7/5-26. Jag springer till skogs. Telefonen ringer..

Solen skiner.

Jag får en avbokning av en viktig föreläsare kort inpå en föreläsning. Jag bryter ihop, ser pengarna för bokningar och mängden tid fladdra iväg och ber sinnesrobönen, igen. Jag gråter inombords, rycker upp mig och funderar kring alternativ. Vilken är den bästa natur/djurbonden i Roslagen? Läget löst, ja. En naturvårdare med kärlek till djur och natur välkomnas. Välkommen, du som vill veta mer om mat & klimat. Bibblan i Norrtälje, 7/5-26, kl 1800. Föranmälan, ja.

Jag skriver ett protokoll. Jag gläds över värmen och välkomnandet i gruppen där öppna samtal råder och varje medlem bjuds in igen och igen. Vad vill du, vad är du bäst på och hur matchar vi det med föreningens behov? Ja, det är bra frågor. Jag gläds åt öppenheten som skapar möjligheter.

Jag läser om forskar-aktivisterna som påtalats, dömts och frikänts och jag känner hopp för demokratin. Jag känner glädje för att det finns så mycket kunnigt folk som tar sig ton på olika sätt, t ex genom civil olydnad, demonstrationer och andra aktiviteter som möjligen stör andra. Jag gläds åt aktivisterna - som vänligt och bestämt agerar för klimatet och utvisningarna. Det är vackert.

Jag springer till skogs. Telefonen ringer, en bokning till ett samtal görs och jag påminns om det viktiga samtalet om värderingar vi ska mötas i, inom kort. I vilken mylla står jag och vad står jag för, är frågor att lyfta inom oss själva - och kanske tillsammans med andra. Samtal på riktigt, är grejen. Det finns plats kvar. Välkommen. (12/5-26, kl 1500. Norrtälje. Föranmälan till mig, ja.)

A..

7/5-26. Välkommen, du som intresserar dig för mat & klimat.

 

I den vackraste solen vandrar jag genom landskapet. Jag parkerar vid kyrkan, den med Sockenstugan som är tillgänglig för bygden, där barnen sjunger och de årsrika skrattar åt sina gemensamma idrottsminnen. Jag tycker om när kyrkan är öppen och tillgänglig. Flaggan vajar fridfullt. 

Det går ingen buss, så jag går längs Roslagsleden. Leden och sträckningen genom Roslagens vackra natur är bra för min hälsa. Att gå, cykla eller springa är gott för kropp och själ. Kommunen ansvarar för vården av leden inom våra gränser, någon säger att de önskar att Norrtälje kommun vore ansvarig för hela leden. Det är ett gott betyg: de åtgärdar träd och fällen när man felanmäler. Så låt oss fortsätta felanmäla när fel uppstår, hur ska de annars veta var eller hur träden lagt sig som plockepinn i stormen. Naturen doftar ljuvligt, men var är insekterna?

Efter containertömningarna ser vi sopor i våra diken. Paulina, en av våra stjärnor i bygden, vandrar eller cyklar med en påse med skräp. Snart en till, och sen en till. Hon samlar enträget. Jag skriver till kommunens renhållningsinstans, som svarar som att de inte förstått. Jag och andra skriver igen. Och sen igen. Bilutkastat skräp är en sak och av sophanteringen tappat är en annan. Vi behöver åtgärda båda, ja, på olika sätt. Den ena är moral och den andra entreprenörernas funktion, ja, kanske en upphandlad fråga. Jag fortsätter samla vintervägpinnar, som entreprenören inte plockat när hen for omkring i sin specialanpassade maskin. Jag ska felanmäla också det igen, ja. Vi vill ha ren natur, inte plast och skräp i våra diken, eller hur? Hur kan vi mer hjälpas åt?

Jag är hel och frisk, anstränger mig för fler steg i naturen. Jag behöver bussen, den är bättre för klimatet, för mig, rörligheten, hälsan och för alla åldrar i bygden. Jag älskar vårt vinkområde, som är en fantastisk bussregel på vischan: jag kan gå eller springa bussen till mötes. Den stannar när jag vinkar. Chaufförerna som känner till mig har ännu inte riktigt klurat ut var jag bor. Bussen är frihet. Jag önskar mer och billigare kollektivtrafik, tillgänglig för alla åldrar, var och ens tidsmässiga- och ekonomiska förutsättningar, så att bilen kan parkeras hemma. 

Välkommen, du nya dag. Idag ska jag tänka mer på frågan om mat och klimat. Kommer du på torsdag, när vi ska klura kring och lära oss mer om sambandens olika spår? Välkommen, ska du vara.

En forskare, en riksdagsledamot, en författare och en trädgårdsmästare möts för att samtala om mat och klimat den 7/5-26, kl 1800-1930 i Norrtälje. 

Välkommen, du som intresserar dig för mat & klimat.

A..

1/5-26. Jag tackar för vårens ankomst.

Det snöade häromdagen, men nu är våren här. Det är varmt och skönt, vi ser människor sitta på stadens torg och runt husknuten i lä. Det är en tid när vi vänder ansiktet mot solen, lapar den sköna värmen som strålar mot oss. Det är gudomligt skönt, eller hur? Välkommen, våren.

Carl XVI Gustaf fyllde 80 år. Det är en aktningsvärd ålder. Visst är det fantastiskt att medelåldern och friskheten i befolkningen har ökat så markant under hans och vår livstid. Vetenskapen har utvecklats, vi har lärt oss så mycket och väldigt många har fått så väldigt mycket bättre, friskare, liv. Det är en fröjd att vi använder vetenskapens resultat till positiv utveckling, eller hur?

Forskarna säger att klimatkrisen är här, att vi måste agera. Vi vet att temperaturen stiger, stormarna och nederbörden blir hårdare. Några politiker säger att det är en åsikt, ja, både lokalt och nationellt. Vi har så otroligt många kunniga forskare, så mycket forskning att läsa och bry oss om, ja, ha vid bordet när beslut fattas. Att säga att forskning är en åsikt blir makabert, särskilt när vi också ser de faktiska konsekvenserna runt omkring oss. Människor dör, djur utrotas, stormarna viner, naturen förstörs och vi inser att framtiden för våra barn kommer att bli djupt problematisk.

Vi föreslog i ett medborgarförslag häromåret att politiker och tjänstemän i kommunen skulle ges utbildning allteftersom om den forskning om klimatförändringarna som finns. Den kvalificerade kunskapen behöver finnas vid beslutsbordet. Kommunens företrädare (politiker) svarade att det inte kunde behandlas som ett medborgarförslag, för att de ansåg frågan vara en åsikt. Det gör ont i själen när företrädare för alla oss medborgare säger att vetenskap - fakta - är en åsikt.

Sista april var dagen för båtbyggarbus och lek i Uppsala. De firar med att bygga båtar i cellplast, frigolit. Det är förbrukningsmaterial, lättbrutet, som sedan sprids i naturen, vattnet och hamnar i näringskedjan och i våra kroppar. Plast. Lek. Bus. Skoj. Tänker arrangörerna fortfarande, trots att vi vet plastens förödande vägar, att det är rätt väg att gå att bygga leksaker av frigolit som så tydligt hamnar i naturen? Ja, visst är traditioner roligt och viktigt, men hur rättfärdigar man plasten - frigolit - i naturen, år efter år?

Jag tackar för solen och värmen. Jag tackar för vetenskapens nya upptäckter. Jag tackar var och en som ser på planeten som vår gemensamma plats att vårda, som våra barns och framtida generationers liv i fred, god hälsa och frihet. Jag tackar var och en som lever med vetenskapen, fakta och kunskap i sitt dagliga liv, låter kunskapen - fakta - färga dagens alla handlingar.

Jag tackar för vårens ankomst.

A..