Jamen, vad har hänt egentligen, tänker jag när jag nu funderar på det gångna året. Har det hänt något? Har jag gjort något vettigt egentligen? Har det hänt något, som präglar året och mig lite särskilt?
Jag lärde mig mer om ickevåld. I februari/mars åkte jag till Israel/Palestina tillsammans med Härnösands Folkhögskola & Kristna Freds. Ja, det var en upplevelse som hette duga. Ny och viktig kunskap som har satt sina spår i mig. Ja, också i andra, förstås.
Jag har sprungit ett maraton - Boston maraton. Sen tog vi - Leif & jag - oss norrut och träffade de fantastiska människorna Eli & Barbara i Concord innan vi drog vidare till Montreal/Canada. Oj, en så fin bekantskap. Eli & Barbara gjorde skillnad!
Pappa lämnade oss den 31 augusti. Det var oändligt sorgligt, men begravningen den 16 september var otroligt fin.
I november åkte jag till ett västsahariskt flyktingläger i Algeriet tillsammans med ickevåldsmänniskor från Kristna Freds. Lärorikt och intressant. Frustrerande. Om detta står t ex att läsa i Norrtelje Tidning - december 2016.
Jag har köpt en enhjuling - som jag ännu inte kan cykla på. Varför, kan man fråga sig, alltså varför kan jag ännu inte cykla på den? På´t igen!
Leif & jag avslutade året med en resa till Mallorca där vi sprang ca 10 mil på ca 11 dagar, inklusive 3 vilodagar. Det får sätta ribban, och ingången till 2017. Mer, igen alltså. Fler resor. Fler mil - som aktiv rörelse med simning, cykling och löpning. Fler tävlingar och mer välmående.
För 2017 är kanske målet att försöka vara mer nöjd. Och om jag är missnöjd - att än mer aktivt förändra situationen.
A..
Visar inlägg med etikett Israel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Israel. Visa alla inlägg
måndag 2 januari 2017
fredag 2 december 2016
From dictatorship to democracy - Gene Sharp
Han har skrivit om (minst) 198 metoder, som står att finna på hans sida Albert Einstein Institute. Vilka är mest intressanta för mig i mina förändringsförsök? Ja, det finns förstås flera att välja på, en för mig måste de vara samarbetsdrivna och milda, dialog snarare än strid. Jag ogillar frånvaron av samtalet och ogillar attacker på - och från - andra.
Hur får man människor att förstå att de agerar galet utan att de känner sig attackerade?
Boken är beställd, så snart skall jag läsa den. Vi har talat om frågan - ickevåldet - på kursen i Härnösand i fjol, på resan till Israel/Palestina och till det västsahariska lägret. Frågan är viktig.
Det är snart andra advent. Detta är en tid när vi tänder ljusen i våra stugor. Jag tänker att ljusen skall vara "veganska" och naturvänliga, alltså inte innehålla animaliska produkter och inte heller oljeprodukter. Veganska ljus är mitt sikte, i min ickevåldsliga värld.
A..
 |
| Beställd! |
lördag 21 maj 2016
En fattig familjs hem .... (Pernilla Ahlsén)
En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva
2006
Norstedts.
Jag läser Pernilla Ahlséns bok från 2006. Det är en intervjubok. Hon har rest och talat med människor som bor och lever i Israel/Palestina, hon lever med dem, träffar dem igen och sätter sig in i frågorna. Hon träffar kvinnorna som drabbas av våldet, vars män eller barn skadas och hon träffar de som frustreras över instängdheten och outhärdligheten i behandlingen.
Här, 2006, pågick ockupationen. Den påbörjades efter 6-dagarskriget (1967) och den fortgår ännu (2016). Den fortgår utan uppehåll och människor, både israeler och palestinier drabbas av våld, utanförskap, fattigdom och ovärdiga förhållanden. Det läggs ofantligt stora belopp på militära utgifter. Pengar som istället kunde hjälpa människor, både israeler och palestinier, till bättre liv.
Min bild blir oerhört mycket klarare när jag nu har besökt området, jag förstår bättre vad som står i boken och hur det ser ut hos dessa människor. Jag förstår, och det gör ont att läsa om det. Jag vet att det gjorde ont att läsa detta redan när boken kom, men nu är det verkligen än värre.
Apartheid. Brister i mänskliga rättigheter. Otrygga barn. Kvinnor som drabbas av våld. Män, kvinnor och barn som ständigt får uthärda militärens våld och övergrepp. Och andra män, kvinnor och barn som inte alls förstår vad de gör med andra människor.
Konflikten, ockupationen, gör mig så otroligt ledsen. Det gör så ont att veta och lära kring detta.
En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva, av Pernilla Ahlsén - är en läsvärd bok.
A..
Läs mer om ockupationen på; OCHA OPT.org
Bokus. David Karlsson. Norstedts. Blaskan. Boktipset. Reflektioner Allteftersom. Mångfald Tillsammans. Knuff. Bilda i Jönköping. Kyrkträffen Sundbyberg 23/5 2016. Solna-Råsunda Rotary 30/5 2016. Pernilla Ahlsén.
tisdag 29 mars 2016
En fridfull rabbi talar....
Jeremy Milgrom är född i USA, likaså hans föräldrar. Den största andelen judar finns i USA, men fler och fler finns också nu i Israel. Hans mors syskon dödades i 2a världskriget, men berättade inte om detta under hans uppväxt. Hans första språk var hebreiska trots att han bodde i USA. Hans föräldrar tyckte att hans grund var viktig.
Kalendern är lika viktig världen över - lika viktig för alla judar. Vad betyder det när någon läser en viss text? Vad betyder det att något är heligt? Vad är innebörden att något är i historien, nu eller i framtiden? Är det en plats, en känsla eller en företeelse? Är det något eget eller vad någon annan har bestämt, en regel som ska följas? Är reglerna fakta eller en metafor, som vi kan tolka olika?
När vi är trygga
behöver vi så lite
när vi är osäkra strävar vi efter så mycket mer
när vi är trygga
kan vi sova på kanten till ett litet löv
när vi är osäkra behöver vi en jättesäng för vår trygghet
Illusionen av intimitet är förlorad i Jerusalem. Jerusalem är intensivt. All intimitet balanserar på bladet av ett svärd, allt är intensivt, farligt, skarpt och känsligt.
Vi läser samma bok, men på väldigt olika sätt. Hur kan något gott bli något så besvärande och ont?
Jeremy har arbetat länge med fredsfrågor. Han har varit en rabbi för palestiniern - mer än för judar. Han har ur något perspektiv försökt att skydda palestinierna från judendomen. Han förskräcks över synen att alla palestinier är terrorister. Han arbetar emot sin situation som vandrande previligerad, ur rättvisans perspektiv.
Bibeln kan användas som ett fängelse, att låsa in sig själv eller andra i olika roller. Vem kan få välsignelsen?
Budskapet i Knesset nu är att palestiniernas röst inte är värd att lyssnas till. Många israeler vill lyssna, men få i Knesset. Det pågår många samtal, men alltför lågt förda. Vi kallar Israel en judisk stat, men vad är en judisk stat? Vad är detta egentligen? Vad gör det med oss?
- En judisk majoritet sägs vara viktig. Just nu är det ca 6 miljoner av vardera judar och palestinier. Hur kommer detta att utvecklas och vad gör detta med Israel?
När vi idag talar om Israel/Palestina som folk och stat glömmer vi ofta alla de människor som bor i flyktingläger. Att idag dra en linje, en gräns, är nästan hopplöst eftersom bosättningarna har skapat en mosaik i landskapet. Vi måste samsas. Vi måste arbeta bort rädslan för viss och vi måste släppa previleget för andra. Jeremy tror inte på en tvåstatslösning. Samlevnad har fungerat på andra platser, t ex i Europa. Det kan fungera också här. Palestinierna saknar idag många rättigheter, man låter dem inte flytta. Israel måste ha sin korrekta majoritet, den är viktig för statsmakten. "Vi måste ha en judisk majoritet" - den andra, de andra får bara bestå av en mindre procent. De måste vara i minoritet. Jeremy är inte stolt över dessa principer, han står inte bakom dem. Tanken på den judiska staten ter sig numera på gränsen till grotesk, i jämförelse med historien han hörde som liten. Samförstånd, rättigheter och respekt är viktigare än detta.
Likheterna mellan Israel och Amerika är stora. De vill vara stora, mäktiga. De vill styra situationen själva. Människor är rådda, det gör dem också farliga. Budskapet är att vi är utsatta för att vi är judar, precis som palestinierna är kopplat till sin situation. De är farliga för att de är ett visst folk, inte för att de är individer.
Kan vi inte bo här tillsammans, med lära och utbyte i kultur, religion, musik, traditioner, mm?
Det finns en stor misstänksamhet mellan kulturerna, vi är rasister, tycker att den andra sidan är mindre värd.
Det är förundrande hur den mänskliga svagheten, rädslan, smittar.
Talas det om mänskliga rättigheter och allas lika värde i skolorna? Talas det om att det judiska folket är ett utvalt folk? Gud är en gud för alla, inte bara för några. Är Israels gud en annan eller samma gud?
Israel har fastnat i tron att Gud är Israels egen Gud, kopplat till den fysiska jorden, det fysiska Israel. Frågan, inledningsvis, är som ett slag i magen eftersom den påminner om att du är allas gud, vi måste förstå begränsningen i Israels Gud. Har den med judarnas rädsla att göra?
Här råder t ex nationalism, antisemitism och kolonialism. Det är exempel på farliga riktningar. Det finns fler.
Israelerna utbildas, växer upp med fördelar - till skillnad från palestinierna. Israelerna växer upp med information om "den lägre klassen". Palestinierna har alltid lägre jobb, aldrig samma möjligheter som israelerna.
Dialog bygger på lika villkor och rättvisa. Man kan inte befinna sig i olika system, på olika nivåer, i en dialog eller en fredsförhandling. Detta är viktigt att minnas.
BDS är inte tillåtet att tala om. Många stöder BDS som viktigt. Det är en viktig fråga som påverkade t ex i apartheidsystemet i Sydafrika. Det påverkar stort - om/när konsumentmakten samlar sig.
Israel/Palestina är i praktiken en stat idag, med olika klass, olika regler för olika människor, olika lagar - ett starkt apartheidsystem råder. Sionismen måste ändras från judisk tanke på egen majoritet till att leva tillsammans med palestinierna - på lika villkor.
Israel är ett mycket komplext samhälle. Vår kultur var förr utan vapen. Den onde gavs ett vapen. Nu ingår det i vår kultur att ha vapen - vi måste skydda oss, rusta oss. Det är skrämmande, säger Jeremy.
- Vi måste hålla hoppet uppe. Rädda oss från ondskan, rädda varandra. De flesta stater använder våld, men de flesta enskilda människor är ofta ickevåldsliga.
A..
(Anteckningar från ett möte - 1/3 2016 Jerusalem)
Kalendern är lika viktig världen över - lika viktig för alla judar. Vad betyder det när någon läser en viss text? Vad betyder det att något är heligt? Vad är innebörden att något är i historien, nu eller i framtiden? Är det en plats, en känsla eller en företeelse? Är det något eget eller vad någon annan har bestämt, en regel som ska följas? Är reglerna fakta eller en metafor, som vi kan tolka olika?
När vi är trygga
behöver vi så lite
när vi är osäkra strävar vi efter så mycket mer
när vi är trygga
kan vi sova på kanten till ett litet löv
när vi är osäkra behöver vi en jättesäng för vår trygghet
Illusionen av intimitet är förlorad i Jerusalem. Jerusalem är intensivt. All intimitet balanserar på bladet av ett svärd, allt är intensivt, farligt, skarpt och känsligt.
Vi läser samma bok, men på väldigt olika sätt. Hur kan något gott bli något så besvärande och ont?
Jeremy har arbetat länge med fredsfrågor. Han har varit en rabbi för palestiniern - mer än för judar. Han har ur något perspektiv försökt att skydda palestinierna från judendomen. Han förskräcks över synen att alla palestinier är terrorister. Han arbetar emot sin situation som vandrande previligerad, ur rättvisans perspektiv.
Bibeln kan användas som ett fängelse, att låsa in sig själv eller andra i olika roller. Vem kan få välsignelsen?
Budskapet i Knesset nu är att palestiniernas röst inte är värd att lyssnas till. Många israeler vill lyssna, men få i Knesset. Det pågår många samtal, men alltför lågt förda. Vi kallar Israel en judisk stat, men vad är en judisk stat? Vad är detta egentligen? Vad gör det med oss?
- En judisk majoritet sägs vara viktig. Just nu är det ca 6 miljoner av vardera judar och palestinier. Hur kommer detta att utvecklas och vad gör detta med Israel?
När vi idag talar om Israel/Palestina som folk och stat glömmer vi ofta alla de människor som bor i flyktingläger. Att idag dra en linje, en gräns, är nästan hopplöst eftersom bosättningarna har skapat en mosaik i landskapet. Vi måste samsas. Vi måste arbeta bort rädslan för viss och vi måste släppa previleget för andra. Jeremy tror inte på en tvåstatslösning. Samlevnad har fungerat på andra platser, t ex i Europa. Det kan fungera också här. Palestinierna saknar idag många rättigheter, man låter dem inte flytta. Israel måste ha sin korrekta majoritet, den är viktig för statsmakten. "Vi måste ha en judisk majoritet" - den andra, de andra får bara bestå av en mindre procent. De måste vara i minoritet. Jeremy är inte stolt över dessa principer, han står inte bakom dem. Tanken på den judiska staten ter sig numera på gränsen till grotesk, i jämförelse med historien han hörde som liten. Samförstånd, rättigheter och respekt är viktigare än detta.
Likheterna mellan Israel och Amerika är stora. De vill vara stora, mäktiga. De vill styra situationen själva. Människor är rådda, det gör dem också farliga. Budskapet är att vi är utsatta för att vi är judar, precis som palestinierna är kopplat till sin situation. De är farliga för att de är ett visst folk, inte för att de är individer.
Kan vi inte bo här tillsammans, med lära och utbyte i kultur, religion, musik, traditioner, mm?
Det finns en stor misstänksamhet mellan kulturerna, vi är rasister, tycker att den andra sidan är mindre värd.
Det är förundrande hur den mänskliga svagheten, rädslan, smittar.
Talas det om mänskliga rättigheter och allas lika värde i skolorna? Talas det om att det judiska folket är ett utvalt folk? Gud är en gud för alla, inte bara för några. Är Israels gud en annan eller samma gud?
Israel har fastnat i tron att Gud är Israels egen Gud, kopplat till den fysiska jorden, det fysiska Israel. Frågan, inledningsvis, är som ett slag i magen eftersom den påminner om att du är allas gud, vi måste förstå begränsningen i Israels Gud. Har den med judarnas rädsla att göra?
Här råder t ex nationalism, antisemitism och kolonialism. Det är exempel på farliga riktningar. Det finns fler.
Israelerna utbildas, växer upp med fördelar - till skillnad från palestinierna. Israelerna växer upp med information om "den lägre klassen". Palestinierna har alltid lägre jobb, aldrig samma möjligheter som israelerna.
Dialog bygger på lika villkor och rättvisa. Man kan inte befinna sig i olika system, på olika nivåer, i en dialog eller en fredsförhandling. Detta är viktigt att minnas.
BDS är inte tillåtet att tala om. Många stöder BDS som viktigt. Det är en viktig fråga som påverkade t ex i apartheidsystemet i Sydafrika. Det påverkar stort - om/när konsumentmakten samlar sig.
Israel/Palestina är i praktiken en stat idag, med olika klass, olika regler för olika människor, olika lagar - ett starkt apartheidsystem råder. Sionismen måste ändras från judisk tanke på egen majoritet till att leva tillsammans med palestinierna - på lika villkor.
Israel är ett mycket komplext samhälle. Vår kultur var förr utan vapen. Den onde gavs ett vapen. Nu ingår det i vår kultur att ha vapen - vi måste skydda oss, rusta oss. Det är skrämmande, säger Jeremy.
- Vi måste hålla hoppet uppe. Rädda oss från ondskan, rädda varandra. De flesta stater använder våld, men de flesta enskilda människor är ofta ickevåldsliga.
A..
(Anteckningar från ett möte - 1/3 2016 Jerusalem)
måndag 28 mars 2016
Föreningen mot husrivningar berättar vidare....
Föreningen mot husrivningar berättar vidare....
R. - israel/jude - berättar.
1970 startade bosättningsbyggande som alltsedan dess har fortsatt. Det ges nu mängder av pengar för byggnationer av bosättningar berättar föreningsrepresentanten. Hon säger också att vägen dit hela tiden har varit tydlig. De små stegen leder till att Israels bosättningspolitik sakta tar kommando över område efter område.
I dag möts palestinier och israeler väldigt sällan, p g a (frånvaron av) tillstånd, mm, kopplat till fasaden om att palestinierna är terrorister och att deras livssituation skall försvåras. Det är en tydlig linje, säger hon, som vi inte kan bortse ifrån.
Osloavtalet gav A-B-C-områden, som syftade till en frihet för palestinierna. Det blev inte så, det blev istället hårdare och hårdare, med mer mark och områden i israelisk kontroll istället för mot palestinsk kontroll. Israel arbetar hårt för att etablera bosättningar och för att få kontroll över vattenresurserna. Taktiken från Israels sida är att erbjuda saker/områden som är omöjliga för palestinierna att acceptera. Palestinierna blir då ändå alltid det svarta fåret. Israel pressar frågorna i sin riktning och godtar aldrig palestiniernas situationer eller önskemål/krav.
1949-1967; Gröna linjen. Checkpoints och separationsmuren ligger i allmänhet inte på den gröna linjen, utan långt innanför - på palestinsk mark. Många av vägarna vi färdas på är mycket gamla vägar, som människor har färdats på i många år. Många får inte längre åka på dessa vägar. Vi passerar hus och områden från vilka många människor har fördrivits. Människor, som nu tvingas bo någon annanstans spar nyckeln till sitt hus - som minne till sin rätt.
Israel bygger utanför den gröna linjen, på palestinsk mark - illegalt - och tar då områden från någon som brukat jorden, ärvt den och inte längre kan överlåta den i sina arvsled. Marken stjäls av Israel, görs till statlig mark. Bosättningarna byggs alltid med omvärldens vetskap. Segregationen är enorm. 1967 ockuperades Jerusalem. Palestinierna som bor där kan bli medborgare om de svär en lojalitetsed till Israel, klarar ett språktest, ger upp alla andra nationaliteter och att vara palestinier. Det är andra regler än för alla andra som vill bli medborgare. Hur kommer det sig att världen tillåter de apartheidregler som råder här? Hur kommer det sig att internationella regelsystem och t ex FN inte kan sätta stopp för det förtryck som råder? Hur kommer det sig?
Palestinier lever alltid under andra regler. De får inte lämna området för länge, t ex för studier i andra länder, för att få ha kvar rätten att bo i Jerusalem. Det leder till att "brain-drain" sker i Jerusalem. Palestinier är "gäster i sin egen stad, inte medborgare. De riskerar alltid att förlora sitt tillstånd att vara kvar i Jerusalem. Systemet syftar alltid till att göra livet svårt för palestinierna.
Gröna områden - där byggnationer ej tillåts - finns i Östra Jerusalem. Där bor palestinierna. Sådana områden och byggnadsförbud finns inte för israeler/judar. Ingen utveckling av t ex vägar, vatten, fabriker, mm, sker i Östra Jerusalem. All utveckling och förbättring görs av andra delar än Östra Jerusalem - ingen detaljplan finns och därför kan inga tillstånd ges. Förhållningssättet är konsekvent och systematiskt.
För att få bo kvar måste Jerusalem vara din centrala plats. Du måste bevisa detta genom t ex att betala skatt, visa att du har en arbetsplats, ungar på dagis, mm. Detta gäller bara palestinier, inte judar. Israel säger sig vara demokratiska, men är långt ifrån detta med alla människor. Premiärministern håller hårt i för många departement för att det skall kunna kallas en demokratisk stat. Palestinierna kan bli av med sitt "gröna kort" - sitt gästkort i sin stad - på studs.
Familje-reunion; familjer kan återförenas någon annanstans efter 2001. De får inte återförenas i Jerusalem. 2002; lag för palestinier. De som gifter sig kan inte flytta till Jerusalem; måste i sådana fall bo tillsammans på Västbanken.
Arbeta för oss går bra. Motstånd är inte ok - då dödar vi dig. Ickevåld möts med bomber och gummikulor, ibland också riktiga kulor. Ickevåld möts med våld. Vi segregerar palestinier från palestinier och slår sönder grupper i samhället. - Israel jämför sig med de bästa länder i världen. De demokratiska och rättvisa. Hur är det möjligt att världen inte protesterar, säger hon.
Hon - R. - tror inte på en judisk stat. Vi måste hitta ett sätt att leva här - tillsammans. Hon tror inte att det blir bättre inom de närmaste 10 åren.
Hon berättar vidare om vattnet. De slår av på vattentrycket för palestinierna under sommartiden. Det gör att de måste köpa kompletterande vatten från privata aktörer, dyrt. Alla palestinska hem har därför svarta vattentankar på taket. De får betalat dubbelt för sina resurser.
Palestinierna får inte bygga > 4 våningar. De bor i generationer och få bygga så i sina samhällen, det påverkar demografin i det palestinska samhället. R. ger uttryck för att Israel gör samma sak som Tyskland gjorde mot judarna. Hon känner ansvar för att de inte fortsätter så.
Polisen kontrollerar ständigt palestinierna. De ber om legitimation, kontrollerar väskor. Palestinierna bli kollektivt bestraffade för vad några få gör. Palestinierna får inte service från staten trots att de betalar för detta. Israel skyller på dåliga vägar (som de själva skall bygga), säkerhetsfrågor (som de själva bygger och ansvarar för), mm.
Skolor/utbildning; en stor efterfrågan finns, men palestinierna få inte tillstånd att bygga skolor.
Sopor; sophämtning sker inte med hänsyn till dåliga vägar, säkerhet, mm. Palestinierna får inte heller tillstånd att lösa detta själva. De hotas av höga böter om de kastar soporna i naturen. Vad är det meningen att de skall göra?
Israel är skyldiga - enligt grundlagen och den högsta domstolen, mm - att bygga skolor. Det görs inte, eller det görs väldigt långsamt. De, palestinierna, måste hålla sig till den israeliska skolplanen, de får inte undervisa något annat. De får inte behöva skolbidraget om de undervisar något annat.
Israelerna liv - möjlighet till god livskvalité - är omåttligt mycket högre än palestiniernas. Allt sker konsekvent.
Jeriko är mer än 9000 år gammalt. Det är den äldsta staden i världen. Vägen går från Jerusalem till Jeriko. Här har Jesus vandrat. Hur var lukterna där och då? Detta tillhör världens historia - långt före Jesus och alla andra religioner. Detta tillhör oss alla. Israel har byggt en mur här. De har uteslutit många och inneslutit några. De hindrar människor från att röra sig, resa i sitt egna land. Hur är det möjligt att världen tillåter detta?
Muren. I stadsmiljön är det en skarp mur. På landsbygden är det taggtråd, mm - med en säkerhetszon på flera meter. Den tas ner när terrorismen upphör, sägs det. Checkpoints blir mer och mer permanenta även om orden säger att de skall tas bort.
- De sista 1½ åren har knivar använts mot israeler. Beror detta på rykten om ändringarna kring moskéerna? (Dome of the Rock). - Ockupationsförhållandena från Israel har hårdnat. Var ryktet fakta - vad är Israels avsikt här, undrar R. - Varför vill Israel att detta skall vara ett religionskrig - varför vill de detta, och inte en fråga om palestiniernas rättigheter?
Israel skapar ett system som slår hål på palestiniernas lojalitet mot varandra, de skapar misstänksamhet. De använder samma system som Tyskland och Stasi använde, med angiveri, misstänksamhet och kontroll.
Områden som ligger på fel sida om muren, men inom Jerusalem, förlorar service som t ex vatten, vägar, skolor, polis, sopor, mm.
- Det finns inget stadigt och bestämt ledarskap hos palestinierna, säger R. Det är bl a åstadkommet och söndrat av Israelerna. Det skapar splittring och söndring inom folkgrupperna. Det är ett mycket medvetet val av israelerna, för att söndra.
Det talas om BDS. Det är en ickevåldslig aktion. Det är nu olagligt - i Israels lagstiftning - att uppmana till bojkott av israeliska varor. R. undrar vad hon får säga och vad hon inte får säga.
Motstånd mot en ockupationen är tillåtet enligt internationell lag. Dock absolut inte våld som slår mot civila. Frågan är hur motståndet får se ut, och vilka som kan utöva det.
R.s avslutande uppmaning är; ta reda på mer själva. Släpp inte frågan.
Mer här.
Och här (Varför måste husen rivas?)
(Anteckningar från möte/samtal i Jerusalem 29/2 2016 - en israel/jude berättar. Låt oss kalla henne R.).
R. - israel/jude - berättar.
1970 startade bosättningsbyggande som alltsedan dess har fortsatt. Det ges nu mängder av pengar för byggnationer av bosättningar berättar föreningsrepresentanten. Hon säger också att vägen dit hela tiden har varit tydlig. De små stegen leder till att Israels bosättningspolitik sakta tar kommando över område efter område.
I dag möts palestinier och israeler väldigt sällan, p g a (frånvaron av) tillstånd, mm, kopplat till fasaden om att palestinierna är terrorister och att deras livssituation skall försvåras. Det är en tydlig linje, säger hon, som vi inte kan bortse ifrån.
Osloavtalet gav A-B-C-områden, som syftade till en frihet för palestinierna. Det blev inte så, det blev istället hårdare och hårdare, med mer mark och områden i israelisk kontroll istället för mot palestinsk kontroll. Israel arbetar hårt för att etablera bosättningar och för att få kontroll över vattenresurserna. Taktiken från Israels sida är att erbjuda saker/områden som är omöjliga för palestinierna att acceptera. Palestinierna blir då ändå alltid det svarta fåret. Israel pressar frågorna i sin riktning och godtar aldrig palestiniernas situationer eller önskemål/krav.
1949-1967; Gröna linjen. Checkpoints och separationsmuren ligger i allmänhet inte på den gröna linjen, utan långt innanför - på palestinsk mark. Många av vägarna vi färdas på är mycket gamla vägar, som människor har färdats på i många år. Många får inte längre åka på dessa vägar. Vi passerar hus och områden från vilka många människor har fördrivits. Människor, som nu tvingas bo någon annanstans spar nyckeln till sitt hus - som minne till sin rätt.
Israel bygger utanför den gröna linjen, på palestinsk mark - illegalt - och tar då områden från någon som brukat jorden, ärvt den och inte längre kan överlåta den i sina arvsled. Marken stjäls av Israel, görs till statlig mark. Bosättningarna byggs alltid med omvärldens vetskap. Segregationen är enorm. 1967 ockuperades Jerusalem. Palestinierna som bor där kan bli medborgare om de svär en lojalitetsed till Israel, klarar ett språktest, ger upp alla andra nationaliteter och att vara palestinier. Det är andra regler än för alla andra som vill bli medborgare. Hur kommer det sig att världen tillåter de apartheidregler som råder här? Hur kommer det sig att internationella regelsystem och t ex FN inte kan sätta stopp för det förtryck som råder? Hur kommer det sig?
Palestinier lever alltid under andra regler. De får inte lämna området för länge, t ex för studier i andra länder, för att få ha kvar rätten att bo i Jerusalem. Det leder till att "brain-drain" sker i Jerusalem. Palestinier är "gäster i sin egen stad, inte medborgare. De riskerar alltid att förlora sitt tillstånd att vara kvar i Jerusalem. Systemet syftar alltid till att göra livet svårt för palestinierna.
Gröna områden - där byggnationer ej tillåts - finns i Östra Jerusalem. Där bor palestinierna. Sådana områden och byggnadsförbud finns inte för israeler/judar. Ingen utveckling av t ex vägar, vatten, fabriker, mm, sker i Östra Jerusalem. All utveckling och förbättring görs av andra delar än Östra Jerusalem - ingen detaljplan finns och därför kan inga tillstånd ges. Förhållningssättet är konsekvent och systematiskt.
För att få bo kvar måste Jerusalem vara din centrala plats. Du måste bevisa detta genom t ex att betala skatt, visa att du har en arbetsplats, ungar på dagis, mm. Detta gäller bara palestinier, inte judar. Israel säger sig vara demokratiska, men är långt ifrån detta med alla människor. Premiärministern håller hårt i för många departement för att det skall kunna kallas en demokratisk stat. Palestinierna kan bli av med sitt "gröna kort" - sitt gästkort i sin stad - på studs.
Familje-reunion; familjer kan återförenas någon annanstans efter 2001. De får inte återförenas i Jerusalem. 2002; lag för palestinier. De som gifter sig kan inte flytta till Jerusalem; måste i sådana fall bo tillsammans på Västbanken.
Arbeta för oss går bra. Motstånd är inte ok - då dödar vi dig. Ickevåld möts med bomber och gummikulor, ibland också riktiga kulor. Ickevåld möts med våld. Vi segregerar palestinier från palestinier och slår sönder grupper i samhället. - Israel jämför sig med de bästa länder i världen. De demokratiska och rättvisa. Hur är det möjligt att världen inte protesterar, säger hon.
Hon - R. - tror inte på en judisk stat. Vi måste hitta ett sätt att leva här - tillsammans. Hon tror inte att det blir bättre inom de närmaste 10 åren.
Hon berättar vidare om vattnet. De slår av på vattentrycket för palestinierna under sommartiden. Det gör att de måste köpa kompletterande vatten från privata aktörer, dyrt. Alla palestinska hem har därför svarta vattentankar på taket. De får betalat dubbelt för sina resurser.
Palestinierna får inte bygga > 4 våningar. De bor i generationer och få bygga så i sina samhällen, det påverkar demografin i det palestinska samhället. R. ger uttryck för att Israel gör samma sak som Tyskland gjorde mot judarna. Hon känner ansvar för att de inte fortsätter så.
Polisen kontrollerar ständigt palestinierna. De ber om legitimation, kontrollerar väskor. Palestinierna bli kollektivt bestraffade för vad några få gör. Palestinierna får inte service från staten trots att de betalar för detta. Israel skyller på dåliga vägar (som de själva skall bygga), säkerhetsfrågor (som de själva bygger och ansvarar för), mm.
Skolor/utbildning; en stor efterfrågan finns, men palestinierna få inte tillstånd att bygga skolor.
Sopor; sophämtning sker inte med hänsyn till dåliga vägar, säkerhet, mm. Palestinierna får inte heller tillstånd att lösa detta själva. De hotas av höga böter om de kastar soporna i naturen. Vad är det meningen att de skall göra?
Israel är skyldiga - enligt grundlagen och den högsta domstolen, mm - att bygga skolor. Det görs inte, eller det görs väldigt långsamt. De, palestinierna, måste hålla sig till den israeliska skolplanen, de får inte undervisa något annat. De får inte behöva skolbidraget om de undervisar något annat.
Israelerna liv - möjlighet till god livskvalité - är omåttligt mycket högre än palestiniernas. Allt sker konsekvent.
Jeriko är mer än 9000 år gammalt. Det är den äldsta staden i världen. Vägen går från Jerusalem till Jeriko. Här har Jesus vandrat. Hur var lukterna där och då? Detta tillhör världens historia - långt före Jesus och alla andra religioner. Detta tillhör oss alla. Israel har byggt en mur här. De har uteslutit många och inneslutit några. De hindrar människor från att röra sig, resa i sitt egna land. Hur är det möjligt att världen tillåter detta?
Muren. I stadsmiljön är det en skarp mur. På landsbygden är det taggtråd, mm - med en säkerhetszon på flera meter. Den tas ner när terrorismen upphör, sägs det. Checkpoints blir mer och mer permanenta även om orden säger att de skall tas bort.
- De sista 1½ åren har knivar använts mot israeler. Beror detta på rykten om ändringarna kring moskéerna? (Dome of the Rock). - Ockupationsförhållandena från Israel har hårdnat. Var ryktet fakta - vad är Israels avsikt här, undrar R. - Varför vill Israel att detta skall vara ett religionskrig - varför vill de detta, och inte en fråga om palestiniernas rättigheter?
Israel skapar ett system som slår hål på palestiniernas lojalitet mot varandra, de skapar misstänksamhet. De använder samma system som Tyskland och Stasi använde, med angiveri, misstänksamhet och kontroll.
Områden som ligger på fel sida om muren, men inom Jerusalem, förlorar service som t ex vatten, vägar, skolor, polis, sopor, mm.
- Det finns inget stadigt och bestämt ledarskap hos palestinierna, säger R. Det är bl a åstadkommet och söndrat av Israelerna. Det skapar splittring och söndring inom folkgrupperna. Det är ett mycket medvetet val av israelerna, för att söndra.
Det talas om BDS. Det är en ickevåldslig aktion. Det är nu olagligt - i Israels lagstiftning - att uppmana till bojkott av israeliska varor. R. undrar vad hon får säga och vad hon inte får säga.
Motstånd mot en ockupationen är tillåtet enligt internationell lag. Dock absolut inte våld som slår mot civila. Frågan är hur motståndet får se ut, och vilka som kan utöva det.
R.s avslutande uppmaning är; ta reda på mer själva. Släpp inte frågan.
Mer här.
Och här (Varför måste husen rivas?)
(Anteckningar från möte/samtal i Jerusalem 29/2 2016 - en israel/jude berättar. Låt oss kalla henne R.).
söndag 27 mars 2016
ICAHD - den israeliska kommittén mot husrivningar
ICAHD - The Israeli Committé Against House Demolitions - är en icke-våldslig aktionsgrupp som ursprungligen inrättades för att motsätta sig Israels rivning av palestinska hus på ockuperad mark. Allteftersom organisationens aktivister fick kännedom om de övergrepp som skedde i landet, utökades gruppens motstånd även till andra områden, som t ex frågor som rör markexpropriation, bosättningar, by-pass vägbyggen, politik som rör stängning och separation av vägar och områden, uppdragning av frukt- och olivträd, med mera. Den hårda ansträngningen från palestinskt håll för att skaka av sig ockupationen efter den andra intifadan har höjt prioriteringen i föreningens arbete.
ICAHD håller också guidade turer för att visa hur t ex bosättningsprojekt påverkar situationen för israeler och palestinier och för att de anser att förstahandsinformation är viktig för att lära om alla olika frågeställningar i den pågående konflikten.
A..
(Källa; ICAHD.s hemsida)
Hur stor är verksamheten? Bygger den på anställd personal eller bara/huvudsakligen på aktivister och ideella krafter? Varför sker husdemoleringarna? Om det sker för att familjen inte har fått tillstånd att bygga - varför får familjerna, om det går att säga något generellt, inte tillstånd att bygga? Hur ser besluten och överklagandeprocesserna ut för de som drabbas? Vilka alternativ har familjerna när de inte får bygga - och vilka alternativ har familjerna när deras hus eller delar av deras hus har rivits? Medför händelser särskilda kostnader för familjerna?
Länkar;
ICAHD består av israeliska freds- och människorättsaktivister. Allt arbete i de ockuperade områdena är nära samordnat med lokala palestinska organisationer.
ICAHD arbetar huvudsakligen med;
- motstånd och protestaktioner på de ockuperade palestinska områdena
- ansträngningar för att uppmärksamma verkligheten i ockupationen till det israeliska samhället
- mobilisera det internationella samfundet för en rättvis fred.
Verksamheten innebär t ex att de;
- agerar med aktivt motstånd vid rivning av palestinska bostäder. Detta innebär att ICAHDs medlemmar fysiskt blockerar bulldozers som är utsända för att riva bostäder. När hus är rivna mobiliserar organisationen israeler och palestinier för att återuppbygga demolerade hus. Detta skapar medvetenhet i arbetet med att synliggöra ockupationen och har skapat ett fredsarbete på gräsrotsnivå.
- sprida information och nätverk. Organisationen kännedom - faktiska kunskap - om verkligheten i byar, mm, ger dem en särskild kunskap som ger trovärdighet när de sprider sin information. De bygger också upp stor kunskap genom täta kontakter med diplomater, fakta-sökande uppdrag och organisationer, kontakter med allmänheten och media. De samarbetar nära med andra freds- och människorättsorganisationer i Israel, i Palestina och internationella organisationer t ex med kampanjer för att avsluta ockupationen och säkra en rättvis fred för alla.
- bidrar med muntliga och skriftliga rapporter till FN. ICAHD samarbetar även med andra människorättsorganisationer för att uppmärksamma de rättsliga utmaningar som israeliska åtgärder och politik i det ockuperade Palestina territoriet medför.
Målet är en rättvis och hållbar fred. ICAHD tror att den enda möjligheten för en verklig fred är en sådan som gör det möjligt för palestinierna att uppleva medborgarskap i en stat och fullständiga medborgerliga rättigheter. En rättvis fred syftar också till att ge alla människor i regionen säkerhet, värdighet, frihet och ekonomiska möjligheter.
Målet är en rättvis och hållbar fred. ICAHD tror att den enda möjligheten för en verklig fred är en sådan som gör det möjligt för palestinierna att uppleva medborgarskap i en stat och fullständiga medborgerliga rättigheter. En rättvis fred syftar också till att ge alla människor i regionen säkerhet, värdighet, frihet och ekonomiska möjligheter.
ICAHD håller också guidade turer för att visa hur t ex bosättningsprojekt påverkar situationen för israeler och palestinier och för att de anser att förstahandsinformation är viktig för att lära om alla olika frågeställningar i den pågående konflikten.
A..
(Källa; ICAHD.s hemsida)
Hur stor är verksamheten? Bygger den på anställd personal eller bara/huvudsakligen på aktivister och ideella krafter? Varför sker husdemoleringarna? Om det sker för att familjen inte har fått tillstånd att bygga - varför får familjerna, om det går att säga något generellt, inte tillstånd att bygga? Hur ser besluten och överklagandeprocesserna ut för de som drabbas? Vilka alternativ har familjerna när de inte får bygga - och vilka alternativ har familjerna när deras hus eller delar av deras hus har rivits? Medför händelser särskilda kostnader för familjerna?
Länkar;
tisdag 22 mars 2016
Women in Black - står för kvinnor (& män) i tystnad, med hög tolerans & gott tålamod
Women in Black står för fred. De är en världsvid sammanslutning som genom olika aktioner kämpar för rättvisa och en värld utan våld. I Israel, där kampen startade 1988, står grupper med svartklädda kvinnor fortfarande på olika platser varje fredag mellan kl 12-13 med skyltar som uppmanar att stoppa ockupationen.
Kvinnor i svart startade sin verksamhet i Jerusalem i januari 1988 som ett svar på den första palestinska intifadan. Budskapet, som är detsamma än idag - stoppa ockupationen - visas i en bild av en hand som signalerar stopp. När organisationen - eller nätverket - var som störst fanns det 30 olika grupper runt om i landet som arrangerade de stillsamma demonstrationerna.
Vad jag kan se är Women in Black inte en registrerad organisation, utan ett internationellt fredsnätverk. Det är istället ett sätt att mobilisera krafter och att genomföra en aktion - en ickevåldsaktion. Den startade sålunda i Israel, men finns nu också t ex i USA, England, Italien, Spanien, Azerbadjan, Jugoslavien och i Sydafrika. Det finns skäl att protestera mot våldet var än i världen vi befinner oss.
Jag läser att kvinnorna står stilla och tyst - i en vaka - för att protestera mot krig, våldtäkt som ett verktyg i krig, etnisk rensning, brott mot mänskliga rättigheter, mm, över hela världen. De står stilla och tysta för att ord inte kan beskriva vad kriget och hatet medför. De vägrar att tillföra tomma ord till samtalet. Tystnaden är talande, tydlig.
De välkomnar kvinnor att stå tillsammans med dem, reflektera över situationen och över deras egna bidrag till förbättringar i ett fredsarbete och till ett samhälle med mindre våld. De reflekterar också över alla kvinnor som har försvunnit, skadats eller blivit dödande, över kvinnornas närstående som blivit försvunnit, skadats eller dödats eller vars hus har blivit demolerat. De bär svart som en symbol för sorgen över krigets offer, för all förtvivlan och förlorat hopp hos människorna och för förstörelsen av naturen och livet på jorden.
Detta har pågått sedan 1988 - hur länge orkar kvinnorna? Hur många har varit med sedan start? Hur - vilka - varför kommer det nya, så att den stillsamma kampen kan fortsätta? Hur samlar organisationen sig? Finns det några officiella företrädare, någon styrelse - i Israel, i den världsomspännande rörelsen? Hur ser Isr. på nätverket och på aktionerna? "Gillar" de organisationens aktioner - eller sätter de emot något? Hur kommer det sig att organisationen/nätverket finns på många andra platser i världen också? Hur samlar de sig?
A..
Länkar;
http://womeninblack.org/
Arizona - women in black
Första intifadan 1987 (wikipedia); Första intifadan var ett palestinskt uppror (intifada) mot den israeliska ockupationen som utbröt 1987. Detta folkliga och uppror varade tills Osloavtalet 1993. Då erkände PLO Israels rätt att existera, och man tilläts etablera Palestinska myndigheten i Gaza och på Västbanken.
Kvinnor i svart startade sin verksamhet i Jerusalem i januari 1988 som ett svar på den första palestinska intifadan. Budskapet, som är detsamma än idag - stoppa ockupationen - visas i en bild av en hand som signalerar stopp. När organisationen - eller nätverket - var som störst fanns det 30 olika grupper runt om i landet som arrangerade de stillsamma demonstrationerna.
Vad jag kan se är Women in Black inte en registrerad organisation, utan ett internationellt fredsnätverk. Det är istället ett sätt att mobilisera krafter och att genomföra en aktion - en ickevåldsaktion. Den startade sålunda i Israel, men finns nu också t ex i USA, England, Italien, Spanien, Azerbadjan, Jugoslavien och i Sydafrika. Det finns skäl att protestera mot våldet var än i världen vi befinner oss.
Jag läser att kvinnorna står stilla och tyst - i en vaka - för att protestera mot krig, våldtäkt som ett verktyg i krig, etnisk rensning, brott mot mänskliga rättigheter, mm, över hela världen. De står stilla och tysta för att ord inte kan beskriva vad kriget och hatet medför. De vägrar att tillföra tomma ord till samtalet. Tystnaden är talande, tydlig.
De välkomnar kvinnor att stå tillsammans med dem, reflektera över situationen och över deras egna bidrag till förbättringar i ett fredsarbete och till ett samhälle med mindre våld. De reflekterar också över alla kvinnor som har försvunnit, skadats eller blivit dödande, över kvinnornas närstående som blivit försvunnit, skadats eller dödats eller vars hus har blivit demolerat. De bär svart som en symbol för sorgen över krigets offer, för all förtvivlan och förlorat hopp hos människorna och för förstörelsen av naturen och livet på jorden.
Detta har pågått sedan 1988 - hur länge orkar kvinnorna? Hur många har varit med sedan start? Hur - vilka - varför kommer det nya, så att den stillsamma kampen kan fortsätta? Hur samlar organisationen sig? Finns det några officiella företrädare, någon styrelse - i Israel, i den världsomspännande rörelsen? Hur ser Isr. på nätverket och på aktionerna? "Gillar" de organisationens aktioner - eller sätter de emot något? Hur kommer det sig att organisationen/nätverket finns på många andra platser i världen också? Hur samlar de sig?
A..
Länkar;
http://womeninblack.org/
Arizona - women in black
Första intifadan 1987 (wikipedia); Första intifadan var ett palestinskt uppror (intifada) mot den israeliska ockupationen som utbröt 1987. Detta folkliga och uppror varade tills Osloavtalet 1993. Då erkände PLO Israels rätt att existera, och man tilläts etablera Palestinska myndigheten i Gaza och på Västbanken.
Vatten, vatten, bara vanligt vatten
Frågan om vatten sett från perspektiv som rättvisa och källa till konflikt. Vem har rätt och vem har
fel? Varför ser det ut som det gör? Har inte alla rätt till lika mycket vatten? Finns det fri tillgång till vatten? Vem äger vattnet? Distribueras den rättvist?
Det här inlägget innehåller artiklar som talar om vatten. Det uppdateras - de äldsta artiklarna ligger överst och de nyare nedanför, allteftersom.
.................................................................................
Svd 2004; Kamp om vattnet, av Bitte Hammargren. "Mitt under Mellanösterns sommarhetta ströp
israeliska bosättare vattentillförseln till fem palestinska byar på den ockuperade Västbanken,
rapporterar Palestinian Hydrology Group, en organisation som specialiserat sig på vattenfrågan."
I de drabbade byarna nordväst om Ramallah - Beit Rima, Deir Ghassaneh, Kfer Ein, Qarawet Bani Zaid och Annabi Saleh - är de för sitt färskvatten beroende av det israeliska vattenbolaget Mekorot, vars ledningar går genom den israeliska bosättning Halmish. Just denna kamp verkar vara mellan byarna och den israeliska bosättningen i närheten. Vatten är en bristvara och palestinierna känner sig inte bara berövade sin mark, därtill också sitt vatten.
Israeliska experter ser framgångar, som bättre avloppsrening och ökad avsaltning, som konstruktiva lösningen på gemensamma problem. Israels vattenkommissionär Shimon Tal, en av gästerna vid ett vattensymposium i Stockholm 2004, hade framställt önskemål om att de länder som ger den palestinska myndigheten bistånd ska se till att tekniska förbättringar kommer till stånd. Det förefaller finnas oenighet om vattnet, t ex om tillgången, om nyttjandet, om äganderätten och om tekniken som kan göra vattenfrågan lättare också för palestinierna. Någon förefaller lägga skulden också på den palestinska myndigheten - gör de inte allt som står i deras makt för en bättre vattensituation?
De kritiska rösterna i artikeln säger att skulden ligger på Israel, att de inte ger palestinierna tillgång till vattnet, att de inte får borra efter vatten och att de måste köpa vattnet alltför dyrt från det israeliska vattenbolaget.
.................................................................................
Uppsatser.se (2005); Vatten, framtidens konfliktorsak? : en analys av vattenproblematiken ur ett
säkerhetsperspektiv.
.................................................................................
Säkerhetspolitik (2006/2013); Vatten, konflikt eller samarbete
Vatten är en förutsättning för liv, liksom för både ekonomisk och social utveckling, men trots att många stater delar på knappa resurser har det visat sig att en lösning på vattenbristen oftast blir fredlig. I vattenrika Sverige, där vi bara kan vrida på kranen för att få bra vatten och där den årliga förbrukningen ligger på 20 000 kubikmeter per person och år, är det kanske svårt att riktigt förstå hur vatten kan vara en källa till konflikt.
På många platser i världen är situationen en annan. I Mellanöstern och Nordafrika måste fem procent av världens befolkning dela på en procent av jordens färskvattenresurser. I delar av Asien och i andra delar av Afrika är situationen också svår. Gränsen för vattenbrist går vid 1 000 kubikmeter förnybart vatten per person och år. Den minsta mängd som krävs för att klara grundläggande behov för matproduktion, hygien och dryck är 1000 kubikmeter förnybart vatten per person och år.
En allvarlig fråga är att resurser överutnyttjas, som t ex för de länder som delar vattnet i området runt Jordanfloden. I Israel är tillgången på färskvatten 300 kubikmeter per person och år, i Jordanien 100 kubikmeter och i Palestina (Västbanken) 70 kubikmeter. Länderna har här en tendens att överutnyttja det vatten som finns i floder och i marken (grundvattnet) för att möta sina behov.
Konsekvensen av detta är skador på vattenresurserna och livskraften i Döda havet, där havsnivån sjunker med en meter varje år.
Vatten är en som nationell säkerhetsangelägenhet, särskilt när det är en bristvara. Om det dessutom finns andra typer av konflikter i regionen kan vattenbrist förvärra situationen. Det har visat sig att Israel tenderar att dominera och i mångt och mycket diktera villkoren för samarbetet kring vattenfrågan. Det påverkar fördelningen av vattnet och också palestiniernas möjlighet att utveckla sin vattensektor.
Av artikeln framgår att det är viktigt att behandla alla parter rättvist för att inte förvärra konflikter vid delade vattenresurser. Det internationella stödet är ofta viktigt. Många internationella organisationer, till exempel FN:s utvecklingsprogram UNDP och Världsbanken, stöder arbetet med delade vattenresurser.
Gemensamma samarbeten, som t ex att bygga ett gemensamt vattenkraftverk där det ger mest effekt i stället för att varje land bygger var sitt, är exempel på bra samarbetsområden. En bra och konstruktiv användning av en gemensam flod bidrar till en ökad förståelse för varandra och ett långsiktigt fredsbyggande.
.................................................................................
Svensk Israelinformation (2007); Israels vattenproblem i Mellanösterns ljus.
Artikeln inleds med orden; I Mellanöstern är det ofta lättare att finna olja än vatten.
Israel har en banbrytande roll genom sin kunskap om en process som gör det salthaltiga havsvattnet användbart både för bevattning och som dricksvatten. Det väcker hopp för framtiden.
Israel/Palestinas vattenresurser består i huvudsak av Genesarets sjö och två större akvifärer, belägna under den centrala kustremsan samt under Judeens och Samariens berg som till en betydande del upptas av den av palestinierna befolkade Västbanken. Ockuperat område, alltså.
Den ständigt växande befolkningen tillsammans med expanderande jordbruk och vattenkrävande industri har ökat vattenkonsumtionen. Det har lett till vattenbrist.
Artikeln berättar om israelerna kompetens kring vattenfrågor, kring avsaltning av havsvatten, rening av avloppsvatten, mm. Den berättar om Israels statliga vattenföretag, om vattenforskning och om deras avsaltningsanläggningar. Reningen av avloppsvatten frigör stora mängder av de knappa vattentillgångarna för dricksvattenkonsumtion.
Palestiniernas vatten-ekvation grundar sig i att palestinierna i Gaza får sitt vatten från Israel. Av artikeln framgår att människorna på Västbanken delar vattnet med de israelerna vattnet i akvifären under Judeen & Samariens berg, enligt Osloavtalet. Palestinierna upplever sig förfördelade beträffande de för dem tillbudsstående vattenkvoterna. Hur sanningen ser ut, när vi talar om fördelning av vatten, tillstånd att borra och avloppsreningsfrågorna, kan vi - när vi läser olika artiklar och lyssnar till människorna - notera att den ser väldigt olika ut för de båda parterna.
.................................................................................
* Menorah (2007); förenade israelinsamlingens tidning. Det livsviktiga vattnet, av Nechemia
Meyers. Med tanke på hur länken är utformad, så är artikeln troligen skriven 2007 och fanns med i
nr 1 av tidningen det året; (http://www.menorahsweden.com/artiklar/reportage07nr1s26.html).
Artikeln inleds med att berätta att Israel ser vattnet som viktigt och att de har en lag från 1959 som
slår fast att allt vatten i landet tillhör staten. Artikeln berättar att jordbrukarnas behov av vatten
prioriteras framför stadsbornas, så tillvida att de kan nyttja vattnet billigare. Det berättas också att
Israel varit framgångsrikt i projekt som rör droppbevattning, där varje planta får exakt den mängd
vatten den behöver. Det är ett sätt att effektivt nyttja rätt mängd vatten, vilket är viktigt i en trakt där
vatten är en bristvara.
Artikeln talar också om Israels arbete med renat spillvatten, att nyttjas t ex av jordbruket. Här (2007)
anges att ca 60% av spillvattnet kan återanvändas i jordbruket, utan att marken eller grundvattnet
förstörs av de eventuella kemikalier eller andra rester som finns kvar i det renade vattnet. De hoppas
göra denna siffra högre i framtiden.
Israel använder också avsaltning av Medelhavets vatten, som en möjlighet att få fram alternativa
vattenresurser. Här (2007) ger man uttryck för att man till 2010 hoppas kunna ha fem
avsaltningsanläggningar igång.
Genomsnittsisraelen förbrukar 160 kubikmeter vatten/år. Kranvattnet i Israel är drickbart, men
israelerna köper ändå ganska mycket buteljerat vatten.
Israel är en stor exportör av vattenrelaterad kunskap och tekniska lösningar för vattendistribution.
Artikeln talar bara om Israel, men nämner att i fredsfördraget med Jordanien har Israel förbundit sig
att leverera stora mängder färskvatten varje år och att detta sannolikt är för handen den dag man
når en fredsuppgörelse med palestinierna.
.................................................................................
Fokus (2008); Mellanöstern utan vatten ingen fred
.................................................................................
* Menorah (2008); Vatten, vatten, bara vanligt vatten, av Adam Cohn. Artikeln inleds med
konstaterade att Israel har ett årligt underskott av förnybart grundvatten på ca 300 miljoner
kubikmeter. Detta vatten kommer ifrån återvunnet vatten samt avsaltat vatten.
En viktig fråga i artikeln är vad som händer när Israel (eller andra länder) överanvänder de tillgångar
som finns. Just Israel har, enligt artikeln, naturliga vattenkällor i Genesarets sjö, vattenreservoarerna
i bergen och vid kusten. Dessa har drabbats av sjunkande nivåer p g a låg nederbörd. Detta har lett
till en överanvändning, vilket kan skada vattenkällorna permanent. Överanvändningen beror,
förutom de låga nederbördsnivåerna, t ex på den växande befolkningen och den ökande
levnadsstandarden.
Artikeln berätta också om Israels avsaltningsanläggningar, men avslutar med en förundran över att
de israeliska myndigheterna inte gör något åt prissättningen för vattnet för jordbruket i syfte att
minska den stora förbrukningen där. Han anger att den politiska viljan inte finns för att ändra
situationen.
.................................................................................
Menorah (2009); Hemgjord läsk, någon? Av Martin Geifman. Varför insisterar vi på att bära hem vatten från affären när det finns i kranen? Ja, den frågan förundrar flera och det är månne en tro att det hemburna vattnet är bättre än det i kranen. Så är det förstås inte, oftast. Ibland vill vi ha kolsyrat vatten, och då står att välja mellan hemburet vatten eller att själv kolsyra vatten. Hemburet är mindre naturvänligt, sägs det, eftersom detta kräver mer energi, mer transporter och mer miljöpåverkande förpackningar. Alla dessa plastflaskor är inte av godo för naturen, det säger sig självt, eller hur? Artikeln berättar om hemkolsyrat vatten, alltså inte om tillgång till vatten i sig, om rättviseaspekten eller om vatten som källa till konflikt. Utanför min sakfråga, sålunda.
Men, kolsyra, hur påverkar den människa och miljö? Detta framgår inte av artikeln, men hittas på sidan; Kolsyra.se I varma område kan det av hygieniska skäl vara bra att dricka kolsyrade drycker. Kolsyrans farliga egenskaper. Inandning: Höga halter kan orsaka kvävning. Symptomen kan omfatta förlamning / medvetslöshet. Kvävning kan inträffa utan förvarning. Koldioxid påverkar också andningsfrekvensen. Halter över cirka 15% kan ge cirkulationsrubbningar som leder till koma och död.
.................................................................................
Gefle Dagblad; Vattnet i Golan (2009). Golan, sydvästra Syrien eller nordöstra Israel. Israel
annekterade området 1967. Detta är ett viktigt vattenområde. I artikeln sägs att nederbörden i
bergskedjan Hermon i Golan har en årsnederbörd på 1500 mm2. Motsvarande siffra för Elat, Israels
hamn i Röda hvet är 35 mm2. Allt vatten i Golan tillhör israeliska staten, även regnvattnet.
Byggande av vattenreservoarer är inte tillåtet. Syrierna klarar kampen bättre än palestinierna,
berättar artikeln. Program för kultur, hälsa, utveckling och undervisning, mm, görs men
samarbeten sker mellan syrier men aldrig med israeler, säger doktor Tayseer i artikeln som härrör
från 2009.
Golan är viktig inte minst ur vattensynpunkt för Israel. (Sexdagarskriget utkämpades 5-10 juni 1967 mellan Israel och dess arabiska grannar Egypten, Jordanien och Syrien. På den arabiska sidan bidrog även Irak, Saudiarabien, Kuwait och Algeriet med trupper och vapen. Krigets utlösande faktor (casus belli) var Egyptens blockad av Israels hamn i Eilat. Stängningen av Tiransundet innebar att inget fartyg med israeliskt flagg tilläts passera. Blockaden omfattade även Israels import av olja.)
.................................................................................
Aftonbladet (2009); Stor vattenbrist för palestinierna
Artikeln handlar om en rapport från Amnesty International, om vattnet, som en direkt effekt av Israels politik. Där framgår att tillgången till vatten i de palestinska områdena Västbanken och Gaza kontrolleras till stort av Israel, att Israel kontrollerar 80 procent av vattnet och har även tillgång till Jordanfloden. Palestinierna nekas helt tillgång till floden.
– Israel ger endast palestinierna tillgång till en bråkdel av de gemensamma vattenresurserna, som till största delen finns på den ockuperade Västbanken. De olagliga bosättningarna i området har däremot i princip obegränsad tillgång till vatten.
- På Västbanken saknar runt 200 000 palestinier tillgång till rinnande vatten. Hela byar är avskurna från de vattennätverk som finns. Istället måste familjer köpa vatten från tankbilar till ett dyrt pris och ofta med dålig kvalité.
Enligt artikeln framkommer det i Amnestys rapport att det finns flera fall där Israeliska armen stoppar vattentransporterna eller förstör palestinska regnuppsamlarcisterner.
– Mer än 40 år av ockupation och de hårda restriktioner som Israel har infört gällande tillgången på vatten, har fått allvarliga konsekvenser för palestiniernas möjligheter till ett drägligt liv, både vad gäller tillgången på mat, deras boende, hälsa och ekonomisk utveckling, säger Donatella Rovera från Amnesty med anledning av rapporten.
En palestinier förbrukar dagligen 70 liter vatten. Det är under WHO:s riktlinje på 100 liter vatten per person och dag. För israeler ligger förbrukningen på 300 liter per dag. Och enligt Amnesty så förbrukar de 450 000 israeliska bosättarna mer vatten än 2,3 miljoner palestinier.
.................................................................................
Amnestyrapport (2009) - om fördelning av vatten i Israel/Palestina.
.................................................................................
National Geographic (2010); Källan till konflikt (vatten)
.................................................................................
Handelskammaren Sverige Israel; (2011) medlemscirkulär om vatten
.................................................................................
Följeslagarprogrammet (2012); Vatten på olika villkor
.................................................................................
Följeslagarprogrammet (2012); Vanligt vatten
.................................................................................
Olof Palmes internationella center (2012); Med vatten som källa till förtryck i Palestina
.................................................................................
Debatt i Sveriges riksdag (2013); Behovet av vatten i Palestina - Interpellation 2013/14:163 Behovet av vatten i Palestina av Monica Green (S) till utrikesminister Carl Bildt (M). Frågan inkluderar påståendet att Israel är ansvarigt för palestiniernas tillgång till vatten. Vattnet påverkar hälsan, miljön och ekonomin, den är kopplad till allt som är levande. Ändå har många palestinier och beduiner inte tillgång till rent vatten. Det har till och med gått så långt att ockuperande israeliska bosättare tar dricksvatten från lokalbefolkningen för att bevattna sina gräsmattor. Det kan till och med vara så att Israel tar vatten från palestinierna för att få dem att flytta från sin egen mark. Vattensituationen är så ohållbar att många palestinier antingen redan har tvingats eller riskerar att tvingas bort från sin mark. Tvångsförflyttningar är olagliga enligt internationell humanitär rätt.
Monica Green ställer i interpellationen frågan till Carl Bildt: Vad avser utrikesministern göra för att palestinierna ska få tillgång till dricksvatten? Vad avser utrikesministern att göra för att Palestina ska bli ett fritt land?
................................................................................
Dagen (2014); Vattenfrågan kan bara lösas genom samarbete
.................................................................................
Följeslagarprogrammet (2014); En fråga om land och vatten
.................................................................................
Följeslagarprogrammet (2014); Vatten och salt om att överleva
.................................................................................
Samfundet Sverige Israel (2014); Vatten som källa till förtalskampanjer mot Israel. Lisa Abramowicz, Haim Gvirtzman.
Artikeln handlar om vatten, om palestinska förhållanden sett ur israeliskt perspektiv. Artikeln är mycket intressant att läsa, särskilt som samtal och artiklar från den palestinska sidan, ser helt annorlunda ut. Palestinierna säger, i motsats till israelerna, att de inte får vatten sig tilldelat, det finns vatten i ledningarna bara korta tider och man vet inte när det kommer nästa gång. De har inte reningsanläggningar för att de inte får tillstånd. De har inte brunnar för att de inte får tillstånd. Om de borrar utan tillstånd demolerar israelerna brunnarna. De har nyligen lyckats bygga en reningsanläggning; det tog 12 år att få tillstånd och 2-3 år att bygga anläggningen.
Varför är informationen och berättelserna så helt olika från de olika parterna?
.................................................................................
SR P1 (2014); Vattenkrig och ekofred vid Jordanfloden
.................................................................................
Världen idag (2015); Vattenbristen över i Israel
Vattenbristen över i Israel - med avsaltat havsvatten och återvunnet avloppsvatten, säger rubriken på artikeln. Det får mig att undrar om och hur det förhåller sig på det av Israel ockuperade områdena på Västbanken och Gaza.
Flera tidigare artiklar har visat att Israel är duktiga på rening av avloppsvatten och på avsaltning av havsvatten. I denna artikel framgår att en av nycklarna till lösningen på vattenproblematiken är tekniken för att rena avloppsvatten. Det renade avloppsvattnet fyller stora delar av jordbrukets bevattningsbehov, vilket gör att det vanliga dricksvattnet räcker mycket längre. Den amerikanska delstaten Kalifornia har börjat introducera droppbevattning, en uppfinning som används i Israel och innebär en stor besparing av vatten.
Processen med rening av havsvatten är mycket effektiv, berättar artikeln, vilket också skapar goda förutsättningar för Israel.
Betyder det här att problemet med sötvattenbrist i Israel och Mellanöstern nu är löst? – Ja, i Israel är problemet löst, men inte i övriga Mellanöstern.
.................................................................................
Israel idag - Israels ambassad i Sverige (2015); Israel och Jordanien skriver under historiskt avtal
för att rädda Döda havet.
Det viktigaste avtalet sedan fredsavtalet 1994 skall leda till byggandet av en ”Röd-Död” pipeline och förse båda länderna med vatten. Israel och Jordanien har undertecknat ett avtal om vattensamarbete. Projektet, som kallas ”Röd-Död”-projektet, skall förse både israelerna och jordanierna med vatten samt rädda det sinande Döda havet.
Projektet skall sammanlänka Röda havet med det Döda havet genom en 200 kilometer lång pipeline som varje år skall pumpa 100 miljoner liter vatten norrut. En avsaltningsanläggning kommer också att byggas nära Aqaba som skall förse både Israel och Jordanien med färskvatten. Det saltrika vatten som blir en biprodukt skall sedan pumpas vidare till Döda havet.
Avtalet är viktigt för båda länderna, inte bara på grund av miljöpåverkan och vattenbrist utan även på grund av att Döda havet ger välbehövliga turist- och industriintäkter. Döda havet har sedan 1970-talet minskat kontinuerligt och idag befinner sig ytan 22 meter lägre än 1970. Anledningen till detta är huvudsakligen att en stor mängd vatten från Jordanfloden leds om till bland annat jordbruk. Israel har även gått med på att överföra vatten från norra Israel till Jordaniens huvudstad Amman.
Om allt går som det ska kommer byggandet av avsaltningsanläggningen påbörjas om 18 månader och pipelinen om tre år.
.................................................................................
Shalom över Israel (2015); vattenbristen över i Israel
.................................................................................
Stoppa bojkott (2012); Israel uppfyller vattenavtalet med palestinierna
.................................................................................
Palestinagruppern i Sverige (2015); Israel stjäls Palestiniernas naturresurser
.................................................................................
EAPPI (2016); Who controls the water in the Jordan valley
.................................................................................
* Tidningen Etc Nr 4/2016 30 - januari 2016. Etc har i detta nr av tidningen några artiklar med fokus Palestina. En av dem fokuserar på frågan om vatten.
Artikeln berättar om vattnet, eller visar mest bilder över avsaknaden av vatten i det torra landskapet. Annie Hellqvist, med bilder från Weeffects samarbetsorganisation Ewash. Bilderna i reportaget, som inte kan publiceras här av upphovsrättsliga skäl, visar tre familjers liv och kamp för vatten i area C, där alltså Israel har full kontroll över säkerhet och planering och över vattnet.
Palestinier får inte borra en egen brunn, trots rik tillgång på vatten i marken. De får istället köpa vattnet som Israel tar upp ur den mark de lever på. De lägger en stor del av sina inkomster på att köpa vatten. Bilderna visar ett strävt landskap, där sand och sten är mer vanligt än grönskan. Det krävs uppenbart ett stort tålamod och stark mental styrka för att klara att fortsätta leva och bruka sina marker här. Vattenbristen är uppenbar.
.................................................................................
Palestinian Hydrology Group is the largest Palestinian NGO working to improve access to water
and sanitation services, and to monitor pollution and climate change in the occupied Palestinian
territory.
.................................................................................
Vattenportalen; konkurrens och konflikter om vatten.
.................................................................................
Globalis; Rent vatten i Israel andel av en befolkning som har tillgång till en vattenkälla av bra
kvalitet.
.................................................................................
Globalis; Rent vatten i Palestina andel av en befolkning som har tillgång till en vattenkälla av bra
kvalitet.
.................................................................................
Thirsting for justice (Ewash); Palestinian rights to water and sanitation
.................................................................................
Samfundet Sverige Israel; Vatten som källa till förtalskampanjer
.................................................................................
National Geographic; Delat vatten
.................................................................................
Det här inlägget uppdateras allteftersom jag hinner läsa mer om vatten för regionen Israel & Palestina.
Mer om vatten i denna blogg.
A..
fel? Varför ser det ut som det gör? Har inte alla rätt till lika mycket vatten? Finns det fri tillgång till vatten? Vem äger vattnet? Distribueras den rättvist?
Det här inlägget innehåller artiklar som talar om vatten. Det uppdateras - de äldsta artiklarna ligger överst och de nyare nedanför, allteftersom.
.................................................................................
Svd 2004; Kamp om vattnet, av Bitte Hammargren. "Mitt under Mellanösterns sommarhetta ströp
israeliska bosättare vattentillförseln till fem palestinska byar på den ockuperade Västbanken,
rapporterar Palestinian Hydrology Group, en organisation som specialiserat sig på vattenfrågan."
I de drabbade byarna nordväst om Ramallah - Beit Rima, Deir Ghassaneh, Kfer Ein, Qarawet Bani Zaid och Annabi Saleh - är de för sitt färskvatten beroende av det israeliska vattenbolaget Mekorot, vars ledningar går genom den israeliska bosättning Halmish. Just denna kamp verkar vara mellan byarna och den israeliska bosättningen i närheten. Vatten är en bristvara och palestinierna känner sig inte bara berövade sin mark, därtill också sitt vatten.
Israeliska experter ser framgångar, som bättre avloppsrening och ökad avsaltning, som konstruktiva lösningen på gemensamma problem. Israels vattenkommissionär Shimon Tal, en av gästerna vid ett vattensymposium i Stockholm 2004, hade framställt önskemål om att de länder som ger den palestinska myndigheten bistånd ska se till att tekniska förbättringar kommer till stånd. Det förefaller finnas oenighet om vattnet, t ex om tillgången, om nyttjandet, om äganderätten och om tekniken som kan göra vattenfrågan lättare också för palestinierna. Någon förefaller lägga skulden också på den palestinska myndigheten - gör de inte allt som står i deras makt för en bättre vattensituation?
De kritiska rösterna i artikeln säger att skulden ligger på Israel, att de inte ger palestinierna tillgång till vattnet, att de inte får borra efter vatten och att de måste köpa vattnet alltför dyrt från det israeliska vattenbolaget.
.................................................................................
Uppsatser.se (2005); Vatten, framtidens konfliktorsak? : en analys av vattenproblematiken ur ett
säkerhetsperspektiv.
.................................................................................
Säkerhetspolitik (2006/2013); Vatten, konflikt eller samarbete
Vatten är en förutsättning för liv, liksom för både ekonomisk och social utveckling, men trots att många stater delar på knappa resurser har det visat sig att en lösning på vattenbristen oftast blir fredlig. I vattenrika Sverige, där vi bara kan vrida på kranen för att få bra vatten och där den årliga förbrukningen ligger på 20 000 kubikmeter per person och år, är det kanske svårt att riktigt förstå hur vatten kan vara en källa till konflikt.
På många platser i världen är situationen en annan. I Mellanöstern och Nordafrika måste fem procent av världens befolkning dela på en procent av jordens färskvattenresurser. I delar av Asien och i andra delar av Afrika är situationen också svår. Gränsen för vattenbrist går vid 1 000 kubikmeter förnybart vatten per person och år. Den minsta mängd som krävs för att klara grundläggande behov för matproduktion, hygien och dryck är 1000 kubikmeter förnybart vatten per person och år.
En allvarlig fråga är att resurser överutnyttjas, som t ex för de länder som delar vattnet i området runt Jordanfloden. I Israel är tillgången på färskvatten 300 kubikmeter per person och år, i Jordanien 100 kubikmeter och i Palestina (Västbanken) 70 kubikmeter. Länderna har här en tendens att överutnyttja det vatten som finns i floder och i marken (grundvattnet) för att möta sina behov.
Konsekvensen av detta är skador på vattenresurserna och livskraften i Döda havet, där havsnivån sjunker med en meter varje år.
Vatten är en som nationell säkerhetsangelägenhet, särskilt när det är en bristvara. Om det dessutom finns andra typer av konflikter i regionen kan vattenbrist förvärra situationen. Det har visat sig att Israel tenderar att dominera och i mångt och mycket diktera villkoren för samarbetet kring vattenfrågan. Det påverkar fördelningen av vattnet och också palestiniernas möjlighet att utveckla sin vattensektor.
Av artikeln framgår att det är viktigt att behandla alla parter rättvist för att inte förvärra konflikter vid delade vattenresurser. Det internationella stödet är ofta viktigt. Många internationella organisationer, till exempel FN:s utvecklingsprogram UNDP och Världsbanken, stöder arbetet med delade vattenresurser.
Gemensamma samarbeten, som t ex att bygga ett gemensamt vattenkraftverk där det ger mest effekt i stället för att varje land bygger var sitt, är exempel på bra samarbetsområden. En bra och konstruktiv användning av en gemensam flod bidrar till en ökad förståelse för varandra och ett långsiktigt fredsbyggande.
.................................................................................
Svensk Israelinformation (2007); Israels vattenproblem i Mellanösterns ljus.
Artikeln inleds med orden; I Mellanöstern är det ofta lättare att finna olja än vatten.
Israel har en banbrytande roll genom sin kunskap om en process som gör det salthaltiga havsvattnet användbart både för bevattning och som dricksvatten. Det väcker hopp för framtiden.
Israel/Palestinas vattenresurser består i huvudsak av Genesarets sjö och två större akvifärer, belägna under den centrala kustremsan samt under Judeens och Samariens berg som till en betydande del upptas av den av palestinierna befolkade Västbanken. Ockuperat område, alltså.
Den ständigt växande befolkningen tillsammans med expanderande jordbruk och vattenkrävande industri har ökat vattenkonsumtionen. Det har lett till vattenbrist.
Artikeln berättar om israelerna kompetens kring vattenfrågor, kring avsaltning av havsvatten, rening av avloppsvatten, mm. Den berättar om Israels statliga vattenföretag, om vattenforskning och om deras avsaltningsanläggningar. Reningen av avloppsvatten frigör stora mängder av de knappa vattentillgångarna för dricksvattenkonsumtion.
Palestiniernas vatten-ekvation grundar sig i att palestinierna i Gaza får sitt vatten från Israel. Av artikeln framgår att människorna på Västbanken delar vattnet med de israelerna vattnet i akvifären under Judeen & Samariens berg, enligt Osloavtalet. Palestinierna upplever sig förfördelade beträffande de för dem tillbudsstående vattenkvoterna. Hur sanningen ser ut, när vi talar om fördelning av vatten, tillstånd att borra och avloppsreningsfrågorna, kan vi - när vi läser olika artiklar och lyssnar till människorna - notera att den ser väldigt olika ut för de båda parterna.
.................................................................................
* Menorah (2007); förenade israelinsamlingens tidning. Det livsviktiga vattnet, av Nechemia
Meyers. Med tanke på hur länken är utformad, så är artikeln troligen skriven 2007 och fanns med i
nr 1 av tidningen det året; (http://www.menorahsweden.com/artiklar/reportage07nr1s26.html).
Artikeln inleds med att berätta att Israel ser vattnet som viktigt och att de har en lag från 1959 som
slår fast att allt vatten i landet tillhör staten. Artikeln berättar att jordbrukarnas behov av vatten
prioriteras framför stadsbornas, så tillvida att de kan nyttja vattnet billigare. Det berättas också att
Israel varit framgångsrikt i projekt som rör droppbevattning, där varje planta får exakt den mängd
vatten den behöver. Det är ett sätt att effektivt nyttja rätt mängd vatten, vilket är viktigt i en trakt där
vatten är en bristvara.
Artikeln talar också om Israels arbete med renat spillvatten, att nyttjas t ex av jordbruket. Här (2007)
anges att ca 60% av spillvattnet kan återanvändas i jordbruket, utan att marken eller grundvattnet
förstörs av de eventuella kemikalier eller andra rester som finns kvar i det renade vattnet. De hoppas
göra denna siffra högre i framtiden.
Israel använder också avsaltning av Medelhavets vatten, som en möjlighet att få fram alternativa
vattenresurser. Här (2007) ger man uttryck för att man till 2010 hoppas kunna ha fem
avsaltningsanläggningar igång.
Genomsnittsisraelen förbrukar 160 kubikmeter vatten/år. Kranvattnet i Israel är drickbart, men
israelerna köper ändå ganska mycket buteljerat vatten.
Israel är en stor exportör av vattenrelaterad kunskap och tekniska lösningar för vattendistribution.
Artikeln talar bara om Israel, men nämner att i fredsfördraget med Jordanien har Israel förbundit sig
att leverera stora mängder färskvatten varje år och att detta sannolikt är för handen den dag man
når en fredsuppgörelse med palestinierna.
.................................................................................
Fokus (2008); Mellanöstern utan vatten ingen fred
.................................................................................
* Menorah (2008); Vatten, vatten, bara vanligt vatten, av Adam Cohn. Artikeln inleds med
konstaterade att Israel har ett årligt underskott av förnybart grundvatten på ca 300 miljoner
kubikmeter. Detta vatten kommer ifrån återvunnet vatten samt avsaltat vatten.
En viktig fråga i artikeln är vad som händer när Israel (eller andra länder) överanvänder de tillgångar
som finns. Just Israel har, enligt artikeln, naturliga vattenkällor i Genesarets sjö, vattenreservoarerna
i bergen och vid kusten. Dessa har drabbats av sjunkande nivåer p g a låg nederbörd. Detta har lett
till en överanvändning, vilket kan skada vattenkällorna permanent. Överanvändningen beror,
förutom de låga nederbördsnivåerna, t ex på den växande befolkningen och den ökande
levnadsstandarden.
Artikeln berätta också om Israels avsaltningsanläggningar, men avslutar med en förundran över att
de israeliska myndigheterna inte gör något åt prissättningen för vattnet för jordbruket i syfte att
minska den stora förbrukningen där. Han anger att den politiska viljan inte finns för att ändra
situationen.
.................................................................................
Menorah (2009); Hemgjord läsk, någon? Av Martin Geifman. Varför insisterar vi på att bära hem vatten från affären när det finns i kranen? Ja, den frågan förundrar flera och det är månne en tro att det hemburna vattnet är bättre än det i kranen. Så är det förstås inte, oftast. Ibland vill vi ha kolsyrat vatten, och då står att välja mellan hemburet vatten eller att själv kolsyra vatten. Hemburet är mindre naturvänligt, sägs det, eftersom detta kräver mer energi, mer transporter och mer miljöpåverkande förpackningar. Alla dessa plastflaskor är inte av godo för naturen, det säger sig självt, eller hur? Artikeln berättar om hemkolsyrat vatten, alltså inte om tillgång till vatten i sig, om rättviseaspekten eller om vatten som källa till konflikt. Utanför min sakfråga, sålunda.
Men, kolsyra, hur påverkar den människa och miljö? Detta framgår inte av artikeln, men hittas på sidan; Kolsyra.se I varma område kan det av hygieniska skäl vara bra att dricka kolsyrade drycker. Kolsyrans farliga egenskaper. Inandning: Höga halter kan orsaka kvävning. Symptomen kan omfatta förlamning / medvetslöshet. Kvävning kan inträffa utan förvarning. Koldioxid påverkar också andningsfrekvensen. Halter över cirka 15% kan ge cirkulationsrubbningar som leder till koma och död.
.................................................................................
Gefle Dagblad; Vattnet i Golan (2009). Golan, sydvästra Syrien eller nordöstra Israel. Israel
annekterade området 1967. Detta är ett viktigt vattenområde. I artikeln sägs att nederbörden i
bergskedjan Hermon i Golan har en årsnederbörd på 1500 mm2. Motsvarande siffra för Elat, Israels
hamn i Röda hvet är 35 mm2. Allt vatten i Golan tillhör israeliska staten, även regnvattnet.
Byggande av vattenreservoarer är inte tillåtet. Syrierna klarar kampen bättre än palestinierna,
berättar artikeln. Program för kultur, hälsa, utveckling och undervisning, mm, görs men
samarbeten sker mellan syrier men aldrig med israeler, säger doktor Tayseer i artikeln som härrör
från 2009.
Golan är viktig inte minst ur vattensynpunkt för Israel. (Sexdagarskriget utkämpades 5-10 juni 1967 mellan Israel och dess arabiska grannar Egypten, Jordanien och Syrien. På den arabiska sidan bidrog även Irak, Saudiarabien, Kuwait och Algeriet med trupper och vapen. Krigets utlösande faktor (casus belli) var Egyptens blockad av Israels hamn i Eilat. Stängningen av Tiransundet innebar att inget fartyg med israeliskt flagg tilläts passera. Blockaden omfattade även Israels import av olja.)
.................................................................................
Aftonbladet (2009); Stor vattenbrist för palestinierna
Artikeln handlar om en rapport från Amnesty International, om vattnet, som en direkt effekt av Israels politik. Där framgår att tillgången till vatten i de palestinska områdena Västbanken och Gaza kontrolleras till stort av Israel, att Israel kontrollerar 80 procent av vattnet och har även tillgång till Jordanfloden. Palestinierna nekas helt tillgång till floden.
– Israel ger endast palestinierna tillgång till en bråkdel av de gemensamma vattenresurserna, som till största delen finns på den ockuperade Västbanken. De olagliga bosättningarna i området har däremot i princip obegränsad tillgång till vatten.
- På Västbanken saknar runt 200 000 palestinier tillgång till rinnande vatten. Hela byar är avskurna från de vattennätverk som finns. Istället måste familjer köpa vatten från tankbilar till ett dyrt pris och ofta med dålig kvalité.
Enligt artikeln framkommer det i Amnestys rapport att det finns flera fall där Israeliska armen stoppar vattentransporterna eller förstör palestinska regnuppsamlarcisterner.
– Mer än 40 år av ockupation och de hårda restriktioner som Israel har infört gällande tillgången på vatten, har fått allvarliga konsekvenser för palestiniernas möjligheter till ett drägligt liv, både vad gäller tillgången på mat, deras boende, hälsa och ekonomisk utveckling, säger Donatella Rovera från Amnesty med anledning av rapporten.
En palestinier förbrukar dagligen 70 liter vatten. Det är under WHO:s riktlinje på 100 liter vatten per person och dag. För israeler ligger förbrukningen på 300 liter per dag. Och enligt Amnesty så förbrukar de 450 000 israeliska bosättarna mer vatten än 2,3 miljoner palestinier.
.................................................................................
Amnestyrapport (2009) - om fördelning av vatten i Israel/Palestina.
.................................................................................
National Geographic (2010); Källan till konflikt (vatten)
.................................................................................
Handelskammaren Sverige Israel; (2011) medlemscirkulär om vatten
.................................................................................
Följeslagarprogrammet (2012); Vatten på olika villkor
.................................................................................
Följeslagarprogrammet (2012); Vanligt vatten
.................................................................................
Olof Palmes internationella center (2012); Med vatten som källa till förtryck i Palestina
.................................................................................
Debatt i Sveriges riksdag (2013); Behovet av vatten i Palestina - Interpellation 2013/14:163 Behovet av vatten i Palestina av Monica Green (S) till utrikesminister Carl Bildt (M). Frågan inkluderar påståendet att Israel är ansvarigt för palestiniernas tillgång till vatten. Vattnet påverkar hälsan, miljön och ekonomin, den är kopplad till allt som är levande. Ändå har många palestinier och beduiner inte tillgång till rent vatten. Det har till och med gått så långt att ockuperande israeliska bosättare tar dricksvatten från lokalbefolkningen för att bevattna sina gräsmattor. Det kan till och med vara så att Israel tar vatten från palestinierna för att få dem att flytta från sin egen mark. Vattensituationen är så ohållbar att många palestinier antingen redan har tvingats eller riskerar att tvingas bort från sin mark. Tvångsförflyttningar är olagliga enligt internationell humanitär rätt.
Monica Green ställer i interpellationen frågan till Carl Bildt: Vad avser utrikesministern göra för att palestinierna ska få tillgång till dricksvatten? Vad avser utrikesministern att göra för att Palestina ska bli ett fritt land?
................................................................................
Dagen (2014); Vattenfrågan kan bara lösas genom samarbete
.................................................................................
Följeslagarprogrammet (2014); En fråga om land och vatten
.................................................................................
Följeslagarprogrammet (2014); Vatten och salt om att överleva
.................................................................................
Samfundet Sverige Israel (2014); Vatten som källa till förtalskampanjer mot Israel. Lisa Abramowicz, Haim Gvirtzman.
Artikeln handlar om vatten, om palestinska förhållanden sett ur israeliskt perspektiv. Artikeln är mycket intressant att läsa, särskilt som samtal och artiklar från den palestinska sidan, ser helt annorlunda ut. Palestinierna säger, i motsats till israelerna, att de inte får vatten sig tilldelat, det finns vatten i ledningarna bara korta tider och man vet inte när det kommer nästa gång. De har inte reningsanläggningar för att de inte får tillstånd. De har inte brunnar för att de inte får tillstånd. Om de borrar utan tillstånd demolerar israelerna brunnarna. De har nyligen lyckats bygga en reningsanläggning; det tog 12 år att få tillstånd och 2-3 år att bygga anläggningen.
Varför är informationen och berättelserna så helt olika från de olika parterna?
.................................................................................
SR P1 (2014); Vattenkrig och ekofred vid Jordanfloden
.................................................................................
Världen idag (2015); Vattenbristen över i Israel
Vattenbristen över i Israel - med avsaltat havsvatten och återvunnet avloppsvatten, säger rubriken på artikeln. Det får mig att undrar om och hur det förhåller sig på det av Israel ockuperade områdena på Västbanken och Gaza.
Flera tidigare artiklar har visat att Israel är duktiga på rening av avloppsvatten och på avsaltning av havsvatten. I denna artikel framgår att en av nycklarna till lösningen på vattenproblematiken är tekniken för att rena avloppsvatten. Det renade avloppsvattnet fyller stora delar av jordbrukets bevattningsbehov, vilket gör att det vanliga dricksvattnet räcker mycket längre. Den amerikanska delstaten Kalifornia har börjat introducera droppbevattning, en uppfinning som används i Israel och innebär en stor besparing av vatten.
Processen med rening av havsvatten är mycket effektiv, berättar artikeln, vilket också skapar goda förutsättningar för Israel.
Betyder det här att problemet med sötvattenbrist i Israel och Mellanöstern nu är löst? – Ja, i Israel är problemet löst, men inte i övriga Mellanöstern.
.................................................................................
Israel idag - Israels ambassad i Sverige (2015); Israel och Jordanien skriver under historiskt avtal
för att rädda Döda havet.
Det viktigaste avtalet sedan fredsavtalet 1994 skall leda till byggandet av en ”Röd-Död” pipeline och förse båda länderna med vatten. Israel och Jordanien har undertecknat ett avtal om vattensamarbete. Projektet, som kallas ”Röd-Död”-projektet, skall förse både israelerna och jordanierna med vatten samt rädda det sinande Döda havet.
Projektet skall sammanlänka Röda havet med det Döda havet genom en 200 kilometer lång pipeline som varje år skall pumpa 100 miljoner liter vatten norrut. En avsaltningsanläggning kommer också att byggas nära Aqaba som skall förse både Israel och Jordanien med färskvatten. Det saltrika vatten som blir en biprodukt skall sedan pumpas vidare till Döda havet.
Avtalet är viktigt för båda länderna, inte bara på grund av miljöpåverkan och vattenbrist utan även på grund av att Döda havet ger välbehövliga turist- och industriintäkter. Döda havet har sedan 1970-talet minskat kontinuerligt och idag befinner sig ytan 22 meter lägre än 1970. Anledningen till detta är huvudsakligen att en stor mängd vatten från Jordanfloden leds om till bland annat jordbruk. Israel har även gått med på att överföra vatten från norra Israel till Jordaniens huvudstad Amman.
Om allt går som det ska kommer byggandet av avsaltningsanläggningen påbörjas om 18 månader och pipelinen om tre år.
.................................................................................
Shalom över Israel (2015); vattenbristen över i Israel
.................................................................................
Stoppa bojkott (2012); Israel uppfyller vattenavtalet med palestinierna
.................................................................................
Palestinagruppern i Sverige (2015); Israel stjäls Palestiniernas naturresurser
.................................................................................
EAPPI (2016); Who controls the water in the Jordan valley
.................................................................................
* Tidningen Etc Nr 4/2016 30 - januari 2016. Etc har i detta nr av tidningen några artiklar med fokus Palestina. En av dem fokuserar på frågan om vatten.
Artikeln berättar om vattnet, eller visar mest bilder över avsaknaden av vatten i det torra landskapet. Annie Hellqvist, med bilder från Weeffects samarbetsorganisation Ewash. Bilderna i reportaget, som inte kan publiceras här av upphovsrättsliga skäl, visar tre familjers liv och kamp för vatten i area C, där alltså Israel har full kontroll över säkerhet och planering och över vattnet.
Palestinier får inte borra en egen brunn, trots rik tillgång på vatten i marken. De får istället köpa vattnet som Israel tar upp ur den mark de lever på. De lägger en stor del av sina inkomster på att köpa vatten. Bilderna visar ett strävt landskap, där sand och sten är mer vanligt än grönskan. Det krävs uppenbart ett stort tålamod och stark mental styrka för att klara att fortsätta leva och bruka sina marker här. Vattenbristen är uppenbar.
.................................................................................
Palestinian Hydrology Group is the largest Palestinian NGO working to improve access to water
and sanitation services, and to monitor pollution and climate change in the occupied Palestinian
territory.
.................................................................................
Vattenportalen; konkurrens och konflikter om vatten.
.................................................................................
Globalis; Rent vatten i Israel andel av en befolkning som har tillgång till en vattenkälla av bra
kvalitet.
.................................................................................
Globalis; Rent vatten i Palestina andel av en befolkning som har tillgång till en vattenkälla av bra
kvalitet.
.................................................................................
Thirsting for justice (Ewash); Palestinian rights to water and sanitation
.................................................................................
Samfundet Sverige Israel; Vatten som källa till förtalskampanjer
.................................................................................
National Geographic; Delat vatten
.................................................................................
Det här inlägget uppdateras allteftersom jag hinner läsa mer om vatten för regionen Israel & Palestina.
Mer om vatten i denna blogg.
A..
fredag 18 mars 2016
Neve Shalom - Oasis of Peace - Wahat al-Salam
Daoud berättar. Han är medlem i byn Neve Shalom, palestinier. 1989 flyttade han hit, hans hemby finns ännu kvar. Den förstördes inte (1948). De vaknade och fann byn omringad, militären väntade på att byn skulle anfalla. Byn anföll inte militären, inget skott föll. Borgmästaren sände en budbärare och berättade att de gav upp. De accepterade detta. Det räddade byn, som hamnade under den militära lagen under många år. De levde under detta i 12-13 år, de måste be om lov för att lämna byn, gå till en annan by eller stad, besöka sjukhus, mm.
Tidigt 1970-tal bildades Neve Shalom. Hur kan religion skapa förståelse i konflikten? I tidigt 70-tal var det svårt att samtala mellan grupperna, det var t o m förbjudet att tala mellan palestinier och israeler. Du kunde få fängelse, bara genom att dricka kaffe tillsammans. Det är inte så mycket lättare idag. Då fanns verkligen inga samtal alls mellan grupperna. Bruno Hussar grundade Neve Shalom, en andlig man. Han kunde språket och etablerade dialog mellan grupper. Människor ville komma, tala och mötas. Människorna som kom visste ofta inte så mycket om religion, men ville samtala. De flyttade hit, till den plats de nu finns på, från grundarens lägenhet i Jerusalem.
Marken tillhör ett kloster (med direkt koppling till Vatikanen). De äger mycket land. Bruno fick tillstånd från klostret att använda, hyra, marken. De skrev ett avtal om hyra för 40 år, med möjlighet att förlänga ytterligare 40 år. Efter 1967 (6-dagarskriget) konfiskerade Israel allt land här. Denna mark tillhör inga förhandlingar, inga alls. Israel tog inte marken från klostret, det tog allt annat land. Denna mark tillhör Vatikanstaten, den israeliska staten ville inte trassla med och tog alltså inte just den här marken. I början fanns inget alls här, inget vatten, ingen el, mm.
Så småningom beslöt de att starta en by, föra experimentet ett steg längre; bo och leva tillsammans, gå i skola tillsammans, mm. Att bli medlem här är inte lätt, ansökningsprocessen är lång och komplicerad. Det inkluderar ansvarstagande att bo här. Det är inte bara en bostad.
Denna mark har människor som bor här; de som bor här måste dela landet, med full demokrati och fred. Alla som bor eller är här måste leva under respekt och lika villkor. Om du accepterar denna ideologi, så är du välkommen att bo här. Detta irriterar andra; här är en judisk stat. Samhället bygger på det. De andra är i minoritet.
Det som skapades här var i något mått en en-statslösning, alltså där människor skall leva sida vid sida. Människorna kan leva tillsammans, i fred. Om/när människor inte är likar, är det omöjligt att förhandla fram en rättvis fred.
Palestinierna lever under en korrumperad palestinsk myndighet. Avsaknad av demokratiska val ger ledare som sitter på makten för länge, vilket lätt bygger korruption. I Israel går politiken från höger till extremhöger. En hög andel (ca 65%) av judarna är för en faktisk deportation av palestinier/araber, få dem att försvinna, för att den judiska staten skall bli verklighet.
- Vår rörelse i Neve Shalom är en gräsrotsrörelse, säger Daoud. - Vi frågar inte vem var och en röstar för, men demokrati och lika rättigheter är viktigt. Vi är inte isolerade här, många har jobb utanför området även om några arbetar inom byn i t ex skolan, på hotellet, mm.
Judiska och arabiska barn går i samma skola. Det var (och är) en stor fråga, som skapade diskussionen. Staten anser inte att skolan existerar p g a de blandade klasserna. De vill erkännas, eftersom det påverkar barnen, budgeten (skollokaler, lärare, mm) och samhället. Att bekosta en skola själv är väldigt kostsamt, men de har fått bidrag från många utländska finansiärer (även svenska). De har kunnat arbeta vidare (alltsedan 1984) med skolan. De ger in en ny ansökan till staten varje år, men de har fått avslag under väldigt många år. Förra året fick de äntligen ett erkännande och blev godkända. Det gör naturligtvis stor skillnad.
Skolan går till 6.e klass. Sedan går de från 7.e klass utanför byn. Det har resulterat i problem för dessa barn och i de skolor barnen kommer till. Lärarna har givit betyg (omdömen) på andra sätt än i den vanliga skolan, inga officiella betyg. Barnen har därför tidigare fått göra antagningsprov för att komma in i skolorna utanför byn. Barnen behöver inte längre göra antagningsprov för att komma in i närliggande skolor, eftersom barnen under flera år har visat så goda resultat. Skolan här har ett mycket bra rykte, våra barn är stjärnor även utanför byn. Det syns att de är annorlunda, eftersom skolan är annorlunda här - i positiv bemärkelse. Även barn utifrån kommer hit, till vår skola - eftersom den har byggt ett så fint rykte. 70% av eleverna kommer nu utifrån. Majoriteten av byns barn är nu vuxna, även om det finns några unga familjer med barn.
- Vi håller workshops, samtalsgrupper, för äldre elever - för samtal om fred, dialog, mm. De skapar förändringsagenter som skall skapa ringar på vattnet i samhället. Detta är ett viktigt program. De har också samarbeten med t ex Universitetet i Boston. - Vi har stöd från USA, EU och flera stora finansiärer - till våra viktiga skol/utbilningsprojekt.
- Alla judar i Israel måste göra militärtjänst. Det finns ingen väg ut från det. Även elever härifrån, med fredstanke i sinnet, måste göra militärtjänst. Antingen gör man militärtjänsten eller vapenvägrar. Människor här är vänner. Om du är medlem här, förväntar sig någon/några av vi vägrar göra militärtjänst eftersom staten ockuperar och förtrycker människor. Men, andra har andra åsikter. Vi lägger oss inte i om någon väljer att genomföra militärtjänsten. Var och en måste fatta de besluten själva. Tjejerna har ett val; kan göra civiltjänst. Killarna kan inte komma undan så. Några har dubbla medborgarskap, har nyttjat detta och lämnat landet för en tid. Några/någon har ändå gjort militärtjänst, men kunnat göra den utan att tvingas göra det på ockuperat territorium. De ställde det som ett ultimatum - annars hade han vapenvägrat och fått sitta i fängelse.
- Våra inkommande generationer vill mycket gärna fortsätta i byn. Byns grundlag är genomtänkt och viktig.
Det finns andra grupper som gärna vill starta liknande byar. Det finns tyvärr inte tillräckligt med land för att starta nya byar. 95% av marken ägs av staten, mycket stulet av palestinierna. Det gör det mycket svårt att skapa denna form av byar på andra ställen. En tröst är att det finns tre skolor i Israel som har kopierat Neve Shaloms koncept, så principen sprider sig.
Efter 18 års ålder kan barnen/de nya vuxna fortsätta att bo här, men de är då inte medlemmar i byn. De måste då ansöka om medlemskap i byn. De måste själva ta ställning och lova att stå för byns principer. Ansökningsprocessen och utredningarna innan antagande till byn är viktigt, de vill ha långsiktig hållbarhet i byn. Processen är långsam och antagandetakten är låg.
I början erkändes inte byn av den israeliska staten, men så småningom godkändes den. Vi har tre religioner bland människorna här. Vi har ingen kyrka, den som vill praktisera sin religion gör det själva. Religion är en god sak här, men mer enskild än allmän. Skolan respekterar alla religioner, firar alla religionernas högtider (vilket ger många olika högtider i skolan). Här lever vi (och praktiserar religionerna), men tvingar inte andra att leva i andras religioner.
Skolböckerna är på båda språken, både israelernas och palestiniernas. Olikheterna och likheterna diskuteras. Vissa helger, som t ex Independence day är problematisk. Palestinierna kallar istället dagen för den stora katastrofen. De har sålunda inte samma upplevelse eller känsla för dagen, vilket Neve Shalom försöker förhålla sig till.
- Vi vill leva nu. Vi vill leva i fred. Vi vill inte glömma historien, men vi vill inte leva i historien. Vi vill leva nu.
En viktig fråga är att lösa - erkänna - människorna som lever under förtryck, de som t ex lever i flyktingläger på Västbanken, i Gaza eller i Libanon.
Palestinierna är mycket väl utbildade, det är ett sätt att överleva. Vi pressar våra ungdomar att utbilda sig. Det är mycket viktigt. Palestinierna i Israel, medborgarna, har det lättare än palestinierna som lever t ex på Västbanken. Palestinierna diskrimineras ändå, trots att de ofta har en mycket god utbildning. De hindras t ex för att de inte har gjort militärtjänst. De måste därför söka sig vidare till andra företag och branscher, eller ibland t o m utomlands. Utbildning är viktigt, det är typiskt för många palestinier.
Det är sällsynt att palestinier och judar gifter sig. Det går inte, juridiskt, att gifta sig här. Det går om de åker till Cypern. Här godkänns alla människor, oavsett kön, etc. I byn finns inga sådana äktenskap - varför händer det inte? Kanske blir identiteten ändå tydligare, starkare, här - trots att byn strävar efter fred och samförstånd?
- Vi är mitt i allt det komplicerade - och försöker ständigt behålla förnuftet intakt. Det vi ser är deprimerande, inte hoppfullt. Vi klänger oss fast i vår by, den är viktig.
Daoud tackar för uppmärksamheten, lotsar oss långsamt runt i byn och lämnar oss vid restaurangen för lunch innan vi åker vidare till Jaffa.
A..
Länkar;
ickevåld & det konstruktiva programmet (Kr Freds)
Neve Shalom
Tidigt 1970-tal bildades Neve Shalom. Hur kan religion skapa förståelse i konflikten? I tidigt 70-tal var det svårt att samtala mellan grupperna, det var t o m förbjudet att tala mellan palestinier och israeler. Du kunde få fängelse, bara genom att dricka kaffe tillsammans. Det är inte så mycket lättare idag. Då fanns verkligen inga samtal alls mellan grupperna. Bruno Hussar grundade Neve Shalom, en andlig man. Han kunde språket och etablerade dialog mellan grupper. Människor ville komma, tala och mötas. Människorna som kom visste ofta inte så mycket om religion, men ville samtala. De flyttade hit, till den plats de nu finns på, från grundarens lägenhet i Jerusalem.
Marken tillhör ett kloster (med direkt koppling till Vatikanen). De äger mycket land. Bruno fick tillstånd från klostret att använda, hyra, marken. De skrev ett avtal om hyra för 40 år, med möjlighet att förlänga ytterligare 40 år. Efter 1967 (6-dagarskriget) konfiskerade Israel allt land här. Denna mark tillhör inga förhandlingar, inga alls. Israel tog inte marken från klostret, det tog allt annat land. Denna mark tillhör Vatikanstaten, den israeliska staten ville inte trassla med och tog alltså inte just den här marken. I början fanns inget alls här, inget vatten, ingen el, mm.
Så småningom beslöt de att starta en by, föra experimentet ett steg längre; bo och leva tillsammans, gå i skola tillsammans, mm. Att bli medlem här är inte lätt, ansökningsprocessen är lång och komplicerad. Det inkluderar ansvarstagande att bo här. Det är inte bara en bostad.
Denna mark har människor som bor här; de som bor här måste dela landet, med full demokrati och fred. Alla som bor eller är här måste leva under respekt och lika villkor. Om du accepterar denna ideologi, så är du välkommen att bo här. Detta irriterar andra; här är en judisk stat. Samhället bygger på det. De andra är i minoritet.
Det som skapades här var i något mått en en-statslösning, alltså där människor skall leva sida vid sida. Människorna kan leva tillsammans, i fred. Om/när människor inte är likar, är det omöjligt att förhandla fram en rättvis fred.
Palestinierna lever under en korrumperad palestinsk myndighet. Avsaknad av demokratiska val ger ledare som sitter på makten för länge, vilket lätt bygger korruption. I Israel går politiken från höger till extremhöger. En hög andel (ca 65%) av judarna är för en faktisk deportation av palestinier/araber, få dem att försvinna, för att den judiska staten skall bli verklighet.
- Vår rörelse i Neve Shalom är en gräsrotsrörelse, säger Daoud. - Vi frågar inte vem var och en röstar för, men demokrati och lika rättigheter är viktigt. Vi är inte isolerade här, många har jobb utanför området även om några arbetar inom byn i t ex skolan, på hotellet, mm.
Judiska och arabiska barn går i samma skola. Det var (och är) en stor fråga, som skapade diskussionen. Staten anser inte att skolan existerar p g a de blandade klasserna. De vill erkännas, eftersom det påverkar barnen, budgeten (skollokaler, lärare, mm) och samhället. Att bekosta en skola själv är väldigt kostsamt, men de har fått bidrag från många utländska finansiärer (även svenska). De har kunnat arbeta vidare (alltsedan 1984) med skolan. De ger in en ny ansökan till staten varje år, men de har fått avslag under väldigt många år. Förra året fick de äntligen ett erkännande och blev godkända. Det gör naturligtvis stor skillnad.
Skolan går till 6.e klass. Sedan går de från 7.e klass utanför byn. Det har resulterat i problem för dessa barn och i de skolor barnen kommer till. Lärarna har givit betyg (omdömen) på andra sätt än i den vanliga skolan, inga officiella betyg. Barnen har därför tidigare fått göra antagningsprov för att komma in i skolorna utanför byn. Barnen behöver inte längre göra antagningsprov för att komma in i närliggande skolor, eftersom barnen under flera år har visat så goda resultat. Skolan här har ett mycket bra rykte, våra barn är stjärnor även utanför byn. Det syns att de är annorlunda, eftersom skolan är annorlunda här - i positiv bemärkelse. Även barn utifrån kommer hit, till vår skola - eftersom den har byggt ett så fint rykte. 70% av eleverna kommer nu utifrån. Majoriteten av byns barn är nu vuxna, även om det finns några unga familjer med barn.
- Vi håller workshops, samtalsgrupper, för äldre elever - för samtal om fred, dialog, mm. De skapar förändringsagenter som skall skapa ringar på vattnet i samhället. Detta är ett viktigt program. De har också samarbeten med t ex Universitetet i Boston. - Vi har stöd från USA, EU och flera stora finansiärer - till våra viktiga skol/utbilningsprojekt.
- Alla judar i Israel måste göra militärtjänst. Det finns ingen väg ut från det. Även elever härifrån, med fredstanke i sinnet, måste göra militärtjänst. Antingen gör man militärtjänsten eller vapenvägrar. Människor här är vänner. Om du är medlem här, förväntar sig någon/några av vi vägrar göra militärtjänst eftersom staten ockuperar och förtrycker människor. Men, andra har andra åsikter. Vi lägger oss inte i om någon väljer att genomföra militärtjänsten. Var och en måste fatta de besluten själva. Tjejerna har ett val; kan göra civiltjänst. Killarna kan inte komma undan så. Några har dubbla medborgarskap, har nyttjat detta och lämnat landet för en tid. Några/någon har ändå gjort militärtjänst, men kunnat göra den utan att tvingas göra det på ockuperat territorium. De ställde det som ett ultimatum - annars hade han vapenvägrat och fått sitta i fängelse.
- Våra inkommande generationer vill mycket gärna fortsätta i byn. Byns grundlag är genomtänkt och viktig.
Det finns andra grupper som gärna vill starta liknande byar. Det finns tyvärr inte tillräckligt med land för att starta nya byar. 95% av marken ägs av staten, mycket stulet av palestinierna. Det gör det mycket svårt att skapa denna form av byar på andra ställen. En tröst är att det finns tre skolor i Israel som har kopierat Neve Shaloms koncept, så principen sprider sig.
Efter 18 års ålder kan barnen/de nya vuxna fortsätta att bo här, men de är då inte medlemmar i byn. De måste då ansöka om medlemskap i byn. De måste själva ta ställning och lova att stå för byns principer. Ansökningsprocessen och utredningarna innan antagande till byn är viktigt, de vill ha långsiktig hållbarhet i byn. Processen är långsam och antagandetakten är låg.
I början erkändes inte byn av den israeliska staten, men så småningom godkändes den. Vi har tre religioner bland människorna här. Vi har ingen kyrka, den som vill praktisera sin religion gör det själva. Religion är en god sak här, men mer enskild än allmän. Skolan respekterar alla religioner, firar alla religionernas högtider (vilket ger många olika högtider i skolan). Här lever vi (och praktiserar religionerna), men tvingar inte andra att leva i andras religioner.
Skolböckerna är på båda språken, både israelernas och palestiniernas. Olikheterna och likheterna diskuteras. Vissa helger, som t ex Independence day är problematisk. Palestinierna kallar istället dagen för den stora katastrofen. De har sålunda inte samma upplevelse eller känsla för dagen, vilket Neve Shalom försöker förhålla sig till.
- Vi vill leva nu. Vi vill leva i fred. Vi vill inte glömma historien, men vi vill inte leva i historien. Vi vill leva nu.
En viktig fråga är att lösa - erkänna - människorna som lever under förtryck, de som t ex lever i flyktingläger på Västbanken, i Gaza eller i Libanon.
Palestinierna är mycket väl utbildade, det är ett sätt att överleva. Vi pressar våra ungdomar att utbilda sig. Det är mycket viktigt. Palestinierna i Israel, medborgarna, har det lättare än palestinierna som lever t ex på Västbanken. Palestinierna diskrimineras ändå, trots att de ofta har en mycket god utbildning. De hindras t ex för att de inte har gjort militärtjänst. De måste därför söka sig vidare till andra företag och branscher, eller ibland t o m utomlands. Utbildning är viktigt, det är typiskt för många palestinier.Det är sällsynt att palestinier och judar gifter sig. Det går inte, juridiskt, att gifta sig här. Det går om de åker till Cypern. Här godkänns alla människor, oavsett kön, etc. I byn finns inga sådana äktenskap - varför händer det inte? Kanske blir identiteten ändå tydligare, starkare, här - trots att byn strävar efter fred och samförstånd?
- Vi är mitt i allt det komplicerade - och försöker ständigt behålla förnuftet intakt. Det vi ser är deprimerande, inte hoppfullt. Vi klänger oss fast i vår by, den är viktig.
Daoud tackar för uppmärksamheten, lotsar oss långsamt runt i byn och lämnar oss vid restaurangen för lunch innan vi åker vidare till Jaffa.
A..
(Neve Shalom 20160318)
Länkar;
ickevåld & det konstruktiva programmet (Kr Freds)
Neve Shalom
torsdag 17 mars 2016
Mitt klagomål för dagen är att jag har ont i min tå....
 |
| Riktningsskyltarna inne i myllret av fantastiska gränder i den gamla staden är verkligen behövliga. Inledningsvis hittar jag inte alls här. |
 |
| Muren stjäl mark. |
Denna bild av muren är fotograferad nära en stor checkpoint, som ligger mellan Bethlehem och Jerusalem - checkpoint 300. Genom denna måste tusentals palestinier gå om de t ex behöver besöka Jerusalem för kyrko- eller moskébesök, komma till sin arbetsplats på annan ort eller besöka sjukhus utanför Bethlehem. Tillstånd behövs och det är inte säkert att det fås. Muren byggs på palestinsk mark, ofta långt innanför den gröna linjen (som är en internationellt erkänd gräns). Innebörden blir att man stjäl mark av de palestinska samhällena och de palestinska människorna. Ockupationen är förödande för människorna och för samhällena, främst för palestinier men ur något mått även för israeler, den måste få ett slut. Ockupationen är destruktiv - skadande och olaglig. Så ja, den måste få ett slut.
 |
| Vem ansvarar för sophanteringen? |
Om samhället ansvarar för sophanteringen ser det sig skäligt att den gör det lika för alla som betalar skatt. Apartheidsystem har världen sett som extremt ovärdiga (jmf Sydafrika), varför man kan ställa sig frågan varför världen faktiskt inte skriker högre när de borde se att det används här.
Om människor betalar skatt för den sociala servicen skall den naturligtvis också ges. Det israeliska landskapet är rent, det palestinska är det inte.
I israelernas kvarter är det rent och snyggt. Sophanteringen fungerar där israelerna bor; det finns sophämtning, det finns återvinningsbehållare, hämtning och kompost. Israel är duktiga på att ta hand om detta. För att kunna hantera detta krävs en struktur i samhället som uppmanar och medger möjligheter att hämta, bygga anläggningar för att ta emot och återvinna skräpet och också skapa en känsla i samhället för sin egen kringmiljö. Det är viktigt att alla ser hopp, inte låter hopplösheten också prägla kringmiljön. Frånvaro av tillstånd - eller demoleringsorder - är ofta återkommande skäl till att byggnationer inte kan komma till stånd. Det måste vara möjligt att skapa bra samhällen, här hindras det av ockupationen - av rädsla, av tillstånd och av säkerhetsläget som alltid anges som ett skäl.
 |
| Detta är vägen till en palestinsk familjs hem. |
Ockupanternas bosättningarna trampar sakta närmare. Det oroar och skrämmer. Trots domstolsbeslut som stödjer den palestinske familjens rätt rivs de fruktfärdiga träden upp med hjälp av bulldozers och de får tålmodigt börja om från början igen. Det är en beundransvärd familj, med styrka som få. De samlar stöd och kraft genom stöd från internationella besökare. De bistår, håller ögonen öppna och försöker sprida budskapet om familjens situation. De internationella ögonen spelar roll.
Själv har jag mat på bordet, tak över huvudet, ett drägligt liv med acceptabla rättigheter. Jag har sjukvård, skolgång, vatten, el och möjlighet att röra mig fritt. Mitt klagomål för dagen är att jag har ont i min högra stortå. Ja, det finns de som har det avsevärt värre än jag.
A..
Länkar;
onsdag 16 mars 2016
Kväkarna - Ramallah - Jean Zaru
 |
| Jean Zaru - Quakers hall, Ramallah. Hon är författare, kyrkoledare och föreläsare. |
Vi möter och talar med Jean Zaru. Till kväkarna är alla välkomna. Alla kyrkor borde vara fredskyrkor, som kväkarna är. Militarismen skapar så mycket våld och rädsla. Jean Zaru, som är den enda kvinnliga kyrkoledaren i Palestina, är ledare för kväkarna i Ramallah.
- Vi försöker alltid arbeta ickevåldsligt, säger Zaru. De välkomnar alla. Alla är jämlikar här. De flesta religioner utesluter eller ställer kvinnor i ett hörn. Att utesluta någon kan inte ge tillhörighet eller fred. Det är ett viktigt ställningstagande.
Vi behöver den teologiska grunden för att inte bränna sönder oss själva i ickevåldskampen, säger hon. Hon är bekant med de olika religionerna. Det är viktigt för att kunna tala med de andra företrädarna, för att kunna samtala och kunna hävda människornas rätt här och nu; respekt och mänskliga rättigheter som står över allt.
Som kvinna, som palestinier, som ledare i en kyrka - är Jean Zaru inte en jämlike med männen i de andra kyrkorna. Det har ändå stärkt henne. Hon vet - i sin tro - att hon är en jämlike. Hon söker efter sätt att bli fri från våldet. Hon har inga personliga fiender, hon ser istället strukturerna som sina fiender. Det är dessa som behöver ändras.
Militarismen är oerhört besvärande för samhällsutvecklingen. Alla vapen som exporteras är ett brott, ett strukturfel som skapar stor fattigdom i världen. Detta måste vi, alla, begrunda. I detta är också Sverige en stor del, med all vår vapenexport.
Jean Zaru arbetar ideellt, som alla i kyrkan. Hon försörjs av sina barn. Hon är inte helt stolt över detta, men det tillhör strukturen i samhället och det är hennes möjlighet att överleva. I detta samhälle är hennes - kvinnans - roll att ta hand om familjen. - Vi behöver förhålla oss till alla våra roller, säger hon. Identiteten här är alltid ställt i relation till sina män eller sin familj. Det görs inte med männen. Männen är t ex advokater, läkare, mm. Kvinnan är någons man eller någons mor. Kvinnorna har inte heller något att göra med frågor som rör religionerna, det är männens göra. Det gör det inte helt lätt att som kvinna faktiskt vara ledare i en kyrka.
En viktig poäng är att bibeln inte står för någons uppfattning. Gud är, säger Jean, god, förlåtande och omslutande. Det gör ont när kristna och judar använder bibeln som vapen mot andra. Religionen är inte ond.
- Vi måste se att eller när texterna inte fungerar i vårt samhälle. Vi måste omvärdera dem tillsammans med moral och etik - och ställa det i relation till de mänskliga rättigheterna. Vi måste hitta en väg till dialogen. Jean Zaru uppfattar att detta, ockupationen och strukturen i samhället idag, inte är Guds vilja. Respekt - jämlikhet - jämställdhet är alltid det viktiga, oavsett religionstillhörighet.
1) Om någon backar, går sin väg, inte vill delta i samtalet så löser detta inte en situation. Det bidrar inte till förändring.
2) När någon är trött och därför rättar sig efter strukturen, inte orkar bidra till förändringen, förlorar den så småningom sina egna värden. Det bidrar inte till förändring.
3) Samtal och samarbete med motparten är viktigt. Du måste tro på dina egna värden. Du får inte demonisera andra människor. Vi är skapade som likar.
4) Det är viktigt att göra motstånd mot våldet, mot dominansen av den andre. Förlora inte den mänskliga respekten för motståndaren men demonisera inte och låt inte er själva demoniseras. Humanisera människorna. Var inte tysta, och hålla i det ickevåldsliga arbetssättet.
Fred är ett tillstånd av respekt, där social rättvisa råder. I freden finns också en frihet från fattigdom, där finns ingen rädsla, där finns livskvalité och god hälsa hos både individer och i samhället i stort.
Ett stort problem är att vi har demoniserat varandra, avhumaniserat och avhumaniserats. Det är knappt möjligt att tala med varandra, det måste vi komma förbi. Fanatism hos en sida leder till fanatism också på den andra sidan. Den höga känslighetsnivån försvårar samtalet.
Riktig fred är önskemålet. Vatten, demokrati, mänskliga rättigheter, arbete, tillgång till vårt land, mm. Riktig fred är oerhört viktigt. Riktig fred här innehåller också ändring av strukturerna och inställning till varandras och sin egen mentalitet, det är inte bara att dra en gräns. Det är viktigt att skapa medvetenhet - som ett sätt att förändra strukturerna.
Jean Zaru undrar, retoriskt, vad militarismen gör med människorna? Vad gör soldaternas makt med dem som människor?
Fred är bara möjligt när vi respekterar varandra, säger Jean Zaru, när hon avslutar samtalet.
Nu är det dags för mig att köpa hennes bok; Occupied with non-violence
 |
| Just så. Vägen och målet är fred. Fred och ickevåld är grejen. |
 |
| Faten Khoury håller en teater- och rörelseworkshop med oss. |
Uppgift; Berätta med tre gruppmedlemmars kroppar; 1) var du har varit, 2) var är du nu och 3) vart vill du komma. Forma dem, utan ord, bara med bilder, visade genom varandras kroppar. Berätta sedan för resten av gruppen hur du tänkte och gjorde.
Uppgift; Låt en person forma sin kropp efter en egen bild. Låt en annan person fylla på, bygga ut bilden. Låt det ske ordlöst och stillastående. När person nummer två lagt till sig, sin ordlösa och fysiska beskrivning av bilder (stillastående foto) skall person nr ett gå därifrån. Då får nästa, person nr tre, bygga en ny bild utifrån person nr tvås bild som den ser ut nu.
Uppgift; Faten tar ut fyra personer ur rummet, instruerar dem att tralla på en skarp marschsång och gå i marsch fram och tillbaka i rummet. En skall försöka bryta mönstret, bryta sig ur strukturen, men de andra har en strikt uppgift att mota in hen i ledet igen. Ingen får ju bryta mönstret, alla skall följa den uppgjorda strukturen. Våra - andras - roller är att hitta ett sätt att bryta mönstret, göra det ickevåldsliga upproret fungerande, så att vi kan bryta strukturerna, få med massan att göra något annat.
Kan vi använda teater- och rörelse som ett sätt att förändra kulturen? - Svaret på frågan är ja. Vi kan absolut använda teater, med rörelse, mimik och röster, för att förändra kulturen. Teater som verktyg för förändring för strukturen i samhället är viktig. Det visar Faten - och det har vi också sett t ex hos Frihetsteatern, som också arbetar med detta kraftfulla verktyg. Mer teater åt folket, är ett viktigt mantra.
 |
| De höga kyrkfönstren tilltalar alltid mitt hjärta. |
De vackra och höga fönstren finns i Quakers Hall, i kyrkan i Ramallah. Kyrkfönster, höga och djupa, gärna utan alltför mycket krusiduller, tilltalar mitt hjärta. Dessa innehåller inga färgade glas, men är vackra i sin enkelhet. Fint, ja, väldigt fint.
 |
| En vacker väggbonad längst fram i kyrkan. |
 |
| En enkel & vacker kyrkosal. |
 |
| Färg & form är fantastiskt vackert. Somligt sådant är också underbart gott. Ibland också nyttigt. Här fanns en vacker grönsaksmarknad, med färg och form, prutande och hojtande, precis som en sådan skall vara. Full av liv, lust och glädje. |
 |
| I andra länder finns andra träd och växter. Här en vackert grön med små, ganska mjuka barr. Det finns väldigt få gröna oaser här. Hos kväkarna finns en liten, liten park. Kanske är det den enda gröna lilla parken i denna stad? |
 |
| Färg och form - på en fantastisk marknad. Så här vill jag gärna handla hemma - utan plats och onödiga förpackningar, förstås. Här är det nästan omåttligt svårt att komma hem med en onödig platspåse. Det kräver mycket stort medvetenhet och aktivt motstånd. |
 |
| Faten & Tova i kväkarnas trädgård. Tova pluggar arabiska. Här nyttjar hon tillfället att få ord beskrivna. Faten hjälper henne med glädje. |
 |
| Fantastisk grönsaksmarknad i Ramallah. |
*** *** *** ***
Länkar;
Ramallah wikipedia
Quakers wikipedia
Om kväkare i denna blogg
Kväkarna Sverige om kväkare i Ramallah
.
(Ramallah 2/3 2016)
Ramallah wikipedia
Quakers wikipedia
Om kväkare i denna blogg
Kväkarna Sverige om kväkare i Ramallah
.
(Ramallah 2/3 2016)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)