Föreningen mot husrivningar berättar vidare....

Föreningen mot husrivningar berättar vidare....

R. - israel/jude - berättar.

1970 startade bosättningsbyggande som alltsedan dess har fortsatt. Det ges nu mängder av pengar för byggnationer av bosättningar berättar föreningsrepresentanten. Hon säger också att vägen dit hela tiden har varit tydlig. De små stegen leder till att Israels bosättningspolitik sakta tar kommando över område efter område.

I dag möts palestinier och israeler väldigt sällan, p g a (frånvaron av) tillstånd, mm, kopplat till fasaden om att palestinierna är terrorister och att deras livssituation skall försvåras. Det är en tydlig linje, säger hon, som vi inte kan bortse ifrån.

Osloavtalet gav A-B-C-områden, som syftade till en frihet för palestinierna. Det blev inte så, det blev istället hårdare och hårdare, med mer mark och områden i israelisk kontroll istället för mot palestinsk kontroll. Israel arbetar hårt för att etablera bosättningar och för att få kontroll över vattenresurserna. Taktiken från Israels sida är att erbjuda saker/områden som är omöjliga för palestinierna att acceptera. Palestinierna blir då ändå alltid det svarta fåret. Israel pressar frågorna i sin riktning och godtar aldrig palestiniernas situationer eller önskemål/krav.

1949-1967; Gröna linjen. Checkpoints och separationsmuren ligger i allmänhet inte på den gröna linjen, utan långt innanför - på palestinsk mark. Många av vägarna vi färdas på är mycket gamla vägar, som människor har färdats på i många år. Många får inte längre åka på dessa vägar. Vi passerar hus och områden från vilka många människor har fördrivits. Människor, som nu tvingas bo någon annanstans spar nyckeln till sitt hus - som minne till sin rätt.

Israel bygger utanför den gröna linjen, på palestinsk mark - illegalt - och tar då områden från någon som brukat jorden, ärvt den och inte längre kan överlåta den i sina arvsled. Marken stjäls av Israel, görs till statlig mark. Bosättningarna byggs alltid med omvärldens vetskap. Segregationen är enorm. 1967 ockuperades Jerusalem. Palestinierna som bor där kan bli medborgare om de svär en lojalitetsed till Israel, klarar ett språktest, ger upp alla andra nationaliteter och att vara palestinier. Det är andra regler än för alla andra som vill bli medborgare. Hur kommer det sig att världen tillåter de apartheidregler som råder här? Hur kommer det sig att internationella regelsystem och t ex FN inte kan sätta stopp för det förtryck som råder? Hur kommer det sig? 

Palestinier lever alltid under andra regler. De får inte lämna området för länge, t ex för studier i andra länder, för att få ha kvar rätten att bo i Jerusalem. Det leder till att "brain-drain" sker i Jerusalem. Palestinier är "gäster i sin egen stad, inte medborgare. De riskerar alltid att förlora sitt tillstånd att vara kvar i Jerusalem. Systemet syftar alltid till att göra livet svårt för palestinierna.

Gröna områden - där byggnationer ej tillåts - finns i Östra Jerusalem. Där bor palestinierna. Sådana områden och byggnadsförbud finns inte för israeler/judar. Ingen utveckling av t ex vägar, vatten, fabriker, mm, sker i Östra Jerusalem. All utveckling och förbättring görs av andra delar än Östra Jerusalem - ingen detaljplan finns och därför kan inga tillstånd ges. Förhållningssättet är konsekvent och systematiskt.

För att få bo kvar måste Jerusalem vara din centrala plats. Du måste bevisa detta genom t ex att betala skatt, visa att du har en arbetsplats, ungar på dagis, mm. Detta gäller bara palestinier, inte judar. Israel säger sig vara demokratiska, men är långt ifrån detta med alla människor. Premiärministern håller hårt i för många departement för att det skall kunna kallas en demokratisk stat. Palestinierna kan bli av med sitt "gröna kort" - sitt gästkort i sin stad - på studs.

Familje-reunion; familjer kan återförenas någon annanstans efter 2001. De får inte återförenas i Jerusalem. 2002; lag för palestinier. De som gifter sig kan inte flytta till Jerusalem; måste i sådana fall bo tillsammans på Västbanken.

Arbeta för oss går bra. Motstånd är inte ok - då dödar vi dig. Ickevåld möts med bomber och gummikulor, ibland också riktiga kulor. Ickevåld möts med våld. Vi segregerar palestinier från palestinier och slår sönder grupper i samhället. - Israel jämför sig med de bästa länder i världen. De demokratiska och rättvisa. Hur är det möjligt att världen inte protesterar, säger hon.

Hon - R. - tror inte på en judisk stat. Vi måste hitta ett sätt att leva här - tillsammans. Hon tror inte att det blir bättre inom de närmaste 10 åren.

Hon berättar vidare om vattnet. De slår av på vattentrycket för palestinierna under sommartiden. Det gör att de måste köpa kompletterande vatten från privata aktörer, dyrt. Alla palestinska hem har därför svarta vattentankar på taket. De får betalat dubbelt för sina resurser.

Palestinierna får inte bygga > 4 våningar. De bor i generationer och få bygga så i sina samhällen, det påverkar demografin i det palestinska samhället. R. ger uttryck för att Israel gör samma sak som Tyskland gjorde mot judarna. Hon känner ansvar för att de inte fortsätter så.

Polisen kontrollerar ständigt palestinierna. De ber om legitimation, kontrollerar väskor. Palestinierna bli kollektivt bestraffade för vad några få gör. Palestinierna får inte service från staten trots att de betalar för detta. Israel skyller på dåliga vägar (som de själva skall bygga), säkerhetsfrågor (som de själva bygger och ansvarar för), mm.

Skolor/utbildning; en stor efterfrågan finns, men palestinierna få inte tillstånd att bygga skolor.

Sopor; sophämtning sker inte med hänsyn till dåliga vägar, säkerhet, mm. Palestinierna får inte heller tillstånd att lösa detta själva. De hotas av höga böter om de kastar soporna i naturen. Vad är det meningen att de skall göra?

Israel är skyldiga - enligt grundlagen och den högsta domstolen, mm - att bygga skolor. Det görs inte, eller det görs väldigt långsamt. De, palestinierna, måste hålla sig till den israeliska skolplanen, de får inte undervisa något annat. De får inte behöva skolbidraget om de undervisar något annat.

Israelerna liv - möjlighet till god livskvalité - är omåttligt mycket högre än palestiniernas. Allt sker konsekvent.

Jeriko är mer än 9000 år gammalt. Det är den äldsta staden i världen. Vägen går från Jerusalem till Jeriko. Här har Jesus vandrat. Hur var lukterna där och då? Detta tillhör världens historia - långt före Jesus och alla andra religioner. Detta tillhör oss alla. Israel har byggt en mur här. De har uteslutit många och inneslutit några. De hindrar människor från att röra sig, resa i sitt egna land. Hur är det möjligt att världen tillåter detta?

Muren. I stadsmiljön är det en skarp mur. På landsbygden är det taggtråd, mm - med en säkerhetszon på flera meter. Den tas ner när terrorismen upphör, sägs det. Checkpoints blir mer och mer permanenta även om orden säger att de skall tas bort.

- De sista 1½ åren har knivar använts mot israeler. Beror detta på rykten om ändringarna kring moskéerna? (Dome of the Rock). - Ockupationsförhållandena från Israel har hårdnat. Var ryktet fakta - vad är Israels avsikt här, undrar R. - Varför vill Israel att detta skall vara ett religionskrig - varför vill de detta, och inte en fråga om palestiniernas rättigheter?

Israel skapar ett system som slår hål på palestiniernas lojalitet mot varandra, de skapar misstänksamhet. De använder samma system som Tyskland och Stasi använde, med angiveri, misstänksamhet och kontroll.

Områden som ligger på fel sida om muren, men inom Jerusalem, förlorar service som t ex vatten, vägar, skolor, polis, sopor, mm.

- Det finns inget stadigt och bestämt ledarskap hos palestinierna, säger R. Det är bl a åstadkommet och söndrat av Israelerna. Det skapar splittring och söndring inom folkgrupperna. Det är ett mycket medvetet val av israelerna, för att söndra.

Det talas om BDS. Det är en ickevåldslig aktion. Det är nu olagligt - i Israels lagstiftning - att uppmana till bojkott av israeliska varor. R. undrar vad hon får säga och vad hon inte får säga.

Motstånd mot en ockupationen är tillåtet enligt internationell lag. Dock absolut inte våld som slår mot civila. Frågan är hur motståndet får se ut, och vilka som kan utöva det.

R.s avslutande uppmaning är; ta reda på mer själva. Släpp inte frågan.

Mer här.
Och här (Varför måste husen rivas?)

(Anteckningar från möte/samtal i Jerusalem 29/2 2016 - en israel/jude berättar. Låt oss kalla henne R.). 

ICAHD - den israeliska kommittén mot husrivningar

ICAHD - The Israeli Committé Against House Demolitions - är en icke-våldslig aktionsgrupp som ursprungligen inrättades för att motsätta sig Israels rivning av palestinska hus på ockuperad mark. Allteftersom organisationens aktivister fick kännedom om de övergrepp som skedde i landet, utökades gruppens motstånd även till andra områden, som t ex frågor som rör markexpropriation, bosättningar, by-pass vägbyggen, politik som rör stängning och separation av vägar och områden, uppdragning av frukt- och olivträd, med mera. Den hårda ansträngningen från palestinskt håll för att skaka av sig ockupationen efter den andra intifadan har höjt prioriteringen i föreningens arbete.

ICAHD består av israeliska freds- och människorättsaktivister. Allt arbete i de ockuperade områdena är nära samordnat med lokala palestinska organisationer. 

ICAHD arbetar huvudsakligen med; 

- motstånd och protestaktioner på de ockuperade palestinska områdena

- ansträngningar för att uppmärksamma verkligheten i ockupationen till det israeliska samhället

- mobilisera det internationella samfundet för en rättvis fred. 

Verksamheten innebär t ex att de; 

- agerar med aktivt motstånd vid rivning av palestinska bostäder. Detta innebär att ICAHDs medlemmar fysiskt blockerar bulldozers som är utsända för att riva bostäder. När hus är rivna mobiliserar organisationen israeler och palestinier för att återuppbygga demolerade hus. Detta skapar medvetenhet i arbetet med att synliggöra ockupationen och har skapat ett fredsarbete på gräsrotsnivå. 

- sprida information och nätverk. Organisationen kännedom - faktiska kunskap - om verkligheten i byar, mm, ger dem en särskild kunskap som ger trovärdighet när de sprider sin information. De bygger också upp stor kunskap genom täta kontakter med diplomater, fakta-sökande uppdrag och organisationer, kontakter med allmänheten och media. De samarbetar nära med andra freds- och människorättsorganisationer i Israel, i Palestina och internationella organisationer t ex med kampanjer för att avsluta ockupationen och säkra en rättvis fred för alla. 

- bidrar med muntliga och skriftliga rapporter till FN.  ICAHD samarbetar även med andra människorättsorganisationer för att uppmärksamma de rättsliga utmaningar som israeliska åtgärder och politik i det ockuperade Palestina territoriet medför.

Målet är en rättvis och hållbar fred. ICAHD tror att den enda möjligheten för en verklig fred är en sådan som gör det möjligt för palestinierna att uppleva medborgarskap i en stat och fullständiga medborgerliga rättigheter. En rättvis fred syftar också till att ge alla människor i regionen säkerhet, värdighet, frihet och ekonomiska möjligheter.

ICAHD håller också guidade turer för att visa hur t ex bosättningsprojekt påverkar situationen för israeler och palestinier och för att de anser att förstahandsinformation är viktig för att lära om alla olika frågeställningar i den pågående konflikten.

 A..

(Källa; ICAHD.s hemsida)

Hur stor är verksamheten? Bygger den på anställd personal eller bara/huvudsakligen på aktivister och ideella krafter? Varför sker husdemoleringarna? Om det sker för att familjen inte har fått tillstånd att bygga - varför får familjerna, om det går att säga något generellt, inte tillstånd att bygga? Hur ser besluten och överklagandeprocesserna ut för de som drabbas? Vilka alternativ har familjerna när de inte får bygga - och vilka alternativ har familjerna när deras hus eller delar av deras hus har rivits? Medför händelser särskilda kostnader för familjerna? 

Länkar; 

ICAHD
OCHA - rapport (FN) - 14 mars 2016

Varför måste huset rivas?

En ung familjs hem har demolerats.

Hon berättar. Här är israel och jude. Hon tillhör därmed de privilegierade, säger hon själv. Hon är en av dem som motsätter sig, starkt ifrågasätter den israeliska politiken. Den som ger israelerna allt och lämnar väldigt lite till palestinierna. Är det verkligen så, har jag förstått saken rätt?

Hon berättar om varför, under vilka förutsättningar, palestiniernas hus rivs. Inte israelernas, bara palestiniernas. Om jag har förstått saken rätt.

1) Som ett straff för att någon i familjen har gjort något som Israel inte uppskattar. Kollektiv bestraffning är olagligt, men görs ofta. Detta gäller palestiniernas hus, inte israelernas. Om jag har förstått saken rätt.

2) Militära syften; När man vill döda någon förstör man eller bombar dennes hus, med många oskyldiga dödsoffer som följd. Många barn, makar, far- och mormödrar har dött på detta sätt. Ett annat exempel är när man vill skapa nya militära skyddszoner, då demoleras både enstaka hus och hela byar. Detta gäller palestinierna, inte israelerna. Om jag har förstått saken rätt.

3) Administrativa rivningar; när du inte får tillstånd men bygger ändå. Problemet i detta sammanhang är att Israel försätter palestinierna i ett hopplöst tillstånd. De kan aldrig få rätt. Israel vägrar upprätta en detaljplan, varför bygglov, vatten, el, vägar, sophämtning, mm, aldrig kan ges, planeras och/eller byggas. Utan allt detta är det omöjligt att få bygglov, vilket försätter människorna i hopplösa tillstånd. Till slut bygger de ändå, efter år av hopplös väntan. Då, när bygget är klart, utfärdar myndigheten ofta ett rivningsbeslut, varefter fastighetsägaren skall bekosta rivning och städning. Detta gäller palestinierna, inte israelerna. Om jag har förstått saken rätt.

Rivningsorder ges till miljontals människor - palestinier, alltså - de talar inte om när huset kommer att rivas. Människorna lever i ständig rädsla, ibland river de själva för att undvika våldet. Hon berättar att husdemoleringarna ofta sker under stort våld. De kontrakterade företagen (på uppdrag av staten) kommer när familjen sover, tvingar ut dem i natten, eller när bara kvinnorna är hemma. Palestinierna måste sedan betala för rivningen och städningen - betalar de inte hamnar de i fängelse. Detta gäller bara palestinierna alltså, inte israelerna. Deras hus behöver inte rivas. De får tillstånd utan ett behöva vänta i flera år. Om jag har förstått saken rätt.

Jag skulle önska att jag missförstått, att jag inte förstått saken rätt. Tyvärr så tror jag att jag har förstått saken rätt.

A..


(29/2 2016 - Jerusalem - berättat av en israel och jude).


OCHA- rapport (FN) - 14 mars 2016

Föreningen mot husrivningar berättar...

Kvinnan berättar om sig, om Israel och situationen här. Hon är israel och jude. Att hon är israel och jude påverkar hennes ställning i samhället. Hon gör det tydligt. Hon kan göra saker som många andra inte kan. Hon kan. De andra kan inte, får inte, delta i samhällets alla delar och nyttja samhällets all service. Den som de egentligen har laglig rätt till, betalar skatt för, men ändå utesluts ifrån. Konsekvent.

Konsekvent är ett ord som ofta dyker upp i huvudet här. Samhället är konsekvent, lagreglerna är konsekventa. De går alltid i samma riktning, inte rättvist, men i samma riktning. Det går att se vilken väg det är tänkt att gå.

ICAHD är aktiva i lobbyverksamhet, för att uppmärksamma världen på de sakfrågor de anser viktiga. De håller guidade turer, berättar, visar så att vi kan se med egna ögon. De driver också sommarläger där de hjälper till och bygger upp demolerade/rivna hus. Hjälper, för att det är viktigt. Och för att de finner politiken i samhället felaktig. De visar sin solidaritet mot de som är utsatta, stöttar och försöker förändra. Tidigare har de varit med vid demoleringarna, för att stötta och hjälpa de utsatta, men är det inte längre, om jag har förstått saken rätt.

Hon berättar historier, om alla människor och kulturer som har bott här, tillsammans. Hon berättar inlevelsefullt och engagerat. Hon brinner av engagemang. Hon är en god talesperson för engagemanget för fred och rättvisa, tänker jag när jag lyssnar på henne. Hon är krass och tydlig. Hon talar rakt, utan omskrivningar. Hon följer en tydlig linje, berättar om demokrati och hur samhället ser ut för de som bor här.

De lagar som Isr. använder idag är i princip desamma som britterna använde under sin tid här. Husdemoleringar skedde då, liksom nu. Samma saker hände då, som nu. Det var bara andra herrar och andra undersåtar då, och nu.

Föreläsaren konstaterar att andra världskriget t ex gav oss de mänskliga rättigheterna genom FN-konventionen. Det gav också tanken, insikten, om den egna staten. I allt det som har skett genom tiderna har det visat sig att registreringen av sitt land, sin mark, är viktigt. Det är viktigt oavsett vem som är herre över landet.

För beduinerna vore och är det viktigt. Det hade varit fint om de hade gjort dessa registreringar. Beduinerna i Negevöknen registrerade inte sina marker och kan inte bo kvar i sina områden. De tvingas bort därifrån, för att bo på andra begränsade platser, där de inte kan/får utöva sin kultur och sitt levnadssätt. De tvingas in i liv som de absolut inte vill ha. Beduinerna har en väldigt färgstark och livlig kultur, berättar företrädare för ICAHD. Det är en stor sorg att/om den försvinner.

Jaffa skulle tillhöra Palestina, enligt den karta som ritades. Den var grå, som t ex Västbanken. Skälet var frågan om demografi, det bodde helt enkelt för många palestinier där. En stor del i konflikten är sålunda en fråga om demografi - israelerna vill vara i majoritet över palestinierna. En realitet är ofta att palestinierna föder fler barn, vilket ger dem en större befolkningstillväxt eftersom israelerna oftast inte föder lika många barn.

ICAHD-företrädare talar återkommande om principen kring befolkningen; om du inte kan öka den israeliska befolkningen är alternativet att minska den palestinska befolkningen genom att göra livet outhärdligt för dem. Demografifrågan är viktigt för Israel. De använder outhärdligheten - svårigheterna att leva - t ex genom;

En familj fick sitt hus förstört. Var skall de nu
ta vägen, hur skall de nu kunna leva och driva sitt företag?

- nivån av tillstånd för allt; pass, id-kort, arbetstillstånd, bygglov, etc. Alla tillstånd som krävs för en befolkningsgrupp men inte för en annan, gör livet särskilt svårt för några, men inte för alla. Föreläsaren återkommer till frågan om rättvisa för alla
- våldet mot palestinierna, både det fysiska och det psykiska. I detta ingår t ex demolering av hus, svårigheter att få tillstånd, hårdheten i vokabulären, svårighet att få arbete, mm.
- muren och checkpoints ger svårigheter att röra sig.

Hon berättar också att Västbanken - som ju ligger i öster, men avser den västra sidan av Jordanfloden - är oerhört viktig för Israel. Det beror t ex på att det där finns viktiga vattentillgångar, att det är en viktigt militär position i riktning mot öst, mm, samt att det är religiöst viktiga platser. När vi tittar på kartan, begrundar landskapet, gränser och vattenresurserna ser vi strategierna tydligare. Riktningen är tydlig, bestämd, och inte rättvis.

När riktningen är tydlig, bestämd. När ett beslut är fattat om hur man vill ha det, behöver man sända det budskapet. Man behöver vara tydlig. Om man sedan upprepar sitt budskap, väljer definitioner och terminologi, och håller i dessa hårt, så visar man vem som äger frågorna och hur vi ser på dem andra. Terminologin är tydlig, viktig. De berättelser var och en möter, är viktiga. Ett barn som alltid möter en viss historia, tror den som sann, har en längre startsträcka om den vill se en annan bild än ett barn som har mött andra - fler - historier, fler bilder och en mer nyanserad bild.

Vi måste vara väldigt noga med vilka berättelser vi berättar för våra barn och för våra medmänniskor. Vi måste också begrunda hur ihärdigt och hur omsorgsfulla vi är när vi talar t ex om mänskliga rättigheter och allas lika värde.

Mänskliga rättigheter och människors lika värde - måste vi tala om väldigt mycket mer.

A..




(Anteckningar från möte/samtal i Jerusalem 29/2 2016). 

Länk till - I C A H D - den Isr. föreningen mot husrivningar ...