens kommun (Wikipedia)
Högbo socken (Wikipedia)
Högbo bruk (Sandvikens kommuns sida)
Sveriges landskap (Wikipedia)





fredag 17 januari 2014

Högbo bruk, strax norr om Sandviken...

Skidåkaren säger att Högbo bruk, strax norr om Sandviken, har fina skidspår. Då åker vi dit, svarar jag utan tvekan i tonen. Det känns ju lite roligt att besöka en plats som tidigare varit i en släktings ägo (även om uppgifterna verkar gå isär något om när ägandet låg i tiden). Skidåkaren får skida på de nya skidorna, i de iordningställda spåren och jag får väl ta med mig springskorna för en runda i kvarteren. 

HÖGBO BRUK
Berättelse av Länsmuseet Gävleborg (saxat från http://www.platsr.se)

På platsen anlades 1634 en stångjärnshammare. År 1659 fick Olof Larsson och Jakob Andersson Höök från Gävle privilegier för en ny hammare för tysksmide samt för en masugn, som uppfördes vid Edsken, västerut, vid gränsen mot Dalarna. 

Systrarna Bröms ägde bruket fram till 1736 då det övergick till Hans Hierta. Hans maka Katarina Cederström blev tidigt änka och övertog då ledarskapet. 1856 såldes egendomarna till Gävlefirman Elfstrand & Co. En av delägarna var konsuln Göran Fredrik Göransson, som vid Edskens masugn år 1858 lyckades utförda världens första bessemerblåsning i industriell skala. År 1862 bildades Högbo Stål- och Jernverks Aktiebolag, för att utveckla ståltillverkningen vid det nya järnverket i Sandviken. Några år därefter såldes Högbo bruk till August Lundeberg som skötte det från sitt säte i Forsbacka. 1913 köptes det av dåvarande disponenten vid Sandvikens Jernverk. Sandviken stad övertog bruket 1945. Idag utgör Högbo bruk en välbesökt kulturhistorisk fritids- och rekreationsmiljö.

A..


söndag 30 juni 2013

Med start vid Falkudden igen ...

Nattsömnen var usel trots gårdagens 11 mil på cykel. Man kan tycka att man borde sova gott efter en sådan friskluftstur, men jag fick nöja mig med att lyssna till den snarkande vännen. Det var svårt att ta sig upp på morgonen. Jag ville hellre dra täcket över huvudet i ett försök att få sova. Min slavdrivarvän lät mig förstå att vi skulle göra det jag hade planerat. Absolut inte mindre. I det ingick 6-8 mil cykel en dag och 2 mil löpning den andra. Så det var bara att bestämma riktning för morgonkvistens löpartur.

Träningskläder. Vätska. Frukost. Karta. Löparskor. Gps. Och iväg ca kl 0830. Falkudden - Näs - över Dalälven - höger i Färjan - förbi en god dos byar längs en kuperad väg. Vätska och vändning i Bäsinge gav oss 20,51 km när vi satt oss ner igen vid Falkudden ett par timmar senare med varsin ordentlig belöningsglass i näven. Det är riktigt skönt att kunna springa så, tillsammans och utan att det känns slitsamt och tungt när man väl är ute.

Ja, jag planerar och Leif ser sen till att det genomförs. Bra så, när jag försöker slingra mig ur för att jag får för mig att det skall bli tungt eller för långt. - Men skall man hålla sina ben och kondition i god form så får man ändå ligga i en aning. Då är det tur att han är en sådan slavdrivare som han är.

Så. 11 mil cykel igår och 2 mil löpning igår. Glass, kaffe och en tallrik fil (mat blir det sen!) Sen en dusch och en stunds packning för att lämna Falkudden strax före 12.

Vi styr hemåt igen via Uppsala där jag mycket kort säger hej till finaste Sofie innan vi så småningom kommer hem.

En bra helg? Ja, detta var en mycket bra helg, med aktiv rörelse i en ny miljö på agendan. Näs i Dalarna, Färnebofjärden och området därikring var en bra plats att tillbringa en helg på. En mycket bra plats.

Anette


* Med start vid Falkudden, Näs (Dalarna) 29/6 2013
* Färnebofjärdens Nationalpark
* Camping Falkudden
* Nedre Dalälven

Länkar & sån´t. Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se. * NT-bloggar

Med start vid Falkudden, Näs (Dalarna)


Vi lämnar hemifrån på fredag vid 1630-tiden. Första anhalt får bli Norrtälje och bokning av en resa till Amsterdam. Sen mat och vidare iväg. Så snabba är vi inte, så avfärden blir en aning sen.

Vi når till Sala och försöker ta oss in på Silvköparens camping, men motas i grinden. Det är fullt och vi blir kvar på parkeringen utanför. Det får gå eftersom vi skall iväg direkt nästa morgon. Vi styr då vidare mot Dalarna. Efter några mils körning dyker en camping upp, nära vatten och inte överfylld. Vi styr in och sätter bo vid Falkudden, Näs, strax norr om Dalälven några mil öster om Avesta. Fint, så det förslår. Litet och inte så många på plats. Campingen drivs av en ung holländsk familj. De sprider glädje omkring sig och gör oss glada.

Vi har våra cyklar med oss och byter om för att ta en tur. Ca 1130 kommer vi iväg. I min plan står en tur på 60-80 km. Jag räknade illa, så det blev mer än så.

Vi startar i Näs och cyklar söderut, eller kanske mer sydost. Vårt mål är att runda vattnet och återkomma "hem" några mil senare. Näs, Färjan, Näckenbäck, Vivastbo och Ekedal. I Ekedal var vår plan att dra norrut, eller nordost, men vi missade avfarten som nog bara var en skogsväg och fick några extra mil i benen. Vår färd gick vidare till Enåkersby, Enåker och Kroksbo innan vi drog norrut ordentligt.

I Råsbo hittade vi kaffe och våfflor på en gammal gård där det också byggts en del nytt. Ideellt kallade de fikat, som inte drevs av någon hembygdsförening. Svart, är nog mer rätt ord för försäljningsformen. Gott och trevligt var det, i varje fall. Behövligt för oss, som då hade kommit ca 45 km på vår färd. Vi passerar brukade ängar, gamla mopeder, gubbar och bilar. Ja, det var en fin plats för en stunds vila innan vi trampar vidare med insikten att vi riskerar att bli redigt sena "hem" från dagens cykeltur. Några 60-80 km lär det inte bli. Den blir avsevärt längre än tänkt, och någon genväg står inte att finna över Färnebofjärdens Nationalparks vatten.

Vid 70 km passerar vi länsgränsen till Gävleborgs län. Det har blivit en hel del landskaps/länsgränser idag. Det är inte ofta man rör sig i fyra landskap (Dalarna, Västmanland, Uppland och Gästrikland) på en och samma cykeltur.

Den lilla ensliga vägen över Gysinge var väldigt vacker med små forsar och en underbar natur. Vi nosar igen och igen i kanten på Färnebofjärdens nationalpark och åker genom Gysinge naturreservat.

I Österfärnebo (79,07 km) äter vi en ljuvligt god pizza. Jag hade lätt kunnat sätta i mig 1½ pizza, men fick ändå nöja mig med en. Ja, det var den enda restaurangen i byn och den drevs av en man med utländskt ursprung.

Längs hela vägen runt bygden denna dag letade vi efter en öppen mack för att inhandla en liten elektrisk pryl. Framåt kvällen hittade vi en i By, en liten ort nära vår camping (Falkudden, Näs). Rätt elektrisk pryl hittades inte, men väl en öppen mack. Macken var bensinstation, postutlämningsställe och hade ett hyfsat matsortiment. Det är nästan som en lanthandel av gammalt slag. Det var öppet till kl 2000 alla dagar, även om det såg nerdraget, tillbommat och stängt ut. Den drevs av en man med utländskt ursprung. Öppet var det förstås också på den fina campingen i Näs. Också den drevs av en familj med utländskt ursprung.

Ja, vi har färdats i jordbrukslandskap blandat med skog. Vattennära, med vackra små sjöar. Skogen slöt sig ibland samman runt grusvägen. Långa, ståtliga träd strävade mot den blå himlen som med jämna mellanrum uppvisade en del hotfullt gråsvarta moln. Landskapet var platt och cykelvänligt. Himlen höll sig i schack och höll sina droppar på gott håll ifrån oss. Byarna avlöste varandra allteftersom. Några hus stod tomma, men i många blommade de gröna fingrarnas arbeten vackert. Ett vårdat landskap och vårdade hus följde vår färd.

På den norra kanten mellan Österfärnebo och By var landskapet hårdare för en trött cyklist. Här byttes de platta vägarna mot backar i långa och korta svep. Skogen var fylld av stenar i skiftande storlek, men det blommade av färgglatt blomster i vägkanterna. Vi har verkligen gott om fantastiska miljöer runt om i vårt land. En starkt skiftande och vacker natur.

Ca 1930 var vi åter vid campingen. Vi unnade oss en god glass innan vi gav oss på vad hushållet bjöd i matväg. Lite spaka (åtminstone jag) men nöjda noterade vi att sträckan för dagens cykeltur uppgick till 111,1 km.

Vi har cyklat 11 mil, vi möter väldigt lite människor men ser att bygden är vårdad, brukad och bebodd. De flesta  serviceinrättningarna som är öppna när vi passerar drivs av människor med rötter från andra länder.

Denna lördag (29/6 2013) blev en fantastiskt trevlig dag. Med rörelse. Tillsammans. I en ny bygd i vårt land, där vi tidigare inte varit. Där vi tidigare inte letat och sett. Ja, hit kan vi åka igen. Eller till en annan plats inte långt härifrån för att cykla, springa, vandra eller på annat sätt njuta av aktiv aktivitet i rörelse - tillsammans.

Mycket mygg? Nej, inga myggor har stört oss här.

Denna dag var en bra dag.

Anette Grinde


* Färnebofjärdens Nationalpark
* Camping Falkudden
* Nedre Dalälven


Länkar & sån´t. Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se. * NT-bloggar