19/1-26. Återställ våtmarker inbjuder till folkomröstning om en klimatfråga som spelar roll!

Återställ våtmarker inbjuder till folkomröstning om en klimatfråga som spelar roll! 

Jag tolkar Olydig folkomröstning som ett demokratiprojekt. Återställ våtmarker skapar ett digitalt röstningsprojekt för en klimatfråga. Det finns inget olydigt, olagligt eller olämpligt i att skapa en digital omröstning om en viktig sakfråga: klimatet. Det finns ingen ensamrätt för någon annan att använda ord, röstning eller information för att lyfta viktiga frågor. De informerar, bygger samtal och funderingar om ja och nej, de sprider ordet och stör bara den som inte vill lära sig mer om klimatet. Eftersom 89% (globalt) vill se konstruktiva klimatbeslut så är klimatinformation en kunskap vi söker. Kunskap stör inte, kunskap bildar. 

Återställ våtmarker har gjort sig kända för aktivism kopplade till civil olydnad. Min tro är att det gjort det för att få klimatfrågan - specifikt våtmarkerna - på agendan. För mig är civil olydnad en viktig ickevåldslig opinionsbildningsform. Den kräver tolerans från betraktaren och ansvarstagande från utövaren.

Jag tycker att civil olydnad är viktig, men kräver stor omsorg och eftertanke. För mig blir det negativt när man aktivt förstör för enskilda människor, som t ex enskilda idrottare i Vasaloppet eller på friidrottsarenor. Intrånget på Vasamuseet kändes också vanskligt m h t risken att förstöra skeppet. Hur man agerar - att man inte förstör - spelar roll. Vi vill att diskussionen landar på sakfrågan.

Återställ våtmarker vill klimatåtgärder. De har fått upp frågan på dagordningen och går nu vidare med andra arbetssätt. En digital röstning, borta från olagligheter och hinder, borta från andras göranden och motorvägar. Ickevåldsligt. Lagligt. Utan civil olydnad.

Återställ våtmarker frågar snälla organisationer om samarbete. Några säger nej, de vill inte förknippas med obekvämligheterna eller med organisationen som förknippas med t ex motorvägs-sittningen. Jag respekterar deras tankar, men vill tala mer om det. Jag vill tala mer om vad vi tolererar och varför vi inte gör det, vad som smittar. Jag vill tala mer om Återställ våtmarkers val av åtgärder, hur de lyckats och om eller hur det är destruktivt.

I fråga om samarbete handlar det om att stå bakom och stötta en ickevåldslig informationskampanj - ett vänligt och informativt opinionsarbete på webben - om en klimatfråga. Vilka medel får vi använda?

För mig är det viktigt att jag - även om jag inte alltid gillar sättet - står bakom rätten och möjligheten till civil olydnad. Jag kommer inte att sätta mig på motorvägen, göra inbrott och stjäla djur eller riskera att skada kulturhistoriska minnesmärken, men jag försvarar rätten till civil olydnad. Jag hoppas att utövarna väljer vänliga olydnadshandlingar, men jag står bakom deras rätt att agera. 

Jag hör den snälla klimatorganisationen säga nej till att stå bakom opinionsåtgärden - den digitala röstningen - och jag tänker på rädsla. Rädsla är skrämmande och hindrande.

Ja, jag har full respekt för var och ens nej till att stötta Återställ våtmarkers demokratiprojekt, men undrar hur de/vi vill visa att röstningsprojektet är ett bra - ickevåldsligt - inlägg i debatten.

Vilka klimatorganisationer står vi bakom och varför? 

Vilka frågor står vi bakom och hur?

A..

19/1-26.

Återställ våtmarker.

Civil olydnad, mediarapportering och politikens ansvar.

 

Vi möttes för att samtala om en bok. Den rörde klimatfrågor. Vi talade om ansvar, vem som ska göra vad. I regel är det någon annan än själv som ska. Vi vet att vi måste ställa om, men plockar mest små frågor själva. Vi överlåter resten på andra, typ media och politiken. Tycker att de ska, men vi talar mest om det hemma, utan att berätta för media eller politik. Vi behöver skapa ringar på vattnet. Ja, medias och politikens roll är oerhört viktiga. De måste gå före, men det finns inget som hindrar att vi pekar dem i en riktning. Hur ska de annars veta, om inte en folkstorm når dem. Skriv till dem, ja. Skriv till politiken, media och var aktiv själv, ja. Idag ska jag skriva till SVT (Rapport) om klimatrapporteringen, ja, konstruktivt och utan gnäll. 

Vi talade om organisationer. Reaktion uppkom när vi talade om en organisation där deltagare månar om t ex klimatet och människorna i Gaza. Samtalet upphörde om klimatet, oenighet uppkom om Gaza och det konstruktiva samtalet dog. För att frågorna ställdes mot varandra och för att något annat var värre. Hur kan organisationen bry sig om Gaza, varför bryr de sig inte om Afrikas krig istället? Samtalet dog, för att aggressiviteten i tonen sänkte oss. Jag måste bli bättre på att begränsa samtalet till det vi talar om. Att tala om allt, resulterar i inget. 

Jag skulle också önska att vi talar om - lär oss mer om - olika typer av (ickevåldslig) aktivism, försöker sätta oss in i varje persons val av aktivism och dess varför istället för att bara säga att det är skit. 

I samtal om påverkan uppkommer ofta frågor om typ av aktivism. Det finns en återkommande oförståelse för den besvärliga aktivismen, civil olydnad som stör andra. Jag tänker att vi behöver prata om civil olydnad oftare, alltså aktivismen som i något mått stör oskyldiga (om nu någon är oskyldig). Hur är den viktig, varför är den viktig, för vem är den viktig? Hur kan aktivism se ut, vad är vettigt, framgångsrikt och vad bör vi välja bort? 

Idag ska jag försöka skriva om, bilda mig och reflektera kring olika typer av påverkansmöjligheter - hur vi använder vår yttrandefrihet - dess varför som del i vår viktiga demokrati. Kanske särskilt om civil olydnad. Ja, idag ska jag resonera med mig själv om civil olydnads varför och dess vikt. Jag ska öppna mitt sinne och skrapa i mina fördomar. Kanske gör du det också? 

Pepp för en fin dag. 

Trädfolket tar lagen i egna händer..

I dagens DN läser jag om trädfolket som tar lagen i egna händer. Sedan sex år tillbaka ockuperar klimataktivister en tysk skog med tusenåriga anor - nu vägg i vägg med en riktigt smutsig brunkolsgruva. Den retoriska frågan; Får man bryta mot lagen för att rädda planeten - ställs i artikeln.

Ja, äganderätten ställs mot frågan om vad människorna får göra mot naturen. Visst är det verkligen hög tid för oss att ifrågasätta det. Pengarna måste stå tillbaka mot frågan om vår natur, mot klimatet och vår framtid. Kommersen har spårat ur. Det måste dras i handbromsen. Det framgår av artikeln att det är sagt många gånger, att riskerna nu är avsevärda för att det blir superbesvärligt om vi inte stoppar utvecklingen. Ändå fortsätter bedrövelsen.

Civil olydnad är ett viktigt sätt att påtala problematik. Ja, det är olagligt eftersom man bryter mot lagen, men det förekommer och är ett viktigt sätt när alla andra möjligheter är uttömda, när parterna inte lyssnat på ett vettigt och konstruktivt sätt.

Vad är civil olydnad? Ja, du bryter mot lagen. Du gör det utan egen (direkt) egen vinning, du gör det för ett högre syfte och du gör det utan våld. Du gör det också öppet och tydligt, står för din handling och står ut med det straff som det riskerar att föra med sig.

Brunkol är uppenbart skadligt för oss alla. Jag hoppas att trädfolket i Tyskland vinner framgång i sina protester mot den absurda kommers som uppenbart skadar hela vår värld.

A..

Civil Olydnad.....

Jag läser i Politik A-Ö, från Centern.
Jag läser om Civil Olydnad – och att Centern anser; Att civil olydnad inte ska användas i vårt demokratiska samhälle då det finns andra sätt att påverka.

Jag håller med om Centerns ståndpunkt. Min förhoppning är att alla partier intagit denna ståndpunkt.

Civil olydnad är, enligt min uppfattning, att bryta mot lagar och regler. Det används som en form av protest emot de lagar och regler som uppfattas som felaktiga eller obegripliga. Lagar och regler ter sig ofta felaktiga och obegripliga när de på ett ej avsett sätt drabbar enskilda individer eller organisationer och man inte kan nyttja regelsystemet för att undgå bestämmelsen. Det slår då helt enkelt fel.

Jag möter nästan dagligen människor som tycker sig äga rätten att bryta mot våra lagar och regler, för att de slår fel just för dem. Fel, för att det är dyrt - för dem personligen. Fel, för att det ställer till besvär – för dem personligen. Fel, för att man därmed inte kan nyttja bidragssystemet fullt ut. Fel, därför att det genererar en skattekostnad eller avgift som besvärar. Fel, därför att det helt enkelt är lite obekvämt för dem.

Dessa människor finns i företagen, i församlingarna, i de ideella föreningar, bland de anställda och bland de som står utanför. De, kanske vi, finns på alla nivåer, i alla led – och de rättfärdigar alltid sitt handlade. De, kanske vi, glömmer ”alltid” sin del i ansvaret för den stora helheten.

Regelsystemen passar sällan alla. Det finns nästan alltid en grupp av människor som hamnar i periferin, eller på annat sätt inte passar in i ramen.
Finns det något sätt att i den individuella hänsynen ta hänsyn till dessa människors livssituation?
Finns det något sätt vi kan förmå dem/oss att avstå från att bryta mot gällande regelsystem, till förmån för den stora gemensamma helheten?

Jag undrar hur vår skattesituation skulle se ut, om vi var och en gjorde det de skulle enligt lag och rätt? Jag undrar hur vår värld skulle se ut, om vi var och en tänkte på sin nästa och helheten istället för på sin egen lilla näpna täppa.

Anette Grinde
2007-10-16 Norrtälje