Tack.

Leif & Anette 
glada
dagen efter Ultravasan 2023.

Jag vill tacka för alla fina födelsedagshälsningar som kom över mig på min födelsedag och några dagar därefter. Jag vill tacka för tankarna, för hälsningarna och för att det ger mig förnyad möjlighet att tänka på er alla, var och en. Det ger mig möjlighet att tänka på möten, människor och företeelser. Ni representerar olika delar av livet, några nu och några tidigare. Ni representerar fritid, allvar, jobb, lust och glädje. Ni representerar liv. Några påminner också om sorg, ja, livets gång. Det ger mig glädje att se er, minnas händelser och fundera kring vad livet ger oss. Eller hur vi lever det. Jag tackar för din hälsning. Tack, väldigt mycket tack.

Åren går. Jag är tacksam för att jag är hel och frisk, hyfsat närvarande i kropp, knopp och själ. Jag är tacksam för liv och hälsa. Jag är tacksam för att jag kan rörelse, att jag kan springa och träna. Det gör att jag orkar och kan driva min bokhandel. Den är min plats, den ger mig mycket glädje, otroligt många möten och ny kunskap. Utan löpning/träning kanske jag inte skulle orka det. Rörelse är, för mig, en nyckel till ork. Det är också alla fantastiska möten som jag får på min plats. Jag är tacksam för att jag kan och får.

Bilden är på Leif och mig från årets semesterdag. Den ger mig ännu glädjeenergi, får mig att tänka kring hur mycket vi kan. Att vi kan och att ribbor kan flyttas uppåt även när åren går. Det var roligt att upptäcka att jag var äldst i resultatlistan. Långt ifrån sist, men äldst, hel, frisk och väldigt glad. Det och genomförandets många delar ger mig en påminnelse om att det finns många möjligheter kvar, att man kan, att jag kan. Jag blev en smula trött just då, men oj, oj, oj så mycket energi och glädje det gav.

MEN, människor som berättar om livets trasigheter, galningar som kör på andra, olyckor och sjukdomar som kommer från ingenstans eller ständigt fylls på, med mera påminner mig också om att inte vänta till sen med att göra de saker man vill och längtar efter. Jag behöver ständigt påminna mig om det. Gör nu.

Gör det bästa av dagen. Det som passar dig. Något bra, något skönt, något vilsamt (som kanske sjunga i kör, möta en vän eller samtalsgrupp, vandra i skogen, skriva poesi, läsa en bok, gå ut med hunden, resa till grannbyn, springa 92 km eller vad som ger dig vila). Möt någon eller något du bryr dig om, någon eller något du tänkt på men inte kommit till skott med. Ja, jag önskar dig att komma till skott med det där som spelar roll för just dig.

njut livet
idag
imorgon också
vem vet vad
som händer sen

Återigen, tack, för alla fina hälsningar.

Anette Grinde

19/8-23. Ultravasan 90.

 

Leif. Ultravasan 45.

Anette. Ultravasan 90.

Därutöver har jag anmält mig..

8-9/10-22. Jag hade barn och barnbarn på besök. De minsta kom med glädje till huset, ändrade ljudnivå, nyttjandesätt av prylar och frågeställningar att prata om. De röjde, grät, gnällde och skrattade. De bytte sinnesstämning på en mikrosekund och porslinsfigurerna gick sönder en efter en. Varför har vi porslinsfigurer hemma, egentligen? Ska vi inte bara slänga dem? De undrade och fantiserade, ja, och plockade äpplen till älgarna. Det var en fröjd. 

Jag vaknade med ångest i hela min kropp. Några leverantörer har inte levererat, inte svarat, inte gjort bra och rätt. De har vägrat i vecka efter vecka, valt en destruktiv informationsväg. De har skadat min verksamhet rejält, ja, många andras också. Det är stora företag som bara tiger, de sitter still och tror att det bästa är tystnad. Den strategin var väldigt skadlig för mig. Dyr och med makabert stor extra arbetsbelastning rakt ut i luften. 

Jag ber sinnesrobönen, men den är oanvändbar när samtalen från nästa led blir för många. Inget är någon tröst, inget ger styrka. Det är en plågsam tid. 

Jag tycker illa om söndagar. De ger ingen vila och ro. 

Därutöver har jag anmält mig till Ultravasan 90 - 2023.

 A, som i jag.

Kvinnan vid kontrollen sa; jag har ont i fötterna!

En av funktionärskvinnorna vid en av vätskekontrollerna i slutet av Ultravasan sa; jag har ont i fötterna. Jag, som sprang (90 km), log och sa; jag också. Oj, sa hon, nu hörde jag hur illa det där lät. Nej, sa både jag och en annan löpare som passerade. Vi kan mycket väl förstå att du har ont i fötterna efter en hel dags stående och servande löpare. Det är begripligt och ok. Vi är dig innerligt tacksam. 

- Tack, fantastiskt mycket tack, för att du och alla andra funktionärer servat oss under hela långa dagen, serverat mat, dryck, pepp och glädje och gjort det möjligt för oss att harva oss framåt genom det fantastiska landskapet mellan Sälen och Mora. Utan alla dessa funktionärer skulle det inte ha varit möjligt. 

Tänk, så otroligt många som är inblandade i arrangemanget. Jag minns att vi var många i Midnattsloppet, hur mycket det är att göra, men här är många, många gånger fler. Administrativt, på kontor, speakers, men också mängder av människor längs spåret med olika uppgifter både innan, under och efter. Vätska, snitsling, spänger, ombyte, transporter av folk och kläder, sjukvård, tider, mål, start, nummerlappar, toaletter, parkeringar, levande dalamusik, tält, blåbärssoppa, pasta, bullar, saltgurka, tidtagningschip, medaljer, målgångsmat, bussar, duschar och allt annat. Det är en organisation som heter duga, en helt fantastisk upplevelse. 

Jag tackar stort för detta, jag skulle vilja tacka var och en, varje enskild person, som gör evenemanget möjligt. Jag är innerligt tacksamt glad för alltet som gjort att jag kunde pressa mig framåt till Moras magiska mål. 

Tack.  

Jag bugar för alla i Vasaloppsorganisationen och runt omkring. Jag bugar och tackar så att det stramar i bakhasorna. 

Tack också till vädergudarna som var avsevärt vänligare i verkligheten än i spådomen innan.

A..

Fotograf Sofie G.

Sofie 30 km, Anette 90 km och Leif 45 km.

Vilket fantastiskt gäng! 

Tack!

Ultravasan 90 - lördag 20 augusti 2022

Ultravasan 90. Lördag 20 augusti 2022.

Väderprognosen var vidrig.  Ihållande och häftigt regn. Det blev inte så. Det blev en mild temperatur,  någon enstaka skur. Framåt eftermiddagen var det t o m ganska varmt. Temperaturen var helt enkelt ok. 

Jag sov ingenting natten innan, inte ens fem minuter.  Det händer ofta inför lopp att sömnen brister. Nu väldigt illa.  Sömn är ju bra. Det regnade rejält under natten. Ja, det dundrade också, med blixt och dunder nästan samtidigt. 

Åt frukost.  Försökte bringa ordning i packning och ombyten.  Kl 0415 traskade jag mot starten.  Småregn. Nervös.  Mådde illa, kanske av sömnbrist,  nervositet,  väderrädsla eller annat okänt.  

Toabesök.  Ombyte till rätt lastbil, en påse till Evertsberg och en till Mora. Sen mig själv till startfållan.  

Start i lugn takt uppför en flera km lång backe. Om man ska springa 90 km måste man minnas det hela vägen så att man håller rätt typ av fart, en sån som går i långsamhetens lov. Inte rusa någonstans. Jag vet att jag kommer att bli trött och slut på slutet, oavsett hur jag gör, men jag kommer att behöva varje form av kraft hela vägen.

90 km. 12 timmars löpning. Start kl 0500. Målgång knappt 12 timmar senare (11.54.21).

Det var 12 timmars löpning över stock och sten. Det var mycket teknisk stig,  mycket rötter och sten,  mycket uppför och nedför.  Det var redigt tufft. Efter ca 45 km var jag fruktansvärt sliten. Depån i Evertsberg gav mig möjlighet att byta kläder och äta ordentlig mat. Viljan var låg vid ankomst, men jag repade mig efter energitillskott och klädbyte. Mat och vätska är svårt att få i sig, men förstås en absolut nödvändighet. Jag stannade i Evertsberg i ca 20 minuter, innan jag tog mig vidare. Utan den energin, mat och dryck, hade jag inte klarat mig. Det var fantastiskt att ombytesservicen - min klädpåse - fanns längs spåret. Jag bytte tröja och skor, vilket var mycket bra. En mycket bra detalj för arrangemanget, kanske avgörande för mig. Blåbärssoppa var lättare att få i sig än vatten och sportdryck.

Vasaloppets organisation ordnar fantastiska arrangemang. De har 100 års vana och har lärt sig väl. Vätska var 5e km. Mat, tilltugg och bra energi vid alla de större kontrollerna. Man behövde inte falla p g a det, man behöver bara hålla ordning på intaget. Det är tufft i sig.  

Min målbild var att klara Ultravasan 90. Det gjorde jag, minsann. Jag sprang 90 km mellan Sälen och Mora. Det var omåttligt långt, men jag klarade utmaningen. Det är något att minnas dagar när man tvekar över ork och göranden. Man kan mer än man tror.

Jag tackar förstekamraten Leif Hemlin och fantastiska Sofie Grinde för denna stordådshelg i Dalarna.  Vi höjde våra ribbor,  gjorde var och en lite mer än vi gjort förr. Alla kom i mål med kropp, knopp och själ i behåll. Eftersmaken är glädje i mängd. 

Ja, Sofie sprang sina 30 km med bravur.  Leif sina 45 km. Och jag målgångade efter 90 km gjorda. Alla hela, friska och relativt oskadade (jag pajade en hand, men den är nog frisk snart igen). 

Tack, för finfin helg. 

Fantastiskt av organisationen; 

• Flera arrangemang under dagen, så att vi kunde springa 30 km, 45 km respektive 90 km samtidigt. 

• Km-skyltar varje km. Hur långt till Mora och hur långt till nästa depå. (Nya och ordentliga skyltar, inte gammalt väderslitet. Snyggt och prydligt!)

• Bra märkning av banan under hela loppet (plastband ofta vid tveksamhet!)

• Bra spänger över myrarna (herregud, så många trä-metrar som ligger där!)

• Vätska var 5e km (sportdryck och vatten saknades aldrig)

• Mat eller tuggbar energi vid varje större kontroll (Obs! Märk gärna maten med innehåll, så man vet om man kan äta! Skriv t ex vegetariskt, veganskt, kött, mm).

• Läkar-/sjukvård längs spåret (extra stjärna i kanten för mötet med sjukvården när jag ramlade och pajade handeln! Tack!)

• Vatten, sportdryck och blåbärssoppa (ofta!)

• Transport av kläder till mellanstation Evertsberg och till Mora

• Transportbussar av löpare från Sälenstarten till Oxberg av 30 km- och 45 km-löparna

• Transportbussar av löpare till/från duschar i Mora

• Transportbussar av löpare från Moramålet tillbaka till Sälen

• Klädpåsar nära målet

• Finishertröja! (Den hade jag missat utan mina fantastiska kamrater)

• Målgångsmat och dryck!

• Medalj i målet!

Vänligt av vädergudarna

• Frånvaro av slagregn, vänligt väder! (Dock inte på natten innan, då var det rejält regn och dunder.)

Obra för mig

• Ingen sömn, inte ens 5 minuter, natten innan loppet.
• Pajad vänsterhand efter två praktvurpor

Fantastiskt av oss; 

• Sofie höjde sin sträcka = personligt rekord i distans!

• Leif höjde sin sträcka = personligt rekord i distans!

• Anette höjde sin sträcka = personligt rekord i distans!

Tack,  Vasaloppsorganisationen för ett fantastiskt arrangemang. 

https://www.vasaloppet.se/om-oss/historia/vasaloppskontrollerna/

placering 131/311 kvinns

placering 450/777 om jag vore man

placering 581/1098 totalt

Inte illa, eller hur, jag är ju ändå i den sista åldersgruppen bland kvinnorna. (Bland de 9 äldsta kvinnorna i loppet - 1st  1958, 2st  1959, 4st  1960, 1st  1961 och 1st 1962 )