Civil olydnad, mediarapportering och politikens ansvar.

 

Vi möttes för att samtala om en bok. Den rörde klimatfrågor. Vi talade om ansvar, vem som ska göra vad. I regel är det någon annan än själv som ska. Vi vet att vi måste ställa om, men plockar mest små frågor själva. Vi överlåter resten på andra, typ media och politiken. Tycker att de ska, men vi talar mest om det hemma, utan att berätta för media eller politik. Vi behöver skapa ringar på vattnet. Ja, medias och politikens roll är oerhört viktiga. De måste gå före, men det finns inget som hindrar att vi pekar dem i en riktning. Hur ska de annars veta, om inte en folkstorm når dem. Skriv till dem, ja. Skriv till politiken, media och var aktiv själv, ja. Idag ska jag skriva till SVT (Rapport) om klimatrapporteringen, ja, konstruktivt och utan gnäll. 

Vi talade om organisationer. Reaktion uppkom när vi talade om en organisation där deltagare månar om t ex klimatet och människorna i Gaza. Samtalet upphörde om klimatet, oenighet uppkom om Gaza och det konstruktiva samtalet dog. För att frågorna ställdes mot varandra och för att något annat var värre. Hur kan organisationen bry sig om Gaza, varför bryr de sig inte om Afrikas krig istället? Samtalet dog, för att aggressiviteten i tonen sänkte oss. Jag måste bli bättre på att begränsa samtalet till det vi talar om. Att tala om allt, resulterar i inget. 

Jag skulle också önska att vi talar om - lär oss mer om - olika typer av (ickevåldslig) aktivism, försöker sätta oss in i varje persons val av aktivism och dess varför istället för att bara säga att det är skit. 

I samtal om påverkan uppkommer ofta frågor om typ av aktivism. Det finns en återkommande oförståelse för den besvärliga aktivismen, civil olydnad som stör andra. Jag tänker att vi behöver prata om civil olydnad oftare, alltså aktivismen som i något mått stör oskyldiga (om nu någon är oskyldig). Hur är den viktig, varför är den viktig, för vem är den viktig? Hur kan aktivism se ut, vad är vettigt, framgångsrikt och vad bör vi välja bort? 

Idag ska jag försöka skriva om, bilda mig och reflektera kring olika typer av påverkansmöjligheter - hur vi använder vår yttrandefrihet - dess varför som del i vår viktiga demokrati. Kanske särskilt om civil olydnad. Ja, idag ska jag resonera med mig själv om civil olydnads varför och dess vikt. Jag ska öppna mitt sinne och skrapa i mina fördomar. Kanske gör du det också? 

Pepp för en fin dag. 

Idag vill jag tacka dig som inte köper jord med torv.

Idag vill jag tacka dig som inte köper jord med torv. 

Idag läser jag om torv och våtmarker. Jag läser om hur otroligt mycket utsläpp som skapas av torvbrytningen. Jag ser också att nya brytningsområden beviljas, trots de höga utsläppskonsekvenserna. Det är tydligt att torvbrytning är något som hör skräphistorien till, och är något som skyndsamt måste upphöra. Torvbrytningen skadar oss alla.

“Torv bryts från mossar. En torvmosse är en plats där dött organiskt material lagrats i tusentals år omslutet av vatten. Kolet som legat lagrat hamnar i atmosfären när det vid brytningen hamnar i kontakt med syre och blir till koldioxid.”

Oavsett om torven används till förbränning, odlingsmaterial eller strö i stallen så bryts torven ner på kort tid och kolet frigörs som den klimatskadliga gasen koldioxid.

Att förbjuda användning av torv för förbränning, för odlingsändamål eller stallströ är ett viktigt sätt när vi nu arbetar för att bekämpa klimatförändringar. Växtavfall (eller t ex gödsel, bark, träfiber, etc.) kan t ex lätt ersätta torv i odlingar.

Att odla är av godo ur många perspektiv, men vad och hur spelar roll. Jord för odling är ofta blandad med torv, det är destruktivt för oss alla. Det är odlarens ansvar att se till att den jord hen köper inte är blandad med torv, att se till att butiken inte har avsättning för den klimatskadliga torvjorden. Vi behöver alla bistå i uppgiften att undvika de skadliga varorna som finns i butikerna. Vi behöver också hjälpa varandra med uppmärksamheten, vilka varor innehåller vad, varifrån kommer produkten och varför ska vi inte befatta oss med de varorna. 

Torv ska vi inte befatta oss med. Den är destruktiv för klimatet. 

Klimatkrisen är vår tids största utmaning, det är otroligt viktigt att politiken visar ledarskap och fattar konstruktiva beslut. Vi behöver lagar och regler för att klara omställningen till den nya tiden där varje handling genererar nollutsläpp och där jorden ges möjlighet att läka. Vi själva måste också, även om lagar och regler inte är på plats.

Att upphöra med torvbrytning är, tillsammans med många andra åtgärder för att få bort fossilindustrin, mycket viktiga åtgärder.

Idag vill jag tacka:

• dig som inte köper jord med torv. 
• den trädgårdsförening som agerar mot torv i föreningens odlingar. 
• den styrelse och privatperson som agerar mot torven 
• dig som inte använder torv
• dig som berättar för dina grannar, odlarkompisar och omgivning om torvens negativa påverkan på klimatet

/Anette Grinde 

Idag ser jag:

• Brytning av torv skadar Moder Jord. Rädda våtmarkerna gör stora insatser för att torvbrytningen ska upphöra. Vi andra har ett gemensamt ansvar att uppmärksamma destruktiviteten i brytningen. 
• Marocko ockuperar Västsahara. Jag vill inte handla varor som kommer från Marocko.
• Israel ockuperar Palestina, attackerar Gaza utan proportion och är del av våldet på Västbanken. Jag handlar inte varor från Israel. Jag debatterar om Israels våld och ockupation.
• Spanien har skadliga tomatodlingar. Jag handlar inte tomater från Spanien, jag tänker mig för om jag alls behöver handla något som kommer därifrån.
• Ryssland driver anfallskrig mot Ukraina. Jag handlar inte varor som kommer från Ryssland.
• USA hindrar yttrandefriheten, utvisar och straffar människor utan rättegång, skadar biståndet världen över genom nedläggning av organisationer, hindrar inte Israels omåttliga våld mot Gaza och Västbanken, mm. 

Hörde ni om extremvärmen, skyfallen, översvämningarna, vindarna och bränderna?

 Internationella domstolen (ICJ), FNs generalsekreterare António Guterres, EU och många, många andra talar om klimatkrisen. Vi talar om klimatomställningen, fossilbränslet, flyget, transporterna, nödvändigheten av förnybar energi och att få slut på förnekelsen och fossillobbyn. 

Internationella domstolen säger att det är staters ansvar att arbeta med åtgärder för att reducera utsläpp som påverkar klimatförändringarna. Klimatkrisen är ett faktum. Den drabbar oss alla. 

Det är en nödvändighet att få politiska beslut, nya regler, bidrag till de som inte förmår och omställningsrutiner på plats. Politiken behöver koppla in klimatfrågorna på alla nivåer, vrida tanken i nya riktningar och skapa förutsättningar så att alla är med på tåget. Från vänster till höger, i alla rum. Klimatet drabbar oss alla, men alla kan inte skydda sig. 

Hörde ni om extremvärmen, skyfallen, översvämningarna, vindarna och bränderna? Hörde ni att FN, EU och Kina talar om klimatkrisen? Och internationella domstolen (ICJ)? 

Hörde ni att 85% av folket i Europa väntar på nya kloka regler, att vi vill! Folk fattar, vill se förändringen eftersom vi vet att den är nödvändig.

Jag läste en insändare (Norrtelje tidning 23/7-25) som försökte säga att klimatförändringarna kommer och går, alltid gjort. Han uttryckte sig som att vi kunde fortsätta som vanligt. Forskningen har tydligt visat att så inte är fallet. Det vore förödande för oss och kommande generationer. Inte ens den som är 90+ är opåverkad, det rör hen, hens barn och kommande generationer. Värmen, bränderna, regnen, stormarna - utsläppen påverkar oss alla, de måste ner, de måste bort.

Klimatförändringar har skett i alla tider, ja, men den här gången - den här förändringen - har människan med all sin fantasi, makt och tro på sig själv som större än komplexiteten i Moder Jord ändrat livsförutsättningarna för det levande på jorden. Vi har skruvat för mycket på förutsättningarna, i tron att det är utveckling. Trots att vi länge har vetat. Istället har vi förstört, dränerat, skadat mekanismer vi inte kan vara utan. Det är människan som har skadat. Det är vi som måste ändra oss.

Vi vill vara kvar här. Kommande generationer vill vara kvar här, leva drägligt. Då måste vi ställa om.

Vi måste ställa om rejält, nu, för att vi ska kunna fortsätta bo på jorden. Livets korridor har särskilda förutsättningar, vi kan inte bygga om den, vi måste rätta oss efter dess konstruktion. När vi, som vi gjort länge, saboterar jordens sammantagna förutsättningar, så raserar vi våra livsförutsättningar. Det blir för varmt. Vi måste ställa om. Nu.

A..

https://sv.wikipedia.org/wiki/Internationella_domstolen_i_Haag

https://www.norrteljetidning.se/2025-07-23/klimatpanik-eller-sunt-fornuft-har-vi-glomt-jordens-historia/

13/7-25. Jag läser i Vetlandaposten att Vetlanda ligger väl till i sitt klimatanpassningstänk

13 juli 2025. Jag har sprungit drygt 10 km och därefter promenerat samma runda. Det gav mig en smula reflektionstid. 

Jag läser i Vetlandaposten att Vetlanda ligger väl till i sitt klimatanpassningstänk. Efter en stunds googling hittar jag underlaget . Jag läser vidare och ser att min hemkommun Norrtälje ligger väldigt mycket längre ner i listan. Det gör mig beklämd.

Jag läser just nu Lisa Röstlund och Alexandra Urisman Ottos bok: Att låta världen få veta. Handbok i klimatjournalistik . Den gör mig uppmärksam på hur och vad tidningarna och andra media skriver eller rapporterar. I artikeln om Vetlanda (juli 2025) finns en klimatklapp på axeln, men ingen fakta om undersökningen. Just det, rapporteringen, hjälper oss medborgare att se kunskapen och konsekvenserna. Det förutsätter att media vågar berätta sanningen. 

Jag förstår att det är svårt. Det finns mycket förnekelse och felriktad lobbyism, men det finns också väldigt mycket kunskap om klimatförändringarna. Den tippar över, framförallt när de där 85% som ser klimatförändringarna lyfter sig själva i sökande efter information och ändrar sina liv . Det gäller att plocka några ämnen varje dag, så att vi ser och förstår hur och att alltet hänger ihop. Folkbildning är väldigt viktigt. Skolan, politiken och media är exempel på instanser som kan bidra till vår bildning, hjälpa oss att förstå sambanden. Det måste förstås bottna i kvalificerade analyser av allt det forskningsmaterial som finns. Och att lämna förnekelsen därhän. 

Vi lever i livets korridor, men vi missbrukar jordens resurser på ett sätt som försätter oss i hög risk att hamna utanför det som gör livet på jorden fortsatt möjligt. Vi behöver läsa och reflektera kring den fakta som forskarna ger oss. Ja, vi behöver se tillväxt, BNP och livskvalitet med nya ögon, definiera det nödvändiga med en annan blick. Vi behöver se hur vi och andra har det, fundera kring livsmiljöerna för människor, djur och natur när det är 47 grader utomhus, när människor och djur flyr värmen och vi ser att vädersystemen havererar med förstärkningen av väder som följd. Regn, bränder, översvämningar, torka och kyla är mer extrema, det är inte tillfälligheter, det är klimatförändringar till följd av människans påverkan. Klimatförändringarna är på riktigt och vi, var och en, behöver anpassa oss till det. 

Vi behöver tala om hur, inte att inte och inte senare. När tippningspunkterna är passerade är det för sent. Vår tid för förändring är nu. 

Jag läser om krigen som dödar många år efter avslut. Där man har använt gifter i naturen som dödar människor och natur långt senare. Gifterna finns kvar i naturen, påverkar livet, maten, växtligheten, djuren och människorna. Alltet. Krig är klimatförödande, men rapporteringen om de konkreta konsekvenserna uteblir. 

Jag tänker ofta på hur politiken kommunicerar. Det bygger ofta på vi och dem. “Ni förstör, vi är bättre.” Klimatet rör oss alla, det rör allas bostadsområden, allt väder och allas tillgång till friska livsförutsättningar. Samtalen måste vara gränsöverskridande. 

Jag minns plötsligt boken om hoppet i tiden, när en oförklarlig katastrof upprepade sig. Ett relativt stort antal forskare möttes (i boken) för samtal om hur man skulle se på frågan, sett från “alla” olika ämnesområden, tex forskning och vetande kring ämnesområden som tid, kemi, religion, sekulära ingångar, filosofi, fysik, biologisk mångfald, juridik, mm. Det är svårt att sända en gemensam berättelse, ett sammanhållet narrativ, men de försökte tillsammans. Anomalin av Herve Le Tellier rörde inte klimatet, mer en kommunikationsmässigt och obegriplig svår fråga. Den berättar ändå om svårigheter att se en ny bild. De behövde se den för att kunna kommunicera och skapa trygghet i samhället. De kunde tillsammans, även om en del slog fel eftersom de inte lyckades övertyga enskilda extremister. 

Vi behöver nu se den tid och de frågor som är avgörande för hela vår existens. 

Anette Grinde

Länkar:

Kommunranking klimatåtgärder 

https://kommunrankning.miljobarometern.se/resultat/norrt%C3%A4lje

IVL Svenska Miljöinstitutet

https://www.ivl.se/om-oss.html

Vetlandaposten (juli 2025)

https://www.vetlandaposten.se/2025-07-06/vetlanda-bland-landets-bast-klimatanpassade-det-handlar-om-forberedelse/

Det folkliga stödet för klimatfrågan är starkt i Europa. 85 procent ser klimatförändringarna som ett stort problem – och 81 procent vill att unionen blir klimatneutral till 2050, enligt Eurobarometerns senaste undersökning 2025.

https://europa.eu/eurobarometer/surveys/detail/3372

Växtgiftet som tog deras dotters liv, Vietnamkriget skördar ännu liv.

https://www.dn.se/varlden/vaxtgiftet-agent-orange-tog-deras-dotters-liv/

Jag vill veta mer om skogen, hur det i verkligheten är.

 

Vi hade ett fantastiskt samtal i höstas, där rummet var fyllt av folk från olika organisationer och intresseområden. Amalia, Hans och Rolf - små skogsägare - berättade om sina skogar. Det gav nya perspektiv. Jag tänker på samtalet som vackert och att bredden utgör en viktig del av samtalet, där förståelsen för varandras delar är av vikt. 

Någon vecka efter vårt möte kom en man in i butiken och frågade efter en specifik bok om skogen. Jag hade den i hyllan och vi kom i samspråk om skogen. Jag berättade om det vackra samtalet och han svarade att kalhyggena var förödande. Han talade som att hela vårt land var fyllt av dessa. Jag svarade att vi talade om dessa, att det finns skogsägare som tänker med omsorg, att vi behöver se var och ens varför för att lära oss mer. Vi lever tillsammans på jorden, behöver se och tala om varandras förutsättningar. Han stängde alla sina informationsvägar in och upprepade budskapet att alla skogsägare såg kalhyggen som det enda och att de inte såg några naturvärden alls. Det är inte min erfarenhet, säger och tänker jag igen. 

Jag är och förblir lycklig över samtalet där alla lyssnar på varandra. Jag blir deppig över de inskränkta svaren. För goda miljöhänsyn, rimliga klimattankar och framtidssyn behöver vi jämka samman alla delar i de ämnen vi talar om. Det är inte en sak som är värst eller bäst. Om vi alltid byter ämne och säger att något eller någon är värre missar vi samtalet om det vi vill avhandla. 

Skogen, svamparna, ägarna, insekterna, djuren, behoven, pengarna, efterfrågan, älgarna, lagstiftningen, vindarna, snön, kylan och värmen, bävrarna, bären, den importerade arbetskraften som ska plocka våra bär, vattendragen som torkar eller översvämmas, sjukdomarna och väderskadorna. Det finns miljontals detaljer, alla viktiga, olika viktiga för var och en, men ändå viktiga. 

Låt oss lyfta en eller få frågor i taget, se deras sammanhang i helheten, försöker jag säga, för att få ett svar på en fråga. Ibland fungerar det, ibland inte. 

Skogen spelar roll för klimatet. Hur ser du din roll - du som konsument - i hur mycket skog som behöver avverkas? Vilka varor väljer du, hur lever du ditt liv och vilket ansvar har du för att inte förbruka varor som kräver avverkning av skogen? 

Hur påverkar du klimatet genom din konsumtion av varor från skogen? 

Anette Grinde 

Annandag jul, 26 december 2024.

Kenneth Backgård, förstår du inte?

Kenneth Backgård. Förlåt, men absurditeten i din handling måste du väl förstå här? Jag mår rent fysiskt illa av ditt tilltag, att det finns folk som inte förstår vikten av att inte flyga. Särskilt inte sådana sträckor. Även om tåg eller buss tar längre tid så måste man försöka. Man bara måste, liksom. Särskilt som politiker. Särskilt som företrädare för ett tågbolag. Ja, som politiker måste man verkligen försöka. Annars borde man byta syssla. 

Har du missat Greta Thunbergs budskap? Eller ser du inte att det också gäller dig? Förstår du problemet? 

Eller bryr du dig bara inte? Det sägs vara just de som inte bryr sig som är de allra farligaste, liksom de värsta. De som bara stillatigande tittar på när händelser sker, som inte får ske. 

A...

Miljö och klimat i fokus

Klicka på bilden för att komma
till Roslagens bokhandel vid
Lilla torget i Norrtälje (blogg)

Ja, jag håller med er, Malena, Svante och Greta Ernman/Thunberg, att det är dags att reducera - eller sluta - flygandet nu. Som en del i helheten. Därtill reducera bilåkandet, avstå plasten, uppmärksamma kemikalier i mark och luft, se skadorna på atmosfären, tala om miljön & klimatet och uppmärksamma frågorna - varje dag, tala om haven och luften och allt annat som tär och förstör. Ändra riktningen. Det myckna, den stora problematiken  får inte göra att vi avstår något av det lilla, alltså att göra även i det lilla - vi måste helt enkelt skärpa oss rakt över hela linjen.

Miljön borde stå väldigt högt på vår agenda. Miljön och klimatet.

Ernamn & Thunbergs bok berör familjens svårigheter i livet, men också klimatet. Vi behöver verkligen skärpa oss med klimatet, se problemet och raskt, som i omedelbart, ta tag i de små och de stora frågorna. För annars kommer våra barn och barnbarn att få ett orättvist helvete på jorden. Det är tydligt att våra levnadssätt inte är ett hållbart sådant, att vi förbrukar världens resurser på ett sätt som gör jorden ohållbara - och då inte 1000 år bort, utan här nära.

Här nära. Du och jag. Ja, vi måste göra bättring.

Boken finns i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje.

A..

Få ordning på klimatförhandlingarna nu!

(DN 7 december 2015)

Bilderna från översvämningarna i Indien känns fasansfulla. Människor går i knähögt vatten på gatorna. Bilderna är från Chennai (Madras), Indiens fjärde största stad, som berättar att vattenståndet på vissa ställen är 2,5 meter över det normala. Det var här, i Chennai, som vi startade vår cykelresa för några år sedan (2013). Vi åkte härifrån och norrut. Vi förundrades då över hur kusten såg ut, att den var praktiskt taget platt hela den sträcka vi färdades (ca 200 mil). Jag har noterat det vid flera tillfällen sedan dess, när stormarna dragit in över detta område och nu, när översvämningar drabbar kusten. Väldigt många människor bor här i svaga hus, där palmblad, plåt eller presenningar utgör det huvudsakliga skyddet.

Vad händer med deras skydd nu? Vad händer tidigare år, under stormarna som drog över landet? I Chennai finns också många människor som bor direkt på gatorna, däri ingår också ett alltför stor antal familjer med barn. Det är gator som nu kanske står under vatten. Hur har dessa människor det nu? Hur kan de leva sin liv, där sovning, skydd för väder, sanitet, mat och vatten finns/görs på stadens gator?

I DN-artikeln står; 325 döda. Det är en fasansfull siffra, för det regn som drabbat staden. Stannar siffran där? Är de fattigaste av de fattiga medräknade här, de som knappt finns och existerar annars i samhället? Kanske finns de drabbade inte heller i denna beräkning? Jag hoppas innerligt att de inte ingår - för att de inte har drabbats, även om den tanken känns som ett drömscenario här. Jag vet ju hur det ser ut där de bor.

Här, i Chennai, finns fasor redan utan knähögt vatten. Hur skall det vara med allt detta vatten i denna stora stad?

Ja, ren fasa. Det känns verkligen som ren fasa. Det gör ont långt in i min själ.

Klimatförhandlingar, Indien. Klimatförhandlingar, Sverige. Klimatförhandlingar, USA. Klimatförhandlingar, Kina. Klimatförändringar sker i världens alla länder, vi alla bär skulden. Det är inte i sin ordning. Det är verkligen tid att ta tag i det på allvar nu. Så, snälla ni ledare i världens alla länder, gör ert absolut yttersta i förhandlingarna nu.

A..

Svd - DN - Expressen - Aftonbladet - DN 

17/12 - 2009. Det talas om klimatmötet i Köpenhamn.

Det talas om ett klimatmöte med stora förväntningar. På resultat.

Världen tror, önskar och vill ha överenkommelser som gynnar världens väl - men verkar inte riktigt vilja lägga det riktiga krut som krävs. Någon annan skall börja. Eller lägga mer. Krut.

Kanske är det, som vanligt, någon annans ansvar. Men hur skall det egentligen gå till om vi alla inte hjälps åt och faktiskt gör. Inte pratar - utan gör. Även om någon annan gör lite mindre. Det viktiga är ju vad just du gör. Eller jag.

Tänk om...
Vi slutar att åka så mycket bil, vi åker mer med allmänna kommunikationer som tåg och buss, vi överväger med allvar att reducera vårt köttintag och vi väljer absolut en mindre materialistisk tillvaro. Vi slutar spy ut avgaser från miljöförstörande bilar och fabriker. Vi tar om hand det vi producerar. Som skadar och förstör. Med mera. Med mera.

Tänk om...
Vi hjälper människorna i fattiga länder så att de inte behöver laga mat över öppen eld, och vi bistår i uppgiften att få världens folk att spara på världens skogar. Med mera. Med mera.

Solfångare. Promenader. Vegetarisk kost. Sopsortering. Kompostering. Samåkning - i miljöbil eller med allmänna kommunikationer. Inte med flyg. - som bara något av allt det vi kan göra. Var och en. Med mera. Med mera.

Hur tog sig de 110 regeringscheferna till klimatmötet i Köpenhamn egentligen?

Valde de en klimatsmart väg, tro? Det måste de väl ha gjort. Eller?

Anette Grinde

.. Psss ..

har ni läst Naturskyddsföreningens reklam?

Den säger t ex;

"... Om 7% av Saharas öken täcks med solpanelser,

skulle det tillfredsställa hela jordens energibehov..."

Hmmm...Till dess att Saharas solpaneler kommer upp, känns det jysst om du

och jag drar vårt strå till stacken - med det vi kan, när vi anstränger oss lite...

.. gärna lite mer än bara lite grann...

DN

Jag undrar hur våra kommande EU-representanter ser sig agera i klimatfrågorna under sin mandatperiod...?

Vi behöver ett Europa som värnar om klimatet och som förvaltar de tillgängliga resurserna väl. För detta måste vi verka, med stuns i ord och handling.

Visst vill vi att våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn kan njuta av allemansrätten under hela sin livstid? Visst vill vi att havet skall vara rent, att vi kan andas den rena luften och att naturen kan njutas med olika typer av djur och fågelsång. Visst vill vi också att vi kan leva av jorden och det den kan ge. Omanipulerat och konstgjort.

Låt oss arbeta för att inte förbruka jordens resurser, låt oss tillse att de finns kvar för våra kommande generationer.

Detta kan vi inte göra bara alldeles själva, även om vi själva oxå måste - såväl i det lilla som i det större perspektivet. Samarbeten är här nödvändiga. Lokala, nationella och internationella. Beslut tillsammans och hjälp till de som inte själva förmår. Var och en måste göra - dra sitt strå till stacken.

EU måste här ta sitt ansvar och fånga frågorna på ett starkt och modigt sätt - i gemensamma diskussioner. Höga ambitioner i politiken är ett måste. Vi kan inte vänta eller bara låta någon annan ta ansvar.

Jag undrar hur våra kommande EU-representanter ser sig agera i klimatfrågorna under sin mandatperiod?

Anette Grinde

Stuga uthyres i Roslagen...