5/1-26. Roslagsbro. Minus 14. Sol. Klarblå himmel.

 

4 augusti 1917. Roslagsbro konsumtionsförening.

Protokoll nr 8. 

Protokoll fördt vid Roslagsbro Konsumtionsförenings styrelse sammantrede den 4 augusti 1917 då följande  frågor komma till behandling.

Pg 1. Protokollet öfver föregående styresesammantrede den 1 juli uplästets och godkändes. 

Pg 2. Styrelsens förslag om att prenumerera på Konsumentbladet till alla medlemmar som vill erlegga alfva afgiften för år 1918.

Pg 3. Nu i dessa kritiska tider har styrelsen beslut att hålla begrensad princip å sådana varor som här svårt att erhålla säljes endast i mindre kvaliteter till de som icke äro medlemmar i föreningen

Pg 4. Styrelsen beslöt att nästa styrelsesammantrede skall hållas den 16 oktober kl 12 på dagen.

Pg 5. Styrelsen beslöt att alfv års sammantrede skall hållas vid föreningen söndagen den 26 augusti 1917 kl 3 efm. Kungörs med anslag i föreningens lokal minst 14 dagar före sammantrede.

Sunnbro som ofvan 

Henrik Carlsson Sekreterare

Protokoll No 9. 

Protokoll fördt vid Roslagsbro konsumtionsförenings styrelse sammantrede den 1 oktober 1917 då följande frågor komo till behandling fråvarande voro Andersson och Pettersson Eklund. 

Pg 1. Protokollet öfver föregående styrelse sammantrede den 4 augusti upplästes och godkändes.

Pg 2. Ny medlem har anmält sig till intrede i föreningen. Ladugård har vid Noor. No 17 vilket afv styrelsen beviljades intrede i föreningen. 

Pg 3. En skrivelse från förbundet föredrogs till behandling i angående om olycksfallsförsäkring mot anställd personal i föreningen. Bordlades tills vidare.

Sunnbro som ofvan

Henrik Carlsson sekreterare

Fler protokoll hittas här.

3/1-26. Jag druttlade omkull i backen...

 Lördag 3/1-26. 

Oj, så mycket härlig snö som har kommit. Det gör mig glad. Ja, det gör mig också tyngd för alla de som får det trassligt, men till vinter hör snö och kyla. 

Jag drog på mig löparkläderna och pulsade ut över gården. Vägen är plogad, det blev så halt så mina skor dög inte för ändamålet. Jag kom en km och druttlade omkull i backen. Det ömmar lite på nedslagsplatsen, men inget är skadat. Jag insåg min begränsning (eller kanske skornas) och vände hemåt igen. 

Jag gick in, bytte skor, monterade på dubbar och gav mig ut i vinterföret igen. Det var fortfarande halt, men lite mindre riskfyllt. Jag sprang vägen bort. Jag mötte några bilar, kanske tre. De körde väldigt, väldigt sakta. Sikten var väldigt dålig. Det var väldigt vitt, man såg knappt skillnad mellan väg, dike och kant. Vare sig jag eller någon bil hamnade i diket (åtminstone inte just där). Vi var alla försiktiga. Jag tog mig både bort och hem utan fler fall.

Jag lyssnade på ett program från SR/Klotet som har något år på nacken. Det känns ändå relevant. Jag tror inte att så mycket ännu är gjort. Det borde fått fart, men kanske inte i tillräcklig fart. Nåväl, det handlade om klimat, översvämningar och samhällets klimatanpassning. Konkret handlade det mest om Skåne, länsstyrelsen, en kommun, en å och en sjö och några fastighetsägare, men ämnet rör inte bara Skåne, den kommunen eller just de fastigheterna. Klimatförändringarna rör oss alla. Klimatanpassning är en fråga för alla. Här noteras, igen, att det alltid är någon annan som ska. Just det är ett av de stora tankefelen, tänker jag, vi är alla en del av världen och klimatet. Vi alla har ansvar för klimatomställningen. Å andra sidan blir alla lika lätt ingen. 

De/vi pratar om åtgärder, men de/vi tittar inte övergripande och ingen tar ansvar. Jag tänker att vi ska följa klimatforskare Johan Rockströms råd: i allt vi gör, fundera kring hur det påverkar klimatet. Och handla därefter. 

Just nu vet alla att vi har mycket allvarliga klimatförändringar. De påverkas alla, nu och överallt. Om jag vill bygga och kommunen ger mig bygglov så är det förstås en självklarhet att de har en plan för klimatet, hur markerna där och i närheten ser ut och förändras, hur nederbörd, vattennivåer, vindar, mm, kommer att påverka kustlinjen, skogen, staden och landsbygden genom översvämningar, ras, mm som de facto kommer att inträffa. Det är också en självklarhet att byggbolag, fastighetsägare och försäkringsbolag mfl har samsyn i hur framtidens naturkatastrofer kommer att se ut och därmed har kunnat skydda sig för framtidens utmaningar.

Ja, nej, de har de inte, knappast någon kommun eller process har kommit så långt, trots att vi har vetat detta länge.

Regeringen har ett övergripande klimatansvar. De skapar regler och stiftar lagar, de ger medel och instruktioner till sina länsstyrelser. Om medel dras in kan länsstyrelsen inte längre finansiera klimattjänsterna, de kan inte styra och hjälpa kommunerna som i sin tur inte kan hantera sina ansvarsområden. Kommunen puttar ansvaret vidare neråt i kedjan och anser att det är fastighetsägaren som ska skydda sig. Den enskilde fastighetsägaren har ingen rimlig chans att skydda sig mot en sjö eller å som svämmar över där kommunen eller länsstyrelsen dels har givit tillstånd för byggnation, avlopp, mm men ändå inte har tittat på naturens konstitution eller på annat sätt skapat en plan mot scenarion som nederbörd, vind, värme och andra klimatförändringskonsekvenser som påverkar plats, natur, djur och människor.

Klimatanpassning. Vi alla behöver ställa om och anpassa oss till klimatförändringarna. Vi behöver se scenarierna, planera för hur vi ska agera och förstå att de är här. Hur får vi in det tänket i alla nivåer, i alla frågor och beslut i politiken? 

Jag hittade inga klimatdiskussioner i de underlag och protokoll jag läst från kommunfullmäktige eller nämnder i min hemkommun idag. Kanske gör jag det när jag läser vidare en annan dag?

A..

Radioprogrammet Klotet: att rusta för ett blötare Sverige: https://www.sverigesradio.se/avsnitt/att-rusta-for-ett-blotare-sverige

2/1-26. Det har snöat...

 Det har snöat rejält. Det är ett par grader kallt. Jag uppskattar det vita och för mig får det gärna vara några grader kallare, så att snön ligger kvar. 

Jag lyssnade (igen) på SR filosofiska rummet där de talar om straff, vård eller påföljder för 13-åringar som hamnat snett. Det var en kriminolog, en filosof och en historiker. De resonerar med utgångspunkt från sina olika discipliner. Det är intressant och skapar nya tankar. För mig är fängelse otänkbart för barn som har hamnat i kriminalitet, men hur gör man istället? Konsekvenser, ja, vård, ja, hjälp till familjerna, ja, och andra synsätt kring när och hur samhället kliver in i problematiken, ja, men inte fängelse. De resonerar kring regeringens värderingar, vad värdekonflikterna står för och hur man ser synen på barn. Och hur den förändras över tid. Regeringens förslag har stött på stort motstånd, remissinstanserna säger blankt nej. 

En kommentar i samtalet är att regeringen driver frågan som en enkel linje, trots att den är oerhört komplicerad. De talar också om remissinstanserna, i sin egenskap av experter, och att regeringens tanke och förslag är kortsiktiga. De talar om individer som finns nu, inte om de som finns framåt. 

Jag mår illa av kriminaliteten, alla barn, unga och familjer som får illa och det enkelspåriga i budskapet om strängare straff. Jag önskar - av alla partier - samtalet om helheten för det som händer och hur man går framåt i det. Skolan, sociala värderingar, föräldraskap, traditioner, hur vi ser på varandra och hur vi hjälper varandra - allt hänger ju ihop, så att bara säga: strängare straff är orimligt. Straff, ja, konsekvenser, ja, men också vård och väldigt mycket förebyggande. Med förebyggande menar jag inte poliser och paragrafer, jag menar samhället runt omkring. Jag önskar den lyfta blicken, där vi ser många olika ingångar i frågorna.

Därutöver var dagens springtur - under vilken min lyssning pågår - skön. Djup snö, motvind bort och medvind hem, lite halt och lite kallt, ytterst lite trafik (1 bil på 10 km) och med färger som nästan bara går i vitt, grått och svart. Jag är tacksam för löpningen. Jag är tacksam för lyssningen och vill gärna prata om detta med den etablerade politiken. 

2/1-26. #roslagsbro #målbild = #ultravasan90 #jagärlöpare #filosofiskarummet  #filosofi #teologi  #kriminologi 

1/1-26. Det stormar...

1/1-26. Torsdag. 

Jag la mig tidigt igår. Jag är aldrig nattsuddare. Idag är en ny dag och ett nytt år. 

Jag läste ut boken (Arundhati Roys Mitt skydd och min storm) och reflekterar över den. Arundhati Roys bok innehåller mycket personligt om hennes liv, men också om Indien och dess betydelse, utveckling, våld, rättssystem och kärleken till människor och land. Jag har inte läst hennes De små tingens gud eller Den yttersta lyckans ministerium, men känner mig intresserad av att göra det. Hon prisades stort av De små tingens gud, vilket gav henne andra möjligheter (och plågor) än tidigare. Jag imponeras över hennes kraft, gläds över hennes framgångar och förundras över hur man manövrerar i ett samhälle som Indien. Jag känner igen en del från våra resor i Indien och gläds över att se bilderna framför mig igen.

Arundhati Roy är författare, skriver artiklar, essäer och böcker. Hon berättar om sin (och mammans) stridbarhet, hur hon och hennes vänner (och människor involverade i ämnen) blir hårt åtgångna av press, domstolar, politiska strömningar och mobbar. Att vara aktivist eller känd (genom att vara utstickande/modig) person i Indien är något annat än här. Jag beundrar hennes mod. 

Idag tänker jag på svaren från gott nytt års hälsningen som jag sände till förlagen på nyårsaftonen. Två fantastiska, ett rent magiskt och två helt bedrövliga. En svarade att hon skulle anmäla mig för brott mot gdpr och en att min hemsida (med böcker, föreläsningar och samtal) var "ännu en floskelbabblande, vänsterpropagandistisk kulturtramsare". Jag blev förvånad över att en vänlig hälsning gav sådant i retur. Det stormar ständigt i människors inre, förstås. Jag förutsåg inte det.

Jag ser en person - i sitt egna sammanhang - tala om sinnesrobönen (eller dess innehåll). Ja, jag brukade ofta tala om den i bokhandeln, när någon gav uttryck för sin inre storm eller irritation över andra människor eller sakfrågor i livet. Ja, jag gör det fortfarande. Den behövs. Anklagelser, hårda ord eller andra motgångar kan sätta sig i själen, sitta kvar länge som taggar och nästan inte gå att få bort. Bönen - eller dess andemening om det känns bättre - är väldigt bra, och behöver upprepas ofta. Hur man förhåller sig till livets lycka och plågor påverkar ens liv, insikten om ens påverkansmöjligheter spelar roll. 

Vädret är lite väl blåsigt för min löparsmak. Det kanske bättrar sig om en stund. Just nu blåser det rejält och snön far hårt på tvären, ja, nästan som en storm. Jag dricker lite mer kaffe, läser och skriver några rader under tiden. Jag ska springa, ja, strax.

Jag hoppas att alla haft en fin nyårsafton och att var och ens 2026 blir så bra, bättre eller kanske t o m bäst.

A..

Jag läser Norrtelje tidning och debattartikeln från 28/12-25: slå vakt om det demokratiska samtalet. Ja, hatet och hoten - eller bara tonen - spelar stor roll för samtalet. Hur svarar vi, hur lyssnar vi och hur förhåller vi oss till varandra? Det spelar roll hur vi kan lösa framtidens problem, som t ex flyktingströmmar, våldet, klimatfrågorna eller kriminaliteten. Tryggheten i samtalet påverkar oss alla, vårt mod, vår vilja att bidra till det offentliga samtalet och politikens viktiga rum. Varför måste man svara med hugg?

Lite senare under dagen tog jag mig ut på en löptur. Lite snöpulsande, lite försiktigt för att inte halka på det underliggande underlaget, lite kisande för snöfallet i den hårda vinden och med ett ljuvligt radioprogram strömmande från telefonen. Jag är förtjust i SRs filosofiska rummet, där Petra Carlsson Redell (teolog) och Jonna Bornemark (filosof) talade om värden, t ex om skogen, djuren och naturen. Jag blir lycklig av den typen av samtal, där vi möter frågor från olika håll. Tack, till mig själv för springturen. Tack, till SR filosofiska rummet för radioprogrammet. 

31/12-25. Snön är mjuk, hela landskapet är vitt...

Snön är mjuk, hela landskapet är vitt av lätt nyfallen snö och vägen är oplogad. Det är sju grader kallt och jag springer i bilspåren. Färgnyanserna är många, himlen skiftar i färg vart än jag vänder mig. Det är så vackert så att min andning kommer av sig. 

Jag tittar mot skogen och ser de fallna träden. Stormen har fällt dem. Jag tänker på skogsägarna som nu har ett digert arbete framför sig. Jag tänker på sorgen i förlusterna av träden och svårigheterna i arbetet med de fallna som ligger som plockepinn eller hänger över varandra. Jag är innerligt tacksam för skogen, men just nu också tacksam att den inte är min. Det är vackert åt söder, förfärligt i väster, ljuvligt åt öster och fruktansvärt åt norr. 

Jag sände ett mail till viktiga förlag, tackade för året och önskade ett gott 2026. Bokförlagen ligger mig varmt om hjärtat. Flera svarade och önskade detsamma. En person - en representant för ett förlag - svarade och hotade med anmälan, hotade och upprepade hotet igen. Hon hade inga vänliga ord att sprida. Ja, det var obehagligt. Jag ska genast skaka av mig obehaget, men jag undrar hur hon mår, vad hon har inom sig och hur avsky uppkommer - här som från ingenstans. En annan kvinna valde att ringa mig. Hon tackade, öste gott över mig och hoppades att vi skulle ses 2026. Det hoppas jag också, jag ska se till att det blir. Jag fylldes av värme, tänker på all den goda litteratur de givit ut och hoppas att de fortsätter så i evig tid. Förlag byggs av människor. Vi människor är byggda som vi är. En del rår vi för, annat inte.

Jag äter hembakt bröd, tänker att det är ljuvligt gott. Hembakt matbröd är bäst, en smula förödande (för att jag okynnesäter), men ändå lyxigt gott. Jag gläds över att jag bakat igen. 

Jag läser: Mitt skydd och min storm av Arundhati Roy. Indisk författare. Jag njuter, skrattar och förfasas. Jag känner igen mig i det indiska landskapet och i hur jag känner Indien. Längtar tillbaka, men också inte. Känner dofter, rädslan, minns platserna, de usla boendena, den magiska maten och restaurangerna som inte skulle godtas här. Jag tänker på olikheter, kontext, förhållningssätt och platsen där jag drabbades av matförgiftning och nästan dog. (Jag hade själv helt släppt orken att försöka, men Leif ordnade så att jag fick vad jag behövde). Jag piggade på mig efter en dos indisk medicin och satt på cykeln igen efter en dags vila. Vad som fanns i medicinen vet jag inte, men förstår att det ingick rejält indiskt krut.

2026 vill jag prata mer om filosofi och existentialism. 

A..

31/12-25. Norrtälje.