I dagens DN läser jag om trädfolket som tar lagen i egna händer. Sedan sex år tillbaka ockuperar klimataktivister en tysk skog med tusenåriga anor - nu vägg i vägg med en riktigt smutsig brunkolsgruva. Den retoriska frågan; Får man bryta mot lagen för att rädda planeten - ställs i artikeln.
Ja, äganderätten ställs mot frågan om vad människorna får göra mot naturen. Visst är det verkligen hög tid för oss att ifrågasätta det. Pengarna måste stå tillbaka mot frågan om vår natur, mot klimatet och vår framtid. Kommersen har spårat ur. Det måste dras i handbromsen. Det framgår av artikeln att det är sagt många gånger, att riskerna nu är avsevärda för att det blir superbesvärligt om vi inte stoppar utvecklingen. Ändå fortsätter bedrövelsen.
Civil olydnad är ett viktigt sätt att påtala problematik. Ja, det är olagligt eftersom man bryter mot lagen, men det förekommer och är ett viktigt sätt när alla andra möjligheter är uttömda, när parterna inte lyssnat på ett vettigt och konstruktivt sätt.
Vad är civil olydnad? Ja, du bryter mot lagen. Du gör det utan egen (direkt) egen vinning, du gör det för ett högre syfte och du gör det utan våld. Du gör det också öppet och tydligt, står för din handling och står ut med det straff som det riskerar att föra med sig.
Brunkol är uppenbart skadligt för oss alla. Jag hoppas att trädfolket i Tyskland vinner framgång i sina protester mot den absurda kommers som uppenbart skadar hela vår värld.
A..
Visar inlägg med etikett DN. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett DN. Visa alla inlägg
söndag 24 mars 2019
torsdag 5 oktober 2017
Människor köar
Paul Hansen har fotograferat människor som står i rad i väntan. Vad väntar de på? På sin tur? Krigets slut? Vägen från fattigdomen? Mat? Ett drägligt liv?
Fantastiska fotografier tål att begrundas. Ja, det gör ont att se dem. Värker hela vägen ut.
Utställningen, på Fotografiska museet i Sthlm, rekommenderas.
A..
tisdag 24 november 2015
Besvärande bevakning?
Jag läser Hanne Kjöllers ord i dagens DN (24 november 2015). Hon är kritisk mot polisens förklaringar. Jag gillar ofta Kjöllers ifrågasättanden, de behövs. Jag gillar dem dock inte idag. Jag gillar inte heller pressens ageranden när de hetsar fram som att vi måste veta allt just nu. Det behöver vi inte. Media är för mycket på, utan att se konsekvensen för dem som granskas. Det kan inte ligga i allmänhetens intresse att veta saker som bygger på rena gissningar och felaktiga antaganden. Pressen - media - borde ha vilat på frågorna en aning.
Ja, mediebevakningen är viktig, men det finns också gränser. Vi har sett dem nu flera gånger, hetsande och dömande. Och skadliga för människor. Att inte låta polisen agera utan att ha en filmkamera och ständig rapportering hängande över axeln är inte av godo. Att granska, ja, men inte som det nu sker. Det kan omöjligt vara rätt väg att gå.
Under det tidigare attentatet i Paris (januari 2015) filmades och rapporterade media i realtid. Också attentatsmännen kunde se dessa rapporter och risk fanns därmed också för de människor som gömt sig och sökte kontakt med polisen. Det kändes alldeles absurt. Nu, senast i Sverige, domineras våra medier av en jakt på en terrorist som gjorde oss alla rädda och osäkra. Det visade sig att fler än få dömt honom på förhand. Polisen sökte efter honom och massan dömde honom som terrorist. Hur förändras en människas liv när alla får möjligheten att göra sina egna antaganden, döma på felaktiga grunder - och också gör det? Vad hade vi för glädje av att följa jakten i realtid, också med namn, identitet och realtid? Är det verkligen till allmänhetens nytta att känna till jakten?
För mig känns mediebevakningen sur, som i något som skapar ett räddare och mer dömande samhälle. "Alla" var lättade när mannen var infångad, men hur kändes det när det visade sig att han släpptes strax senare? Vad hänger kvar i oss?
Jag uppskattar den fria pressen. Jag uppskattar att vi kan läsa om viktiga händelser i Sverige och i världen. Jag tycker att granskningen av myndigheter, företag, personer och organisationer är viktiga. Men, jag tycker också att det är viktigt att låta myndigheter, polis och SÄPO arbeta utan rapportering i realtid. Jag skulle känna det som om det gav säkrare, mer underbyggda, och bättre resultat om de hann genomföra sina förhör innan de diskuterades i pressen. Eller att pressen publicerar namn, bilder, bakgrundsmaterial på människor som är föremål för utredning innan de är acceptabelt i mål. Ja, jag ser det som positivt att pressen är vaken och med, håller koll. Men jag ser det som mer och mer negativt att de måste rapportera i realtid. Det känns som det skadar mer än det tillför.
Den fria pressen är viktig, oerhört viktig, men måste den rapportera med en sådan utpekande frenesi när frågan ännu inte är i mål?
A..
Ja, mediebevakningen är viktig, men det finns också gränser. Vi har sett dem nu flera gånger, hetsande och dömande. Och skadliga för människor. Att inte låta polisen agera utan att ha en filmkamera och ständig rapportering hängande över axeln är inte av godo. Att granska, ja, men inte som det nu sker. Det kan omöjligt vara rätt väg att gå.
Under det tidigare attentatet i Paris (januari 2015) filmades och rapporterade media i realtid. Också attentatsmännen kunde se dessa rapporter och risk fanns därmed också för de människor som gömt sig och sökte kontakt med polisen. Det kändes alldeles absurt. Nu, senast i Sverige, domineras våra medier av en jakt på en terrorist som gjorde oss alla rädda och osäkra. Det visade sig att fler än få dömt honom på förhand. Polisen sökte efter honom och massan dömde honom som terrorist. Hur förändras en människas liv när alla får möjligheten att göra sina egna antaganden, döma på felaktiga grunder - och också gör det? Vad hade vi för glädje av att följa jakten i realtid, också med namn, identitet och realtid? Är det verkligen till allmänhetens nytta att känna till jakten?
För mig känns mediebevakningen sur, som i något som skapar ett räddare och mer dömande samhälle. "Alla" var lättade när mannen var infångad, men hur kändes det när det visade sig att han släpptes strax senare? Vad hänger kvar i oss?
Jag uppskattar den fria pressen. Jag uppskattar att vi kan läsa om viktiga händelser i Sverige och i världen. Jag tycker att granskningen av myndigheter, företag, personer och organisationer är viktiga. Men, jag tycker också att det är viktigt att låta myndigheter, polis och SÄPO arbeta utan rapportering i realtid. Jag skulle känna det som om det gav säkrare, mer underbyggda, och bättre resultat om de hann genomföra sina förhör innan de diskuterades i pressen. Eller att pressen publicerar namn, bilder, bakgrundsmaterial på människor som är föremål för utredning innan de är acceptabelt i mål. Ja, jag ser det som positivt att pressen är vaken och med, håller koll. Men jag ser det som mer och mer negativt att de måste rapportera i realtid. Det känns som det skadar mer än det tillför.
Den fria pressen är viktig, oerhört viktig, men måste den rapportera med en sådan utpekande frenesi när frågan ännu inte är i mål?
A..
DN.
tisdag 4 augusti 2015
Falska mediciner är ett otyg....
 |
| DN 3 augusti 2015. Okänt hot - rubrik som i kvälls/skvallerpress ... |
I debattartikeln om pirathandel av falska mediciner, i samma nummer av tidningen, ordar Susanne Lundin, professor i etnologi vid Lunds universitet. Som sista mening i artikeln säger hon; Framför allt är det viktigt att lyfta fram fenomenet förfalskade läkemedel i ljuset.(Läs artikeln!)
Mediciner, de kontrollerade och noga begrundade genom forskningens alla led, skapar mervärden för många. Mediciner som säljs av pirater skadar, eller riskerar att skada eftersom de härjar på en okontrollerad marknad. Det låter rätt enkelt och självklart att man skall avstå från dessa.
Ja, lyft fram det som är känt av forskare och en del av allmänheten, men skrik inte att det (& massor av annat) är okänt. Lyft fram fenomenen som vi alla tillsammans mer behöver uppmärksamma, eftersom de skadar oss, andra eller miljön. Ibland är vi okunniga, ibland är vi dåligt uppmärksamma, men okänt är det ju inte. Det är ju ändå rätt många som känner till både fenomen, pirater och hälsoskadliga avarter.
Tack, Susanne Lundin, för att du talar i frågan. Fortsätt så. Tystna inte, är du snäll.
A..
lördag 23 oktober 2010
Man misstänks mördad i Bjuv
... läser jag i en notis i DN.s pappersupplaga den 22 oktober 2010. Där står att "...polisen misstänker at han inte är svensk men däremot att han kan komma från någon av de forna öststaterna."
Min reflektion blir då; har inte de länderna några egna namn idag? Är de bara forna öststater ur DN.s perspektiv.
Även om de här "bara" ingick i en notis, så förtjänar länder att nämnas vid de namn de har idag.
A .... . . .
Min reflektion blir då; har inte de länderna några egna namn idag? Är de bara forna öststater ur DN.s perspektiv.
Även om de här "bara" ingick i en notis, så förtjänar länder att nämnas vid de namn de har idag.
A .... . . .
söndag 21 februari 2010
Carl Bildt (m) - "UD slutar betala för evakuerade svenskar".
DN Debatt 2010 02 18.
Utrikesminister Carl Bildt (m) skriver en artikel med rubriken "UD slutar betala för evakuerade svenskar".
Bildt skriver om kostnader med anledning av några av de katastrofsituationer som skett under de senaste åren. Han skriver om en lagstiftning som är på gång, som tydliggör ansvaret mellan de personer som reser och staten Sverige. Det känns väsenligt och det känns bra.
Att resa är en väsentlig del av våra liv. Många av oss reser gärna till andra länder, upplever andra kulturer och levnadssätt än de vi är vana vid. Vi reser, träffar nya människor och lär oss mer.
Vi väljer våra levnadssätt, våra yrken och vi väljer de länder vi vill besöka. Vi väljer i huvudsak själva, även om vi ibland påverkas av omständigheter runt omkring oss.
Utgångspunkten är att vi är en del av en helhet och att vi själva väljer hur vi förhåller oss i den helheten. Det är väsentligt att vi själva tar ansvar, och inte försöker övervältra detta på våra medmänniskor. Staten är hel enkelt du och jag. När staten betalar är det du och jag som betalar, ofta för någon annan.
Det innebär att dina vänner och dina grannar betalar för det du själv väljer att inte betala för. Det är inte fullt rättvist.
Rättvist är att var och en betalar för just det man själv kan påverka. Ett exempel är en resa utomlands, där det finns information om oro i olika mått. Då kan man istället välja att åka till ett mindre riskfyllt land. Risker finns överallt, men ibland är de helt enkelt fler. Ansvaret för bedömningen ligger på var och en. Inte på staten. Därmed bör också betalningsansvaret ligga hos den enskilde. Det känns helt enkelt rätt.
Anette Grinde
Utrikesminister Carl Bildt (m) skriver en artikel med rubriken "UD slutar betala för evakuerade svenskar".
Bildt skriver om kostnader med anledning av några av de katastrofsituationer som skett under de senaste åren. Han skriver om en lagstiftning som är på gång, som tydliggör ansvaret mellan de personer som reser och staten Sverige. Det känns väsenligt och det känns bra.
Att resa är en väsentlig del av våra liv. Många av oss reser gärna till andra länder, upplever andra kulturer och levnadssätt än de vi är vana vid. Vi reser, träffar nya människor och lär oss mer.
Vi väljer våra levnadssätt, våra yrken och vi väljer de länder vi vill besöka. Vi väljer i huvudsak själva, även om vi ibland påverkas av omständigheter runt omkring oss.
Utgångspunkten är att vi är en del av en helhet och att vi själva väljer hur vi förhåller oss i den helheten. Det är väsentligt att vi själva tar ansvar, och inte försöker övervältra detta på våra medmänniskor. Staten är hel enkelt du och jag. När staten betalar är det du och jag som betalar, ofta för någon annan.
Det innebär att dina vänner och dina grannar betalar för det du själv väljer att inte betala för. Det är inte fullt rättvist.
Rättvist är att var och en betalar för just det man själv kan påverka. Ett exempel är en resa utomlands, där det finns information om oro i olika mått. Då kan man istället välja att åka till ett mindre riskfyllt land. Risker finns överallt, men ibland är de helt enkelt fler. Ansvaret för bedömningen ligger på var och en. Inte på staten. Därmed bör också betalningsansvaret ligga hos den enskilde. Det känns helt enkelt rätt.
Anette Grinde
söndag 24 januari 2010
Missa inte husavdraget. Ansök i god tid.
DN 24 januari 2010. DN skriver - missa inte husavdraget. Ansök i tid.Privatpersoner kan få skattereduktion med sammanlagt högst 50 000 kr - om vederbörande har kommunal och statligt inkomstskatt, statlig fastighetsskatt eller kommunal fastighetsavgift att kvitta skattereduktionen mot.
Från och med 2010 är det hantverkaren/tjänsteutövaren som måste ansöka för din räkning. Du kan inte göra det själv. Det måste framgå av den faktura som du får för jobbet. På denna skall information finnas om vad som är gjort och hur mycket din reduktion skall bli.
Men var här vaken! Om du inte har skatt som täcker avdraget, så skall du heller inte be hantverkaren att försöka få dem från Skatteverket. Det riskerar att ge dig kvarskatt.
Skatteverket har lovat att pengarna skall nå hantverkaren inom 10 dagar. Häromdagen hörde jag av någon att de nu väntat i 25 dagar. Utan att ett endaste knyst har kommit från Skatteverket om att något är fel. Kanske beror det på överbelastning hos myndigheten. Kanske hade de inte förutsett att hantverkarna känt en vilja att avsluta och engagera sig kring detta i nyårstid.
För det jobb som är utfört och betalt under det första halvåret 2009 skall du ansöka själv. Det skall du göra nu - eller senast den 3 maj 2010. För det jobb som är utfört och betalt under det andra halvåret 2009 skall du ansöka själv - om inte hantverkaren redan har gjort det åt dig. Det ser du på den faktura som han/hon har sänt till dig.
Anette Grinde
söndag 22 november 2009
Jag läser en insändare i DN ...
... skriven av Jan Larsson och publicerad i DN fredag den 20 november 2009 ... om att lysa med telefonen för att visa busschauffören att man står vid busshållplatsen i mörkret. Insändarskribenten skriver att det inte är kul att använda reflex.
Så sorgligt det är. Reflex är en livförsäkring och en upplysning till medmänniskorna att man finns där. Höstens mörker är obönhörligt. Människorna som vandrar i mörkret, såväl på landsbygden som i staden, syns knappt alls och det är farligt för såväl de som vandrar som för bilisterna. Ingen vill köra på någon, men ibland händer det. Ofta för att människor faktiskt inte syns. Det vill vi gärna undvika.
Reflexen behövs såväl i staden som på landsbygden. Mörkret finns också i staden. Även i Sthlm blir girarna nödvändiga. Bara för att människorna tror att de syns av alla. Det gör de förstås inte.
Med reflex syns man bättre. Det skapar förutsättningar för en tryggare trafik. Med reflexväst syns man ännu bättre. Med reflexväst syns man helt enkelt. Det är en enorm skillnad att möta en människa i en reflexväst i jämförelse med en människa med en liten reflex eller en lampa. Det skapar en otroligt mycket större trygghet i trafiken. För båda parter.
Jag vill verkligen inte köra på någon. Om jag vore busschaufför skulle jag inte heller vilja missa mina passagerare, men vad hjälper det när de inte ger sig till känna i mörkret.
Jag undrar - vad har egentligen "kul" med vikten att synas att göra?
Visa omsorg om dig själv och om din nästa. Bär reflexväst när du vandrar utomhus i mörkret.
A ....
Så sorgligt det är. Reflex är en livförsäkring och en upplysning till medmänniskorna att man finns där. Höstens mörker är obönhörligt. Människorna som vandrar i mörkret, såväl på landsbygden som i staden, syns knappt alls och det är farligt för såväl de som vandrar som för bilisterna. Ingen vill köra på någon, men ibland händer det. Ofta för att människor faktiskt inte syns. Det vill vi gärna undvika.
Reflexen behövs såväl i staden som på landsbygden. Mörkret finns också i staden. Även i Sthlm blir girarna nödvändiga. Bara för att människorna tror att de syns av alla. Det gör de förstås inte.
Med reflex syns man bättre. Det skapar förutsättningar för en tryggare trafik. Med reflexväst syns man ännu bättre. Med reflexväst syns man helt enkelt. Det är en enorm skillnad att möta en människa i en reflexväst i jämförelse med en människa med en liten reflex eller en lampa. Det skapar en otroligt mycket större trygghet i trafiken. För båda parter.
Jag vill verkligen inte köra på någon. Om jag vore busschaufför skulle jag inte heller vilja missa mina passagerare, men vad hjälper det när de inte ger sig till känna i mörkret.
Jag undrar - vad har egentligen "kul" med vikten att synas att göra?
Visa omsorg om dig själv och om din nästa. Bär reflexväst när du vandrar utomhus i mörkret.
A ....
måndag 22 juni 2009
Hantverkaren ansvarar för att de fakturerade tjänsterna ger rätt till skattereduktion (ROT)
- Hantverkaren eller företaget som säljer tjänsterna ansvarar för att de fakturerade tjänsterna är husarbete som ger rätt till skattereduktion.
- I annat fall kan företaget bli återbetalningsskyldigt till Skatteverket.
Detta säger Skatteverket i ett pressmeddelande idag.
Risken ökar för hantverkaren att detta blir fel. Hantverkare är normalt sett inga skatteexperter. Att på detta sätt lägga ansvaret på företagaren för en privatpersons yrkande känns oerhört fel.
Det är inte nog med att regelsystemet riskerar att ge privatpersonerna kvarskatt - det riskerar oxå bakslag för att hantverkarna tolkar komplicerade regelsystem på ett felaktigt sätt.
Nej - denna regel bör verkligen ändras.
Med skyndsamhet.
- I annat fall kan företaget bli återbetalningsskyldigt till Skatteverket.
Detta säger Skatteverket i ett pressmeddelande idag.
Risken ökar för hantverkaren att detta blir fel. Hantverkare är normalt sett inga skatteexperter. Att på detta sätt lägga ansvaret på företagaren för en privatpersons yrkande känns oerhört fel.
Det är inte nog med att regelsystemet riskerar att ge privatpersonerna kvarskatt - det riskerar oxå bakslag för att hantverkarna tolkar komplicerade regelsystem på ett felaktigt sätt.
Nej - denna regel bör verkligen ändras.
Med skyndsamhet.
Skrota Rot...
DN skriver idag om några risker med ROT-avdraget.
De skriver dels om risken för kvarskatt för den som nyttjar avdraget och dels om risken hos hantverkaren för fel i fakturor.
Det är dags att skrota ROT - i den form det har från 1 juli 2009. Den är otydlig för nyttjaren och den är besvärande för hantverkaren. Det kräver en kunskap - som vare sig nyttjaren/fastighetsägaren eller hantverkaren normalt sett har.
Den riskerar t ex;
- att skapa diskussioner och onödiga problem hos människor som inte har skattebedömingar på sitt bord till vardags.
- att skapa kvarskatt hos människor som inte kan göra ett överslag av de olika delarna som finns i en skatteberäkning eller inse hur skattesystemet är uppbyggt, med de olika tillägg och avdragsposter som där ingår.
- att skapa en onödig och ovälkommen press på företagarna vid detaljgraden i fakturering till kund och information till Skatteverket, liksom även i press från kunden med "slirning" i gränszonerna som följd.
Det åligger hantverkaren att skriva rätt på fakturan. Om han frestas, eller pressas, att skriva annat än detaljerat rätt - så riskerar han/hon att få bära risken för fastighetsägarens skattebrist. Det åligger därmed hantverkaren att med hög detaljgrad redogöra för alla nedlagda timmar, om gränsdragning finns i det uppdrag som har utförts. Detta gäller särskilt alla de hantverkare som arbetar med fastighetsägare som arbetar på landsbygden där mangårdsbyggnad, lador och ladugårdar ligger vägg i vägg med privatbostadsdelen - men ändå omfattas av helt olika regelsystem. Dessa regelsystem måste hantverkaren därmed vara medveten om.
Skattereduktion för ROT & Hushållstjänster är fantastiskt bra, men formen med en inledande bedömning hos hantverkaren och yrkande till Skatteverket via hantverkaren/företagaren är beklämmande. Det är helt enkelt ett skarpt feltänk, som riskerar att skapa nya risker och nya fel.
Lagstiftaren bör med skyndsamhet återgå till en modell som inte kräver denna direkta medverkan genom hantverkaren. Våra skatte- och regelsystem måste förenklas. Att flytta svåra skattebedömningar till praktiskt arbetande hantverkare är helt fel väg att gå.
Anette Grinde
De skriver dels om risken för kvarskatt för den som nyttjar avdraget och dels om risken hos hantverkaren för fel i fakturor.
Det är dags att skrota ROT - i den form det har från 1 juli 2009. Den är otydlig för nyttjaren och den är besvärande för hantverkaren. Det kräver en kunskap - som vare sig nyttjaren/fastighetsägaren eller hantverkaren normalt sett har.
Den riskerar t ex;
- att skapa diskussioner och onödiga problem hos människor som inte har skattebedömingar på sitt bord till vardags.
- att skapa kvarskatt hos människor som inte kan göra ett överslag av de olika delarna som finns i en skatteberäkning eller inse hur skattesystemet är uppbyggt, med de olika tillägg och avdragsposter som där ingår.
- att skapa en onödig och ovälkommen press på företagarna vid detaljgraden i fakturering till kund och information till Skatteverket, liksom även i press från kunden med "slirning" i gränszonerna som följd.
Det åligger hantverkaren att skriva rätt på fakturan. Om han frestas, eller pressas, att skriva annat än detaljerat rätt - så riskerar han/hon att få bära risken för fastighetsägarens skattebrist. Det åligger därmed hantverkaren att med hög detaljgrad redogöra för alla nedlagda timmar, om gränsdragning finns i det uppdrag som har utförts. Detta gäller särskilt alla de hantverkare som arbetar med fastighetsägare som arbetar på landsbygden där mangårdsbyggnad, lador och ladugårdar ligger vägg i vägg med privatbostadsdelen - men ändå omfattas av helt olika regelsystem. Dessa regelsystem måste hantverkaren därmed vara medveten om.Skattereduktion för ROT & Hushållstjänster är fantastiskt bra, men formen med en inledande bedömning hos hantverkaren och yrkande till Skatteverket via hantverkaren/företagaren är beklämmande. Det är helt enkelt ett skarpt feltänk, som riskerar att skapa nya risker och nya fel.
Lagstiftaren bör med skyndsamhet återgå till en modell som inte kräver denna direkta medverkan genom hantverkaren. Våra skatte- och regelsystem måste förenklas. Att flytta svåra skattebedömningar till praktiskt arbetande hantverkare är helt fel väg att gå.
Anette Grinde
torsdag 7 maj 2009
Om en ny lag som skall driva in utländska böter....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)