Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig? - Stina Oscarson

Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig?
Författare: Stina Oscarson 
Illustratör: Sara Granér
2018
Leopold förlag

Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig? - är en handbok i att vara medborgare. Det är en kunskapsbank i hur man skapar förändring i ett samhälle utan våld. Kort sagt: vad som krävs för att demokratin ska upprätthållas. En viktig inspirationskälla för Stina Oscarsson och många andra som längtar efter ett ickevåldsligt samhälle är den amerikanske tänkaren Gene Sharps idéer om ickevåld som medel för samhällsförändring. Gene Sharp (1918-2018, Boston) har skrivit flera böcker, artiklar, mm som har påverkat många att arbeta ickevåldsligt - och att längta efter ett sådant samhälle.

Boken kastar sig mellan teorier om demokrati och samhällsförändring samt ger konkreta exempel på lyckad aktivism. Boken är rikt illustrerad av Sara Granér.

I boken finns mängder av bra, enkla och konstruktiva exempel på ickevåldsliga sätt att lösa och utmana frågeställningarna. Några av exemplen är förstås problematiska på olika sätt, men många, de allra flesta, är genomförbara - ja, olika på olika plats i världen eller i landet, förstås. Allt beror alltid på.

Ett exempel som glimrar lite särskilt är; nr 117. Klara K. Stöd, ställ upp för varandra. Visa andra att du stödjer andra. Det kanske inte går att stoppa hatet, men det går att mildra skadorna genom att stå upp för varandra.

Ja, det finns många andra exempel som glimrar, förstås. Det här är en fin bok att läsa och att sedan hålla kvar som en återkommande uppslagsbok. Den innehåller en lång, lång lista med exempel på sätt att göra saker på, tillsammans med exempel på vad andra har gjort.

Jag har tidigare lyssnat till Stina Oscarson - i föredragets form - där hon berättade om sin resa och om ickevåld. Hon inspirerar. Hon insisterar. Ja, just insisterandet är rätt viktigt för att kunna göra skillnad.

Nej, vi lär inte kunna förändra värden utan att anstränga oss. Vi bör hitta sakfrågorna och vi bör hitta vänner som vill göra det tillsammans med oss, så att det blir möjligt att föra frågorna framåt. Det kräver ansträngningen.

A.

Den tyska flickan - av Armando Lucas Correa

Den tyska flickan
Armando Lucas Correa
Louise Bäckelin förlag
Isbn 978-91-8844-721-0

Detta är en viktig berättelse. Det är en känslostark roman som bygger på en sann historia. Andra världskriget var ett fasansfullt krig, fyllt av skillnadsgöranden av människor. Några dög och andra dög inte. Några var rena och andra orena, bara för att de var födda i vissa släktled. Som om någon kunde hjälpa detta, påverka detta. Som om det var en konstaterad sanning, och inte bara en vanvettig idé. Romer och judar var exempel på grupper som var extremt utsatta i kriget, människor som aktivt utrotades och fördrevs. Som i världens alla katastrofer finns det några som har tur, kompetens och kraft att ta sig vidare. Andra mördades av mörkrets krafter eller dödades i en förtvivlan som på något sätt liknade döden.

Den här berättelsen är viktig. Den kastar ljus över en viktig del av vår historia som är helt ofattbar och över länders vägran att ta emot människor som är behov av skydd. Det hände då, 1939 och framåt. Precis som motsvarande saker händer nu. Den berättar hur enskilda människor kan göra en stor skillnad, som plus och som minus. Hur ett telefonsamtal eller en förkylning kan göra skillnad. Hur en människas idoghet kan göra skillnad. Den berättar hur vi kan tappa kontakten med varandra, hur sorg kan förtvivla hela våra liv och hur vår önskan om att känna till vår historia spelar roll. Vad den också berättar är att de mörka krafterna fanns då, men inte bara då. Boken berättar att historien upprepar sig. Vanföreställningar förekommer i alla tider. Det är så outsägligt sorgligt att se, veta detta. Hur kan vi göra något åt det? Göra världen till en bättre plats? Göra skillnad?

När någon får för sig att vissa är mer värda än andra, att vissa människor, släktled eller idéer inte duger, då måste vi alla tänka till och se att just den tanken kan skapa otrolig skada för människor, vilka de än må vara. Vi måste se att den tanken inte fungerar. De grundläggande värderingarna -  våra allas lika värde och allas lika rättigheter - är så otroligt viktigt att hålla fast i. Låt inte de vanvettiga idéerna få fäste, spridas utan att vi talar om dem och sätter oss tydligt emot.

Boken är känslomässigt stark. Den bygger på en sann historia. Den är svår, stark och viktig. Jag är tacksam för att den har passerat min väg, att jag har fått möjlighet att läsa den. Den gör skillnad.

Så, ja.
Läs boken, fundera kring text, innehåll, beskrivningar och framför allt - begrunda den bakomliggande historien och hur vi kan göra skillnad idag, så att detta inte händer igen.

Läs också vidare om m/s St Louis färd från Hamburg till Kuba och vidare till USA och Kanada för att sedan tvingas återvända till fasan i Europa. Läs om kapten Gustav Schröder och hans viktiga insats för de 937 människorna som fanns ombord på hans fartyg.

A..

M/s St Louis - wikipedia

Kapten Gustav Schröder - wikipedia

De fördömdas resa (film) - wikipedia

Voyage of the Damned (1976) - YouTube

Adlibris - Bokus

Louise Bäckelin förlag

Gp - Boktugg -  Bonniers bokklubb

Rörelse - för insamling till schysta ändamål

Det finns människor som vill idka äventyr och samtidigt göra nytta för andra. Det är en fin kombination, tänker jag. När vi färdades i Indien för några år sedan fick vi ofta frågan om vad som var vårt syfte, vår mission. Vi hade tyvärr ingen mission, ingen fråga att höja, mer än vårt eget välmående tillsammans. Jag insåg under resans gång att jag då missat en viktig möjlighet att tala om en viktig fråga, oavsett vilken frågan var. Jag hade inte tänkt i de banorna och hade därmed missat möjligheten. Vi har rest även efter Indienresan och inte heller då har jag lyckats samla tanken i en sådan riktning. Jag får skärpa mig där, tänker jag..

Följande personer har däremot gjort slag i saken;

• Michael Wolhardt - 54 mil för mänskliga rättigheter
• Olle Svalander - skolmaterial till Västsaharas barn
• Fredrika Ek - The Bike Ramble - för ActionAid

Detta är exempel på människor som aktivt gör eller i närtid gjort något för andra och deras livssituation. Det finns förstås fler. Detta är människor som rör sig själva, upplever nytt om sig själva och världen - och samtidigt samlar in medel för andra väl. Det är en god sak, för mig och för många andra inspirerande och viktig. Det gör skillnad, tänker jag, att lyfta frågor för andra även när man gör något som är viktigt för en själv. Egentligen enkelt, men förstås inte ändå eftersom det ändå är få som lyckas göra just detta. Fredrika Ek har lyckats samla in rätt mycket pengar till Action Aid under sin resa, vad jag har förstått av hennes hemsida. Hur insamlingen har gått för Michael Wolhardt och Olle Svalander är inte bekant, men bara viljan och tanken är inspirerande och viktig. De strävar efter nyttan för andra, förutom den egna glädjen i rörelsen.

• Olle Svalanders insamling pågår och går via Emmaus Stockholm

Jag blir glad av att se dessa människors insatser. De gör skillnad.

A..

Kom i håg - det finns många sätt att göra skillnad på!

Vad är civilkurage för dig? Är det viktigt?

Jag läser i Fredsnytt nr 1/2017, Kristna Freds medlemstidning. Det talas civilkurage - om att stå upp när det blåser. I artikeln om Katharina Stark, en av Kristna Fredsrörelsens ickevåldstränare, talas om olika sätt och skäl att vara ickevåldsaktiv och att göra skillnad genom civilkurage. Det finns många sätt, små som stora. Det fina med ickevåld är att var och en kan göra sitt. Man kan ställa sig bredvid den som är utsatt, visa sitt stöd. Man kan uppmärksamma bristerna. Man kan bryta riktningen för den som utsätter, fråga om vägen eller tiden. Man kan vara flera som uppmärksammar och ser, runda och omringa, ta bort från situationen och att bryta hatet genom att se människan, få den att göra annat.

Ja, det är förstås inte lätt att göra rätt i en het situation, men tänk ofta på ickevåld, tala ofta om ickevåld och tala ofta om olika sätt att agera på när/om en situation uppstår. Sprid orden, igen och igen - civilkurage & ickevåld - för dig själv och andra - så kanske det landar rätt när situationen uppkommer. Lär oss att någonannanismen inte är en så smart företeelse.

Vad är civilkurage för dig? Är det viktigt? Varför är det viktigt?

För mig är det viktigt för att jag är en del av världen och därmed också har ansvar för den. Vi, som finns i världen, kan göra den bättre.

A..

Igår var en sorgens dag, som vi inte kommer att glömma...

Jag går sakta nerför trappan, här hemma. Jag lever. Det är en ny dag, idag.

Igår var en sorgens dag, som vi inte kommer att glömma. Det kom oss så nära. Det skakade om oss, tog fram nya känslor. Alla hade sina mobiler i händerna för att informera sig och andra. Telefonkapaciteten havererade, överbelastningen var ett faktum, men sociala medier fungerade. Det gick att informera sig, även om mängder av rykten uppkom. Egna sanningar, obekräftade tolkningar som tog fart, florerade. Ryktesspridningen drev fort i rummen och över nätet. Vi letade information, tolkade det lilla som fanns. Människor var rädda, för sin egen säkerhet och för andras. Vi grät. Det gjorde ont.

Ett nytt sorts våld slog ner mitt ibland oss. Vi har sett det förr, men nu kom det nära. Ett våld av den där alldeles obegripbara sorten. Tillfälligheter avgjorde hur vi drabbades. Det förde oss samman, men skapade väldigt mycket rädsla. Rädsla. Låt oss hoppas att vi kan skaka av oss rädslan, när detta lagt sig. Att vi kan fortsätta att leva livet i acceptabel trygghet. Visst kan vi välja den riktningen? Ja, vi kan välja den riktningen.

Jag läser i DN att fyra människor dog, att flera ligger på sjukhus för sina skador och att en man är gripen. Jag ber idag för alla de människor som var mitt i, som chockades, dog och skadades och för alla de vänner och nära som är ledsna, förtvivlade. Jag önskar styrka till dem och oss alla för att klara sin/vår nya dag. Idag och nästa. Och nästa igen.

Jag ber att vi inte blir hatiska och förbannade, att vi istället låter omsorgen om våra och andras liv och hälsa vara i fokus. Låt oss skaka av oss rädslan, när detta lagt sig en aning, låt oss gå ut i livet igen.Vaksamma, men öppna och välkomnande. Låt oss leva våra liv i glädje, med ett övermått av omsorg om varandra. Vi kan inte skydda oss mot allt, helt uppenbart är det så, men vi kan se oss om en aning och se hur människor omkring oss mår.

Låt oss gå ut, stärkta av insikten att vi behöver vara just vaksamma, med öppna, vänliga och omsorgsfulla ögon. Att vi behöver betrakta varandra och bistå den som trillar iväg i extrema tankegångar - där livet inte är viktigt, där någon har större rätt än andra.

Gränsen mellan civilkurage och angiveri kanske ibland är hårfin. Angiveri är inte vackert, tänker jag, men civilkurage är det. Jag tänker att det är vårt ansvar att bära det - civilkuraget - i väldigt mycket högre grad än vad vi, några, inte alla, gör nuförtiden i vårt samhälle.

Se dig om.
Hjälp den som du har i ditt nära nätverk, som mår pyrt. Kan vi höja ribban i vår egna civilkuragenivå? Ja, det skall jag absolut göra. Jag skall absolut höja ribban i hur jag lever mitt liv, och i hur jag tar ansvar för att vi tillsammans kan leva bra liv.

Jag hoppas att fler gör det. Höjer ribban, för bra liv, tillsammans. Alla. Tillsammans - på vår gemensamma jord. I omsorg, i gemensam fred.

A..

Länkar & sån´t.

• Twitter om #OpenStockholm - #suicidprevention - #prayforstockholm - @krisinformation.
• DN. DN. Polisen. Krisinformation. DN. DN.

Agerar aktivistiskt och ickevåldsligt = postar vykort till Margot Wallström

Jag upplever mig själv inte så särskilt aktivistisk, men känner mig ändå lite glad när någon kallar mig aktivist. Ja, jag kanske är mer aktivistisk än många andra men avsevärt mindre än de som riktigt är. Allt är relativt, förstås.

Den där Västsaharakonflikten - alltså ockupationen som pågått alltför länge utan att någon i Sveriges regering tagit i ordentligt - skaver. Just därför tar jag idag ett av Kristna Freds nya vykort (där jag fotograferat en vägg i det västsahariska flyktinglägret i Algeriet) och postar till Margot Wallström.

För dig som vill bistå i detta, att uppmärksamma och peppa Margot Wallström att fundera över nya lösningar kring ockupationen av Västsahara, finns detta vykort att beställa från Kristna Freds. Kontakta Kerstin Bergeå (som är ickevåldsproffs) eller någon annan på kansliet så postar hon/de säkert några sådana åt dig.

Just det, att posta ett vykort till Margot Wallström kan vara just det som gör skillnad.

A..

From dictatorship to democracy - Gene Sharp

Rekommenderad läsning, sägs det, vilket jag är benägen att tro på eftersom jag vill lära mig mer och ha en uppslagsbok om ickevåld. Gene Sharp och hans ordande står för ickevåld - alltså en aktiv handling, inte bara ett stilla tigande vid sidan om.

Han har skrivit om (minst) 198 metoder, som står att finna på hans sida Albert Einstein Institute. Vilka är mest intressanta för mig i mina förändringsförsök? Ja, det finns förstås flera att välja på, en för mig måste de vara samarbetsdrivna och milda, dialog snarare än strid. Jag ogillar frånvaron av samtalet och ogillar attacker på - och från - andra.

Hur får man människor att förstå att de agerar galet utan att de känner sig attackerade?

Boken är beställd, så snart skall jag läsa den. Vi har talat om frågan - ickevåldet - på kursen i Härnösand i fjol, på resan till Israel/Palestina och till det västsahariska lägret. Frågan är viktig.

Det är snart andra advent. Detta är en tid när vi tänder ljusen i våra stugor. Jag tänker att ljusen skall vara "veganska" och naturvänliga, alltså inte innehålla animaliska produkter och inte heller oljeprodukter. Veganska ljus är mitt sikte, i min ickevåldsliga värld.

A..

Beställd!

Adlibris - nonviolence - advent - Gene Sharp - Settled Wanderers...

Jag talade om schyst resande i en ickevåldsgrupp och inser att jag måste reflektera över tid...

Jag talade om schyst resande i en ickevåldsgrupp. Samtalet drog åt andra håll och på andra sätt än i de grupper jag tidigare talat med om detta. Min utgångspunkt var resor till syd - alltså till varmare länder, dit vi gärna åker för att semestra. Jag använde ett power-point-bildspel som utgångspunkt och påbörjade resan som skulle vara i ca 45 minuter. Jag tänkte tala om frågor som hållbarhet, hotell, vatten, elektricitet, all-inclusive, arbetsvillkor, miljö, o s v. Och ja, det gjorde jag, eller vi, också, men kanske inte som jag tänkt mig. Samtalet blev bra, ändå. Jag är glad för detta.

Efter samtalet gick vi till lunch och åt en god vegetarisk måltid. Vi talade vidare om några av de tankar som dyker upp. Det känns alltid fint med efterpratet, det visar att frågan lever. Jag känner att jag måste tänka tanken om tid - hur jag, du och vi förhåller oss till den. Att jag behöver begrunda den, för att veta hur den spelar roll. Om det är jag eller livet runt omkring som styr mig och min tid. Och hur det påverkar hållbarhetsfrågan.

För hållbarheten talar vi om social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Dessa tre samspelar, för hela och friska människor och för en hel och sund miljö. När jag lyssnade till samtalet i gruppen tänker jag att tiden - eller vårt förhållningssätt till tiden - spelar roll. Och hur vi definierar tillväxt. Och hållbarhetsfrågan. Och mitt förhållningssätt till dessa frågor.

Min tid. Jag tänker att jag som, med utgångspunkt från mina värderingar och mitt liv, i något mått styr min tid. Att det måste vara jag som styr över den och därmed också vad jag gör av den. Om vår jord är viktig för mig, så måste jag sätta av tid för att klara den. Om jag valt att bo i norra Sverige och skall ta mig till syd, så måste jag förhålla mig till det. Om jag valt att arbeta i biståndsvärlden, där det reses mycket och där det också tänks mycket kring säkerhet, så måste jag också förhålla mig till det. Om jag valt att resa, alls? Är hållbarhetens viktig? Hur viktig är den? Hur står jag för det? Jag blir glad när jag ser flera händer höjas för att bara åka tåg - aldrig åka flyg. Det är ett ställningstagande och en viktig hållbarhetsfaktor - det är en imponerande väg att fundera kring. En annan viktig fråga är när flygbränslet och flygets naturförstörelsenivå kan ändras så att vi kan flyga utan att förstöra - liksom också de andra förstörelsefaktorerna som finns i vår värld. Som korna, till exempel. Eller båtturismen. Hur får vi forskningen att åstadkomma det fina finliret här? Inte bara säga att något annat är värre (vilket gör att vi slipper tala om saken) eller att saker behövs för vår tillväxt (som i kapitalism och kommers alltså).

Kan vi bara hålla en sak i huvudet samtidigt eller är det fler frågor som måste samsas? Kan vi tänka på social hållbarhet - människors väl - och också ekologisk hållbarhet - naturens väl - samtidigt? Eller är vi bara kapabla att se en sak i taget? När jag möter en organisation och ser att de bara lägger fokus på sin fråga och inte helheten, så undrar jag hur vi gör. Kan vi prata om bistånd utan att tänka på vad vi gör med klimatet när vi reser? Kan vi tänka på ickevåld utan att tänka på vad vi gör med klimatet i vårt dagliga liv, som ju påverkar världens fattigdom, frustration och våld? Varför tänker vi så smått?

Hur gör vi för att höja blicken och se helheten? Är den för stor och mentalt påfrestande för att vi skall orka ta in den och låta den bli en del av vår mission - eller vision - för en bättre värld?

A..

Ickevåld. Berättelsernas betydelse. Det oprovocerade våldet. Hållbarhet. Rädsla. Tid.

Ickevåldsnätverket har mötts under den gångna helgen och talat om olika frågor. Vi har t ex talat om ickevåldet, om berättelsernas betydelse, om våldet och hur vi vänder det, om hållbarhet, om rädsla och om tid. Ja, vi har talat om många fler frågor än så, men framför allt har vi mötts under ett gemensamt tak och talat och tänkt tillsammans med varandra i vänliga ordalag. Därtill i en fantastiskt vacker miljö, dit jag gärna återvänder igen. Klubbensborg i Mälarhöjden visste jag inte ens att det fanns. Nu vet jag. Så fint, så fint.

Det glädjer också att veta att gruppen som ingår i ickevåldsnätverket inte är försumbar. Den spelar roll. Det värmer i mitt hjärta.

Tack, alla ni fantastiska människor. Tack, för att ni engagerar er och gör. Pepp!

Kerstin. Utbildningssekreterare hos Kristna Freds. Utbildar, peppar och brinner för ickevåldsfrågor. Skapar energi och hopp. 

Kerstin & Henric - ickevåldstränarna som vill och gör! Henric är här ickevåldstränaren som pekar med hela handen. Kanske är det för att diskussionen havererat, för att projektorn behöver vridas eller för att du där, som sitter i den riktningen, gjort något positivt som tydligt behöver uppmärksammas. 

Henric. Ickevåldstränare som inte har något emot att stå längst fram och tala. Positivt och tillförande. Det går som en dans.

Teresia. Kristna Freds Västsaharaexpert - programsekreterare för organisationens Västsaharasamarbeten.

Tova, världens bästa Tova. Klok och eftertänksam. 

Nike. Att återigen få träffa fina vänner värmer min själ. Det var så fint att se dig igen. 

Ellen. Jag tänker att man inte skall bilda sig någon form av uppfattning av människor efter utsidan, men att det ändå är lätt hänt. Det sägs att man bara har någon sekund på sig att göra intryck och att det är svårt att skaka av sig för den man möter. Min bild av Ellen är att hon är en aktiv, medveten, positiv, engagerad och kreativ människa. Jag blir också glad av hennes leende och hennes fina yrvädersfrisyr. Mitt första intryck - de första sekundernas bild på min näthinna - har inte ändrats under de dagar jag nu sett/hört henne lite mer.  

Helena. Mitt i samtalet - lyssnande och intresserad. 

8/10 2016. Stina Oscarson besökte oss och talade bl a om berättelser och hur - eller att - de styr oss. Det ger nu andra tankar hos mig, förstås. Vi (alla) har olika berättelser. De styr oss olika, ja, väldigt olika. Kanske kan berättelsen berättas på ett annat sätt och ge oss en annan riktning? Ja, det är tydligt att de kan - och att vi behöver se detta tydligare. Vem äger berättelsen? Är det den som lyssnar eller den som talar? Stort tack, Stina, för att du gav något av din tid och dina tankar till oss. Du tillför. 

.
Fredsbloggen.
Ickevåld.
KrFr.
DN.
Natoutredningen.
Adlibris om Inte en berättelse.
Mångfald Tillsammans.
Schyst Resande.
ECPAT hotline.

Inbjudan till samtal om ickevåld...

Vad är ickevåld? Ja, låt oss tala om saken i höst, låt oss cirkla kring frågan från olika håll. Det skulle glädja oss om du vill delta i samtalet!

Tisdagar i Ekensbergskyrkan i Solna bjuder i höst på ickevåldssamtal (studiecirkel). Vi utforskar frågan om ickevåld tillsammans, talar om möjligheter, vad som är vad och hur vi förhåller oss i vardagen. Vad är ickevåld egentligen? Kräver det något särskilt av mig? Vad kan vi, var och en, göra mer för en bättre värld?

Tisdagar (oktober - november) kl 1830 - 2000 i vardagsrummet i Ekensbergskyrkan. 

Anmälan till; 

Anette Grinde

anette.grinde@foretagshuset.net 

tfn 0708 905 731

Arrangör; Ekensbergskyrkan tillsammans med Mångfald Tillsammans och Studieförbundet Bilda

Väl mött!

Anette Grinde

Mångfald Tillsammans

Människor vilja, glöd och engagemang är viktigt (för mig)...

Människors engagemang är viktigt.
Vi engagerar oss i det vi tror på, det vi tycker är viktigt. Just det är viktigt, för att saker skall hända. Vill vi se en fredlig värld, så behöver vi engagerar oss för detta. Vill vi se ickevåldet växa, så behöver vi engagera oss i detta. Vill vi tro att fred är möjlig, och vill vi tro på ickevåldet som metod, så behöver vi engagera oss i detta.

Ja, vi är många som engagerar oss i detta, men vi behöver hela tiden bli fler och samla fler resurser i den uppgiften. Vi vill förstås att fler, t o m att alla skall se och känna ickevåldets kraft, att det skall ge ringar på vattnet, skapa nya tankar och en fredligare värld. Till nytta för oss alla. Välkommen, du som vill.

Människors vilja är viktig. 
Det är viktigt att vi respekterar människors vilja, vad t ex rör deras liv och deras resurser. Ja, i andra avseenden också förstås. Respekt och omtanke om varandra är viktigt. Varje människas tillgångar är var och ens personliga egendom, över vilken den enskilda individen styr. Det är viktigt att respektera. När individerna inte själva styr, eller kan styra över sina egna tillgångar eller liv går ofta lagstiftningen in som skydd för individen. Lagstiften styr riktningen och grundar sig i allmänhet på en allmän inställning i samhället. En sådan inställning ändrar sig allteftersom tiden går, vilket över tid också ger ändrad lagstiftning. I detta finns t ex reglerna om arv. Reglerna om arv stadgar hur dina tillgångar skall fördelas vid din bortgång, om du inte har skrivit ett testamente. Har du skrivit ett testamente tar detta över lagreglernas fördelning, även om reglerna finns kvar i bakgrunden. Man kan säga att det stillsamt betraktar, de överprövar en aning eftersom vi själva inte får fördela allt helt själva. Lagstiftaren tycker att det får finnas någon form av rim och reson i detta.

Innan vi når så långt som till vår bortgång pågår livet. Här och nu har vi möjlighet att delta, genom vårt eget engagemang eller dela med oss av våra resurser genom medlemskap i viktiga föreningar och/eller gåvor till de engagemang vi ser som extra viktiga. Vi skulle förstås önska att freden och ickevåldet är en sådan företeelse dit du gärna vill bidra. Välkommen till oss, gänget som ickevåldsivrar. Vi arbetar för och med ickevåld som metod och riktning.

Människor sista vilja är viktig.
Vi använder ofta uttrycket "sista vilja" om testamentet. Vi kan förstås ha velat och tänkt mycket sedan vi skrev vårt testamente, men testamentet är ett uttryck för hur vi vill att våra kvarvarande tillgångar skall fördelas efter vår bortgång. Du kan alltså visa din vilja i testamentet, fördela dina tillgångar utifrån hur du tycker att dina pengar och övriga tillgångar skall användas. Om du vill att en förening som har en värdegrund, ett förhållningssätt och riktning som du tycker om, har fokus på viktiga frågor och tycker att du vill bidra till detta, då är ett testamente en bra plats att ge uttryck för detta i. Däri kan du t ex ange ett belopp eller en tillgång som du vill skall gå till föreningen. Du kan också ange villkor, men tänk på att för strikta villkor kan leda till att föreningen inte kan ta emot dina medel.

Formalia i testamentet spelar roll.
Om du följer alla regler som finns kring testamentsskrivandet fördelas tillgångarna som du vill. Du kan inte fördela allt om du har barn eller barnbarn. Deras laglott kan inte testamenteras bort. Denna del är hälften av arvslotten, alltså hälften av vad som är kvar sedan skulder avräknats och eventuella andra kvarvarande arvsfrågor reglerats. Du kan inte heller testamentera bort sådant du inte har full äganderätt till, t ex p g a ett tidigare testamente där ett arv efter dig (efterarv) skall gå vidare till andra. Arv och testamenten kan vara en komplicerad historia, men testamentet uttrycker din önskan om hur dina tillgångar skall användas. Det är därför viktigt att du - om du vill - berättar om detta i ditt testamente. Många avtal i vårt samhälle kan vara muntliga, men ett testamente måste vara skriftligt och undertecknat av den (testator) som vill fördela sin tillgång. Denna namnteckning måste vara bevittnad, det skall ske i samma tid som undertecknandet skedde alternativt att testatorn vid bevittnandet berättar att det är hans/hennes underskrift. Vittnena skall vara samtidigt närvarande. Det finns också tydliga regler på vilka som får och inte får bevittna testatorns namnteckning, varför det är viktigt att också uppmärksamma de reglerna.

Ärvdabalken hjälper till.
Lagen styr fördelningen av dina tillgångar om du inte har ett testamente. Lagen styr förstås en aning även om du har ett testamente, men då ligger första prioritet på ditt testamente. Hänsyn skall då tas till din uttryckta vilja, förstås.

Förstås. Så klart.

A..

Ärvdabalken.

Ickevåld är principer som värnar om livet

Ickevåld är principer som värnar om livet. Det är principer som inte slår över till våld, som inte tappar tålamod, hopp eller insikt. Det är människor med principer som står upp för felaktigheter, förtryck och tar ansvar när våld sker, det är människor som ingriper.

Ickevåld är att aktivt ingripa mot våld och förtryck, inte stå tyst vid sidan om och titta på.

Jag gläds åt alla de människor som bidrar, gör, talar om ickevåldet och engagerar sig i det. Det kan göras på många olika vis, huvudsaken är att det görs, märks och hörs.

Under 2015 och 2016 har Martin Smedjeback engagerat sig för djuren. Han talar om och skriver om ickevåld och civilt motstånd, idkar civilt motstånd (gör en illegal handling i syfte att uppmärksamma våldet och ändra detta, står för handlingen och tar straffet) och han föreläser om sin inställning och sina handlingar. Det i sig har skapat uppmärksamhet, som också har fått bemötas, diskuteras och skapat ytterligare kunskap och medvetenhet. Det är inte säkert att alla håller med om att arbetssättet är det korrekta, men det är ett viktigt sätt som pockar på uppmärksamhet och känslor. Det är viktigt.

Ickevåld är viktigt. Det är ett avståndstagande från våldet men också aktiv handling mot våldet, som syftar till ett samhälle och en värld utan våld, där trygghet och rättvisa råder. I detta ingår att inte skada vare sig människor eller djur, i detta ingår också att värna om vår jord. Ickevåld är inte passivt, inte bara att avstå från att idka våld. Det är en aktiv handling, som syftar till en värld utan våld. I detta ingår någon form av risktagande av utövaren, som uppmärksammar frågorna och för dem närmare en lösning av frågan.

Ickevåld. Risk. Ja, detta tål att tänka vidare kring. Hur gör vi detta bra, bättre och bäst?

A..

Länkar;
Kristna Freds värnar om ickevåld. 
FIL - Härnösands Fhsk. 
Martin Luther King-priset. 
Muslimer för fred. 
Kväkarna. 
Mer om ickevåld i denna blogg. 

Härskarteknikerna förminskar människor ...

Härskarteknikerna förminskar människor, både den som gör och den som utsätts. Och de som tyst tittar på och låter det ske, förstås.

Exempel på tekniker är osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam. Alla dessa tekniker kränker den som utsätts och hindrar ett aktivt deltagande i gruppen. Teknikerna används ibland medvetet, men ibland också omedvetet. Det är viktigt att synliggöra härskarteknikerna när de används. De tillför inte positivt utveckling vare sig till individerna eller till gruppen.

Osynliggörande innebär att någon blir förbigången, att personen inte blir lyssnad till och betraktas som betydelselös i sammanhanget.

Det är viktigt att låta alla komma till tals, att hitta tillfällen där även den tyste får tala och bli lyssnad på. Det är viktigt att se alla olika personligheter, även de som behöver en stunds eftertänksamhet för att förstå frågan eller beslutet. Det är viktigt med en tillåtande attityd.

I våra möten, nästan oavsett vilken form mötet har, finns nästan alltid flera typer av människor. De har olika personligheter, olika tankar och olika kunskap. Där bakom ytan döljer sig saker vi inte riktigt vet. Där finns kunskap, sorg och glädje. Där finns också strukturerade tankar i riktningar som vare sig du eller jag kanske inte har tänkt förr. Varje sakfråga behöver vändas på i olika riktningar. Det är därför otroligt viktigt att lyssna på de som ingår i gruppen, de som kan och har en uppfattning i frågan. Ja, uppfattningar och kunskap ter sig ibland besvärlig, men den är ändå oerhört viktig. Viktig för lösande av frågan och viktigt för delaktigheten i gruppen.

Osynliggör inte människor. Se istället till att de kan delta på sina villkor. Se dem och lyssna till dem. Det tillför mer, både till gruppen och till individerna som deltar.

Härskartekniker och maktbeteenden är förskräckelse. De behöver - måste - förpassas till skräphögen.

Öppenhet, samtal och en vilja att konstruktivt lyssna på andra tänker jag som viktigt i olika typer av grupper.

A..

Agera för fred & ickevåld.

Dagens föreläsning gick acceptabelt ok...

Dagens föreläsning gick acceptabelt ok, kanske t o m bra. Det är ju förstås en personlig definitionsfråga, så jag är inte säker på att jag alls kan svara på frågan. Alltså om den gick bra.

Oavsett detta höll jag en föreläsning om ickevåld och fredsorganisationer i syd. Jag höll den hos Solna Råsunda Rotaryklubb, i Solna centrum. Det var en liten skara människor, men intresserade och engagerade. Vid varje föreläsning dyker nya frågor upp som jag behöver vrida och vända på, se saken ur andra perspektiv och fundera på hur jag lägger orden. Jag vill vara opartisk, i den mån det är möjligt. Jag vill inte fara med osanning, vilket också gör att jag noga måste begrunda vad jag säger, hur jag säger det och fundera över vems sanning det är. Sanning är ju ett vanskligt begrepp, särskilt i en situation där det finns andra sanningar som tycker sig väga tyngre.

Vi bokning av föredraget framkom att den inte skulle vara politiskt. Hur skulle fred och ickevåld kunna vara politiskt, tänkte jag, men insåg naturligtvis att allt jag säger i just den frågan är politiskt. Om detta ämne kan man alltså inte tala utan att vara säker på att det är politiskt.

Nåväl.
Dagens föreläsning gick acceptabelt väl.
Den rosa skumpan jag fick med mig hem (som tack för föreläsningen) får avnjutas en annan dag.

A..

Det ingår workshopstankar här...

Det ingår workshopstankar och lektionspass här - alltså hur vi skall forma dem, inte bara lyssna till dem. Vi, som tänker kring fred & ickevåld, begrundar frågorna, planerar, bygger och återkopplar till gruppen. Det är viktigt för det som komma skall - för mer lärande själva och för fler ringar på vattnet, d v s lärande & utveckling också hos andra.

Dagen bestod av informationspass, korta, men i huvudsak ett faktiskt övande - konstruktiv praktik alltså. En del får ont i magen, blir en aning nervösa, men alla genomför sina uppgifter. Vi alla känner av de hinder vi sätter för oss själva, väljer våra egna strategier för att övervinna dem. Utvecklingen av var och en är olika, men det är hela tiden i en pågående utvecklingsprocess, ett aktivt lärande. Det är just det som är en del av meningen med livet, ett aktivt lärande. Att inte stanna.

Föreläsningen för den allmänna kursen på Härnösands Folkhögskola avlöpte väl. Det var FIL-kursen som stod för orden och den allmänna kursen för lyssnandet och frågandet, ibland också för ifrågasättandet. FIL-kursen berättade om kursen och om den resa som genomförts nyligen. Resan till Israel/Palestina och de organisationer vi mötte där har satt spår i våra tankesätt, vilket vi gärna vill förmedla till fler. Vi har lärt oss ofantligt mycket.  Det är värdefullt att det delas till fler; värdefullt för den som skall berätta som måste strukturera sina tankar och ord, och förhoppningsvis också en del tankeväckande skav till de som lyssnar. Vi lever i en orolig värld, där jag tänker att vi har ett ansvar att veta och också att göra något för de som har det svårare än vi. Något litet är alltid bättre än inget alls, något lite som ändå skapar lite mer också för någon annan. Kan det ge ringar på vattnet, så att fler ser att de kan göra något mer för någon annan, som ett steg till en vänligare och tryggare värld?

Stina från Kristna Freds anslöt till gruppen (som lärare) eftersom Kerstin fick oplanerat förhinder. Stina har t ex talat om pedagogik och byggande av en workshop, en övning alltså. Hon - vi - har talat om lärande, att vi är olika och lär olika, och varvat detta med konstruktiva övningar som vi kan använda i vårt fortsatta lärande i andra grupper framöver. En del av dessa har vi gjort tidigare under kursen, men upprepning är kunskapens moder - och ja, det är verkligen sant. Vi behöver tala igen om saker vi gör för att hitta bra användningsområden och se hur vi själva kan förhålla oss till frågorna, svaren, övningarna och förhållningssätten. Plötsligt faller saker på plats, när vi ser och hör dem igen, på ett nytt sätt, med nya ord och med mina egna (nya & gamla) erfarenheter att placera dem i.

Vi avslutade dagen med mer information om judendomen. Ja, visst behöver vi lära oss mer om religionerna. De ingår i världsordningen, påverkar dagen och livet för många människor. Av fritt val för några och av tvång och påverkan för andra. Judendomen förundrar, skaver och väcker nya tankar. Ja, det gör kristendomen och islam också, ja, hinduism, buddism, m fl också. Det finns (nästan) alltid något som tillför och (nästan) alltid något som skaver, vilket ofta föder nya tankar som man behöver förhålla sig till. Det känns viktigt att se; hur ser vi på frågan om religion, vad är viktigt och för vem? Och hur ställer vi detta i relation till våra allas mänskliga rättigheter?

Som för att höja känslan och vikten av ickevåld tar vi kväll genom att tillsammans titta på filmen om Gene Sharp - How to start a revolution. Den tillförde nya tankar och nytt hopp, att se det viktiga arbetet frodas på många platser runt om i världen. Det känns viktigt.

Filmen, dagen och frågorna som drabbar mig idag - får mig, igen och igen, att känna att ickevåld, det aktiva, vänliga och konstruktiva ickevåldet, är lösningen. Det måste - vill - jag verkligen tänka och tala mer om i mitt liv. Jag hoppas att också du gör det - i ditt liv - för vårt gemensammas väls skull.

Tack, för en intensiv och tillförande dag.

Här och nu. 
Är nu. 
Det är här jag är, skall vara, just nu. 
Sen är en ny tid, en ny plats. 
Då är det där jag skall vara, just då. 
Nu är nu. 
Ja, här, just här, skall jag vara
är jag
just nu. 

A..

(Om möten i 

Härnösand fredag

8/4 2016)

How to start a revolution - om Gene Sharp

Dokumentärfilm.
How to start a revolution - om Gene Sharp
2012

Vi behöver något annat än våld och krig. Gene Sharp kan detta, har skrivit om det, insisterat. För att en regim skall hållas uppe krävs att folket och institutionerna inte obstruerar. Det kräver dess medföljning, särskilt inledningsvis. Vad händer när människor säger ifrån? Kan man säga ifrån? Är ickevåldet en möjlig väg?

Gene Sharp berättar om vikten av en plan. Om du inte vet vad du gör, riskerar du att hamna i trubbel. Du måste ha en plan för ditt genomförande, du måste se konsekvenserna av ditt handlande. Livet är som orkidéer, du måste behandla dem rätt, annars överlever de inte. Så är det i livet också.

Bryt terrorn, ändra mönstren. Bryt mönstren, fatta beslut om en annan riktning. Du kan välja att gå ett annat spår. Gör saker som är lagligt, även om de är utmanande. Sprid ordet, låt människorna hjälpa till. Det är möjligt.

Stöttepelarna håller uppe terrorn. Bryt en av dem, och sedan nästa. När dessa stöttepelare raseras, en efter en, kommer det diktatoriska att falla. Det kan inte uppehållas utan stöttepelarna. Det kan vara människor, pengar, vapen, polisen, militären - ta bort dem, en stöttepelare efter en. Kasta inte stenar mot polisen, få över dem på er egen sida. Tala med dem, döda dem inte. Du behöver inte vapen, som i dödliga vapen, för att göra detta. Du behöver ord, argument - insikter - och helt utan våld.

Det lilla våldet kommer - kan - mötas med ett större våld. Låt det inte finnas något våld i aktionen. Gör detta tydligt. Vad händer när barnen, kvinnorna, åldringarna går i fronten? Skapar detta en mindre hotande bild? Vad händer om de unga grabbarna står längre bak i leden? Blir detta mindre hotande för motståndarna?  Kan det vara så att barn, kvinnor och åldringar möter leenden och glädje istället för våldsamheter. Eller betraktas detta som någon form av levande sköldar, istället för aktiv motståndskraft? Hur ses detta, hos den våldsammare motståndaren? Vilket motstånd tänker de möta för att hindra ickevåldskraften vidare?

Vad händer när de vanliga människorna protesterade, utan våld. OTPOR bev en lyckad aktion. OTPOR - Serbien - överlistade Milosevic genom ickevåldets fantastiska irrvägar. Gene Sharps ord om att det finns alternativ, realistiska alternativ, till väpnad kamp fick fäste, användes, med framgång.

Samma tekniker, ibland med framgång och ibland med andra erfarenheter, har använts på andra platser. Diktatorer måste bekämpas med ickevåldsmetoder, långsamt, bestämt, taktiskt och nogsamt planlagt. Filmen berättar om Gene Sharp, som uttolkare av ickevåldstekniker, fästande dem på pränt för möjlighet att sprida dem över världen. Gene Sharp säger sig själv vara förundrad över spridningen av budskapet, glad men förundrad. Det blev en god bekräftelse på att teknikerna fungerade, de var viktiga och fungerande.

- Vi behöver en budget för att forska kring ickevåldet, sprida ordet. I filmen visar det sig att finansieringsfrågan ibland varit komplicerad, för att man tänker att man bygger på något som syftar till att bryta ner en regering. Regeringar som bygger vapenmakt, inte frånvaro av våld. Ickevåldet blir då provocerande. Gene Sharp och hans budskap blev farligt.

Kan man mobilisera människor att agera mot en destruktiv regim? När regimen går över alla gränser, slår folket ofta tillbaka. En vrede bildas, skapas, men hur håller en sådan revolution ihop hela vägen om den inte är planerad, sedd hela vägen in i mål? Planerna, strategierna, eftertänksamheten är viktig, men ickevåldsaktionerna har en tendens att stärka även om man inte (alltid) når hela vägen in i mål. Ibland räcker en bit tillräckligt. Åtminstone för nu, i ett första skede. Tålamod är viktigt. Och att inte vika av från ickevåldsspåret.

Låt människor styra sina liv, ockupera dem inte. Då blir det bäst. Möt dem inte med våld och diktatoriska metoder. Möt människor med mänsklighet.

Från diktatorskap till demokrati - ja, så kan man verkligen önska att det får ske i Syrien. Där slogs ickevåldsaktionerna ner, brutalt och hårt. Omvärlden tittar förundrat på, utan att kunna - eller vilja - stoppa våldet. Hur kommer det sig att det får fortgå?

Ett av de allra viktigaste råden som ges i filmen är; ge inte upp. Till slut vinner ickevåldet. Så länge du inte har gett upp, har du inte förlorat.

Vägen är alltså att använda ickevåldet för att få bort förtrycket, oavsett vart det finns. Vapen och våld skapar inga mänskliga vinster.

A..

(Härnösand 8/4 2016)

Länkar

How to start a revolution.

The New York Times - om filmen från 2012.

Jag hör henne tala om fred

Jag hör henne tala om fred
fred
jag undrar vad som ligger i ordet
hon talar om respekt och samarbeten
som viktig i freden

jag blundar
smakar på orden
tänker på hur människor behandlas
här

tänker att freden smakar
svart, här nu
men ändå bär skimmer av
ljust blått
som i en himmel utan stridsplan och tårgas

hon sänker tonen
jag får skärpa min hörsel för att höra
förstå
hon säger att det i fred också måste finnas rättvisa
inte bara frånvaro av krig, våld, fattigdom, hunger och förtryck

jag blundar
känner hungern suga i min mage
i min mage som nästan aldrig behöver vara riktigt tom

fred är att ha tillräckligt att äta
säger hon
hur kan maten spela roll för freden?

fred är
att kunna samlas utan att vara rädd
att kunna tala med varandra

jag öppnar ögonen igen
tittar på gruppen runt omkring mig
som lyssnar med andakt i tanken
utan rädsla

fred är att kunna samlas utan rädsla, till gudstjänst
eller till arbete

att våga uttala orden
annars finns inte freden
är det så?

jag ser bladen dansa i vinden
i den lilla trädgården
den enda oas som finns just här
en grönska
mitt i asfaltdjungeln

framför mina ögon flyger en fjäril förbi
i frihet
i frihet

hon strävar i längtan efter
fred
som i frånvaro av rädsla
hunger
som i frihet från sjukdom och
att kunna röra sig
tala
fritt
leva
som i att ha mat på bordet, arbete och hälsa
utan rädsla

fred för sig
men också för alla andra
lika

fred
som i rättvisa
och frånvaro av våld

jag hör
trafiken från gatan
ljudet från stadens buller
känner lukterna
lukten av blommorna i trädgården
de som strävar mot det blå
fria

fred måste vara respekt
en aktiv handling

fred
var är freden?
hur långt är den kommen?

A..

Den gamla staden i Jerusalem ....

Jag har nyligen besökt Israel, och därmed också den vackra gamla staden Jerusalem. Det är en plats, ett viktigt område för väldigt många människor, som (måste) präglas av respekt och ickevåld.

Den gamla staden, de gamla kvarteren innanför de gamla murarna i Jerusalem är uppdelad i olika kvarter. Där finner vi t ex de kristna kvarteren, de armeniska kvarteren, de muslimska kvarteren och de judiska kvarteren. Innanför murarna hittar vi också Klippmoskén (The Dome of the Rock). Runt, om vi vandrar runt om, utanför den gamla stadsmuren, mäter sträckan ca 4,5 km. Det är en vacker promenad där de omgivande kullarna breder ut sig framför våra ögon. Det är ett kuperat och vackert landskap. Det sägs också vara möjligt att vandra uppe på muren, som en särskild turistattraktion.

Judendomen är en abrahamitisk religion, precis som kristendom och islam. Alla dessa tre stora världsreligioner härrör alltså från Abraham. En mycket viktig plats i Jerusalem är, för judarna, den västra muren (klagomuren). Den ligger innanför de gamla murarna i Jerusalem, är belägen nära det sydvästra hörnet av Tempelberget och sydost sett över kartbilden av den gamla staden. Vid västra muren och det utrymme som finns framför denna ser vi bön och dans, vi hör sång och glädje på fredagskvällen, när sabbaten inleds. Hit kommer judar från när och fjärran, begrundar platsen, som naturligtvis ligger i de judiska kvarteren, och gläds över stunden på fredagskvällen. Även under de övriga veckans dagar finns det människor som besöker platsen och som ber här, det är inte en plats bara för sabbaten. Muren gränsar till tempelområdet, där Klippmoskéns stora guldkupol syns tydligt över hela staden.

Kristendomen har också viktiga rötter i Jerusalem. Jesu tid på jorden och hans avslut har många kopplingar till området. Hans avslutande tid med den sista smörjelsen, Golgata och graven hittar vi i The Church of the Holy Sepulchre (gravkyrkan) som också ligger innanför Jerusalems gamla murar, i de kristna kvarteren. Det är en mycket viktig plats för kristenheten, dit många vallfärdar för att se, känna och uppleva platsen. Häri samsas idag flera kristna samfund. Golgata, platsen för kristi korsfästelse, anses verkligen vara här. Det anses, efter vridande av frågan under lång tid, att just här i gravkyrkan (byggd långt senare) är platsen för det riktiga Golgata.

För islam är Jerusalem den tredje heligaste platsen, efter Mecka och Medina. Klippmoskén (the Dome of the Rock) och Al-Aqsa moskén är mycket viktiga för islam. Jerusalem blev en viktig plats för islam efter Mohammeds död. (Muhammed dog den 8 juni 632 e kr).

Här lever sålunda tre världsreligioner sida vid sida i staden. Det finns andra platser runt omkring, som också spelar roll. Hela området är sålunda av mycket stor vikt för de abrahamitiska religionerna. Det är viktigt att samsas här, respektera varandras tro, varandras heliga platser och varandras rätt att utöva sin tro. Inte på bekostnad av någon annan, förstås, men med respekt för varandra.

Respekt och ickevåld. Något annat ter sig inte rättvist.

I brytningen mellan de kristna kvarteren och de armeniska, alldeles nära Jaffa-porten, håller Swedish Christian Study Center (SCSC) till. När du, som svensk, vill lära dig mer om Jerusalem, om kyrkor och platser, om heligt och om annat, så är min rekommendation att du vänder dig till detta studiecenter. Det är bemannat med kunnig personal, ger dig möjlighet till samtal, internet och kanske också tillfälle till att vara med på en föreläsning eller diskussionsstund. De har återkommande träffar, i syfte att bilda oss människor i traktens företeelser. Jag ser SCSC som en viktig plats. Missa den inte gärna om du är i Jerusalem eller dess närhet.

A..




Länkar & förtydliganden, (enligt wikipedia).

Tempelberget - är en upphöjd plats i Jerusalems gamla stad. Tempelberget är en helig plats för judendomen, islam och kristendomen. Trots namnet är Tempelberget ett av gamla stans lägst belägna delar och omges av högre kullar runt den gamla stadsdelen. I judisk tradition går man dock alltid upp till Tempelberget, aldrig ned. Mitt på berget finns en klippa som sägs vara den plats där Abraham enligt Första Moseboken nästan offrade Isak, en plats som då kallades Moria berg. På samma plats skall Muhammed enligt islamisk tradition ha börjat sin himmelsfärd. Över den klippan är Klippdomen byggd, och en liten bit därifrån ligger Al-Aqsamoskén.

Klippmosken - är en muslimsk helgedom i Jerusalem. Den räknas som islams tredje heligaste plats efter Kaba i Mekka och profeten Muhammeds moské i Medina. Klippdomen är öppen för bön, men där hålls inga gudstjänster och den betraktas därför inte som moské. Klippdomen är världens äldsta existerande muslimska byggnad.

Abrahamitiska religionerna - Abrahamitiska religioner används som en samlande beteckning för judendom, kristendom och islam, vilkas profeter och grundare Moses, Jesus och Muhammed alla enligt religionernas urkunder är ättlingar till patriarken Abraham.

SCSC - här hittar du mer information om det fina studiecentret i Jerusalem.

(Israel/Palestina 29/2-20/3 2016)

Kristna Freds ...

Kristna Freds (Swedish Fellowship of Reconciliation) samlas till årsmöte i Umeå inom kort. Jag tänker att Kristna Freds är en fin och viktig organisation och att jag hade velat vara med på årsmötet. Jag saknar dock möjlighet att åka dit, så jag får begrunda på håll.

Mikael Risenfors, Hammarkullen, har skrivit en motion till årsmötet; Att vara tydlig i den kristna identiteten. Han ger förslag på ändringar i stadgarna Jag kan inte se att styrelsen har begrundat motionen (- jag hittar helt enkelt inget svar i årsmöteshandlingarna). Hans poäng är, som jag tolkar den, att vara tydlig, att inte försumma frågan om kristenheten. Att inte vara rädda att berätta att det är en kristen organisation, som börjar och finns i just detta.

Jag håller med honom om principen, även om jag inte specifikt har begrundat ordvalen - förslaget - till förändringen av portalparagrafen i stadgarna. Låt oss hoppas att styrelsen, de anställda och årsmötet gör detta. Begrundar och diskuterar.

Jag tänker ofta att många organisationer är rädda att berätta att de är kristna. Jag mötte, för en tid sedan, en muslimsk fredsorganisation. Den var inte rädd att igen, igen och igen berätta att de var en muslimsk fredsorganisation. Jag räknade inte antalet gånger, men jag tänker att jag hörde ordet muslimsk så otroligt många gånger under den helgen. Detta kan ställas i relation till hur ofta jag hört detta - vi är en kristen fredsorganisation - när jag hört om, talat med eller varit i en aktivitet som skett genom Kristna Freds eller i samarbete med Kristna Freds. Jag förundras över detta. Jag tänker att det är viktigt att stå för vad man är.

Jag tänker mig Kristna Freds som en kristen fredsorganisation, åtminstone namnet är tydligt i det. Det är två delar - två viktiga grundförutsättningar - som måste samverka. Tydligt samverka. Och inte nödvändigtvis i det tysta.

Att organisationen är kristen behöver inte skrämma bort icke-kristna. Människor är, måste vara, välkomna till föreningen och dess aktiviteter oavsett religionstillhörighet, men föreningen behöver förhålla sig till sitt budskap, stå för sina egna värden. För att kunna göra detta måste man förstås vara klar med vilka som är föreningens värden - de som inte går att tumma på. Har föreningen - styrelse, medlemmar och anställda - diskuterat detta?

Behöver de anställda vara kristna, eller respektera kristna värderingar? Behöver de anställda och de förtroendevalda vara med i ett kristet samfund? Hur förhåller sig föreningens företrädare - förtroendevalda, anställda, mm - till det faktum att Kristna Freds är en kristen förening?

Ja, det är viktigt att det framgår i stadgarna vilka grundläggande värden föreningen har. Det är också viktigt att det syns i föreningens löpande förhållningssätt - alltså vad den faktiskt gör och står för.

A..

En fridfull rabbi talar....

Jeremy Milgrom är född i USA, likaså hans föräldrar. Den största andelen judar finns i USA, men fler och fler finns också nu i Israel. Hans mors syskon dödades i 2a världskriget, men berättade inte om detta under hans uppväxt. Hans första språk var hebreiska trots att han bodde i USA. Hans föräldrar tyckte att hans grund var viktig.

Kalendern är lika viktig världen över - lika viktig för alla judar. Vad betyder det när någon läser en viss text? Vad betyder det att något är heligt? Vad är innebörden att något är i historien, nu eller i framtiden? Är det en plats, en känsla eller en företeelse? Är det något eget eller vad någon annan har bestämt, en regel som ska följas? Är reglerna fakta eller en metafor, som vi kan tolka olika?

När vi är trygga
behöver vi så lite
när vi är osäkra strävar vi efter så mycket mer
när vi är trygga
kan vi sova på kanten till ett litet löv
när vi är osäkra behöver vi en jättesäng för vår trygghet

Illusionen av intimitet är förlorad i Jerusalem. Jerusalem är intensivt. All intimitet balanserar på bladet av ett svärd, allt är intensivt, farligt, skarpt och känsligt.

Vi läser samma bok, men på väldigt olika sätt. Hur kan något gott bli något så besvärande och ont?

Jeremy har arbetat länge med fredsfrågor. Han har varit en rabbi för palestiniern - mer än för judar. Han har ur något perspektiv försökt att skydda palestinierna från judendomen. Han förskräcks över synen att alla palestinier är terrorister. Han arbetar emot sin situation som vandrande previligerad, ur rättvisans perspektiv.

Bibeln kan användas som ett fängelse, att låsa in sig själv eller andra i olika roller. Vem kan få välsignelsen?

Budskapet i Knesset nu är att palestiniernas röst inte är värd att lyssnas till. Många israeler vill lyssna, men få i Knesset. Det pågår många samtal, men alltför lågt förda. Vi kallar Israel en judisk stat, men vad är en judisk stat? Vad är detta egentligen? Vad gör det med oss?

- En judisk majoritet sägs vara viktig. Just nu är det ca 6 miljoner av vardera judar och palestinier. Hur kommer detta att utvecklas och vad gör detta med Israel?

När vi idag talar om Israel/Palestina som folk och stat glömmer vi ofta alla de människor som bor i flyktingläger. Att idag dra en linje, en gräns, är nästan hopplöst eftersom bosättningarna har skapat en mosaik i landskapet. Vi måste samsas. Vi måste arbeta bort rädslan för viss och vi måste släppa previleget för andra. Jeremy tror inte på en tvåstatslösning. Samlevnad har fungerat på andra platser, t ex i Europa. Det kan fungera också här. Palestinierna saknar idag många rättigheter, man låter dem inte flytta. Israel måste ha sin korrekta majoritet, den är viktig för statsmakten. "Vi måste ha en judisk majoritet" - den andra, de andra får bara bestå av en mindre procent. De måste vara i minoritet. Jeremy är inte stolt över dessa principer, han står inte bakom dem. Tanken på den judiska staten ter sig numera på gränsen till grotesk, i jämförelse med historien han hörde som liten. Samförstånd, rättigheter och respekt är viktigare än detta.

Likheterna mellan Israel och Amerika är stora. De vill vara stora, mäktiga. De vill styra situationen själva. Människor är rådda, det gör dem också farliga. Budskapet är att vi är utsatta för att vi är judar, precis som palestinierna är kopplat till sin situation. De är farliga för att de är ett visst folk, inte för att de är individer.

Kan vi inte bo här tillsammans, med lära och utbyte i kultur, religion, musik, traditioner, mm?

Det finns en stor misstänksamhet mellan kulturerna, vi är rasister, tycker att den andra sidan är mindre värd.

Det är förundrande hur den mänskliga svagheten, rädslan, smittar.

Talas det om mänskliga rättigheter och allas lika värde i skolorna? Talas det om att det judiska folket är ett utvalt folk? Gud är en gud för alla, inte bara för några. Är Israels gud en annan eller samma gud?

Israel har fastnat i tron att Gud är Israels egen Gud, kopplat till den fysiska jorden, det fysiska Israel. Frågan, inledningsvis, är som ett slag i magen eftersom den påminner om att du är allas gud, vi måste förstå begränsningen i Israels Gud. Har den med judarnas rädsla att göra?

Här råder t ex nationalism, antisemitism och kolonialism. Det är exempel på farliga riktningar. Det finns fler.

Israelerna utbildas, växer upp med fördelar - till skillnad från palestinierna. Israelerna växer upp med information om "den lägre klassen". Palestinierna har alltid lägre jobb, aldrig samma möjligheter som israelerna.

Dialog bygger på lika villkor och rättvisa. Man kan inte befinna sig i olika system, på olika nivåer, i en dialog eller en fredsförhandling. Detta är viktigt att minnas.

BDS är inte tillåtet att tala om. Många stöder BDS som viktigt. Det är en viktig fråga som påverkade t ex i apartheidsystemet i Sydafrika. Det påverkar stort - om/när konsumentmakten samlar sig.

Israel/Palestina är i praktiken en stat idag, med olika klass, olika regler för olika människor, olika lagar - ett starkt apartheidsystem råder. Sionismen måste ändras från judisk tanke på egen majoritet till att leva tillsammans med palestinierna - på lika villkor.

Israel är ett mycket komplext samhälle. Vår kultur var förr utan vapen. Den onde gavs ett vapen. Nu ingår det i vår kultur att ha vapen - vi måste skydda oss, rusta oss. Det är skrämmande, säger Jeremy.

- Vi måste hålla hoppet uppe. Rädda oss från ondskan, rädda varandra. De flesta stater använder våld, men de flesta enskilda människor är ofta ickevåldsliga.

A..

(Anteckningar från ett möte - 1/3 2016 Jerusalem)