Föreningskvinnan som älskade sammanträden ....

Birgitta Lorentzi 1935-2017.

Birgitta Lorentz var, som jag såg henne, en rakryggad, stark kvinna som månade om andra. Och särskilt om kvinnor. Hon älskade sammanträden. Sammanträden var som en fest. - Ja, jag kanske skall göra min fest till ett sammanträde, sa hon, strax innan vi skiljdes under detta samtal (mars 2014). Hon syftade på sitt jämna födelsedagskalas som inföll året därpå. Vårt samtal varade i tre timmar, så jag tänker att jag ändå bör ha fått en bra bild av henne. Det var ett trevligt samtal, med en mycket trevlig kvinna, en ljuvlig marsdag i hennes vackra lägenhet, där högt uppe i skyn. Ja, ett sammanträde som fest skulle passa henne väl. Aktiv föreningsmänniska som hon är. 

Jag samtalade med henne för att hon var en aktiv föreningskvinna och för att hon var en av de som inte riktigt syns. En sådan som är riktigt viktig för föreningslivet, men ändå inte riktigt syns utåt. Utan dessa viktiga beståndsdelar vore föreningslivet inget alls. 

Anna Gerda Birgitta Lorentzi, född Keijser 1935 i Västerås. Hon var mittenbarn i en ungskock på fem. Själv hade hon då hon fyra barn och nio barnbarn, förädlade tillsammans med maken Stig. Hennes far arbetade på ASEA och hennes mor var sjuksköterska. När hennes mor gifte sig fick hon inte behålla sitt yrke, utan fick istället ta hand om hem och barn. Ja, hon hade fullt upp med detta, men nog får vi ändå vara tacksamma för att tiden ändrat våra synsätt. Vårdens, kvinnornas och hemmens villkor är bättre nu, kan vi nog enas om när jag hörde Birgitta berätta om sin mor och mormor, även om det var mycket som var gott också då. Det finns många fantastiska historier som behöver berättas, men den om Birgittas mor och mormor får vi ge oss i kast med vid ett annat tillfälle. Kanske kan något av Birgittas barnbarn dokumentera den viktiga berättelsen? Barnbarnen betydde mycket för Birgitta. De var en källa till riktig glädje. Hon var med dem så ofta det gavs tillfälle, hon fanns gärna till hands för dem. - Det är en lycka att få vara en del av deras liv, barnens och barnbarnens, sa hon. Ja, det är riktig lycka.

Birgitta växte upp i Västerås, där hennes mor och far hade stark anknytning till Baptistkyrkan. Därför blev också hennes liv starkt kopplat dit. Där fanns vänner, regler och strikta förhållningssätt. Något annat, än kyrkan, var det inte tal om. Där fanns mycket gott, men det var strikt och det fanns krav att det var där man skulle vara. Så mycket egen frihet, vare sig i eller utanför kyrkan, var det därför inte tal om. I kyrkans miljö stannade hon ändå, även om hon senare fanns i Missionskyrkans famn.

1957 flyttade hon till Stockholm, för att börja på Handelshögskolan. I Stockholm träffade hon sin Stig, som gjorde att studierna blev en aning fördröjda. 1960 kom det första lilla pyret, 1963 tog hon sin examen och strax därefter fick hon sitt nästa barn. Sen kom ytterligare ett året därpå och några år senare fick hon nummer fyra. Hon började arbeta 1969, när barnaåren var klara. Hon kallar 60-talet för en, eller kanske sin, guldålder. Då fanns det hopp. Hopp och positivitet präglande tiden, sa hon. Då hade hon också de fantastiska barnaåren, tänker jag, när jag hör om hennes fyra barn. Barn är guld, riktigt guld, även om de också ger gråa hår och bekymmer ibland. 

Ja, 1969 började hon arbeta. Täby Fastighetskontor, Konsumentverket, Styrelsen för teknisk utveckling och Investeringsbanken fyllde hennes arbetsdagar, genom t ex ekonomichefsroller och utredningar som fokus under 70- och 80-talen. 1991 började hon som ekonomichef i Immanuelskyrkan och stannade där hela 90-talet, tills hon gick i pension sent under år 2000.  Det var riktigt roligt att arbeta i kyrkans regi, berättade Birgitta. Det var stor variation och ett stort ansvar i uppgifterna. Det kunde vara kollekträkning ena dagen och fastighetsaffärer eller aktieplaceringar nästa.  Där fanns förutsättningar för att arbetet var utvecklande och positivt. Ja, att det var positivt, märks verkligen när Birgitta berättar om den tiden. Den har ändå varit något särskilt i hennes liv.  Hennes arbetsliv har varit präglat av ekonomi. Ja, hon har följt den bana hon stakade ut åt sig själv genom studierna på Handelshögskolan.

Under småbarnsåren (60-talet) inledde Birgitta sin politiska gärning. Det var inget hon hade med sig hemifrån, men det hindrade henne inte. Det började när hon och Stig flyttat till Viggbyholm, Täby, och barnen var små. Barnomsorg saknades i kvarteren och sandlådemammorna diskuterade hur de kunde medverka till att det blev bättre. Det slutade med att Birgitta anslöt till Folkpartiet, att hon kort därpå blev ordförande i Folkpartiet Täby och kraftigt engagerad i det politiska livet. I samband med kärnkraftsomröstningen (1979) blev Birgitta osams med partiet, hon höll helt enkelt inte med dem i kärnkraftsfrågorna, och lämnade partiet. Det gjorde också många andra, i samma tid och av samma anledning. Hon har inte varit politiskt aktiv sedan dess. Men föreningsaktiv fortsatte hon att vara.

I samband med kärnkraftsmotståndet träffade hon Ingrid Segerstedt Winberg, dåvarande ordförande i IKFF (Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet). Hon fick då frågan om hon ville gå in som kassör i föreningen. Det gjorde hon och sedan var hon kvinnorna och fredsrörelserna trogen. Det var egentligen en tillfällighet att hon kom in i kvinnorörelsen, men hon gav uttryck för att det var fantastiskt nyttigt, kul och utvecklande.  Det var troget, lojalt och långvarigt, eftersom hon ännu 35 år senare fanns kvar i kvinnofredens föreningsliv. IKFF, SEK (Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd) och Operation 1325 har fick en stor del av hennes tid, glöd och engagemang. Ja, det ligger många timmars ideellt arbeta i dessa föreningar, av kvinnor som brunnit och vill förändra en orättvis värld. Som vill göra den bättre, som i bra för fler, för alla. Birgitta var en viktig kugge i detta.

- Arbetet med 1325 var riktigt bra i början, sa hon. Det fanns en vision och en glöd. Alla fick vara med. Organisationen byggdes verkligen från botten och det fanns en fantastisk energi.  Då, när allt började, var verksamheten väldigt utåtriktad. Ett särskilt fokus låg förstås mot medlemsorganisationerna som var med och med en stor tillgänglighet för deras kvinnor. Alla arbetade brett och med många utbildningar. I början var vi bara ett nätverk, berättade Birgitta, men så småningom bildade vi en egen paraplyorganisation för att arbeta specifikt med resolution 1325-frågorna.  - Det var verkligen en fantastisk tid. Nu är det verkligen annorlunda, så mycket svårare och inte lika mycket energi och delaktighet. Kanske tappade vi den gemensamma visionen under resans gång, funderade Birgitta, som t ex när de anställda kom in och vi inte riktigt kunde hålla ihop föreningen i något gemensamt och lika för alla. Idén var viktig, och var det fortfarande när vi förde detta samtal.

Jag noterar att Birgitta var en riktig föreningsmänniska. Det var en del av hennes väsen. Det började redan i barndomens kyrkor och har fortsatt genom hela livet. Det har genererat många goda vänner och ett stort kontaktnät. Birgitta gav uttryck för att föreningslivet är intressant och fantastiskt. Det är ett sätt att umgås, samtidigt som man bidrar till något viktigt.

Jag frågade Birgitta vad som fick henne att brinna. - Visionen, svarade hon utan tvekan. Som t ex 1325. Jag har alltid varit feminist, fortsatt hon, ända sedan jag var fem år och mina bröder förtryckte mig. Allt som gäller kvinnors rättigheter gick hon igång på. Jag log inombords när jag hörde hennes glöd. Det är en njutning att lyssna till kvinnor som glöder av föreningslivsglöd. Eldsjälar gör mig verkligen riktigt glad. Birgitta var onekligen en sådan.

Vad gör dig glad, förutom föreningslivet, frågade jag. - Barnbarnen. Kultur. Bio. Naturupplevelser. Ja, livet är roligt, sa hon med en bestämd ton. Det finns mycket att göra. Sen gillar jag också god mat, att cykla, simma och gå stavgång, fyllde hon i. Ja, livet är roligt.

Men, om du nu skall sluta som kassör i Operation 1325 och lämna plats för andra krafter, vad ska du göra istället, undrade jag. Hon tittade på mig som om hon inte riktigt förstod. - Jag skall fylla tiden med annat skoj, sa hon. Ja, men vad, undrade jag som verkar tro att hon inte har annat än Operation 1325 på sin lyra. Jo, sa hon, jag skall fortsätta med IKFFs Stockholmskrets, engagemanget i huset med fester, möten, mm, Immanuelskyrkans pensionärsverksamhet och det roliga programrådet, fem bokcirklar, teatergruppen och filmklubben och så skall jag cykla, simma, gå, träffa barnbarnen, med mera. Man får ju ligga i en aning för att hinna med alla sina roliga engagemang. Någon brist på sysselsättning har jag inte, som du ser, fyllde hon i med ett varmt leende. Huj, tänkte jag, ja, detta är en aktiv föreningskvinna, en sådan som verkligen gillar sitt sociala engagemang. 

Sammanträden kan vara en fest, för de som gillar kunskap, visioner, aktivt deltagande, förändring och medverkan. Det gjorde Birgitta. Men hennes liv tog också plats, och tid, utanför sammanträdesrummet.

På frågan vad hon skulle bli när hon blir stor, svarade hon; - En snäll gammal tant.

- Livet är en fantastisk gåva, sa hon. Det är gratis, alltså nåd.

Anette Grinde
(Efter samtal med Birgitta Lorentzi den 11 mars 2014).

Viktiga platser i Birgittas liv;

• Svenska Kyrkan
• Immanuelskyrkan
• Sändaren
• Operation 1325
• IKFF
• Folkpartiet
• Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd

Minnesord Birgitta Lorentzi 1935-2017

• Dagens Nyheter (Minnesord av Margareta Ingelstam)
• Dagens Nyheter (Minnesord IKFF)
• Dagens Nyheter (Immanuelskyrkan)
• IKFFs hemsida (Minnesord)

• Familjesidan (dödsannons)

Placeringspolicy - var skall den ideella föreningen placera sina pengar?

Vi talar om vår placeringspolicy i vår ideella förening. Värderingarna är viktiga, men ibland är det ändå svårt att enas om en konstruktiv och tydlig text som också är relevant och genomförbar att använda i föreningen. Vad betyder vad - för oss och för andra? Vad är viktigt egentligen?

Diskussioner inför frågan om en uppdaterad placeringspolicy

Att äga och förvalta kapital innebär ett ansvar. Hur kapitalet investeras får konsekvenser som går långt utöver de egna ekonomiska intressena. Pengar som investeras i olika fonder, aktier eller andra finansiella instrument påverkar en rad faktorer både i Sverige och utomlands.

Syftet med en god kapitalförvaltning är att skapa förutsättningar för ett fortsatt arbete i enlighet med föreningens syfte, men också för ett mer hållbart samhälle i framtiden. Det ena bör inte utesluta det andra.

Det är föreningens syfte tillsammans med det hållbara samhället som är målet, inte ekonomin i organisationen i sig. Vi ska därför inte, genom ekonomiska investeringar, bidra till verksamheter som motverkar dessa syften.

Ansvarsfullt förvaltade pengar kan också bidra till verksamheter som främjar en ekologisk, social och ekonomisk hållbar utveckling som arbetar för att bidra till att nå de globala målen.

Föreningen väljer därför att placera tillfälligt överskottskapital i verksamheter och organisationer som bidrar till samhällets utveckling och arbetar målmedvetet med frågor som rör t ex miljö, arbetsförhållanden, mänskliga rättigheter, barnarbete och fattigdomsbekämpning. Frågor som rör dessa organisationers styrning, där till exempel korruption, ersättningssystem och öppenhet behöver bedömas, är också viktiga faktorer som föreningen behöver se i sin placeringsplanering. 

Föreningen placerar inte kapital i organisationer eller fonder som tillverkar, köper eller säljer varor eller tjänster som krigsmateriel, tobak, pornografi, alkohol/droger, olja eller guld/diamanter. Föreningen placerar inte heller kapital i verksamheter som drivs på eller har koppling till ockuperat territorium, som t ex Västsahara eller Palestina där intäkterna inte kommer den västsahariska eller palestinska befolkningen till del.

Mottagna medel

Gåvor, inklusive testamenten och liknande, i form av aktier, fonder eller andra placeringar som inte lever upp till föreningens placeringspolicy eller etiska principer skall säljas utan dröjsmål för att omplaceras i enlighet med föreningens ställningstaganden.

Om föreningen får en gåva som är ändamålsdestinerad på ett sätt som strider mot föreningens etiska riktlinjer kan gåvan komma att återbetalas till givaren.

Sprida riskerna

Föreningen sprider riskerna genom att inte samla allt kapital på samma ställe. Utöver de sparade medel som är ändamålsdestinerade, placeras övriga sparade pengar i externa fonder som inte strider mot föreningens placeringspolicy. När det gäller risktagande kan föreningen var beredd att välja placeringsalternativ som går från medel till hög risk, men endast med en mindre del av föreningens totala kapital. Detta risktagande ska avgöras av styrelsen, efter utredning från placeringsspecialist inom eller utanför föreningen, såväl vad avser val av placering som summa.

Redovisning och efterlevnad

Löpande under året och i samband med upprättandet av årsredovisningen skall en utvärdering göras av såväl lönsamhet som etiska ställningstaganden i de valda placeringarna. På föreningens hemsida redovisas fastställda riktlinjer liksom utvecklingen av dessa. Föreningens strävan är att lära mer och är därför också öppen för att lyssna till läsarens kunskap kring de etiska principerna. 

Detta är en pågående diskussion om en placeringspolicy i en ideell förening som arbetar med frågor om hållbarhet, mänskliga rättigheter, mm. Föreningen arbetar på flera ställen i världen, i flera världsdelar, och har flera viktiga frågor på sin agenda.

Föreningen arbetar vidare med frågan om placering av medel utan att den genom placeringen bidrar till felaktiga strukturer, mer fattigdom, mindre hållbarhet, mm. Föreningen vrider och vänder på orden och funderar kring vad just deras handlingar betyder. Föreningen kommer längre en dag och backar nästa. Samtalet tar tid, får ta tid, men måste också gå framåt. Frågan känns viktig.

Har du ett tips om hur föreningen skall tänka och varför, så tar de tacksamt emot detta och vänder och vrider också på det en liten stund. 

Föreningen vill naturligtvis gå plus, inte förlora på sina placeringar. De vill inte heller bidra till minus när de talar om globala mål, där rättvisa och hållbarhet är viktiga ledord. 

A..

Hur långt sträcker sig mitt ansvar?

Jag sitter i (flera) föreningsstyrelser. Jag är ordinarie ledamot och har ansvar därefter. Jag känner till mitt ansvar, bl a för att jag är ekonom, judiskt kunnig och har intresserat mig för ansvarsfrågorna kopplat till styrelsearbete. När jag kommer till en ny styrelse kan detta ibland skapa problem, eftersom människor ofta tror att min fråga har med kontroll av dem som individer att göra. Det har det inte. Frågorna har sin grund i mitt ansvar och vad jag måste veta för att kunna ta det ansvar som ligger på min (& övriga styrelseledamöters) lott.

Det händer att människor säger att någon måste ha tillit för det som delegeras. Jag tänker att det är så, ja, men också att det måste finnas vägar, beslut, handlingar och faktiska arbetssätt som visar att eller hur saker görs. Om jag finns i en organisation och jag inte tydligt ser dessa vägar och arbetssätt, så är det mitt ansvar att ta reda på dessa. Inledningsvis är detta svårt att se och därför är det viktigt att jag får del av informationen som visar hur, vad och varför. När, eller om, jag ser att något är fel, så är det mitt ansvar att gräva djupare. Om jag inte gör det har jag inte gjort tillräckligt för att undkomma ansvar om något går fel. Det kan jämföras med ett fastighetsköp - när det luktar fel, så måste jag gräva djupare. Gör jag inte det, så kan jag sen inte komma och säga att jag inte visste. Jag får stå mitt kast. Mitt kast i en fastighetsaffär kan blir dyrt - och det kan det i en styrelse också, men där kan andra frågor av djupare dignitet också dyka upp. Det vill jag inte utsätta mig - eller de andra i styrelsen - för.

Om något går fel och jag hänvisar till tillit, istället för vad jag faktiskt har gjort för att begrunda informationen, handlingarna och arbetssätten  - så riskerar jag att hamna i ansvarstrubbel, som kan inkludera skadeståndsansvar eller fängelse. Det är jag alltså inte beredd att göra.

Övergripande kan sägas att en styrelse är överordnad en anställd. En anställd kan - får - inte sätta begränsningar i vad en styrelse kan få del av för information för att utöva sitt uppdrag. En viktig poäng är också att varje ledamot i en styrelse är lika ansvarig som den andre. En ledamot, en ordförande eller en styrelse kan - får - inte hindra en annan ledamot att ta detta ansvar. Därutöver är min önskan att vi arbetar tillsammans, i samma riktning och mot samma mål. Det är dock mycket viktigt att var och en tillåts fullgöra sitt uppdrag utan att hindra den andre.

När hinder inträffar - alltså att någon hindrar dig för att fullgöra ditt uppdrag - i styrelseuppdraget, trots att det inte kan/får hända, har du som ledamot t ex institutet avvikande mening att använda. Det innebär att du noterar frågorna och problematiken - din avvikelse - i protokollet. Detta kan uppmärksamma ansvarsfrågan för andra och också rädda dig i en situation av en rättstvist. Det är dock inte säkert att du får sekreteraren att skriva det du ger uttryck för. Då måste du gå tillräckligt många steg, så att frågan - orden som du tänkt dem - uppmärksammas av t ex revisorerna eller medlemmarna, beroende av typ av frågeställning. Ett annat alternativ är att avgå ur styrelsen, vilket förstå kan vara resterande styrelses avsikt.

Det svåraste är att skydda sig mot makt. Det står var och en fritt att utöva sin makt, t ex genom att mindreförklara en person, göra den skyldig till saker den inte är skyldig till, fatta beslut bakom någons rygg eller bara tiga ihjäl frågan eller personen.

Livet är - i vissa fall - superenkelt och fantastiskt. Och i andra fall inte alls.

A..

Problemet med att ta styrelsearbetet på allvar...

Ett av problemen med att ta styrelsearbetet på allvar är att man måste få del av informationen från organisationen. Jag upplever - alltför ofta - en motvilja från organisationen att dela den informationen med den styrelseledamot som efterfrågar den.

Vad är skälet till denna rädsla?

A..

Demokrati, öppenhet och ansvar...

Jag gillar ju föreningsliv, ser det som en viktig funktion i samhället. Jag är ofta i föreningslivet genom styrelsearbete. Där vill jag att det skall vara rätt och riktigt, juridiskt vettigt och med verkan som tänkt - öppet och demokratiskt. Jag drar alltid ett djupt andetag när utgångspunkten är tystnad och informationsbrist, där vi inte får veta saker - vare sig i styrelsen, som ledamöter, eller som medlemmar i föreningen. Det händer (alltför ofta) att jag förundras över maktmänniskorna. Jag ser mer och mer att det är få som styr, inte alla de som har ansvaret för frågorna. Jag ser mer och mer vikten av att poängtera att hela styrelsen är ansvarig, inte bara få. Och att hela styrelsen därmed måste få möjligheten att hålla sig informerad. Jag förundras över svårigheten i detta, över svårigheten att förstå att hela gruppen måste få veta och delta, och över svårigheten att få ta del. Jag blir förundrad och letar nya sätt att förhålla mig till detta. Ja, det finns människor som inte förstår att det är viktigt att se, både för egen del och för andras del. 

Det är inte ok att bara lyssna, du måste ta del. Det är inte ok att bara jamsa med, tänker jag. 

För min del, som ledamot, tillhör det mitt ansvar - både rätt och skyldighet - att få och ta del av informationen. Det kan aldrig bero på denna eller tidigare styrelsers känslomässiga beslut. Jag är ansvarig och måste få veta. 

Styrelseprotokoll tillhör företrädesvis styrelsen. Nya ledamöter behöver ta del av gamla protokoll för att veta hur och vad som har sagt och beslutats. De behöver begrundas, analyseras och vändas. När någon fråga skaver behöver dne behandlas på nytt. Ledamoten behöver ge uttryck för problematiken, oaktakt obekvämligheten i förhållande till sakfrågorna, mothugget eller människorna i rummet. 

Som ny ledamot har du ett ansvar att sätta dig in i uppdraget. I det ligger både en rättighet och en skyldighet. Hur ter det ansvaret sig, tro, när någon i styrelserummet säger; nej, det tillhör inte din rättighet eller nej, det måste vi nog känna efter tillsammans om du kan få. 

Ja, just det kan indikera vikten av att verkligen insistera på att få del av handlingarna. Det som någon syftar till att dölja finns särskild anledning att granska. 

Frågan gör mig ledsen och bekymrad, förstås. 

A..

Härskarteknikerna förminskar människor ...

Härskarteknikerna förminskar människor, både den som gör och den som utsätts. Och de som tyst tittar på och låter det ske, förstås.

Exempel på tekniker är osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam. Alla dessa tekniker kränker den som utsätts och hindrar ett aktivt deltagande i gruppen. Teknikerna används ibland medvetet, men ibland också omedvetet. Det är viktigt att synliggöra härskarteknikerna när de används. De tillför inte positivt utveckling vare sig till individerna eller till gruppen.

Osynliggörande innebär att någon blir förbigången, att personen inte blir lyssnad till och betraktas som betydelselös i sammanhanget.

Det är viktigt att låta alla komma till tals, att hitta tillfällen där även den tyste får tala och bli lyssnad på. Det är viktigt att se alla olika personligheter, även de som behöver en stunds eftertänksamhet för att förstå frågan eller beslutet. Det är viktigt med en tillåtande attityd.

I våra möten, nästan oavsett vilken form mötet har, finns nästan alltid flera typer av människor. De har olika personligheter, olika tankar och olika kunskap. Där bakom ytan döljer sig saker vi inte riktigt vet. Där finns kunskap, sorg och glädje. Där finns också strukturerade tankar i riktningar som vare sig du eller jag kanske inte har tänkt förr. Varje sakfråga behöver vändas på i olika riktningar. Det är därför otroligt viktigt att lyssna på de som ingår i gruppen, de som kan och har en uppfattning i frågan. Ja, uppfattningar och kunskap ter sig ibland besvärlig, men den är ändå oerhört viktig. Viktig för lösande av frågan och viktigt för delaktigheten i gruppen.

Osynliggör inte människor. Se istället till att de kan delta på sina villkor. Se dem och lyssna till dem. Det tillför mer, både till gruppen och till individerna som deltar.

Härskartekniker och maktbeteenden är förskräckelse. De behöver - måste - förpassas till skräphögen.

Öppenhet, samtal och en vilja att konstruktivt lyssna på andra tänker jag som viktigt i olika typer av grupper.

A..

Agera för fred & ickevåld.

Är medlemskapet viktigt?

Ser föreningen det som viktigt att ha många medlemmar? Hur vill de se aktivitetsgraden hos medlemmarna? Skall de vara aktiva eller passiva? Är föreningen intresserad av aktiva medlemmar? Varför eller varför inte?

Hur ser medlemmen på sitt medlemskap? Finns de där som ett stöd eller för en aktiv tanke? Hur spelar medlemskapet roll hos medlemmen? Varför är hen medlem just här?

En medlem består av en medlemsavgift och ett engagemang. Pengarna kan vi använda för att driva verksamheten framåt. Medlemmen i sig - dess engagemang och dess kunskap - kan användas på många olika sätt. Den kan t ex vara en opinionsbildande faktor; föreningen spelar större roll om den har 1 000 medlemmar än om den har 100 eller 10. Orden blir kraftfullare, även om det är samma person som skriver. Den kan också innebära att vi får till oss en annan sorts kunskap, om vi är intresserade av att fånga den, ta reda på hur den ser ut. Det är, ibland, problematiskt eftersom det är svårt att höra, få ta del av, människors faktiska kunskap. Den når oss inte, för att vi inte lyckas få den till oss. Vi måste tala med dem, medlemmarna, för att kunna få del av deras kunskap.

Engagemanget kan kanaliseras in i föreningen, men kan också strida mot föreningens tanke eller vilja, beroende hur det görs och vad som är bestämt i föreningen. Demokratiskt bestämt, medvilligt bestämt.

I föreningslivet finns årsmöten, tänkta som demokratiska forum. Är det ett demokratiskt forum? Finns det utrymme att tala, både i dagordningen och i den avsatta tiden? Har vi skapat förutsättningar för talandet, diskussionen och för att lyssna till de nya frågeställningarna? Har vi bjudit in människornas röster? Vågar de låta sina röster höras eller tystas de av tonen i rummet?

Ibland läser jag motioner till årsmöten, där någon velat och tänkt. I många fall svarar styrelsen; nej - eller med detta anses motionen besvarad. Jag tänker att en motion alltid behöver besvaras med ett ja i någon form, ett ja tack, och en positiv tanke i svaret. Engagemang är viktigt och får inte bemötas med nej eller ett avslag. Nej och avslag skapar ofta mindre motivation att försöka.

Jag tänker att föreningens medlemmar är en krets av vikt. Medlemmarna är de som berättar att vi gör rätt, att de vill vara med - men de berättar ibland inte hur de vill vara med, varför de vill vara med. Då måste vi ge dem möjligheten. Vi behöver skapa forum och aktiviteter som träffar både de villiga och ovilliga. Vissa är förstås bara betalare, vilket också är positivt, men en förening behöver också kraften i form av människornas engagemang.

Hur bjuder vi in? Vart är vi på väg och hur påverkar vi vårt riktning? Gör vi det vi vill? Vet vi vad vi vill?

Om vi inte talar om värdet av medlemskapet, utvecklar det, så kommer vi att stå stilla och stampa. Är det så vi vill att det skall se ut?

A..

Hur stor är sannolikheten att du vill rekommendera kursen till någon annan?

På utvärderingen efter en kassörskurs hållen av mig (via Studiefrämjandet Stockholm) i september 2015 utföll svaret på frågan om hur stor sannolikheten är att du vill rekommendera kursen till någon annan - enligt följande;

Ja, det är verkligen glädjande att se att/när kursdeltagarna uppskattar mina kurser.

Anette Grinde

Livet förutsätter engagemang!

Livet förutsätter att vi engagerar oss. Ja, mitt liv förutsätter detta, för att jag skall kunna se mig själv i spegeln på morgonen. Livet förutsätter att jag bidrar med kunskap, engagemang och vilja att skapa något bättre. För mig innebär det inte att vi skall ha mer saker, utan att vi har trygghet och en schyst värld för oss alla. Jag vill arbeta för tillväxt. Tillväxt för mig är inte mer utsläpp, mer förstörelse, fler bilar eller fler prylar. Tillväxt för mig är inte att kunna köpa en ny telefon stup i kvarten. Tillväx för mig är kvalitativ tillväxt - ett bra liv i en ren miljö, för fler. Rent vatten, luft och natur, liksom rättvisa mot alla grupper i samhället. Rättvisa och mänskliga rättigheter hör dit. Prylar inte. Mat på bordet, tak över huvudet och trygghet hör dit. Frihet hör dit också.

Livet, tillväxten, förutsätter att jag engagerar mig. Jag noterar att mina önskemål om schyst ekonomi, rätt juridik och krass formalia i dessa engagemang är besvärligt hos många. Det ger en allmän ovilja, märkligt nog. Som om frågan är svår att ta i, bemästra och förhålla sig till. Jag finner det sorgligt och märkligt. Ni skulle bara veta hur viktigt det är för schystheten i övrigt - för rättvisa helt enkelt. Det hindrar så mycket korruption, maktmissbruk och godtycklighet. När det är på plats så är det så oerhört mycket lättare att prata om rättvisa. Jag vill då tala om vad vi gör, alltså de positiva stegen framåt. Jag vill inte hugga på allt det negativa som finns i samhället, även om jag/vi i viss mån måste göra detta för att skapa förändring. Mitt huvudfokus skall vara att själv bidra till att skapa förändringen, t ex genom att uppmärksamma, göra och bidra.

Jag vill att du, när du tycker att jag är besvärlig i frågor som t ex rör ekonomi, juridik och formalia, svarar på sakfrågan. Sakfrågan, inget annat. Då blir vi av med den och kan tala om den viktiga verksamheten.

För övrigt hoppas jag att du engagerar dig i någon form av föreningsliv eller annat ideellt äventyr - med lust och glädje stor!

A..

Studiecirkel, samtal & föreläsningar om fred & ickevåld 2016

Studiecirkel - 2016 - Solna/Sundbyberg; måndagar i februari. Skytteholmsvägen 2, Solna

Fokus fred & ickevåld. Och natur & miljö, som ju påverkar frågan om fattigdom. Som påverkar freden. 

Exempel på frågor som vi kan tala om under cirkeln är;

• Kristna Freds - arbetar t ex som ickevåldsliga fredsobservatörer i Latinamerika och olika typer av ickevåldskurser. Känner du till dem eller andra organisationer som arbetar med dessa frågor?


• Svenska Freds - är det rätt att exportera vapen, som används för att döda människor? Bidrar vi till krig genom detta? Blir världen fredligare genom mer vapen?


• Om djuren och vårt förhållningssätt till djuren. Har vi verkligen rätt att döda och äta djur för vår egen vinning eller nöjes skull? För att det är gott? Eller varför? Var går gränsen?


• Christian Peacemaker Teams (CPT), t ex flyktingengagemang Grekland. Var finns de? Kan alla vara med i en sådan organisation, eller måste man vara kristen för att delta?


• Följeslagarprogrammet - SEAPPI/EAPPI - sänder följeslagare i Israel/Palestina och berättar ofta efter hemkomsten om sina erfarenheter. Känner du till dessa? Har du träffat någon? Har du lyssnat till en sådan föreläsning?


• Ickevåld som livsstil & ickevåld i vardagen - hur gör man? Vad skall man tänka på?


• Att resa i ockuperat land (t ex Västsahara, Palestina)


• Schyst resande - kan vårt resande bidra till fattigdom och utnyttjande eller kan vi höja/förbättra människors förutsättningar till bättre liv?


• Kväkare - en ickevåldsrörelse?


• Härskartekniker & alternativa mötestekniker. 

Anmälan/information; Anette Grinde tfn 0708905731
eller per mail till; anette.grinde(snabel-a)foretagshuset.net

Arrangör; Mångfald Tillsammans - i samarbete med ABF Sundbyberg

Mer om Mångfald Tillsammans hittar du här.

Medlemsavgiften i den ideella föreningen

Medlemsavgiften i föreningen har flera delar. Den är en intäkt i föreningen, en sådan som kan användas för att skapa viktig verksamhet. Den ger också ett ställningstagande från en medlem; här vill jag vara, för att detta är en förening jag vill vara delaktig i. Ni står för något jag tycker om och detta vill jag stödja. Därför betalar jag denna medlemsavgift som en bekräftelse på mitt medlemskap. 

Medlemskap i en förening är frivilligt. Personen - medlemmen - behöver tydligt visa att hen vill vara medlem. Det görs bäst, tydligast och lättast genom inbetalning av en medlemsavgift. Den som inte betalar är helt enkelt inte medlem. Den som betalar är medlem. Avgiften behöver inte vara hög, men behöver vara tillräckligt hög för att skapa det syfte den skall ha.

En för hög medlemsavgift kan skrämma bort presumtiva medlemmar. En låg medlemsavgift kan å andra sidan göra att presumtiva medlemmar känner att medlemskapet inte är värdefullt. En låg avgift kan göra att fler känner att de har råd att gå med i organisationen. Många är medlemmar i flera organisationer och då är en relativt låg avgift ofta viktig. Den låga avgiften är lättare att betala än den högre.

Det är, normalt sett, föreningens årsmöte som fattar beslut om medlemsavgiftens storlek. Beslutsordningen framgår, eller bör framgå, av föreningens stadgar. Om årsmötet har att fatta beslutet om medlemsavgiften kan inte föreningens styrelse eller tjänstemän fatta beslut om andra belopp än det föreningens årsmöte har beslutat om, eller ska besluta enligt stadgarna.   

För föreningen är det ofta intressant med många medlemmar. Ibland är det istället den höga intäkten som hägrar. Man bör ställa sig frågan om intäkten eller antalet medlemmar är det viktigaste. Antal medlemmar spelar roll t ex i opinionssammanhang, vi representerar ett antal medlemmar – vår röst kan te sig tydligare om vi är fler. Antal medlemmar kan också spela roll om vi söker finansiering från t ex MUCF (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, f d Ungdomsstyrelsen). Strävar vi inte efter att skapa opinion genom att visa att vi är många eller behöver antalet för bidragsansökningar kanske intäkten är viktigare. Då behöver vi begrunda hur intäkten kan bli större, och därför beakta samspelet mellan antal personer och avgiftens storlek. Det är inte säkert att den slutliga intäkten blir större för att avgiften höjs.

Medlemsavgifter återbetalas normalt inte om en medlem bestämmer sig för att lämna föreningen. Föreningen bör, i stadgar, i årsmötesbeslut eller i styrelsebeslut, fatta ett principbeslut om hur de förhåller sig till återbetalning av medlemsavgifter. Det vanligaste är att en medlem kan välja att avsluta sitt medlemskap, men får inte tillbaka sin medlemsavgift. Beslutet att gå med i föreningen blir därmed oåterkalleligt såtillvida att avgiften inte återbetalas. Var och en är dock ändå fri att lämna föreningen, avsluta sitt medlemskap och be att få bli struken ur medlemsmatrikeln, under löpande år. Det, önskan om att lämna, är viktigt för föreningen att respektera. 

Anette Grinde


Nästa föreningskurs - som börjar den 19 september - anmäler du dig till här!

Info om nästa bokföringskurs - som börjar den 17 september - hittar du här!

Hur talar vi om varandra, egentligen?

Nej, hen är tidsoptimist, så hen kan vi inte föreslå. Nej, hen är si eller så. Så hen kan vi inte använda. Nej, hen har den sjukdomen eller den tentan inom kort, så hen kan vi inte nyttja. Nej, hen kommer inte i mål, så hen kan inte vara aktuell. Jag hör orden, tänker inte vidare på dem. Faller in i beslutsordningen som är just här.

Nästa dag får jag ett samtal från en ledamot som är förtvivlad. Hen talar om hur de talar om varandra, om oss andra. Om att någon diagnostiserat någon annan trots att vederbörande inte har den rollen. Samtalet höjer min medvetandenivå och får mig att fundera. Görs det så? Ja, hon kan ha rätt. Det går fort, eftersom nästa fråga skall tas alldeles strax. Vi hinner inte reflektera över hur vi gör, ingen protesterar i gruppen. Kanske för att det är obekvämt att protestera i grupper, du blir utsatt då.

Varför sätter vi diagnoser och stämplar andra människor? Kan vi istället sätta uppgifterna i fokus? Vad och hur gör vi, för att få uppgifterna gjorda och föra dem framåt? Det gör vi ofta genom att vara två eller flera tillsammans, genom att demokratiskt och gemensamt enas kring frågorna. Och därigenom få dem gjorda.

I styrelsen sitter ganska många personer. Alla med olika kompetenser. Vi har att göra olika uppgifter, för att sen återkomma och rapportera till eller diskutera i styrelsen. Därutöver finns mängder av intresserade människor som med sin kunskap och med sitt engagemang kan bidra till att uppgifter och föreningen går framåt. Hur gör vi detta på bästa sätt?

Några i styrelsen är valda fast de sagt sig inte kunna vara med. Varför har vi då valt dem till styrelsen? Det är i styrelserummet vi fattar våra beslut. Utanför rummet för vi viktiga samtal, men inte i styrelsebeslutens form. Någon som inte kan närvara bör inte väljas till ledamot i styrelsen. Ett sådant val gagnar ingen.

Jag tror att graden av tolerans för våra olikheter behöver höjas och att den dömande tonen i förhållande till varandra behöver sänkas. Vi behöver göra de uppgifter som måste göras, men vägen dit en annan sak.

Betyder tidsoptimist att jobbet inte blir gjort? Då behöver vi diskutera varför det inte tas på allvar och varför man inte slår larm så att någon annan kan göra detta. Har den som utsetts för jobbet rätt kompetens? Vet vi det? När det gått 1, 3 eller 6 månader, vet vi det då? När vet vi och hur kontrollerar vi detta? Berättar vi detta i styrelsen eller håller vi det avgränsat till några få? Vet ett AU (formellt eller informellt) mer än alla andra (som är ansvariga). Styrelseledamöter är ansvariga, vare sig de är på plats eller inte och vare sig det vet eller inte. Utsätt dem inte för obehagligheter eller okunskap. Låt dem veta vad som händer, se till att de förstår att de måste vara på plats.

Utgångspunkten är att jobbet skall göras, vare sig det är ideellt eller avlönat. Har vi åtagit oss uppgiften så skall vi göra vårt yttersta för att föra den i mål. Klarar vi inte detta måste vi slå larm i god tid. I så god tid så att någon annan hinner föra uppgiften i mål i rätt tid. Vilka våra personligheter är måste sluta spela roll, såtillvida att det används som något negativt och avvisande. Uppgiften måste vara grejen, inte hur vi är.

Jag vill prata sakfrågor -  inte om en person. Jag vill prata sakfrågor tillsammans - inte själv. Den som kan, vill och vågar skall få chansen att göra. Tillsammans - hellre än var för sig. För att vi skall lära oss mer, helt enkelt.

Jag är tacksam för att du hjälper mig dit. Mig, dig och oss tillsammans. Som ett team som vandrar i rätt riktning.

A..

Hur många medlemmar vill vi ha i föreningen?

Hur tänker vi kring medlemmar i föreningen? Tänker vi att de är aktiva personer som vill vara delaktiga i det som föreningen finns för eller tänker vi att de bara vill vara (ekonomiskt) stödjande personer genom sin medlemsavgift?

Att rekrytera och behålla medlemmar i en förening är en viktig uppgift, både ur ett kort och ur ett långt perspektiv. Vill vi växa eller vill vi vara en liten förening? Att göra medlemmar till aktiva medlemmar är också en mycket viktig uppgift. Att rekrytera, behålla och aktivera medlemmar är helt olika uppgifter, som kräver tanke om varför föreningen vill se dem som medlemmar och varför (och om) vi vill ha dem kvar som medlemmar.

Vill vi ha många medlemmar eller nöjer vi oss med en mindre krets?
Vilken typ av medlemmar vill vi ha?
Vill vi ha deras kunskap?
Vill vi ha deras engagemang?
Vill vi ha deras pengar?
Vill vi att de skall lägga sig i verksamheten, ge råd och ifrågasätta?
Vill vi att de skall vara tysta och bara betala?

Vill vi ha dem tillfälligt i föreningen eller vi vi se dem långsiktigt engagerade?

Föreningen behöver tillsätta en arbetsgrupp för att diskutera hur vi förhåller oss till medlemmarna, om vi vill se ett större engagemang hos fler och i sådant fall hur vi tar hand om detta engagemang. Vi kan inte växa om allt ligger på en person. När också fler gör, så kan det bli så mycket mer och så mycket större. Hur vill vi ha det i just den här föreningen?

Vill vi växa?

Om vi vill växa måste vi lära oss att ta hand om våra medlemmar. Vi måste veta vad och hur de kan bidra och vi måste ha någon eller några tillsammans som har gemensamt ansvar för detta.

A..

Styrelseprinciper, ansvar, tystnadsplikt och adjungerande personer

Styrelsens ledamöter är valda av årsmötet. Ledamöterna är tillsatta för att tillsammans styra och leda föreningens arbete. I styrelsearbetet ingår då just dessa personer. Det är inte tänkt att man generellt skall bjuda in andra, eller ha styrelsemöten för öppna dörrar. Det förstör tystnadsplikten/sekretessen som är en grundläggande styrelsefråga. Det förstör också de grundläggande förutsättningarna att tala på styrelsemöten eftersom det är vanligt att människor tystnar i takt med storleken på gruppen. Det är alltså den bara den valda styrelsen som skall finnas i rummet.

I den mån det finns anställda eller arbetsgrupper, är det styrelsen som är övergripande arbetsledare (ansvariga) för dessa, för deras säkerhet och för att leda deras arbete. Enskilda ledamöter kan utses för personalansvaret, men det förändrar inte att det är styrelsens samtliga medlemmar som har ansvaret att tillse att det finns en bra arbetsmiljö, följer gällande regler, mm.

Rent generellt kan säga att styrelsen har det övergripande ansvaret i föreningen. De anställda, sektioner, arbetsgrupper och andra engagerade individer har de mer operationella sysslorna.

Styrelsen kan, för enskilda frågor, välja att adjungera en person till ett möte, eller snarare till en särskild punkt i ett möte. Det görs t ex när man behöver ny/annan kunskap i en särskild fråga. Den adjungerade bör då endast vara med på den punkt där den punkten avhandlas.

A..

Snart är det årsmöte i vår förening!

Snart är det årsmöte i vår förening!

Det är dags att begrunda vad som behöver vara klart - och kanske också när. Och möjligen också vem som gör vad.

Datum behöver finnas på hemsidan i mycket god tid (se stadgarna om det finns en senastetid och ett särskilt sätt när det senast behöver vara gjort!). Gör också gärna ett mailutskick till medlemmarna i god tid innan sista datum enligt stadgarna, så att de uppmärksammar dag, tid och plats. Uppmärksamma medlemmarna samtidigt på senaste tidpunkt för motioner till årsmötet.

Bokslutet skall göras klart så snart som möjligt efter räkenskapsårets utgång. Det skall gås igenom av styrelsen och undertecknas av alla, för att sedan skyndsamt ställas till revisorernas förfogande för granskning.

Verksamhetsberättelsen skall skrivas, undertecknas av alla ordinarie ledamöter i styrelsen och göras tillgängligt för revisorerna (tillsammans med siffrorna). Revisorerna behöver också pärmen med originalprotokollen för året. De behöver kunna se att beslut, verksamhet och siffror hänger ihop.

Motioner till årsmötet är guld för föreningens utveckling. Uppmuntra medlemmarna att skriva, ge förslag och tala om när ni senast måste ha dem för att de skall hinna behandlas innan årsmötet. Var generösa även om stadgarna inte är det. Ändra stadgarna om de inte är medlemsvänliga.

Bokslut och verksamhetsberättelse hör till det gångna året. Sen är det dags att blicka framåt!

Budgeten för nästa år görs (oftast) av kassören, men måste diskuteras av styrelsen. Den måste hänga ihop med verksamhetsplanen, som är den textmässiga berättelsen om tankar och planer för det kommande året. Budgeten och verksamhetsberättelsen utgör styrelsens planeringsunderlag till årsmötet, för årsmötet att begrunda och ge sitt godkännande till - eller lotsa i en annan riktning.

Alla handlingar bör finnas tillgängliga för årsmötet (medlemmarna) i god tid (gärna på hemsidan), så att det är möjligt att fundera och begrunda vad som gjorts och vad som komma skall.

Styrelsen; Balans- och resultaträkning (underskriven av hela styrelsen)
Styrelsen; Verksamhetsberättelse (underskriven av hela styrelsen)
Styrelsen; Budget (kommande års beräknade resultaträkning)
Styrelsen; Verksamhetsplan (kommande års verksamhet)
Revisorerna; Revisionsberättelse

Styrelsen; Stadgar
Styrelsen; Motioner
Styrelsen; Styrelsens förslag till årsmötet

Valberedningen; Valberedningens förslag till ny styrelse och övriga funktionärer
Styrelsen; Förslag till ny valberedning

Fika/förfriskningar!
Glöm inte fika/förfriskningar!

Och glöm inte dagordningen (där ordning/text framgår av stadgarna).

A..



#Folkbildning
#Studiefrämjandet

Det finns ingen som kan ta över...

- Det finns ingen som kan över Fredrik Reinfeldts eller Anders Borgs platser. - Det finns ingen som kan göra som de har gjort. Vi hör surret runt omkring oss om Reinfeldts och Borgs besked. Det är tid att gå och det är tid att göra något annat. - Ja, det stämmer att det inte finns någon som kan göra exakt det som de har gjort, men det finns människor som kan fylla rollerna.

- Det finns ingen som kan ta över ordförandeskapet i en förening eller det finns ingen som vi kan sätta på den eller den platsen, är ord som hörs alltför ofta.

Det är beklämmande ord, tycker jag. Det är ord som innebär att man inte har tittat runt omkring sig, att man har missat att se och att fråga vad människor kan och vill, att man inte har inbjudit till samtal och lyssnat till orden som visar vilka förmågor vi bär på. I varje förening finns det flera (ibland många) som kan många olika och bra saker. Vårt hårt inbyggda Jantesystem gör att man helst inte anmäler sig själv, att man måste tillfrågas av t ex en valberedning. Men, det gör då också att valberedningen måste fråga alla.

Hur ofta gör man det?
- Inte särskilt ofta.

Jag är mycket kritisk till ord som att det inte finns någon som kan ta den rollen. Det är vara beroende av att man är inskränkt, bara letar i sin lilla närmaste grupp eller inte tittar med öppna ögon och ett öppet sinne. Det kan också vara så att man faktiskt och aktivt fryst ut någon medlem. Någon som är mycket lämpad för en uppgift.

Det finns någon som kan ta över. Alltid. 

Både i den lilla föreningen och i den stora föreningen.

Medlemsmatrikeln och medlemsmöten är en källa till inspiration. Börja där. Så länge ni inte har tittat igenom och begrundat varje namn, är det ytterst vanskligt att säga att det inte finns någon till "den posten". Oavsett vilken den är.

A..



Länkar & sånt; Mina moderata karameller av Mary X Jensen (en engagerad politiker). Politometern. Kyrkans Tidning. Intressant? Valberedning. Svd. Svd. Sven skäms (& jag oxå, fast på ett annat sätt). 

Mångfald. Vad är mångfald egentligen?

Mångfald.
Lika olika.
Olika lika.
Allas lika värde.
Delaktighet.
Tillsammans.
Fler människor som får plats.
Både du & jag kan verka tillsammans, lära tillsammans, fast vi är alldeles olika.

En variation av olika egenskaper hos individerna i en social grupp. (Wikipedia om mångfald)

Mångfald är ett ord som ofta syns tillsammans med integration, men behöver inte alls höra till integration. Det behöver inte vara (men kan vara) det yttre, eller varifrån vi kommer, utan kan lika gärna vara olika typer av intresseriktningar, kunskapsområden och faktiska egenskaper.

Vad är mångfald egentligen?

Vi talade om saken under helgen. Någon tittade sig runt om i rummet och sa; här ser jag ingen mångfald. En annan protesterade och sa; Jag ser massor av mångfald här.

Så. För att prata om mångfald måste vi först definiera vad mångfald är - i just det sammanhanget vi befinner oss i.

Så. Vad är mångfald egentligen?

A..

Nr 241. Redaktören har ordet.

Fotograf av den fina omslagsbilden
är Rune Larsson. Han är själv långlöpare
av riktig klass. 

Varje dag ger nya möjligheter. Ibland är de svåra att se, men de finns där ändå. Det gäller bara att vi försöker se dem. Inställningen är det viktigaste av allt.

Ett maraton utan rätt inställning blir plågsamt istället för njutbart. Samma kropp med eller utan rätt laddning och inställning ger ett helt annat resultat. Skador, tid, välmående och eftersmak blir helt annorlunda, beroende av hur vi förhåller oss till oss själva, till vår
omgivning och till vår uppgift. När knappen vrids mot start och ställs på grönt istället för på rött, så blir det en stor skillnad. Sol eller mörka moln i sinnet spelar roll.

Hur gör vi för att hjälpa någon som har mörka moln i sinnet, i stället för sol? Kanske kan vi göra skillnad när någon drabbats av ett inställningsfel? Ja, visst kan vi möta dem med glädje och tillförsikt.

Inställningen spelar också roll i många andra frågor. När någon söker svar, motionerar, frågar eller vill samtala blir det ofta svårt när denne utmanar de gängse tankarna.Jag vill uppmana er alla som har något ni vill ändra, här eller i andra forum, att fråga, utmana och diskutera. En fråga, en motion eller något annat, trängtar efter svar, förbättring eller förändring. Bara ett nej, är mycket sällan ett fullgott svar. En förklaring eller en diskussion rätar ut frågetecknen, eller ger anledning till fler. Samtalet är viktigt.

Med välmående steg kan ultrafolket prestera 100 miles utan att blinka. Jag såg bilderna susa förbi i mitt facebookflöde när TEC gick av stapeln i april. Man gläds bara av att titta på dem. De är helt fantastiska, tycker jag. Vilken inställning de måste ha, de där ultralöparna, som kan prestera dessa enastående resultat. De inspirerar i sin hänförelse.

Sommaren vandrar vidare. Loppen är många och vi kan välja hur vi tillbringar vår tid. Träning, tävling, aktivitet, samvaro och glädje spelar roll. Det präglar vår vardag och hur vi mår. Det gör också föreningslivet och de göranden vi där har.

En förening som denna har ett ansvar att utvecklas. Hur den skall utvecklas avgör medlemmarna genom sin styrelse. Om styrelsen är de enda som äger rätten och om de inte använder den framåt, så utvecklas inte föreningen. Då stannar den, står stilla och kanske t o m dör. Även här spelar inställningen roll. Om vi vill att det skall vara som det alltid har varit, så sitter man stillsamt tyst.

Själv vill jag gärna se en förändring. Jag vill gärna se en förbättring, där vi syns och hörs mer och där föreningen säger ja till de som vill och gör.

Vad vill du - och hur tänker du att du skall lyckas göra din röst hörd? Hör gärna av dig till mig om detta.

Med detta nummer ber jag att få tacka för mig. Att vara redaktör har varit ett fantastiskt uppdrag, men kräver väldigt mycket tid, glöd och engagemang. Nu skall jag bara njuta av mitt medlemskap, min rörelse och min aktivitet. Jag skall plocka russinen ur kakan, som man säger.

Må ni andra göra det också, njuta med lust och glädje stor.

Anette Grinde
Redaktör Marathonlöparen
Svenska Marathonsällskapet





Mer länkar & sånt;  Intressant. Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Knuff bloggar - Marathonsällskapet - Löparnaprapaten. Införs i Marathonlöparen nr 3/2014 - Mer om Marathonlöparen i denna blogg.

Jag stöttar Plan i deras arbete för att stoppa barnäktenskap. Det kan du också göra! Skriv under för henne http://www.plansverige.org/forhenne  #förhenne

Jag har min rätt - och den skall jag utöva!

- Jag har rätt. Jag har min rätt och den skall jag utöva. Om det skadar någon bryr jag mig inte om. Jag vill att företaget, föreningen, skall förstå att jag skall ha mitt. Hela organisationen skall veta och alla skall involveras. Den anställde insisterar på sin rätt. Kräver.

Han hänvisar till företaget, föreningen - alltså den juridiska personen. I föreningen finns en anställd, som inte alls har frågan på sitt bord. Hon involveras och informeras, så att hon noga vet att han tycker att föreningen gör fel för hans räkning. För hon måste veta att allt är skit. Så att tonen och känslan håller i sig.

Den som känner till frågan bäst, och bäst hjälper till, har slutat. Hon får mail, där han kräver. Med krav och utsatt tid.

Ytterligare en person, en styrelsemedlem, får information och krav. - Jag kräver att få svar inom en vecka. Styrelsen är ansvarig, ja, men normalt sett inte involverad i detaljfrågor. Styrelsen är ideell, alltså en person som med lust och glädje arbetar utan ersättning. Ton, krav och utsatt tid, blir särskilt hårt hos människor som slutat och som arbetar ideellt.

Ja, visst har du rätt. Och visst vill vi att du skall få rätt. Vi vill dig väl. Men, kan du också försöka förstå att du gör oss ont. Du yrkar skadestånd, du kräver att vi skall göra på vår tid. Vi, som gärna vill att det skall vara rätt. Vi, som sörjer att du yrkar skadestånd för ditt eget väl. Vi, som är vanliga människor. Vi, som finns i föreningen.

Vi är fysiska personer, som vill ha det bra, som du. Vi har sorg och glädje i vårt hjärta. Det är vi som är den juridiska personer. Det är den, oss, du kräver av. Vi, vanliga små människor, gör vårt yttersta för att göra rätt.

Är det oss alla du är förbannad på, så ok. Är det någon enskild du är förbannad på, så lägg det inte på oss andra. Jag vet att det är svårt att gå till källan för ilskan, att nå fram. Men, nu får andra klä skott, ilskan drivs vidare och fler dras in. Vill vi ha det så? Inte jag. Vill du?

Jag - vi - vill dig väl.

A.. 

Om alfabetisering. Eller kanske om någon som glöder för att lära, förändra och göra...

Alfabetisering.

Jag träffade Hélène Boëthius, grundare av ALEF (Adult Learning Empowerment Fund), häromdagen. Hon har sysselsatt min tanke en del sedan dess.

Hon har arbetar med att lära vuxna män och kvinnor i fattiga delar av världen att läsa, skriva och räkna. Hon gör det i en organisation som hon har startat själv, som har en aktiv styrelse som hjälper henne framåt och hon driver organisationen mycket starkt med egen kraft. Att det ligger helt andra värden än ekonomiska värden, för hennes personliga del, i arbetet är helt uppenbart. Värdet för de som får del av hennes kunskap kan dock tros vara stort. Ja, där torde det ekonomiska värdet och det livskvalitémässiga värdet vara mycket stort.

Ditt bidrag till organisationen, t ex genom att betala en medlemsavgift, kan förändra livet för en människa i ett annat land.  Ett litet steg för dig kan vara ett stort steg för någon annan.

Do it.

A..

Här hittar du hur du blir medlem i ALEF.